Stärkt konsumentskydd vid krediter och näthandel

Denna lag gäller inte lagstadgade försäkringar eller arbetstagares grupplivförsäkring eller motsvarande av Keva beviljad förmån, om inte annat föreskrivs någon annanstans i lag.

Innan ett hemförsäljnings- eller distansförsäljningsavtal ingås ska konsumenten ges följande information:

10) vid behov villkor, tidsfrister och förfaranden för utövande av ångerrätten, inklusive uppgifter om den ångerfunktion som avses i 14 a § och dess placering,

Om konsumenten har rätt att frånträda ett distansavtal som ingåtts genom ett onlinegränssnitt, ska näringsidkaren tillhandahålla konsumenten möjlighet att frånträda avtalet via en ångerfunktion. När ångerfunktionen utnyttjas ska konsumenten lätt kunna tillhandahålla eller bekräfta

1) sitt namn,

2) uppgifter för identifiering av det avtal som konsumenten vill frånträda,

3) uppgifter om den varaktiga form genom vilken näringsidkaren sänder bekräftelsen på mottagandet av meddelandet om frånträde till konsumenten.

Näringsidkaren ska hålla den ångerfunktion som avses i 1 mom. lättillgänglig för konsumenten samt väl synlig i onlinegränssnittet under hela ångerfristen. Ångerfunktionen ska märkas ut på ett tydligt och lättläst sätt.

Näringsidkaren ska kräva att konsumenten bekräftar att meddelandet om frånträde skickas. Bekräftandet ska märkas ut på ett tydligt och lättläst sätt.

När konsumenten har bekräftat sändningen av meddelandet om frånträde ska näringsidkaren utan obefogat dröjsmål i varaktig form till konsumenten skicka en bekräftelse över mottagandet av meddelandet om frånträde, inklusive dess innehåll samt datum och klockslag för inlämnandet.

Bestämmelser om påföljdsavgift som påförs för brott mot 9 § och de bestämmelser som utfärdats med stöd av 9 § och mot 9 a, 10–12, 12 a–12 c och 13 §, 14 § 1 och 2 mom., 14 a §, 17 § 2–4 mom. och 17 a § 1–3 mom. finns i lagen om vissa befogenheter för konsumentskyddsmyndigheterna.

Detta kapitel gäller distansförsäljning till konsumenter då näringsidkaren bjuder ut

1) insättningskonton,

2) betaltjänster,

3) krediter eller förmedling av krediter,

4) försäkringar eller förmedling av försäkringar,

5) investeringstjänster,

6) kryptotillgångstjänster,

7) gräsrotsfinansieringstjänster, eller

8) andra än i 1–7 punkten avsedda finansiella tjänster eller finansiella instrument.

Om samma parter avtalar upprepade gånger om sinsemellan likadana finansiella tjänster, tillämpas 5–10, 10 a och 11 § endast på det första av avtalen. De paragraferna tillämpas dock också på det senare avtalet, om det har gått mer än ett år sedan det föregående avtalet ingicks.

Med distansavtal avses ett avtal som ingås mellan en näringsidkare och en konsument inom ramen för ett system för försäljning eller tillhandahållande av tjänster på distans utan att näringsidkaren och konsumenten samtidigt är fysiskt närvarande och med användning av endast medel för distanskommunikation fram till avtalets ingående.

Med medel för distanskommunikation avses telefon, post, television, datanät eller något annat medel som kan användas för ingående av avtal utan att parterna är samtidigt närvarande.

Konsumenten ska i god tid innan ett avtal ingås ges i 6–9 § avsedd information om näringsidkaren, den finansiella tjänst som bjuds ut, distansavtalet och rättsmedlen. Informationen ska ges på ett sätt som lämpar sig för det medel för distanskommunikation som används, den ska vara klar och begriplig och sådan att dess kommersiella syfte tydligt framgår.

Om det någon annanstans i lag föreskrivs om den information som ska lämnas till konsumenten innan ett avtal om en viss finansiell tjänst ingås och om dessa bestämmelser grundar sig på Europeiska unionens lagstiftning, tillämpas på informationsskyldigheterna i stället för 6–10, 10 b, 11 och 11 c § i detta kapitel vad som föreskrivs någon annanstans i lag. Om det inte någon annanstans i lag föreskrivs om den information som konsumenten ska ges om utövande av ångerrätten för en finansiell tjänst, ska konsumenten ges den information om ångerrätten som avses i 8 § 1 punkten.

Åtminstone följande uppgifter ska ges om näringsidkaren:

1) namn och huvudsaklig verksamhet samt vid behov namn och huvudsaklig verksamhet i fråga om den näringsidkare för vars räkning näringsidkaren agerar,

2) geografisk adress i etableringsstaten samt telefonnummer och e-postadress eller vid behov uppgifter om ett annat sådant kommunikationsmedel genom vilket konsumenten kan kontakta näringsidkaren samt vid behov motsvarande uppgifter om den näringsidkare för vars räkning näringsidkaren agerar,

3) relevanta kontaktuppgifter som ger konsumenten möjlighet att vända sig med eventuella reklamationer till näringsidkaren eller, i tillämpliga fall, till den näringsidkare för vars räkning näringsidkaren agerar,

4) vilket handelsregister eller annat motsvarande offentligt register näringsidkaren eventuellt är antecknad i samt näringsidkarens företags- och organisationsnummer eller någon annan motsvarande beteckning i registret i fråga,

5) den behöriga tillsynsmyndighetens namn, adress, webbplats och andra kontaktuppgifter, om verksamheten förutsätter tillstånd eller registrering.

De kommunikationsmedel som avses i 1 mom. 2 punkten ska vara sådana att konsumenten med hjälp av dem snabbt kan kontakta näringsidkaren och kommunicera effektivt med denne och i varaktig form bevara all skriftlig kommunikation med näringsidkaren.

Åtminstone följande uppgifter ska ges om den finansiella tjänsten:

1) en beskrivning av den finansiella tjänstens huvudsakliga egenskaper,

2) det sammanlagda beloppet av avgifter, ersättningar och andra kostnader som debiteras konsumenten, skatter inbegripna, eller om ett exakt belopp inte kan anges, grunderna för bestämmande av kostnaderna, samt vid behov uppgift om att priset har personanpassats på grundval av automatiserat beslutsfattande,

3) en upplysning om eventuell skatt på överlåtelsevinst, överlåtelseskatt och andra motsvarande med anskaffningen eller överlåtelsen av en finansiell tjänst förknippade skatter eller offentliga avgifter som näringsidkaren är medveten om och som konsumenten kan bli tvungen att betala utöver de i 2 punkten nämnda kostnader som ska betalas till näringsidkaren,

4) hur kostnaderna ska betalas och avtalet fullgöras,

5) vid behov uppgifter om konsekvenserna av uteblivna eller sena betalningar,

6) kostnaderna för användning av ett medel för distanskommunikation, om en högre taxa än normaltaxa debiteras för detta,

7) vid behov en upplysning om att den finansiella tjänsten kan vara förknippad med en risk för förlust av de investerade medlen eller någon annan särskild risk, samt om att tidigare prisutveckling eller tidigare utveckling av värdet inte är en garanti för framtida utveckling,

8) information om eventuella miljömässiga eller sociala mål för den finansiella tjänsten,

9) eventuella begränsningar av informationens giltighetstid.

Åtminstone följande uppgifter skall ges om distansavtalet:

2) ångerfristen och beloppet av den ersättning som kan avkrävas konsumenten vid frånträde, eller grunderna för bestämmande av ersättningen om ersättningens exakta belopp inte kan anges, samt övriga villkor och anvisningar för hur ångerrätten kan utövas, inklusive näringsidkarens kontaktuppgifter samt information om den i 12 a § avsedda ångerfunktionen och dess placering,

Vid försäljning per telefon ska konsumenten genast i början av samtalet upplysas om näringsidkarens namn, namnet på den person som samtalar med konsumenten och samtalets kommersiella syfte. Om samtalet spelas in eller det kan spelas in ska näringsidkaren också underrätta konsumenten om detta.

Om konsumenten uttryckligen samtycker till det, behöver näringsidkaren inte per telefon lämna all information som nämns i 6–9 §. Konsumenten ska då upplysas om att denne på begäran får ytterligare information och vilket slags information det gäller. Följande uppgifter ska dock alltid ges:

1) näringsidkarens namn och huvudsakliga verksamhet samt vid behov namn och huvudsaklig verksamhet i fråga om den näringsidkare för vars räkning näringsidkaren agerar,

4) en upplysning om eventuell skatt på överlåtelsevinst, överlåtelseskatt och andra motsvarande med anskaffningen eller överlåtelsen av en finansiell tjänst förknippade skatter eller offentliga avgifter som näringsidkaren är medveten om och som konsumenten kan bli tvungen att betala utöver de i 3 punkten nämnda kostnader som ska betalas till näringsidkaren,

Innan ett avtal ingås ska näringsidkaren kostnadsfritt ge konsumenten tillräckliga och tydliga utredningar som gör det möjligt för konsumenten att bedöma huruvida det föreslagna avtalet och de kompletterande tjänsterna är anpassade till hans eller hennes behov och ekonomiska situation. Utredningarna ska inbegripa förhandsinformation som krävs innan avtalet ingås, det föreslagna avtalets viktigaste egenskaper, inbegripet eventuella kompletterande tjänster samt eventuella särskilda verkningar som det föreslagna avtalet medför för konsumenten, inbegripet konsekvenserna av utebliven eller sen betalning för konsumenten.

Om näringsidkaren använder nätverktyg, ska konsumenten erbjudas möjlighet att sköta ärendet med en fysisk person innan distansavtalet ingås och, i motiverade fall också efter det att distansavtalet har ingåtts. Konsumenten ska då kunna uträtta ärendena på samma språk som näringsidkaren har fullgjort sin informationsskyldighet på.

Bevisbördan för att näringsidkaren har fullgjort sina skyldigheter enligt denna paragraf ligger på näringsidkaren.

Denna paragraf tillämpas inte om näringsidkaren med stöd av någon annan lagstiftning som grundar sig på Europeiska unionens lagstiftning ska ge konsumenten tillräckliga utredningar.

Om den information som avses i 6–9 § ges konsumenten senare än en dag innan konsumenten blir bunden av ett distansavtal, ska näringsidkaren skicka konsumenten en påminnelse om dennes ångerrätt och anvisningar för utövandet av ångerrätten. Påminnelsen ska lämnas till konsumenten i varaktig form tidigast en dag och senast sju dagar efter det att distansavtalet ingicks.

Förhandsinformationen och avtalsvillkoren ska i god tid innan ett avtal ingås tillställas konsumenten personligen antingen skriftligen eller elektroniskt på ett sådant sätt att konsumenten kan bevara och återge dem i oförändrad form. Informationen ska tillhandahållas i lättläst form. Detsamma gäller uppgifter som näringsidkaren enligt annan lagstiftning ska lämna konsumenten innan ett avtal om en finansiell tjänst ingås.

Förhandsinformationen och avtalsvillkoren ska på begäran tillhandahållas i ett för konsumenterna lämpligt och tillgängligt format.

Om förhandsuppgifterna lämnas elektroniskt och tillhandahålls tekniskt på olika nivåer, får näringsidkaren lägga fram andra än i 6 § 1 punkten, 7 § 1–3 punkten och 8 § 1 och 2 punkten avsedda uppgifter skiktade.

Om förhandsuppgifterna presenteras skiktade, ska konsumenten dock kunna se, spara och skriva ut den information som avses i 6–9 § som ett enda dokument. Näringsidkaren ska säkerställa att all den information som krävs enligt de paragraferna presenteras för konsumenten innan ett avtal ingås.

Om ett avtal sluts på en internetbaserad marknadsplats ska tillhandahållaren av marknadsplatsen innan avtalet ingås klart och begripligt och på ett sätt som är lämpligt för medlet för distanskommunikation ge konsumenten

1) den information som avses i 2 kap. 8 d § 1 mom.,

2) information om huruvida den tredje part som erbjuder en finansiell tjänst enligt egen utsago är näringsidkare eller någon annan aktör, och om den tredje parten inte är näringsidkare, information om att de rättigheter som grundar sig på konsumentskyddslagstiftningen inte tillämpas,

3) vid behov information om hur skyldigheterna enligt avtalet fördelas mellan den tredje part som erbjuder en finansiell tjänst och tillhandahållaren av den internetbaserade marknadsplatsen.

Bevisbördan för att näringsidkaren har fullgjort sina skyldigheter enligt 6–10, 10 a, 10 b, 11, 11 b, 11 c och 11 d § ligger på näringsidkaren.

Konsumenten har rätt att frånträda ett avtal genom att meddela detta till näringsidkaren inom 14 dagar efter det att avtalet ingåtts eller efter den senare tidpunkt vid vilken konsumenten har fått förhandsinformationen och avtalsvillkoren i varaktig form. Om konsumenten inte har fått förhandsinformationen eller avtalsvillkoren i enlighet med detta kapitel, löper ångerfristen i alla händelser ut ett år och 14 dagar efter ingåendet av distansavtalet. Detta ska inte tillämpas om konsumenten inte har informerats om sin ångerrätt i enlighet med 8 § 1 och 2 punkten.

Om det i någon annan lag som grundar sig på Europeiska unionens lagstiftning föreskrivs om konsumentens rätt att frånträda ett avtal om en viss finansiell tjänst, tillämpas i fråga om ångerrätten i stället för 1 mom. och 14–16 § vad som föreskrivs i den lagen. På försäkringstagarens rätt att frånträda eller säga upp ett försäkringsavtal tillämpas dock lagen om försäkringsavtal.

Om konsumenten har rätt att frånträda ett distansavtal som ingåtts genom ett onlinegränssnitt, ska näringsidkaren tillhandahålla konsumenten möjlighet att frånträda avtalet med hjälp av en ångerfunktion. När ångerfunktionen utnyttjas ska konsumenten lätt kunna tillhandahålla eller bekräfta

1) sitt namn,

2) uppgifter för identifiering av det avtal som konsumenten vill frånträda,

3) uppgifter om den varaktiga form genom vilken näringsidkaren sänder bekräftelsen på mottagandet av meddelandet om frånträde till konsumenten.

Näringsidkaren ska hålla den ångerfunktion som avses i 1 mom. lättillgänglig för konsumenten samt väl synlig i onlinegränssnittet under hela ångerfristen. Ångerfunktionen ska märkas ut på ett tydligt och lättläst sätt.

Näringsidkaren ska kräva att konsumenten bekräftar att meddelandet om frånträde skickas. Bekräftandet ska märkas ut på ett tydligt och lättläst sätt.

När konsumenten har bekräftat sändningen av meddelandet om frånträde ska näringsidkaren utan obefogat dröjsmål i varaktig form till konsumenten skicka en bekräftelse över mottagandet av meddelandet om frånträde, inklusive dess innehåll samt datum och klockslag för inlämnandet.

Har ett avtal om distansförsäljning av en finansiell tjänst samband med ett annat distansavtal är det anknytande distansavtalet inte bindande för konsumenten när konsumenten frånträder huvudavtalet, om det är samma näringsidkare som också tillhandahåller den anknytande tjänsten. Det anknytande avtalet är inte heller bindande för konsumenten, om tredje man tillhandahåller den anknytande tjänsten på grundval av ett avtal som tredje man ingått eller något annat arrangemang som denne vidtagit med den näringsidkare som ingått huvudavtalet. Om det anknytande avtalet återkallas, får det inte tas ut någon avgift av konsumenten för återkallandet.

En näringsidkare får inte utforma, organisera eller driva sina i artikel 3 m i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/2065 om en inre marknad för digitala tjänster och om ändring av direktiv 2000/31/EG (förordningen om digitala tjänster) avsedda onlinegränssnitt på ett sätt som vilseleder eller manipulerar konsumenter till vilka näringsidkaren erbjuder finansiella tjänster eller på annat vis väsentligt snedvrider eller försämrar dessa konsumenters förmåga att fatta fria och välgrundade beslut. Det är i synnerhet förbjudet att näringsidkaren upprepade gånger begär att konsumenten ska göra ett val som denne redan har gjort eller att näringsidkaren gör det svårare för konsumenten att säga upp avtalet än att ingå avtalet.

Bestämmelser om påföljdsavgift som påförs för brott mot 5–10, 10 a och 10 b §, 11 § 1, 2 och 4 mom., 11 b–11 d §, 12 § 1 mom., 12 a och 13 §, 16 § 2 mom. och 18 a § finns i lagen om vissa befogenheter för konsumentskyddsmyndigheterna.

Bestämmelserna i detta kapitel tillämpas inte på betalningsanstånd som säljaren eller tjänsteleverantören beviljar konsumenten för betalning av en vara som säljaren sålt eller en tjänst som tjänsteleverantören levererat, förutsatt att

1) krediten inte erbjuds av en tredje part,

2) ränta eller andra avgifter inte tas ut för betalningsanståndet, med undantag för ränta eller kostnader som konsumenten på grund av betalningsdröjsmålet ska betala med stöd av räntelagen eller lagen om indrivning av fordringar (513/1999), och

3) betalningen ska göras i sin helhet inom 50 dagar efter att varan eller tjänsten levererats.

Med avvikelse från vad som föreskrivs i 1 mom. tillämpas inte bestämmelserna i detta kapitel på betalningsanstånd som beviljas för betalning av varor som säljs eller tjänster som levereras med stöd av ett distansförsäljningsavtal på nätet, om den säljare eller tjänsteleverantör som beviljar betalningsanståndet är någon annan än ett sådant mikroföretag eller litet eller medelstort företag som avses i kommissionens rekommendation 2003/361/EG om definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag, om

1) krediten varken erbjuds eller köps av en tredje part,

2) ränta eller andra avgifter inte tas ut för betalningsanståndet, med undantag för ränta eller kostnader som konsumenten på grund av betalningsdröjsmålet ska betala med stöd av räntelagen eller lagen om indrivning av fordringar, och

3) betalningen ska göras i sin helhet inom 14 dagar efter att varan eller tjänsten levererats.

— — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — —På konsumentkrediter som kreditgivaren beviljar genom att medge att saldot eller kreditgränsen på ett brukskonto överskrids trots att detta inte uttryckligen har överenskommits mellan parterna ( överskridande ) tillämpas endast 5–7, 13, 18, 25, 47, 47 a, 50 och 51 §.

På avtal om betalningsarrangemang som ingås till följd av att en konsument har betalningssvårigheter och vars villkor inte är oförmånligare för konsumenten än det ursprungliga kreditavtalet tillämpas inte 9–11 och 12 §.

Med kreditkostnad avses i detta kapitel summan av räntor, kostnader och andra avgifter som är kända för kreditgivaren och som konsumenten ska betala i samband med konsumentkreditförhållandet. Kostnaderna för försäkringar och andra kompletterande tjänster som är knutna till och som konsumenten erbjuds i anslutning till kreditavtalet ( kompletterande tjänst ) räknas också med i kreditkostnaderna, om ett avtal om en kompletterande tjänst är en förutsättning för att krediten ska lämnas på de marknadsförda villkoren. Som kreditkostnad räknas inte notariatsavgifter.

I detta kapitel avses med

6) kreditförmedlare en annan näringsidkare än kreditgivaren som mot ersättning presenterar eller erbjuder kreditavtal till konsumenter eller som på annat sätt bistår konsumenter vid ingåendet av kreditavtal eller som ingår kreditavtal med konsumenter för kreditgivarens räkning,

7) lämnande av information i varaktig form lämnande av information till konsumenten personligen antingen skriftligen eller elektroniskt så att konsumenten kan bevara och återge informationen i oförändrad form,

8) rådgivningstjänster tillhandahållande av personligt anpassade rekommendationer till en konsument avseende en konsumentkredit.

Utöver vad som föreskrivs om informationsskyldighet någon annanstans i lag ska kreditgivare och kreditförmedlare tillhandahålla allmänheten tydlig och begriplig allmän information om de krediter de erbjuder, på papper eller i någon annan varaktig form som konsumenten väljer. Av informationen ska framgå

1) kreditgivarens eller kreditförmedlarens namn, besöksadress, telefonnummer och e-postadress samt vid behov information om ett sådant elektroniskt kommunikationsmedel med vilket konsumenten snabbt kan kontakta och kommunicera effektivt med kreditgivaren eller kreditförmedlaren och som gör det möjligt för konsumenten att bevara och återge utbytet av meddelanden med kreditgivaren eller kreditförmedlaren i oförändrad form,

2) det ändamål för vilket konsumenten får använda krediten,

3) kreditavtalets löptid,

4) typer av tillgänglig kreditränta och en kort beskrivning av deras kännetecken och vad de innebär för konsumenten,

5) ett representativt exempel på kreditbeloppet eller kreditgränsen, de kostnader som medförs för konsumenten för krediten, det sammanlagda beloppet av den kredit och de kreditkostnader som konsumenten ska betala och den effektiva räntan,

6) eventuella ytterligare kostnader som inte ingår i kreditkostnaderna och som konsumenten ska betala i samband med ett kreditavtal,

7) de olika alternativen för återbetalning av krediten, inklusive amorteringarnas antal, belopp och frekvens,

8) eventuella villkor som gäller återbetalning i förtid,

9) en beskrivning av ångerrätten,

10) eventuella kompletterande tjänster som konsumenten måste köpa för att erhålla krediten på de marknadsförda villkoren och uppgift om att de kompletterande tjänsterna kan köpas från en tillhandahållare som inte är kreditgivaren,

11) en varning för de följder som en försummelse att fullgöra skyldigheterna enligt kreditavtalet medför.

Den effektiva räntan och de övriga i 1 mom. avsedda uppgifterna ska lämnas i reklamen på ett klart, väl synligt och koncist sätt och ska motsvara de kreditvillkor som kreditgivaren normalt erbjuder. Informationen ska vara lätt läsbar eller tydligt hörbar och anpassas till de tekniska begränsningarna hos det medium som används i reklamen.

Om det medium som används i reklamen är sådant, att det inte är möjligt att visuellt visa den information som avses i 1 mom., tillämpas inte 4 och 5 punkten i det momentet.

Om det elektroniska medium som används i reklamen är sådant, att det inte är möjligt att på ett klart och väl synligt sätt visuellt visa den information som avses i 1 mom., ska den information som avses i 4 och 5 punkten i det momentet kunna nås med tillgängliga tekniska medel.

I reklam för konsumentkrediter ska det tydligt och synligt varnas för att kredittagningen medför kostnader för konsumenten. Närmare bestämmelser om innehållet i varningen utfärdas genom förordning av statsrådet.

Utöver vad som bestäms om informationsskyldighet någon annanstans i lag ska kreditgivaren och kreditförmedlaren i god tid innan ett kreditavtal ingås, på blanketten "Standardiserad europeisk konsumentkreditinformation" på papper eller i någon annan varaktig form som konsumenten väljer ge konsumenten tydlig och begriplig information om följande:

Informationen på blanketten ska vara konsekvent och tydligt läsbar och i den ska hänsyn tas till de tekniska begränsningarna hos den varaktiga form där den visas. Informationen ska visas på ett adekvat och lämpligt sätt via olika kanaler med beaktande av interoperabilitet. Närmare bestämmelser om förhandsinformationen och blanketten utfärdas genom förordning av statsrådet.

Om konsumenten uttryckligen samtycker till det, behöver kreditgivaren och kreditförmedlaren vid telefonförsäljning inte lämna all information som avses i 9 §. Kreditgivaren och kreditförmedlaren ska då, utöver vad som någon annanstans i lag föreskrivs om informationsskyldighet, i god tid innan ett kreditavtal ingås dock ge konsumenten informationen om kreditgivaren och kreditförmedlaren, den typ av kredit som erbjuds, kreditkostnaderna, kostnaderna för sen betalning och återbetalningen av krediten samt om den nyttighet som krediten avser. Närmare bestämmelser om den information som ska lämnas utfärdas genom förordning av statsrådet.

Kreditgivaren och kreditförmedlaren ska i en situation som avses i 10 § ge konsumenten blanketten ”Standardiserad europeisk konsumentkreditinformation” i varaktig form utan dröjsmål efter det att avtalet har ingåtts.

Konsumenten ska dessutom på begäran och utan avgift få ett utkast till kreditavtal på papper eller i någon annan varaktig form.

Kreditgivare och kreditförmedlare ska vid lämnande av i 9 och 10 § avsedd information till konsumenten samtidigt meddela huruvida kreditgivaren eller kreditförmedlaren tillhandahåller rådgivningstjänster.

Om den information som avses i 9–11 § ges konsumenten senare än en dag innan konsumenten ingår ett distansavtal, ska kreditgivaren eller kreditförmedlaren skicka konsumenten en påminnelse om dennes ångerrätt och anvisningar för utövandet av ångerrätten. Påminnelsen ska lämnas till konsumenten på papper eller i någon annan varaktig form som konsumenten valt och som anges i kreditavtalet tidigast en dag och senast sju dagar efter det att kreditavtalet ingicks.

Utöver vad som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) ska kreditgivaren och kreditförmedlaren på ett tydligt och begripligt sätt informera konsumenten om att erbjudandet grundar sig på automatiserat beslutsfattande, om konsumenten erhåller ett personanpassat erbjudande som bygger på automatiserat beslutsfattande.

Bestämmelserna i 9–11 och 11 a § om en kreditförmedlares skyldighet att ge konsumenten information gäller inte en sådan säljare eller tjänsteleverantör som arbetar som kreditförmedlare vid sidan av sin huvudsyssla.

För i detta kapitel avsedd information får det inte tas ut någon avgift hos konsumenten.

Det förutsätts särskilt att kreditgivaren

1) vid marknadsföringen av en kredit inte a) förringar allvaret i eller betydelsen av kredittagningen, b) ger intryck av att kredittagning löser konsumentens ekonomiska problem eller minskar problemen eller andra negativa effekter som problemen ger upphov till, c) för fram att krediten är förmånligare än konsumentens befintliga krediter, om påståendet är osant eller vilseledande, eller om påståendet inte på annat sätt kan styrkas, d) hävdar att kredittagningen främjar konsumentens sociala framgång eller den sociala acceptansen av konsumenten, e) ger intryck av att kredittagning leder till ökade ekonomiska resurser, ersätter besparingar eller kan höja konsumentens levnadsstandard, f) påminner konsumenten om en outnyttjad kredit, utom när konsumenten ansöker om en ny kredit hos kreditgivaren, g) kopplar användningen av krediten till speltjänster eller riktar marknadsföringen till konsumenter som kan antas använda krediten till speltjänster, h) riktar marknadsföringen till konsumenter som har en anteckning om betalningsstörning eller som annars kan antas ha svårigheter att fullgöra sina skyldigheter enligt kreditavtalet på behörigt sätt, i) för fram att obetalda krediter eller uppgifter om krediter som förts in i register har liten eller ingen inverkan på bedömningen av en kreditansökan, j) på något annat än i underpunkterna a–i avsett sätt handlar så att marknadsföringen tydligt bidrar till att försämra konsumentens förmåga att noggrant överväga att ta eller använda krediten,

1 a) inte vid tillhandahållandet av rådgivningstjänster marknadsför dem på ett sådant sätt att marknadsföringen bidrar till att fördunkla konsumentens förståelse för att det är fråga om en tjänst som är fristående från kreditgivningen,

3 a) inte tar ut avgifter av konsumenten för ansökan om kredit innan kreditavtalet ingås,

Bestämmelserna i 1 mom. och 2 mom. 1, 1 a, 2, 3, 3 a, 4 och 5 punkten tillämpas också på kreditförmedlare.

Kreditgivaren får kräva att konsumenten har en relevant försäkring som är knuten till kreditavtalet, om det kan anses proportionerligt att kräva det. Kreditgivaren får i så fall inte ändra villkoren i kreditanbudet, om konsumenten har ingått eller ingår ett försäkringsavtal med en annan försäkringsgivare än kreditgivarens primära samarbetspart, förutsatt att garantinivån hos försäkringens försäkringsskydd till sin omfattning motsvarar minst den försäkring som kreditgivaren föreslår. Ett erbjudande om en sådan försäkring ska vara oförändrat i kraft i minst tre dagar från det att det gavs. Försäkringsgivaren ska när den erbjuder försäkring informera konsumenten om erbjudandets giltighetstid.

Kreditgivare ska fastställa förfaranden för bedömning av kreditvärdigheten och upprätthålla dem.

Kreditgivare ska när de utarbetar och tillämpar riktlinjer för ersättning till personal som ansvarar för bedömning av konsumenternas kreditvärdighet säkerställa att riktlinjerna förhindrar uppkomsten av intressekonflikter. Beloppet av ersättningar till personalen får inte vara beroende av antalet eller andelen godkända kreditansökningar.

Riktlinjerna ska främja en ändamålsenlig och effektiv riskhantering och får inte locka till risktagande som går utöver den risknivå som kreditgivaren godtar. Riktlinjerna ska också följa kreditgivarens affärsstrategi, mål, värderingar och långsiktiga intressen. Riktlinjerna ska tillämpas på ett sätt och i en omfattning som står i proportion till kreditgivarens storlek, organisation samt verksamhetens art, omfattning och grad av komplexitet.

Innan ett kreditavtal ingås ska kreditgivaren noggrant och i konsumentens intresse bedöma om konsumenten har förutsättningar att fullgöra sina skyldigheter enligt kreditavtalet ( konsumentens kreditvärdighet ). Bedömningen ska utföras på grundval av behövlig information om konsumentens inkomster, utgifter och andra finansiella och ekonomiska förhållanden som står i proportion till kreditens art, varaktighet, värde och risker. Informationen ska inhämtas från konsumenten, kreditupplysningsregistret och vid behov från andra källor och informationens riktighet ska kontrolleras på lämpligt sätt.

Om parterna senare kommer överens om att höja kreditbeloppet eller kreditgränsen, ska kreditgivaren försäkra sig om att informationen om konsumenten är aktuell och, om kreditbeloppet eller kreditgränsen höjs betydligt, bedöma konsumentens kreditvärdighet på nytt innan avtal ingås om höjningen.

Kreditgivaren ska bevara uppgifterna om de åtgärder som har vidtagits för bedömningen av konsumentens kreditvärdighet i fem år från det att krediten i sin helhet har förfallit till betalning. Om oenighet uppstår kring ett kreditavtal ska uppgifterna om bedömning av kreditvärdigheten dock bevaras till dess parterna har kommit överens om saken eller ärendet har avgjorts.

Om bedömningen av konsumentens kreditvärdighet inbegriper användning av automatisk behandling av personuppgifter, ska kreditgivaren informera konsumenten om detta samt om konsumentens rätt att få en tydlig och begriplig förklaring om bedömningen, uttrycka sin ståndpunkt till kreditgivaren samt begära en granskning av bedömningen av kreditvärdigheten och beslutet om kreditansökan.

Om kreditgivaren bryter mot sina i 1 eller 3 mom. föreskrivna skyldigheter, är konsumenten inte skyldig att betala kreditränta och inte heller andra kreditkostnader. Om kreditgivaren bryter mot sin skyldighet enligt 2 mom. att försäkra sig om att informationen om konsumenten är aktuell eller att bedöma konsumentens kreditvärdighet på nytt, är konsumenten inte skyldig att betala kreditränta och inte heller andra kreditkostnader från och med höjningen.

Om en ansökan om kredit avslås, ska den konsument som ansökt om kredit underrättas om avslaget utan dröjsmål och vid behov hänvisas till ekonomisk rådgivning och skuldrådgivning. Konsumenten ska på begäran underrättas om grunden för avslaget skriftligen, om inte avslaget grundar sig på 4 kap. 5 § i lagen om förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism.

Informationen i avtalet ska vara tydligt läsbar och i den ska tas hänsyn till de tekniska begränsningarna hos det medium på vilket den visas. Informationen ska visas på ett adekvat och lämpligt sätt för respektive kanal. Närmare bestämmelser om den information som ska lämnas i avtalet utfärdas genom förordning av statsrådet. Ränta och avgifter som grundar sig på kreditförhållandet får inte tas ut av konsumenten, om de inte har överenskommits i det avtal som avses i 1 mom.

Vad som föreskrivs i 2–4 mom. gäller inte försäkringsavgifter som betraktas som kreditkostnader, om syftet med försäkringen är att trygga värdet på säkerheten för krediten, och inte heller avgifter som konsumenten ska betala på grund av eventuella avtalsbrott.

Konsumenten har rätt att frånträda ett konsumentkreditavtal genom att på papper eller i någon annan varaktig form som konsumenten valt och som anges i kreditavtalet meddela detta till kreditgivaren inom 14 dagar räknat från det att avtalet ingicks eller från den senare tidpunkt då konsumenten fick ett skriftligt eller elektroniskt exemplar av kreditavtalet med den information som avses i 17 §. Om det är fråga om en nyttighetsbunden kredit som beviljas enbart för anskaffning av en vara, har konsumenten dock rätt att frånträda avtalet minst så länge konsumenten enligt villkoren i köpeavtalet har rätt att få köpesumman återbetald till fullt belopp.

Om konsumenten inte har fått kreditavtalet i enlighet med bestämmelserna i detta kapitel, upphör den ångerfrist som avses i 1 mom. ett år och 14 dagar efter det att kreditavtalet ingicks. Ångerfristen upphör dock inte om konsumenten inte har underrättats om sin ångerrätt i enlighet med 9 eller 41 §.

Om konsumenten frånträder avtalet får räntan på krediten krävas i ersättning av konsumenten för den tid som han eller hon kunnat förfoga över krediten. Kreditgivaren har också rätt till ersättning av konsumenten för avgifter som kreditgivaren eventuellt har inbetalat till myndigheterna till följd av att kreditavtalet ingåtts och som inte återbetalas vid frånträdelse. Ränta och avgifter får dock inte utkrävas om kreditgivaren inte på förhand har informerat konsumenten om betalningsskyldigheten eller ränte- och avgiftsbeloppet eller, i det fall att räntan inte har kunnat meddelas på förhand, om grunderna för fastställandet av räntan.

Konsumenten ska utan dröjsmål och senast inom 30 dagar från det att meddelandet om utövandet av ångerrätten avsändes, till kreditgivaren återlämna de medel som konsumenten har tagit emot i enlighet med kreditavtalet. För att ångerrätten inte ska upphöra att gälla ska konsumenten dessutom betala ersättning enligt 2 mom. Konsumenten får dock låta bli att fullgöra sin betalningsskyldighet tills kreditgivaren har fullgjort sin motsvarande skyldighet.

Om ett kreditavtal ändras, ska kreditgivaren innan de föreslagna ändringarna träder i kraft till konsumenten på papper eller i någon annan varaktig form som konsumenten valt och som anges i kreditavtalet lämna följande information:

Ränteändringar ska göras jämlikt och utan att diskriminera konsumenter. Konsumenten ska informeras om varje ändring på papper eller i någon annan varaktig form som anges i kreditavtalet i god tid innan ändringen träder i kraft. I samband med meddelandet om en ändring ska avbetalningens storlek efter ränteändringen anges och, om avbetalningarnas antal och frekvens förändras, uppdaterade uppgifter om detta.

Om informationen om ny referensränta offentliggörs på tillbörligt sätt och finns att tillgå också i kreditgivarens lokaler, på kreditgivarens webbplats och via kreditgivarens mobilapp får informationen enligt 2 mom. trots vad som föreskrivs i det momentet ges till konsumenten med jämna mellanrum enligt vad som överenskommits i avtalet, dock minst en gång om året.

De avgifter som tas ut i samband med kreditavtalet får ändras endast på grunder som specificerats i avtalet. En avgiftshöjning får inte vara större än den faktiska ökning som kreditgivaren haft i de kostnader på grund av vilka avgift enligt kreditavtalet tas ut. På informationen om ändringar i avgifterna ska vad som i 2 och 3 mom. föreskrivs om informationen om ränteändringar tillämpas.

Om en kreditgivare överför sina rättigheter enligt kreditavtalet eller om kreditavtalet överförs på tredje part, ska den ursprungliga kreditgivaren underrätta konsumenten om överlåtelsen. Någon informationsskyldighet föreligger dock inte om den ursprungliga kreditgivaren efter överföringen företräder den nya kreditgivaren gentemot konsumenten.

Om konsumenten betalar krediten eller en del av den i förtid, ska från den återstående delen av kreditgivarens fordran från kreditkostnaderna avdras den del som motsvarar den outnyttjade kredittiden. Vid beräkningen av denna nedsättning ska hänsyn tas till alla kostnader som kreditgivaren fastställt för konsumenten.

Kreditgivaren får säga upp ett avtal om fortlöpande kredit på de villkor som anges i kreditavtalet. För kreditgivaren får en uppsägningstid som är kortare än två månader inte avtalas. Meddelandet om uppsägning ska lämnas till konsumenten på papper eller i någon annan varaktig form som anges i kreditavtalet.

Kreditgivaren ska med angivande av skäl meddela konsumenten på papper eller i någon annan varaktig form som anges i kreditavtalet och på förhand att rätten att utnyttja krediten upphör. Om det för att förhindra eller begränsa missbruk eller skador är nödvändigt att rätten att utnyttja krediten upphör med omedelbar verkan, räcker det att meddelandet lämnas utan dröjsmål efter indragningen.

Om kreditgivaren kräver in betalning av poster som inte förfallit, ska vid beräkning av kreditgivarens fordran från dessa betalningar avdras den del av kreditkostnaderna som motsvarar den outnyttjade kredittiden. Vid beräkningen av denna nedsättning ska hänsyn tas till alla kostnader som kreditgivaren fastställt för konsumenten. Den outnyttjade kredittiden räknas från det att kravet på återbetalning blir gällande.

Om kreditgivaren på grund av konsumentens betalningssvårigheter ingår ett avtal om betalningsarrangemang med denne som inte till sina villkor är oförmånligare för konsumenten än det ursprungliga kreditavtalet, ska kreditgivaren och kreditförmedlaren, utöver vad som någon annanstans i lag föreskrivs om skyldigheten att lämna information, i god tid innan avtalet om betalningsarrangemang ingås på papper eller i någon annan varaktig form som konsumenten valt, med hjälp av blanketten ”Standardiserad europeisk konsumentkreditinformation”, som gäller avtal om betalningsarrangemang, ge konsumenten tydlig och begriplig information om följande:

1) kreditgivaren,

2) den typ av kredit som erbjuds, kreditkostnaderna och återbetalningen av krediten,

3) påföljderna vid avtalsbrott,

4) konsumentens rättigheter enligt lag.

Informationen på blanketten ska vara konsekvent och tydligt läsbar och i den ska tas hänsyn till de tekniska begränsningarna hos det medium på vilket den visas. Informationen ska visas på ett adekvat och lämpligt sätt för respektive kanal med beaktande av interoperabilitet. Närmare bestämmelser om förhandsinformationen och blanketten utfärdas genom förordning av statsrådet.

Om konsumenten uttryckligen samtycker till det, behöver kreditgivaren och kreditförmedlaren per telefon inte lämna all information som avses i 41 §. Kreditgivaren ska då, utöver vad som någon annanstans i lag föreskrivs om informationsskyldighet, i god tid innan avtalet om betalningsarrangemang ingås dock ge konsumenten informationen om kreditgivaren, den kredit som erbjuds, kreditkostnaderna, kostnaderna för sen betalning, återbetalningen av krediten och om den nyttighet som krediten avser. Närmare bestämmelser om den information som ska lämnas utfärdas genom förordning av statsrådet.

Kreditgivaren ska i en situation som avses i 42 § ge konsumenten blanketten ”Standardiserad europeisk konsumentkreditinformation”, som gäller avtal om betalningsarrangemang, i varaktig form utan dröjsmål efter det att avtalet har ingåtts.

Konsumenten ska dessutom på begäran och utan avgift få ett utkast till avtal om betalningsarrangemang.

Kreditgivare och kreditförmedlare ska vid lämnande av i 41 och 42 § avsedd information till konsumenten samtidigt meddela huruvida kreditgivaren eller kreditförmedlaren tillhandahåller rådgivningstjänster.

En kreditgivare ska regelbundet, minst en gång i månaden, i ett kontoutdrag som tillhandahålls på papper eller i någon annan varaktig form som anges i kreditavtalet ge konsumenten följande uppgifter om konsumentens kredit som är knuten till ett brukskonto ( kontokredit ):

Konsumenten ska på papper eller i någon annan varaktig form som anges i kreditavtalet informeras om ändringar i räntan och andra avgifter i god tid innan ändringarna träder i kraft. Om ändringen av krediträntan beror på en ändring av referensräntan, får det i kreditavtalsvillkoren avtalas att informationen lämnas till konsumenten på det kontoutdrag som avses i 1 mom., under förutsättning att uppgifterna om den nya referensräntan offentliggörs på behörigt sätt och dessutom är tillgängliga i kreditgivarens lokaler, på kreditgivarens webbplats och via kreditgivarens mobilapp.

Om kreditgivaren minskar konsumentens rätt att använda en kredit som är knuten till ett brukskonto eller säger upp den, ska kreditgivaren på ett överenskommet sätt underrätta konsumenten om detta senast 30 dagar innan minskningen eller uppsägningen träder i kraft. Kreditgivaren ska då ge konsumenten möjlighet att utan ytterligare kostnad återbetala det belopp som faktiskt utnyttjats i den utsträckning det motsvarar det minskade eller uppsagda beloppet i tolv lika stora månatliga poster.

Om något kreditavtal inte har knutits till ett brukskonto, men det är möjligt för den som tillhandahåller kontot att enligt prövning bevilja konsumenten kredit i vissa fall genom att tillåta att saldot överskrids, ska denna möjlighet till överskridande, räntan för överskridandet, villkoren för tillämpning av räntan och det index eller den referensränta som tillämpas på den ursprungliga räntan anges i avtalet om brukskontot liksom andra avgifter för ett överskridande och villkoren för ändring av dessa avgifter. Uppgifterna ska dessutom regelbundet lämnas till konsumenten på papper eller i någon annan varaktig form som konsumenten valt och som anges i avtalet om brukskontot.

Om konsumenten har överskridit saldot på sitt brukskonto avsevärt och detta har fortgått i mer än en månad, ska kreditgivaren utan dröjsmål på papper eller i någon annan varaktig form som konsumenten har valt och som anges i avtalet om brukskontot underrätta konsumenten om följande:

1) att kontots saldo har överskridits,

2) beloppet på överskridandet,

3) den ränta som tas ut,

4) övriga avgifter till följd av avtalsbrottet,

5) förfallodagen.

Om konsumenten på det sätt som avses i 1 mom. regelbundet överskrider saldot på sitt brukskonto, ska kreditgivaren dessutom erbjuda konsumenten rådgivningstjänster, om sådana finns tillgängliga, samt hänvisa konsumenten till ekonomisk rådgivning och skuldrådgivning.

Bestämmelserna i 1–3 mom. om överskridande av brukskontots saldo gäller också överskridande av kreditgränsen i ett kreditavtal som är knutet till ett brukskonto.

Om kreditgivaren minskar saldot på konsumentens brukskonto eller gränsen för överskridande enligt det kreditavtal som är knutet till brukskontot eller säger upp möjligheten till överskridande, ska kreditgivaren på ett överenskommet sätt underrätta konsumenten om detta senast 30 dagar innan minskningen eller uppsägningen träder i kraft. Kreditgivaren ska då ge konsumenten möjlighet att utan ytterligare kostnad återbetala det belopp som faktiskt utnyttjats i den utsträckning det motsvarar det minskade eller uppsagda beloppet i tolv lika stora månatliga poster.

Kreditförmedlingen ska grunda sig på uppgifter om konsumentens ekonomiska situation, på behov och förväntningar som konsumenten uppgett sig ha i fråga om krediten samt på relevanta antaganden om konsumentens risker under kreditavtalets giltighetstid.

Kreditförmedlaren har rätt till avgift av konsumenten endast om konsumenten har informerats om avgiften enligt 1 mom. och överenskommelse om avgiften har innan kreditavtalet ingicks träffats skriftligen eller elektroniskt med konsumenten på ett sådant sätt att konsumenten kan bevara och återge avtalet oförändrat.

Den som tillhandahåller rådgivningstjänster ska i god tid innan rådgivningstjänster börjar utföras eller innan ett avtal om rådgivningstjänster ingås ge konsumenten information om de kreditgivare vars krediter har utvärderats i den rekommendation som ges samt om det sammanlagda beloppet av avgifter som konsumenten ska betala för rådgivningstjänsterna eller, om ett exakt belopp inte kan anges, grunderna för bestämmande av avgifterna. Informationen ska ges konsumenten på papper eller i någon annan varaktig form som konsumenten har valt.

Den som tillhandahåller rådgivningstjänster har rätt att ta ut en avgift hos konsumenten för sina rådgivningstjänster och det rekommenderade kreditavtalet endast om konsumenten har informerats om avgiften på det sätt som förutsätts i 49 a § och överenskommelse om avgiften har träffats med konsumenten i varaktig form.

Rådgivningstjänsterna ska grunda sig på uppgifter om konsumentens ekonomiska situation, på behov och förväntningar som konsumenten uppgett sig ha i fråga om krediten samt på relevanta antaganden om konsumentens risker under kreditavtalets giltighetstid.

Tillhandahållaren av rådgivningstjänster ska utvärdera ett tillräckligt stort antal kreditavtal inom sitt produktutbud och utgående från utvärderingen rekommendera ett eller flera kreditavtal som lämpar sig för konsumentens behov och förväntningar samt ekonomiska situation. Konsumenten ska få ett exemplar av rekommendationen på papper eller i någon annan varaktig form som konsumenten valt och som anges i kreditavtalet.

Tillhandahållaren av rådgivningstjänster ska agera i konsumentens intresse vid tillhandahållandet av rådgivningstjänster samt varna konsumenten om ett kreditavtal kan medföra en särskild risk för konsumenten med hänsyn till dennes ekonomiska situation.

Kreditgivare och kreditförmedlare får meddela att de tillhandahåller oberoende rådgivning eller är oberoende rådgivare endast om de vid tillhandahållandet av rådgivningstjänster bedömer ett tillräckligt stort antal kreditavtal som erbjuds på marknaden. Av kreditförmedlare förutsätts dessutom att kreditförmedlaren inte tar emot ersättning för sina rådgivningstjänster eller på grund av det kreditavtal som kreditförmedlaren rekommenderar av någon annan än konsumenten.

Kreditgivares och kreditförmedlares personal och, om kreditgivaren eller kreditförmedlaren är en juridisk person, dess högsta ledning ska ha tillräcklig kunskap och kompetens om kreditverksamhet. Kreditgivare och kreditförmedlare ska fastställa de minimikrav på personalens kunskaper och kompetens som de tillämpar i sin verksamhet skriftligt. Närmare bestämmelser om den sakkunskap som krävs utfärdas genom förordning av statsrådet.

Bestämmelserna om påföljdsavgift som påförs för brott mot 7 a och 8 §, mot 8 a § och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den paragrafen, mot 9 § och de bestämmelser som utfärdats med stöd av 9 § 2 mom., mot 10 § och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den paragrafen, mot 11, 11 a, 11 b och 12 a §, mot 13 § 2 mom. 1 punkten underpunkterna a–i samt 1 a, 3, 3 a och 4–6 punkten i det momentet och 13 § 4 mom., mot 13 a–13 c, 14–16, 16 a och 16 b §, mot 17 § och de bestämmelser som utfärdats med stöd av 17 § 3 mom., mot 17 a, 17 b, 18 och 19 §, 20 § 1 och 2 mom., 21 § 1 mom., 23, 23 a och 24 §, 25 § 1 mom., 27, 28, 30 och 32 § samt 39 § 1 mom., mot 41 § och de bestämmelser som utfärdats med stöd av 41 § 2 mom., mot 42 § och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den paragrafen, mot 43, 46, 46 a, 47, 47 a, 48, 48 a, 49 och 49 a–49 d § samt 49 e § och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den paragrafen finns i lagen om vissa befogenheter för konsumentskyddsmyndigheterna.

Tillsynen över efterlevnaden av bestämmelserna i detta kapitel utövas av konsumentombudsmannen samt Finansinspektionen när kreditgivaren eller kreditförmedlaren är ett i 4 § 2–5 mom. i lagen om Finansinspektionen (878/2008) avsett tillsynsobjekt eller en i 5 § i den lagen avsedd annan finansmarknadsaktör. I landskapet Åland utövas tillsynen över efterlevnaden av bestämmelserna i detta kapitel även av Statens ämbetsverk på Åland.

På reklam för konsumentkrediter med en bostad som säkerhet tillämpas bestämmelserna i 7 kap. 8 § och på informationsskyldighet innan ett kreditavtal ingås bestämmelserna i 7 kap. 9–11, 11 a och 12 §. Kreditgivare och kreditförmedlare ska vid lämnande av i 7 kap. 9 och 10 § avsedd information till konsumenten samtidigt meddela huruvida kreditgivaren eller kreditförmedlaren tillhandahåller rådgivningstjänster.

Trots bestämmelserna i 7 kap. 24 § 1 och 2 mom. får det dock i ett avtal om bostadskredit avtalas att den ränta som konsumenten ska betala på krediten inte ändras, om referensräntans värde är mindre än noll. Om en konsument betalar tillbaka en konsumentkredit som har samband med bostadsegendom i förtid, tillämpas trots 7 kap. 17 a § 2 och 3 mom. vad som föreskrivs i 19–21 § i detta kapitel. Om förfallodagen för en kredit som har samband med bostadsegendom tidigareläggs, tillämpas trots 7 kap. 17 a § 2 och 3 mom. vad som föreskrivs i 7 kap. 35 §. Med avvikelse från 7 kap. 35 § 1 mom. ska i sådana fall vid uträkning av kreditgivarens fordran från de betalningsposter som kreditgivaren kräver och som inte har förfallit avdras den del av kreditkostnaderna som hänför sig till den outnyttjade kredittiden. Kreditgivaren får emellertid i sin helhet ta ut de faktiska kostnader för uppläggningen av krediten som anges i kreditavtalet.

Bestämmelserna i 1, 6 och 6 a kap. i denna lag träder i kraft den 20 . Lagens 7 och 7 a kap. träder dock i kraft först den 20 november 2026 .

På avtal som ingåtts före ikraftträdandet av denna lag tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.

På avtal om fortlöpande kredit som ingåtts före ikraftträdandet av denna lag tillämpas dock 7 kap. 24, 25, 30, 32, 46, 46 a och 47 § i denna lag.

Denna lag gäller inte

4) näringsidkare som är sådana mikroföretag eller sådana små eller medelstora företag som avses i kommissionens rekommendation om definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag och som vid sidan av sin huvudsyssla beviljar betalningsanstånd endast för finansiering av köp av konsumtionsnyttigheter som de själva säljer, om det inte tas ut annan ränta eller andra avgifter för betalningsanstånden än ränta och kostnader som konsumenten ska betala med stöd av räntelagen (633/1982) eller lagen om indrivning av fordringar (513/1999),

Bestämmelserna i 3–12 och 23 § i denna lag gäller inte i 4 § 2 mom. 9 punkten i lagen om Finansinspektionen avsedda betalningsinstitut som beviljar sådan kredit i samband med betaltjänster som avses i 10 § i lagen om betalningsinstitut (297/2010).

En näringsidkare får tillhandahålla rådgivningstjänster med avseende på konsumentkrediter som omfattas av tillämpningsområdet för 7 kap. i konsumentskyddslagen endast om den är registrerad som kreditgivare eller förmedlare av person-till-person-lån i enlighet med denna lag eller är en aktör som avses i 1 § 3 mom. 1, 2, 4 eller 5 punkten. Bestämmelser om rätten för kreditförmedlare att tillhandahålla rådgivningstjänsterna med avseende på nämnda konsumentkrediter finns i lagen om förmedlare av vissa konsumentkrediter ( / ).

Bestämmelser om rätten att tillhandahålla rådgivningstjänsterna med avseende på nämnda konsumentkrediter som har samband med bostadsegendom och som omfattas av tillämpningsområdet för 7 a kap. i konsumentskyddslagen finns i 4 § i lagen om förmedlare av konsumentkrediter som har samband med bostadsegendom (852/2016).

Den som har för avsikt att tillhandahålla konsumentkrediter eller krediter till bostadssammanslutningar eller att förmedla person-till-person-lån ska för anteckning i registret göra en anmälan till Finansinspektionen. I registeranmälan ska ingå

2) uppgift om huruvida anmälaren ansöker om att bli registrerad som kreditgivare eller som förmedlare av person-till-person-lån och huruvida anmälaren avser att tillhandahålla rådgivningstjänster med avseende på konsumentkrediter som omfattas av tillämpningsområdet för 7 kap. i konsumentskyddslagen samt, om det är fråga om registrering som kreditgivare, huruvida anmälaren avser att också bevilja konsumentkrediter som har samband med bostadsegendom och som omfattas av tillämpningsområdet för 7 a kap. i konsumentskyddslagen, lämna krediter till bostadssammanslutningar eller förmedla person-till-person-lån,

I registret över kreditgivare och förmedlare av person-till-person-lån antecknas

3 a) huruvida näringsidkaren tillhandahåller rådgivningstjänster med avseende på konsumentkrediter som omfattas av tillämpningsområdet för 7 kap. i konsumentskyddslagen,

I registret antecknas också uppgifter om dem som har meddelats ett förbud enligt 22 § att tillhandahålla konsumentkrediter eller krediter till bostadssammanslutningar, förmedla person-till-person-lån eller tillhandahålla rådgivningstjänster med avseende på konsumentkrediter som omfattas av tillämpningsområdet för 7 kap. i konsumentskyddslagen. Dessa uppgifter och uppgifter om påföljderna, uppmaningarna och förbuden enligt 1 mom. 8 punkten ska strykas ur registret fem år efter utgången av det år då påföljden eller förbudet påfördes. Uppgifter om straffrättsliga påföljder ska inte antecknas i registret.

Om kreditgivaren beviljar konsumentkrediter som omfattas av tillämpningsområdet för 7 kap. i konsumentskyddslagen eller är verksam som förmedlare av person-till-person-lån i fråga om sådana krediter ska den personal hos kreditgivaren och de för kreditgivarens räkning på annat sätt agerande personer som deltar i lämnandet av krediter eller förmedlandet av person-till-person-lån ha tillräcklig kunskap och kompetens i fråga om kreditverksamhet. Dessutom ska de personer under vars direkta ledning och tillsyn ovannämnda personer agerar ha motsvarande yrkesskicklighet. Kreditgivaren ska skriftligen fastställa de minimikrav på personalens kunskaper och kompetens som kreditgivaren tillämpar i sin verksamhet. Närmare bestämmelser om den yrkesskicklighet som fordras utfärdas genom förordning av statsrådet.

Den som vid lämnande av konsumentkrediter eller krediter till bostadssammanslutningar, vid förmedling av person-till-person-lån eller vid tillhandahållande rådgivningstjänster med avseende på konsumentkrediter som omfattas av tillämpningsområdet för 7 kap. i konsumentskyddslagen har fått veta något om en konsuments eller någon annans ekonomiska ställning eller något som berör personliga förhållanden eller en affärs- eller yrkeshemlighet får inte röja detta för utomstående, om inte den till vars förmån tystnadsplikten gäller ger sitt samtycke till att uppgifterna röjs eller om inte något annat föreskrivs i lag.

De bestämmelser och beslut som avses i 40 § 1 mom. i lagen om Finansinspektionen, för vilka det vid försummelse eller överträdelse påförs en påföljdsavgift, utgörs i denna lag av

1) bestämmelserna i 10 § 1 och 4 mom. om ledningens skyldigheter,

Finansinspektionen ska förbjuda tillhandahållande av konsumentkrediter, förmedling av person-till-person-lån och tillhandahållande av rådgivningstjänster med avseende på konsumentkrediter som omfattas av tillämpningsområdet för 7 kap. i konsumentskyddslagen som sker i strid med denna lag utan registrering. Finansinspektionen ska också förbjuda mottagande av kundmedel, om sådana tas emot utan att rätt enligt 11 § har beviljats eller om kreditgivaren eller förmedlaren av person-till-person-lån på grund av ändrade förhållanden har blivit uppenbart olämplig att ta emot kundmedel. Om det finns särskilda skäl, får förbudet också meddelas så att det gäller en anställd hos den som utövar sådan verksamhet eller någon annan som agerar för verksamhetsutövarens räkning.

Denna lag träder i kraft den 20 .

En registeranmälan får tas upp till behandling innan denna lag träder i kraft och den som har gjort anmälan får införas i registret över kreditgivare och förmedlare av person-till-person-lån när denna lag träder i kraft.

Finansinspektionen ska i registret över kreditgivare och förmedlare av person-till-person-lån föra in en näringsidkare som bedriver verksamhet som kräver registrering enligt denna lag och som uppfyller förutsättningarna för registrering enligt denna lag senast den 20 november 2026, om registeranmälan görs senast den 20 maj 2026.

Om en kreditgivare erbjuder rådgivningstjänster som omfattas av tillämpningsområdet för 7 kap. i konsumentskyddslagen, ska kreditgivaren anmäla detta till Finansinspektionen inom sex månader från ikraftträdandet av denna lag.

På gärningar och försummelser som skett före ikraftträdandet av denna lag tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.

Denna lag gäller förmedling av konsumentkrediter som faller inom tillämpningsområdet för 7 kap. i konsumentskyddslagen (38/1978) samt tillhandahållande av rådgivningstjänster som avser sådana krediter.

På näringsidkare som förmedlar krediter till konsumenter, när krediten beviljas av någon annan än en i 7 eller 7 a kap. i konsumentskyddslagen avsedd kreditgivare ( person-till-person-lån ), tillämpas dock i stället för denna lag lagen om registrering av vissa kreditgivare och kreditförmedlare (186/2023).

I denna lag avses med

1) förmedling av konsumentkrediter att mot ersättning presentera eller erbjuda kreditavtal som faller inom tillämpningsområdet för 7 kap. i konsumentskyddslagen till konsumenter, att på annat sätt bistå konsumenter vid ingående av sådana kreditavtal så att kreditgivaren själv inte är aktör samt att ingå sådana kreditavtal med konsumenter för kreditgivarens räkning,

2) rådgivningstjänster att tillhandahålla personligt anpassade rekommendationer till en konsument avseende kreditavtal enligt 1 punkten,

3) personal var och en som är anställd hos en kreditförmedlare eller på annat sätt agerar för dennes räkning och som deltar i förmedling av konsumentkrediter och var och en som direkt leder och övervakar de förstnämnda,

4) kreditförmedlare näringsidkare som i enlighet med denna lag är registrerade som förmedlare av konsumentkrediter som faller inom tillämpningsområdet för 7 kap. i konsumentskyddslagen eller som i enlighet med 3 § 2 mom. är aktörer som bedriver förmedling av konsumentkrediter och som inte omfattas av registreringsskyldigheten.

En näringsidkare får förmedla konsumentkrediter som faller inom tillämpningsområdet för 7 kap. i konsumentskyddslagen endast om näringsidkaren har registrerats som förmedlare av konsumentkrediter i enlighet med denna lag.

Bestämmelserna om registreringsskyldighet i 5–9 § tillämpas inte på

1) kreditinstitut och filialer till tredjeländers kreditinstitut enligt 4 § 2 mom. 1 punkten i lagen om Finansinspektionen (878/2008),

2) utländska EES-kreditinstitut enligt 1 kap. 7 § 3 mom. i kreditinstitutslagen (610/2014),

3) näringsidkare som tillhandahåller konsumtionsnyttigheter och som är ett sådant mikroföretag eller ett litet eller medelstort företag som avses i kommissionens rekommendation 2003/361/EG om definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag och som utöver sin huvudsakliga verksamhet förmedlar konsumentkrediter för finansiering av köp av konsumtionsnyttigheter som de själva säljer.

En näringsidkare får tillhandahålla rådgivningstjänster med avseende på konsumentkrediter som faller inom tillämpningsområdet för 7 kap. i konsumentskyddslagen endast om näringsidkaren är registrerad som kreditförmedlare i enlighet med denna lag, om näringsidkaren är en aktör som avses i 3 § 2 mom. i denna lag eller om näringsidkaren tillhandahåller tjänsterna sporadiskt i samband med annan yrkesverksamhet som förutsätter tillstånd, registrering eller godkännande på förhand. Bestämmelser om rätten för kreditgivare och förmedlare av person-till-person-lån att tillhandahålla rådgivningstjänster med avseende på sådana konsumentkrediter finns i lagen om registrering av vissa kreditgivare och kreditförmedlare (186/2023).

Finansinspektionen för ett register över kreditförmedlare.

Den som har för avsikt att förmedla konsumentkrediter som faller inom tillämpningsområdet för 7 kap. i konsumentskyddslagen ska för anteckning i registret göra en anmälan till Finansinspektionen. I registeranmälan ska ingå

1) de uppgifter som avses i 8 § 1 mom. 1 och 2 punkten,

2) en utredning över de personer som avses i 7 § 2 mom. och vars tillförlitlighet ska bedömas, om anmälaren är en juridisk person,

3) en utredning över den utbildning och arbetserfarenhet som anmälaren har och, om anmälaren är en juridisk person, samma utredning över dem som hör till den högsta ledningen enligt 6 § 2 mom.,

Anmälaren ska på begäran av Finansinspektionen lämna också andra uppgifter som behövs för att bedöma om förutsättningarna för registrering uppfylls.

Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter om fullgörandet av den anmälningsskyldighet som anges i denna paragraf.

Finansinspektionen ska registrera den som gör en registeranmälan som kreditförmedlare, om

1) anmälaren har rätt att utöva näring i Finland,

2) anmälaren inte har försatts i konkurs och, om det är fråga om en fysisk person, att anmälaren har uppnått myndighetsålder och inte har fått sin handlingsbehörighet begränsad,

3) anmälaren är tillförlitlig,

4) anmälaren samt, om det är fråga om en juridisk person, de som hör till dess högsta ledning har tillräcklig kunskap och kompetens i fråga om kreditverksamhet.

De som anses höra till den högsta ledningen enligt 1 mom. 4 punkten är verkställande direktören och dennes ställföreträdare, medlemmar och ersättare i styrelsen och i jämförbara organ, ansvariga bolagsmän samt övriga som hör till den högsta ledningen.

Finansinspektionen får vägra registrering, om det med beaktande av omständigheterna är uppenbart att den som gjort anmälan har för avsikt att förmedla konsumentkrediter såsom mellanhand för någon annan.

Närmare bestämmelser om den kännedom om kreditverksamhet som fordras av anmälaren och den högsta ledningen och personalen utfärdas genom förordning av statsrådet.

Den som gör anmälan anses inte tillförlitlig i den mening som avses i 6 § 1 mom. 3 punkten om den som gör anmälan genom en lagakraftvunnen dom har dömts till fängelsestraff under de fem senaste åren före en bedömning eller till bötesstraff under de tre senaste åren före bedömningen för ett brott som kan anses visa att personen i fråga är uppenbart olämplig för att förmedla konsumentkrediter som faller inom tillämpningsområdet för 7 kap. i konsumentskyddslagen eller att vara verkställande direktör eller ställföreträdande verkställande direktör, medlem eller ersättare i styrelsen eller ett jämförbart organ eller ansvarig bolagsman eller i övrigt höra till högsta ledningen i en sammanslutning som bedriver sådan verksamhet, eller om han eller hon annars genom sin tidigare verksamhet har visat sig uppenbart olämplig för en sådan uppgift.

Om den som gör anmälan är en juridisk person gäller kravet på tillförlitlighet verkställande direktören och dennes ställföreträdare, medlemmar och ersättare i styrelsen och jämförbara organ, ansvariga bolagsmän och andra som hör till den högsta ledningen.

Finansinspektionen har rätt att ur det bötesregister som avses i 46 § i lagen om verkställighet av böter (672/2002) få de uppgifter som behövs för att utreda om en person som avses i 1 mom. är tillförlitlig. Bestämmelser om Finansinspektionens rätt att få uppgifter ur straffregistret finns i straffregisterlagen (770/1993).

I registret antecknas

1) enskilda näringsidkares fullständiga namn och personbeteckning eller, om sådan saknas, födelsetid samt firma, eventuell bifirma, företags- och organisationsnummer eller annan motsvarande beteckning och besöksadresser till de verksamhetsställen där det förmedlas konsumentkrediter som faller inom tillämpningsområdet för 7 kap. i konsumentskyddslagen eller tillhandahålls rådgivningstjänster med avseende på sådana krediter,

2) juridiska personers firma, eventuell bifirma, företags- och organisationsnummer eller annan motsvarande beteckning och besöksadresser till de verksamhetsställen där det förmedlas konsumentkrediter som faller inom tillämpningsområdet för 7 kap. i konsumentskyddslagen eller tillhandahålls rådgivningstjänster med avseende på sådana krediter,

3) fullständigt namn och personbeteckning eller, om sådan saknas, födelsetid för de personer vars tillförlitlighet har kontrollerats i samband med handläggningen av registeranmälan,

4) fullständigt namn och personbeteckning eller, om sådan saknas, födelsetid för de personer vars kännedom om kreditverksamhet har kontrollerats i samband med handläggningen av registeranmälan,

5) datum för registreringen,

6) uppgift om att anmälaren tillhandahåller rådgivningstjänster med avseende på konsumentkrediter som faller inom tillämpningsområdet för 7 kap. i konsumentskyddslagen,

7) till kreditförmedlaren med stöd av lagen om Finansinspektionen meddelade administrativa påföljder samt sådana uppmaningar och förbud som förenats med vite,

8) skälet till strykning ur registret och när denna har skett.

I registret antecknas också uppgifter om dem som har meddelats förbud enligt 17 § att förmedla konsumentkrediter som faller inom tillämpningsområdet för 7 kap. i konsumentskyddslagen utan registrering eller tillhandahålla rådgivningstjänster med avseende på sådana krediter i strid med 4 §. Dessa uppgifter och uppgifter om påföljderna, uppmaningarna och förbuden enligt 1 mom. 7 punkten ska strykas ur registret fem år efter utgången av det år då påföljden eller förbudet påfördes. Uppgifter om straffrättsliga påföljder ska inte antecknas i registret.

Kreditförmedlaren ska utan dröjsmål anmäla ändringar i sina i registret införda uppgifter till Finansinspektionen. Dessutom ska kreditförmedlaren anmäla till Finansinspektionen att kreditförmedlarens verksamhet upphör.

Bestämmelser om Finansinspektionens rätt att lämna ut information trots sekretessbestämmelserna finns i 71 § i lagen om Finansinspektionen.

Trots bestämmelserna i 71 § i lagen om Finansinspektionen och 16 § 3 mom. i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) får personuppgifter lämnas ut ur registret i form av utskrifter, eller göras allmänt tillgängliga i ett elektroniskt datanät eller lämnas ut på något annat sätt i elektronisk form. Personuppgifter ska i ett elektroniskt datanät endast kunna sökas som enskild sökning. Personbeteckningar får dock lämnas ut med stöd av denna lag endast om uppgiften lämnas i form av en utskrift eller i teknisk lagringsform och om mottagaren med stöd av 29 § i dataskyddslagen (1050/2018) eller med stöd av någon annan lag har rätt att behandla personbeteckningar.

Följande i registret införda uppgifter ska Finansinspektionen dock hålla allmänt tillgängliga med hjälp av ett elektroniskt datanät:

1) en enskild näringsidkares namn samt firma, eventuell bifirma, företags- och organisationsnummer eller annan motsvarande beteckning och besöksadresser till de verksamhetsställen där det förmedlas konsumentkrediter som faller inom tillämpningsområdet för 7 kap. i konsumentskyddslagen eller tillhandahålls rådgivningstjänster med avseende på sådana krediter,

2) en juridisk persons firma, eventuell bifirma, företags- och organisationsnummer eller annan motsvarande beteckning och besöksadresser till de verksamhetsställen där det förmedlas konsumentkrediter som faller inom tillämpningsområdet för 7 kap. i konsumentskyddslagen eller tillhandahålls rådgivningstjänster med avseende på sådana krediter,

3) namn på verkställande direktören och dennes ställföreträdare, medlemmar och ersättare i styrelsen och i jämförbara organ samt namn på ansvariga bolagsmän,

4) datum för registreringen,

5) till anmälaren meddelade offentliga varningar och sådana förbud som förenats med vite.

Kreditförmedlaren eller, om kreditförmedlaren är en juridisk person, dess högsta ledning enligt 6 § 2 mom. ska se till att god kreditgivningssed iakttas i verksamheten och att verksamheten också i övrigt bedrivs i enlighet med lag. Den ska dessutom se till att de personer som deltar i verksamheten har tillräcklig yrkesskicklighet för uppgiften.

Kreditförmedlare ska skriftligen fastställa de minimikrav på personalens kunskaper och kompetens som de tillämpar i sin verksamhet. Närmare bestämmelser om den yrkesskicklighet som fordras utfärdas genom förordning av statsrådet.

En kreditförmedlare får inte ta emot, inneha eller förmedla medel som tillhör en kund ( kundmedel ).

Om inte bestämmelser om en längre bevaringstid finns någon annanstans i lag, ska en kreditförmedlare bevara handlingar och uppgifter som gäller kreditförmedling och rådgivningstjänster i fem år från det kundförhållandet upphörde. Om oenighet uppstår kring en tjänst ska handlingarna och uppgifterna dock bevaras till dess parterna har kommit överens om saken eller ärendet har avgjorts.

Den som vid förmedling av konsumentkrediter som faller inom tillämpningsområdet för 7 kap. i konsumentskyddslagen eller vid tillhandahållande av rådgivningstjänster med avseende på sådana krediter har fått veta något om en kunds eller någon annans ekonomiska ställning eller något som berör personliga förhållanden eller en företagshemlighet får inte röja detta för utomstående, om inte den till vars förmån tystnadsplikten gäller ger sitt samtycke till att uppgifterna röjs eller om inte något annat föreskrivs i lag.

Tillsyn över efterlevnaden av denna lag utövas av Finansinspektionen.

Bestämmelser om Finansinspektionens tillsynsbefogenheter finns i 3 kap. i lagen om Finansinspektionen.

Bestämmelser om påförande, offentliggörande och verkställighet av administrativa påföljder finns i 4 kap. i lagen om Finansinspektionen.

Finansinspektionen ska förbjuda förmedling av konsumentkrediter som faller inom tillämpningsområdet för 7 kap. i konsumentskyddslagen eller tillhandahållande av rådgivningstjänster med avseende på sådana krediter om verksamheten bedrivs i strid med denna lag utan registrering. Om det finns särskilda skäl, får förbudet också meddelas så att det gäller en anställd hos den som utövar sådan verksamhet eller någon annan som agerar för verksamhetsutövarens räkning.

Finansinspektionen kan förena ett förbud som avses i denna paragraf med vite. Ett förbud som avses i 1 mom. ska förenas med vite, om inte det av särskilda skäl är onödigt eller Finansinspektionen anser att det bör bedömas om förfarandet motsvarar brottsbeskrivningen i 18 § 1 mom. Bestämmelser om vite finns i viteslagen (1113/1990).

Den som uppsåtligen utan registrering förmedlar konsumentkrediter som faller inom tillämpningsområdet för 7 kap. i konsumentskyddslagen ska, om inte strängare straff för gärningen föreskrivs någon annanstans i lag, för brott vid förmedling av konsumentkrediter dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.

Till straff för brott mot tystnadsplikten enligt 13 § döms enligt 38 kap. 1 eller 2 § i strafflagen (39/1889), om inte strängare straff för gärningen föreskrivs någon annanstans i lag.

Den som bryter mot ett förbud som har meddelats med stöd av 17 § i denna lag eller med stöd av lagen om Finansinspektionen och som har förenats med vite får inte dömas till straff för samma gärning, om vitet genom ett lagakraftvunnet beslut har dömts ut.

Ett beslut som fattats av Finansinspektionen får överklagas genom besvär hos Helsingfors förvaltningsdomstol.

Vid sökande av ändring i förvaltningsdomstol tillämpas i övrigt lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019).

Finansinspektionens beslut ska iakttas trots överklagande, om inte besvärsmyndigheten beslutar något annat eller om inte annat föreskrivs någon annanstans i lag.

Denna lag träder i kraft den 20 .

En registeranmälan får tas upp till behandling innan denna lag träder i kraft och den som har gjort anmälan får införas i registret över kreditförmedlare när denna lag träder i kraft.

Finansinspektionen ska i registret över kreditförmedlare föra in en näringsidkare som bedriver verksamhet som kräver registrering enligt denna lag och som uppfyller förutsättningarna för registrering enligt denna lag senast den 20 november 2026, om registeranmälan görs senast den 20 maj 2026.

På gärningar och försummelser som skett före ikraftträdandet av denna lag tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.

Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter om fullgörandet av den anmälningsskyldighet som föreskrivs i denna paragraf.

Denna lag träder i kraft den 20 .

Behöriga myndigheter enligt samarbetsförordningen är utöver konsumentombudsmannen

2) Finansinspektionen till den del den övervakar efterlevnaden av följande direktiv, sådana de har genomförts nationellt genom de lagar som blir tillämpliga: b) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2023/2673 om ändring av direktiv 2011/83/EU vad gäller avtal om finansiella tjänster som ingåtts på distans och om upphävande av direktiv 2002/65/EG, d) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2023/2225 om konsumentkreditavtal och om upphävande av direktiv 2008/48/EG (konsumentkreditdirektivet ),

Påföljdsavgift kan påföras en näringsidkare som till konsumenternas nackdel uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot eller åsidosätter följande bestämmelser, skyldigheter eller förbud i konsumentskyddslagen (38/1978):

2) bestämmelserna i 6 kap. 11 § om lämnande av förhandsinformation vid hemförsäljning, bestämmelserna i 6 kap. 12 § om lämnande av förhandsinformation vid distansförsäljning, bestämmelserna i 6 kap. 12 a § om skriftligt bekräftelseförfarande vid telefonförsäljning, bestämmelserna i 6 kap. 12 b § om presentation av tillgängliga betalningssätt på nätet, bestämmelserna i 6 kap. 12 c § om kontroll av identiteten hos konsumenter och bevarande av uppgifterna om kontrollen, bestämmelserna i 6 kap. 13 § om bekräftelse av information, bestämmelserna enligt 6 kap. 14 a § om en ångerfunktion, de skyldigheter enligt 6 kap. 17 § 2–4 mom. som hänför sig till återställande av prestationer eller de skyldigheter enligt 6 kap. 17 a § 1–3 mom. som hänför sig till konsumentens frånträde av ett avtal om digitalt innehåll eller digitala tjänster,

3) skyldigheten enligt 6 a kap. 11 § 1 eller 2 mom. att överlämna förhandsinformationen och avtalsvillkoren skriftligen eller i någon annan varaktig form, skyldigheten enligt 6 a kap. 11 § 4 mom. att tillhandahålla förhandsinformationen och avtalsvillkoren i ett för konsumenterna lämpligt och tillgängligt format, bestämmelserna i 6 a kap. 11 b § om ett skriftligt bekräftelseförfarande vid telefonförsäljning, bestämmelserna i 6 a kap. 11 c § om lämnande av förhandsinformation elektroniskt, bestämmelserna i 6 a kap. 12 a § om en ångerfunktion, skyldigheten enligt 6 a kap. 16 § 2 mom. att återbära prestationer eller förbudet enligt 6 a kap. 18 a § mot att vilseleda eller manipulera konsumenter via onlinegränssnitt,

4) förbudet enligt 7 kap. 12 a § mot att ta ut avgifter för lämnande av information som förutsätts i det kapitlet, bestämmelserna i 7 kap. 13 § 2 mom. 1 punkten underpunkterna a–i om ett förfarande förenligt med god kreditgivningssed vid marknadsföring av en kredit, förbudet enligt 7 kap. 13 § 2 mom. 1 a-punkten mot att marknadsföra en rådgivningstjänst på ett sådant sätt att det bidrar till att fördunkla konsumentens förståelse för att det är fråga om en tjänst som är fristående från kreditgivningen, förbudet enligt 7 kap. 13 § 2 mom. 3 punkten mot att använda sms-tjänster eller andra motsvarande kommunikationstjänster mot extra avgift, förbudet enligt 7 kap. 13 § 2 mom. 4 punkten mot att göra reklam för en kredit med sådana villkor som anges i den punkten eller skyldigheten enligt 7 kap. 13 § 2 mom. 6 punkten att ge konsumenten information och råd vid betalningsdröjsmål och erbjuda konsumenten skäliga betalningsarrangemang för att främja återbetalningen av krediten, förbudet enligt 7 kap. 13 § 4 mom. att ordna ersättningssystemen för personalen så att de hindrar att man vid kreditgivning, kreditförmedling och tillhandahållande av rådgivningstjänster iakttar god kreditgivningssed, bestämmelsen i 7 kap. 13 a § om förbud mot bindningsförfarande, skyldigheten enligt 7 kap. 13 c § 1 mom. att fastställa och upprätthålla förfaranden för bedömning av kreditvärdigheten eller bestämmelserna i 7 kap. 13 c § 2 eller 3 mom. om riktlinjer för ersättning, skyldigheten enligt 7 kap. 14 § att bedöma en konsuments kreditvärdighet, skyldigheten enligt 7 kap. 15 § 1 mom. att kontrollera kreditsökandens identitet, skyldigheten enligt 7 kap. 16 § att bevara uppgifterna om identitetskontroll, bestämmelserna i 7 kap. 16 a § om lämnande av kredit, bestämmelserna i 7 kap. 16 b § om avslag på ansökan om kredit, de bestämmelser som utfärdats med stöd av 7 kap. 17 § och dess 3 mom. om ingående av kreditavtal, bestämmelserna i 7 kap. 17 a § om kreditkostnadernas maximibelopp, bestämmelserna i 7 kap. 17 b § om kostnader för förlängning av betalningstiden, förbudet enligt 7 kap. 18 § mot att ta en löpande förbindelse av konsumenten, begränsningen enligt 7 kap. 19 § av tidpunkten för överlåtande av medel, bestämmelserna i 7 kap. 24 § om ändringar av ränta och avgifter, bestämmelserna i 7 kap. 30 § om uppsägning av avtal om fortlöpande kredit, skyldigheten enligt 7 kap. 48 § att informera om sin behörighet, skyldigheten enligt 7 kap. 48 a § att vid kreditförmedling beakta konsumentens förhållanden, bestämmelserna i 7 kap. 49 b § om avgift som tas ut av konsumenten för rådgivningstjänster, bestämmelserna i 7 kap. 49 c § om utförande av rådgivningstjänster, bestämmelserna i 7 kap. 49 d § om tillhandahållande av oberoende rådgivning eller meddelande om tillhandahållande av verksamhet som oberoende rådgivare eller bestämmelserna i 7 kap. 49 e § och bestämmelser som utfärdats med stöd av den om den sakkunskap som krävs av kreditgivare och kreditförmedlare,

Påföljdsavgift kan också påföras en näringsidkare som till konsumenternas nackdel uppsåtligen eller av oaktsamhet använder avtalsvillkor eller tillämpar praxis som innebär avvikelse från följande rättigheter enligt konsumentskyddslagen:

2) rätten enligt 6 a kap. 12 § 1 mom. att frånträda ett avtal om distansförsäljning av finansiella tjänster eller enligt 6 a kap. 13 § att frånträda ett anknytande avtal som inte är bindande,

3) förbudet enligt 7 kap. 13 § 2 mom. 3 a-punkten mot att inte ta ut avgifter av konsumenten för ansökan om kredit innan kreditavtalet ingås, bestämmelserna i 7 kap. 13 b § om ändring av villkoren i ett kreditanbud och om giltighetstiden för ett försäkringserbjudande, rätten enligt 7 kap. 20 § 1 eller 2 mom. att frånträda ett konsumentkreditavtal, rätten enligt 7 kap. 21 § 1 mom. att frånträda ett accessoriskt avtal som inte är bindande, bestämmelserna i 7 kap. 27 § om förtida betalning, bestämmelserna i 7 kap. 28 § om kreditgivarens rätt till kompensation för återbetalning i förtid, bestämmelserna i 7 kap. 32 § om att rätten att utnyttja en kredit upphör, rätten enligt 7 kap. 39 § 1 mom. att av kreditgivaren få en penningprestation på grund av försäljarens eller tjänsteleverantörens avtalsbrott, bestämmelserna i 7 kap. 46 a § om minskning eller uppsägning av en kredit som grundar sig på ett kreditavtal knutet till ett brukskonto eller bestämmelserna i 7 kap. 47 a § om minskning eller uppsägning av möjligheten till överskridande,

Påföljdsavgift kan påföras en näringsidkare som till konsumenternas nackdel uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot eller åsidosätter följande bestämmelser eller skyldigheter i konsumentskyddslagen:

3) skyldigheten enligt 6 a kap. 5–10 § att ge förhandsinformation vid distansförsäljning av finansiella tjänster eller finansiella instrument, bestämmelserna i 6 a kap. 10 a § om att ge tillräckliga utredningar, skyldigheten enligt 6 a kap. 10 b § att skicka en påminnelse om ångerrätten eller informationsskyldigheten enligt 6 a kap. 11 d §,

4) skyldigheten enligt 7 kap. 7 a § att tillhandahålla viss allmän information om krediter som erbjuds, skyldigheten enligt 7 kap. 8 § att lämna information i reklam för konsumentkrediter, skyldigheten enligt 7 kap. 8 a § och bestämmelser som utfärdats med stöd av den att ge en varning i reklam för konsumentkrediter, skyldigheten enligt 7 kap. 9 § och bestämmelser som utfärdats med stöd av 2 mom. i den paragrafen att lämna viss information innan ett kreditavtal ingås, skyldigheten enligt 7 kap. 10 § och bestämmelser som utfärdats med stöd av den att lämna förhandsinformation vid telefonförsäljning, skyldigheten enligt 7 kap. 11 § att lämna information innan ett kreditavtal ingås eller att lämna ett utkast till kreditavtal, skyldigheten enligt 7 kap. 11 a § att skicka konsumenten en påminnelse om ångerrätten, skyldigheten enligt 7 kap. 11 b § att lämna information om anpassade erbjudanden på grundval av automatiserat beslutsfattande, skyldigheten enligt 7 kap. 13 § 2 mom. 5 punkten att ge konsumenten en tillräcklig och klar utredning innan kreditavtalet tecknas, skyldigheten enligt 7 kap. 23 § att utan avgift ge konsumenten en amorteringstabell, skyldigheten enligt 7 kap. 23 a § att lämna viss information om ett kreditavtal ändras, skyldigheten enligt 7 kap. 25 § 1 mom. att underrätta konsumenten om överföring till tredje part av rättigheter enligt kreditavtalet eller av själva kreditavtalet, skyldigheten enligt 7 kap. 41 § och bestämmelser som utfärdats med stöd av 2 mom. i den paragrafen att ge viss information innan ett avtal om betalningsarrangemang ingås, skyldigheten enligt 7 kap. 42 § och bestämmelser som utfärdats med stöd av den att lämna förhandsinformation per telefon, skyldigheten enligt 43 § att lämna information innan ett avtal om betalningsarrangemang ingås eller lämna ett utkast till avtal om betalningsarrangemang, skyldigheten enligt 7 kap. 46 § att lämna viss information under giltighetstiden för ett kreditavtal som är knutet till ett brukskonto, skyldigheten enligt 7 kap. 47 § att lämna viss information som gäller avtal om brukskonto och överskridande, skyldigheten enligt 7 kap. 49 § att informera om den avgift som tas ut för kreditförmedling eller skyldigheten enligt 7 kap. 49 a § att lämna viss information innan rådgivningstjänster börjar utföras eller innan ett avtal om rådgivningstjänster ingås,

Bestämmelserna i 2 § 2 mom. 2 punkten underpunkt b, 13 § 1 mom. 2 och 3 punkten, 13 § 2 mom. 2 punkten och 16 § 1 mom. 3 punkten i denna lag träder i kraft den 20 . Lagens 2 § 2 mom. 2 punkten underpunkt d, 13 § 1 mom. 4 punkten, 13 § 2 mom. 3 punkten och 16 § 1 mom. 4 punkten träder dock i kraft först den 20 november 2026.

Konsumentombudsmannen offentliggör på lämpligt sätt information om sina viktigaste beslut, andra tillsynsåtgärder, om förbud som konsumentombudsmannen har meddelat, om ärenden som konsumentombudsmannen gjort anhängiga i domstol och om administrativa påföljder samt om domstolsavgöranden som meddelats med anledning av dem efter att de personer som de gäller har underrättats om dem.

Av den information som publiceras får det framgå arten av det förfarande eller den överträdelse av lagen som tillsynsuppgiften gäller, den ansvariga personen, de bestämmelser som tillämpats, hur behandlingen framskridit samt om beslutet eller avgörandet vunnit laga kraft.

Konsumentombudsmannen kan trots att ärendet är viktigt låta bli att helt eller delvis informera om ett beslut eller avgörande som avses i 1 mom., om offentliggörandet äventyrar en pågående myndighetsundersökning eller allvarligt äventyrar finansmarknaden eller någon annan marknad eller av någon annan därmed jämförbar orsak.

Konsumentombudsmannen och den konsumentrådgivning, Konsument Europa Finland, vid Konkurrens- och konsumentverket som behandlar konsumentärenden och tillsynen över paketresegaranti kan i ärenden som gäller deras uppgifter offentliggöra anvisningar eller varningar till konsumenter där enskilda personers namn anges utan att de personer som de gäller först har underrättats om saken, om offentliggörandet är viktigt på grund av ärendets betydelse eller snabba verkan.

Personuppgifter som avses i denna paragraf ska i ett elektroniskt datanät endast kunna sökas som enskilda sökningar.

Denna lag träder i kraft den 20 .

Trots bestämmelserna i 1 och 2 mom. ska försäkringssökanden innan försäkringsavtalet ingås alltid på begäran få uppgifterna i pappersform. Ingen avgift får tas ut för tillhandahållandet av uppgifterna. På telefonförsäljning av försäkringar tillämpas bestämmelserna i 6 a kap. 11 § 2 mom. i konsumentskyddslagen (38/1978).

Bestämmelser om giltighetstiden för ett anbud om försäkring som kreditgivaren förutsätter för en konsumentkredit finns i 7 kap. 13 b § i konsumentskyddslagen.

Efter det att försäkringsavtalet ingåtts ska försäkringsgivaren utan obefogat dröjsmål ge försäkringstagaren en handling som upptar avtalets viktigaste innehåll ( försäkringsbrev ), samt försäkringsvillkoren.

Försäkringstagaren har rätt att frånträda ett avtal om pensionsförsäkring eller sparlivförsäkring genom att meddela detta skriftligen till försäkringsgivaren inom 30 dagar efter den dag då försäkringstagaren fick kännedom om godkännandet av försäkringsansökan eller anbudet. Ångerfristen börjar dock inte löpa innan försäkringstagaren fått de handlingar som avses i 6 § i varaktig form.

Denna lag träder i kraft den 20 . Lagens 5 e § träder dock i kraft först den 20 november 2026.

Om ett villkor för ett kreditanbud som gäller en konsumentkredit som omfattas av tillämpningsområdet för 7 kap. i konsumentskyddslagen är att konsumenten tecknar en försäkring som är knuten till kreditavtalet, får vid tillhandahållandet av försäkringen inte användas personuppgifter om konsumentens cancerdiagnos efter det att 15 år har förflutit från det att den medicinska behandling som diagnosen gäller avslutades.

Sådana bestämmelser och beslut enligt 40 § i lagen om Finansinspektionen för vilka det vid försummelse eller överträdelse ska påföras påföljdsavgift är

1) bestämmelserna i denna lag om professionell verksamhet i 30 § 1 mom., om belöning som är oförenlig med kundens intresse i 30 § 2 mom., om lämnande av information och sättet att lämna den i 32, 33, 36, 38, 48, 52 och 57 §, om uppgifter som ska lämnas vid marknadsföring i 34 §, om klarläggande av kundens behov av försäkring i 35 och 47 §, om personliga rekommendationer i 37 §, om sättet att lämna information i 39 och 53 §, om förbud mot bindningsförfaranden och samerbjudanden i 40 och 41 §, om begränsning av personuppgifter om konsumenters cancerdiagnoser i försäkringar som är knutna till konsumentkrediter i 41 a §, om produkthanteringssystem i 42 §, om system som behövs för distribution av försäkringar som utvecklats av någon annan i 43 §, om organisatoriska och administrativa system för att förebygga intressekonflikter i 44 §, om förfarandet vid intressekonflikter i 45 §, om tryggandet av tjänstekvaliteten i samband med incitament i 46 §, om ändamålsenlighetsbedömning i 49 §, om lämplighetsbedömning i 50 och 51 § i denna lag samt bestämmelserna om klarläggande av kundens behov av försäkring i 4 b § i lagen om försäkringsavtal, om lämnande av uppgifter och handlingar och om sättet att lämna dem i 5 och 5 a §, 5 c § 3 mom. och 7 § i den lagen, om personliga rekommendationer i 5 b § i den lagen, om ändamålsenlighetsbedömning i 5 c § 1 mom. i den lagen och om lämplighetsbedömning i 5 c § 2 mom. i den lagen,

Denna lag träder i kraft den 20 .

Bestämmelser om ersättningssystem finns dessutom i 7 kap. 13 § 4 mom. och 13 c § 2 och 3 mom. samt i 7 a kap. 10 § 2 och 3 mom. i konsumentskyddslagen (38/1978).

Ett kreditinstituts personal och personer som på annat sätt agerar för kreditinstitutets räkning och som deltar i lämnande av krediter som omfattas av tillämpningsområdet för 7 kap. i konsumentskyddslagen ska ha tillräcklig kunskap och kompetens i fråga om kreditverksamhet. Dessutom ska de personer under vars direkta ledning och tillsyn ovannämnda personer agerar ha motsvarande yrkesskicklighet. Kreditinstitutet ska skriftligen ange de minimikrav på kunskap och kompetens för personalen som det tillämpar i sin verksamhet. Närmare bestämmelser om den yrkesskicklighet som fordras utfärdas genom förordning av statsrådet.

Denna lag träder i kraft den 20 .

I det positiva kreditupplysningsregistret registreras i 7–15 § avsedda uppgifter om enligt avtal beviljade

1) konsumentkrediter som omfattas av 7 eller 7 a kap. i konsumentskyddslagen (38/1978) samt krediter som enligt 7 kap. 1 § 2 och 3 mom. i den lagen kan jämställas med sådana krediter, förutom om ingen ränta eller andra avgifter tas ut för krediten,

I det positiva kreditupplysningsregistret registreras i fråga om fortlöpande krediter utöver vad som föreskrivs i 1 mom. de uppgifter som avses i 2 mom. 2–4 punkten. Som kreditkostnader enligt 2 mom. 3 punkten registreras inte avgifter som konsumenten ska betala på grund av ett eventuellt avtalsbrott.

Som kreditkostnader enligt 1 mom. 4 punkten registreras inte avgifter som konsumenten ska betala på grund av ett eventuellt avtalsbrott.

Skyldiga att anmäla uppgifter till det positiva kreditupplysningsregistret i fråga om konsumentkrediter och därmed jämförbara krediter är följande näringsidkare ( anmälningsskyldiga ):

2) kreditgivare och kreditförmedlare som antecknats i det register som avses i lagen om registrering av vissa kreditgivare och kreditförmedlare (186/2023), förutom om näringsidkaren beviljar konsumentkrediter endast för finansiering av köp av konsumtionsnyttigheter som näringsidkaren säljer.

Om en fysisk persons kreditansökan har avvisats på basis av uppgifter i det positiva kreditupplysningsregistret, ska den som har inhämtat uppgifterna ur registret omedelbart efter beslutet underrätta personen i fråga om att kreditupplysning använts, de kategorier av uppgifter som beaktats och om vilket register uppgifterna härstammar från.

Den personuppgiftsansvarige ska inom 30 dagar från det att uppgiften registrerades underrätta konsumenten om att en uppgift som avses i 12 § har registrerats i det positiva kreditupplysningsregistret.

Denna lag träder i kraft den 20 .

En fysisk person om vilken en i 1 mom. avsedd uppgift för första gången förts in i kreditupplysningsregistret ska informeras om vilken betydelse betalningen av fordran har för uppgiftens lagringstid. Om det är fråga en i 1 mom. 5 punkten avsedd uppgift ska dessutom uppgift om varje anteckning lämnas inom 30 dagar från det att uppgiften infördes i kreditupplysningsregistret.

Den som inhämtat personkreditupplysningar ur ett kreditupplysningsregister och som avslår en ansökan om kredit utifrån uppgifter som avses i 12 § 1 mom. eller i 13 §, ska omedelbart efter beslutet informera den fysiska personen om användningen av kreditupplysningarna, de kategorier av uppgifter som beaktats och om ur vilket register uppgifterna har hämtats.

Denna lag träder i kraft den 20 .

Med andra finansmarknadsaktörer avses i denna lag

43) emittenter av sådana europeiska gröna obligationer som avses i artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/2631 om europeiska gröna obligationer och frivilligt upplysningslämnande för obligationer som marknadsförs som miljömässigt hållbara och för hållbarhetslänkade obligationer, nedan EU:s förordning om gröna obligationer , sådana originatorer av europeiska gröna obligationer som avses i artikel 16 i den förordningen samt emittenter som använder sådana mallar som avses i artikel 21 den förordningen i fråga om dessa mallar,

44) den som med stöd av 5 § i lagen om förmedlare av vissa konsumentkrediter ( / ) är skyldig att anmäla sig till det register över kreditförmedlare som förs av Finansinspektionen.

Vad som i denna paragraf föreskrivs om återkallelse av verksamhetstillstånd ska tillämpas också på förordnanden om att försäkringsföreningar ska upphöra med sin verksamhet, på återkallelse av registrering av ombud som avses i lagen om ombud för obligationsinnehavare, på återkallelse av tillstånd som beviljats sådana värdepappersföretag i tredjeländer som avses i 5 kap. 5 § i lagen om investeringstjänster, på återkallelse av registrering för registreringsskyldiga AIF-förvaltare som avses i 5 kap. 1 § i lagen om förvaltare för alternativa investeringsfonder, på återkallelse av registrering för sådana registreringsskyldiga kreditgivare och förmedlare av person-till-person-lån som avses i 3 § i lagen om registrering av vissa kreditgivare och kreditförmedlare samt på återkallelse av registrering för sådana registreringsskyldiga kreditförmedlare som avses i 3 § i lagen om förmedlare av vissa konsumentkrediter. Vad som i 1 mom. 1 och 3 punkten samt i 2 och 3 mom. föreskrivs om återkallelse av verksamhetstillstånd ska tillämpas också på återkallelse av ett sådant tillstånd att bedriva hypoteksbanksverksamhet som avses i lagen om hypoteksbanker och säkerställda obligationer (151/2022). Vad som i 1 mom. 3 punkten och 2 mom. 1 punkten föreskrivs om återkallelse av verksamhetstillstånd ska tillämpas också på förordnanden om att pensionsstiftelser och pensionskassor, tilläggspensionsstiftelser och tilläggspensionskassor, EES-tilläggspensionsstiftelser och EES-tilläggspensionskassor samt försäkringskassor ska upphöra med sin verksamhet.

Vad som i denna paragraf föreskrivs om begränsning av verksamheten ska tillämpas också på begränsning av försäkringsföreningars stadgeenliga verksamhet, på återkallelse av registrering av ombud som avses i lagen om ombud för obligationsinnehavare, på begränsning av hypoteksbanksverksamhet som avses i lagen om hypoteksbanker och säkerställda obligationer, på begränsning av tillståndsenlig verksamhet som bedrivs av sådana värdepappersföretag i tredjeländer som avses i 5 kap. 5 § i lagen om investeringstjänster, på begränsning av sådan verksamhet som baserar sig på registrering som bedrivs av registreringsskyldiga AIF-förvaltare som avses i 5 kap. 1 § i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, på begränsning av verksamhet som i enlighet med registreringen bedrivs av sådana registreringsskyldiga kreditgivare och förmedlare av person-till-person-lån som avses i 3 § i lagen om registrering av vissa kreditgivare, på registreringsskyldiga kreditförmedlare som avses i 3 § i lagen om förmedlare av vissa konsumentkrediter och på begränsning av verksamhet som bedrivs av en utgivare som avses i artikel 3.1.10 i EU:s förordning om marknader för kryptotillgångar, en erbjudare som avses i artikel 3.1.13 i den förordningen eller en sådan person som ansöker om upptagande till handel som avses i artikel 5 i den förordningen. Bestämmelser om förbud mot försäkringsdistribution finns i lagen om försäkringsdistribution. Denna paragraf tillämpas inte på centralinstitutet för sammanslutningen av inlåningsbanker.

Finansinspektionen ska övervaka att tillsynsobjekten, näringsidkare enligt lagen om registrering av vissa kreditgivare och kreditförmedlare, förmedlare av konsumentkrediter som har samband med bostadsegendom, förmedlare av vissa konsumentkrediter, försäkringsförmedlare samt i 1 § 1 mom. i lagen om leverantörer av kryptotillgångstjänster och om marknader för kryptotillgångar avsedda leverantörer av kryptotillgångstjänster och i det momentet avsedda utgivare av tillgångsanknutna token och e-pengatoken samt i 1 § 2 mom. avsedda erbjudare och personer som ansöker om upptagande till handel iakttar de bestämmelser som är tillämpliga på dem när det gäller marknadsföring och användning av avtalsvillkor och när det gäller förfaranden i kundförhållanden som från konsumentens synpunkt strider mot god sed eller som annars är otillbörliga. Bestämmelser om tillsynen över efterlevnaden av bestämmelserna om marknadsföring av finansiella instrument finns dessutom i värdepappersmarknadslagen, i lagen om investeringstjänster och i annan lag.

Denna lag träder i kraft den 20 .

Skyldiga att betala tillsynsavgift till Finansinspektionen är

7) följande aktörer som inte är sådana aktörer som avses i 1–6 punkten: q) kreditförvärvare och företrädare för kreditförvaltare enligt lagen om kreditförvärvare och kreditförvaltare, r) förmedlare av konsumentkrediter som registrerats i enlighet med 6 § i lagen om förmedlare av vissa konsumentkrediter ( / ).

De avgifter som tas ut hos andra aktörer än sådana som avses i 4–9 § bestäms enligt följande:

9) i fråga om finländska kreditförmedlare som är registrerade enligt 6 § i lagen om förmedlare av konsumentkrediter som har samband med bostadsegendom är grundavgiften 5 000 euro,

10) i fråga om utländska kreditförmedlare enligt 2 § 1 mom. 6 punkten i lagen om förmedlare av konsumentkrediter som har samband med bostadsegendom, när förmedlarna har filial i Finland, är grundavgiften 1 500 euro,

19) i fråga om kreditförvärvare och företrädare för kreditförvärvare enligt lagen om kreditförvärvare och kreditförvaltare är grundavgiften 3 500 euro,

20) i fråga om förmedlare av konsumentkrediter som är registrerade enligt 6 § i lagen om förmedlare av vissa konsumentkrediter är grundavgiften 5 000 euro.

Denna lag träder i kraft den 20 .

Genom denna lag upphävs 27 § 2 mom. i betaltjänstlagen (290/2010).

Denna lag träder i kraft den 20 .

Genom denna lag upphävs i lagen om komplettering av en EU-förordning som gäller tillhandahållande och distribution av en paneuropeisk privat pensionsprodukt (213/2022) 3 § 1 mom. 3 punkten.

Denna lag träder i kraft den 20 .

Denna lag tillämpas på

15) näringsidkare som omfattas av tillämpningsområdet för lagen om registrering av vissa kreditgivare och kreditförmedlare (186/2023), med undantag av näringsidkare som beviljar konsumentkrediter endast för finansiering av köp av konsumtionsnyttigheter som näringsidkaren säljer,

Denna lag träder i kraft den 20 .

På trafikförsäkringar tillämpas 6 a kap. 18 a § i konsumentskyddslagen (38/1978).

Denna lag träder i kraft den 20 .