Uppgiftsöverföring till landskapen och nytt tillsynsverk

Tillsynsmyndigheten kan förena ett förbud eller åläggande enligt 11 § med vite. Vitet döms ut av Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

Beslutet om samtycke kan ses över om verksamheten inte motsvarar de villkor som har meddelats i beslutet. Under samma förutsättningar kan verksamheten även avbrytas. Arbets- och näringsministeriet beslutar om avbrytande av verksamheten. Beslutet om samtycke kan också återkallas om verksamheten väsentligt strider mot de villkor som har meddelats i beslutet. Tillsynsmyndigheten ska utan dröjsmål underrätta arbets- och näringsministeriet om uppdagade överträdelser.

Den som erhåller samtycke ska i beslutet åläggas att av sjöfartssäkerhetsskäl avlägsna anläggningar och konstruktioner som inte längre används, om det är möjligt att avlägsna dem. Den som erhåller samtycke ska dessutom åläggas att underrätta arbets- och näringsministeriet om djup, läge och dimensioner för alla de anläggningar och konstruktioner som inte har avlägsnats i sin helhet.

Samtycket kan lämnas för en bestämd tid eller tills vidare. I beslutet ska anges de villkor som anses nödvändiga med tanke på säkerheten eller för att trygga statens rättigheter enligt denna lag. Om verksamheten inte motsvarar de villkor som har meddelats i beslutet eller om förhållandena har förändrats väsentligt efter det att beslutet om samtycke meddelades, kan villkoren i beslutet ändras eller samtycket återkallas. Tillsynsmyndigheten ska utan dröjsmål underrätta arbets- och näringsministeriet om uppdagade överträdelser.

I fråga om annan forskning än sådan på vilken 4 eller 6 § tillämpas ska en anmälan göras till arbets- och näringsministeriet. Om arbets- och näringsministeriet anser att det forskningsprojekt som avses i anmälan om marinvetenskaplig forskning omfattas av 6 eller 7 §, ska ministeriet snarast möjligt meddela detta till den som gjort anmälan och senast inom fyra månader från det att anmälan mottagits. Ett forskningsprojekt om vilket anmälan gjorts kan i annat fall inledas tidigast sex månader efter det att anmälan har mottagits, om inte arbets- och näringsministeriet beslutar att det kan inledas tidigare. Bestämmelser om innehållet i anmälan om marinvetenskaplig forskning utfärdas genom förordning av statsrådet.

Arbets- och näringsministeriet kan förbjuda att ett forskningsprojekt inleds, om anmälan innehåller oriktiga uppgifter om projektet eller om den som ska inleda forskningsprojektet inte bedöms ha förmåga att uppfylla kraven enligt artikel 249 i Förenta Nationernas havsrättskonvention (FördrS 49 och 50/1996) därför att den som ämnar inleda forskningsprojektet tidigare har underlåtit att uppfylla motsvarande krav. Arbets- och näringsministeriet ska meddela om beslut om avslag inom fyra månader från det att anmälan mottagits.

Arbets- och näringsministeriet kan besluta att forskning som avses i 8 § ska avbrytas, om forskningen bedrivs på ett sätt som avviker från de uppgifter som lämnats i anmälan enligt 1 mom. i den nämnda paragrafen, eller om den som bedriver forskningen inte följer bestämmelserna i artikel 249 i Förenta Nationernas havsrättskonvention beträffande kuststatens rättigheter när det gäller det marinvetenskapliga forskningsprojektet. Beslutet om avbrytande ska återkallas genast när den som bedriver forskningen lämnar riktiga uppgifter om forskningen eller iakttar vad som bestäms i den nämnda artikeln.

Arbets- och näringsministeriet kan besluta att marinvetenskaplig forskning ska upphöra helt och hållet, om avvikelserna från de uppgifter som lämnats i anmälan enligt 8 § 1 mom. innebär en betydande förändring av forskningsprojektet eller forskningsverksamheten, eller om de brister som avses i 1 mom. i denna paragraf inte avhjälps inom skälig tid.

Tillsynsmyndigheten ska omedelbart anmäla överträdelser eller försummelser som den observerat till arbets- och näringsministeriet.

Verksamhet som avses i 6, 7, 7 a och 8 § övervakas av gränsbevakningsväsendet. Den som fattar ett beslut enligt 6, 7, 7 a, 8 och 9 § ska utan dröjsmål underrätta staben för gränsbevakningsväsendet om beslutet. Arbets- och näringsministeriet ska utan dröjsmål underrätta staben för gränsbevakningsväsendet också om en anmälan som avses i 8 §, om ministeriet inte anser att det forskningsprojekt som anmälan avser omfattas av tillämpningsområdet för 6 eller 7 §. Underrättelsen ska samtidigt också tillkännages den som gjort anmälan.

En gränsbevakningsmyndighet har rätt att meddela föreläggande om att sådan i 6, 7, 7 a och–8 § avsedd verksamhet som idkas utan samtycke av statsrådet eller anmälan till arbets- och näringsministeriet omedelbart ska upphöra, samt om att sådan verksamhet som fortgår i strid med ett beslut som avses i 9 § omedelbart ska upphöra.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

Delgivning med staten ska riktas till Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet eller den myndighet som för statens talan i målet. Om den handling som ska delges har lämnats till Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet, ska den sända en kopia av den delgivna handlingen till den myndighet som för statens talan.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

Den allmänna planeringen, styrningen och övervakningen av medlingen i familjefrågor lyder under social- och hälsovårdsministeriet och hör till de uppgifter som Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet och på Åland Statens ämbetsverk på Åland ska sköta.

Landskapen svarar för organiserandet av medling i familjefrågor. Medling kan dessutom tillhandahållas av sådana samfund, sammanslutningar och stiftelser samt enskilda som har beviljats tillstånd att bedriva sådan verksamhet, inom riket av Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet och på Åland av Statens ämbetsverk på Åland.

Närmare bestämmelser om landskapens skyldigheter när det gäller medling i familjefrågor, medlarnas uppgifter och medlingens innehåll utfärdas genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet.

Tillstånd att medla i familjefrågor kan på ansökan beviljas ett samfund, en sammanslutning eller en stiftelse som anses kunna sköta medlingen med yrkesskicklighet. Tillstånd kan på ansökan även beviljas den som är förtrogen med barnskydds- eller familjerådgivningsarbete eller med familjerätt, och som utifrån tidigare erfarenhet samt sina personliga egenskaper har tillräckliga förutsättningar att verka som medlare.

Tillstånd meddelas för viss tid, högst fem år åt gången. Tillståndet kan dras in, om detta anses befogat.

Den myndighet som beviljar tillståndet kan samtidigt meddela närmare bestämmelser om verksamhetsområdet och uppgifterna samt om skyldigheten att till myndigheten lämna sådana uppgifter som behövs för tillsynen.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

Om den som hos någon annan har en fordran på pengar, värdepapper eller handlingar vägrar att ta emot prestationen eller om denne till följd av bortavaro eller sjukdom eller av något annat sådant skäl är förhindrad därtill, har gäldenären rätt att hos Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet eller, om platsen för prestationen finns på Åland, hos Statens ämbetsverk på Åland deponera det gäldenären har att erlägga och på så sätt fullgöra sin förpliktelse.

Det som föreskrivs i 1 mom. tillämpas även om gäldenären inte vet eller bör veta till vem fullgörelsen ska verkställas eller vem av två eller flera som gör anspråk på fullgörelsen som är berättigad till den.

Om en fullgörelseskyldighet som avses i 1 eller 2 mom. gäller en värdeandel, görs deponeringen genom att det i värdeandelsregistret öppnas ett värdeandelskonto på vilket värdeandelarna i fråga noteras. Som kontoinnehavare ska antecknas borgenären, om borgenären är känd, eller "okänd borgenär", och på kontot ska antecknas betalningsort samt ett omnämnande av att det är fråga om en betalning som gjorts till befrielse från fullgörelseskyldighet. Den som för värdeandelsregistret ska genast efter att kontot har öppnats meddela den myndighet som avses i 1 mom. om depositionen. Vad som nedan föreskrivs om den myndighet som mottagit depositionen tillämpas på den myndighet till vilken meddelandet har sänts. I fråga om överföring av värdeandelar från kontot, meddelande till borgenären och befrielse från fullgörelseskyldighet tillämpas vad som föreskrivs nedan.

Den som på det sätt som anges i 1 § önskar deponera en prestation ska skriftligen anmäla detta till Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet eller, om platsen för prestationen finns på Åland, till Statens ämbetsverk på Åland. I anmälan ska nämnas orsaken till yrkandet att fullgöra fullgörelseskyldigheten genom en deponering samt alla de omständigheter som bör vara kända när det deponerade överlåts till den som är berättigad till det.

Gäldenären ska, om möjligt, utan dröjsmål lämna meddelande om deponeringen till den som är berättigad till det deponerade eller, om flera gör anspråk på det, till var och en av dem.

Gäldenären kan när deponeringen görs förbehålla sig rätten att få tillbaka det deponerade. Om någon hos den myndighet som mottagit deponeringen har gjort anspråk på det deponerade, får det dock inte utan dennes samtycke överlämnas till gäldenären, om inte anspråket har avslagits genom ett lagakraftvunnet avgörande.

Om orsaken till deponeringen har varit att två eller flera har gjort anspråk på det som deponerats, får den myndighet som mottagit deponeringen inte överlämna det deponerade till någon av dem förrän de har kommit överens om saken eller saken har avgjorts genom ett lagakraftvunnet avgörande.

Medel som med stöd av denna lag har deponerats hos Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet eller Statens ämbetsverk på Åland ska utan dröjsmål deponeras i ett kreditinstitut. Räntan på de i kreditinstitutet deponerade medlen tillfaller den som får lyfta depositionen. Om det vid den myndighet som mottagit depositionen inte finns något säkert förvaringsställe, ska även värdepapper och handlingar förvaras i ett kreditinstitut.

Den avgift som eventuellt tas ut för förvaringen ska betalas av deponenten. Om deponenten försummar betalningen, får det deponerade eller en nödvändig del av det säljas för att avgiften ska kunna betalas.

Om det deponerade inte har getts ut inom tio år från det att deponeringen gjordes, ska deponenten få det tillbaka, även om deponenten inte har förbehållit sig den rätt som nämns i 3 §. Deponenten ska dock inom ett år från utgången av denna tidsperiod av den myndighet som mottagit deponeringen kräva att få det deponerade, annars tillfaller deponeringen staten.

Om frågan om rätten till deponeringen är föremål för prövning i domstol eller hos skiljemän när tio år har förflutit från deponeringen, räknas tiden på ett år från det att ärendet har avgjorts genom ett lagakraftvunnet avgörande.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

Om verkställandet av en ändamålsbestämmelse har underlåtits, ska var och en som kan ha fördel av att bestämmelsen verkställs samt boutredningsmän, testamentsexekutorer, efterlevande make, liksom även arvingar och universella testamentstagare och arvingars eller universella testamentstagares avkomlingar ha rätt att föra talan därom. En arvinge har rätt till talan även när han eller hon inte äger del i boet.

När det är fråga om en bestämmelse för ett allmännyttigt ändamål kan Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet, eller, om verkställigheten huvudsakligen ska ske på Åland, Statens ämbetsverk på Åland, förordna en lämplig person att föra talan.

Innan ett slutligt arvskifte enligt detta kapitel förrättas ska skiftesmannen, vid behov eller när en delägare i dödsboet yrkar det, inhämta utlåtande av det landskap inom vars område driftscentret för den gårdsbruksenhet som helt eller delvis hör till kvarlåtenskapen är beläget. Utlåtandet ska gälla följande frågor:

1) är den gårdsbruksenhet som hör till kvarlåtenskapen sådan att odlaren och medlemmarna av odlarens familj kan få sin huvudsakliga utkomst av den eller utgör de i kvarlåtenskapen ingående lägenheterna och lägenhetsdelarna var för sig eller tillsammans med lägenheter och lägenhetsdelar som ägs av den lämpliga övertagaren av gårdsbruket eller hans eller hennes make, eller tillsammans med den del som i fall som avses i 1 b § 2 mom. tillhör den efterlevande maken, ett sådant gårdsbrukskomplex att odlaren och medlemmarna av odlarens familj kan få sin huvudsakliga utkomst av det,

2) har den som önskar att en gårdsbruksenhet, lägenhet eller lägenhetsdel, som hör till kvarlåtenskapen, i enlighet med detta kapitel ska tas med i hans eller hennes arvslott tillräckliga yrkesförutsättningar att idka gårdsbruk,

3) vem av flera sådana lämpliga övertagare av gårdsbruk, som önskar att en i kvarlåtenskapen ingående gårdsbruksenhet, lägenhet eller lägenhetsdel i enlighet med detta kapitel ska tas med i deras arvslotter, har de bästa yrkesförutsättningarna att idka sådant lantbruk som kan komma i fråga,

4) är det med beaktande av 4 § möjligt att i samband med skiftet överlåta områden från en gårdsbruksenhet till andra delägare, samt

5) vilket är det gängse värdet på den gårdsbruksenhet, lägenhet eller lägenhetsdel som hör till kvarlåtenskapen och vilket är det beräknade värdet enligt 2 §.

Om delägaren inte godkänner landskapets utlåtande, kan delägaren inom en månad från det han eller hon bevisligen fick del av detta begära utlåtande av Landsbygdsverket om de omständigheter som nämns i 1 mom. Landsbygdsverket ska sända utlåtandet till den som har begärt det och till skiftesmannen.

Landskapet och Landsbygdsverket ska avge de utlåtanden som avses i denna paragraf skyndsamt.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

Om en tomtlegorätt på grund av inteckning utgör säkerhet för en fordran eller någon annan rättighet, ska inteckningshavaren ha samma rätt till i denna lag avsedd lösen eller ersättning som inteckningshavaren annars skulle ha haft till själva pantföremålet. Lösen eller ersättning kan betalas till legotagaren endast i det fall att denne har ställt en av inteckningshavaren godkänd säkerhet eller att inteckningshavaren har lämnat sitt samtycke till betalningen. I annat fall ska beloppet deponeras hos Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet, som ska fördela beloppet enligt lag.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

I Statskontorets beslut får ändring inte sökas genom besvär.

Den som är missnöjd med Statskontorets beslut kan väcka talan mot staten vid tingsrätten i den ordning som gäller för tvistemål. Talan ska väckas inom tre månader från det att sökanden fick del av Statskontorets beslut.

Statens fördel och rätt i ersättningsmål bevakas av Statskontoret, på vars begäran Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet eller, om talan mot staten väcks vid tingsrätten på Åland, Statens ämbetsverk på Åland ska förordna ett ombud att föra statens talan.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

Ägare av sådan fast egendom och innehavare av sådan nyttjanderätt som inlöses ska, om sökanden inte styrker att dessa skriftligen har samtyckt till inlösningen, innan inlösningstillstånd utfärdas ges tillfälle att inom utsatt tid avge utlåtande i saken. Denna tid får inte vara kortare än 30 dagar eller längre än 60 dagar, räknat från delgivningen av ansökan.

Kommunen samt, om företaget har regional betydelse, landskapet och Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet ska ges sådant tillfälle som avses i 1 mom.. Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet ska ges motsvarande tillfälle också när företaget har avsevärd betydelse för miljövården.

Sökanden ska betala ersättning i ett för allt eller, om förskottsersättning har erlagts, betala återstoden av ersättningen inom tre månader, räknat från den tidpunkt då inlösningsbeslutet avkunnades, genom att utbetala ersättningen till ersättningstagaren eller till en av denne angiven penninginrättning eller, om det har bestämts att ersättningen ska deponeras, till Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet.

Har sökanden anfört besvär över inlösningsbeslutet, får den omtvistade delen av ersättningen deponeras hos Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet. I fråga om rätt att betala ersättning genom deponering gäller även vad som föreskrivs i lagen om deponering av pengar, värdeandelar, värdepapper eller handlingar som betalning eller till befrielse från annan fullgörelseskyldighet (281/1931), nedan deponeringslagen. Bestämmelser om lyftande av en deponerad ersättning finns i 70 §.

När en ersättning deponeras ska sökanden ge Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet en kopia av behövliga delar av inlösningsbeslutet.

Sökanden ska utan dröjsmål underrätta Lantmäteriverket om att ersättning har betalts och samtidigt framlägga utredning om detta.

Har en ersättning deponerats med stöd av 49 §, ska Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet meddela om deponeringen genom offentlig delgivning, vilken ska publiceras i den officiella tidningen, samt dessutom genom enskild delgivning till varje rättsinnehavare vars adress är känd.

Om en rättsinnehavare önskar utnyttja sin rätt, ska rättsinnehavaren yrka ersättning inom tre månader från det att rättsinnehavaren fick kännedom om deponeringen och samtidigt lägga fram behövlig utredning om sin rätt. Den i yrkandet avsedda ersättningen ska fördelas med iakttagande i tillämpliga delar av vad som i utsökningsbalken (705/2007) föreskrivs om försäljning av utmätt fast egendom samt om redovisning och fördelning av därvid influtna medel. Har fördelning av medel inte yrkats inom föreskriven tid, ska Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet utan dröjsmål betala dem till ersättningstagaren.

Har det bestämts att en förskottsersättning ska deponeras så som avses i 64 § för säkerställande av ett snabbt verkställande av tillträdessyn, ska Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet, innan de åtgärder som föreskrivs i 1 och 2 mom. vidtas, ge ägaren till den egendom som har tagits i besittning tillfälle att lyfta förskottsersättningen. Ägaren har rätt att lyfta ersättningen om ägaren visar att utbetalandet till ägaren inte kränker fordringsägarnas rätt med beaktande av 49 § 2 mom.

När inlösningen är avslutad ska inskrivningsmyndigheten utan dröjsmål anteckna i lagfarts- och inteckningsregistret att inlösningen är avslutad.

När Statens tillstånds- och tillsynsmyndighets meddelande om fördelningen av ersättningen har inkommit ska inskrivningsmyndigheten, med iakttagande av vad som föreskrivs särskilt, vidta åtgärder för att göra behövliga anteckningar i lagfarts- och inteckningsregistret.

Vid inlösen av fast egendom på Åland tillämpas det som i 52, 68 och 79 § föreskrivs om Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet på Statens ämbetsverk på Åland.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

Marknadsföringen och de förfaranden som tillämpas i kundrelationerna övervakas av konsumentombudsmannen när det gäller konsumentskyddet.

Bestämmelser om handläggningen av ärenden i marknadsdomstolen finns i övrigt i lagen om rättegång i marknadsdomstolen (100/2013).

Tillsynen över att bestämmelserna i detta kapitel följs utövas av konsumentombudsmannen och av Finansinspektionen när kreditgivaren är en finansmarknadsaktör. som avses i 4 § 2—5 mom. i lagen om Finansinspektionen (878/2008).

Tillsynsmyndigheterna ska samarbeta på lämpligt sätt. Kommunikationsverket ger på begäran den tillsynsmyndighet som utövar tillsyn över att 15 § iakttas ett utlåtande om huruvida den metod för elektronisk identitetskontroll som kreditgivaren använder uppfyller kraven i 8 § i lagen om stark autentisering och betrodda elektroniska tjänster.

Kreditgivaren och kreditförmedlaren är skyldiga att till tillsynsmyndigheterna överlämna för tillsynen behövliga handlingar som hänför sig till konsumentkrediter.

Tillsynen över att bestämmelserna i detta kapitel följs utövas av konsumentombudsmannen samt av Finansinspektionen när kreditgivaren eller kreditförmedlaren är en aktör som avses i 4 § 2—5 mom. i lagen om Finansinspektionen eller en i 5 § i den lagen avsedd annan aktör.

Tillsynsmyndigheterna ska samarbeta på lämpligt sätt. När efterlevnaden av 7 kap. 15 § övervakas med stöd av 31 § i detta kapitel ger Kommunikationsverket på begäran tillsynsmyndigheten ett utlåtande om huruvida den metod för elektronisk identitetskontroll som kreditgivaren använder uppfyller kraven i 8 § i lagen om stark autentisering och betrodda elektroniska tjänster.

Tillsynsmyndigheterna ska bedriva ändamålsenligt samarbete med de utländska EES-tillsynsmyndigheterna i ärenden som gäller konsumentkrediter som har samband med bostadsegendom på de sätt som anges i artiklarna 36 och 37 i direktivet om bostadskrediter. Finansinspektionen är sådan kontaktpunkt som avses i artikel 36 i det direktivet.

Kreditgivare och kreditförmedlare är skyldiga att till tillsynsmyndigheterna överlämna för tillsynen behövliga handlingar om konsumentkrediter som har samband med bostadsegendom.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

En folkomröstning kan anordnas i samband med statliga val, Europaparlamentsval eller fristående från val.

Beslut om anordnande av folkomröstning i samband med val ska fattas i så god tid att anordnandet av folkomröstningen kan beaktas när åtgärderna för valet vidtas.

På rösträttsregister som upprättas för folkomröstningar tillämpas bestämmelserna om rösträttsregister i vallagen (714/1998).

Valkretsnämnden ska så snart den har fastställt omröstningsresultatet underrätta Helsingfors valkretsnämnd om resultatet.

Helsingfors valkretsnämnd fastställer omröstningsresultatet för hela landet och underrättar justitieministeriet om resultatet. Ministeriet ska publicera resultatet i Finlands författningssamling.

I ett sådant beslut av valkretsnämnden som avses i denna paragraf får ändring inte sökas genom besvär.

På kostnaderna för en folkomröstning tillämpas bestämmelserna om kostnader för val i 188 § i vallagen. Om folkomröstningen hålls i samband med val, ska den engångsersättning som avses i 2 mom. i den paragrafen inte betalas för folkomröstningen.

Närmare bestämmelser om uppgifterna för de myndigheter som avses i denna lag utfärdas vid behov genom förordning av justitieministeriet.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

Har ett inlösningsanbud avvisats, men vill den som erbjudit lösen alltjämt lösa in bolagsandelen, ska han eller hon inom 30 dagar från det anbudet avvisades deponera den erbjudna lösensumman hos Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet eller, om bolaget har sin hemort på Åland, hos Statens ämbetsverk på Åland så som föreskrivs i lagen om deponering av pengar, värdeandelar, värdepapper eller handlingar som betalning eller till befrielse från annan fullgörelseskyldighet (281/1931) samt inom 60 dagar från det anbudet avvisades hänskjuta frågan om inlösningsrätten till domstol genom att väcka talan mot den som fått anbudet, annars förfaller inlösningsrätten. Domstolen ska på yrkande av den som erbjudit lösen fastställa inlösningsrätten, lösensumman och övriga villkor.

Vad som föreskrivs i denna paragraf tillämpas om inte något annat har överenskommits i bolagsavtalet eller separat.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

Om näringsidkaren har en förfallen fordran på beställaren för arbetet eller förvaringen, har näringsidkaren rätt att ta ut fordran samt ersättning för försäljningskostnaderna ur köpesumman. Har näringsidkaren förfarit med saken på det sätt som anges i 6 §, ska ett belopp som motsvarar sakens värde dras av från näringsidkarens fordran.

Om försäljningspriset efter avdrag för fordrans belopp och försäljningskostnaderna är minst 8 euro, ska näringsidkaren utan dröjsmål sända överskottet till beställaren, om det inte ska betalas till någon som enligt vad näringsidkaren känner till har rätt att före beställaren få betalning ur överskottet. I fråga om deponering av betalningen hos Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet eller Statens ämbetsverk på Åland i vissa fall gäller särskilda bestämmelser.

Det belopp som anges i 2 mom. kan genom förordning av statsrådet ändras så att det motsvarar förändringen i penningvärdet.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet ska bevilja en sökande tillstånd att hålla en hittegodsbyrå för hantering av hittegods som avses i 5 §, om

1) den sökande har rätt att utöva näring i Finland,

2) den sökande inte har försatts i konkurs och, om sökanden är en fysisk person, han eller hon är myndig och har en handlingsbehörighet som inte har begränsats,

3) den sökande har anmält en ansvarig föreståndare som uppfyller de krav som anges i 21§ 2 mom.

Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet har tillsyn över hittegodsbyråernas verksamhet.

Trots sekretessbestämmelserna ska en hittegodsbyrå på begäran ge myndigheten de handlingar och uppgifter som behövs för tillsynen.

Myndigheten har rätt att ur det bötesregister som avses i 46 § i lagen om verkställighet av böter (672/2002) få de uppgifter som behövs för att en ansvarig föreståndares tillförlitlighet ska kunna utredas. Bestämmelser om rätten att få uppgifter ur straffregistret finns i straffregisterlagen (770/1993).

Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet ska förbjuda en hittegodsbyrå, om den hålls utan tillstånd i strid med denna lag. Om det finns särskilda skäl till detta, kan förbudet också meddelas så att det gäller en person som är anställd hos den som bedriver sådan verksamhet eller gäller någon annan som verkar för dennes räkning.

Om hittegodsbyrån eller ansvariga föreståndaren försummar en skyldighet som följer av denna lag, får myndigheten uppmana hittegodsbyrån eller ansvariga föreståndaren att uppfylla sin skyldighet inom en viss tid. Om försummelserna är allvarliga eller om de upprepas trots uppmaning, får myndigheten förbjuda hittegodsbyråns verksamhet helt eller delvis för viss tid, dock för högst sex månader.

Myndigheten får förelägga vite för att förstärka ett förbud eller en uppmaning som avses i denna paragraf. Ett förbud som avses i 1 mom. ska förstärkas med vite, om inte detta av något särskilt skäl är onödigt. I fråga om vite gäller i övrigt vad som föreskrivs i viteslagen (1113/1990).

Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet ska återkalla ett tillstånd att hålla en hittegodsbyrå, om

1) hittegodsbyrån har upphört med sin verksamhet,

2) de förutsättningar för tillståndet som anges i 21 a § inte längre uppfylls,

3) hittegodsbyrån inte längre har en ansvarig föreståndare som uppfyller de krav som anges i 21 § 2 mom. och hittegodsbyrån inte inom den tidsfrist som myndigheten har ställt i sin uppmaning har anmält en ny ansvarig föreståndare, eller om

4) det i hittegodsbyråns eller den ansvariga föreståndarens verksamhet förekommer allvarliga eller upprepade försummelser och byrån redan tidigare har meddelats ett verksamhetsförbud för viss tid.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

Föreningar vars verksamhet omfattar övning i bruk av skjutvapen och som inte ska finnas endast för jakt får inte bildas utan tillstånd av Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet eller, om föreningen har sin hemort på Åland, av Statens ämbetsverk på Åland.

Föreningsmöte ska hållas på de tider som bestäms i stadgarna. Om föreningsmöte inte har sammankallats, har varje föreningsmedlem rätt att kräva att möte ska hållas.

Extra föreningsmöte ska hållas när föreningsmötet så beslutar eller styrelsen anser att det finns skäl därtill eller när minst en tiondel av föreningens röstberättigade medlemmar kräver det för behandling av ett angivet ärende. Om endast föreningar eller enskilda personer och föreningar enligt stadgarna kan vara medlemmar av föreningen, kan i dem bestämmas att den minoritet som kan kräva att extra möte ska hållas är mindre eller större än en tiondel. I andra föreningars stadgar kan endast tas in bestämmelser om en mindre minoritet.

Krav på att möte ska hållas ska framställas skriftligen till föreningens styrelse. När styrelsen har tagit emot framställningen ska den utan dröjsmål sammankalla mötet. Om mötet inte har sammankallats eller kravet inte har kunnat framställas till styrelsen, ska Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet eller, om föreningen har sin hemort på Åland, Statens ämbetsverk på Åland på ansökan av en medlem som krävt att möte ska hållas berättiga medlemmen att sammankalla mötet på föreningens bekostnad eller vid vite ålägga styrelsen att göra det.

Om en i stadgarna nämnd fråga ska avgöras i föreningen vid en viss tidpunkt genom särskilda omröstningstillfällen, per post, genom datakommunikation eller med något annat tekniskt hjälpmedel utan att medlemmarna kommer samman till möte, och detta inte har skett, har en föreningsmedlem rätt att skriftligen kräva att styrelsen ska sköta om att beslutsfattandet ordnas. Har styrelsen trots kravet inte ordnat beslutsfattandet eller har kravet inte kunnat framställas till styrelsen, ska Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet eller, om föreningen har sin hemort på Åland, Statens ämbetsverk på Åland på ansökan av den medlem som krävt att beslutsfattande ska ordnas berättiga medlemmen att ordna omröstningen, poströstningen eller omröstningen med något tekniskt hjälpmedel på föreningens bekostnad eller vid vite ålägga styrelsen att göra det.

En förening ska ha verksamhetsgranskare, om den inte har revisorer. Om endast en verksamhetsgranskare väljs, ska det dessutom utses en suppleant och på denne ska bestämmelserna om verksamhetsgranskare tillämpas.

Verksamhetsgranskaren ska vara en fysisk person. Han eller hon ska ha den ekonomiska och juridiska sakkunskap som med hänsyn till föreningens verksamhet behövs för uppgiften. Verksamhetsgranskaren får inte vara omyndig, försatt i konkurs eller ha begränsad handlingsbehörighet. Verksamhetsgranskaren ska vara oberoende vid utförandet av verksamhetsgranskning.

Om det inte har valts någon verksamhetsgranskare i enlighet med denna lag eller i enlighet med föreningens stadgar, ska Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet eller, om föreningen har sin hemort på Åland, Statens ämbetsverk på Åland på anmälan förordna en verksamhetsgranskare med iakttagande på motsvarande sätt av det som i 2 kap. 8 § 3 och 4 mom. i revisionslagen föreskrivs om förordnande av revisor.

Verksamhetsgranskaren ska granska föreningens ekonomi och förvaltning i den omfattning som föreningens verksamhet förutsätter och lämna en skriftlig verksamhetsgranskningsberättelse till det föreningsmöte eller fullmäktigemöte som beslutar om bokslutet. Om det vid granskningen framkommer att föreningen har orsakats skada eller att det har brutits mot denna lag eller mot föreningens stadgar, ska detta nämnas i granskningsberättelsen.

I fråga om föreningsstyrelsens skyldigheter att bistå verksamhetsgranskarna och i fråga om verksamhetsgranskarnas tystnadsplikt och närvaro vid möten tillämpas bestämmelserna om revisor i 3 kap. 9 och 10 § samt 4 kap. 8 § i revisionslagen.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

Utredaren ska utan dröjsmål delge beslutet de borgenärer som framgår av gäldenärens ansökan eller utredning samt borgensmän, medgäldenärer och ställare av säkerhet.

De utländska borgenärer som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/848 om insolvensförfaranden ska underrättas på det sätt som förordningen förutsätter.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

Ur straffregistret kan oberoende av den sekretessplikt som föreskrivs i 3 § eller i någon annan lag lämnas ut uppgifter om personer

3 a) till Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet för utredning av vilken bakgrund ansvarspersonerna vid de företag har som är rapporteringsskyldiga enligt lagstiftningen om förhindrande av penningtvätt,

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

Om ett aktiebolag hos en depositionsbank eller något annat kreditinstitut tar upp en kredit som helt eller delvis ska betalas med medel som tas ut hos aktieägarna efter byggnadsfasen, ska det kreditinstitut som beviljat krediten förvara skyddsdokumenten. Om aktiebolaget inte tar upp en sådan kredit, ska Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet eller, om bolagets byggnader är belägna på Åland, Statens ämbetsverk på Åland förvara dokumenten. Också i det senare fallet kan dokumenten förvaras av ett kreditinstitut som samtycker till det. Det kreditinstitut som fått i uppgift att förvara skyddsdokumenten ska hålla dem i förvar i Finland och, om möjligt, på den ort där aktiebolagets byggnader är belägna.

Skyddsdokumenten ska deponeras innan bostadsaktierna bjuds ut till försäljning, om inte något annat föreskrivs genom förordning för något av dokumenten. Säkerheter kan dock trots bestämmelserna i detta moment ökas under byggnadsfasen enligt 17 §.

Förvararen ska på det sätt som närmare föreskrivs genom förordning utan dröjsmål underrättas om förändringar som gäller skyddsdokumenten eller omständigheter som framgår av dem.

Den som förvarar skyddsdokumenten ska innan skyddsdokumenten tas emot för förvaring granska att de till sitt innehåll motsvarar de krav som föreskrivs genom förordning av statsrådet. En stiftande delägare ska utan dröjsmål underrättas om de fel och brister som upptäcks och ges möjlighet att rätta dem.

Den som förvarar skyddsdokumenten ska under byggnadsfasen övervaka och granska att de säkerheter som avses i 17 § motsvarar uppställda krav samt underrätta stiftande delägare och aktieköpare om de brister som upptäcks i säkerheterna.

Den som förvarar skyddsdokumenten ska också övervaka de köpeavtal som delgetts denne enligt 11 §. När förvararen delgetts köpeavtal för en fjärdedel av bostadslägenheterna och förvararen inte inom en månad efter detta fått del av en i 20 § 1 mom. avsedd kallelse till aktieköparstämma, ska förvararen utan dröjsmål upplysa aktieköparna om köparens rätt att hos Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet eller, om bolaget har sin hemort på Åland, hos Statens ämbetsverk på Åland ansöka om ett bemyndigande att sammankalla aktieköparstämma på bolagets bekostnad.

När byggnadsfasen har avslutats ska skyddsdokumenten överlämnas till aktiebolaget.

Ett aktiebolags styrelse ska utan dröjsmål sammankalla en aktieköparstämma sedan överlåtelseavtal slutits för minst en fjärdedel av bolagets bostadslägenheter. Aktieköparstämman ska sammankallas med ett rekommenderat brev som sänds till varje köpare eller annars bevisligen. Kallelsen ska sändas för kännedom till den som förvarar skyddsdokumenten. I kallelsen ska anges att aktieköparna har rätt att välja revisor och observatör för byggnadsarbetet och vilka andra ärenden som behandlas vid stämman. Vid aktieköparstämman medför de aktier som berättigar till varje enskild lägenhet en röst. Aktieköparstämma behöver inte hållas i ett delägarbolag.

Om aktieköparstämman inte har sammankallats på föreskrivet sätt, ska Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet eller, om bolaget har sin hemort på Åland, Statens ämbetsverk på Åland på ansökan av en medlem i bolagets styrelse, en revisor, aktieägare eller aktieköpare bemyndiga sökanden att sammankalla stämman på bolagets bekostnad.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

Föreningsmötet sammankallas av styrelsen. I det fall som avses i 32 § 3 mom. har en styrelsemedlem rätt att sammankalla mötet. Om ett möte som ska hållas enligt denna lag, stadgarna eller ett beslut av föreningsmötet inte har blivit sammankallat föreskrivet sätt, ska Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet eller, om föreningen har sin hemort på Åland, Statens ämbetsverk på Åland på ansökan av en styrelsemedlem, disponenten, en revisor, en verksamhetsgranskare eller en föreningsmedlem berättiga sökanden att sammankalla mötet på föreningens bekostnad.

En förening ska ha en verksamhetsgranskare som föreningsmötet valt, om föreningen inte har en revisor och om inte något annat anges i stadgarna.

En verksamhetsgranskare ska dock väljas om föreningen inte har en revisor och minst en tiondel av föreningens samtliga medlemmar eller en tredjedel av de vid mötet närvarande föreningsmedlemmarna så kräver vid ett ordinarie föreningsmöte eller ett möte där ärendet enligt möteskallelsen ska behandlas. Om föreningen har en revisor får föreningsmötet besluta att välja en verksamhetsgranskare på det sätt som föreskrivs i 24 §.

Om en verksamhetsgranskare inte har valts enligt denna lag eller stadgarna, ska Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet eller, om föreningen har sin hemort på Åland, Statens ämbetsverk på Åland förordna en verksamhetsgranskare på det sätt som föreskrivs i 53 § 2 mom. om förordnande av revisor.

På mandattiden för verksamhetsgranskare tillämpas bestämmelserna i 52 § om mandattiden för revisor.

Om endast en verksamhetsgranskare väljs, ska dessutom minst en suppleant för verksamhetsgranskaren väljas. På dessa suppleanter tillämpas vad som föreskrivs om verksamhetsgranskare.

En medlem i en bostadsrättsförening kan yrka särskild granskning av föreningens förvaltning och bokföring avseende en viss förfluten tid eller av vissa åtgärder eller omständigheter. Förslag om detta ska läggas fram vid det ordinarie föreningsmötet eller vid det föreningsmöte där ärendet enligt kallelsen till möte ska behandlas. Om förslaget har biträtts av minst en tiondel av samtliga medlemmar eller en tredjedel av de vid mötet närvarande medlemmarna, kan en medlem inom en månad från mötet hos Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet eller, om föreningen har sin hemort på Åland, hos Statens ämbetsverk på Åland anhålla om att en granskare förordnas.

Den myndighet som avses i 1 mom. ska ge föreningens styrelse tillfälle att bli hörd. Om ansökan gäller en viss person åtgärder av, ska även denne ges tillfälle att bli hörd. Ansökan ska bifallas om vägande skäl för en granskning anses föreligga. Myndigheten kan förordna en eller flera granskare. En granskare har rätt till arvode av föreningen.

På en granskare ska tillämpas vad som i denna lag och revisionslagen föreskrivs om revisor. Föreningsmötet får dock inte skilja granskaren från uppdraget.

Över granskningen ska ett utlåtande ges till föreningsmötet och sändas till de medlemmar som begär det. Disponenten eller styrelsens ordförande ska se till att medlemmarna under minst en vecka före föreningsmötet har möjlighet att på begäran ta del av utlåtandet. Detta ska hållas framlagt vid föreningsmötet.

Statskontoret övervakar den verksamhet som inlösningsgarantifonden bedriver. Statskontoret har rätt att av fonden och dess revisorer få de handlingar, upplysningar och utredningar som behövs för övervakningen. Garantifonden ska inom fyra månader efter räkenskapsperiodens utgång sända Statskontoret en kopia av sitt bokslut och revisorernas däröver avgivna revisionsberättelse.

Inlösningsgarantifonden ska lämna Statskontoret uppgift om fondens namntecknare samt deras personuppgifter.

Finner Statskontoret att garantifondens styrelse har förfarit i strid med lag eller fondens stadgar eller åsidosatt sina skyldigheter enligt denna lag, kan Statskontoret ålägga styrelsen att vidta åtgärder för att åstadkomma rättelse eller förbjuda att ett felaktigt beslut verkställs. Statskontoret kan förelägga styrelsemedlemmarna vite för att förstärka åläggandet eller förbudet. Vitet döms ut av Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet eller, om garantifonden har sin hemort på Åland, av Statens ämbetsverk på Åland.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet ska i god tid före riksdagsval i varje valkrets som nämns i 5 § tillsätta en valkretsnämnd. Landskapet Ålands valkretsnämnd ska dock tillsättas av Statens ämbetsverk på Åland. Valkretsnämndens mandatperiod varar till dess en ny nämnd är vald.

Valkretsnämnden består av en ordförande, en vice ordförande och tre andra medlemmar samt fyra ersättare. Både medlemmarna och ersättarna ska i möjligaste mån företräda de i partiregistret införda partier som vid föregående riksdagsval ställt upp kandidater i valkretsen. En medlem eller ersättare som enligt en kandidatansökan som tillställts nämnden har uppställts som kandidat för ett parti eller en valmansförening kan inte delta i nämndens arbete vid valet i fråga.

Helsingfors valkretsnämnd och Nylands valkretsnämnd sammanträder i Helsingfors, Egentliga Finlands valkretsnämnd i Åbo, Satakunta valkretsnämnd i Björneborg, landskapet Ålands valkretsnämnd i Mariehamn, Tavastlands valkretsnämnd i Tavastehus, Birkalands valkretsnämnd i Tammerfors, Sydöstra Finlands valkretsnämnd i S:t Michel, Savolax-Karelens valkretsnämnd i Kuopio, Vasa valkretsnämnd i Vasa, Mellersta Finlands valkretsnämnd i Jyväskylä, Uleåborgs valkretsnämnd i Uleåborg och Lapplands valkretsnämnd i Rovaniemi.

Om räkningen eller behandlingen av röstsedlarna avbryts, ska alla röstsedlar och uträkningar förvaras så att ingen utomstående kommer åt dem.

Efter det att valresultatet har fastställts ska röstsedlarna och ett exemplar av sammanställningen av kandidatlistorna eller av kandidatförteckningen för presidentvalet läggas in i ett omslag som förseglas på det sätt som justitieministeriet bestämmer. De ska förvaras tills närmast följande motsvarande val har förrättats. Uträkningarna ska förvaras som bilaga till protokollet. Valkretsnämnden ska överlämna de handlingar och valtillbehör som den har i sin besittning till Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet för förvaring.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

Utöver vad som föreskrivs i 1 och 2 mom. har var och en rätt att i egen sak använda sitt eget språk, finska eller svenska, hos landskapets myndigheter. Landskapets myndigheter ska dessutom ordna möjlighet för den som ska höras att bli hörd på sitt eget språk, finska eller svenska.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

Delgivning sker med den myndighet som för talan i ärendet. Om det är oklart vilken myndighet som för statens talan, sker delgivningen med Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet.

Bevislig delgivning med en kommun ska riktas till kommundirektören eller till ordföranden för det organ som för kommunens talan i ärendet. Delgivningen kan också riktas till någon annan som har rätt att på kommundirektörens eller ordförandens vägnar ta emot tillkännagivanden.

Beträffande delgivning med en enskild som sköter en offentlig förvaltningsuppgift gäller vad som ovan föreskrivs om delgivning med en enskild.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

De myndigheter som denna lag tillämpas på är

3) Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet,

Vid Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet och vid en statlig myndighet inom distrikts- och lokalförvaltningen inom samernas hembygdsområde kan det finnas ett biträde för samiskspråkiga. Biträdets tjänster är avgiftsfria för kunden.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

En aktieägare i ett europabolag har rätt att få ett ärende upptaget till behandling vid bolagsstämman så som föreskrivs i 5 kap. i aktiebolagslagen.

Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet eller, om bolaget har sin hemort på Åland, Statens ämbetsverk på Åland är behörig myndighet att behandla en ansökan om sammankallande av en bolagsstämma som ska hållas enligt europabolagsförordningen och som inte har sammankallats på föreskrivet sätt.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

Bolagsstämma sammankallas av styrelsen. I bolagsordningen kan dock bestämmas att förvaltningsrådet sammankallar bolagsstämma.

Om bolagsstämma inte sammankallas trots att en kallelse borde utfärdas enligt lag, bolagsordningen eller bolagsstämmans beslut eller om de gällande bestämmelserna och föreskrifterna om stämmokallelse har överträtts i något väsentligt avseende, ska Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet eller, om bolaget har sin hemort på Åland, Statens ämbetsverk på Åland på ansökan av en styrelse- eller förvaltningsrådsledamot, verkställande direktören, en revisor eller en aktieägare berättiga sökanden att sammankalla stämman på bolagets bekostnad. Myndighetens beslut får verkställas även om det inte har vunnit laga kraft.

En aktieägare kan hos Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet eller, om bolaget har sin hemort på Åland, hos Statens ämbetsverk på Åland ansöka om särskild granskning av bolagets förvaltning och bokföring under en viss förfluten tid eller om särskild granskning av vissa åtgärder eller omständigheter. En förutsättning är att förslaget har behandlats på bolagsstämman och biträtts så som avses i 2 mom. Ansökan till myndigheten ska göras inom en månad från bolagsstämman.

Granskningsförslaget ska läggas fram på den ordinarie bolagsstämman eller på den bolagsstämma där ärendet enligt stämmokallelsen ska behandlas. En förutsättning för ansökan är att aktieägare med minst en tiondel av alla aktier eller med en tredjedel av de vid stämman företrädda aktierna har biträtt förslaget. I ett publikt aktiebolag med olika slag av aktier kan en sådan ansökan göras, om förslaget har biträtts med minst en tiondel av alla aktier av ett visst slag eller med en tredjedel av de vid stämman företrädda aktierna av detta slag.

Myndigheten ska höra bolagets styrelse och, om granskningen enligt ansökan gäller en viss persons åtgärder, denna person. Ansökan ska bifallas om det anses att det finns vägande skäl för granskningen. Myndigheten kan förordna en eller flera särskilda granskare. Ett sådant förordnande får verkställas även om det inte har vunnit laga kraft.

Lösenbeloppet ska betalas inom en månad får det att domen genom vilken lösenbeloppet fastställts har vunnit laga kraft. En aktie övergår till inlösaren genom betalning av lösenbeloppet, om den inte enligt 6 § har övergått redan tidigare.

Lösenbeloppet kan betalas genom deponering hos Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet eller, om bolaget har sin hemort på Åland, hos Statens ämbetsverk på Åland så som föreskrivs i lagen om deponering av pengar, värdeandelar, värdepapper eller handlingar som betalning eller till befrielse från annan fullgörelseskyldighet (281/1931), om de förutsättningar som avses i 1 § i den lagen är uppfyllda. Inlösaren får i så fall inte förbehålla sig rätt att återfå det deponerade.

Innehav av ett aktiebrev som har utfärdats över en aktie medför efter deponering som avses i 2 mom. endast rätt till lösenbeloppet. Inlösaren har rätt att i stället för ett tidigare utfärdat aktiebrev få ett nytt aktiebrev, på vilket det ska göras en anteckning om att det ersätter det tidigare aktiebrevet. Om det föregående aktiebrevet därefter överlåts till inlösaren ska det ogiltigförklaras.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

På andelsstämman och på överförande av medlemmarnas beslutanderätt till ett av medlemmarna valt fullmäktige tillämpas lagen om andelslag, om inte annat föreskrivs i europaandelslagsförordningen.

Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet eller, om andelslaget har sin hemort på Åland, Statens ämbetsverk på Åland är behörig myndighet att behandla en ansökan om sammankallande av en andelsstämma som ska hållas enligt europaandelslagsförordningen och som inte har sammankallats inom föreskriven tid.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

När en tjänstetillhandahållare upphör med sin verksamhet ska de handlingar som gäller lagringen av könsceller och embryon överföras för förvaring till en sådan offentlig tjänstetillhandahållare som Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet har bestämt eller till en privat tjänstetillhandahållare som samtycker till detta. Även det återstående lagret av könsceller eller embryon ska överföras till tjänstetillhandahållaren i fråga, om denne samtycker till detta. Annars ska lagret förintas.

När en tjänstetillhandahållare upphör med sin verksamhet, ska de behandlingssamtycken som getts inom den offentliga hälso- och sjukvården överföras till arkivet hos tjänstetillhandahållarens huvudman och de behandlingssamtycken som getts inom den privata hälso- och sjukvården till arkivet hos Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet.

På den som tagit emot lagret eller handlingar som gäller lagret tillämpas bestämmelserna i denna lag om tjänstetillhandahållarens rättigheter och skyldigheter.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

Följande handlingar utgör utsökningsgrunder:

6) beslut av statsrådet, av ett ministerium, av ett ämbetsverk som hör till statens centralförvaltning eller av Statens ämbetsverk på Åland samt andra förvaltningsbeslut, om beslutet i fråga enligt någon annan lag ska verkställas i den ordning som anges i denna lag.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

Köpvittnen är

1) cheferna för magistraterna, häradsskrivarna, notarius publicus, polischeferna, biträdande polischeferna, ledande häradsfogdarna, häradsfogdarna och landskapsfogden,

2) de tjänstemän vid Lantmäteriverket och tjänsteinnehavare i kommunerna som enligt 5 § i fastighetsbildningslagen (554/1995) kan vara förrättningsingenjörer,

3) de tjänstemän och arbetstagare vid beskickningar i utlandet som avses i 33 § i lagen om konsulära tjänster (498/1999).

Chefen för en magistrat, en polisinrättning och ett utsökningsverk samt en tjänsteman anställd vid Lantmäteriverket som förordnats särskilt får dessutom förordna underlydande tjänstemän till köpvittne. En tjänsteman som avgör inskrivningsärenden får dock inte förordnas till köpvittne.

Rätten att vara köpvittne upphör för de personer som avses i 1 och 2 mom. när deras tjänste- eller arbetsavtalsförhållande upphör.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

Bolagsstämma sammankallas av styrelsen. En styrelseledamot har rätt att sammankalla bolagsstämman, om ledamoten har skäl att anta att styrelsen inte längre har några andra ledamöter.

Om bolagsstämma inte sammankallas trots att en kallelse ska utfärdas enligt lag, bolagsordningen eller bolagsstämmans beslut eller om gällande bestämmelser och föreskrifter om stämmokallelse har överträtts i något väsentligt avseende, ska Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet eller, om bolaget har sin hemort på Åland, Statens ämbetsverk på Åland på ansökan av en styrelseledamot, disponenten, en revisor, en verksamhetsgranskare eller en aktieägare berättiga sökanden att sammankalla stämman på bolagets bekostnad. Myndighetens beslut får verkställas även om det inte har vunnit laga kraft.

Ett bolag ska ha en verksamhetsgranskare som bolagsstämman valt, om bolaget inte har någon revisor och om inte något annat anges i bolagsordningen.

En verksamhetsgranskare ska dock alltid väljas, om bolaget inte har någon revisor och aktieägare med minst en tiondel av alla aktier eller en tredjedel av de vid stämman företrädda aktierna begär det vid den ordinarie bolagsstämman eller den bolagsstämma vid vilken ärendet enligt stämmokallelsen ska behandlas.

Val av verksamhetsgranskare förrättas av bolagsstämman. Om bolaget har en revisor, kan bolagsstämman besluta om val av verksamhetsgranskare med sådan majoritet som avses i 6 kap. 26 §. Om flera verksamhetsgranskare ska väljas, kan det i bolagsordningen anges att en eller vissa av dem, dock inte alla, väljs på något annat sätt.

Om en verksamhetsgranskare inte har valts enligt denna lag eller bolagsordningen, ska Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet eller, om bolaget har sin hemort på Åland, Statens ämbetsverk på Åland förordna en verksamhetsgranskare på det sätt som föreskrivs i 5 § 2 mom. föreskrivs om förordnande av revisor.

På en verksamhetsgranskares mandattid ska bestämmelserna om en revisors mandattid i 4 § tillämpas.

En aktieägare kan hos Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet eller, om bolaget har sin hemort på Åland, hos Statens ämbetsverk på Åland ansöka om särskild granskning av bolagets förvaltning och bokföring under en viss förfluten tid eller om särskild granskning av vissa åtgärder eller omständigheter. En förutsättning är att förslaget har behandlats på bolagsstämman och biträtts så som avses i 2 mom. Ansökan till myndigheten ska göras inom en månad från bolagsstämman.

Granskningsförslaget ska läggas fram på den ordinarie bolagsstämman eller på den bolagsstämma där ärendet enligt stämmokallelsen ska behandlas. En förutsättning för ansökan är att aktieägare med minst en tiondel av alla aktier eller med en tredjedel av de vid stämman företrädda aktierna har biträtt förslaget.

Myndigheten ska höra bolagets styrelse och, om granskningen enligt ansökan gäller en viss persons åtgärder, denna person. Ansökan ska bifallas om det anses att det finns vägande skäl för granskningen. Myndigheten kan förordna en eller flera särskilda granskare. Ett sådant förordnande får verkställas även om det inte har vunnit laga kraft.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet är den tillståndsmyndighet och statliga tillsynsmyndighet som avses i denna lag. Myndigheten har dessutom i uppgift att bevaka allmänt intresse i vattenhushållningsärenden.

Den kommunala miljövårdsmyndigheten är den kommunala tillsynsmyndighet som avses i denna lag. I 5 kap. föreskrivs om den kommunala miljövårdsmyndighetens och dikningsförrättningens behörighet i dikningsärenden.

Landskapet är myndighet i vattenhushållningsärenden och fiskeriärenden i fråga om uppgifter som föreskrivits för landskapet och bevakar allmänt intresse i dessa ärenden.

I tillståndet ska tillståndshavaren vid behov åläggas att kontrollera hur projektet genomförs och vilka konsekvenser det har. Tillståndsmyndigheten, den statliga tillsynsmyndigheten eller, på tillståndsmyndighetens förordnande landskapet i fråga om fiskeriärenden, kan ålägga flera tillståndshavare att gemensamt kontrollera konsekvenserna av sina verksamheter (samordnad recipientkontroll ) eller för kontrollen av verksamheten godkänna deltagande i övervakningen inom området. Den samordnade recipientkontrollen kan även gälla kontroll som grundar sig på miljöskyddslagen och denna lag. I beslut om kontroll kan en tillståndshavare beviljas rätt att utföra kontroll och placera anordningar och anläggningar som kontrollen kräver på annans område. Bestämmelser om ersättning av förlust av förmån till följd av kontrollen finns i 13 kap.

Om ett vattenhushållningsprojekt orsakar skada på fiskbeståndet eller fisket, ska den projektansvarige åläggas att vidta åtgärder för att förebygga eller minska skadan (fiskevårdsskyldighet ) eller att betala landskapet en avgift som motsvarar de skäliga kostnaderna för dessa åtgärder (fiskerihushållningsavgift ).

Fiskerihushållningsavgiften ska användas till planering och genomförande av åtgärder enligt 1 mom. och till uppföljning av resultatet av dem inom det vattenområde där projektet har skadliga verkningar. Tillståndsmyndigheten kan meddela landskapet föreskrifter om hur avgiften ska användas.

Den projektansvarige ska göra upp en detaljerad plan för hur den fiskevårdsskyldighet som anges i tillståndet ska fullgöras (plan för fullgörande av fiskevårdsskyldighet ). Landskapet ska godkänna planen. Ingen plan behöver dock göras upp, om fiskevårdsskyldigheten är ringa och dess innehåll anges i detalj i tillståndet.

Landskapet ska fastställa en plan som specificerar de åtgärder som ska bekostas med fiskerihushållningsavgiften (plan för användning av fiskerihushållningsavgift ). Om flera fiskerihushållningsavgifter har påförts för förebyggande av olägenheter på samma vattenområde, kan det göras upp en gemensam plan för användningen av avgifterna.

Vid behandlingen av ärenden som gäller översyn av tillståndsvillkoren inom en viss tid iakttas vad som föreskrivs om behandling av tillståndsansökningar. Om tillståndshavaren inte har gjort ansökan inom utsatt tid, kan tillståndsmyndigheten på den statliga tillsynsmyndighetens initiativ eller på ansökan av landskapet eller av någon som lider skada eller olägenhet bestämma att tillståndet ska upphöra att gälla och i samband med detta meddela behövliga bestämmelser.

En ansökan om att tillståndsvillkoren ska ses över eller nya villkor meddelas med stöd av 1 mom. 1–3 punkten kan göras av en innehavare av en enskild förmån som drabbas av skadliga verkningar, kommunen, tillsynsmyndigheten, landskapet eller den myndighet som bevakar ett allmänt intresse i ärendet. En ansökan med stöd av 1 mom. 4 punkten kan göras av landskapet med beaktande av vad som föreskrivs i 18 kap. 3 a §. Vid behandlingen av ärendet iakttas vad som föreskrivs om behandling av tillståndsansökningar.

Tillståndsmyndigheten kan i ett beslut om uttag av vatten eller separat förordna att ett område kring en grundvattentäkt ska vara skyddsområde. Ett skyddsområde kan fastställas, om det är nödvändigt att begränsa användningen av området för att trygga vattenkvaliteten eller grundvattenförekomstens avkastningsförmåga. Skyddsområdet får inte göras större än nödvändigt. Ansökan eller yrkande om att ett skyddsområde ska fastställas kan göras av den projektansvarige, en part, tillsynsmyndigheten eller landskapet.

En sammanslutning kan under de förutsättningar som anges i 1 mom. bildas också på yrkande av tillsynsmyndigheten eller landskapet, om nyttotagarna inte har vidtagit åtgärder för att bilda en sammanslutning och en sådan fortfarande ska anses nödvändig för skötseln av angelägenheter som beror på dikningen.

En dikningssammanslutning ska bildas när ett dikningsärende behandlas av tillståndsmyndigheten eller vid en dikningsförrättning, om inte nyttotagarna avtalar något annat om bildandet. Om en dikningssammanslutning med stöd av 22 § 2 mom. bildas på yrkande av tillsynsmyndigheten eller landskapet, ska ärendet avgöras vid en dikningsförrättning.

När ett beslut om ett dikningsärende har meddelats ska tillståndsmyndigheten anmäla de betalningsandelar som avses i 1 mom. 1 och 2 punkten och räntan på dem till inskrivningsmyndigheten för införande i lagfarts- och inteckningsregistret. Om ändring söks i ett beslut som gäller en betalningsandel, ska tillståndsmyndigheten utan dröjsmål underrätta inskrivningsmyndigheten om detta. Tillståndsmyndigheten ska också underrätta inskrivningsmyndigheten om ett avgörande i ärendet, sedan avgörandet har vunnit laga kraft. Det som i denna paragraf föreskrivs om tillståndsmyndigheten ska tillämpas på landskapet, om ärendet har avgjorts vid en dikningsförrättning.

Dikningsförrättning ska sökas skriftligen hos landskapet. Landskapet ska förordna en anställd inom landskapet som handlar under tjänsteansvar och har tillräcklig sakkunskap (förrättningsman ) att hålla dikningsförrättningen. Närmare bestämmelser om behörighetsvillkoren för förrättningsmän får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Förrättningsmannen ska kalla dem till förrättningssammanträdet vars rätt eller fördel dikningsärendet kan gälla. Förrättningsmannen ska ge den statliga tillsynsmyndigheten, landskapet och den kommunala miljövårdsmyndigheten tillfälle att ge ett utlåtande om dikningsprojektet.

Beslutet vid en dikningsförrättning ska meddelas inom 30 dagar från förrättningssammanträdet eller slutsammanträdet, om inte landskapet förlänger tiden av särskilda skäl. Beslutet meddelas den dag som anges i en kungörelse som sätts upp på landskapets anslagstavla, och det anses ha kommit till parternas kännedom den dagen.

De som saken gäller ska dessutom underrättas om beslutet under känd postadress. Beslutet ska lämnas till sökanden och en kopia av beslutet till andra parter som begärt det. En kopia av beslutet ska också sändas till miljövårdsmyndigheterna i de berörda kommunerna, den statliga tillsynsmyndigheten och landskapet.

Kostnaderna för en dikningsförrättning ska betalas av sökanden. Som kostnader för en dikningsförrättning räknas kostnaderna för att hålla sammanträden och arvodena till gode män och biträdande personal. Dagtraktamenten och resekostnadsersättningar till förrättningsmän betalas av landskapets medel.

Om tillståndsmyndigheten eller förrättningsmannen vid dikningsförrättningen inhämtar en dikningsplan eller om den plan som sökanden eller någon annan nyttotagare lägger fram fordrar betydande kompletteringar, ska sökanden betala de kostnader som dessa orsakat landskapet. Bestämmelser om de belopp som ska tas ut till staten utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet i enlighet med de grunder som anges i lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992). Avgifter som landskapet tar ut får motsvara högst landskapets totala kostnader för prestationen. Grunderna för avgifterna fastställs närmare i en taxa som landskapet godkänner.

Tillstånd till sänkning eller höjning av medelvattenståndet kan sökas av

1) en fastighetsägare som har sådan enskild nytta av projektet som avses i 2 §,

2) en sammanslutning som nyttotagarna har bildat med stöd av denna lag,

3) ett samfällt vattenområdes delägare eller delägarlag,

4) en berörd statlig myndighet,

5) ett landskap, eller

6) en kommun.

Tillståndsmyndigheten kan i ett tillståndsbeslut på ansökan ålägga en nyttotagare som inte vill delta i ett regleringsprojekt att delta i kostnaderna för projektet. Staten eller landskapet betraktas inte som nyttotagare, om inte regleringen medför omedelbar nytta för deras egendom eller, i fråga om ett landskap, för dess regleringsprojekt.

Tillståndsmyndigheten kan ålägga en flottare att rensa vattendraget från virke som blivit kvar efter flottningen och som sjunkit eller håller på att sjunka eller från flottningsförnödenheter, om virket eller förnödenheterna orsakar olägenhet vid användningen av vattendraget. Om flottaren inte längre finns, kan föreläggandet riktas till den som senast har bedrivit flottning i vattendraget. Landskapet eller någon som har olägenhet av förhållandena kan ansöka om att flottaren ska åläggas att rensa vattendraget. Ärendet kan också inledas på initiativ av den statliga tillsynsmyndigheten. Vid behandlingen av ärendet ska bestämmelserna i 14 kap. iakttas.

Om flottningen har upphört och det inte längre finns någon fungerande flottningssammanslutning, kan landskapet oberoende av 1 mom. rensa vattendraget från sjunkvirke och andra flottningsrester som orsakar fara eller olägenhet, förutsatt att åtgärden inte ger upphov till sådana förändringar eller har sådana följder som avses i 3 kap. 2 §.

Om landskapet har rensat vattendraget med stöd av 1 eller 2 mom., övergår det virke som lyfts upp ur vattendraget i landskapets ägo.

En flottningssammanslutning ska upplösas när det inte längre bedrivs samfälld flottning i ett vattendrag eller en viss del av ett vattendrag. Om sammanslutningens styrelse inte inom fem år från det att flottningen upphört har vidtagit åtgärder som är nödvändiga för att upplösa sammanslutningen, ska landskapet ansöka hos tillståndsmyndigheten om att flottningssammanslutningen ska upplösas och att styrelsen ska åläggas att vidta behövliga åtgärder eller att likvidatorer ska utses. Även den styrelse som är verksam eller senast varit verksam för flottningssammanslutningen kan framställa ansökan om att sammanslutningen ska upplösas och likvidatorer utses. Likvidatorerna kan vara en eller flera beroende på hur omfattande uppgiften är. I sin uppgift har likvidatorerna samma befogenheter som styrelsen för flottningssammanslutningen.

De medel som försäljningen av flottningssammanslutningens egendom ger ska användas till att betala sammanslutningens skulder. De resterande medlen ska användas till eftervården av flottningen på det berörda vattendragsområdet. Tillståndsmyndigheten kan på ansökan av antingen den som ansvarar för likvidationsåtgärderna eller landskapet bestämma att medlen ska överföras till landskapet, om detta åtar sig att sörja för den eftervård som avses i 21 §.

Likvidatorernas uppdrag upphör när alla flottningssammanslutningens tillgångar och åligganden har utretts eller när medlen har överförts till landskapet i enlighet med 2 mom.

Om flottningen i ett vattendrag eller en viss del av ett vattendrag har upphört och det inte längre finns någon fungerande flottningssammanslutning på området, kan landskapet ansöka hos tillståndsmyndigheten om att de tillstånd som beviljats för verksamhetsställen för flottning ska upphöra att gälla.

Landskapet ska vidta åtgärder för att avlägsna eller ändra anordningar och anläggningar som har anlagts för flottning som har bedrivits tidigare och som kan vålla fara eller olägenhet vid användning av vattendraget samt åtgärder för att återställa förhållandena i en bädd sådana de var före rensningen. Om åtgärderna ger upphov till en sådan förändring eller följd som avses i 3 kap. 2 §, ska tillstånd för åtgärderna sökas. Ärendet kan behandlas samtidigt som den ansökan som avses i 1 mom. eller separat.

Utlåtande om ansökan ska begäras av tillsynsmyndigheten, landskapet och av andra myndigheter som bevakar allmänintresset, om det inte är uppenbart onödigt att begära utlåtande av dem. När det är fråga om sådana samhälleligt viktiga projekt av nationell betydelse som kan ha avsevärda eller omfattande skadliga verkningar ska utlåtande av statsrådet inhämtas.

Tillståndsmyndigheten ska dessutom begära utlåtande av den kommun inom vars område det i ansökan avsedda projektet är beläget samt vid behov av kommunerna inom projektets influensområde.

I ansökningsärenden förs parts talan av de statliga myndigheter som inom sina respektive ansvarsområden bevakar allmänintresset, av landskapet när det sköter sina lagstadgade uppgifter och av de kommunala miljövårdsmyndigheter till vars område verkningarna av det projekt som avses i ansökan kan komma att utsträcka sig.

Om någon annan sökande än staten, en kommun, ett landskap eller en samkommun beviljas tillstånd i enlighet med 18 § 2 mom., ska sökanden ställa godtagbar säkerhet för att ersätta de förluster av förmåner som verksamheten orsakar. I fråga om ställande av säkerhet tillämpas bestämmelserna i 3 kap. 17 § 1 mom.

Säkerheten ställs hos Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet, som ska bevaka ersättningstagarens intressen vid ställandet av säkerheten och som vid behov ska vidta åtgärder i syfte att realisera säkerheten eller fördela medlen. Säkerhetsbeloppet ska vid behov justeras.

Beslutet ska skickas till sökanden. En kopia av beslutet ska skickas till dem som har begärt det, till tillsynsmyndigheterna, landskapet och till andra myndigheter som bevakar allmänna intressen i ärendet.

En sammanslutning som bildats förs in i registret över vattenrättsliga sammanslutningar av tillståndsmyndigheten. Om sammanslutningen har bildats och dess stadgar har fastställts vid en dikningsförrättning, svarar det landskap som har bestämt att dikningsförrättning ska hållas för att uppgifterna förs in i registret.

Tillståndsmyndigheten, tillsynsmyndigheten och landskapet har rätt att avgiftsfritt få sådana uppgifter ur registret som de behöver för att fullgöra sina uppgifter enligt denna lag.

Om sammanslutningen har upphört med sin verksamhet, kan en sammanslutningsmedlem, tillsynsmyndigheten eller landskapet kalla till stämma för att besluta om tillsättande av styrelse eller en eller flera ombudsmän för att sköta sammanslutningens åligganden.

Det ska bestämmas att en engångsersättning ska betalas eller behörigen deponeras hos Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet inom en tid som tillståndsmyndigheten bestämmer och innan den åtgärd som medför ersättningsskyldighet vidtas, om inte parterna avtalar något annat eller något annat följer av 3 kap. 17 § eller 11 kap. 18 § 2 mom. Ersättningen ska dock betalas inom ett år från det att beslutet har vunnit laga kraft. Det ska bestämmas att ersättningen ska betalas inom 30 dagar från det att beslutet om ersättning meddelats i situationer enligt 1 § 3 punkten och i fall som avses i 11 kap. 18 § 2 mom., om den verksamhet som avses i tillståndet har påbörjats.

Om ersättning har betalats utan grund eller till ett för stort belopp, har betalaren rätt att yrka på återbetalning genom en ansökan som riktas till tillståndsmyndigheten. Tillståndsmyndigheten eller fullföljdsdomstolen kan med hänsyn till ersättningens belopp och omständigheterna bestämma att ersättningen inte behöver återbetalas.

Om det bestäms att en engångsersättning ska betalas för överlåtelse av en fastighet eller ett område som hör till en fastighet, för nyttjanderätt till fast egendom eller för någon åtgärd som annars med stöd av denna lag hänför sig till fast egendom och om inteckning har fastställts i egendomen, ska tillståndsmyndigheten samtidigt förordna att ersättningen, sedan beslutet vunnit laga kraft, ska deponeras hos Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet och fördelas så som det föreskrivs om köpesumman för utmätt egendom. Innehavaren av panträtt har lika rätt till det deponerade ersättningsbeloppet som denne hade till den pantsatta egendomen.

Innan ett förbud eller åläggande meddelas ska den som förbudet eller åläggandet gäller ges tillfälle att bli hörd. Vid behov ska också andra parter, tillsynsmyndigheter, landskapet och andra myndigheter som bevakar allmänt intresse höras.

Om det underhåll av en anläggning som avses i 2 kap. 9 § 1 mom. försummas och det inte är känt eller utan svårighet kan redas ut vem som är anläggningens ägare eller vem som annars har ansvaret för den, får tillståndsmyndigheten på initiativ av den statliga tillsynsmyndigheten ge en tillsynsmyndighet rätt att på statens bekostnad vidta behövliga åtgärder för att undanröja olägenheten eller faran. Tillståndsmyndigheten kan på initiativ av den statliga tillsynsmyndigheten bestämma att de kostnader som staten orsakats av åtgärderna helt eller delvis ska drivas in hos den som försummat underhållet, om det senare framgår vem denne är.

Vad som föreskrivs om tillsynsmyndigheten i 1 mom. gäller även landskap. Landskapet genomför de åtgärder som avses i 1 mom. på egen bekostnad. Tillståndsmyndigheten kan på ansökan av ett landskap bestämma att de kostnader som landskapet orsakats av åtgärderna helt eller delvis ska drivas in hos den som försummat underhållet, om det senare framgår vem denne är.

I fråga om behandlingen av ett ärende som gäller undanröjande av olägenhet eller fara gäller i tillämpliga delar det som föreskrivs i 11 kap. I fråga om verkställigheten av beslut tillämpas 15 kap. 8 §.

Om ett ärende som avses i 4 eller 6 § inte har inletts på tillsynsmyndighetens initiativ, kan ärendet väckas skriftligen av

1) en part,

2) en registrerad förening eller stiftelse vars syfte är att främja miljöskydd, hälsoskydd eller naturvård eller trivseln i boendemiljön och inom vars stadgeenliga verksamhetsområde miljökonsekvenserna i fråga uppträder,

3) den kommun där vattenhushållningsprojektet är placerat eller av en annan kommun inom vars område projektets miljökonsekvenser uppträder,

4) landskapet eller någon annan myndighet som bevakar allmänt intresse i ärendet.

Ändring i ett beslut om godkännande av taxa till grund för en avgift som kommunen tar ut för behandling av vattenhushållningsärenden får sökas genom besvär på det sätt som föreskrivs i kommunallagen (410/2015). Ändring i ett beslut om godkännande av taxa till grund för en avgift som landskapet tar ut för behandling av vattenhushållningsärenden får sökas genom besvär på det sätt som föreskrivs i landskapslagen ( / ). Över förvaltningsdomstolens beslut får besvär anföras endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd.

Ändring i beslut som meddelats med stöd av denna lag får sökas av

1) en part,

2) en registrerad förening eller stiftelse vars syfte är att främja miljöskydd, hälsoskydd eller naturvård eller trivseln i boendemiljön och inom vars stadgeenliga verksamhetsområde miljökonsekvenserna i fråga uppträder,

3) den kommun där vattenhushållningsprojektet är placerat eller inom vars område projektets miljökonsekvenser uppträder,

4) den statliga tillsynsmyndigheten samt den kommunala miljövårdsmyndigheten i kommunen där projektet är placerat och i kommunerna inom det område som påverkas av verksamheten,

5) någon annan i 11 kap. 9 § avsedd myndighet som bevakar allmänt intresse i ärendet,

6) sametinget, om ett vattenhushållningsprojekt genomförs inom samernas hembygdsområde eller dess verkningar utsträcker sig till det och om projektet kan påverka samernas rättigheter som urfolk.

Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet och den kommunala miljövårdsmyndigheten har rätt att överklaga beslut som Vasa förvaltningsdomstol har ändrat eller upphävt deras beslut med.

Vasa förvaltningsdomstol kan på sökandens begäran fastställa att projektet får inledas enligt tillståndsbeslutet trots att besvär anförts. Det kan förordnas att beslutet ska verkställas helt eller delvis eller vid en viss tidpunkt, om det visas att det finns grundad anledning att inleda verksamheten, verkställigheten inte gör ändringssökandet onödigt och sökanden ställer godtagbar säkerhet för ersättning av de förluster av förmåner och de kostnader som en upphävning av beslutet eller en ändring av tillståndsvillkoren kan medföra. Säkerheten ställs hos Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet. Kravet på ställande av säkerhet gäller inte staten eller dess inrättningar, landskap och inte heller kommuner och samkommuner.

Om ett allmänt intresse har kränkts i ett brottmål som gäller en gärning som är straffbar enligt detta kapitel, är det den statliga tillsynsmyndigheten som för målsägandens talan. Om målet gäller en uppgift som det föreskrivs att enbart landskapet ska sköta, är det landskapet som för talan.

I fastighetsdatasystemet kan det även antecknas beslut som den kommunala miljövårdsmyndigheten fattat och beslut som fattats vid en dikningsförrättning. Det landskap som beslutat att en dikningsförrättning ska hållas ser till att det beslut som fattats vid dikningsförrättningen antecknas i fastighetsdatasystemet.

Om ett tillstånd eller en rätt till vattenreglering eller uttag av vatten överförs till någon annan, ska förvärvaren underrätta den statliga tillsynsmyndigheten och landskapet om överföringen. En anmälan om överföringen ska också göras om tillståndet innehåller en fiskevårdsskyldighet.

Anteckningen i datasystemet för miljövårdsinformation görs av den myndighet som avgjort ärendet. Om ett ärende har avgjorts vid en dikningsförrättning, görs anteckningen av det landskap som förordnat att en dikningsförrättning ska hållas.

Tillståndsmyndigheten, tillsynsmyndigheten och landskapet har oberoende av sekretessbestämmelserna rätt att avgiftsfritt få sådana uppgifter ur datasystemet för miljövårdsinformation som de behöver för att fullgöra sina uppgifter enligt denna lag.

Landskapet ska vid behov sammanställa en redogörelse för åtgärder genom vilka skadliga verkningar av översvämning eller torka kan minskas (redogörelse för uppdämnings- och avtappningsåtgärder på ett avrinningsområde ). Redogörelsen ska omfatta åtgärder som påverkar vattenstånd och vattenföring och som den projektansvarige kan utföra när ett vattenhushållningsprojekt genomförs. I redogörelsen ska också undersökas möjligheterna att samordna åtgärderna med övriga vattenhushållningsprojekt på avrinningsområdet på så sätt att de skadliga följderna av översvämning eller torka enligt en helhetsbedömning blir så små som möjligt. Redogörelsen ska sammanställas i tillräckligt samarbete med de projektansvariga och med kommunerna och andra myndigheter.

Utifrån redogörelsen för uppdämnings- och avtappningsåtgärder på avrinningsområdet kan landskapet lämna in en ansökan till tillståndsmyndigheten om översyn av tillståndsvillkoren eller meddelande av nya villkor för ett vattenhushållningsprojekt med stöd av 3 kap. 21 § 1 mom. 4 punkten.

Om exceptionella naturförhållanden eller någon annan övermäktig händelse leder till översvämning eller någon annan sådan förändring i vattendrag eller dess vattenförhållanden som kan orsaka allmän fara för människors liv, säkerhet eller hälsa, stor skada för allmänna intressen eller stor och omfattande skada för enskilda intressen, ska tillståndsmyndigheten ålägga landskapet eller den som ansvarar för vattenhushållningsprojektet att vidta nödvändiga temporära åtgärder för att avvärja faran eller begränsa skadorna. Åläggandet kan meddelas oberoende av vad som föreskrivs i denna lag eller bestäms i tillstånd eller beslut som meddelats med stöd av den.

Ansökan om meddelande av ett åläggande som avses i 1 mom. kan göras av landskapet. Om ärendets brådskande natur eller andra vägande omständigheter så kräver, kan en ansökan som avses i 1 och 2 mom. behandlas utan att bestämmelserna om behandling av ansökningsärenden i 11 kap. iakttas. Ett sådant beslut av tillståndsmyndigheten som avses i 1 och 2 mom. får verkställas trots ändringssökande.

Ägare till inrättningar eller anläggningar, flottare och landskapet har i syfte att förhindra skada eller olägenhet som orsakas av isbildning eller is rätt att spränga is, uppställa tillfälliga bommar och vidta andra nödvändiga åtgärder.

Vid sprängning av ishinder ska nödvändig försiktighet iakttas. Sprängningen ska utföras så att allmänna eller allmänt använda vintervägar inte utan tvingande skäl avskärs eller fiskbeståndet inte nämnvärt skadas. Polisen, den statliga tillsynsmyndigheten och landskapet ska underrättas om sprängningen.

Förlust av förmån som direkt har drabbat egendom till följd av åtgärder som avses i 4 § 1 mom. ska ersättas av landskapets medel. Såsom skada som ska ersättas betraktas inte sådan förlust av förmån som orsakas av förlust av vattenkraft. Om den som har rätt till ersättning har dragit nytta av en i 4 § 1 mom. avsedd händelse eller av åtgärder för avvärjande av fara, kan ersättningen jämkas efter vad som är skäligt.

Om en allmän domstol handlägger ett tviste- eller brottmål som inte kan avgöras utan särskilda insikter i vattenhushållningsärenden, ska domstolen inhämta utlåtande av tillståndsmyndigheten.

För behandlingen hos tillståndsmyndigheten, landskapet och den kommunala miljövårdsmyndigheten av ett ärende som avses i denna lag kan det tas ut en avgift. Ingen avgift tas ut för behandling av ett ärende som har inletts på initiativ av en myndighet eller på initiativ av en part som orsakats olägenhet. För behandling av ett ärende som har inletts på yrkande av någon annan får det tas ut en avgift, om det ska anses uppenbart att ärendet har väckts utan grund.

Den avgift som staten tar ut fastställs i enlighet med lagen om grunderna för avgifter till staten och med stöd av den utfärdad förordning av statsrådet. Avgifter som landskapet tar ut får motsvara högst landskapets totala kostnader för prestationen. Grunderna för avgifterna fastställs närmare i en taxa som antas av landskapet. Den avgift som en kommun tar ut fastställs enligt den taxa som kommunen godkänner. Grunderna för den taxa som kommunen har godkänt ska i tillämpliga delar överensstämma med lagen om grunderna för avgifter till staten.

Om ett vattenregleringsprojekt som grundar sig på ett tillstånd som har beviljats före den 1 maj 1991 har betydande skadeverkningar för vattenmiljön eller dess användning, ska den statliga tillsynsmyndigheten eller landskapet utreda möjligheterna att minska regleringens skadeverkningar. Utredningen ska göras i tillräckligt samarbete med tillståndshavaren, dem som drar nytta av regleringen, kommunerna inom influensområdet och de berörda myndigheterna. Den som gör utredningen ska vid behov höra också andra parter.

När en utredning som avses i 1 mom. har gjorts kan den statliga tillsynsmyndigheten, landskapet eller kommunen ansöka om att tillståndsvillkoren ses över eller att nya villkor ställs, om skadeverkningarna inte annars i tillräcklig mån kan minskas.

Sökanden ska åläggas att med iakttagande i tillämpliga delar av 13 kap. ersätta förluster av förmåner som översynen leder till, om förlusterna inte är ringa. Ersättningarna betalas dock av landskapets medel, om översynen har gjorts på ansökan av kommunen och översynen inte huvudsakligen har lokal betydelse. En ersättning för förlust av nytta som vattenregleringen har medfört kan jämkas med beaktande av den nytta och de förluster av förmåner som översynen leder till och den tid under vilken nyttotagaren har kunnat utnyttja regleringen.

Tillståndsmyndigheten kan på den statliga tillsynsmyndighetens initiativ eller på landskapets ansökan ålägga kontrollskyldighet enligt 3 kap. 11 § även när det gäller ett projekt som beviljats tillstånd i enlighet med bestämmelser som gällde före ikraftträdande av denna lag. I fråga om åläggande och ändring av kontrollskyldighet gäller i tillämpliga delar 3 kap. 11 §.

Ansökan i ett ärende som avses i 1 mom. kan göras av tillstånds- eller rättshavaren, tillsynsmyndigheten, landskapet, den som äger ett område som omedelbart är föremål för projektet eller innehavaren av någon annan rättighet som hänför sig området. Tillståndsmyndigheten kan på eget initiativ ta upp ärendet till behandling, om det är nödvändigt på grund av ett annat ärende som är anhängigt hos tillståndsmyndigheten.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

Planer som gäller fiskeriekonomisk kontroll, uppfyllande av fiskeriekonomiska åtgärdsförpliktelser och användning av fiskerihushållningsavgifter, som med stöd av bestämmelser som gällde före ikraftträdandet av denna lag har ålagts en statlig myndighet för godkännande, godkänns av landskapet efter att lagen har trätt i kraft.

Polisen utövar tillsyn över att bestämmelserna om parkering och stannande samt tomgång iakttas samt att felparkeringsavgifter påförs och andra i denna lag föreskrivna påföljder bestäms.

Chefen för polisinrättningen eller en polisman som hör till befälet inom inrättningen och som chefen har förordnat leder och övervakar den verksamhet som avses i 1 mom. och fungerar som parkeringsövervakare. Parkeringsövervakaren ska se till att i denna lag avsedda beslut och de tjänsteinnehavare som fattat besluten antecknas i en förteckning och ger vid behov ut uppgifter om dem.

Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet kan på framställning av en kommuns fullmäktige eller med dess samtycke och efter att ha fått utlåtande av chefen för den berörda polisinrättningen bevilja ett i 11 § avsett tillstånd till att kommunen på sitt område eller en viss del av det vid sidan av polisen ska ha hand om övervakningen av att förbuden och begränsningarna beträffande parkering, stannande och tomgång iakttas samt om påförande av felparkeringsavgifter och bestämmande av andra påföljder som föreskrivs i denna lag.

Om övervakningen är ordnad på det sätt som anges i 3 mom., ska kommunen i stället för den parkeringsövervakare som avses i 2 mom. utse en kommunal parkeringsövervakare som ska biträdas av ett behövligt antal parkeringskontrollanter. Den kommunala parkeringsövervakaren står i frågor som rör den allmänna uppläggningen av övervakningen under ledning och tillsyn av chefen för polisinrättningen.

När Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet prövar beviljande av tillstånd för kommunal parkeringsövervakning ska myndigheten beakta trafiktätheten, behovet av övervakning och andra lokala omständigheter samt kommunens förutsättningar att på ett behörigt sätt ha hand om övervakningsverksamheten.

Tillstånd kan beviljas för viss tid eller tills vidare. I tillståndet kan det också fastställas ett minimiantal parkeringskontrollanter och ställas andra villkor som anses vara behövliga.

Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet kan efter att ha hört kommunens fullmäktige och fått ett utlåtande av chefen för den berörda polisinrättningen återkalla tillståndet eller ändra dess villkor, om det har skett en väsentlig förändring i omständigheterna eller de uppställda villkoren inte har uppfyllts eller övervakningsverksamheten inte i övrigt har skötts på behörigt sätt. Innan tillståndet återkallas ska Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet dock uppmana kommunen att inom en skälig tid rätta till de uppdagade bristerna. Kommunens fullmäktige kan göra en framställning för att återkalla tillståndet eller ändra dess villkor.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

Andelsstämma sammankallas av styrelsen. I stadgarna kan det dock bestämmas att det är förvaltningsrådet som sammankallar stämman.

Om andelsstämma inte sammankallas trots att en kallelse ska utfärdas enligt lag, stadgarna eller andelsstämmans beslut eller om gällande bestämmelser och föreskrifter om stämmokallelse har överträtts i något väsentligt avseende, ska Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet eller, om andelslaget har sin hemort på Åland, Statens ämbetsverk på Åland på ansökan av en styrelse- eller förvaltningsrådsledamot, verkställande direktören, en revisor, en verksamhetsgranskare eller en andelslagsmedlem berättiga sökanden att sammankalla stämman på andelslagets bekostnad. Myndighetens beslut får verkställas även om det inte har vunnit laga kraft.

Om valet av fullmäktigeledamöter försummas iakttas vad som i 18 § 2 mom. föreskrivs om rätten för Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet och Statens ämbetsverk på Åland att berättiga sökanden att sammankalla behövlig stämma. En sådan ansökan om förrättande av val av fullmäktige som avses där kan också göras av en andelslagsmedlem.

Ett andelslag ska ha en verksamhetsgranskare som andelsstämman valt, om andelslaget inte har någon revisor och om inte annat bestäms i stadgarna.

En verksamhetsgranskare ska dock alltid väljas om andelslaget inte har någon revisor och medlemmar med minst en fjärdedel av andelslagsmedlemmarnas totala röstetal eller en tredjedel av de vid stämman företrädda medlemmarnas röstetal kräver det på den ordinarie andelsstämman eller på den stämma där ärendet enligt stämmokallelsen ska behandlas.

Verksamhetsgranskaren väljs av andelsstämman. Om andelslaget har en revisor kan andelsstämman besluta om val av verksamhetsgranskare med sådan majoritet som avses i 5 kap. 28 §. Om flera verksamhetsgranskare ska väljas kan det bestämmas i stadgarna att en eller vissa av dem, dock inte alla, ska väljas på något annat sätt.

Om en verksamhetsgranskare inte har valts enligt denna lag eller stadgarna, ska Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet eller, om andelslaget har sin hemort på Åland, Statens ämbetsverk på Åland förordna en verksamhetsgranskare med iakttagande av bestämmelserna om förordnande av revisor i 5 §.

På en verksamhetsgranskares mandattid ska bestämmelserna om en revisors mandattid i 4 § tillämpas.

En medlem kan hos Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet eller, om andelslaget har sin hemort på Åland, hos Statens ämbetsverk på Åland ansöka om särskild granskning av andelslagets förvaltning och bokföring avseende en viss förfluten tid eller om särskild granskning av vissa åtgärder eller omständigheter. En förutsättning är att förslaget har behandlats på andelsstämman och biträtts så som avses i 2 mom. Ansökan till myndigheten ska göras inom en månad från andelsstämman.

Granskningsförslaget ska läggas fram på den ordinarie andelsstämman eller på den andelsstämma där ärendet enligt stämmokallelsen ska behandlas. Ansökan får göras om medlemmar med minst en fjärdedel av medlemmarnas totala röstetal eller en tredjedel av de vid stämman företrädda medlemmarnas röstetal har biträtt förslaget.

Myndigheten ska höra andelslagets styrelse och, om granskningen enligt ansökan gäller en viss persons åtgärder, denna person. Ansökan ska bifallas om det anses att det finns vägande skäl för granskningen. Myndigheten kan förordna en eller flera särskilda granskare. Ett sådant förordnande får verkställas även om det inte har vunnit laga kraft.

Vid inlösen enligt 4 § ska lösenbeloppet betalas inom en månad från det att domen genom vilken lösenbeloppet bestämts har vunnit laga kraft. En aktie övergår till inlösaren genom betalning av lösenbeloppet.

Lösenbeloppet kan betalas genom deponering hos Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet eller, om andelslaget har sin hemort på Åland, hos Statens ämbetsverk på Åland så som föreskrivs i lagen om deponering av pengar, värdeandelar, värdepapper eller handlingar som betalning eller till befrielse från annan fullgörelseskyldighet (281/1931), om de förutsättningar som avses i 1 § i den lagen är uppfyllda. Inlösaren får i så fall inte förbehålla sig rätt att återfå lösenbeloppet.

Innehav av ett aktiebrev som har utfärdats över en aktie medför efter deponering som avses i 2 mom. endast rätt till lösenbeloppet. Inlösaren har rätt att i stället för ett tidigare utfärdat aktiebrev få ett nytt aktiebrev, på vilket det ska göras en anteckning om att det ersätter det tidigare aktiebrevet. Om det föregående aktiebrevet därefter överlåts till inlösaren ska det ogiltigförklaras.

Bestämmelser om ikraftträdanet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

Vid gruppbyggande som har formen av ett bostadsaktiebolag ska konsulten för gruppbyggande se till att den förhandsinformation och de handlingar som anges i 21 § 1 och 2 mom., utkastet till avtal om gruppbyggande samt de övriga handlingar som gäller byggnadsprojektet och bostadsaktiebolaget (handlingar om gruppbyggande) blir deponerade enligt denna paragraf. Bestämmelser om vilka de ovannämnda övriga handlingarna är utfärdas genom förordning av justitieministeriet.

Om ett bostadsaktiebolag under byggnadsfasen tar upp en kredit hos ett kreditinstitut, ska det kreditinstitut som beviljat krediten förvara handlingarna om gruppbyggande. Om bostadsaktiebolaget inte tar upp en sådan kredit, ska Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet eller, om bolagets byggnader är belägna på Åland, Statens ämbetsverk på Åland förvara handlingarna. Också i det senare fallet kan handlingarna förvaras av ett kreditinstitut som samtycker till det. Det kreditinstitut som fått i uppgift att förvara handlingarna ska hålla dem i förvar i Finland och, om möjligt, i den kommun där bolagets byggnader är belägna.

Handlingarna om gruppbyggande ska deponeras innan ett avtal om gruppbyggande ingås, om inte något annat föreskrivs genom förordning av justitieministeriet beträffande någon av handlingarna.

Förvararen ska utan dröjsmål underrättas om ändringar som gäller handlingarna om gruppbyggande eller omständigheter som framgår av dem. Närmare bestämmelser om hur underrättelsen ska lämnas utfärdas genom förordning av justitieministeriet.

Ett kreditinstitut som förvarar handlingar om gruppbyggande har rätt att ta ut ett skäligt arvode för tryckning av aktiebrev, för förvaring av handlingar om gruppbyggande och aktiebrev samt för utförande av de övriga uppgifter som föreskrivs i lag. Arvodet tas ut hos bostadsaktiebolaget samt när det gäller utfärdande av intyg och kopior hos dem som begär sådana. Bestämmelser om avgifter som myndigheter som förvarar handlingar om gruppbyggande tar ut för att sköta dessa uppgifter finns i lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992).

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet för ett register över kreditgivare och förmedlare av person-till-person-lån (register över kreditgivare och förmedlare av person-till-person-lån ).

Den som har för avsikt att tillhandahålla konsumentkrediter eller förmedla person-till-person-lån ska för anteckning i registret göra en anmälan till myndigheten. I registeranmälan ska ingå

1) de uppgifter som avses i 7 § 1 mom. 1 och 2 punkten,

2) uppgift om huruvida anmälaren ansöker om att bli registrerad som kreditgivare eller som förmedlare av person-till-person-lån och, om det är fråga om registrering som kreditgivare, huruvida anmälaren avser att också lämna konsumentkrediter och som har samband med bostadsegendom och som omfattas av tillämpningsområdet för 7 a kap. i konsumentskyddslagen eller förmedla person-till-person-lån,

3) en utredning över de personer som avses i 6 § 1 mom. och vars tillförlitlighet ska bedömas, om anmälaren är en juridisk person,

4) en utredning över anmälarens utbildning och arbetserfarenhet eller, om anmälaren är en juridisk person, en utredning över den utbildning och arbetserfarenhet som de personer har som avses i 6 § 2 mom.,

5) uppgift om huruvida anmälaren har för avsikt att ta emot kundmedel och en utredning över hur anmälaren avser att sköta bevaringen och hanteringen av kundmedel.

Anmälaren ska på begäran av myndigheten lämna också andra uppgifter som behövs för att bedöma om förutsättningarna för registrering uppfylls.

Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet ska registrera den som gör en registeranmälan som kreditgivare eller som förmedlare av person-till-person-lån, om

1) anmälaren har rätt att utöva näring i Finland,

2) anmälaren inte har försatts i konkurs och, om anmälaren är en fysisk person, har uppnått myndighetsålder och inte har fått sin handlingsbehörighet begränsad,

3) anmälaren är tillförlitlig,

4) anmälaren har sådan kännedom om kreditverksamhet som behövs med beaktande av arten och omfattningen av den kreditverksamhet eller den förmedling av person-till-person-lån som bedrivs.

Myndigheten får vägra registrering, om det med beaktande av omständigheterna är uppenbart att anmälaren har för avsikt att tillhandahålla konsumentkrediter eller förmedla person-till-person-lån såsom ombud för någon annan.

I registret över kreditgivare och förmedlare av person-till-person-lån antecknas

1) en enskild näringsidkares fullständiga namn och personbeteckning eller, om sådan saknas, födelsetid samt firma, eventuell bifirma, företags- och organisationsnummer eller annan motsvarande beteckning och besöksadress till de verksamhetsställen där det bedrivs kreditverksamhet eller förmedling av person-till-person-lån,

2) en juridisk persons firma, eventuella bifirma, företags- och organisationsnummer eller annan motsvarande beteckning och besöksadress till de verksamhetsställen där det bedrivs kreditverksamhet eller förmedling av person-till-person-lån,

3) huruvida näringsidkaren är kreditgivare eller förmedlare av person-till-person-lån och, om det är fråga om en kreditgivare, huruvida denne lämnar också konsumentkrediter som har samband med bostadsegendom och som omfattas av tillämpningsområdet för 7 a kap. i konsumentskyddslagen eller förmedlar person-till-person-lån,

4) fullständigt namn och personbeteckning eller, om sådana saknas, födelsetid för de personer vars tillförlitlighet har kontrollerats i samband med handläggningen av registeranmälan,

5) fullständigt namn och personbeteckning eller, om sådana saknas, födelsetid för de personer vars kännedom om kreditverksamhet har kontrollerats i samband med handläggningen av registeranmälan,

6) huruvida kreditgivaren eller förmedlaren har rätt att ta emot kundmedel,

7) datum för registreringen,

8) till kreditgivaren eller förmedlaren med stöd av 17 § 2 mom. meddelade varningar och sådana uppmaningar och förbud som förenats med vite,

9) skälet till strykning ur registret och när denna har skett.

I registret antecknas också uppgifter om dem som har meddelats ett förbud enligt 17 § 1 mom. att tillhandahålla konsumentkrediter eller förmedla person-till-person-lån utan registrering. Dessa uppgifter och uppgifter om sanktioner enligt 1 mom. 8 punkten ska strykas ur registret fem år efter utgången av det år då förbudet eller någon annan sanktion påfördes.

Kreditgivaren och förmedlaren ska utan dröjsmål anmäla ändringar i de införda uppgifterna till Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet. När verksamheten upphör ska kreditgivaren och förmedlaren anmäla även detta till myndigheten.

Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet ska bevilja den som gör anmälan rätt att ta emot kundmedel, om anmälaren har lämnat myndigheten en utredning om bevaring och hantering av kundmedel enligt 11 § 1 mom. och anmälaren inte ska anses uppenbart olämplig att ta emot kundmedel.

Myndigheten ska när den bedömer olämplighet beakta anmälarens ekonomiska situation och huruvida denne har fullgjort sina skyldigheter i fråga om skatter, lagstadgade pensionsförsäkrings-, olycksfallsförsäkrings- eller arbetslöshetsförsäkringsavgifter eller avgifter som Tullen tar ut.

Om anmälaren är en juridisk person, ska en bedömning av olämplighet göras förutom om den juridiska personen också om verkställande direktören och dennes ställföreträdare, medlemmar och ersättare i styrelsen, förvaltningsrådet och jämförbara organ, ansvariga bolagsmän, andra som hör till den högsta ledningen och den som direkt eller indirekt innehar minst en tiondel av aktierna i ett aktiebolag eller den rösträtt som aktierna medför eller motsvarande ägande- eller bestämmanderätt, om det är fråga om en annan sammanslutning än ett aktiebolag.

De omständigheter som nämns i 2 mom. ska för tiden tre år före anmälan utredas också i fråga om företag eller sammanslutningar som ska registreras enligt 3 § i företags- och organisationsdatalagen (244/2001) och som har direkt koppling till anmälaren och, om denne är en juridisk person, de personer som nämns i 3 mom. i denna paragraf.

Tillsyn över efterlevnaden av denna lag utövas av Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet.

Trots sekretessbestämmelserna ska en kreditgivare och en förmedlare av person-till-person-lån på begäran ge Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet de handlingar och uppgifter som behövs för tillsynen.

Trots sekretessbestämmelserna har Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet dessutom rätt att för en specificerad tillsynsåtgärd få handlingar och uppgifter också av någon annan enskild sammanslutning eller person än kreditgivaren. Handlingarna och uppgifterna ska vara nödvändiga med tanke på tillsynen för att utreda huruvida tillhandahållandet eller förmedlingen av krediter omfattas av tillämpningsområdet för denna lag eller vem som de facto tillhandahåller eller förmedlar krediterna.

Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet har dock inte rätt att av en advokat som avses i lagen om advokater (496/1958) eller av dennes biträde få handlingar och uppgifter om advokatens klienter, och inte heller av någon annan få handlingar och uppgifter som erhållits i samband med uppdrag som rättegångsombud eller rättegångsbiträde. Som sådana uppdrag räknas utöver egentliga rättegångsrelaterade uppdrag juridisk rådgivning om klienters rättsliga ställning vid förundersökning till följd av brott eller vid annan behandling av ärenden före rättegång eller juridisk rådgivning för inledande eller undvikande av rättegång.

Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet har rätt att ur det bötesregister som avses i 46 § i lagen om verkställighet av böter (672/2002) få de uppgifter som behövs för att utreda om en person som avses i 4 § 1 mom. 3 punkten och 6 § 1 mom. i denna lag är tillförlitlig. Bestämmelser om rätten att få uppgifter ur straffregistret finns i straffregisterlagen (770/1993).

Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet har trots sekretessbestämmelserna rätt att avgiftsfritt av myndigheter och av dem som sköter offentliga uppdrag få de uppgifter som behövs för att sköta den uppgift som avses i 10 §. Uppgifterna kan överlämnas till Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet också genom teknisk anslutning eller på något annat elektroniskt sätt.

Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet ska förbjuda tillhandahållande av konsumentkrediter och förmedling av person-till-person-lån som sker i strid med denna lag utan registrering. Myndigheten ska också förbjuda mottagande av kundmedel, om sådana tas emot utan att rätt enligt 10 § har beviljats eller om kreditgivaren eller förmedlaren av person-till-person-lån på grund av ändrade förhållanden har blivit uppenbart olämplig att ta emot kundmedel. Om det finns särskilda skäl, får förbudet också meddelas så att det gäller en anställd hos den som bedriver sådan verksamhet eller någon annan som agerar för dennes räkning. När Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet meddelar ett förbud mot mottagande av kundmedel får myndigheten i syfte att tillvarata kundernas intressen meddela föreskrifter om vilka åtgärder kreditgivaren eller förmedlaren ska vidta för att avsluta verksamheten.

Om en kreditgivare eller en förmedlare av person-till-person-lån försummar en skyldighet som anges i 7 § 3 mom., 11 § 1 mom. eller 15 § 1 mom., får myndigheten uppmana kreditgivaren eller förmedlaren att fullgöra sin skyldighet inom utsatt tid. Om kreditgivaren eller förmedlaren av person-till-person-lån försummar en skyldighet som anges i 9 eller 12 §, får myndigheten ge kreditgivaren eller förmedlaren en varning. Om försummelserna är allvarliga eller om de upprepas trots uppmaning eller varning, får myndigheten förbjuda kreditgivarens eller förmedlarens verksamhet helt eller delvis för viss tid, dock för högst sex månader. Kreditgivaren eller förmedlaren kan förbjudas att bedriva verksamhet för viss tid också om kreditgivaren eller förmedlaren bryter mot ett förbud att ta emot kundmedel som myndigheten har meddelat i enlighet med 1 mom.

Om en aktör som avses i 15 § 2 mom. försummar en skyldighet som följer av det momentet, får myndigheten uppmana aktören att fullgöra sin skyldighet inom utsatt tid.

Myndigheten får förena ett förbud eller en uppmaning som avses i denna paragraf med vite. Ett förbud som avses i 1 mom. ska förenas med vite, om det inte av särskilda skäl är onödigt eller myndigheten anser att förfarandet ska bedömas i enlighet med 19 § 1 eller 2 mom. Bestämmelser om vite finns i övrigt i viteslagen (1113/1990).

Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet ska avföra en kreditgivare eller en förmedlare av person-till-person-lån ur registret över kreditgivare och förmedlare av person-till-person-lån, om

1) kreditgivaren eller förmedlaren har upphört med sin verksamhet,

2) förutsättningarna för registrering i 4 § 1 mom. 1—3 punkten inte längre uppfylls,

3) kreditgivaren eller förmedlaren tillhandahåller konsumentkrediter eller förmedlar person-till-person-lån såsom ombud för någon annan,

4) förutsättningen för registrering i 4 § 1 mom. 4 punkten inte längre uppfylls, och kreditgivaren eller förmedlaren inte inom den tidsfrist som myndigheten har angett i sin uppmaning har anmält nya personer som uppfyller kraven på kännedom om kreditverksamhet,

5) det i den verksamhet som kreditgivaren, förmedlaren eller dess högsta ledning bedriver förekommer allvarliga eller upprepade försummelser och kreditgivaren eller förmedlaren redan tidigare har meddelats ett verksamhetsförbud för viss tid.

I samband med avregistreringen får myndigheten i syfte att tillvarata kundernas intressen meddela föreskrifter om vilka åtgärder kreditgivaren eller förmedlaren ska vidta för att avsluta verksamheten.

Ett beslut som Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet fattat med stöd av 17 och 18 § får överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen (586/1996).

När det gäller andra beslut som Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet meddelat får omprövning begäras på det sätt som anges i förvaltningslagen (434/2003). Beslut som meddelas med anledning av en begäran om omprövning får överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen.

Förvaltningsdomstolens beslut i ett ärende som gäller förbud enligt 17 § eller avregistrering enligt 18 § får överklagas genom besvär på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen. Över andra beslut av förvaltningsdomstolen får besvär anföras endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd.

Ett i denna lag avsett beslut om avregistrering och om verksamhetsförbud för viss tid ska iakttas trots ändringssökande, om inte besvärsmyndigheten bestämmer något annat.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

Den rektangulära statsflaggan används av riksdagen, ministerierna, centralförvaltningens ämbetsverk som lyder under ministerierna och med dem jämförbara ämbetsverk och inrättningar, högsta domstolen, högsta förvaltningsdomstolen, hovrätterna, Statens ämbetsverk på Åland, Finlands diplomatiska eller med dem jämförbara beskickningar i utlandet och av utsänd konsul ledda konsulat, Finlands Bank, Folkpensionsanstalten, Finlands Akademi, offentligrättsliga universitet, gränsbevakningsväsendet och statens fartyg.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

Migrationsverket bär som registeransvarig det huvudsakliga ansvaret för delregistret för ansökningsärenden, delregistret för främlingspass och resedokument för flykting, delregistret för övervakning av inresor och utresor, delregistret för examina samt delregistret för medborgarskapsärenden. Dessa delregister ingår i utlänningsregistret och de förs av Migrationsverket.

Utrikesministeriet bär som registeransvarig det huvudsakliga ansvaret för delregistret för visumärenden och delregistret för inresevillkor. Dessa register ingår i utlänningsregistret och förs separat av utrikesministeriet.

Utlänningsregistret förs och används också av polisen, Gränsbevakningsväsendet, Tullen, landskapen, fångvårdsmyndigheterna, diskrimineringsombudsmannen samt högsta förvaltningsdomstolen och de regionala förvaltningsdomstolarna.

Anställda hos de myndigheter som för och använder registret har rätt att med hjälp av en teknisk anslutning se och behandla uppgifter som förts in i utlänningsregistret endast inom ramen för sina befogenheter i anknytning till det i 2 § angivna ändamålet med registret. Den som i huvudsak ansvarar för registret beviljar på framställning av berörda myndighet en person rätt att använda de delregister och de uppgiftskategorier eller uppgiftsfält i delregistren som den som i huvudsak ansvarar för registret anser behövas för den berörda myndighetens lagstadgade uppgifter som gäller utlännings- och medborgarskapsärenden.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag

Om ett så stort antal utlänningar enligt 109 eller 133 § i utlänningslagen kommer till Finland att de inte kan placeras på förläggningarna eller det inte är möjligt att klarlägga förutsättningarna för inresa och registrera invandrarna vid sedvanligt förfarande, ska mottagningstjänsterna ordnas på flyktingslussar. Avsikten är att inkvartering på flyktingslussar ska vara kortvarig. Den som inkvarteras på en flyktingsluss får de nyttigheter som behövs för den oundgängliga försörjningen.

Migrationsverket svarar för beredskapen för massinvandring. Migrationsverket sköter beredskapsuppgiften i samarbete med övriga myndigheter, landskap och de aktörer som nämns i 10 § 1 mom. Migrationsverket sammanjämkar beredskapsplanen för mottagande av asylsökande med landskapens beredskapsplaner vid massinvandring.

I landskapen ska det inrättas ett tillräckligt antal flyktingslussar och förläggningar. Ett avtal enligt 10 § ska ingås med Migrationsverket om inrättande och förvaltning av flyktingslussarna och förläggningarna.

Utöver vad som föreskrivs någon annanstans i lag får det ur registret över mottagna klienter och företrädarregistret trots sekretessbestämmelserna lämnas ut sådana uppgifter till Migrationsverket, polisen, gränskontrollmyndigheten och landskapen som är nödvändiga för att dessa myndigheter ska kunna utföra sina uppgifter i fråga om personer som söker internationellt skydd, får tillfälligt skydd eller är offer för människohandel.

Uppgifter får lämnas ut även i maskinläsbar form eller med hjälp av en teknisk anslutning. Innan uppgifter lämnas ut genom teknisk anslutning ska den som begär uppgifterna visa att de skyddas på det sätt som avses i 32 § 1 mom. i personuppgiftslagen.

Trots sekretessbestämmelserna har registeransvariga som nämns i 47 § rätt att från Migrationsverket, polisen, gränskontrollmyndigheten samt landskapet få sådan information för registret över mottagna klienter som är nödvändig för utförande av de uppgifter som föreskrivs för dem i lag.

Uppgifterna kan, i enlighet med vad som avtalas med den registeransvarige, lämnas ut även i maskinläsbar form eller med hjälp av teknisk anslutning efter att det har utretts att uppgifterna skyddas på det sätt som avses i 32 § 1 mom. i personuppgiftslagen.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag

Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet för ett register över rapporteringsskyldiga enligt 1 § i syfte att förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism (registret för övervakning av penningtvätt ).

Användningsändamålet för registret för övervakning av penningtvätt är att övervaka åtgärder för förhindrande av penningtvätt och finansiering av terrorism.

En rapporteringsskyldig enligt 1 § ska inom 14 dagar från det att den rapporteringsskyldiga börjar omfattas av tillämpningsområdet för denna lag göra en ansökan om att bli införd i registret för övervakning av penningtvätt.

Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet ska registrera en sökande, om denne

1) har rätt att bedriva näring i Finland,

2) inte har meddelats näringsförbud,

3) lämnar de uppgifter som avses i 4 §,

4) är en rapporteringsskyldig enligt 1 kap. 2 § 21 punkten eller bedriver valutaväxlingsverksamhet samt är tillförlitlig på det sätt som avses i 5 §.

Sökanden ska i sin ansökan uppge den näringsverksamhet som bedrivs och som ligger till grund för sökandens rapporteringsskyldighet.

Närmare bestämmelser om innehållet i en registreringsansökan utfärdas genom förordning av statsrådet.

Följande uppgifter ska föras in i registret för övervakning av penningtvätt:

1) en enskild näringsidkares fullständiga namn och personbeteckning eller, om sådan saknas, födelsetid och medborgarskap samt firma, eventuella bifirma, företags- och organisationsnummer eller annan motsvarande beteckning, datum för registreringen och besöksadress för varje driftställe där verksamhet bedrivs,

2) en juridisk persons firma, eventuella bifirma, företags- och organisationsnummer eller annan motsvarande beteckning, datum för registreringen och besöksadress för varje driftställe där verksamhet bedrivs,

3) näringsverksamhet enligt 3 § 3 mom. i detta kapitel,

4) fullständigt namn, personbeteckning eller, om sådan saknas, födelsetid och medborgarskap och ställning hos den registrerade för den person vars tillförlitlighet har kontrollerats med stöd av 5 §,

5) administrativa påföljder enligt 8 kap. som har påförts enskilda näringsidkare och juridiska personer samt uppmaningar och förbud som har förenats med vite enligt 7 kap. 7 §; sådana uppgifter ska avföras ur registret tre år från utgången av det år då påföljden påfördes, och

6) skälet till och tidpunkten för avförande av en uppgift.

En rapporteringsskyldig ska utan dröjsmål underrätta Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet om förändringar i de uppgifter som avses i 1 mom.

En rapporteringsskyldig som bedriver valutaväxlingsverksamhet eller verksamhet enligt 1 kap. 2 § 1 mom. 21 punkten anses inte vara tillförlitlig, om

1) han eller hon genom en lagakraftvunnen dom under fem år före bedömningen har dömts till fängelsestraff eller under tre år före bedömningen har dömts till bötesstraff för ett brott som kan anses visa att han eller hon är uppenbart olämplig att bedriva näringsverksamhet som ska registreras i registret för övervakning av penningtvätt, eller

2) han eller hon annars genom sin tidigare verksamhet har visat sig vara uppenbart olämplig för verksamhet som avses i 1 punkten.

Utöver det som föreskrivs i 1 mom. anses en rapporteringsskyldig enligt det momentet inte vara tillförlitlig, om

1) han eller hon under tre år före bedömningen upprepade gånger eller i betydande grad har försummat skötseln av sina registrerings-, rapporterings- och betalningsåtaganden i anslutning till skatter, lagstadgade pensions-, olycksfalls- och arbetslöshetsförsäkringsavgifter samt avgifter som Tullen tar ut, eller

2) han eller hon enligt utmätning eller någon annan utredning är oförmögen att svara för sina skulder.

Om den som gör anmälan är en juridisk person, gäller kravet på tillförlitlighet verkställande direktören och dennas ställföreträdare, ledamöter och ersättare i styrelsen, förvaltningsrådet och jämförbara organ, ansvariga bolagsmän och andra som hör till den högsta ledningen och även personer som direkt eller indirekt har mer än 25 procent av aktierna i ett aktiebolag eller av den rösträtt som aktierna medför eller motsvarande ägande- eller bestämmanderätt i en annan sammanslutning.

Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet har oberoende av sekretessbestämmelserna rätt att ur det bötesregister som avses i 46 § i lagen om verkställighet av böter (672/2002) få uppgifter som är nödvändiga för utredning av den tillförlitlighet som avses i denna paragraf eller för avregistrering enligt 6 §.

Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet har, trots sekretessbestämmelserna, rätt att avgiftsfritt av myndigheter och aktörer som sköter offentliga uppdrag få uppgifter om hur den som ansöker om registrering sköter sina registrerings-, rapporterings- och betalningsåtaganden i anslutning till skatter, lagstadgade pensions-, olycksfalls- och arbetslöshetsförsäkringsavgifter samt avgifter som Tullen tar ut samt sådana uppgifter om sökandens verksamhet, ekonomi och kopplingar som behövs för utredning av den tillförlitlighet som avses i denna paragraf eller för avregistrering enligt 6 §.

Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet har rätt att få uppgifter som motsvarar de uppgifter som avses i 5 mom. också om en sådan organisation som avses i 2 § i lagen om Enheten för utredning av grå ekonomi (1207/2010) och om en sådan person som avses i 3 mom.

Uppgifter som avses i denna paragraf får sökas med hjälp av en teknisk anslutning eller på något annat sätt i elektronisk form utan samtycke av den vars intressen skyddas genom sekretessen.

Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet ska avregistrera en rapporteringsskyldig i registret för övervakning av penningtvätt, om

1) den rapporteringsskyldiga inte längre uppfyller registreringsvillkoren,

2) det i den rapporteringsskyldigas verksamhet har förekommit väsentliga överträdelser av denna lag eller av föreskrifter som Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet meddelat med stöd av denna lag, eller

3) den rapporteringsskyldiga har upphört med sin verksamhet.

Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet ska före ett beslut som grundar sig på 1 mom. 2 punkten reservera en rimlig tid för den rapporteringsskyldiga att avhjälpa bristen.

Uppgifterna om registeranteckningar ska bevaras i fem år från utgången av det år då uppgiften har avförts ur registret.

Var och en har rätt att genom att ange företags- och organisationsnummer, firma eller bifirma för ett företag få uppgifter om företaget ur registret för övervakning av penningtvätt. Uppgifter om de rapporteringsskyldiga som antecknats i registret kan också sökas samlat på grundval av näringsverksamhet.

Trots bestämmelserna i 16 § 3 mom. i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) får Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet lämna ut uppgifter om fysiska personers namn eller födelsetid i form av utskrifter, genom teknisk anslutning eller på något annat sätt i elektronisk form eller göra dem allmänt tillgängliga i ett elektroniskt datanät. Personuppgifter ska i ett elektroniskt datanät endast kunna sökas som enskilda sökningar.

Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet får lämna ut uppgifter om personbeteckningens slutled ur sitt register för övervakning av penningtvätt endast om utlämnandet uppfyller kraven i 16 § 3 mom. i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet. För att uppgifter om personbeteckningens slutled ska lämnas ut ur registret krävs det att den som begär uppgifterna ger Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet en utredning om att de skyddas på ett ändamålsenligt sätt.

Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet har rätt att uppdatera sina register med uppgifter ur befolkningsdatasystemet och att granska personuppgifterna för de personer som har anmälts för registrering, i syfte att konstatera uppgifternas riktighet.

Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet har rätt att uppdatera registret för övervakning av penningtvätt med uppgifter ur handelsregistret samt företags- och organisationsdatasystemet.

Tillsyn över efterlevnaden av denna lag och av bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av den utövas av följande myndigheter:

1) Finansinspektionen när det är fråga om rapporteringsskyldiga enligt 1 kap. 2 § 1 mom. 1–8 punkten,

2) Polisstyrelsen när det är fråga om penningsspelssammanslutningar enligt 1 kap. 2 § 1 mom. 9 punkten samt i 1 kap. 2 § 2 mom. avsedda näringsidkare och sammanslutningar som förmedlar deltagaravgifter och deltagaranmälningar för penningspel som tillhandahålls av sådana penningsspelssammanslutningar som avses i 1 kap. 2 § 1 mom. 9 punkten,

3) Patent- och registerstyrelsen när det är fråga om rapporteringsskyldiga enligt 1 kap. 2 § 1 mom. 11 punkten,

4) Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet när det är fråga om rapporteringsskyldiga enligt 1 kap. 2 § 1 mom. 13–18 och 20–24 punkten, till den del de inte med stöd av 1 punkten står under Finansinspektionens tillsyn.

Advokatföreningen utövar tillsyn över rapporteringsskyldiga enligt 1 kap. 2 § 1 mom. 12 punkten.

Finansinspektionen utövar dessutom tillsyn över att de rapporteringsskyldiga som står under dess tillsyn följer förordningen om information om betalaren till den del som de tar emot eller gör överföringar av medel enligt den förordningen.

Tillsynsmyndigheterna, Energimyndigheten, advokatföreningen, en börs enligt lagen om handel med finansiella instrument och centralinstitutet för den sammanslutning som avses i lagen om en sammanslutning av inlåningsbanker ska underrätta centralen för utredning av penningtvätt om de utifrån omständigheter som kommer fram i samband med tillsynen eller annars när de sköter sina uppgifter observerar en tvivelaktig transaktion eller misstänker finansiering av terrorism eller straffbart försök till detta.

Tillsynsmyndigheten ska påföra rapporteringsskyldiga tillsynsobjekt enligt 7 kap. 1 § 1 mom. en ordningsavgift, med undantag för näringsidkare och sammanslutningar som avses i 1 kap. 2 § 2 mom., om tillsynsobjekten uppsåtligen eller av oaktsamhet

1) försummar eller bryter mot skyldigheten att enligt 3 kap. 1 § att utföra kundkontroll eller specificera och bedöma riskerna för penningtvätt och finansiering av terrorism,

2) försummar eller bryter mot skyldigheten enligt 3 kap. 2 § att identifiera kunder och kontrollera deras identitet,

3) försummar eller bryter mot skyldigheten enligt 3 kap. 3 § att bevara uppgifterna om kundkontroll,

4) försummar eller bryter mot skyldigheten enligt 3 kap. 4 § att inhämta uppgifter om kunder, fortlöpande följa kundförhållanden och utreda kundtransaktioner som avviker från det normala,

5) försummar eller bryter mot skyldigheten enligt 3 kap. 6 § att identifiera verkliga förmånstagare,

6) försummar eller bryter mot skyldigheten enligt 3 kap. 10 § att vidta skärpta åtgärder för kundkontroll,

7) försummar eller bryter mot skyldigheten enligt 3 kap. 11 § att identifiera kunden när denne inte är närvarande vid identifieringen och identitetskontrollen,

8) försummar eller bryter mot skyldigheten enligt 3 kap. 12 § att inhämta tillräckliga uppgifter om det kreditinstitut eller finansiella institut som är motpart,

9) försummar eller bryter mot skyldigheten enligt 3 kap. 13 § att skapa och iaktta riskbaserade förfaranden för att bedöma huruvida en kund är en person i politiskt utsatt ställning eller en sådan persons familjemedlem eller medarbetare,

10) försummar eller bryter mot skyldigheten enligt 4 kap. 1 § att rapportera tvivelaktiga transaktioner till centralen för utredning av penningtvätt,

11) försummar eller bryter mot skyldigheten enligt 5 kap. 3 § att ansöka om registrering i registret för övervakning av penningtvätt,

12) försummar eller bryter mot skyldigheten enligt 7 kap. 8 § 1 mom. att skapa rutiner för rapportering av misstanke om överträdelser,

13) försummar eller bryter mot skyldigheten enligt 9 kap. 1 § att ordna utbildning och skydd för de anställda eller att utarbeta anvisningar.

Finansinspektionen ska också påföra den en ordningsavgift den som

1) uppsåtligen eller av oaktsamhet, i strid med artiklarna 4–6 i förordningen om information om betalaren, utelämnar uppgifter som krävs om betalare eller betalningsmottagare,

2) upprepade gånger, systematiskt eller allvarligt i strid med artikel 16 i den förordning som nämns i 1 punkten försummar sin skyldighet att se till att uppgifterna bevaras,

3) i strid med artikel 8 eller 12 i den förordning som nämns i 1 punkten underlåter att genomföra effektiva riskbaserade förfaranden, eller

4) allvarligt försummar sin skyldighet enligt artikel 11 i den förordning som nämns i 1 punkten att skapa förfaranden som gör det möjligt att upptäcka de uppgifter om betalare eller betalningsmottagare som saknas eller sin skyldighet enligt artikel 12 i den förordningen att fastställa riskbaserade förfaranden för att verkställa, avvisa eller avbryta medelöverföringar när uppgifterna om dem är bristfälliga.

Beloppet på ordningsavgiften ska basera sig på en samlad bedömning. Vid bedömningen ska hänsyn tas till förfarandets art, omfattning och varaktighet. För juridiska personer är ordningsavgiften minst 5 000 och högst 100 000 euro. För fysiska personer är ordningsavgiften minst 500 och högst 10 000 euro.

Ordningsavgiften ska betalas till staten.

Ordningsavgift kan påföras under förutsättning att ärendet som helhet betraktat inte ger anledning till strängare åtgärder.

Advokatföreningen gör en framställning till Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet om att påföra en advokat som avses i 1 kap. 2 § 1 mom. 12 punkten eller advokatens biträde en ordningsavgift.

Vid Patent- och registerstyrelsen påförs den ordningsavgift som avses i denna paragraf av revisionsnämnden.

Tillsynsmyndigheten ska meddela rapporteringsskyldiga tillsynsobjekt enligt 7 kap. 1 § 1 mom. en offentlig varning om de uppsåtligen eller av oaktsamhet handlar i strid med andra bestämmelser i denna lag eller i strid med andra bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av den eller i strid med andra bestämmelser i förordningen om information om betalaren än de som avses i 1 § 1 eller 2 mom. och 3 § 1 eller 2 mom. i detta kapitel.

Offentlig varning kan meddelas under förutsättning att ärendet som helhet betraktat inte ger anledning till strängare åtgärder.

Advokatföreningen gör en framställning till Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet om att meddela en advokat som avses i 1 kap. 2 § 1 mom. 12 punkten eller advokatens biträde en offentlig varning.

Vid Patent- och registerstyrelsen meddelas den offentliga varning som avses i denna paragraf av revisionsnämnden.

Tillsynsmyndigheten ska påföra rapporteringsskyldiga tillsynsobjekt enligt 7 kap. 1 § 1 mom. en påföljdsavgift, med undantag för näringsidkare och sammanslutningar som avses i 1 kap. 2 § 2 mom., om de uppsåtligen eller av oaktsamhet allvarligt, upprepade gånger eller systematiskt

1) försummar eller bryter mot skyldigheten enligt 3 kap. 1 § att utföra kundkontroll eller specificera och bedöma riskerna för penningtvätt och finansiering av terrorism,

2) försummar eller bryter mot skyldigheten enligt 3 kap. 2 § att identifiera kunder och kontrollera deras identitet,

3) försummar eller bryter mot skyldigheten enligt 3 kap. 3 § att bevara uppgifterna om kundkontroll,

4) försummar eller bryter mot skyldigheten enligt 3 kap. 4 § att inhämta uppgifter om kunder, fortlöpande följa kundförhållanden och utreda kundtransaktioner som avviker från det normala,

5) försummar eller bryter mot skyldigheten enligt 3 kap. 6 § att identifiera verkliga förmånstagare,

6) försummar eller bryter mot skyldigheten enligt 3 kap. 10 § att vidta skärpta åtgärder för kundkontroll,

7) försummar eller bryter mot skyldigheten enligt 3 kap. 11 § att identifiera kunden när denne inte är närvarande vid identifieringen och identitetskontrollen,

8) försummar eller bryter mot skyldigheten enligt 3 kap. 12 § att inhämta tillräckliga uppgifter om det kreditinstitut eller finansiella institut som är motpart,

9) försummar eller bryter mot skyldigheten enligt 3 kap. 13 § att skapa och iaktta riskbaserade förfaranden för att bedöma huruvida en kund är en person i politiskt utsatt ställning eller en sådan persons familjemedlem eller medarbetare,

10) försummar eller bryter mot skyldigheten enligt 4 kap. 1 § att rapportera tvivelaktiga transaktioner till centralen för utredning av penningtvätt,

11) försummar eller bryter mot skyldigheten enligt 7 kap. 8 § 1 mom. att skapa rutiner för rapportering av misstanke om överträdelser,

12) försummar eller bryter mot skyldigheten enligt 9 kap. 1 § att ordna utbildning och skydd för de anställda eller att utarbeta anvisningar.

Finansinspektionen ska också påföra den en påföljdsavgift som uppsåtligen eller av oaktsamhet:

1) allvarligt, upprepade gånger eller systematiskt, i strid med artikel 4, 5 eller 6 i förordningen om information om betalaren, utelämnar uppgifter som krävs om betalare eller betalningsmottagare;

2) upprepade gånger, systematiskt eller allvarligt i strid med artikel 16 i den förordningen försummar sin skyldighet att se till att uppgifterna bevaras;

3) i strid med artikel 8 eller 12 i förordningen underlåter att genomföra effektiva riskbaserade förfaranden, eller

4) allvarligt, upprepade gånger eller systematiskt i strid med artikel 11 i förordningen underlåter att skapa förfaranden som gör det möjligt att upptäcka de uppgifter om betalare eller betalningsmottagare som saknas eller i strid med artikel 12 i förordningen underlåter att fastställa riskbaserade förfaranden för att verkställa, avvisa eller avbryta medelöverföringar då uppgifterna om dem är bristfälliga.

Tillsynsmyndigheten kan inte påföra en fysisk person påföljdsavgift för en gärning eller försummelse som enligt lag är straffbar. Med hänsyn till gärningens eller försummelsens menlighet, gärningsmannens skuld sådan den framgår av gärningen eller försummelsen, den vinning som fåtts och övriga omständigheter i anslutning till gärningen eller försummelsen som helhet betraktad kan tillsynsmyndigheten dock påföra påföljdsavgift och avstå från att anmäla ärendet till förundersökningsmyndigheten.

Advokatföreningen gör en framställning till Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet om att påföra en advokat som avses i 1 kap. 2 § 1 mom. 12 punkten eller advokatens biträde en påföljdsavgift.

Påföljdsavgift kan, utöver eller i stället för en påföljdsavgift som påförs en juridisk person, påföras en sådan person i den juridiska personens ledning som har åsidosatt sina förpliktelser genom en gärning eller försummelse som avses i denna paragraf. En förutsättning för att personen i fråga ska kunna påföras påföljdsavgift är att han eller hon på ett betydande sätt har bidragit till gärningen eller försummelsen.

Vid Patent- och registerstyrelsen påförs den påföljdsavgift som avses i denna paragraf av revisionsnämnden.

Tillsynsmyndigheten får inte påföra ordningsavgift eller meddela offentlig varning och Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet får inte med anledning av en framställning av advokatföreningens påföra ordningsavgift eller meddela offentlig varning, om beslutet inte har fattats inom fem år från den dag då överträdelsen eller försummelsen skedde eller, i fråga om en fortsatt överträdelse eller försummelse, inom fem år från den dag då överträdelsen eller försummelsen upphörde.

Tillsynsmyndigheten får inte påföra påföljdsavgift och Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet får inte med anledning av en framställning av advokatföreningens påföra påföljdsavgift, om beslutet inte har fattats inom tio år från den dag då överträdelsen eller försummelsen skedde eller, i fråga om en fortsatt överträdelse eller försummelse, inom fem år från den dag då överträdelsen eller försummelsen upphörde.

Tillsynsmyndigheten ska offentliggöra beslut om ordningsavgifter, offentliga varningar eller påföljdsavgifter omedelbart efter det att den person som beslutet avser har underrättats om saken. Av offentliggörandet ska framgå huruvida beslutet att meddela påföljden har vunnit laga kraft, överträdelsens art och typ samt den för överträdelsen ansvariga personens identitet. Om besvärsmyndigheten upphäver beslutet helt eller delvis ska tillsynsmyndigheten offentliggöra besvärsmyndighetens beslut på samma sätt som meddelandet av påföljden har offentliggjorts. Information om en påföljd ska finnas tillgänglig på tillsynsmyndighetens webbplats i fem år.

Om det är oskäligt att offentliggöra namnet på en fysisk eller juridisk person som ålagts en påföljd eller om offentliggörandet av påföljden skulle äventyra finansmarknadens stabilitet eller en pågående myndighetsundersökning, får tillsynsmyndigheten

1) skjuta upp offentliggörandet av ett påföljdsbeslut tills det inte längre finns grunder för att låta bli att offentliggöra beslutet,

2) offentliggöra påföljdsbeslutet utan att ange namnet på den som påförts påföljden,

3) låta bli att offentliggöra påföljdsbeslutet, om de åtgärder som anges i 1 och 2 punkten inte är tillräckliga för att säkerställa att finansmarknadens stabilitet inte äventyras.

Om tillsynsmyndigheten offentliggör ett påföljdsbeslut utan att ange namnet på den som påförts påföljden, kan den samtidigt besluta att offentliggöra namnet senare efter en skälig tid, om grunderna för att inte offentliggöra namnet upphör under den tiden.

Det som i denna paragraf föreskrivs om att offentliggöra ordningsavgifter, offentliga varningar och påföljdsavgifter ska på motsvarande sätt tillämpas på beslut som avses i 7 kap. 4–7 §. Tillsynsmyndigheten får dock låta bli att offentliggöra ett beslut om det inte skulle vara skäligt att offentliggöra beslutet på grund av att den åtgärd som beslutet avser är obetydlig.

Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet ska också offentliggöra sådana beslut om ordningsavgifter, offentliga varningar och påföljdsavgifter som den meddelat på framställning av advokatföreningen. Den information som offentliggörs får inte innehålla uppgifter om en advokats klienter eller uppgifter som de facto avslöjar en klients identitet.

Ärenden som gäller att påföra en i 1 kap. 2 § 1 mom. 12 punktens avsedd advokat och dennes biträde ordningsavgift, offentlig varning och påföljdsavgift inleds vid Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet på framställning av advokatföreningen. Advokatföreningen ska medan undersökning pågår samarbeta med Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet innan en framställning görs.

Advokatföreningens framställning om påförande av ordningsavgift, offentlig varning eller påföljdsavgift ska vara skriftlig. Av framställningen ska framgå

1) den persons namn, hemort och adress som yrkandet avser,

2) yrkandet och dess grunder, och

3) de fakta och handlingar som advokatföreningen åberopar.

Advokatföreningen ska trots sekretessbestämmelserna på begäran av Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet ge myndigheten sådan ytterligare information som är nödvändig för att avgöra ärendet.

Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet ska iaktta sekretessplikten enligt 22 § i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet när den behandlar uppgifter som omfattas av tystnadsplikten enligt lagen om advokater.

Finansinspektionen ska till den berörda europeiska tillsynsmyndigheten ge in

1) information om påförda och offentliggjorda påföljder enligt detta kapitel för kreditinstitut och finansiella institut, samtidigt som påföljden offentliggörs, och information om eventuellt ändringssökande och resultatet av detta,

2) årligen sammanställda uppgifter om de påföljder enligt detta kapitel som respektive år påförts kreditinstitut och finansiella institut.

Det som i 1 mom. föreskrivs om påföljder tillämpas också på beslut enligt 7 kap. 4–7 §.

Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet ska ge Finansinspektionen information enligt 1 och 2 mom. om företag som tillhandahåller finansiella tjänster. Finansinspektionen ska vidarebefordra informationen till den europeiska tillsynsmyndigheten.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

Den allmänna planeringen och styrningen av samt tillsynen över hälsovården inom försvarsmakten ska skötas av huvudstaben.

För anordnandet av hälsovård inom försvarsmakten svarar Försvarsmaktens logistikverk.

Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet ska övervaka lagenligheten i hälsovård som försvarsmakten enligt denna lag eller någon annan lag ordnar eller producerar i Finland och ge handledning i samband med det. Hälsovård som försvarsmakten ordnar eller producerar utanför Finlands territorium övervakas dock av huvudstaben. Huvudstaben övervakar dessutom den hälsovård som försvarsmakten själv tillhandahåller under försvarstillstånd enligt lagen om försvarstillstånd (1083/1991) och vid tillämpning av bestämmelserna i II avdelningen i beredskapslagen (1552/2011) under undantagsförhållanden som avses i 3 § 1 och 2 punkten i den lagen.

Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet kan för att utöva den styrning som avses i 6 § göra styrnings- och utvärderingsbesök i enheter som ordnar eller producerar hälsovårdstjänster inom försvarsmakten.

Myndigheten i fråga ska avtala om ett styrnings- och utvärderingsbesök och om besöksprogrammet på förhand med Försvarsmaktens logistikverk och den berörda enheten.

Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet får inspektera verksamheten och tjänsterna samt de enheter och lokaler som används för verksamheten i den hälsovård som avses i denna lag.

En inspektör ska ges tillträde till verksamhetsställets alla lokaler. Vid inspektionen ska trots sekretessbestämmelserna alla de handlingar som inspektören begär och som är nödvändiga för inspektionen läggas fram, och de kopior av handlingarna som inspektören begär ska ges kostnadsfritt. Inspektören har även rätt att under inspektionen ta sådana fotografier som är nödvändiga för inspektionen. Inspektionsrätten gäller inte utrymmen som används för boende av permanent natur eller objekt som ska ges särskilt skydd och uppgifter som är sekretessbelagda på grund av landets försvar.

Inspektören får biträdas av experter som behövs för inspektionen. På sådana experter tillämpas bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar. Bestämmelser om skadeståndsansvar finns i skadeståndslagen (412/1974).

På inspektioner tillämpas i övrigt vad som i 39 § i förvaltningslagen (434/2003) föreskrivs om inspektion.

Om det i anordnandet eller genomförandet av hälsovårdstjänsterna inom försvarsmakten upptäcks brister eller andra missförhållanden som äventyrar patientsäkerheten eller om verksamheten i övrigt strider mot lagstiftningen om ordnandet och genomförandet av hälsovården inom försvarsmakten, kan Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet ålägga försvarsmakten att avhjälpa bristerna eller missförhållandena. När åläggandet meddelas ska det anges en tidsfrist inom vilken behövliga åtgärder ska vidtas. Om patientsäkerheten kräver det, kan det bestämmas att verksamheten omedelbart ska avbrytas eller kan användningen av en hälsovårdsenhet eller en del av den eller av en anordning omedelbart förbjudas.

Ett åläggande enligt 1 mom. kan förenas med vite eller med hot om att verksamheten avbryts eller att användningen av en hälsovårdsenhet eller en del av den eller av en anordning förbjuds.

Ett beslut av Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet om avbrytande av verksamheten eller om förbud mot användningen av en hälsovårdsenhet eller en del av den eller av en anordning ska iakttas även om det överklagas, om inte besvärsmyndigheten beslutar något annat.

Vad som föreskrivs i denna paragraf gäller inte verksamhet enligt läkemedelslagen (395/1987), där tillsynen utövas av Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet, eller verksamhet enligt strålskyddslagen (592/1991), där tillsynen utövas av Strålskyddscentralen. Om Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet i sin tillsyn upptäcker brister eller andra missförhållanden i läkemedelsförsörjningen, ska saken anmälas till Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet. Brister som upptäcks i användningen av strålning ska anmälas till Strålskyddscentralen.

Om en brist, felaktighet, försummelse eller något annat missförhållande som upptäcks i anordnandet eller genomförandet av hälsovården inom försvarsmakten inte ger anledning till någon åtgärd enligt 10 c §, kan Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet delge försvarsmakten eller den person som är ansvarig för det felaktiga förfarandet sin uppfattning om vad som är ett lagenligt förfarande och göra den övervakade uppmärksam på att verksamheten ska ordnas på behörigt sätt och på kraven på en god förvaltning. Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet kan också uppmana den övervakade att avhjälpa bristen eller missförhållandet. Om dessa åtgärder med beaktande av omständigheter som inverkar på helhetsbedömningen inte kan anses vara tillräckliga, kan Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet ge den övervakade en anmärkning för framtiden.

Administrativ styrning eller en uppmaning av Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet som avses i denna paragraf får inte överklagas genom besvär.

Utifrån tillsynsfrågor som Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet får kännedom om, ska myndigheten vidta sådana åtgärder som den anser befogade med hänsyn till patientsäkerheten eller efterlevnaden av lagen.

Ett tillsynsärende som grundar sig på en händelse som ligger mer än två år tillbaka i tiden ska inte undersökas, om det inte finns särskilda skäl till det.

Särskilda bestämmelser om att ta ett ärende som grundar sig på ett anmärkningsförfarande eller förfarande med förvaltningsklagan till behandling finns i förvaltningslagen och i lagen om patientens ställning och rättigheter (785/1992).

Försvarsmakten är skyldig att på begäran, trots bestämmelserna om sekretess, lämna Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet de uppgifter och utredningar om anordnandet och genomförandet av hälsovården inom försvarsmakten som är nödvändiga för myndighetens styrnings- och tillsynsuppgifter.

Skyldigheten att lämna uppgifter gäller inte de uppgifter som är sekretessbelagda enligt 24 § 1 mom. 7–10 punkten i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999).

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag

Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet kan begränsa rätten att avlägsna sig från en bestämd ort samt förbjuda vistelse utomhus utan polisens tillstånd under vissa tider eller på vissa platser, om befolkningens säkerhet eller ett viktigt militärt försvarsintresse kräver det.

I brådskande fall kan ett förbud enligt 1 mom. utfärdas av chefen för polisinrättningen. Beslutet ska omedelbart underställas Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet.

En utgivare och en utövare av programverksamhet är skyldig att utan ersättning publicera eller sända statsrådets, ministeriernas, Statens tillstånds- och tillsynsmyndighets och kommunstyrelsernas samt de militära myndigheternas meddelanden om tillämpningen eller iakttagandet av denna lag, vilka med tanke på rikets försvar eller säkerhet snabbt måste nå hela befolkningen eller invånarna inom ett visst område. Sådana meddelanden ska utan dröjsmål i oförändrad form publiceras i ifrågavarande periodiska publikation, nätpublikation eller program.

Över förvaltningsbeslut som har fattats enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag får besvär anföras i den ordning som allmänt gäller om besvär över respektive myndighets beslut. Om något förfarande för sökande av ändring inte har föreskrivits, ska besvär anföras hos högsta förvaltningsdomstolen. I militärmyndigheternas förvaltningsbeslut med stöd av denna lag får ändring inte sökas genom besvär, med undantag av förvaltningsbeslut som har fattats med stöd av 24 och 25 § och i vilka ändring söks genom besvär hos förvaltningsdomstolen.

Förvaltningsbeslut som har fattats med stöd av denna lag och domstolsbeslut i ärenden som avses i 8 och 9 § ska iakttas omedelbart trots att besvär har anförts eller ärendet underställts, om inte besvärs- eller underställningsmyndigheten bestämmer något annat.

Till de beslut av statsrådet och dess ministerier i vilka ändring med stöd av denna lag får sökas genom besvär ska fogas en besvärsundervisning.

Underställning och ändringssökande i fråga om beslut som har fattats med stöd av 8–12 och 14 § samt 25 § 2 mom. ska behandlas i brådskande ordning.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

Statens tillstånds- och tillståndsmyndighet är en rikstäckande och sektorsövergripande statlig förvaltningsmyndighet som genom sin verksamhet i regionerna ska trygga de grundläggande rättigheterna och rättssäkerheten genom att enligt vad som föreskrivs särskilt sköta verkställighets-, styrnings-, tillstånds-, registrerings- och tillsynsuppgifter som avser efterlevnaden av lagstiftningen. Myndigheten ska arbeta kundorienterat och tväradministrativt samt med utnyttjande av multiprofessionell sakkunskap. Myndighetens verksamhet ska vara proaktiv och riskbaserad.

Myndigheten lyder under statsrådet och är gemensam för de ministerier inom vilkas ansvarsområde den sköter uppgifter.

Statens tillstånds- och tillsynsmyndighets verksamhetsområde är hela landet, om inte något annat föreskrivs särskilt.

På organiseringen av Statens tillstånds- och tillsynsmyndighets verksamhet och uppgifter inom arbetarskyddssektorn tillämpas, om inte något annat föreskrivs i denna lag, lagen om arbetarskyddsförvaltningen (16/1993).

Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet sköter enligt vad som föreskrivs särskilt uppgifter inom följande uppgiftsområden:

1) social- och hälsoområdet,

2) småbarnspedagogiken samt undervisnings- och kulturområdet,

3) miljöområdet,

4) arbetarskyddsområdet.

Dessutom sköter myndigheten andra rättssäkerhets-, tillstånds-, registrerings- och tillsynsuppgifter enligt vad som föreskrivs särskilt.

Myndigheten kan också ha andra uppgifter enligt vad som föreskrivs särskilt.

Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet är för skötseln av sina uppgifter indelad i sektorer och verksamhetsenheter. Sektorerna och verksamhetsenheterna kan ha funktionella och regionala enheter enligt vad som bestäms i deras arbetsordning.

Myndigheten är indelad i följande sektorer:

1) social- och hälsosektorn som sköter de uppgifter som avses i 4 § 1 mom. 1 punkten,

2) småbarnspedagogiken samt undervisnings- och kultursektorn som sköter de uppgifter som avses i 4 § 1 mom. 2 punkten,

3) miljösektorn som sköter de uppgifter som avses i 4 § 1 mom. 3 punkten,

4) arbetarskyddssektorn som sköter de uppgifter som avses i 4 § 1 mom. 4 punkten.

Inom småbarnspedagogiken samt inom undervisnings- och kultursektorn finns det en svenskspråkig enhet. Bestämmelser om den svenska enhetens uppgifter och behörighetsvillkoren för de anställda inom den utfärdas genom förordning av statsrådet.

Närmare bestämmelser om sektorernas huvudsakliga uppgifter utfärdas genom förordning av statsrådet. Bestämmelser om verksamhetsenheterna och deras huvudsakliga uppgifter samt om grunderna för myndighetens organisation i övrigt utfärdas genom förordning av statsrådet. Myndighetens verksamhet ska organiseras så att tillgången till tjänster tryggas och de språkliga rättigheterna tillgodoses.

Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet ska vara verksam i alla landskap. Bestämmelser om myndighetens verksamhetsställen utfärdas genom förordning av statsrådet.

Arbetarskyddssektorn vid Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet är oberoende vid skötseln av arbetarskyddsuppgifter. Verksamheten inom sektorn ska organiseras så att oberoendet och opartiskheten i arbetarskyddets tillsynsuppgifter tryggas. Sektorn får inte ges sådana andra uppgifter som kan äventyra en behörig och oberoende skötsel av tillsynsuppgifterna.

Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet leds av en generaldirektör. Generaldirektören svarar för att verksamheten leder till resultat och för att resultatmålen nås.

Varje sektor inom myndigheten leds av en sektordirektör. Sektordirektören svarar för att sektorns verksamhet ger resultat och resultatmålen nås samt, när det gäller sektorns verksamhet, för att hela myndighetens gemensamma resultatmål nås. Direktören för arbetarskyddssektorn svarar inför social- och hälsovårdsministeriet för att sektorns verksamhet leder till resultat och resultatmålen nås.

Varje verksamhetsenhet inom myndigheten leds av en enhetsdirektör. Enhetsdirektören svarar för att enhetens verksamhet ger resultat och resultatmålen nås samt, när det gäller enhetens verksamhet, för att hela myndighetens gemensamma resultatmål nås.

Myndigheten har en ledningsgrupp som ska stödja generaldirektören så att myndighetens resultatmål nås samt vid samordningen av funktionerna och ledningen av myndigheten i övrigt. Generaldirektören är ordförande för ledningsgruppen. Ledningsgruppens övriga sammansättning och närmare om ledningsgruppens uppgifter bestäms i myndighetens arbetsordning.

Bestämmelser om tjänstebeteckningarna på sektorernas och enheternas direktörer utfärdas genom förordning av statsrådet.

Statens tillstånds- och tillsynsmyndighets ledning är skyldig att gemensamt genomföra den samordning och utveckling av funktionerna samt övrig samverkan som behövs för att nå de mål som har uppställts i myndighetens verksamhetsidé och i samband med den gemensamma styrningen enligt 12 §.

Generaldirektören leder samordningen och den gemensamma utvecklingen av myndighetens funktioner samt organiseringen av samverkan i övrigt.

Sektordirektörerna och enhetsdirektörerna svarar, i fråga om de funktioner som de leder, inför generaldirektören för skyldigheterna enligt 1 mom.

I samband med den gemensamma ledningen ska hänsyn tas till vad som i 6 § föreskrivs om oberoende vid skötseln av vissa uppgifter.

Generaldirektören avgör ärenden som inte hör till sektorernas uppgifter, om inte något annat föreskrivs. I myndighetens arbetsordning kan det bestämmas att ett ärende som omfattas av generaldirektörens behörighet ska avgöras av en annan tjänsteman.

Ärenden som hör till uppgifterna för någon av myndighetens sektorer ska i enlighet med sektorns arbetsordning avgöras av respektive sektordirektör eller av en annan tjänsteman, om inte något annat föreskrivs.

Om ett ärende hör till två eller flera sektorers eller verksamhetsenheters uppgifter, ska myndigheten bereda ärendena gemensamt och avgöra dem samtidigt, om inte detta medför menligt dröjsmål.

Arbetsordningen för Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet innehåller närmare föreskrifter om myndighetens organisation, om ordnande av förvaltningen och gemensamma funktioner, om tjänstgöringsorterna samt om beredning och avgörande av ärenden, till den del som ärendena inte hör till den kategori som det bestäms om i arbetsordningen för en sektor eller verksamhetsenhet. Myndighetens arbetsordning publiceras i Finlands författningssamling.

Sektorernas och verksamhetsenheternas arbetsordningar innehåller närmare föreskrifter om respektive sektors och enhets interna organisation, om ordnande av sektorns eller enhetens funktioner, om beredning och avgörande av ärenden samt om personalens uppgifter.

Generaldirektören beslutar om arbetsordningen för myndigheten. Sektordirektörerna beslutar om arbetsordningen för sin sektor och enhetsdirektörerna om arbetsordningen för sin verksamhetsenhet. Generaldirektören beslutar emellertid om arbetsordningen för den verksamhetsenhet som svarar för förvaltningstjänsterna. Innan ett beslut om en arbetsordning fattas ska ärendet behandlas i myndighetens ledningsgrupp.

För den gemensamma styrningen av Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet svarar justitieministeriet, inrikesministeriet, finansministeriet, undervisnings- och kulturministeriet, jord- och skogsbruksministeriet, arbets- och näringsministeriet, social- och hälsovårdsministeriet samt miljöministeriet (gemensam styrning ).

Till den gemensamma styrningen hör

1) allmän planering, styrning och utvärdering av myndighetens enhetliga verksamhet och gemensamma funktioner,

2) godkännande av myndighetens resultatmål samt godkännande av budgetförslaget och det statsfinansiella ramförslaget till den del det gäller myndigheten,

3) styrning av den gemensamma utvecklingen av myndigheten,

4) givande av ställningstagande till myndighetens bokslut.

Med tanke på de allmänna målen för myndighetens verksamhet ska ett resultatavtal upprättas för den allmänna planeringen, styrningen och organiseringen av myndigheten. Resultatavtalet upprättas för regeringens mandatperiod och det ska årligen justeras med beaktande av de statsfinansiella ramarna och statsbudgeten.

Om ministerierna inte uppnår enighet om innehållet i den gemensamma styrning som avses i 2 mom. 2 eller 4 punkten eller 3 mom., avgörs ärendet av statsrådet. Vid statsrådets behandling av budgetpropositionen och den statsfinansiella ramen för myndigheten iakttas lagen om statsbudgeten (423/1988) vid beslutsfattandet.

Finansministeriet svarar för koordineringen av den gemensamma styrningen och för de gemensamma administrativa uppgifter som styrningen omfattar.

Närmare bestämmelser om den gemensamma styrningens innehåll och förfaranden får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Statsrådet tillsätter för fyra år i sänder en styrgrupp för Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet för genomförandet av den gemensamma styrningen. Styrgruppen består av företrädare för de ministerier som nämns i 12 § 1 mom. samt företrädare för Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet. Ordförande för styrgruppen är företrädaren för det ministerium till vars ansvarsområde de ärenden hör som utgör merparten av Statens tillstånds- och tillsynsmyndighets uppgifter.

Styrgruppen kan tillsätta beredningsgrupper för genomförandet av den gemensamma styrningen.

Närmare bestämmelser om styrgruppens sammansättning och uppgifter samt om de förfaranden som ska iakttas i styrgruppen utfärdas genom förordning av statsrådet.

Social- och hälsovårdsministeriet upprättar som komplement till myndighetens resultatavtal ett resultatavtal för styrning av myndighetens arbetarskyddsuppgifter.

Verksamheten vid Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet styrs och övervakas i de uppgifter som hör till respektive ministeriums ansvarsområde av justitieministeriet, inrikesministeriet, finansministeriet, undervisnings- och kulturministeriet, jord- och skogsbruksministeriet, arbets- och näringsministeriet, social- och hälsovårdsministeriet samt miljöministeriet (funktionell styrning ). Finansministeriet svarar för den funktionella styrningen av myndighetens förvaltning.

Bestämmelser om den funktionella styrningens innehåll och förfaranden får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Inom Statens tillstånds- och tillsynsmyndighets social- och hälsosektor finns en nämnd för tillsyn över yrkesutbildade personer inom social- och hälsovården samt en nämnd för abort- och steriliseringsärenden. Bestämmelser om tillsättning av nämnderna, om nämndernas sammansättning och uppgifter samt om ordnande av nämndernas verksamhet i övrigt utfärdas genom förordning av statsrådet.

Statens tillstånds- och tillsynsmyndighets social- och hälsosektor har rätt att avgiftsfritt och trots sekretessbestämmelserna få för utförande av sina uppgifter nödvändig information av anordnare och producenter av social- och hälsotjänster, yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården, yrkesutbildade personer inom socialvården, statliga myndigheter, landskaps- och kommunmyndigheter, patientskadenämnden och andra offentligrättsliga samfund, Folkpensionsanstalten, Pensionsskyddscentralen, pensionsstiftelser och andra pensionsanstalter samt försäkringsanstalter och apotek.

Aktörer som avses i 1 mom. har trots sekretessbestämmelserna rätt att också utan begäran från social- och hälsosektorn underrätta sektorn om omständigheter som kan äventyra klient- eller patientsäkerheten, livsmiljöns eller befolkningens sundhet eller säkerhet eller som kan inverka på bedömningen av tillförlitligheten hos en verksamhetsidkare som står under tillsyn.

Statens tillstånds- och tillsynsmyndighets social- och hälsosektor svarar också för de bedömningsuppgifter som behövs för skötseln av sektorns uppgifter. Närmare bestämmelser om sektorns uppgifter får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Statens tillstånds- och tillsynsmyndighets sektor för småbarnspedagogik, undervisning och kultur ska bedöma tillgången till grundläggande tjänster inom sitt uppgiftsområde.

Statens tillstånds- och tillsynsmyndighets sektor för småbarnspedagogik, undervisning och kultur ska stödja beredskapen och beredskapsplaneringen inom sitt uppgiftsområde.

Detta kapitel ska tillämpas då tillstånds- och ansökningsärenden som enligt miljöskyddslagen (527/514), vattenlagen (587/2011), havsskyddslagen (1415/1994) och marktäktslagen (555/1981) omfattas av Statens tillstånds- och tillsynsmyndighets behörighet behandlas hos myndigheten.

Den som bereder eller avgör i 21 § avsedda ärenden ska ha sådan juridisk, teknisk och naturvetenskaplig sakkunskap som ärendets art förutsätter.

Ärendena avgörs på föredragning i en sammansättning med en enda avgörare eller i en kollegial sammansättning.

Om ärendets eller projektets art och omfattning eller dess betydande konsekvenser eller andra särskilda orsaker kräver det, ska ärendet avgöras i en kollegial sammansättning. Om det har bestämts att ett ärende som avses ovan ska avgöras i en sammansättning med en eller två ledamöter, eller om ledamöterna i en sammansättning med två ledamöter är oeniga som slutresultatet i ett ärende, ska ärendet överföras för avgörande i en kollegial sammansättning.

Sektordirektören eller en tjänsteman som han eller hon har förordnat bestämmer sammansättningen och vem som ska föredra ärendet. Sektordirektören eller någon annan som bestämt sammansättningen kan inte överta avgörandet av ett ärende som han eller hon har bestämt att ska avgöras i en annan sammansättning. Arbetsordningen innehåller närmare föreskrifter om sammansättningen vid avgörande.

På omröstning tillämpas 52 § i förvaltningsprocesslagen (586/1996).

Statsrådet utnämner generaldirektören för Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet på framställning av finansministeriet. Finansministeriet ska bereda framställningen i samråd med de övriga i 12 § 1 mom. nämnda ministerier som styr myndigheten.

Statsrådet utnämner sektordirektörerna på framställning av det ministerium som är huvudansvarigt för den funktionella styrningen av sektorn i fråga. Det ministerium som gör framställningen ska bereda den i samråd med de övriga ministerier som styr myndigheten och före beslutet höra myndighetens generaldirektör. Sektordirektörerna, med undantag för sektordirektören för arbetarskyddet, utnämns för en tid av fem år, om det inte av särskilda skäl finns grund för att utnämna för kortare tid.

Enhetsdirektörerna utnämns av generaldirektören. Enhetsdirektörerna utnämns för en tid av fem år, om det inte av särskilda skäl finns grund för att utnämna för kortare tid.

Sektordirektörerna utnämner sin sektors personal. Myndighetens övriga personal utnämns av generaldirektören, om inte något annat bestäms i myndighetens arbetsordning.

Bestämmelser om behörighetsvillkoren för tjänsterna vid Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet utfärdas genom förordning av statsrådet.

Förvaltningsklagan över Statens tillstånds- och tillsynsmyndighets eller dess tjänstemäns verksamhet avgörs av generaldirektören. I myndighetens arbetsordning kan det bestämmas att en förvaltningsklagan som gäller någon av myndighetens sektorer eller verksamhetsenheter eller dessas tjänstemän dock ska avgöras av direktören för sektorn eller verksamhetsenheten i fråga, med undantag för klagomål som gäller en sektordirektörs eller enhetsdirektörs verksamhet och som ska avgöras av generaldirektören. En förvaltningsklagan till myndigheten över generaldirektörens verksamhet avgörs av finansministeriet.

En förvaltningsklagan till myndigheten över arbetarskyddssektorn eller dess tjänstemäns verksamhet ska avgöras av sektordirektören. En förvaltningsklagan till myndigheten över sektordirektören för arbetarskyddet direktör avgörs av social- och hälsovårdsministeriet.

En förvaltningsklagan till ministerierna över Statens tillstånds- och tillsynsmyndighets eller dess tjänstemäns verksamhet ska behandlas och avgöras av det ministerium till vars ansvarsområde det ärende hör som förvaltningsklagan avser. Ministeriet kan överföra en förvaltningsklagan till Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet för behandling och avgörande, dock inte om den avser myndighetens generaldirektör eller sektordirektör för arbetarskyddet.

Vid behandlingen av förvaltningsklagan iakttas 8 a kap. i förvaltningslagen (434/2003).

En ledamot i en nämnd vid Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet eller en ledamot i en sådan sammansättning som avses i 23 §, en föredragande eller någon annan person som har rätt att närvara och yttra sig vid nämndens eller sammansättningens sammanträde får med myndighetens samtycke delta i ett sammanträde så att videokonferens eller någon annan lämplig teknisk metod för dataöverföring anlitas. Myndigheten ska då sörja för informationssäkerheten och för att utomstående inte har tillgång till sekretessbelagda uppgifter.

Vid ett elektroniskt sammanträde krävs det att de som konstateras vara närvarande står i bild- och ljudförbindelse med varandra på lika villkor.

Vid Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet kan det finnas delegationer som tillsätts för att stödja utförandet av uppgifter som myndigheten enligt lag ska sköta. Delegationerna är sakkunnigorgan som verkar i anslutning till myndigheten och som inom sina respektive uppgiftsområden representerar olika delområden i samhället. Delegationerna har inte beslutanderätt i myndighetens ärenden.

Närmare bestämmelser om delegationerna och deras uppgifter, mandatperiod, sammansättning och organisering i övrigt utfärdas genom förordning av statsrådet. En delegation ska tillsättas av det ministerium vars ansvarsområde omfattar skötseln av de uppgifter som delegationen tillsätts för att stödja.

Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet kan anlita sakkunniga och ingå avtal med myndigheter, samfund och enskilda personer om att dessa utför enskilda sakkunniguppdrag inom sitt uppgiftsområde för myndighetens räkning. Närmare bestämmelser om myndighetens permanenta sakkunniga utfärdas genom förordning av statsrådet.

På sakkunniga tillämpas bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar.

Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet ska sköta sina tillsynsuppgifter på ett så effektivt och utifrån en riskbedömning så ändamålsenligt sätt som möjligt. Myndighetens sektorer och verksamhetsenheter ska då förhållandena så kräver ställa sina tillsynsuppgifter i viktighets- och skyndsamhetsordning. Viktighets- och skyndsamhetsordningen ska baseras på uppgifternas betydelse för tillgodoseende av de grundläggande fri- och rättigheterna och tryggande av rättssäkerheten och för efterlevnaden av lagen. Sektorerna och verksamhetsenheterna ska när de ställer uppgifterna i viktighets- och skyndsamhetsordning se till att jämlikheten mellan människor, regioner och aktörer inte äventyras.

Särskilda bestämmelser gäller för Statens tillstånds- och tillsynsmyndighets skyldighet att ge andra myndigheter handräckning. Myndigheten har rätt att få handräckning av andra myndigheter.

Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet kan genom föreläggande av vite, hot om tvångsutförande eller hot om avbrytande ålägga den som saken gäller att iaktta ett påbud eller förbud som myndigheten eller någon annan myndighet som begärt handräckning i ett tvångsmedelsärende har meddelat i enlighet med sin behörighet. Särskilda bestämmelser gäller för myndighetens behörighet i övrigt att använda tvångsmedel.

Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet kärar och svarar på statens vägnar samt bevakar vid domstolar och andra myndigheter statens rätt och fördel i alla ärenden som hör till myndighetens uppgiftsområde samt annorstädes än i landskapet Åland även i sådana ärenden för vilka ingen behörig myndighet särskilt har angetts i lag, om inte ärendet sköts av en företrädare för det ministerium som svarar för den funktionella styrningen.

Social- och hälsovårdsministeriet utövar tillsyn över efterlevnaden av arbetarskyddsbestämmelserna vid Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet.

Social- och hälsovårdsministeriet kan med tanke på tillsynen enligt 1 mom. ålägga en inspektör vid Statens tillstånds- och tillsynsmyndighets arbetarskyddssektor att utföra tillsyns- och inspektionsuppdrag hos myndigheten. På den inspektör som förordnats att utföra tillsyns- och inspektionsuppdrag hos myndigheten tillämpas inte 28 § 1 mom. 4 punkten i förvaltningslagen.

Social- och hälsovårdsministeriet har oberoende status i tillsynsuppdrag som avses 1 mom.

Vad som någon annanstans i arbetarskyddslagstiftningen föreskrivs om Statens tillstånds- och tillsynsmyndighets uppgifter som arbetarskyddsmyndighet ska tillämpas på social- och hälsovårdsministeriet i situationer där Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet är part i ett ärende eller som annars gäller myndigheten själv.

Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet kan enligt avtal överföra biträdande ärendehanteringsuppgifter som har samband med myndighetens uppgifter enligt 4 § till privata aktörer som har tillräckliga tekniska förutsättningar och tillräcklig kompetens för att sköta sådana uppgifter. Biträdande uppgifter är mottagning och sortering av meddelanden och andra dokument samt elektronisk lagring av handlingar och information i arbetskön till ärendehanteringen.

Bestämmelser om gemensamma stödtjänster för e-tjänster inom förvaltningen finns i lagen om förvaltningens gemensamma stödtjänster för e-tjänster (571/2016).

På dem som sköter biträdande uppgifter tillämpas bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar. Bestämmelser om skadeståndsansvar finns i skadeståndslagen (412/1974).

Utöver vad som föreskrivs någon annanstans i lag finns det bestämmelser om Statens tillstånds- och tillsynsmyndighets avgiftsbelagda prestationer och om storleken på avgifterna i lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992).

Bestämmelser om avgifterna för myndighetens prestationer utfärdas genom förordning av statsrådet.

Om inte något annat föreskrivs någon annanstans i lag, får beslut av Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen i enlighet med förvaltningsprocesslagen. Över förvaltningsdomstolens beslut får besvär anföras endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

I egenskap av sektorsövergripande statlig förvaltningsmyndighet sköter Statens ämbetsverk på Åland verkställighets- och tillsynsuppgifter som avser efterlevnaden av lagstiftningen i landskapet Åland.

Statens ämbetsverk på Åland sköter enligt vad som föreskrivs särskilt uppgifter inom följande ansvarsområden:

1) registerförvaltning,

2) förmyndarverksamhet,

3) skatteuppbörd,

4) alkoholförvaltning,

5) trafikförvaltning,

6) lantbruksförvaltning.

Statens ämbetsverk på Åland sköter också andra särskilt föreskrivna rättsäkerhetsuppgifter.

Statens ämbetsverk på Åland ansvarar för samordningen av beredskapen i landskapet och för ordnandet av samverkan i anslutning till detta till den del som uppgifterna omfattas av rikets behörighet enligt självstyrelselagen för Åland (1144/1991).

Statens ämbetsverk på Åland kan även ha andra särskilt föreskrivna uppgifter.

Statens ämbetsverk på Åland har sitt verksamhetsställe i Mariehamn.

För den allmänna administrativa styrningen av Statens ämbetsverk på Åland svarar finansministeriet.

Verksamheten vid Statens ämbetsverk på Åland styrs och övervakas av inom respektive ansvarsområde av justitieministeriet, finansministeriet, jord- och skogsbruksministeriet, kommunikationsministeriet, social- och hälsovårdsministeriet och arbets- och näringsministeriet, eller den myndighet inom centralförvaltningen som enligt vad som föreskrivs eller bestäms särskilt ska sköta styrningen (funktionell styrning ). Finansministeriet svarar för den funktionella styrningen av ämbetsverkets gemensamma funktioner och övriga åtgärder som behövs med tanke på en enhetlig verksamhet inom ämbetsverket.

För att uppnå de allmänna målen för verksamheten vid Statens ämbetsverk på Åland utarbetas ett resultatavtal som gäller den allmänna planeringen, styrningen och ordnandet av verksamheten vid ämbetsverket. Resultatavtalet utarbetas för regeringens mandatperiod och dess innehåll ses vid behov över årligen med beaktande av de statsfinansiella ramarna och statsbudgeten.

Finansministeriet utarbetar resultatavtalet för Statens ämbetsverk på Åland tillsammans med de i 5 § avsedda ministerier och myndigheter inom centralförvaltningen som svarar för den funktionella styrningen av ämbetsverket samt i samarbete med ämbetsverket.

Statens ämbetsverk på Åland leds av landshövdingen. Landshövdingen svarar för att verksamheten vid ämbetsverket utvecklas och leder till resultat och för att ämbetsverkets mål nås.

Landshövdingen avgör ärenden som hör till ämbetsverkets behörighet, om det inte föreskrivs eller i arbetsordningen bestäms att någon annan tjänsteman vid ämbetsverket ska avgöra dem. Landshövdingen får förbehålla sig avgörandet av ett ärende som enligt arbetsordningen ska avgöras av någon annan tjänsteman vid ämbetsverket.

Arbetsordningen för Statens ämbetsverk på Åland innehåller föreskrifter om ämbetsverkets organisation, om ordnande av förvaltning och funktioner samt om beredning och avgörande av ärenden. Landshövdingen beslutar om arbetsordningen.

Statens ämbetsverk på Åland har rätt att på begäran få stöd av Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet för att ordna förvaltningstjänsterna vid ämbetsverket.

Bestämmelser om landshövdingen som är chef för Statens ämbetsverk på Åland finns i självstyrelselagen för Åland. Landshövdingen utnämner den övriga personalen vid Statens ämbetsverk på Åland.

Särskilda bestämmelser gäller för skyldigheten för Statens ämbetsverk på Åland att lämna andra myndigheter handräckning. Statens ämbetsverk på Åland har rätt att få handräckning av andra myndigheter.

Statens ämbetsverk på Åland kan genom föreläggande av vite, hot om tvångsutförande eller hot om avbrytande ålägga den som saken gäller att iaktta ett påbud eller förbud som ämbetsverket har meddelat eller som någon annan myndighet som har begärt handräckning av ämbetsverket i ett tvångsmedelsärende har meddelat i enlighet med sin behörighet. Särskilda bestämmelser gäller för ämbetsverkets behörighet i övrigt att använda tvångsmedel.

Statens ämbetsverk på Åland kärar och svarar på statens vägnar samt bevakar vid domstolar och andra myndigheter statens rätt och fördel i alla ärenden som hör till ämbetsverkets ansvarsområde och i sådana ärenden för vilka ingen behörig myndighet särskilt har angetts i lag, om inte ärendet sköts av en företrädare för det ministerium eller den myndighet inom centralförvaltningen som svarar för styrningen av verksamheten.

I fråga om avgifter för prestationer vid Statens ämbetsverk på Åland och storleken på avgifterna gäller lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992).

Bestämmelser om avgifterna för prestationer vid Statens ämbetsverk på Åland utfärdas genom förordning av finansministeriet, om inte något annat föreskrivs någon annanstans i lag. Bestämmelser om avgifterna för prestationer inom kommunikationsministeriets ansvarsområde utfärdas genom förordning av kommunikationsministeriet.

Om inte något annat föreskrivs någon annanstans i lag, får beslut av Statens ämbetsverk på Åland överklagas genom besvär hos Ålands förvaltningsdomstol på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen (586/1996).

Beslut av Ålands förvaltningsdomstol får överklagas genom besvär endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet utövar tillsyn över efterlevnaden av denna lag.

För pantlånerörelse ska ansökas om koncession hos Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet. Koncession kan beviljas också för en ny pantlåneinrättning innan den registreras.

I koncessionsansökan ska lämnas tillräckliga uppgifter om pantlåneinrättningens ägare och deras ägarandelar, om förvaltningen och om de personer som sköter förvaltningen. Till ansökan ska stiftelseurkunden fogas. Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet har rätt att kräva också andra upplysningar som det anser vara behövliga. Polisen på den berörda orten ska ombes ge ett yttrande om pantlåneinrättningens koncessionsansökan.

Koncession beviljas även ett europabolag som avses i rådets förordning (EG) nr 2157/2001 om stadga för europabolag, nedan europabolagsförordningen, om bolaget har beviljats ett motsvarande tillstånd i någon annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och har för avsikt att flytta sin hemort till Finland så som bestäms i artikel 8 i nämnda förordning. Flyttningen av hemorten får inte registreras förrän koncession har beviljats. Detsamma gäller när ett europabolag grundas genom fusion så att det övertagande bolaget som har sin hemort i någon annan stat än Finland registreras som europabolag i Finland.

Koncession ska beviljas en pantlåneinrättning, om de uppgifter som erhållits om ägarnas och förvaltningspersonalens tillförlitlighet och lämplighet samt andra uppgifter bekräftar att pantlåneinrättningen kommer att ledas professionellt och tillförlitligt samt enligt sunda och försiktiga affärsprinciper och att pantlåneinrättningen i övrigt kommer att iaktta bestämmelserna i denna lag.

Efter att ha hört sökanden har Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet rätt att i koncessionen uppställa sådana villkor för pantlåneinrättningens affärsverksamhet som behövs för tillsynen.

En anmälan om etablering och indragning av en pantlåneinrättnings filialer ska göras till Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet.

Innan en pantlåneinrättning inleder sin verksamhet ska den tillställa Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet

1) ett fullständigt utdrag som visar att registermyndigheten har registrerat inrättningen och som inbegriper bolagsordningen,

2) uppgift om styrelsemedlemmarnas och suppleanternas, verkställande direktörens och, om en vice verkställande direktör har utsetts, dennes samt revisorernas och revisorssuppleanternas namn, medborgarskap och hemort,

3) utredning om hur panterna förvaras och hur de försäkras.

Om de uppgifter som nämns i 1 mom. förändras, ska Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet utan dröjsmål underrättas.

En pantlåneinrättning ska innan verksamheten inleds underrätta Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet om de ägare av andelar i pantlåneinrättningen som äger minst 10 procent av aktiekapitalet eller vars andel svarar för minst 10 procent av den rösträtt som inrättningens aktier medför eller vars andel annars ger rätt att utöva ett därmed jämförbart inflytande i pantlåneinrättningens förvaltning samt om innehavens storlek. Av anmälan ska framgå behövliga uppgifter om andelarnas storlek och ägare. Inrättningen ska omedelbart anmäla de förändringar i innehaven som den fått kännedom om.

Om Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet konstaterar att ett innehav av någon andel äventyrar pantlåneinrättningens försiktiga och sunda affärsverksamhet, kan det förbjuda ägaren av andelen att utöva sin rösträtt.

Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet kan meddela närmare föreskrifter om anmälningar till myndigheten enligt denna paragraf.

Koncessionshavaren ska till Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet lämna in kopior av revisionsberättelsen och bokslutet med bilagor inom två månader efter det att resultaträkningen och balansräkningen har fastställts. Koncessionshavaren ska också utan dröjsmål anmäla till Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet att styrelsemedlemmar och verkställande direktören har bytts ut och lägga fram en utredning över verkställande direktörens behörighet.

Patent- och registerstyrelsen ska för en pantlåneinrättning förordna en revisor som uppfyller behörighetsvillkoren, om

1) bestämmelserna i 13 § inte har iakttagits,

2) en revisor inte är oberoende enligt 4 kap. 6 eller 7 § i revisionslagen, eller

3) bolagsordningens bestämmelser om revisorernas antal eller behörighet har överträtts.

Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet ska be revisionsnämnden om yttrande innan sådana ärenden om oberoende avgörs som avses i 1 mom. 2 punkten.

Statens tillstånds- och tillsynsmyndighets förordnande gäller till dess att en ny revisor har utsetts i stället för den som avses i 1 mom.

Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet meddelar pantlåneinrättningen förordnande enligt 7 kap. 7 § i aktiebolagslagen.

Patent- och registerstyrelsen och Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet kan under en mandatperiod entlediga en revisor som de förordnat.

Lagstiftningen om aktiebolag tillämpas på pantlåneinrättningar, om inte annat föreskrivs i denna lag.

Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet beviljar pantlåneinrättningar tillstånd enligt 6 kap. 10 § 2 mom. och 19 § 1 mom. i aktiebolagslagen.

Om en pantlåneinrättning har för avsikt att flytta sitt säte till någon annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet i enlighet med artikel 8 i europabolagsförordningen, ska pantlåneinrättningen utan dröjsmål efter att ha anmält förslaget för registrering sända Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet en kopia av det förslag om flyttning och den redogörelse som avses i artikel 8.2 och 8.3 i den förordningen.

Registermyndigheten får inte ge intyg enligt 9 § 5 mom. i lagen om europabolag (742/2004) om Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet innan tillstånd enligt 2 mom. i samma paragraf beviljats har meddelat registermyndigheten att pantlåneinrättningen inte har iakttagit bestämmelserna om flyttning av säte eller om avslutande av verksamheten i Finland. Tillstånd får beviljas innan en månad har förflutit från den dag som avses i 16 kap. 6 § 2 mom. i aktiebolagslagen endast om Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet har meddelat att det inte motsätter sig flyttning av sätet.

Om en pantlåneinrättning deltar i en gränsöverskridande fusion eller delning inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, får registermyndigheten inte utfärda intyg över fusionen enligt 4 § 3 mom. i lagen om europabolag eller 16 kap. 26 § i aktiebolagslagen eller över delningen enligt 17 kap. 25 § i aktiebolagslagen, om Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet innan tillstånd som avses i 2 mom. i samma paragraf beviljats har meddelat registermyndigheten att pantlåneinrättningen inte har iakttagit bestämmelserna om fusion eller delning eller om avslutande av verksamheten i Finland. Tillstånd får beviljas innan en månad har förflutit från den dag som avses i 16 kap. 6 § 2 mom. eller 17 kap. 6 § 2 mom. i aktiebolagslagen endast om Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet har meddelat att det inte motsätter sig fusionen eller delningen.

Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet ska förbjuda pantlånerörelse som bedrivs utan koncession enligt denna lag.

Om koncessionshavaren försummar sina skyldigheter enligt denna lag, lagen om förhindrande och utredning av penningtvätt och av finansiering av terrorism (503/2008) eller sin bolagsordning, kan Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet uppmana koncessionshavaren att fullgöra sina skyldigheter inom en viss tid.

Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet kan förena förbud eller uppmaningar enligt denna paragraf med vite. Förbud enligt 1 mom. måste dock förenas med vite, om detta inte av något särskilt skäl är obehövligt. Vitet döms ut av Tavastehus förvaltningsdomstol. I övrigt föreskrivs om vite i viteslagen (1113/1990).

Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet ska återkalla koncessionen, om

1) pantlåneinrättningen i sin verksamhet på ett väsentligt sätt har brutit mot lag, förordning eller föreskrifter som en myndighet med stöd av lag eller förordning har meddelat eller fastställt eller om det inte längre finns förutsättningar för beviljande av koncession,

2) pantlåneinrättningen har upphört med sin verksamhet för en längre tid än sex månader,

3) pantlåneinrättningen inte har inlett sin verksamhet inom tolv månader efter det att koncession beviljats, eller

4) felaktiga uppgifter lämnades i ansökan om koncession.

Om Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet med stöd av 1 mom. återkallar en pantlåneinrättnings koncession, kan den samtidigt bestämma hur verksamheten ska avslutas.

Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet ska anmäla till registermyndigheten att en koncession har återkallats.

Om det med beaktande av förhållandena vore oskäligt att återkalla koncessionen, kan Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet i stället ge koncessionshavaren en skriftlig varning.

Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet kan på pantlåneinrättningens ansökan återkalla dess koncession, om inrättningen har beslutat att upphöra med den koncessionspliktiga verksamheten. På återkallelse enligt detta moment tillämpas 2 och 3 mom.

Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet har rätt att få sådana uppgifter ur straffregistret och ur det i 46 § i lagen om verkställighet av böter (672/2002) nämnda bötesregistret som behövs för tillsynen och för behandlingen av ärenden som gäller beviljande och återkallelse av koncession.

Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet har utan hinder av sekretessbestämmelserna rätt att på begäran få sådana andra uppgifter av koncessionshavaren som behövs för tillsynen över efterlevnaden av denna lag.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag

Till följande tjänster kan endast finska medborgare utnämnas:

9) sådana tjänster vid finansministeriet och Befolkningsregistercentralen vars uppgifter har en väsentlig betydelse för informations- och cybersäkerheten, sådana tjänster vid Tullen vars uppgifter omfattar rätt att anhålla eller att delta i övervakning och tryggande av Finlands territoriella integritet, tjänster som omfattar brottsundersökning och övervakningsuppgifter inom Tullens verksamhetsområde, direktörstjänster som är direkt underställda Tullens generaldirektör samt direktörstjänster som är direkt underställda Befolkningsregistercentralens överdirektör,— — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — —

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag

Skatt betalas inte till den del en fastighet har förvärvats genom byte mot annan fastighet och

1) bytet enligt ett av Landsbygdsverket, landskapet eller skogscentralen utfärdat intyg leder till en väsentligt lämpligare ägoplacering med hänsyn till idkande av jord- och skogsbruk, eller

2) bytet har skett i syfte att inrätta ett naturskyddsområde enligt naturvårdslagen (1096/1996).

Skattefrihet förutsätter ett intyg av Landsbygdsverket över att överlåtelsen sker för ett ändamål som avses i 1 mom. 1 punkten eller att förvärvaren har beviljats ett lån som avses i 1 mom. 2 punkten eller att på honom eller henne har överförts ansvaret för lån som avses i 1 mom. 3 punkten.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom särskild lag.

Med avvikelse från vad som bestäms i kommunstrukturlagen (1698/2009) kan ett område som ligger avskilt från en kommuns huvudsakliga område (enklav) överföras till en annan kommun på det sätt som bestäms i denna lag. Om enklaven är belägen på ett område där en ändring av kommunindelningen enligt kommunstrukturlagen anhängiggjorts, inleds dock inte överföringar av enklaver med stöd av denna lag.

Lantmäteriverket uppgör efter att denna lag har trätt i kraft särskilt för varje kommun förteckningar över enklaver som skall överföras med stöd av 2 §. I förteckningen antecknas enklaverna samt de registerenheter och delar av registerenheter som hör till dem, registerenheternas namn, grupp- och enhetsnummer, uppgifter om ägarna samt arealerna för de områden som skall överföras. Till förteckningen fogas behövliga utdrag ur fastighetsregisterkartan.

Råder i fråga om någon enklav oklarhet om fastighetsindelningen eller om vilken kommun enklaven hör till, kan enklaven tas upp i förteckningen först sedan oklarheten har eliminerats. Lantmäteriverket skall vidta nödvändiga åtgärder för att eliminera oklarheten.

Förteckningen jämte kartor skall genom Lantmäteriverkets försorg vara offentligt uppsatt på de berörda kommunernas anslagstavlor i minst 30 dagar efter att det meddelats i en eller två tidningar med allmän spridning på orten att förteckningen hålls framlagd. Dessutom ska Lantmäteriverket per brev sända ett meddelande om framläggningen till de berörda kommunerna och till de ägare av områden vilka jämte adressuppgifter kan fås fram med rimligt besvär.

En berörd kommun och områdesägare har rätt att framställa anmärkningar mot överföringsförslaget. Anmärkningarna skall lämnas in till Lantmäteriverket inom 30 dagar efter att den tid under vilken förteckningen varit offentligt framlagd har löpt ut.

Beslut om överföring enligt denna lag av en enklav från en kommun till en annan fattas av Lantmäteriverket.

Lantmäteriverkets beslut ska sättas i kraft från ingången av ett kalenderår, och det ska fattas före utgången av juni föregående år. Beslut om överföring ska publiceras i den officiella tidningen samt utan dröjsmål sändas för kännedom till finansministeriet, Kyrkostyrelsen, magistraten och Skatteförvaltningen samt landskapet i fråga och kommunerna i fråga. Dessutom ska en kopia av beslutet utan dröjsmål sändas till de områdesägare som avses i 4 § 1 mom. Beslutet anses ha delgivits när det har publicerats i den officiella tidningen.

Ändring i Lantmäteriverkets beslut får sökas genom besvär av en berörd kommun och områdesägare. Ändring söks hos jorddomstol. I övrigt skall fastighetsbildningslag (554/1995) iakttas vid sökande av ändring.

Jorddomstolen skall behandla besvär som avses i 1 mom. i brådskande ordning. Om jorddomstolen har ändrat Lantmäteriverkets beslut, skall Lantmäteriverket tillkännage jorddomstolens beslut på det sätt som anges i 5 § 2 mom.

Lantmäteriverket skall se till att de ändringar som är nödvändiga till följd av överföring av en enklav från en kommun till en annan görs i den kamerala indelningen och att ändringarna införs i fastighetsregistret. Om en del av en fastighet eller av någon annan registerenhet skall överföras kameralt från en kommun till en annan, skall den avskiljas till en separat registerenhet enligt vad som särskilt bestäms om ändring i den kamerala indelningen.

Kostnaderna för uppgifter som i denna lag åläggs Lantmäteriverket betalas av statens medel med anslag som har reserverats för ändamålet.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom särskild lag.

Skattepliktig inkomst är inte understöd som fås av statens medel eller av landskapet för vård eller reparation av det byggnadsarv som utses av Museiverket eller landskapet.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

På understöd som närings-, trafik- och miljöcentralen beviljat före ikraftträdandet av denna lag tillämpas de bestämmelser som gällde vi ikraftträdandet.

Ett fondbolag kan fem år efter anmälningsdagen besluta inlösa på ett gemensamt värdeandelskonto som avses i 59 § 1 mom. noterade fondandelar för ägarnas räkning. Fondbolagets beslut ska delges de i beslutet avsedda fondandelsägarna och den person som avses i 58 § 3 mom. vilka ska uppmanas att notera sina fondandelar i värdeandelssystemet vid hot om att de annars inlöses. Uppmaningen ska riktas till fondandelssägarna och den person som avses i 58 § 3 mom., om fondbolaget känner till deras namn och adress, samt publiceras i den officiella tidningen. Uppmaningen skall dessutom anmälas på samma sätt som kallelse till fondandelsägarstämman utfärdas i enlighet med fondstadgarna.

Om ägaren till en fondandel som är noterad på ett gemensamt värdeandelskonto eller en person som avses i 58 § 3 mom. inte inom ett år efter en med stöd av beslutet enligt 1 mom. given uppmaning har begärt att få sin rätt noterad på det sätt som avses i 58 §, har fondandelsägaren förlorat sin rätt till fondandelen. Fondbolaget ska därefter utan dröjsmål lösa in fondandelen med placeringsfondens tillgångar.

Fondbolaget ska i enlighet med lagen om deponering av pengar, värdeandelar, värdepapper eller handlingar som betalning eller till befrielse från annan fullgörelseskyldighet (281/1931) utan dröjsmål deponera medlen, efter avdrag för annonserings- och inlösningskostnader, hos Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet eller, om bolaget har hemort på Åland, hos Statens ämbetsverk på Åland utan att förbehålla sig rätt att återfå det deponerade. Fondandelsägaren eller en person som avses i 58 § 3 mom. kan mot andelsbeviset lyfta en mot fondandelen svarande andel av medlen.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom särskild lag.

Sparbankens principaler ska inom sig för ett år i sänder utse en ordförande och minst en vice ordförande. Principalerna ska sammanträda till ordinarie möte minst en gång varje år.

Kallelse till principalmötet ska sändas minst fyra veckor och, om inte längre tid fastställs i stadgarna, senast en vecka före mötet. Om beslutsfattandet i en fråga som ska behandlas vid principalmötet hänskjuts till fortsatt möte, ska särskild kallelse till detta sändas om mötet hålls mer än fyra veckor senare. Om en förutsättning för ett besluts giltighet enligt stadgarna är att beslutet fattas vid två principalmöten, får kallelsen till det senare mötet inte sändas förrän det tidigare har hållits. I kallelsen ska nämnas det beslut som fattades vid det tidigare mötet.

Extra principalmöte ska hållas om principalernas ordförande eller vice ordförande, bankens förvaltningsråd eller styrelse anser att det behövs eller om någon av bankens revisorer eller en tredjedel av principalerna eller ett sådant antal vid val av principaler röstberättigade insättare som motsvarar minst en tredjedel av antalet principaler eller grundfondsandelsägare som innehar minst en tiondedel av samtliga grundfondsandelar, hos styrelsen skriftligen yrkar detta för behandling av ett uppgivet ärende. Kallelse till mötet ska sändas inom 14 dagar efter att insättarna eller grundfondsandelsägarna har framställt sitt yrkande. Om kallelse inte har sänts inom den nämnda tiden ska Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet eller, om banken har hemort på Åland, Statens ämbetsverk på Åland på ansökan av en insättare eller grundfondsandelsägare ge sökanden rätt att sammankalla mötet på bankens bekostnad.

Insättare eller grundfondsandelsägare som avses i 3 mom. har rätt att få ett önskat ärende upptaget till behandling vid principalmötet, om ett skriftligt krav lämnas till styrelsen i så god tid att ärendet kan tas in i kallelsen.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom särskild lag.

Statens statistikväsen ska sörja för att statistik över samhällsförhållandena och deras utveckling framställs för allmänt bruk.

I denna lag avses med

1) statistikmyndigheter Statistikcentralen som allmän myndighet inom statens statistikväsen samt Naturresursinstitutet, Tullen och Institutet för hälsa och välfärd när de sköter lagstadgade uppgifter i anknytning till statistikframställning,

2) övriga myndigheter som framställer statistik statliga myndigheter som framställer statistik om det egna verksamhetsområdet utifrån uppgifter som de förfogar över och som har samlats in för andra ändamål eller utifrån uppgifter som på frivillig basis har samlats in för statistiska ändamål,

3) myndigheter som framställer statistik de myndigheter som avses i 1 och 2 punkten,

4) uppgiftslämnare aktörer som lämnar uppgifter för framställning av statistik,

5) uppgiftsskyldiga aktörer som lämnar uppgifter för framställning av statistik enligt i lag föreskriven uppgiftsskyldighet,

6) företrädare för uppgiftslämnarna och företrädare för de uppgiftsskyldiga organisationer som företräder uppgiftslämnarna eller de uppgiftsskyldiga.

Myndigheter som framställer statistik är yrkesmässigt oberoende när de sköter uppgifter som omedelbart anknyter till utvecklande, framställning och spridning av statistik. Dessa myndigheter ska arbeta opartiskt, objektivt, tillförlitligt och kostnadseffektivt samt sörja för att statistiksekretessen iakttas.

Myndigheter som framställer statistik får bevara de uppgifter som de samlat in för statistiska ändamål så länge det är nödvändigt med tanke på uppnåendet av syftet med denna lag, om det inte föreskrivs något annat om bevaring av uppgifter i någon annan lag som gäller en ovan avsedd myndighet. Efter detta ska uppgifterna förstöras inom ett år, om inte Arkivverket med stöd av arkivlagen (831/1994) bestämmer att uppgifterna ska bevaras varaktigt. När nödvändigheten av att bevara uppgifterna bedöms ska man beakta vad som föreskrivs i 12 § 2 mom. i personuppgiftslagen.

Bestämmelser om offentlighet och sekretess beträffande uppgifter som lämnats för statistiska ändamål samt om tystnadsplikt och förbud mot utnyttjande när det gäller dem finns i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet. Vad som föreskrivs i 24 § 1 mom. 16 punkten i den lagen tillämpas likväl inte på uppgifter som en myndighet som framställer statistik förfogar över och som beskriver statliga eller kommunala myndigheters, landskapsmyndigheters eller deras affärsverks verksamhet, uppgifter eller produktion av offentlig service, och inte heller på uppgifter som avses i 18 § i denna lag och som gäller företag och sammanslutningar.

Kommuner, samkommuner och landskap är trots sekretessbestämmelserna skyldiga att lämna Statistikcentralen för statistikframställningen nödvändiga uppgifter om ekonomi, nyttigheter och anställda och om var verksamheten är belägen samt om andra resurser som verksamheten förutsätter.

Näringsidkare, kommunernas, landskapens och statens affärsverk, det riksomfattande servicecentret för landskapen samt sammanslutningar och stiftelser som inte eftersträvar vinst är trots sekretessbestämmelserna skyldiga att lämna Statistikcentralen för statistikframställningen nödvändiga uppgifter om sitt ägande, sin ekonomi, sina nyttigheter, arten av sin verksamhet och var den utövas samt om sina anställda och andra resurser som verksamheten förutsätter.

Följande uppgifter om näringsidkare, yrkesutövare, sammanslutningar och stiftelser är offentliga:

1) uppgifter om företags- och organisationsnummer och ett sådant nummers giltighetstid, internationellt organisationsnummer (Legal Entity Identifier ), företagsenhet, tillväxtföretag, sektorindelning, juridisk form, namn, bransch, språksignum, hemkommun samt om adress och annan kontaktinformation,

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom särskild lag.

Den som i en skattedeklaration enligt punktskattelagen anmäler att dryckesförpackningar ingår i ett fungerande retursystem ska visa att den som är ansvarig för retursystemet för dryckesförpackningar har godkänts av Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet för anteckning i producentregistret på det sätt som anges i 103 § i avfallslagen eller att dryckesförpackningarna har godkänts för anteckning i motsvarande register enligt lagstiftningen i landskapet Åland. Miljömyndigheterna ska omedelbart underrätta Skatteförvaltningen om ändringar i registret. Om producentregisteruppgifter föranleder ändringar i beskattningen av en accisskyldig, tillämpas ändringarna vid påförandet av accis för den följande kalendermånaden efter tillställandet av uppgifterna.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom särskild lag.

Skatteförvaltningen har trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter rätt att av jord- och skogsbruksministeriet, landskapen, Landsbygdsverket och Statens ämbetsverk på Åland få de uppgifter om stödtyper enligt 2 § 2–5 punkten som beviljats en sökande samt om datum för betalning av stöd, som behövs för återbäring av sådan punktskatt som avses i denna lag och för den anknytande tillsynen. De individualiserings- och kontaktuppgifter som Skatteförvaltningen har rätt att få i fråga om sökande är namn, personbeteckning eller företags- och organisationsnummer och den adress som anmälts till myndigheterna.

Jord- och skogsbruksministeriet, landskapen, Landsbygdsverket och Statens ämbetsverk på Åland har trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter rätt att av Skatteförvaltningen få de uppgifter om återbäringsbeloppen och grunderna för återbäring, som behövs för återbäring av sådan punktskatt som avses i denna lag och för den anknytande tillsynen. De individualiserings- och kontaktuppgifter som ministeriet, landskapen och de nämnda myndigheterna har rätt att få i fråga om mottagare av återbäring är namn, personbeteckning eller företags- och organisationsnummer och den adress till driftstället som anmälts till Skatteförvaltningen.

Om det finns anledning att misstänka att en sökande inte hade haft rätt till stöd som avses i 2 § 2–5 punkten kan Skatteförvaltningen trots sekretessbestämmelserna på eget initiativ lämna jord- och skogsbruksministeriet, landskapen och Landsbygdsverket behövliga uppgifter som gäller mottagare av sådan återbäring av punktskatt som avses i denna lag och beviljad återbäring av punktskatt och som hänför sig till tillsynen över riktigheten i återbäringen, för att ministeriet, landskapen och de nämnda myndigheterna ska kunna fullgöra den tillsynsskyldighet som enligt lag eller förordning ingår i deras uppgifter. Individualiserings- och kontaktuppgifter som kan lämnas i fråga om mottagare av återbäring är namn, personbeteckning eller företags- och organisationsnummer och den adress till driftstället som anmälts till Skatteförvaltningen.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

Denna lag tillämpas när kundservicefunktioner som ankommer på statliga myndigheter, landskapsmyndigheter, kommunala myndigheter och Folkpensionsanstalten ordnas och sköts genom samarbete mellan myndigheter.

En myndighet får inte i den verksamhet som avses i 1 mom. utföra uppgifter som innebär utövande av offentlig makt eller som enligt lag förutsätter att den som anlitar servicen personligen besöker den behöriga myndigheten, om inte något annat föreskrivs.

Över samserviceavtalen ska det föras ett register där det antecknas uppgifter om avtalsparterna, servicepunkternas placering och serviceutbud, avtalens giltighetstid och andra motsvarande uppgifter som behövs för uppföljningen av avtalen. Landskapen är registeransvariga. Landskapens gemensamma servicecenter för informations- och kommunikationstekniska tjänster svarar för det tekniska underhållet och utvecklingen av samserviceregistret. Samservicens uppdragstagare ska underrätta den registeransvariga om att samserviceavtal ingåtts, ändrats eller avslutats inom en månad från att detta skett.

Närmare bestämmelser om vilka uppgifter som ska föras in i samserviceregistret får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Vid utlämnande av uppgifter ur samserviceregistret iakttas bestämmelserna om myndighetshandlingars offentlighet i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999). Uppgifterna kan lämnas ut i skriftlig eller elektronisk form.

Den allmänna styrningen och det allmänna utvecklandet utvecklingen av samservicen hör till finansministeriet.

Landskapen svarar för utvecklingen utvecklandet och främjandet av samservicen inom sina områden och samordnar regionalt myndigheternas åtgärder som när det gäller myndigheternas samservice.

I uppgifter som avses i 1 och 2 mom. bistås finansministeriet och landskapen av delegationen för samservice som statsrådet tillsätter för viss tid. Delegationen leds av finansministeriet och den ska därtill ha behövliga företrädare för åtminstone landskapen, de myndigheter som deltar i och styr samservicen och för verksamhetens centrala referensgrupper. Delegationen har till uppgift att delta i den allmänna beredningen av ärenden som gäller den allmänna planeringen, styrningen, organiseringen och utvecklingen av samservicen. Närmare bestämmelser om tillsättning av delegationen samt om delegationens sammansättning, mandatperiod och uppgifter får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

Den behöriga myndigheten har rätt att kvarhålla och omhänderta kontanta medel som förs in till eller ut från Europeiska unionens område, om anmälningsplikten enligt artikel 3 i den förordning som nämns i 1 § inte har fullgjorts och åtgärden behövs för utredning av om det med stöd av annan lagstiftning finns anledning att vidta åtgärder beträffande de kontanta medlen. Beslut om åtgärden fattas av den tullman som har rätt att besluta om kroppsvisitation enligt 18 § 3 mom. i tullagen, en polisman som hör till befälet, en anhållningsberättigad tjänsteman vid gränsbevakningsväsendet eller en gränsbevakningsman med minst majors grad.

Till den hos vilken kontanta medel omhändertas ska ges ett intyg över omhändertagandet. Den behöriga myndigheten ska föra bok över omhändertagna kontanta medel. Om inte något annat föreskrivs i lag, ska de kontanta medlen göras tillgängliga för eller återlämnas till personen inom fem vardagar från omhändertagandet i enlighet med vad personen och den behöriga myndigheten separat kommer överens om. Den behöriga myndigheten kan deponera de kontanta medlen hos Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet eller, om de kontanta medlen har omhändertagits på Åland, hos Statens ämbetsverk på Åland i enlighet med bestämmelserna i lagen om deponering av pengar, värdeandelar, värdepapper eller handlingar som betalning eller till befrielse från annan fullgörelseskyldighet (281/1931). Deponeringen görs hos det regionförvaltningsverk inom vars verksamhetsområde de kontanta medlen har omhändertagits.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

Befolkningsregistercentralen kan komma överens med en kommun eller ett landskap om att kommunen eller landskapet som registeransvarig ska svara för att registeranteckningar om tillägg, ändringar eller rättelser som gäller uppgifter om byggprojekt, byggnader, lägenheter och lokaler inom sitt område görs i befolkningsdatasystemet så som bestäms i denna lag. För att kommunen eller landskapet ska kunna sköta denna uppgift får Befolkningsregistercentralen ge kommunen eller landskapet rätt att med hjälp av teknisk anslutning använda de uppgifter om byggprojekt, byggnader, lägenheter och lokaler som registrerats i befolkningsdatasystemet.

Trots sekretessbestämmelserna har den registeransvarige rätt att av andra myndigheter få i 13–17 § avsedda behövliga uppgifter som gäller dessa myndigheters verksamhetsområde för uppdatering av uppgifterna i befolkningsdatasystemet och för kontroll av uppgifternas riktighet och annan behandling av uppgifterna. De andra myndigheter som avses i denna paragraf är

3) serviceenheter och yrkesutbildade personer inom social- och hälsovården,

4) kommunens myndigheter,

5) landskapets myndigheter,

Trots sekretessbestämmelserna har den registeransvarige rätt att för att uppdatera och i övrigt behandla uppgifterna i befolkningsdatasystemet få följande uppgifter:

3) av modern till ett barn som fötts levande eller av den i vars vård barnet är uppgift om att barnet fötts, om inte en serviceenhet eller en yrkesutbildad person inom social- och hälsovården har underrättats om barnets födelse,

Den registeransvarige ska utan dröjsmål till serviceenheten inom social- och hälsovården anmäla att ett barn på grund av vårdnadshavarens död har blivit utan vårdnadshavare.

På uppdrag av en registeransvarig får Befolkningsregistercentralen åta sig att sköta den tekniska driften och databehandlingen av det register eller datasystem som denne svarar för (databehandlingstjänster ). Befolkningsregistercentralens uppdragsgivare kan vara endast statliga eller kommunala myndigheter eller landskapsmyndigheter eller andra sådana registeransvariga som enligt lag eller förordning som utfärdats med stöd av lag har rätt att föra register. När Befolkningsregistercentralen tillhandahåller databehandlingstjänster får den använda sig av uppgifterna i befolkningsdatasystemet på det sätt som föreskrivs i denna eller någon annan lag. Befolkningsregistercentralen har inte rätt att besluta om annan behandling av uppgifterna i det register som uppdraget gäller eller om utlämnande av uppgifter ur registret.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

Finansministeriet kan inleda ett utredningsförfarande genom att tillsätta en eller flera stadsregionutredare för att tillsammans med kommunerna i regionen utreda hur kommunerna genom samarbete kan samordna markanvändningen, boendet och trafiken i stadsregionen och hur anlitandet av tjänster över kommungränserna kan främjas. Finansministeriet kan inleda ett utredningsförfarande om det är behövligt och om det på basis av det förfarande för hörande som avses i 2 mom. kan bedömas att förfarandet kan främja det samarbete som krävs för en balanserad utveckling av samhällsstrukturen och tjänsterna i regionen. Ett utredningsförfarande kan inledas på framställning av en eller flera kommuner i regionen. Finansministeriet kan också på eget initiativ inleda ett utredningsförfarande.

Innan ett utredningsförfarande inleds ska finansministeriet höra kommunerna i stadsregionen, det landskap som saken gäller, miljöministeriet, kommunikationsministeriet, arbets- och näringsministeriet, undervisnings- och kulturministeriet samt social- och hälsovårdsministeriet.

Stadsregionutredaren lägger fram sina förslag enligt 4 § för kommunerna i stadsregionen. Fullmäktige i kommunerna ska fatta beslut om förverkligande av stadsregionutredarens förslag inom tre månader från det att förslagen lades fram.

Om en kommun inte fattar ett beslut enligt 1 mom., ska den inom den tidsfrist som föreskrivs i det momentet efter beslut av kommunfullmäktige lämna ett motiverat utlåtande till stadsregionutredaren där det anges till vilka delar utredarens förslag inte kan förverkligas. Stadsregionutredaren kan därefter ge kommunerna nya förslag som ska behandlas på det sätt som föreskrivs i denna paragraf.

När stadsregionutredaren har slutfört sitt arbete sänder han eller hon finansministeriet sina förslag tillsammans med fullmäktiges utlåtanden om förslagen. Finansministeriet behandlar förslagen i samarbete med miljöministeriet, kommunikationsministeriet, arbets- och näringsministeriet, undervisnings- och kulturministeriet samt social- och hälsovårdsministeriet. Det landskap som saken gäller samt Finlands Kommunförbund rf ska höras med anledning av förslagen.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

Insättningsgarantifonden ska utan särskild ansökan till insättarna betala ut ersättning enligt 8 § inom sju arbetsdagar från verkets beslut enligt 9 §, om inte något annat följer av 2 mom. Om inlåningsbanken före ett beslut som avses i 9 § har försatts i likvidation eller konkurs, ska tidsfristen enligt detta moment räknas från beslutet om likvidationen eller konkursen.

Verket kan besluta att en tilläggstid på högst tre månader ska beviljas för utbetalning av ersättningar, om

1) insättarens rätt till ersättning är oklar,

2) insättarens rätt att förfoga över insättningen har begränsats genom ett myndighetsbeslut,

3) kontot inte har använts på 24 månader,

4) insättarens fordran betalas till fullt belopp enligt 8 § 2 mom., eller om

5) det är fråga om en insättning i en utländsk filial enligt 11 §.

Om verket inte har den information om en insättare som behövs för utbetalning av ersättning inom den tid som föreskrivs i 1 eller 2 mom., ska verket inom den tid som anges i 2 mom. deponera ersättningen hos Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet, med iakttagande av vad som föreskrivs i lagen om deponering av pengar, värdeandelar, värdepapper eller handlingar som betalning eller till befrielse från annan fullgörelseskyldighet (281/1931).

Ersättningen ska betalas i euro eller, om insättningen har gjorts i en inlåningsbanks utländska filial, i valutan i den stat där filialen har sitt säte. Om kontovalutan inte är euro eller valutan i den stat där filialen har sitt säte kan ersättningen betalas i kontovalutan eller i euro. Ersättningen ska omvandlas till euro enligt kursen den dag då verket i enlighet med 9 § beslutar om ersättningsskyldigheten.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

Finansministeriet följer allmänt kommunernas verksamhet och ekonomi samt ser till att den kommunala självstyrelsen beaktas vid beredningen av lagstiftning som gäller kommunerna.

Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet kan med anledning av klagomål undersöka om kommunen har iakttagit gällande lag.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

En förening, ett aktiebolag och en stiftelse antas på ansökan som medlemssamfund i Keva, om de uppfyller de förutsättningar som anges i 3 § 2 mom.

Om det blir klarlagt att en förening, ett aktiebolag eller en stiftelse som anslutit sig som medlemssamfund inte längre uppfyller de förutsättningar för medlemskap som anges 3 § 2 mom. konstaterar Keva efter att ha hört medlemssamfundet i fråga att medlemskapet upphört. Medlemssamfundet kan också anmäla att det vill utträda. Medlemssamfundet ska göra anmälan om sin önskan att utträda senast tre månader före den tidpunkt då det önskar att medlemskapet upphör.

Finansministeriet tillsätter för högst sex räkenskapsperioder i sänder en revisor som utifrån Kevas bokföring och annat material ska granska att de beräkningar som avses i 24 § och som Keva har lämnat om den summa som behövs för betalningen av statens, evangelisk-lutherska kyrkans och Folkpensionsanstaltens pensioner och om ersättningen för Kevas kostnader är riktiga och tillräckliga. Revisorn har dessutom till uppgift att utifrån Kevas bokföring och annat material granska att Keva har tagit ut statliga och kyrkliga arbetsgivares pensionsavgifter i enlighet med vad som föreskrivs i 2 § 1 mom. i lagen om finansiering av statens pensionsskydd och 3 § 2 mom. i lagen om finansiering av evangelisk-lutherska kyrkans pensionsskydd samt arbetstagarens pensionsavgift i enlighet med vad som föreskrivs 168 § 2 mom. i pensionslagen för den offentliga sektorn och att pensionsavgifter samt överföringsavgifter och arbetslöshetsförsäkringsfondens avgift har betalats till statens pensionsfond till rätt belopp och att pensionsavgifterna och arbetslöshetsförsäkringsfondens avgift har betalats till evangelisk-lutherska kyrkan till rätt belopp. Revisorn ska vara antingen en av Revisionstillsynen godkänd CGR-revisor eller en OFGR-revisor. Bestämmelser om revision finns i revisionslagen (1141/2015).

Styrelsen och verkställande direktören ska leda Keva med yrkesskicklighet och med beaktande av verksamhetens syfte samt i enlighet med principerna för god förvaltning.

Keva ska genom lämpliga åtgärder säkerställa kontinuiteten i verksamheten och att verksamheten bedrivs på ett systematiskt sätt i alla lägen, och i detta syfte ska Keva ha en av styrelsen godkänd kontinuitetsplan. Dessutom ska Keva ha av styrelsen godkända skriftliga verksamhetsprinciper för intern kontroll, riskhanteringssystem och ordnande av intern revision.

Styrelsen ska regelbundet utvärdera förvaltningssystemet, de skriftliga verksamhetsprinciperna och kontinuitetsplanen.

Keva har 30 fullmäktigeledamöter som var och en har en personlig suppleant. Fullmäktigeledamöterna och suppleanterna ska vara väl ansedda. Finansministeriet förordnar fullmäktigeledamöterna och suppleanterna för fyra år i sänder.

Sex fullmäktigeledamöter och lika många suppleanter förordnas bland personer som föreslagits av de huvudavtalsorganisationer som anges i kommunernas och landskapens huvudavtal. Fyra fullmäktigeledamöter och lika många suppleanter förordnas bland personer som föreslagits av Kommun- och landskapsarbetsgivarna KT. Av de övriga fullmäktigeledamöterna och suppleanterna förordnas tio bland personer som föreslagits av kommunernas centralorganisation och tio bland personer som föreslagits av landskapen, så att kommunerna, samkommunerna, landskapen och de olika landsdelarna är jämnt företrädda i delegationen. Vid förordnandet av kommunernas och samkommunernas fullmäktigeledamöter och suppleanter ska hänsyn tas till de olika gruppernas andel röster vid kommunalvalet och vid förordnandet av de fullmäktigeledamöter och suppleanter som representerar landskapen ska hänsyn tas till de olika gruppernas andel röster vid landskapsvalet i enlighet med den proportionalitetsprincip som framgår av vallagen (714/1998). Sammansättningen av fullmäktige ska i sin helhet motsvara de olika gruppernas andel av rösterna vid landskaps- och kommunalvalen.

Fullmäktige har till uppgift att

1) övervaka Kevas förvaltning och verksamhet,

2) välja ledamöter och suppleanter i styrelsen samt en revisor,

3) besluta om grunderna för arvoden och andra ersättningar till de förtroendevalda,

4) behandla bokslutet och revisionsberättelsen samt besluta om fastställande av bokslutet, beviljande av ansvarsfrihet för styrelsen och andra redovisningsskyldiga samt om andra motiverade åtgärder,

5) godkänna budgeten för det följande året som en allmän ekonomisk anvisning samt en verksamhets- och ekonomiplan för tre eller flera år.

Fullmäktiges sammanträde är beslutfört då ordföranden eller vice ordföranden och minst hälften av de övriga ledamöterna är närvarande vid sammanträdet.

Om fullmäktige är eniga om en sak eller om ett motförslag inte har vunnit understöd, ska ordföranden konstatera att ett beslut har fattats. I annat fall gäller som beslut det förslag som har fått flest röster. Då rösterna faller lika gäller det förslag som ordföranden har röstat för. Vid val blir den eller de utsedda som fått flest röster. Vid lika röstetal avgör lotten.

Vid fullmäktiges sammanträde avgörs ärendena på styrelsens föredragning.

Styrelseledamöterna och verkställande direktören har rätt att närvara och yttra sig vid fullmäktiges sammanträde. Fullmäktige kan besluta att andra personer får närvara och yttra sig.

Vid fullmäktiges sammanträde ska föras protokoll. I protokollet antecknas närvarande ledamöter, framlagda förslag och fattade beslut samt förrättade omröstningar. Protokollet kontrasigneras av sammanträdets sekreterare samt justeras och undertecknas av ordföranden och minst två personer som sammanträdet valt för detta ändamål och som varit närvarande vid sammanträdet.

Valutskottet bereder för fullmäktige förslag till arvoden för de förtroendevalda samt tillsättningen av styrelseledamöter.

Valutskottets ledamöter ska ingå i Kevas fullmäktige. Valutskottet har en ordförande och en vice ordförande. I valutskottets arbetsordning, som godkänns av fullmäktige, bestäms närmare om valutskottets sammansättning och hur ledamöterna väljs samt om valutskottets verksamhet.

Kevas verksamhet leds och utvecklas av styrelsen, som också bevakar Kevas intressen. Kevas fullmäktige väljer styrelse för två år i sänder. Styrelsens mandatperiod fortsätter dock tills nästa styrelse är vald. Styrelsen sammanträder på kallelse av ordföranden eller verkställande direktören.

Styrelsen består av elva ledamöter, var och en med en personlig suppleant. Tre av ledamöterna och deras suppleanter väljs bland personer som föreslagits gemensamt av de huvudavtalsorganisationer som anges i kommunernas och landskapens huvudavtal. Två av ledamöterna och deras suppleanter väljs bland personer som föreslagits av Kommun- och landskapsarbetsgivarna KT. Tre av ledamöterna och deras suppleanter väljs bland personer som föreslagits av kommunernas centralorganisation och tre bland personer som föreslagits av landskapen. Fullmäktige utser en av de ordinarie ledamöterna till ordförande och en till vice ordförande.

Styrelseledamöterna ska vara väl ansedda och ha god sakkunskap om arbetspensionsförsäkringsverksamhet. I styrelsen ska det också finnas god sakkunskap om placeringsverksamhet.

Till styrelsens uppgifter hör att

1) godkänna en strategi för Kevas verksamhet,

2) besluta om Kevas tilläggspensionsstadga,

3) göra en framställning till finansministeriet om det sammanlagda beloppet av den utjämningsavgift som avses i 19 c § och fastställa den arbetsinkomstbaserade pensionsavgiften enligt 19 a § samt invalidpensionsavgiften enligt 19 b §,

4) varje år upprätta Kevas verksamhetsberättelse och bokslut,

5) godkänna Kevas förvaltnings- och ledningssystem bland annat vad gäller kompetensfördelningen och rapporteringen mellan styrelsen och verkställande direktören samt organiseringen och styrningen av Kevas verksamhet i övrigt,

6) för ett år i sänder godkänna en placeringsplan för pensionsmedlen, där det bestäms om placeringsbefogenheter och rapportering, samt behandla också andra ärenden som är principiellt viktiga eller vittomfattande med tanke på placeringsverksamheten,

7) sörja för ordnandet av Kevas interna kontroll och riskhantering,

8) godkänna fullmakter att underteckna Kevas avtal och förbindelser,

9) anställa verkställande direktören samt säga upp eller förflytta honom eller henne till andra uppgifter om han eller hon har förlorat styrelsens förtroende,

10) besluta om behörighetsvillkoren för andra tjänsteinnehavare hos Keva än de som nämns i 14 §,

11) besluta om andra principiella eller annars viktiga ärenden.

Styrelsen kan delegera befogenheter till verkställande direktören samt till andra tjänsteinnehavare eller arbetstagare vid Keva.

Kevas fullmäktige kan avsätta styrelsen under mandatperioden, om en eller flera av ledamöterna inte åtnjuter fullmäktiges förtroende. Fullmäktige väljer då en ny styrelse för återstoden av mandatperioden.

Ett ärende som gäller avsättning av styrelsen väcks om minst en tredjedel av fullmäktige gör en skriftlig framställning om saken till fullmäktiges ordförande. Ordföranden ska omedelbart sammankalla ett extra fullmäktigesammanträde där fullmäktige kan besluta om tillsättning av ett tillfälligt utskott för beredning av avsättningsärendet.

Beslut i ärenden som hör till styrelsen kan fattas vid ett ordinarie sammanträde, vid ett sammanträde i en elektronisk miljö (elektroniskt sammanträde ) eller på elektronisk väg före sammanträdet (elektroniskt beslutsförfarande ).

Styrelsen är beslutför när minst hälften av ledamöterna är närvarande. Om både ordföranden och vice ordföranden är frånvarande eller jäviga ska organet utse en tillfällig ordförande för sammanträdet eller för behandlingen av ärendet.

Som styrelsens beslut gäller den mening som flertalet har omfattat. Vid lika röstetal avgör den mening som ordföranden har omfattat.

Vid styrelsens sammanträden avgörs ärendena på föredragning av verkställande direktören. Om ett ärende gäller verkställande direktören ska styrelseordföranden vara föredragande.

Fullmäktiges ordförande och vice ordförande samt verkställande direktören har rätt att närvara och yttra sig vid styrelsens sammanträde. Styrelsen kan besluta om andra personers rätt att närvara och yttra sig.

Vid styrelsens sammanträde ska det föras protokoll. I protokollet antecknas närvarande styrelseledamöter och framlagda förslag samt beslut som fattas och omröstningar som förrättats. Protokollet ska kontrasigneras av sammanträdets sekreterare samt justeras och undertecknas av ordföranden och av minst två ledamöter som sammanträdet valt för detta ändamål och som varit närvarande vid sammanträdet.

Vid ett elektroniskt sammanträde krävs det att de som konstateras vara närvarande står i bild- och ljudförbindelse med varandra på lika villkor.

Styrelsen kan fatta beslut i ett slutet elektroniskt beslutsförfarande.

De ärenden som ska behandlas ska specificeras i kallelsen till sammanträdet och det ska nämnas före vilken tidpunkt ärendet kan behandlas i elektroniskt beslutsförfarande. Ett ärende är behandlat när samtliga styrelseledamöter har uttryckt sin åsikt i ärendet och tidsfristen för behandlingen har löpt ut. Ett ärende ska behandlas vid sammanträde om en ledamot kräver detta eller om en ledamot har avstått från att uttrycka sin åsikt.

Ett protokoll som gäller beslut som fattats i elektroniskt beslutsförfarande kan justeras före sammanträdet.

Vid elektroniska sammanträden och i elektroniskt beslutsförfarande ska informationssäkerheten tillgodoses och det ska ses till att utomstående inte har tillgång till sekretessbelagda uppgifter.

Styrelsen tillsätter inom sig ett revisions- och riskhanteringsutskott med uppgift att bedöma den ekonomiska rapporteringen samt den interna kontrollens, interna revisionens och riskhanteringens tillräcklighet och lämplighet. Utskottet ska behandla planer och rapporter som gäller riskhanteringen, den interna revisionen och funktionen för regelefterlevnad. Dessutom ska utskottet för Kevas fullmäktige bereda förslag till revisorsval och revisorsarvoden samt övervaka upprättandet av bokslut och lagstadgad revision.

I revisions- och riskhanteringsutskottet ska det ingå minst tre styrelseledamöter. Närmare bestämmelser om utskottets verksamhet finns i en arbetsordning för revisions- och riskhanteringsutskottet som godkänns av styrelsen.

Beslut om betydande transaktioner som gäller Keva ska fattas av Kevas styrelse, om den andra parten i transaktionen är

1) en ledamot av Kevas fullmäktige eller styrelse, Kevas verkställande direktör eller revisor, eller en sådan anställd hos en revisionssammanslutning som har huvudansvar för revisionen av Keva,

2) någon annan som hör till Kevas högsta ledning och som har rätt att fatta beslut om ordnande av Kevas verksamhet,

Keva har en verkställande direktör som utnämns av styrelsen. Verkställande direktören har en ställföreträdare. Vad som i denna lag föreskrivs om verkställande direktören tillämpas också på ställföreträdaren. Behörighetsvillkor för tjänsten som verkställande direktör och tjänsten som vice verkställande direktör är högre högskoleexamen, sådan mångsidig erfarenhet som uppgiften kräver, i praktiken visad ledarförmåga och erfarenhet av ledarskap.

Verkställande direktören ska se till att Kevas uppgifter enligt 2 § utförs och sköta den övriga dagliga förvaltningen i enlighet med styrelsens riktlinjer och anvisningar. Verkställande direktören svarar för att bokföringen är lagenlig och att medelsförvaltningen är ordnad på ett tillförlitligt sätt. Verkställande direktören ska ge styrelsen och dess ledamöter den information som behövs för skötseln av styrelsens uppgifter.

Verkställande direktören får vidta åtgärder som med beaktande av omfattningen och arten av Kevas verksamhet är exceptionella eller av stor betydelse endast om han eller hon har styrelsens bemyndigande eller styrelsens beslut inte kan inväntas utan väsentlig olägenhet för verksamheten. I det sistnämnda fallet ska styrelsen så snart som möjligt underrättas om åtgärden.

Keva kan ingå ett direktörsavtal med verkställande direktören. Keva kan besluta att betala avgångsvederlag till verkställande direktören.

Keva kan ha en pensionsansvarsfond för utjämning av Kevas medlemssamfunds pensionsutgifter. Överföringar till pensionsansvarsfonden ska göras i enlighet med Kevas fastställda bokslut och de ska räknas till den utgiftskategori som avses i 19 § 1 mom.

När pensionsansvarsfondens medel placeras ska placeringarnas säkerhet, avkastning och likviditet tryggas samt placeringarna diversifieras. Beslut om placering av medlen fattas av Kevas styrelse, som på det sätt som föreskrivs i 9 § kan överföra sin beslutanderätt till tjänsteinnehavare och arbetstagare vid Keva.

Av lönesummorna för sådana anställda för vilka det ordnats tilläggspensionsskydd enligt 8 § i pensionslagen för den offentliga sektorn är medlemssamfunden skyldiga att erlägga betalningsandelar enligt de grunder som styrelsen fastställer.

Med insider i Keva avses

1) ordföranden och vice ordföranden för Kevas fullmäktige, ledamöterna och suppleanterna i Kevas styrelse, Kevas verkställande direktör och dennes ställföreträdare, Kevas revisorer och de anställda hos en revisionssammanslutning som är huvudansvariga för revisionen av Keva,

Protokoll från Kevas fullmäktige och Kevas styrelse, med tillhörande besvärsanvisning, ska efter justeringen hållas tillgängliga i det allmänna datanätet, om inte något annat följer av sekretessbestämmelserna. Om ärendet är sekretessbelagt i sin helhet, publiceras i protokollet endast ett omnämnande av att det sekretessbelagda ärendet behandlades. I protokollet publiceras endast de personuppgifter som är nödvändiga med tanke på tillgången till information. De personuppgifter som ingår i protokollen ska avföras från datanätet när besvärstiden löper ut.

Ett medlemssamfund anses ha fått del av ett beslut av Kevas fullmäktige eller styrelse sju dagar efter det att protokollet har offentliggjorts på det sätt som föreskrivs i 2 mom.

Bestämmelser om revision av Keva finns i denna lag och i revisionslagen (1141/2015). På revision av Keva tillämpas inte 5 kap. i revisionslagen.

En revisors mandatperiod eller mandatperioder i följd får sammanlagt uppgå till högst sex år. Efter den maximala mandattiden får revisorn på nytt delta i revision av Keva tidigast två år från det att revisionsuppdraget upphörde. Om en revisionssammanslutning har valts till revisor ska det som föreskrivs i detta moment inte tillämpas på revisionssammanslutningen utan endast på den huvudansvariga revisorn.

En revisor vid Keva eller en huvudansvarig revisor som utför revisionen för en revisionssammanslutnings räkning får inte ta emot uppdrag som styrelseledamot, fullmäktigeledamot eller verkställande direktör hos Keva eller hos en sammanslutning som hör till samma koncern som Keva innan minst två år har förflutit från det att revisionsuppdraget upphörde. Revisionstillsynen ska förordna Kevas revisor till kvalitetsgranskning minst vart tredje år.

Keva ska ha minst en revisor. Minst en revisor och en revisorsuppleant ska vara en CGR- eller OFGR-revisor eller en revisionssammanslutning vars huvudansvariga revisor är en CGR- eller OFGR-revisor.

Mandattiden för en revisor vid Keva upphör och den nya revisorns mandattid börjar vid utgången av det fullmäktigesammanträde som väljer ny revisor, om inte något annat beslutas när den nya revisorn väljs. Fullmäktigesammanträdet kan inte besluta att revisorns mandattid fortgår tills vidare.

Keva ska upprätta bokslut för varje kalenderår. Vid upprättandet iakttas bokföringslagen.

Denna lag träder i kraft den 1 september 2019.

Den första mandatperioden för de fullmäktigeledamöter som avses i 8 a § i denna lag börjar den 1 september 2019. Mandatperioden för den styrelse som är behörig vid ikraftträdandet av denna lag fortsätter till dess att de fullmäktigeledamöter som väljs år 2019 har valt följande styrelse i enlighet med 9 § i denna lag.

Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet kan på ansökan av organisationen ålägga säljaren att vid vite fullgöra sin skyldighet enligt 26 k § 2 mom. I viteslagen (1113/1990) föreskrivs om föreläggande och utdömande av vite.

Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet har rätt att förrätta granskning för utövande av tillsyn över att informations- och redovisningsskyldigheten enligt 26 k § 2 mom. fullgörs. För granskning ska säljaren bereda den som förrättar granskningen tillträde till de affärsutrymmen han besitter, samt på begäran förete sin bokföring, sin affärskorrespondens, de handlingar som gäller försäljning som omfattas av ersättningsskyldigheten samt övriga handlingar som kan ha betydelse för tillsynen. Den som förrättar granskningen har rätt att ta kopior av de handlingar som granskas. Den som förrättar granskningen har rätt att som sakkunnig anlita en person som har utsetts av den organisation som uppbär ersättningen. Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet har rätt att till organisationen överlämna information som behövs för uppbörden.

Polisen är skyldig att vid behov ge Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet handräckning för utförande av uppgifter som myndigheten enligt 2 mom. ska sköta.

Den som med stöd av 26 k § 2 mom. eller denna paragraf har fått uppgifter om någon annans affärsverksamhet får inte orättmätigt utnyttja dem eller röja dem för någon annan.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

Undervisnings- och kulturministeriet svarar för den allmänna planeringen, styrningen och uppföljningen av småbarnspedagogiken. Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet svarar dessutom för den regionala planeringen, styrningen och uppföljningen av småbarnspedagogiken.

De tillsynsmyndigheter som avses i 2 mom. ska utöva tillsyn i första hand genom att tillhandahålla anordnaren av verksamheten den handledning och rådgivning som behövs samt genom att följa verksamhetens utveckling i samarbete med anordnaren. Bestämmelser om anmälningsskyldighet för privata serviceproducenter finns i 16 §.

Tillsynsmyndigheten får inspektera anordnarens i denna lag avsedda verksamhet samt de verksamhetsenheter och lokaler som används i verksamheten. Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet kan av grundad anledning ålägga ett kommunalt organ att inspektera en privat serviceproducents verksamhetsenhet. En inspektion får förrättas utan förhandsanmälan.

Inspektören ska ges tillträde till verksamhetsställets alla lokaler. Utrymmen som används för boende av permanent natur får dock inspekteras bara om det är nödvändigt för att trygga klientens ställning och garantera behörig service. Trots sekretessbestämmelserna ska alla handlingar som inspektören begär och som är nödvändiga för inspektionen läggas fram för honom eller henne. Dessutom ska inspektören utan kostnad på begäran få kopior av de handlingar som är nödvändiga för inspektionen. Inspektören har rätt att ta fotografier under inspektionen. Inspektören får biträdas av sådana experter som behövs för inspektionen.

Över inspektionerna ska det föras protokoll.

Om det vid styrningen och övervakningen av småbarnspedagogiken konstateras att den som anordnar verksamheten vid ordnandet eller genomförandet av verksamhet enligt denna lag har förfarit felaktigt eller underlåtit att fullgöra sin skyldighet, och ärendet inte föranleder andra åtgärder, kan tillsynsmyndigheten ge anordnaren av småbarnspedagogik, den person som är ansvarig för kommunens eller samkommunens felaktiga förfarande eller den person som är ansvarig för den privata serviceproducentens verksamhet en anmärkning för framtiden eller uppmärksamgöra dem på att verksamheten ska ordnas på behörigt sätt och att god förvaltningssed ska iakttas.

Om det upptäcks brister eller andra missförhållanden som äventyrar klientsäkerheten i ordnandet eller genomförandet av småbarnspedagogiken eller om verksamheten i övrigt strider mot denna lag, eller om den privata serviceproducenten inte har fullgjort sin anmälningsskyldighet, kan tillsynsmyndigheten meddela ett föreläggande om att bristerna eller missförhållandena ska avhjälpas. När föreläggandet meddelas ska det utsättas en tid inom vilken behövliga åtgärder ska vidtas. Om klientsäkerheten så kräver, får det bestämmas att verksamheten omedelbart ska avbrytas, eller användningen av en verksamhetsenhet eller del av enheten eller av en anordning omedelbart förbjudas.

Tillsynsmyndigheten kan förplikta den som anordnar verksamheten att iaktta ett i 2 mom. avsett föreläggande vid vite eller vid äventyr att verksamheten avbryts eller att användningen av en verksamhetsenhet eller en del av enheten eller av en anordning förbjuds.

Tillsynsmyndighetens beslut får överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen (586/1996). I anmärkning eller uppmärksamgörande får ändring inte sökas genom besvär.

Beslut om avbrytande av verksamheten, förbud mot användning av en verksamhetsenhet eller av en del av den eller av en anordning, och återkallande av tillstånd får omedelbart verkställas även om det överklagas, om detta är nödvändigt med hänsyn till klienternas säkerhet.

Tillsynsmyndigheten undersöker inte sådana klagomål över småbarnspedagogik som gäller ärenden äldre än fem år, om det inte finns särskilda skäl att undersöka klagomålet.

Polisen är skyldig att ge tillsynsmyndigheten handräckning för genomförandet av inspektion enligt 8 a §, avbrytande och förbud mot användning enligt 8 b § och rätt att få information enligt 18 § 4 mom.

För verksamhet enligt denna lag kan kommuner och samkommuner, inom ramen för det anslag som anvisats i statsbudgeten, beviljas statsunderstöd så som föreskrivs i lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet (1705/2009). För investeringar kan statsunderstöd också beviljas enligt statsunderstödslagen (688/2001). Statsbidragsmyndighet i ärenden som gäller investeringsunderstöd är Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet.

Med privat småbarnspedagogik avses sådan småbarnspedagogik som en enskild person, en sammanslutning eller en stiftelse eller ett affärsföretag som bildats av ett offentligt samfund tillhandahåller mot ersättning genom drivande av rörelse eller yrkesutövning.

Varje verksamhetsenhet ska ha en ansvarig person som svarar för att de tjänster som genomförs vid verksamhetsenheten uppfyller de krav som ställs på dem.

Den som producerar privat service ska utarbeta en plan för egenkontroll för att säkerställa att den småbarnspedagogiska verksamheten är tillbörlig. Serviceproducenten ska hålla planen för egenkontroll offentligt framlagd och följa hur den förverkligas. Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet får meddela föreskrifter om innehållet i planen för egenkontroll och om hur den ska utarbetas och följas upp.

Den som producerar privat service och som mot ersättning bedriver småbarnspedagogisk verksamhet i ett daghem eller i familjedagvård ska lämna in en skriftlig anmälan om verksamheten innan den inleds eller ändras väsentligt till det i 11 d § 1 mom. avsedda kommunala organ som svarar för småbarnspedagogiken.

I den anmälan om inledande av verksamhet som avses i 1 mom. ska nämnas

1) serviceproducentens namn, personbeteckning eller företags- och organisationsnummer kontaktuppgifter samt namn och kontaktuppgifter för företagets verkställande direktör eller någon annan som svarar för affärsverksamheten,

2) namn och kontaktuppgifter för de verksamhetsenheter för vilka tillstånd söks,

3) verksamhetsformen och produktionssättet för servicen samt dess planerade omfattning vid varje verksamhetsenhet,

4) antalet klientplatser vid varje verksamhetsenhet,

5) den ansvariga personens namn, personbeteckning, kontaktuppgifter, utbildning, arbetserfarenhet och uppgift vid verksamhetsenheten,

6) antalet övriga anställda och deras utbildning,

7) uppgift om registrering i det arbetsgivarregister som avses i lagen om förskottsuppbörd (1118/1996),

8) den dag då verksamheten enligt planerna ska inledas,

9) platsen för förvaring av klienthandlingar, de centrala principerna för förandet av klientregister och den som svarar för förandet av register samt den dataskyddsansvariga som avses i 20 § 5 mom. i lagen om elektronisk behandling av klientuppgifter inom social- och hälsovården (159/2007),

10) övriga uppgifter som behövs för att bedöma servicens kvalitet, säkerhet och tillbörlighet.

Efter att ha fått en anmälan enligt 1 mom. ska det kommunala organet omedelbart utföra en inspektion i den småbarnspedagogiska verksamhetsenheten och säkerställa att enheten och den småbarnspedagogik som tillhandahålls där uppfyller de krav som ställs på småbarnspedagogiken. Därefter ska organet utan dröjsmål lämna uppgifterna till Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet. Verksamheten kan inledas eller de väsentliga ändringarna i verksamheten genomföras när det kommunala organet har konstaterat att de nämnda kraven har uppfyllts.

Serviceproducenten ska lämna in en skriftlig anmälan om den ansvariga personen byts ut, om kontaktuppgifterna för den ansvariga personen ändras och om verksamheten avsluta. Anmälan ska lämnas in till det kommunala organ som tagit emot en anmälan som avses i 1 mom. Det kommunala organet ska meddela uppgifterna till Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet.

Det kommunala organet ska föra en förteckning över dem som producerar privat familjedagvård och som inte förs in i det register som avses i 17 § 1 mom. Närmare bestämmelser om anmälan, dess innehåll och de handlingar som ska fogas till den får utfärdas genom förordning av undervisnings- och kulturministeriet.

Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet ska driva ett riksomfattande informationssystem (register över tillhandahållare av privat service ) för handläggning av anmälningsärenden enligt 16 § och övervakning och statistikföring av privat småbarnspedagogisk verksamhet. Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet beslutar om införande av uppgifter i registret. I fråga om privat familjedagvård ska endast uppgifter om sådana verksamhetsenheter där barn vårdas av flera än en vårdare föras in i registret.

I registret ska det införas

1) uppgifter som avses i 16 § 2 och 4 mom.,

2) uppgifter om förändringar i verksamheten,

3) uppgifter om brott mot denna lag och om överträdelse av bestämmelser, föreskrifter och förvaltningsbeslut som utfärdats med stöd av den och om de påföljder som tillsynsmyndigheten beslutat om, uppgifter om tillsynsmyndighetens inspektioner och resultaten av dessa samt andra uppgifter som behövs för övervakningen, samt

4) andra uppgifter som behövs för handläggning och statistikföring av anmälningsärenden dock inte uppgifter som avses i 11 § i personuppgiftslagen (523/1999).

Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet svarar för de uppgifter som den fört in i registret och för att utlämnande av uppgifter är förenligt med lag. Tillsynsmyndigheten får använda registeruppgifter i den omfattning de uppgifter som ankommer på myndigheten kräver det. Uppgifterna om personer avförs ur registret fem år efter det att den verksamhet som avses i denna lag har avsluta.

För registrering av anmälningar tas det ut en avgift. Bestämmelser om grunderna för avgifterna finns i lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992).

Tillsynsmyndigheten får när det gäller dem som producerar privat service ur registret över tillhandahållare av privat service i ett allmänt datanät publicera och lämna ut namn eller firma, verksamhetsform samt alla verksamhetsenheters och verksamhetsställens adresser och andra kontaktuppgifter. En självständig yrkesutövare får dock förbjuda att hans eller hennes adress och övriga kontaktuppgifter publiceras.

För andra än självständiga yrkesutövare får det i ett allmänt datanät också finnas andra offentliga uppgifter om företagsverksamheten.

På annat utlämnande av offentliga personuppgifter än det som sker i ett allmänt datanät tillämpas 16 § 3 mom. i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet. Uppgifter om serviceproducenter som upphört med sin verksamhet enligt denna lag får publiceras och lämnas ut i ett allmänt datanät i högst tolv månader efter det att tillståndsmyndigheten har tagit emot anmälan om att verksamheten avslutas.

Tillsynsmyndigheterna ska samarbeta när de fullgör de uppgifter som anges i denna lag.

Det kommunala organet ska omedelbart underrätta Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet om bristfälligheter eller missförhållanden som kommit till dess kännedom i samband med tillsyn enligt denna lag samt om åtgärder som organet vidtagit med stöd av 8 a–b §.

Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet ska underrätta det kommunala organet i de kommuner där service produceras om åtgärder som myndigheten vidtagit med stöd av 8 a–b § och som gäller dem som producerar privat service.

Trots sekretessbestämmelserna har de tillsynsmyndigheter som avses i 8 § 2 mom. rätt att av dem som producerar privat småbarnspedagogisk verksamhet och av varandra avgiftsfritt få de upplysningar och utredningar som de behöver för att kunna fullgöra sina uppgifter.

Den som bedriver privat småbarnspedagogisk verksamhet och uppsåtligen försummar den anmälningsskyldighet som föreskrivs i 16 § eller ordnar småbarnspedagogik eller förskoleundervisning i strid med förbud som utfärdats med stöd av 8 b 2 mom. § ska, om inte strängare straff för gärningen föreskrivs någon annanstans i lag, för förseelse som gäller småbarnspedagogisk verksamhet, dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

Varje skola där det ordnas utbildning enligt denna lag ska ha en rektor som svarar för verksamheten.

En utbildningsanordnare ska med beaktande av den form i vilken utbildningen ordnas ha ett tillräckligt antal lärartjänster eller lärare i arbetsavtalsförhållande. Utbildningsanordnaren kan dessutom ha timlärare, skolgångsbiträden och annan personal.

Bestämmelser om behörighetsvillkoren för rektor och lärare utfärdas genom förordning av statsrådet. Utbildningsstyrelsen kan vid behov meddela föreskrifter som kompletterar bestämmelserna i förordningen. Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet kan av särskilda skäl bevilja dispens från behörighetsvillkoren.

Om inte annat föreskrivs någon annanstans i lag, får omprövning av beslut som avses i stöd av denna lag begäras hos Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet på det sätt som anges i förvaltningslagen, om beslutet gäller

1) antagning som elev,

2) rätten enligt 13 § till undervisning i religion och livsåskådningskunskap,

3) anordnande av särskilt stöd enligt 17 §,

4) särskilda undervisningsarrangemang enligt 18 §,

5) förlängd läroplikt enligt 25 § 2 mom.,

6) inledande av utbildning vid en annan tidpunkt enligt 27 §.

Beslut enligt 22 § som gäller bedömning av en elev får inte överklagas genom besvär. Elevens vårdnadshavare eller en annan laglig företrädare, eller eleven själv om han eller hon har fyllt 15 år, kan hos rektor begära ny bedömning av studieframstegen eller kvarstannande i årskurs eller ny slutbedömning inom två månader från delfåendet. I fråga om den nya bedömningen beslutar skolans rektor och elevens lärare gemensamt.

Elevens vårdnadshavare eller lagliga företrädare, eller eleven själv om han eller hon har fyllt 15 år, får hos Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet på det sätt som anges i förvaltningslagen begära omprövning av den nya bedömning som gjorts på begäran eller av ett avgörande genom vilket begäran har avslagits inom 14 dagar från det att han eller hon fick del av beslutet. Efter att ha tagit upp omprövningsbegäran till prövning kan Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet ändra förvaltningsbeslutet, upphäva beslutet, avslå begäran om omprövning eller återförvisa ärendet till rektor för ny behandling.

Andra beslut som fattats med stöd av 36 § än beslut som gäller skriftlig varning eller avstängning av en elev för viss tid får inte överklagas genom besvär.

Beslut av Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet genom vilket begäran om omprövning som framställts i ett ärende enligt 42 c § har avgjorts får inte överklagas genom besvär.

Beslut av förvaltningsdomstolen i ett ärende som avses i 42 § får inte överklagas genom besvär.

För undervisning som ordnas utomlands är den behöriga förvaltningsdomstolen Helsingfors förvaltningsdomstol.

För förskoleundervisning och grundläggande utbildning enligt denna lag beviljas statsandel så som föreskrivs i lagen om statsandel för kommunal basservice (1704/2009). För driftskostnaderna för förskoleundervisning och grundläggande utbildning beviljas annan finansiering så som föreskrivs i lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet (1705/2009). För morgon- och eftermiddagsverksamhet beviljas finansiering så som föreskrivs i lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet.

För utbildning och verksamhet enligt lagen om grundläggande utbildning kan, inom ramen för det anslag som anvisats för ändamålet i statsbudgeten, beviljas statsunderstöd så som bestäms i lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet. För investeringsprojekt kan statsunderstöd också beviljas enligt statsunderstödslagen (688/2001). Statsbidragsmyndighet i ärenden som gäller investeringsprojekt är Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

Varje läroanstalt där det ordnas utbildning enligt denna lag ska ha en rektor som svarar för verksamheten.

En utbildningsanordnare ska med beaktande av den form i vilken utbildningen ordnas ha ett tillräckligt antal lärartjänster eller lärare i arbetsavtalsförhållande. Utbildningsanordnaren kan dessutom ha timlärare samt annan personal.

Bestämmelser om behörighetsvillkoren för rektor och lärare utfärdas genom förordning av statsrådet. Utbildningsstyrelsen kan vid behov utfärda föreskrifter som kompletterar bestämmelserna i förordningen. Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet kan av särskilda skäl bevilja dispens från behörighetsvillkoren.

Omprövning av beslut som avses i denna lag får begäras hos Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet på det sätt som anges i förvaltningslagen, om beslutet gäller

1) antagning som studerande,

2) särskilda undervisningsarrangemang enligt 13 §,

3) tillgodoräknande av studier som fullgjorts i ett annat sammanhang,

4) förlängning av den tid under vilken gymnasiets lärokurs får slutföras och när en studerande ska anses ha avgått från gymnasiet,

5) rätten enligt 9 § till undervisning i religion och livsåskådningskunskap.

I ett beslut som avses i 17 § och som gäller bedömning av en studerande får ändring inte sökas genom besvär. En studerande kan hos rektor begära ett nytt beslut om studieframstegen eller slutbedömningen inom två månader efter det att han eller hon fick del av beslutet. I fråga om den nya bedömningen beslutar skolans rektor och den studerandes lärare gemensamt.

Den studerande får hos Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet på det sätt som anges i förvaltningslagen begära omprövning av den nya bedömning som gjorts på begäran eller av ett avgörande genom vilket begäran har avslagits, inom 14 dagar från det att han eller hon fick del av beslutet. Efter att ha tagit upp omprövningsbegäran till prövning kan Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet ändra förvaltningsbeslutet, upphäva beslutet, avslå begäran om omprövning eller återförvisa ärendet till rektor för ny behandling.

Andra beslut som fattats med stöd av 26 § än beslut som gäller varning, avstängning för viss tid, uppsägning från elevhem eller avhållande från studier får inte överklagas genom besvär.

Ett beslut av förvaltningsdomstolen genom vilket besvär som anförts i ett ärende enligt 34 § har avgjorts och ett beslut av Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet genom vilket begäran om omprövning av ett ärende enligt 34 d § har avgjorts får inte överklagas genom besvär.

För undervisning som ordnas utomlands är den behöriga förvaltningsdomstolen Helsingfors förvaltningsdomstol.

För utbildning enligt denna lag beviljas statsunderstöd för driftskostnader inom ramen för det anslag som anvisats för ändamålet i statsbudgeten så som föreskrivs i lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet (1705/2009). För investeringsprojekt kan statsunderstöd också beviljas enligt statsunderstödslagen (688/2001). Statsbidragsmyndighet för investeringsprojekt är Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

Varje läroanstalt där det ordnas utbildning enligt denna lag ska ha en rektor som svarar för verksamheten.

En utbildningsanordnare ska med beaktande av den form i vilken utbildningen ordnas ha ett tillräckligt antal lärartjänster eller lärare i arbetsavtalsförhållande. Utbildningsanordnaren kan dessutom ha timlärare och annan personal.

Bestämmelser om behörighetsvillkoren för rektor och lärare utfärdas genom förordning av statsrådet. Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet kan av särskilda skäl bevilja dispens från behörighetsvillkoren för rektor. Ett universitet kan i ett enskilt fall förklara en person behörig att meddela undervisning. Bestämmelser om behörighetsintyg utfärdat av universitet utfärdas genom förordning av statsrådet.

En elev kan inom två månader efter det att han eller hon fick del av bedömningen begära en ny bedömning av den lärare eller de lärare som utfört bedömningen. Om eleven är missnöjd med den nya bedömningen eller med det beslut genom vilket begäran har avslagits, kan eleven begära rättelse av bedömningen hos rektor. Det beslut som gäller rättelse av bedömningen får inte överklagas genom besvär.

I fråga om beslut som gäller elevavgifter enligt 12 § eller elevantagning får omprövning begäras hos Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet på det sätt som anges i förvaltningslagen (434/2003), om inte annat föreskrivs någon annanstans i lag.

Det beslut som meddelas med anledning av en begäran om omprövning får överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen (586/1996), om inte annat föreskrivs någon annanstans i lag. Besvär som gäller elevantagning ska behandlas skyndsamt. Över förvaltningsdomstolens ovan avsedda beslut får besvär inte anföras.

Begäran om omprövning och besvär som gäller elevantagning ska anföras inom 14 dagar från det att beslutet delgavs eleven eller dennes vårdnadshavare eller lagliga företrädare.

En kommun som ordnar grundläggande konstundervisning får statsandel enligt antalet invånare i kommunen så som föreskrivs i lagen om statsandel för kommunal basservice (1704/2009).

En utbildningsanordnare som avses i 2 § 2 mom. beviljas statsandel enligt antalet kalkylerade undervisningstimmar. En kommun kan utöver vad som föreskrivs i 1 mom. beviljas rätt till statsandel enligt antalet undervisningstimmar. I fråga om beviljande av sådan rätt gäller i tillämpliga delar vad som i 3 § föreskrivs om beviljande av tillstånd att ordna utbildning. Angående statsandel för utbildning som avses i detta moment gäller det som föreskrivs i lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet (1705/2009).

Utbildningsanordnaren kan, inom ramen för det anslag som anvisats i statsbudgeten, beviljas statsunderstöd så som föreskrivs i lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet. För investeringar kan statsunderstöd beviljas också enligt statsunderstödslagen (688/2001). Statsbidragsmyndighet i ärenden som gäller investeringsunderstöd är Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet kan på grundval av klagan utreda om ordnandet av sådan utbildning som avses i denna lag har skett enligt bestämmelser och föreskrifter. Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet är behörig att pröva även ärenden som gäller undervisning som ordnas utomlands.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet kan bevilja ett registrerat religionssamfund eller dess registrerade lokalsamfund eller något annat registrerat samfund eller en stiftelse tillstånd att anlägga en begravningsplats. En förutsättning för beviljande av tillstånd är att sökanden har möjligheter att hålla begravningsplatsen på behörigt sätt samt att de övriga förutsättningar som föreskrivs för anläggande av en begravningsplats uppfylls. En begravningsplats får inte hållas i syfte att eftersträva ekonomisk vinst.

Till ansökan om tillstånd ska det fogas en redogörelse för hur hållandet av begravningsplatsen kommer att ordnas. Tillståndet kan förenas med behövliga villkor som gäller hållandet av begravningsplatsen och skötseln av den. För utvidgning eller minskning av området för en begravningsplats ska tillstånd fås av Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet.

Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet kan för viss tid eller tills vidare förbjuda gravsättning på en begravningsplats som avses i denna paragraf, om tillståndssökanden har lämnat felaktiga uppgifter som väsentligt har inverkat på beviljandet av tillståndet eller om bestämmelserna i denna lag eller i tillståndsvillkoren väsentligt överträds i verksamheten.

En anteckning om den begränsning i rätten att råda över fastigheten som avses i 9 § 2 och 3 mom. ska göras i lagfarts- och inteckningsregistret vid fastigheten eller rättigheten i fråga.

En i 3 och 7 § avsedd huvudman för en begravningsplats ska till den inskrivningsmyndighet som avses i 5 kap. 2 § i jordabalken anmäla ett beslut om att anlägga en begravningsplats på den fastighet som huvudmannen äger. Detsamma gäller ett beslut om att anlägga en begravningsplats på en fastighet som huvudmannen besitter med stöd av en legorätt eller annan nyttjanderätt som avses i 9 § 1 mom. När Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet har meddelat tillstånd att anlägga en begravningsplats enligt 8 §, ska myndigheten till den inskrivningsmyndighet som avses i 5 kap. 2 § i jordabalken anmäla den fastighet eller den i 9 § 1 mom. avsedda rättighet som tillståndsbeslutet gäller. Ett beslut som ska underställas en myndighet anmäls efter att fastställelsemyndigheten har avgjort frågan.

När ett område som används som begravningsplats bildas till en fastighet vid en fastighetsbildningsförrättning, ska förrättningsingenjören anmäla det till den inskrivningsmyndighet som avses i 5 kap. 2 § jordabalken efter att förrättningen vunnit laga kraft.

En anteckning om rådighetsbegränsning avförs ur registret när den inskrivningsmyndighet som avses i 5 kap. 2 § jordabalken har fått utredning om att begravningsplatsen har lagts ned enligt 15 §.

En begravningsplats kan läggas ned och ett begravningsplatsområde tas i annat bruk när minst 100 år har förflutit sedan den senaste gravsättningen.

En begravningsplats som hålls av ett registrerat religionssamfund eller något annat registrerat samfund eller en stiftelse kan läggas ned med tillstånd av Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet efter utgången av den tid som nämns i 1 mom.

Av synnerligen vägande skäl kan en begravningsplats läggas ned med tillstånd av Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet och begravningsplatsområdet tas i annat bruk tidigare än vad som anges i 1 mom. De närmaste anhöriga till de gravsatta och de som innehar gravrätt ska då ges tillfälle att bli hörda.

Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet kan av särskilda skäl på ansökan bevilja tillstånd att inrätta en enskild grav för gravsättning av en namngiven avliden på en plats som lämpar sig för gravsättning. En enskild gravs läge ska märkas ut tydligt.

Markområdet för en enskild grav kan tas i annat bruk tidigast 25 år efter gravsättningen.

I fråga om en enskild grav gäller i övrigt i tillämpliga delar 2 §, 8 § 2 mom., 13 § 1 mom. samt 15 § 2 och 3 mom. och vad som i hälsoskyddslagen och med stöd av den föreskrivs om gravsättning. Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet ska se till att anteckning om enskild grav görs i fastighetsdatasystemet vid fastighetsregisterenheten i fråga. Anteckningen avförs när graven läggs ned.

Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet kan bevilja ett offentligt samfund som avses i 3 och 7 § och en sammanslutning eller stiftelse som avses i 8 § tillstånd att hålla ett krematorium.

En förutsättning för beviljande av tillstånd är att sökanden har möjligheter att hålla krematoriet på behörigt sätt. För att tillstånd att hålla ett krematorium ska beviljas förutsätts dessutom att krematorieverksamheten har beviljats miljötillstånd enligt miljöskyddslagen (527/2014). Ett krematorium får inte hållas i syfte att eftersträva ekonomisk vinst.

Till ansökan om tillstånd ska det fogas en redogörelse för hur hållandet av krematoriet kommer att ordnas. Tillståndet kan förenas med behövliga villkor som gäller hållandet av krematoriet och krematoriets verksamhet.

Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet kan för viss tid förbjuda verksamheten vid ett krematorium eller, av synnerligen vägande skäl, återkalla ett tillstånd att hålla ett krematorium, om sökanden har lämnat oriktiga uppgifter som väsentligt har inverkat på beviljandet av tillståndet eller om bestämmelserna i denna lag eller tillståndsvillkoren upprepade gånger överträds i verksamheten.

Huvudmannen för ett krematorium ska göra en anmälan om nedläggning av verksamheten till Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet.

Stoft eller aska som har gravsatts får av synnerligen vägande skäl med tillstånd av Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet flyttas till en annan grav. Angående hälsoskyddsmyndighetens tillstånd till flyttning av gravsatt stoft föreskrivs särskilt.

Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet utövar tillsyn över fullgörandet av skyldigheterna enligt denna lag. Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet har trots vad som särskilt föreskrivs om sekretess rätt att av myndigheter, av huvudmän för en begravningsplats eller ett krematorium samt av innehavare av en enskild grav få de uppgifter som tillsynen kräver.

Om huvudmannen för en begravningsplats eller ett krematorium eller den som innehar en enskild grav vid skötseln av uppgifter enligt denna lag inte har iakttagit en skyldighet som föreskrivs i denna lag eller med stöd av den, kan Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet vid vite eller hot om tvångsutförande så som bestäms i viteslagen (1113/1990) ålägga den ovan nämnda att iaktta skyldigheten.

I fråga om en enskild grav som används när denna lag träder i kraft kan Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet göra en sådan anteckning i fastighetsdatasystemet som avses i 16 § 3 mom. Ska en sådan anteckning göras före den 1 juni 2005, görs den i fastighetsregistret vid registerenheten i fråga. Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet ska till fastighetsregisterföraren anmäla de uppgifter som behövs för anteckningen.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

Rättelse i ett beslut genom vilket gymnasiets rektor har förvägrat rätt att delta i studentexamen eller i ett prov som hör till examen får yrkas skriftligen hos Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet. Ändring i Statens tillstånds- och tillsynsmyndighets beslut i ett ärende enligt detta moment får sökas genom besvär hos förvaltningsdomstolen så som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen.

Ändring i ett beslut genom vilket gymnasiets rektor har bestämt en påföljd enligt 11 § 1 mom. får sökas genom besvär hos förvaltningsdomstolen. Beslutet verkställs trots att besvär anförts, om inte besvärsmyndigheten förbjuder verkställigheten.

Besvär över ett beslut som avses i 1 och 2 mom. ska anföras inom 14 dagar från delfåendet av beslutet. I fråga om sökande av ändring gäller i övrigt vad som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen. Besvären ska behandlas skyndsamt.

Upphävs ett sådant beslut som avses i 2 mom., annulleras utan ansökan anmälan till de prov som personen i fråga inte deltagit i efter beslutet av rektorn och avgifterna för proven återbetalas. Förvaltningsdomstolen eller högsta förvaltningsdomstolen kan när de bifaller besvär besluta att examinanden får genomföra examen från början.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

Nationalbiblioteket ska uppmana den att fullgöra sin skyldighet som åsidosätter sin skyldighet enligt 4 § att överlåta ett tryckalster eller en upptagning eller sin skyldighet enligt 8 § 1 mom. att möjliggöra hämtning och lagring av nätmaterial eller att överlåta nätmaterial eller som vid överlåtelse av material åsidosätter bestämmelserna i 19 och 20 §.

Nationella audiovisuella institutet ska uppmana den att fullgöra sin skyldighet som åsidosätter sin skyldighet enligt 4 § att överlåta en upptagning som innehåller film eller sin skyldighet enligt 11, 14 eller 15 § att deponera ett televisions- eller radioprogram eller en film och material i anslutning till dessa eller som vid överlåtelse eller deponering av material åsidosätter bestämmelserna i 19 och 20 §.

Om en uppmaning som ges med stöd av 1 eller 2 mom. inte iakttas, kan Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet på ansökan av Nationalbiblioteket eller institutet ålägga den överlåtelse- eller deponeringsskyldige att vid vite fullgöra sin skyldighet eller rätta till förseelsen. Bestämmelser om föreläggande och utdömande av vite finns i viteslagen (1113/1990).

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

Trots vad som föreskrivs i lagen om privat hälso- och sjukvård (152/1990) får en i 7 och 8 § i lagen om grundläggande utbildning avsedd utbildningsanordnare som har till uppgift att ordna utbildning för barn med de svåraste funktionsnedsättningarna och en i 27 § 2 mom. i lagen om yrkesutbildning avsedd utbildningsanordnare ordna hälso- och sjukvårdstjänster för sina studerande för att stödja undervisningen och utbildningen. Utbildningsanordnaren ska lämna Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet en anmälan som innehåller de uppgifter som avses i 4 § i lagen om privat hälso- och sjukvård. För verksamheten svarar en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården som utsetts av utbildningsanordnaren och som ska vara godkänd av den tillsynsmyndighet som avses i 4 § 1 den lagen.

Utöver vad som föreskrivs i denna paragraf har de studerande vid de läroanstalter som avses i 1 mom. rätt till elevhälsa enligt denna lag.

Utbildningsanordnaren svarar tillsammans med undervisningsväsendet och social- och hälsovårdsväsendet i den kommun där läroanstalten är belägen för att egenkontroll av den samlade elevhälsan genomförs.

Bestämmelser som gäller styrning och tillsyn över de elevhälsotjänster som anges i 7 och 8 § finns också i 3 § i socialvårdslagen (710/1982) och 2 § i folkhälsolagen (66/1972).

Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet har rätt att på eget initiativ pröva huruvida en utbildningsanordnare har ordnat den i 6 § avsedda elevhälsan i enlighet med en läroplan så att den är förenlig med denna lag.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

Undervisnings- och kulturministeriet svarar för den allmänna ledningen, samordningen och utvecklandet av idrottspolitiken samt för att allmänna förutsättningar för idrott skapas inom statsförvaltningen.

Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet svarar för statsförvaltningens regionala uppgifter inom idrottens område. Närmare bestämmelser om dessa uppgifter utfärdas genom förordning av statsrådet.

Staten ska vid skötseln av sina uppgifter vid behov samarbeta med kommunerna, landskapen, medborgarorganisationerna och andra aktörer inom idrottssektorn.

Vid Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet finns som sakkunnigorgan följande regionala idrottsråd som tillsätts av landskapen:

1) det regionala idrottsrådet i Södra Finland, som tillsätts av landskapen Nyland, Egentliga Tavastland, Päijänne-Tavastland, Kymmenedalen och Södra Karelen,

2) det regionala idrottsrådet i Sydvästra Finland, som tillsätts av landskapen Egentliga Finland och Satakunta,

3) det regionala idrottsrådet i Västra och Inre Finland, som tillsätts av landskapen Birkaland, Mellersta Finland, Södra Österbotten, Österbotten och Mellersta Österbotten,

4) det regionala idrottsrådet i Östra Finland, som tillsätts av landskapen Södra Savolax, Norra Savolax och Norra Karelen,

5) det regionala idrottsrådet i Norra Finland, som tillsätts av landskapen Norra Österbotten och Kajanaland,

6) det regionala idrottsrådet i Lappland, som tillsätts av landskapet Lappland.

Närmare bestämmelser om tillsättande av regionala idrottsråd samt om rådens sammansättning och uppgifter utfärdas genom förordning av statsrådet.

Undervisnings- och kulturministeriet anvisar årligen anslag till Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet för skötsel av statsförvaltningens regionala uppgifter inom idrotten och avtalar med myndigheten om hur anslagen ska användas. Ministeriet kan anvisa Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet också andra anslag som fördelas vidare i form av understöd.

Undervisnings- och kulturministeriet är statsbidragsmyndighet i fråga om de understöd som avses i 8–14 §. Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet är statsbidragsmyndighet i fråga om andra anläggningsprojekt än sådana som medför betydande kostnader samt i fråga om beviljande av anslag enligt 9 § som myndigheten blivit anvisad. Närmare bestämmelser om behörighetsfördelningen mellan statsbidragsmyndigheterna får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

Undervisnings- och kulturministeriet svarar för den allmänna ledningen, samordningen och utvecklingen av ungdomsarbetet och ungdomspolitiken samt för att allmänna förutsättningar för ungdomsarbete och ungdomspolitik skapas inom statsförvaltningen.

Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet svarar för statsförvaltningens regionala uppgifter inom ungdomsarbetet och ungdomspolitiken. Närmare bestämmelser om dessa uppgifter utfärdas genom förordning av statsrådet.

Staten ska vid skötseln av sina uppgifter vid behov samarbeta med kommunerna, organisationer på ungdomsområdet och andra sammanslutningar samt med de unga.

Undervisnings- och kulturministeriet är statsbidragsmyndighet i de ärenden som avses i denna lag.

Ministeriet kan anvisa anslag som tagits in i statsbudgeten till Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet för beviljande av understöd.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

Undervisnings- och kulturministeriet svarar för den nationella bibliotekspolitiken för de allmänna biblioteken och för att utveckla den.

Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet har till uppgift att

1) främja uppnåendet av målen för den nationella bibliotekspolitiken för de allmänna biblioteken

2) följa och utvärdera verksamheten vid de allmänna biblioteken,

3) främja de allmänna bibliotekens lokala, regionala, riksomfattande och internationella utvecklingsprojekt, och

4) utföra andra uppgifter som undervisnings- och kulturministeriet har ålagt Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet.

Kommunen ska utvärdera det allmänna bibliotekets verksamhet. Avsikten med utvärderingen är att trygga att syftet med denna lag uppnås och att stödja utvecklingen av det allmänna bibliotekets verksamhet. Med hjälp av utvärderingen följs det upp hur de allmänna bibliotekens uppdrag och uppgifter fullgörs och hur de allmänna bibliotekens verksamhet ordnas.

Beslut om riksomfattande utvärdering samt om deltagande på riksnivå i internationell utvärdering fattas av undervisnings- och kulturministeriet, som svarar för genomförandet av utvärderingen tillsammans med Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet. Kommunerna är skyldiga att delta i utvärdering som avses i detta moment.

Väsentliga utvärderingsresultat ska offentliggöras.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

Om inte annat föreskrivs nedan, får omprövning av utbildningsanordnarens beslut enligt denna lag begäras hos Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet på det sätt som anges i förvaltningslagen, om beslutet gäller

1) i 11 § avsedd tid för genomförande av handledande utbildning,

2) i 43 § avsedd antagning som studerande,

3) i 64 § avsett särskilt stöd eller i 64 § 2 mom. avsedd anpassning av bedömningen av kunnandet,

4) i 66 § avsedd avvikelse från kraven på yrkesskicklighet och målen för kunnandet,

5) i 84 § avsedd skyldighet att visa upp ett intyg över narkotikatest,

6) i 96 § avsedd rätt för den studerande att tillfälligt avbryta sina studier,

7) i 97 § avsedda situationer då en studerande ska anses ha avgått.

Varje sådan läroanstalt och varje sådant verksamhetsställe som en utbildningsanordnare har där det ordnas utbildning eller examina som avses i denna lag ska ha en rektor eller annan föreståndare som svarar för verksamheten och som uppfyller de behörighetsvillkor som gäller för en rektor. Utbildningsanordnaren kan dock besluta att flera verksamhetsställen har en gemensam rektor eller föreståndare som svarar för verksamheten. Tvåspråkiga läroanstalter ska för vardera språkgruppen ha en rektor eller annan föreståndare som svarar för verksamheten, eller en rektor eller annan föreståndare som svarar för verksamheten och som fullständigt behärskar läroanstaltens bägge undervisningsspråk. Vad som någon annanstans i denna lag föreskrivs om rektorer, gäller också andra föreståndare som svarar för verksamheten.

En utbildningsanordnare ska med beaktande av det sätt som utbildningen ordnas på ha ett tillräckligt antal lärartjänster eller lärare i arbetsavtalsförhållande. Utbildningsanordnaren kan dessutom ha timlärare och annan personal.

Bestämmelser om behörighetsvillkoren för rektor och lärare utfärdas genom förordning av statsrådet. Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet kan av särskilda skäl bevilja dispens från behörighetsvillkoren. Ett universitet kan i ett enskilt fall förklara en person behörig att ge utbildning på något konstområde i enlighet med vad som närmare föreskrivs genom förordning av statsrådet.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

Syftet med denna lag är att trygga tillräckliga personalresurser och andra resurser samt behövlig särskild expertis inom de uppgifter i fiskerihushållningen och vattenhushållningen som hör till landskapen. Syftet är också att säkerställa att uppgifterna sköts som helheter som omfattar hela vattendrag.

Denna lag tillämpas inom jord- och skogsbruksministeriets ansvarsområde på skötseln av landskapets uppgifter inom fiskerihushållningen och vattenhushållningen enligt 6 § 1 mom. 8 punkten i landskapslagen ( / ) samt på skötseln av uppgifter i anslutning till användningen och skötseln av vattentillgångar och hanteringen av översvämningsrisker enligt 6 § 1 mom. 19 punkten i den lagen, om inte något annat föreskrivs någon annanstans i lag.

Landskapen ska avtala om gemensam skötsel av de uppgifter som avses i 1 § 2 mom. på det sätt som föreskrivs i 8 kap. i landskapslagen så att

1) landskapen har tillgång till den specialkompetens och den kännedom om områdets fiskerihushållnings- och vattenhushållningsförhållanden som behövs för att säkerställa en jämlik och sakkunnig skötsel av uppgifterna,

2) behövlig växelverkan mellan skötseln av uppgifterna inom fiskerihushållningen respektive vattenhushållningen säkerställs,

3) det vid uppgifter som gäller beviljande av näringsstöd ur Europeiska havs- och fiskerifonden säkerställs att verksamhetsförutsättningarna för fiskerinäringen i hela landet främjas med hjälp av stödet,

4) det säkerställs att uppgifterna sköts som en helhet avrinningsområdesvis, så att konsekvenserna på hela avrinningsområdet i fråga kan beaktas i beredningen och beslutsfattandet,

5) ett effektivt fullgörande av medlemsstaternas skyldigheter enligt Europeiska unionens lagstiftning säkerställs i hela landet när det gäller uppgifter i anslutning till hanteringen av översvämningsrisker,

6) användningen och underhållet av vattenkonstruktionsegendom som tjänar landskapets uppgifter inom fiskerihushållningen och vattenhushållningen tryggas och de skyldigheter som bygger på tillstånd och avtal som gäller egendomen i fråga fullgörs.

Landskapen ska ge jord- och skogsbruksministeriet möjlighet att yttra sig om det avtal mellan landskapen som avses i 1 mom. eller om en ändring av avtalet innan avtalet eller ändringen godkänns. Om jord- och skogsbruksministeriet anser att avtalet eller ändringen inte uppfyller de krav som föreskrivs i 1 mom. ska ministeriet och landskapen förhandla om saken.

Landskapen ska delge jord- och skogsbruksministeriet det godkända avtalet.

Om landskapen inte kan nå ett i 2 § avsett avtal kan statsrådet meddela behövliga föreskrifter om att landskapen gemensamt ska sköta de uppgifter som avses i denna lag. I föreskrifterna ska vikt fästas vid vad som föreskrivs i 1 § 1 mom. och 2 § 1 mom. 1–6 punkten.

Statsrådet kan besluta

1) att uppgifterna ska skötas med hjälp av ett sådant gemensamt organ som avses i 48 § i landskapslagen,

2) vilket landskap som ska vara ansvarigt landskap enligt 48 § 1 mom. i landskapslagen samt om frågor som gäller det gemensamma organ som avses i 49 § 1–3 punkten i landskapslagen,

3) om andra omständigheter vid ordnande av samarbetet som behövs för att uppfylla de krav som föreskrivs i 2 § 1 mom.

Statsrådet ska samtidigt besluta om ett förfarande genom vilket de föreskrifter som statsrådet meddelat kan ersättas med ett i 2 § avsett avtal mellan landskapen.

Statsrådets beslut enligt denna paragraf ska beredas i jord- och skogsbruksministeriet. Ministeriet ska vid beredningen höra de landskap som beslutet gäller.

Bestämmelser om sökande av ändring i landskapets beslut att godkänna ett i 2 § avsett avtal finns i 18 kap. i landskapslagen. Landskapet kan bestämma att beslutet ska även om det överklagas iakttas till dess ärendet har avgjorts genom ett lagakraftvunnet beslut.

Ändring i ett beslut som statsrådet har fattat med stöd av 3 § söks på det sätt som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen (586/1996). Statsrådets beslut ska även om det överklagas iakttas till dess ärendet har avgjorts genom ett lagakraftvunnet beslut.

Landskapen ska bereda och godkänna ett avtal enligt 2 § för första gången så att det godkända avtalet kan delges jord- och skogsbruksministeriet senast den 30 september 2019. Landskapen ska ge jord- och skogsbruksministeriet möjlighet att yttra sig om avtalet senast tre månader innan avtalet godkänns.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 2019.

Denna lag tillämpas när ett landskap sköter sådana på landskapet överförda uppgifter, nedan uppgifter som utbetalande organ , som anges någon annanstans i lag och som avses i artikel 7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 om finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 352/78, (EG) nr 165/94, (EG) nr 2799/98, (EG) nr 814/2000, (EG) nr 1290/2005 och (EG) nr 485/2008, nedan den horisontella förordningen. Denna lag tillämpas också på det stödsystem och åtgärder som avses i artikel 72.4 i den horisontella förordningen och på stöd till jordbrukssektorn i enlighet med fördraget om Finlands anslutning till Europeiska unionen och artiklarna 107-109 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

Landskapet ska organisera utförandet av de uppgifter som avses i denna lag så att uppgifterna utförs enligt de krav som ställs i Europeiska unionens lagstiftning och i den nationella lagstiftningen och på ett ur lagstiftningssynvinkel ändamålsenligt sätt.

Landskapet ska ingå ett sådant avtal om skötsel av uppgifter som utbetalande organ med Landsbygdsverket som avses i bilaga I till kommissionens delegerade förordning (EU) nr 907/2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 vad gäller utbetalande organ och andra organ, ekonomisk förvaltning, avslutande av räkenskaper, säkerheter och användning av euron, nedan den delegerade förordningen om utbetalande organ.

Landskapet får inte överföra utförandet av uppgifter som anges i avtalet om skötsel av uppgifter som utbetalande organ på en tredje part eller på ett affärsverk inom landskapet.

Landskapet kan sköta uppgifter enligt denna lag i ett annat landskaps område om landskapen har avtalat om detta på det sätt som avses i landskapslagen ( / ), under förutsättning att landskapen kommit överens om saken även i ett avtal om skötsel av uppgifter som utbetalande organ. När ett landskap sköter sådana uppgifter som avses i denna lag i ett annat landskaps område ansvarar det först nämnda landskapet för organiseringen av skötseln av uppgiften i fråga.

Landskapet ska organisera skötseln av uppgifterna som utbetalande organ så att uppgifterna sköts av så många tjänsteinnehavare i landskapet att de kan fördelas på det sätt som avses i punkt 1 B ii i bilaga I till den delegerade förordningen om utbetalande organ.

De uppgifter som avses i denna lag ska skötas med hjälp av centraliserade datasystem som det utbetalande organet anvisat för detta syfte.

Jord- och skogsbruksministeriet ansvarar för den allmänna utvecklingen av skötseln av uppgifter som utbetalande organ och samordningen när det gäller styrningen av landskapen.

Landsbygdsverket, Livsmedelssäkerhetsverket och Säkerhets- och kemikalieverket styr och övervakar inom sitt ansvarsområde skötseln av uppgifterna enligt denna lag i landskapen.

I syfte att säkerställa en ändamålsenlig förvaltning och användning av Europeiska unionens medel har jord- och skogsbruksministeriet, Landsbygdsverket och det attesterande organ som avses i artikel 9 i den horisontella förordningen rätt att utöva tillsyn över landskap till den del de sköter uppgifter som det utbetalande organet ska sköta enligt den delegerade förordningen om utbetalande organ. Landskapet ska oberoende av sekretessbestämmelserna lägga fram alla uppgifter och handlingar som behövs för tillsynen.

Om jord- och skogsbruksministeriet eller Landsbygdsverket upptäcker att landskapet i sin verksamhet inte sköter sina uppgifter som utbetalande organ eller organiseringen av dessa uppgifter som sig bör kan jord- och skogsbruksministeriet eller Landsbygdsverket ålägga landskapet att avhjälpa bristerna eller missförhållandena. När åläggandet meddelas ska det anges en tidsfrist inom vilken behövliga åtgärder ska vidtas. Åläggandet kan förenas med föreläggande av vite.

Landskapet är skyldigt att ge jord- och skogsbruksministeriet, Landsbygdsverket, Livsmedelssäkerhetsverket, Säkerhets- och kemikalieverket samt andra statliga myndigheter handräckning i ärenden som relaterar till de uppgifter som avses i 1 §.

Landskapet är skyldigt att oberoende av sekretessbestämmelserna ge de myndigheter som nämns i 1 mom. sådana uppgifter och utredningar som myndigheterna behöver för att sköta de uppgifter som anges i denna lag.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

Denna lag tillämpas på verkställigheten av följande statsfördrag som är bindande för Finland:

1) överenskommelsen mellan Finland och Socialistiska Rådsrepublikernas Förbund angående gränsvattendragen (FördrS 25/1965), nedan gränsvattenöverenskommelsen mellan Finland och Ryssland .

2) överenskommelsen mellan Republiken Finland och Socialistiska Rådsrepublikernas Förbund om en avtappningsstadga för Saimen och Vuoksen (FördrS 91/1991), nedan överenskommelsen mellan Finland och Ryssland om en avtappningsstadga .

3) gränsälvsöverenskommelsen mellan Finland och Sverige (FördrS 91/2010),

4) överenskommelse mellan Finlands Regering, Norges Regering och de Socialistiska Rådsrepublikernas Förbunds Regering angående reglering av Enare sjö med användande av Kaitakoski kraftverk och damm (FördrS 38/1959), nedan överenskommelse om reglering av Enare träsk .

Jord- och skogsbruksministeriet styr och följer verkställigheten av denna lag.

Finlands miljöcentral ska inom sitt verksamhetsområde för jord- och skogsbruksministeriet och landskapen producera sakkunnigtjänster som behövs när de statsfördrag som avses i 1 § verkställs.

Den som sköter avtappningen ska i det informationssystem som sköts vid Finlands miljöcentral spara uppgifter om inledande och avslutande av avtappningar i Saimen och Vuoksen som överensstämmer med överenskommelsen mellan Finland och Ryssland om en avtappningsstadga men avviker från det normala.

En sådan eventuell förlust av förmån på finskt territorium som orsakas av verkställigheten av överenskommelsen mellan Finland och Ryssland om en avtappningsstadga ersätts med statsmedel i enlighet med 18 kap. 6 § 1 mom. i vattenlagen (587/2011). Om avtal om ersättningarna inte nås, får ersättningsärendet på ansökan hänskjutas till Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet.

Vid handläggningen av ersättningsansökningar samt när ersättningar fastställs och betalas tillämpas vattenlagen och de bestämmelser som har utfärdats med stöd av den.

En ersättningsansökan ska göras senast fem år efter det att förlusten av förmån uppkom.

Landskapet Södra Karelen ska i samarbete med landskapen Södra Savolax, Norra Savolax och Norra Karelen

1) bistå jord- och skogsbruksministeriet vid verkställigheten av överenskommelsen mellan Finland och Ryssland om en avtappningsstadga,

2) producera de uppgifter om vattenståndet och vattenföringen i Saimen och Vuoksen som ska införas i det informationssystem som sköts vid Finlands miljöcentral,

3) sörja för att uppgifter om vattenståndet i Saimen och Vuoksen samt de uppgifter som avses i 4 § publiceras i det allmänna datanätet och att uppgifterna skickas till berörda kommuner för att publiceras i enlighet med 108 § i kommunallagen (410/2015),

4) vid avtappning enligt överenskommelsen mellan Finland och Ryssland om en avtappningsstadga följa effekterna av avtappningen på saimenvikarens livsbetingelser samt på fiskbeståndet och fisket,

5) sörja för handläggningen av de ersättningsärenden som avses i 5 § och för utbetalningen av ersättningar.

Landskapet Kymmenedalen ska i samarbete med landskapen Södra Karelen, Södra Savolax, Norra Savolax, Kajanaland, Norra Österbotten och Lappland bistå jord- och skogsbruksministeriet vid verkställigheten av gränsvattenöverenskommelsen mellan Finland och Ryssland.

Den i artikel 6 i gränsälvsöverenskommelsen mellan Finland och Sverige avsedda myndighet som ska utses av parten och den i artikel 17 i gränsälvsöverenskommelsen avsedda bevakningsmyndigheten är i Finland landskapet Lappland. Landskapet Lappland ska i samband med bevakningsuppgifter enligt artikel 17 i överenskommelsen ge Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet tillfälle att yttra sig i det ärende som bevakningen gäller.

Jord- och skogsbruksministeriet får enligt 16 § i den fiskestadga som utgör en integrerad del av gränsälvsöverenskommelsen mellan Finland och Sverige komma överens med Sveriges regering, eller någon myndighet som denna bestämmer, om undantag från bestämmelserna i fiskestadgan. Genom överenskommelsen får undantag göras från fiskestadgans bestämmelser om tillåtna fisketider och redskap, fiskemetoder, antal redskap eller andra tekniska fiskeregler och om de fångstplatser som omfattas av bilaga 2 till stadgan.

Genom förordning av statsrådet får bestämmelser utfärdas om tillåtna fisketider för fasta redskap som avses i 11 § sjätte stycket i fiskestadgan, om antalet redskap och om andra redskapsbegränsningar med beaktande av strävan att uppnå ett hållbart fiske och likabehandling av fiskare på den finska sidan av Bottniska vikens kustområde. Begränsningarna rörande fisketiderna och redskapen kan variera beroende på om det är fråga om fiskare som hör till grupp I eller grupp II av kommersiella fiskare enligt 88 § i lagen om fiske (379/2015). Därtill får kommersiella fiskare prioriteras framför personer som fiskar på någon annan grund.

Genom förordning av statsrådet får bestämmelser som behövs för övervakningen av fisket med fasta redskap också utfärdas om förhandsanmälningar för vittjande av redskap och för fångster, om begränsningar i fångsternas landningsställen och tidpunkter för vittjande av redskap, om märkning av laxfångster och om andra åtgärder för övervakning av fiske.

Landskapet Lappland ska bistå jord- och skogsbruksministeriet vid verkställigheten av gränsälvsöverenskommelsen mellan Finland och Sverige.

Landskapet Lappland ska bistå jord- och skogsbruksministeriet vid verkställigheten av överenskommelsen om reglering av Enare träsk.

De vattenrättsliga tillstånd gällande regleringen av Enare träsk som innehas av staten och de rättigheter och skyldigheter som grundar sig på vattenrättsliga beslut som fattats om ersättning och förebyggande av skador som orsakas av regleringen överförs till landskapet Lappland den 1 januari 2020.

Staten ansvarar för de kostnader som landskapet Lappland orsakas när det uppfyller sina skyldigheter enligt de tillstånd och beslut som avses i 12 § 2 mom. Jord- och skogsbruksministeriet och landskapet Lappland förhandlar på förhand om åtgärder som medför kostnader och kommer överens om ett förfarande för betalning av kostnaderna.

De uppgifter som avses i 6 § 2 mom. 2 punkten ska finnas på det allmänna datanätet i 30 dygn.

För tillsynen över efterlevnaden av 4 § och 6 § 1 mom. 1–3 punkten i denna lag och avtappningsstadgan för Saimen och Vuoksen och för tvångsmedel vid brister i efterlevnaden gäller, om något annat inte följer av överenskommelsen mellan Finland och Ryssland om en avtappningsstadga, vad som i vattenlagen föreskrivs om vattenreglering.

Bestämmelser om straff för miljöförstöring som sker i strid med avtappningsstadgan för Saimen och Vuoksen eller föreskrifter som utfärdats med stöd av den finns i 48 kap. 1–4 § i strafflagen.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

Jord- och skogsbruksministeriet ska lämna landskapet Lappland en detaljerad utredning om de vattenrättsliga beslut som avses i 12 § 2 mom. senast den 28 februari 2019. Landskapsfullmäktige behandlar utredningen och beslutar på grundval av behandlingen om en överföring på landskapet och dess ansvar av de skyldigheter som följer med verkställigheten av besluten.

Genom denna lag upphävs i lagen om godkännande av vissa bestämmelser i överenskommelsen med Sovjetunionen om en avtappningsstadga för Saimen och Vuoksen samt om tillämpning av överenskommelsen (1331/1991) 2–5 §, av dem 2 § sådan den lyder delvis ändrad i lagarna 1467/2009 och 598/2011, 3 § sådan den lyder i lag 1467/2009, 4 § sådan den lyder i lagarna 1021/1995 och 598/2011 och 4 a § sådan den lyder i lag 1021/1995.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

Genom denna lag upphävs i lagen om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i gränsälvsöverenskommelsen mellan Finland och Sverige, om tillämpning av överenskommelsen och om upphävande av vissa lagar (722/2010) 2−4 §.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

Gårdsbrukets utvecklingsfonds medel får användas för att förbättra gårdsbrukets struktur, främja landsbygdsnäringarna, förbättra levnadsförhållandena och utkomstmöjligheterna på landsbygden samt främja utvecklande av dessa åtgärder.

Fondens medel får användas för köp eller byte av jord- och vattenområden som behövs för de ändamål som anges i 1 mom. Jord- och vattenområden kan köpas, bytas och överlåtas till gängse pris så som närmare föreskrivs genom förordning av statsrådet. Staten kan sälja mark på kredit med högst ett års betalningstid. För en köpeskilling eller en del därav som kvarstår som skuld ska en säkerhet skaffas. Genom förordning av statsrådet föreskrivs närmare om försäljningsförfarandet, återbetalning av statens försäljningsprisfordran och om uppbörd av försäljningsprisfordran. Egendom som förvärvats kan även användas för andra ändamål än de som nämns i denna lag, om det då den används på nämnda sätt är klart ändamålsenligare. Härvid iakttas lagen om rätt att överlåta statlig fastighetsförmögenhet (973/2002). På framställning av förrättningsmän som avses i fastighetsbildningslagen (554/1995) kan jord- och skogsbruksministeriet eller [Landsbygdsverket] även överföra egendom i sin besittning för att användas vid nyskifte så som förrättningsmännen föreslår i syfte att utvidga de lägenheters areal som har rätt till mark enligt denna lag och att förbättra skiftesläggningen inom skiftesområdet. Fondens medel kan även användas för andra ändamål än de som nämns i denna lag enligt vad som föreskrivs särskilt genom lag. Medel kan i statsbudgeten anvisas även för andra ändamål i syfte att utveckla gårdsbruket.

Medlen i gårdsbrukets utvecklingsfond ska användas så att syftena enligt lagen om strukturstöd till jordbruket (1476/2007), lagen om stödjande av landsbygdens utveckling (28/2014), lagen om finansiering av landsbygdsnäringar (329/1999) och lagen om strukturstöd för renhushållning och naturnäringar (986/2011) främjas.

Fondens medel får användas för anskaffning av lägenheter och områden till staten som säkerhet för statens fordran vid skuldsanering eller annars.

Statsrådet kan till Forststyrelsen som en del av genomförande av naturskyddsprogram eller till andra statliga myndigheter för forskningsändamål utan vederlag överlåta jordegendom, inklusive vattenområden, som har anskaffats med gårdsbrukets utvecklingsfonds medel. Statsrådet fastställer villkoren för överlåtelsen. Mottagaren är inte skyldig att betala överlåtelse- eller gåvoskatt på överlåtelse som avses i detta moment.

När fast egendom som hör till fondens medel överlåts, ska Landsbygdsverket placera dem som anmält sig som köpare i en prioritetsordning. Då prioritetsordningen prövas ska särskilt beaktas livsdugligheten hos de gårdsbruksenheter som bildas, en ändamålsenlig skiftesläggning och sökandenas förutsättningar att framgångsrikt bedriva gårdsbruk. I Landsbygdsverkets ovannämnda beslut får ändring sökas genom besvär hos Tavastehus förvaltningsdomstol på det sätt som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen (586/1996).

Uppgörandet och undertecknandet av köpebrev i fråga om egendom som överlåtits för ändamål som avses i 3 § 1 mom. sköts på statens vägnar av Landsbygdsverket. Köparen ska underteckna köpebrevet inom en av Landsbygdsverket utsatt tid av 30 dygn vid äventyr att Landsbygdsverket kan anse att rätten till inköp har förfallit.

På den del av köpeskillingen som kvarstår som skuld uppbärs ränta enligt den räntefot som avses i 3 § 2 mom. i räntelagen (633/1982), förhöjd med tre procentenheter. På försenade betalningsposter uppbärs årlig dröjsmålsränta enligt den räntefot som avses i 4 § 3 mom. i räntelagen.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom särskild lag.

För verkställigheten av denna lag svarar jord- och skogsbruksministeriet, Landsbygdsverket, landskapen samt Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt, som avses i lagen om pension för lantbruksföretagare, nedan pensionsanstalten.

I landskapet Åland sörjer Ålands landskapsregering för de uppgifter som enligt denna lag ska skötas av Landsbygdsverket samt landskapet.

Landskapet ska utöver pensionsanstalten se till att en avträdelsepensionstagare enligt denna lag avstår från att bedriva jordbruk och att de i 6 § 2 mom., 8 § 2 mom. och 12 a § 1 mom. nämnda förbindelserna uppfylls.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

Köpvittnet ska meddela den som för köpeskillingsregistret om fastighetsköp eller annan överlåtelse som köpvittnet har bestyrkt och Landsbygdsverket ska meddela den som för köpeskillingsregistret om köp av fast egendom enligt lagen om gårdsbrukets utvecklingsfond (657/1966). I det fall som avses i 2 kap. 1 § 2 mom. i jordabalken (540/1995) ska förvärvaren meddela den som för köpeskillingsregistret om överlåtelse av fast egendom eller avtal om upplösning av samägandeförhållande. Närmare bestämmelser om meddelandet utfärdas genom förordning av statsrådet.

Statliga myndigheter och kommuner ska dessutom på begäran lämna den som för köpeskillingsregistret sådana uppgifter som avses i 3 §.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

Staten, landskapen och kommunerna ska sträva efter att bevara den fasta bosättningen i skärgården genom åtgärder för att för befolkningen skapa tillräckliga möjligheter till utkomst, samfärdsel och basservice samt efter att skydda skärgårdens landskapsbild och natur för miljöskador.

Landskapet ska sträva efter att sörja för att skärgårdens bofasta befolkning till sitt förfogande har en med hänsyn till boendeförhållandena, utkomstbetingelserna och skötseln av nödvändiga angelägenheter behövlig trafik- och transportservice, som är så smidig som möjligt samt avgiftsfri eller prismässigt skälig.

Då till skärgårdens bofasta befolkning utgår ersättning för kostnader för ovan i 1 mom. nämnda resor, ska färd som sker sjöledes beaktas såsom merkostnad på det sätt som föreskrivs särskilt.

Landskapen kan avtala om ordnandet av trafik- och transportservice som avses i 1 mom. i samarbete på det sätt som föreskrivs i 8 kap. i landskapslagen. I samarbetsavtalet om saken ska det avtalas om ordnandet av uppgifterna samt om behörigheten och ansvaret för landskapens aktörer. Landskapen sänder det godkända samarbetsavtalet till kommunikationsministeriet samt till jord- och skogsbruksministeriet för kännedom.

Staten täcker en del av kostnaderna för trafik- och transportservicen i skärgården inom gränserna för det anslag som reserverats för detta i statsbudgeten.

Inom ramen för statsbudgeten kan en i 9 § avsedd kommun eller en i kommunallagen (410/2015) avsedd medlem av en sådan kommun beviljas bidrag för åtgärder som gäller skydd av skärgårdens natur eller bevarande eller förbättrande av skärgårdens landskapsbild. För åtgärder av nämnda slag kan också föreningar ochstiftelser som har till syfte att främja naturskyddet eller miljövården beviljas bidrag.

Landskapet beviljar bidraget på ansökan. Miljöministeriet fastställer efter att ha hört skärgårdsdelegationen grunderna för användningen av bidraget samt de regionala bidragskvoterna efter det att landskapet har sänt sammandrag av ansökningarna till ministeriet.

Landskapet sköter sådana uppgifter i enlighet med 12, 15, 19, 21 och 22 § i statsunderstödslagen (688/2001) som gäller utbetalning, övervakning och återkrav av bidrag.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom lag.

Framgår det av de anmärkningar som sakägarna gjort mot regleringsförslaget eller annars omständigheter som påkallar ändringar i regleringsförslaget, ska förslaget justeras i behövlig mån, varefter förrättningsmännen ska fatta beslut om fastställande av regleringsplanen.

Gäller en fastställd regleringsplan en ägoreglering i samband med dikning, ska förrättningsingenjören lämna in regleringsplanen och i 14 § 2 mom. avsedda förslag till ändring av dikningsplanen till förrättningsmannen vid dikningsförrättningen eller till Statens tillstånds- tillsynsmyndighet.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

18 §

I stadgarna för ett konstituerat delägarlag ska nämnas

1) delägarlagets namn och hemort samt de samfälligheter eller gemensamma särskilda förmåner som hör till det,

2) styrelsens sammansättning och mandatperiod,

3) vem som har rätt att teckna delägarlagets namn,

4) när ordinarie delägarstämma ska hållas och vilka ärenden som där ska behandlas,

5) grunderna för de avgifter som delägarna ska betala,

6) hur delägarlagets förvaltning och räkenskaper ska granskas,

7) räkenskapsperioden, som kan vara högst fyra år, om inte något annat följer av 32 b § 2 mom., och när bokslutet ska upprättas,

8) hur delägarlagets stämma ska sammankallas och övriga meddelanden tillställas delägarna, samt

9) andra omständigheter av betydelse för skötseln av delägarlagets angelägenheter.

Om beslutanderätten enligt delägarlagets stadgar utövas av fullmäktige och inte av en delägarstämma, ska i stadgarna dessutom nämnas fullmäktiges och suppleanternas antal och mandatperiod samt hur de väljs.

Ändring i ett beslut enligt 16 § 3 mom. får sökas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen (586/1996). Behörig förvaltningsdomstol är den förvaltningsdomstol inom vars domkrets största delen av det samfällda området är beläget.

Ändring i beslut av förvaltningsdomstolen får sökas genom besvär endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd.

Om delägarlaget för en samfällighet eller gemensam särskild förmån har konstituerat sig på det sätt som föreskrivs i denna lag, betalas en ersättning som gäller samfälligheten eller förmånen till delägarlaget.

Ersättning enligt 1 mom. betalas till delägarna i ett icke konstituerat delägarlag, om dessa är kända och om ersättningen är betydande. Ersättningen betalas dock till ett icke konstituerat delägarlag om den är obetydlig eller om kostnaderna för utredning av delägarskapet eller utbetalning av ersättningen jämfört med ersättningsbeloppet är uppenbart höga. Om ett delägarlag inte fattat beslut om hur ersättningen till det ska betalas, deponeras ersättningen hos Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet. Om en samfällighet eller gemensam särskild förmån finns i landskapet Åland deponeras ersättningen hos Statens ämbetsverk på Åland. Om den deponerade ersättningen inte lyfts inom 14 dagar, ska Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet eller Statens ämbetsverk på Åland sätta in ersättningssumman på ett bankkonto som öppnas för ändamålet, och vid deponeringen iakttas lagen om deponering av pengar, värdeandelar, värdepapper eller handlingar som betalning eller till befrielse från annan fullgörelseskyldighet (281/1931).

Den deponerade ersättningen ska betalas till delägarlaget efter det att delägarlaget har konstituerat sig eller vid en stämma beslutat om lyftande av ersättningen samt utsett ett ombud som ska sköta uppgiften. Innan ersättningen har betalts till delägarlaget ska Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet eller Statens ämbetsverk på Åland betala en delägare i ett icke konstituerat delägarlag den andel av ersättningssumman som tillkommer delägaren, om denne lägger fram en tillförlitlig utredning över storleken på sin andel.

Till Lantmäteriverket och Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet eller, i det fall en samfällighet eller gemensam särskild förmån finns i landskapet Åland, till Statens ämbetsverk på Åland ska det sändas ett utdrag ur delägarlagets stadgar, av vilket de i 18 § 1 mom. 1 och 2 punkten avsedda uppgifterna framgår. Lantmäteriverket och Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet eller Statens ämbetsverk på Åland ska också tillställas uppgifter om styrelsens ordförande och vice ordförande eller uppgifter om ombudsmannen och dennes suppleant samt om deras adresser.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

De renägare som bor inom renskötselområdet och vilkas renar enligt 9 § 1 och 2 mom. sköts inom ett renbeteslags område (delägare ) bildar ett renbeteslag. Renbeteslagsföreningen, renbeteslaget och den som avses i 9 § 3 mom. är inte delägare i ett renbeteslag. En renägare kan vara delägare endast i ett renbeteslag.

Ett renbeteslag kan kära och svara i mål som gäller renskötsel inom dess verksamhetsområde och i sitt namn förvärva rättigheter samt ingå förbindelser för fullgörande av sina uppgifter enligt denna lag. En delägare i ett renbeteslag är inte personligen ansvarig för renbeteslagets förpliktelser.

Gränserna för renbeteslagens verksamhetsområden fastställs av landskapet Lappland. Skyddsgärdet mellan renbeteslag anses dock som renbeteslagens gräns. Ett renbeteslag har sin hemort i den kommun som dess område eller största delen därav hör till.

Ett renbeteslag bildas vid en stämma som hålls vid en av landskapet Lappland bestämd tid, sedan gränserna för renbeteslagets verksamhetsområde har fastställts. Rätt att delta i stämman har alla de renägare vilkas renar sköts inom renbeteslagets område. På stämman tillämpas i övrigt 13—15 §. Den sammankallas likväl av en person som utses av landskapet Lappland.

Då ett renbeteslag bildas genom att två eller flera renbeteslag sammanslås, övergår de upphörande renbeteslagens egendom till det renbeteslag som bildas, i den mån den inte fördelas mellan delägarna i de renbeteslag som upphör. Om värdena av egendomsposter som övergår från upphörande renbeteslag är olika stora, beräknat enligt antalet inräknade renar från dessa renbeteslag, ska varje renbeteslag, för vilket det sålunda beräknade värdet av dess egendom blir lägre än värdet av egendomen för det renbeteslag vars egendomsvärde är störst, till det renbeteslag som bildas betala ett belopp som motsvarar skillnaden mellan värdena av dessa egendomsposter, såvida inte något annat avtalas vid stämman.

Vad som föreskrivs i 2 mom. iakttas i tillämpliga delar även i fråga om ett sådant bildande av renbeteslag vid vilket en del av något annat renbeteslag införlivas med det renbeteslag som bildas.

Ett renbeteslags stämma sammankallas av renbeteslagets styrelse genom en annons som ska publiceras i en inom renbeteslagets område spridd dagstidning minst sju dagar före stämman. Dessutom ska styrelsen sammankalla stämman, då delägare i renbeteslaget som äger minst tio procent av de inräknade renar som tillhör renbeteslagets delägare yrkar på detta för avgörande av ett visst ärende. Om stämman inte har sammankallats inom en månad från det yrkandet bevisligen framställdes, får landskapet Lappland berättiga den som har framställt yrkandet att sammankalla stämman.

Vid stämman behandlas endast de ärenden som har nämnts i kallelsen. Dock ska ett ärende som avses i 44 § 2 mom. behandlas vid stämman trots att det inte har nämnts i kallelsen, om renägaren fordrar det.

Ett renbeteslag ska årligen hålla ett behövligt antal renskiljningar vid vilka de renar som avses bli slaktade (slaktrenar ) skiljs från livrenarna. Vid skiljningarna fastställs dessutom det antal renar som ska slaktas och antalet livrenar som har varit med i skiljningen förses med märken som utvisar detta (räkningsmärke ).

Om det något år skulle vålla ett renbeteslag oskäligt men att hålla renskiljningar på grund av att laven frusit eller av någon annan viktig orsak, kan landskapet Lappland befria renbeteslaget från skyldigheten att hålla renskiljning. Renarnas antal ska då anses vara detsamma som under det föregående året.

Försummar ett renbeteslag att hålla behövliga renskiljningar, kan landskapet Lappland på ansökan berättiga något annat renbeteslag att utföra sådana på det försumliga renbeteslagets bekostnad.

Delägarna i renbeteslaget, grannrenbeteslagen och Renbeteslagsföreningen ska underrättas om renskiljning i tillräckligt god tid på förhand.

En värderingsnämnd har till uppgift att avgöra de ärenden som ankommer på den enligt 32 § 1 mom., 34 § 3 mom. och 43 § 4 mom. Värderingsnämnden består av en ordförande och två andra medlemmar. Ordföranden utses av landskapet. Innan ordföranden förordnas ska landskapet höra renbeteslaget och lantbruksproducenternas förening. Av de övriga medlemmarna ska en företräda de lokala lantbruksproducenterna och en det renbeteslag som det aktuella ärendet gäller.

Inom varje renbeteslag ska det finnas ett behövligt antal av renbeteslaget valda värderingsmän och i varje inom renskötselområdet belägen kommun som avses i 35 § 1 mom. ska det finnas ett behövligt antal värderingsmän som företräder lantbruksproducenterna och som väljs på det sätt som närmare föreskrivs genom förordning av statsrådet.

Den som önskar få ett ärende behandlat i värderingsnämnden ska till ordföranden och motparten anmäla detta och samtidigt uppge den värderingsman som han har utsett till medlem av nämnden. Motparten ska så snart som möjligt efter att anmälan har kommit in meddela vilken värderingsman han har utsett till andra medlem. Lämnar han inte ett sådant meddelande inom tre dagar, ska polischefen förordna en värderingsman på hans vägnar.

En värderingsman som har varit medlem i en värderingsnämnd har rätt att få arvode för detta uppdrag och ersättning för sina resekostnader enligt de grunder som fastställs av landskapet Lappland. Nämnden ska i sitt beslut bestämma om parternas skyldighet att ersätta kostnaderna.

Medlemmarna i värderingsnämnden handlar under tjänsteansvar.

Avtal om nyttjanderätt som behövs för att uppföra ett skyddsgärde vid riksgränsen ska i första hand ingås med markägaren. Om inget avtal kan nås, ska ett ärende som gäller nyttjanderätt behandlas genom inlösningsförrättning på det sätt som föreskrivs i lagen om inlösen av fast egendom och särskilda rättigheter (603/1977). Förrättningskostnaderna för en inlösningsförrättning betalas av finska staten.

I fråga om förutsättningarna för stiftande av nyttjanderätt tillämpas vad som i 156 § 1 mom. i fastighetsbildningslagen (554/1995) föreskrivs om stiftande av servitut. Om Finland har ingått ett bindande avtal med en främmande stat om skyddsgärden som uppförs med hänvisning till allmänintresset, ska avtalet iakttas när läget för nyttjanderätten bestäms. Nyttjanderätt som stiftats för skyddsgärden ska antecknas i fastighetsdatasystemet både när den stiftats på statens område och när den stiftats på enskilt område.

Skyddsgärden som har byggts vid riksgränsen tillhör finska staten, som svarar för deras uppförande och underhåll. Anslag för detta beviljas av landskapet Lappland. Statens representant har med stöd av nyttjanderätten rätt att röra sig på området i fråga för att uppföra och underhålla skyddsgärden.

I statsbudgeten ska årligen anvisas ett anslag som Renbeteslagsföreningen förfogar över för fullgörandet av sina uppgifter enligt denna lag. Anslaget beviljas av landskapet Lappland. På förfarandet tillämpas vad som föreskrivs i statsunderstödslagen (688/2001).

Landskapet Lappland utövar tillsyn över att denna lag samt de bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av den blir iakttagna och verkställda.

Underlåter ett renbeteslag uppsåtligen att iaktta bestämmelser eller föreskrifter som angår dess verksamhet, ska landskapet Lappland vid vite eller vid äventyr att det försummade arbetet utförs på renbeteslagets bekostnad bestämma att det som har gjorts eller underlåtits orättmätigt ska rättas till.

För beslut som landskapet fattar på ansökan i ärenden som gäller annat än beviljande av anslag tar landskapet ut en avgift av aktören enligt den taxa landskapet godkänt.

Ändring i beslut som fattats av landskapet med stöd av denna lag får sökas på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen. Ändring i beslut som gäller fastställande av gränser för renbeteslagens verksamhetsområden, utnämning av ordförande för värderingsnämnden, grunderna för nämndemedlemmarnas arvoden och ersättningar eller landskapets avgifter ska däremot sökas på det sätt som anges i 17 kap. i landskapslagen ( / ).

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

Om det med hänsyn till den allmänna säkerheten är särskilt viktigt eller om det är nödvändigt för att förebygga spridningen av djursjukdomar som lätt sprider sig enligt 5 § i lagen om djursjukdomar (441/2013), kan landskapet för viss tid inom ett bestämt område förbjuda jakt eller begränsa den. Innan beslutet om förbud eller begränsning fattas ska jakträttshavaren och markägaren höras. Parterna behöver dock inte höras, om syftet med förbudet eller begränsningen är att förebygga spridningen av djursjukdomar som med lätthet sprider sig.

Landskapet ska upphäva förbud eller begränsningar som nämns i 1 mom. innan den utsatta tiden har löpt ut, om det inte längre finns behov av förbud eller begränsningar.

De uppgifter som avses i 1 och 2 mom. sköts i Finlands ekonomiska zon av landskapet Egentliga Finland.

Polisen, gränsbevakningsväsendet och tullmyndigheterna samt de jaktövervakare som avses i viltförvaltningslagen ska inom sina verksamhetsområden övervaka att bestämmelserna och föreskrifterna om jakt följs.

På områden som ägs av staten utövas tillsynen över efterlevnaden av lagen av de tjänstemän som enligt gällande stadganden och bestämmelser ska sköta övervakningen.

Markägaren och jakträttshavaren har rätt att övervaka efterlevnaden av denna lag på sitt område.

Åsidosätts en skyldighet som grundar sig på denna lag eller på bestämmelser eller föreskrifter som utfärdats med stöd av den, kan Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet med anledning av en anmälan av en tillsynsmyndighet eller sammanslutning som avses i denna lag eller på ansökan av den vars rätt eller fördel saken gäller ålägga den försumlige att fullgöra sin skyldighet vid vite eller vid äventyr att det som lämnats ogjort utförs på den försumliges bekostnad.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

Godkännande och registrering söks hos Livsmedelssäkerhetsverket. Genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet kan närmare bestämmelser utfärdas om det ansökningsförfarande som gäller godkännande och registrering.

För verkställigheten av denna lag samt för tillsynen över efterlevnaden av denna lag och de bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av den och för organiseringen av tillsynen svarar på riksnivå Livsmedelssäkerhetsverket och på regional nivå landskapet.

De uppgifter som tillsynsmyndigheten har enligt denna lag sköts i landskapet Åland av Statens ämbetsverk på Åland, om inte något annat följer av självstyrelselagen för Åland (1144/1991).

Om det vid en inspektion konstateras att en leverantör av plantmaterial inte iakttar denna lag eller de bestämmelser som har utfärdats med stöd av den, ska tillsynsmyndigheten ge leverantören en anmärkning och vid behov sätta ut en tid inom vilken de i verksamheten noterade felen ska korrigeras.

Livsmedelssäkerhetsverket ska ur registret avföra en leverantör av plantmaterial som trots anmärkning inte korrigerar de fel som noterats i verksamheten.

Den som avförts ur registret ska omedelbart utan särskild ansökan på nytt införas i registret, då orsaken till avregistreringen avlägsnats.

För prestationer enligt denna lag kan avgifter tas ut till staten enligt vad som föreskrivs i lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992). För inspektioner som landskapet utför med stöd av denna lag och som gäller import, förutsättningar för registrering samt certifierad produktion tar landskapet ut en avgift enligt en taxa som landskapet har godkänt.

Omprövning av beslut av Livsmedelssäkerhetsverket enligt 3 § får begäras på det sätt som föreskrivs i förvaltningslagen.

Ändring i andra förvaltningsbeslut enligt denna lag och i beslut som fattats med anledning av en begäran om omprövning får sökas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen (586/1996). Vid ansökan om ändring i beslut om taxan för landskapets avgifter tillämpas dock vad som föreskrivs i 17 kap. i landskapslagen.

Behörig förvaltningsdomstol är den förvaltningsdomstol vars domkrets beslutet huvudsakligen hänför sig till antingen på grund av områdets läge eller näringsutövarens hemort. Besvärsskriften får ges in också till den myndighet som fattat beslutet. Myndigheten ska utan dröjsmål sända besvärsskriften samt handlingarna i ärendet och sitt utlåtande över besvären till förvaltningsdomstolen.

I ett beslut av förvaltningsdomstolen får ändring sökas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen på det sätt som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen. Ändring i ett beslut av förvaltningsdomstolen genom vilket besvär över ett ärende enligt 1 mom. har avgjorts får dock sökas genom besvär endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd.

Ett beslut enligt 10 § 1 och 2 mom. ska iakttas även om det överklagas, om inte besvärsmyndigheten beslutar något annat.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

Pensionsanstalten delger mottagaren sitt beslut genom att sända det per brev under den postadress mottagaren uppgivit. Landskapet ska informeras om beslutet. Avgörandet ska dessutom delges Renbeteslagsföreningen om avträdaren har bedrivit renhushållning.

I samband med givandet av beslutet om att avträdelsestöd börjar betalas ska pensionsanstalten för uppfyllande av förbindelserna också tillställa förvärvare som avses i 9 och 10 § uppgift om hur länge avträdelsestöd kommer att betalas till avträdaren. Om betalningen av avträdelsestödet varaktigt upphör tidigare än vad som meddelats, ska pensionsanstalten också meddela förvärvaren detta.

I det fall att ansökan avslås efter det att avträdelsen har skett på det sätt som nämns i 15 §, ska en förvärvare som avgett förbindelse enligt 9 eller 10 § efter att beslutet vunnit laga kraft meddelas att förbindelsen inte är bindande för förvärvaren.

Den som får avträdelsestöd är skyldig att underrätta pensionsanstalten om sådana förändringar som inverkar på hans eller hennes rätt att få avträdelsestöd eller på beloppet av det avträdelsestöd han eller hon erhåller.

Pensionsanstalten, Landsbygdsverket eller landskapet kan vid behov av den som får avträdelsestöd kräva utredning om att han eller hon fortfarande uppfyller villkoren för avträdelsestöd. Om stödtagaren inte inom en för honom eller henne utsatt skälig tid lämnar nämnda utredning, kan pensionsanstalten besluta att utbetalningen av avträdelsestödet avbryts tills utredningen har lämnats.

Genom förordning av statsrådet utfärdas närmare bestämmelser om de förändringar enligt 1 mom. som den som får avträdelsestöd är skyldig att lämna upplysningar om.

För verkställigheten av denna lag svarar landskapen, Landsbygdsverket, jord- och skogsbruksministeriet, Renbeteslagsföreningen och pensionsanstalten.

I landskapet Åland svarar Statens ämbetsverk på Åland för skötseln av de uppgifter som enligt denna lag hör till landskapet.

Landskapen, Landsbygdsverket samt jord- och skogsbruksministeriet ska vid sidan av pensionsanstalten övervaka att mottagaren av avträdelsestöd inte bedriver jordbruk och att såväl avträdaren som förvärvaren iakttar förbindelserna enligt denna lag.

För övervakningen har de i 1 mom. avsedda myndigheterna rätt att bekanta sig med den lägenhet som är föremål för avträdelsen och rätt att få utredning av avträdaren och förvärvaren om hur villkoren i denna lag uppfyllts.

I ett utlåtande som landskapet eller Renbeteslagsföreningen har gett med stöd av denna lag får ändring inte sökas genom besvär.

Pensionsanstalten är skyldig att lämna jord- och skogsbruksministeriet, Landsbygdsverket samt landskapet behövliga upplysningar för uppgifterna enligt 36 § 1 mom.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

Med gårdsbrukets utvecklingsfonds medel kan anskaffas fiskyngel för utplantering i vattendragen inom skoltområdet och även vidtas andra åtgärder i anslutning till vården av fiskevattnen.

Beslut om de åtgärder som avses i 1 mom. fattas av en tjänsteinnehavare i landskapet Lappland som kan ge i uppdrag åt Forststyrelsen, Naturresursinstitutet eller ett samfällt vattenområdes delägarlag att vidta åtgärderna.

Lån kan beviljas inom ramen för bevillningsfullmakten i den dispositionsplan som gårdsbrukets utvecklingsfond årligen fastställer. Det maximala lånebeloppet fastställs av en tjänsteinnehavare i landskapet Lappland.

Bidrag, , räntestöd och statsborgen samt stöd som ingår i statsborgen beviljas på ansökan av en tjänsteinnehavare i landskapet Lappland. Statskontoret kan bevilja statslån när landskapet Lappland har fattat beslut om statslånet och ett eventuellt bidrag.

På ansökan om beviljande av stöd tillämpas 47–52 §, 53 § 2 och 3 mom. samt 54 och 55 § i lagen om strukturstöd för renhushållning. Genom ett beslut som avses i 1 mom. av landskapet Lappland som gäller statligt lån, räntestöd eller statsborgen godkänns maximibeloppet av och villkoren för ett statligt lån eller ett räntestödslån eller ett lån som omfattas av statsborgen liksom även beloppet av och villkoren för statsborgen. Om beslutet om statligt lån, räntestöd eller statsborgen ändras till följd av överklagande, krävs kreditgivarens samtycke för ändring av lånebeloppet och villkoren.

På ansökan om utbetalning av bidrag tillämpas 57 och 58 § i lagen om strukturstöd för renhushållning.

På undertecknande av statligt lån, ansökan om lyftande av lån och utbetalningen av lån tillämpas 59 och 60 §, 61 § 1,2 och 4 mom., 62 § 1 mom., 63 § och 72 § i lagen om strukturstöd för renhushållning.

På ansökan om räntestöd och stöd som ingår i statsborgen och på utbetalning av räntestöd tillämpas 59 och 60 §, 61 § 1, 2 och 4 mom., 64 och 65 §, 66 § 3 och 4 mom. samt 71 och 72 § i lagen om strukturstöd för renhushållning.

Sådana bestämmelser om byggande som stöds enligt denna lag som är noggrannare än denna lag och en med stöd av den utfärdad förordning av statsrådet får utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

För att övervaka användningen av bidrag och lån som beviljats för byggande och för att konstatera att förutsättningar finns för utbetalning ska i beslutet om bygglov fastställda inspektioner verkställas på byggplatsen. En tjänsteinnehavare i landskapet Lappland kan då stöd beviljas bestämma att även andra inspektioner som det anser behövliga ska verkställas. Inspektionerna utförs på byggarens bekostnad av kommunens byggnadsinspektör eller någon som nämns i beslutet om bygglov. Om bygglov inte behövs, får inspektionen även utföras av någon annan behörig person som tjänsteinnehavaren i landskapet Lappland godkänner.

Landsbygdsverket får på framställning av landskapet Lappland köpa lägenheter, lägenhetsdelar, rättigheter och andelar för ändamål som avses i denna lag. Köpeskillingen får inte överstiga gängse pris.

För ändamål som avses i denna lag kan Landsbygdsverket även använda mark som för ändamål som avses i lagen om gårdsbruksenheter (188/1977), naturnäringslagen, renhushållningslagen och landsbygdsnäringslagen (1295/1990) har förvärvats på något annat sätt än med stöd av lagen om rätt att förvärva jord- och skogsbruksmark (391/1978).

Landsbygdsverket har rätt att byta mark i dess besittning mot mark som ägs av någon annan eller som något annat statligt ämbetsverk besitter. Om de områden som byts till sitt värde inte motsvarar varandra, betalas skillnaden i pengar.

Forststyrelsen överför, sedan Landsbygdsverket gjort en framställning och landskapet Lappland gett ett utlåtande därom, från staten tillhörig mark, som är i dess besittning, områden som behövs för ändamål som avses i denna lag i Landsbygdsverkets besittning. Mark som är i Forststyrelsens besittning kan även på förhand överföras i Landsbygdsverkets besittning, främst för bildande av lägenheter som lämpar sig för boende. Är Forststyrelsen och Landsbygdsverket inte eniga om det område som ska överföras, ska ärendet hänskjutas till jord- och skogsbruksministeriet för avgörande.

En lägenhet eller annan fastighet som en skolt äger inom skoltområdet eller en del därav som har inlösts till staten vid exekutiv auktion kan användas för ändamål enligt denna lag samt härvid tilldelas den skolt som ägt den tidigare eller dennes make eller makarnas eller någondera makens i 2 kap. ärvdabalken nämnda släktingar, adoptivbarn eller en sådan persons make, även om de förutsättningar som anges ovan i 5 § inte föreligger. En inlöst lägenhet kan även tilldelas två eller flera sådana personer som avses ovan i denna paragraf gemensamt.

Behövs förvärvad egendom inte för de ändamål som avses i denna lag, kan den användas för ändamål som avses i naturnäringslagen, landsbygdsnäringslagen eller renhushållningslagen eller för andra ändamål, med iakttagande av lagen om rätt att överlåta statlig fastighetsförmögenhet (973/2002).

Landsbygdsverket ska efter att ha hört landskapet Lappland göra upp en särskild plan för användningen av förvärvad eller på annat sätt erhållen mark, om det inte samtidigt är fråga om bildande av endast en eller ett par i 24 § avsedda lägenheter eller områden eller om egendom som avses i 25 §.

När egendom används för andra ändamål än de som avses i denna lag och Landsbygdsverket inte enligt vad som föreskrivs särskilt har rätt att överlåta statens jordegendom, ska ärendet till denna del överföras för behandling vid jord- och skogsbruksministeriet.

I fråga om planens innehåll samt om uppgörande av planen och det förfarande som därvid ska iakttas föreskrivs genom förordning av statsrådet.

Ansökan om mark ska göras skriftligen hos Landsbygdsverket. Över ansökan ska inhämtas landskapet Lapplands utlåtande samt vid behov även utlåtande av den av skoltarnas byastämmor som saken gäller.

Landsbygdsverket beslutar om försäljning av en lägenhet, ett område eller en annan förmån till en sökande samt om betalnings- och andra överlåtelsevillkor.

Som försäljningspriset för en lägenhet, ett område eller en annan förmån fastställs det gängse priset för egendomen, då den används för sitt ändamål.

Landsbygdsverket kan sköta inledandet av lantmäteriförrättningar enligt denna lag.

Förrättningskostnaderna för de lantmäteriförrättningar som hänför sig till verkställigheten av denna lag betalas av statens medel.

En rättshandling, genom vilken en lägenhet eller ett område som bildats med stöd av denna lag eller en del därav överlåts utan tillstånd av landskapet Lappland, är ogiltig. Landskapet Lappland ska bevilja överlåtelsetillstånd, om förvärvaren är en skolt som är myndig, bor i Enare kommun och inte sedan tidigare äger en fastighet som avses i denna lag, eller om förvärvaren är någon som kan ärva överlåtaren. För andra personer får överlåtelsetillstånd beviljas endast av särskilda skäl.

De begränsningar som anges i 1 mom. gäller i 20 år räknat från den dag då köpebrevet om lägenheten eller tillskottsområdet har undertecknats. Trots begränsningarna är inteckning av en skoltlägenhet till säkerhet för någon annan rätt än arrenderätt och annan förpantning till säkerhet för återbetalning av skuld samt utmätning och försäljning på exekutiv auktion tillåtna. Landskapet Lappland kan, om därtill med beaktande av omständigheterna föreligger särskilda skäl, befria en lägenhet eller del därav från begränsningar enligt denna paragraf. I fråga om införande av begränsningarna i fastighetsregistret samt om meddelanden angående dem föreskrivs genom förordning av statsrådet.

Landskapet Lappland kan till ett beslut om tillstånd och befrielse som avses i denna paragraf foga villkoret att ett lån eller en försäljningsprisfordran som uppkommit med stöd av denna lag omedelbart ska återbetalas helt eller delvis jämte ränta. Har för en lägenhet beviljats bidrag enligt denna lag och har från beviljandet inte förflutit 10 år, kan till beslutet även fogas villkoret att bidraget eller en del av det omedelbart ska återbetalas till staten.

Har inte den som erhållit mark, kredit eller bidrag med stöd av denna lag eller den på vilken äganderätten till dennes lägenhet eller en del därav har övergått eller, om de är flera, någon av dem på tre år bott stadigvarande på lägenheten i fråga, kan Statskontoret bestämma att statens fordran, som belastar lägenheten eller området, eller statligt lån och en tjänsteinnehavare i landskapet Lappland att ett bidrag helt eller delvis ska återbetalas. Det kan dock inte bestämmas att bidrag ska återbetalas om 10 år har förflutit sedan det beviljades. Tjänsteinnehavaren i landskapet Lappland kan ge ett förhandsbesked om huruvida en åtgärd leder till att ett bidrag återkrävs.

I köpe- och skuldebrev samt i beslut som gäller beviljande av bidrag ska intas ett villkor enligt 1 mom. I köpe- och skuldebrev kan beträffande användningen av en lägenhet eller ett område, tryggande av indrivningen av fordran samt användningen av lån tas in även andra villkor, som ska iakttas vid äventyr att det bestäms att fordran sägs upp och att den straffränta om vilken eventuellt har överenskommits i köpe- och lånevillkoren ska betalas, samt övriga villkor som har ansetts behövliga.

Statskontoret kan utöver 37 § på grunder som närmare fastställs genom förordning av statsrådet bestämma att statens försäljningsprisfordran och ett statligt lån enligt denna lag helt eller delvis ska återbetalas i en eller flera poster, om gäldenären vid köp av mark av staten eller i samband med ansökan om lån har lämnat vilseledande uppgifter på någon väsentlig punkt eller annars förfarit svikligt, överlåtit sin fastighet helt eller delvis eller underlåtit att iaktta en i 61 § avsedd plan eller om lägenheten har blivit såld i utsökningsväg. Statskontoret kan på grunder som närmare fastställs genom förordning av statsrådet bestämma att en försäljningsprisfordran eller ett statligt lån genast ska återbetalas även i det fall att gäldenären inte har iakttagit de övriga villkor som har uppställts i köpe- eller skuldebrevet. Statskontoret beslutar också om återkrav av det statliga lånet och uppsägning av försäljningsprisfordran om grunden för uppsägningen av ett statligt lån eller en försäljningsprisfordran är dröjsmål med betalningen av en amortering eller räntan.

De 1 mom. avsedda statliga lån som ska återkrävas och som till betalning förfallna belopp av statliga lån är direkt utsökbara. Bestämmelser om indrivning av dem finns i lagen om verkställighet av skatter och avgifter (706/2007).

Statskontoret kan ge ett förhandsbesked om huruvida en åtgärd leder till att ett statligt lån eller statens försäljningsprisfordran uppsägs.

Jord- och skogsbruksministeriet, Landsbygdsverket, landskapet Lappland, Statskontoret och Forststyrelsen sköter verkställigheten av denna lag. Närmare bestämmelser om de förfaranden som ska iakttas vid verkställigheten av denna lag kan utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

I uppgifter som avses i denna lag får, enligt vad som närmare bestäms genom förordning av statsrådet, som hjälp anlitas andra statliga myndigheter.

Vid verkställigheten av denna lag tillämpas i fråga om jord- och skogsbruksministeriets, Landsbygdsverkets, Statskontorets och landskapet Lapplands rätt att få och lämna ut information bestämmelserna i 109 § i lagen om strukturstöd för renhushållning.

I fråga om ärenden som avses i 44 § 1 mom. 1 punkten och som är under behandling hos statliga eller kommunala myndigheter eller landskapet Lappland ska myndigheterna bereda skoltarnas byastämma och skoltråden tillfälle att ge ett utlåtande i saken. Begäran om utlåtande får sändas till skoltarnas förtroendeman, som ska sammankalla skoltråden till ett gemensamt möte för att behandla frågan. Om byastämman inte har överfört uppgiften att ge utlåtande på skoltrådet, ska förtroendemannen även sammankalla byastämman för att behandla frågan.

Renbeteslagsföreningen och de lokala renbeteslagen skall beredas tillfälle att avge utlåtande i ärenden som hör samman med renskötsel och som kan ha mera vittgående betydelse med tanke på idkandet av renskötsel.

Ändring i beslut som fattas av landskapet i Lappland, Statskontoret och Landsbygdsverket får sökas genom besvär hos Norra Finlands förvaltningsdomstol på det sätt som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen.

Besvärsskriften får ges in också till den myndighet som fattat beslutet. Myndigheten ska utan dröjsmål sända besvärsskriften samt handlingarna i ärendet och sitt utlåtande över besvären till förvaltningsdomstolen.

I beslut som förvaltningsdomstolen har fattat i ärenden enligt 36–39 § eller i förvaltningsdomstolens beslut om att en frivillig skuldsanering eller någon annan betalningslättnad ska förfalla får ändring sökas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen på det sätt som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen. I övrigt får ändring sökas i ett beslut av förvaltningsdomstolen endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd.

Ändring i beslut av jord- och skogsbruksministeriet får sökas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen på det sätt som förskrivs i förvaltningsprocesslagen.

För beslut som fattats med stöd av denna lag tas det ut en avgift enligt vad som särskilt bestäms om uttag av avgifter. Statskontorets beslut om betalningslättnader för krediter samt landskapet Lapplands beslut om beviljande av bidrag och annat stöd är dock avgiftsfria.

Vad som i denna lag eller med stöd av den bestäms eller föreskrivs om landsbygdsnäringsdistriktet och dess verksamhetsområde gäller med undantag av landskapet Lappland uppgifter som enligt denna lag hör till Landsbygdsverket eller Statskontoret.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas separat genom lag.

I stället för närings-, trafik- och miljöcentralen blir Statskontoret borgenär för lån som beviljats innan denna lag har trätt i kraft, och kreditgivarens rättigheter och skyldigheter övergår till Statskontoret när denna lag träder i kraft. När denna lag träder i kraft blir i stället för den tidigare pantförvaltaren Statskontoret pantförvaltare för inteckningar som varit säkerhet för statslån som beviljats innan denna lag träder i kraft. Denna lag tillämpas också på ansökningar om statslån som inletts och på statslån som beviljats innan denna lag träder i kraft. Landskapet Lappland har skyldighet att till Statskontoret överföra de handlingar i original samt pantbrev och övriga handlingar i original beträffande inteckningar som utgör säkerhet vilka övergått till det från närings-, trafik- och miljöcentralen i Lappland och som gäller beviljande, lyftande och förvaltning av statslån som beviljats innan denna lag träder i kraft.

En fastighet utanför ett detaljplaneområde som är avsedd till byggplats får bildas genom styckning endast om den fastighet som bildas uppfyller de krav som markanvändnings- och bygglagen och de bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av den ställer på en byggplats. Dessutom bör man se till att planläggningen, genomförandet av planen eller regleringen av områdesanvändningen i övrigt inte försvåras, i de fall där styckningen gäller

1) ett område som i en generalplan med rättsverkningar har anvisats som rekreations- eller skyddsområde,

2) ett område i behov av planering som avses i 16 § i markanvändnings- och bygglagen,

3) ett område på vilket byggförbud gäller för utarbetande av detaljplan, eller

4) ett strandområde som avses i 72 § i markanvändnings- och bygglagen för vilket ingen sådan generalplan med rättsverkningar gäller där det särskilt bestäms om möjligheten att bygga.

Trots 1 mom. får ett outbrutet område som är avsett till byggplats avstyckas till en fastighet, om

1) kommunen av grundad anledning ger sitt samtycke till styckningen,

2) ett avgörande som gäller planeringsbehov enligt 137 eller 137 a § i markanvändnings- och bygglagen eller ett undantag som avses i 171 § i den lagen är i kraft för det outbrutna området när förrättningen inleds eller erhålls medan förrättningen pågår,

3) den fastighet som ska bildas av ett område som avses i 1 mom. 4 punkten är avsedd att användas för byggande enligt 72 § 3 mom. i markanvändnings- och bygglagen,

4) ett bygglov för en annan än en tillfällig byggnad är i kraft för det outbrutna området när förrättningen inleds eller erhålls medan förrättningen pågår, eller om

5) en bostadsbyggnad redan har uppförts på det outbrutna området med stöd av bygglov för en annan än en tillfällig byggnad, och kommunen inte av särskilda skäl motsätter sig styckning.

På ett område med byggförbud enligt 1 mom. 3 punkten får ett outbrutet område genom styckning överföras till en redan existerande fastighet, om styckningen inte avsevärt försvårar utarbetandet av planen.

Uppstår det vid styckningen ovisshet om huruvida det outbrutna området är beläget inom ett strandområde som avses i 72 § i markanvändnings- och bygglagen, ska förrättningsingenjören hänskjuta ärendet till kommunen för avgörande.

Trots 1–3 mom. får ett outbrutet område utanför ett område med bindande tomtindelning i en detaljplan ombildas till fastighet genom styckning, om köparen enligt 2 kap. 34 § 3 mom. i jordabalken har förlorat sin rätt att häva köpet.

Om en dikning gäller bara ett nyskiftesområde eller anläggande av ett dike som avses i 73 § 3 mom., beslutar förrättningsmännen om dikningen, såvida inte dikningen kräver sådant tillstånd av Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet som avses i 5 kap. 3 § i vattenlagen (587/2011) eller undantag från ett sådant förbud som avses i 2 kap. 11 § i vattenlagen. Detsamma gäller beslut om dikning även i de fall då ägare till fastigheter utanför nyskiftesområdet samtycker till samfälld dikning. I övriga fall fattas beslut om saken i enlighet med vad som i vattenlagen föreskrivs om samfälld dikning.

Ersättningar ska betalas inom tre månader från den dag då förrättningen avslutades. Av särskilda skäl kan förrättningsmännen besluta att betalningstiden ska vara längre, dock högst tre år.

Det kan bestämmas att ersättningar på grund av nyskifte ska betalas redan innan förrättningen har avslutats, om detta är viktigt för en eller flera delägare och skäligt för de betalningsskyldiga.

Är den betalningstid som utsatts för en ersättning längre än tre månader från den dag då förrättningen avslutades eller från den dag då betalningstiden med stöd av 2 mom. började, ska på ersättningen betalas sex procent i årlig ränta, som räknas från den dag då tre månader har förflutit från början av betalningstiden. Om ersättningen inte betalas inom utsatt tid, ska på den obetalda ersättningen betalas en årlig ränta enligt den räntefot som anges i HYPERLINK "http://www.finlex.fi/sv/laki/ajantasa/1982/19820633" \o "Uppdaterad lagstiftning" 4 § i räntelagen (633/1982).

En betalningsskyldig som har anfört besvär över den ersättning som har fastställts vid en förrättning är skyldig att betala den tvistiga delen av ersättningen och ränta på den till ersättningstagaren bara om ersättningstagaren ställer en pant eller annan säkerhet som den betalningsskyldige godkänner för återbäring av det överbetalda beloppet och ränta på detta. Om ersättningstagaren inte ställer en godtagbar säkerhet, får den tvistiga delen av ersättningen deponeras hos Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet och, om fastigheten finns i landskapet Åland, hos Statens ämbetsverk på Åland enligt vad som föreskrivs i lagen om deponering av pengar, värdeandelar, värdepapper eller handlingar som betalning eller till befrielse från annan fullgörelseskyldighet (281/1931). Ersättningstagaren har dock rätt att lyfta en sådan del av ersättningen som har deponerats, mot att säkerhet ställs för återbetalningen av det belopp som möjligen överstiger lagakraftvunnen ersättning och sex procents ränta på det beloppet, från den dag då medlen lyftes.

Om ersättningen sänks efter det att den har betalats, ska det överbetalda beloppet och den ränta som har betalats på detta återbäras till betalaren och på det kapital som återbärs ska det betalas sex procent i årlig ränta den dag då ersättningen betalades.

Om det på grund av överföring av ett område eller en andel, ägobyte, avvikelse från repartition, inlösning av mark eller av byggnader eller någon liknande åtgärd har bestämts att en betydande ersättning ska betalas till ägaren av en fastighet och fastighetens värde på grund av den åtgärd som avses ovan har sjunkit till den grad att det kan äventyra den rätt som en innehavare av panträtt har till fastigheten, ska det bestämmas att den ersättning jämte ränta som tillkommer ägaren ska deponeras hos Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet. Om fastigheten finns i landskapet Åland ska det bestämmas att ersättningen jämte ränta ska deponeras hos Statens ämbetsverk på Åland. En innehavare av panträtt har samma rätt till den deponerade ersättningen som han har till fastigheten. Om inte ägaren till fastigheten kan visa att alla innehavare av panträtt har gett tillstånd till att den deponerade ersättningen lyfts, ska Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet eller Statens ämbetsverk på Åland fördela medlen så som utsökningsbalken (705/2007) föreskriver om fördelning av köpeskillingen för fast egendom.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

Markägaren ska i samband med överlåtelse av avverkningsrätt uppge för den som köper avverkningsrätten vilka uppgifter markägaren antecknat i anmälan om användning av skog när det gäller sådana i 10 § 2 mom. avsedda särskilt viktiga livsmiljöer som ska beaktas vid avverkningen. Samma skyldighet att lämna information gäller markägarens representant om denne gör anmälan.

Skogscentralen ska omedelbart underrätta markägaren och sådana representanter för markägaren och innehavare av avverkningsrätt som den känner till, om den har fått in en anmälan om användning av skog som gäller ett behandlingsområde där eller i vars närhet det finns eller som berörs av något av följande som centralen känner till:

1) en särskilt viktig livsmiljö enligt 10 § 2 mom.,

2) ett beslut som gäller förekomsten av en art som åtnjuter särskilt skydd eller en skyddad naturtyp enligt naturvårdslagen,

3) ett område i nätverket Natura 2000, eller

4) något annat motsvarande område utifrån ett beslut som en myndighet gett in.

När skogscentralen får in en anmälan om användning av skog ska centralen omedelbart underrätta Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet och landskapet om det behandlingsområde som ingår i anmälan eller en del av det berörs av ett i 2 mom. 2 eller 3 punkten avsett beslut.

Markägaren eller dennes representant ska upplysa innehavaren av avverkningsrätten om de i 2 mom. avsedda uppgifter som de fått av skogscentralen.

Gäller den anmälan om användning av skog som kommit in till skogscentralen en sådan plats på vilken flygekorrar förökar sig och rastar och som nämns i en handling som Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet tillställt skogscentralen, ska skogscentralen omedelbart meddela detta till Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet, landskapet och markägaren samt till den representant för markägaren och den innehavare av avverkningsrätten som skogscentralen känner till.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

I denna lag avses med

1) gränsveterinär en legitimerad veterinär som är i Livsmedelssäkerhetsverkets tjänst och utför uppgifter enligt denna lag eller som Livsmedelssäkerhetsverket har bemyndigat att utföra uppgifter enligt denna lag och vikarien för en sådan veterinär,

2) tillsynsmyndighet Livsmedelssäkerhetsverket, en gränsveterinär, Tullen och en i 10 § 2 mom. avsedd myndighet med vilken jord- och skogsbruksministeriet har kommit överens om utförande av kontroller i godkända hamnar.

I fråga om sådana djur och varor som importeras direkt från tredje land till Finland eller transiteras genom Finland och inte genomgår veterinär gränskontroll kontrolleras uppfyllandet av de importvillkor som avses i 5 § vid en tullanstalt. Kontrollen utförs av tullmyndigheterna som en del av den övriga tullkontrollen. Gränsveterinären ger på tullmyndighetens begäran handräckning vid utförandet av kontrollen. Närmare bestämmelser om de djur och varor som inte genomgår veterinär gränskontroll och om de tullanstalter där kontrollerna av djuren och varorna i fråga utförs utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

Kontroll av fiskerivaror som lossas ur fartyg under tredje lands flagg kan utföras också i hamnar som jord- och skogsbruksministeriet har godkänt för ändamålet. I en godkänd hamn utförs kontrollen av gränsveterinären. Jord- och skogsbruksministeriet kan också komma överens med Tullen, någon annan statlig myndighet eller ett landskap om att den behöriga myndigheten utför kontrollen i en godkänd hamn. Närmare bestämmelser om utförandet av kontroller kan utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

Tillsynsmyndigheten har rätt att av importören och dennes företrädare samt av andra myndigheter få de uppgifter som behövs för kontroller och övervakning enligt denna lag. Tillsynsmyndigheten har också rätt att få uppgifter om lastanteckningarna för det transportmedel som använts vid införseln.

Rätten att få upplysningar gäller också sådana uppgifter och handlingar som behövs för kontroll och övervakning vilka annars skulle vara sekretessbelagda därför att de gäller enskild affärs- eller yrkesverksamhet eller en enskild persons ekonomiska ställning.

Om Tullen eller någon annan i 10 § 2 mom. avsedd statlig myndighet med vilken jord- och skogsbruksministeriet har kommit överens om utförande av kontroller i en godkänd hamn, vid en kontroll som utförs enligt denna lag konstaterar eller har anledning att misstänka att ett importparti inte uppfyller kraven i denna lag eller i bestämmelser eller föreskrifter som utfärdats med stöd av den, ska myndigheten vidta åtgärder enligt 16 §. Närmare bestämmelser om åtgärder som ska vidtas med anledning av kontrollen kan utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

Om ett landskap med vilket jord- och skogsbruksministeriet i enlighet med 10 § 2 mom. har kommit överens om utförande av kontroller i en godkänd hamn, vid en kontroll som utförs enligt denna lag konstaterar eller har anledning att misstänka att ett importparti inte uppfyller kraven i denna lag eller i bestämmelser eller föreskrifter som utfärdats med stöd av den, ska det överföra frågan till behandling vid Livsmedelssäkerhetsverket.

Bestämmelser om misstanke om djursjukdom finns i lagen om djursjukdomar (441/2013).

Livsmedelssäkerhetsverket kan bestämma att djur eller varor som har förts in i landet och vilka observeras medföra eller beträffande vilka det finns anledning att misstänka att de kan medföra risk för spridning av djursjukdomar ska föras ut ur landet, isoleras, försättas i karantän, användas eller behandlas på ett sätt som Livsmedelssäkerhetsverket godkänner eller avlivas eller destrueras. Samma förfarande tillämpas också på avkomma, embryon och könsceller av djur som införts på ovan nämnda sätt samt på produkter som härrör från dessa djur.

En gränsveterinär som Livsmedelssäkerhetsverket har bemyndigat att utföra uppgifter enligt denna lag har rätt att för de uppgifter som veterinären utför få arvode och kostnadsersättning av statsmedel, såvida veterinären inte får arvode eller ersättning från annat håll.

Den som vid utförandet av uppdrag enligt denna lag har tagit del av uppgifter om en enskilds eller en sammanslutnings ekonomiska ställning, affärs- eller yrkeshemlighet eller om en enskilds personliga förhållanden får trots bestämmelserna om sekretess i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) lämna ut uppgifterna till

1) statliga myndigheter, landskap och bemyndigade gränsveterinärer för utförande av uppgifter enligt denna lag,

2) åklagar-, polis- och tullmyndigheterna för utredning av brott,

3) utländska organ och inspektörer som förutsätts i Europeiska unionens lagstiftning eller i ett internationellt avtal som är bindande för Finland, i de fall då avtalet förutsätter detta.

Ändring i ett beslut som Livsmedelssäkerhetsverket, någon annan statlig myndighet eller en gränsveterinär har fattat med stöd av denna lag får sökas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen (586/1996). Ändring i ett beslut om avgifter söks dock på det sätt som föreskrivs i lagen om grunderna för avgifter till staten.

Ändring i ett beslut som Tullen har fattat får sökas så som föreskrivs särskilt.

Besvär över beslut som har fattats med stöd av denna lag ska behandlas skyndsamt.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

För att förbättra gårdsbrukets verksamhetsbetingelser och för att sänka produktionskostnaderna kan understöd för grundtorrläggningsverksamhet beviljas från anslag som anvisas i statsbudgeten eller från gårdsbrukets utvecklingsfond enligt vad som föreskrivs i denna lag.

Understöd kan beviljas en sådan för dikning, bestående ändring av medelvattenståndet eller vattenreglering bildad vattenrättslig sammanslutning som avses i vattenlagen (587/2011) eller flera fastighetsägare för ett gemensamt grundtorrläggningsprojekt. Ett projekt som stöds ska medföra nytta huvudsakligen för odlad mark och för fler än en gårdsbruksenhet.

I denna lag avses med

1) gårdsbruksenhet ett gårdsbrukskomplex som består av en eller flera fastigheter eller fastighetsdelar som tillhör en och samma ägare eller flera ägare gemensamt eller olika ägare i samband med ägarväxling stegvis,

2) grundtorrläggning rensning och grävning av bäckar och avloppsdiken, byggande av rördiken samt invallning av åkerområden i syfte att skapa tillräckliga förutsättningar för lokal torrläggning, i synnerhet för täckdikning,

3) grundtorrläggningsprojekt ett grundtorrläggningsarbete som är aktuellt eller under byggnad eller som ska förnyas,

4) grundligt förbättringsarbete ett grundtorrläggningsprojekt genom vilket ett tidigare genomfört projekt helt eller till betydande delar förnyas,

5) dikesren ett sådant sammanhängande, till ett dike hörande område på vardera sidan av diket som avses i 5 kap. 10 § 1 mom. i vattenlagen och som är täckt av permanent växtlighet, och

6) skyddsremsa ett av flerårig växtlighet varaktigt täckt område som lämnas vid en bädd på en åker i syfte att hindra att ämnen från ytan av åkern sköljs ner i vattendraget; dikesrenen kan vara skyddsremsa eller del av den.

Understöd enligt denna lag kan beviljas för följande kostnader som föranleds av ett grundtorrläggningsprojekt eller av en del av ett sådant projekt:

1) byggnadskostnader,

2) byggnadskostnader,

3) de kostnader som orsakas sökanden på grund av ett förfarande enligt vattenlagen för inhämtande av särskild utredning och på grund av dikningsförrättning enligt vattenlagen,

4) ersättningar och andra kostnader på grund av sådana miljöskydds- och miljövårdsåtgärder som vidtas enligt prövning.

Understödets andel av de godtagbara kostnaderna för ett grundtorrläggningsprojekt kan vara högst 40 procent.

Av särskilda skäl kan understödets maximiandel som avses i 1 mom. likväl höjas med högst 20 procentenheter i enlighet med vad som bestäms närmare genom förordning.

Trots 1 och 2 mom. kan understöd till fullt belopp beviljas för sådana i 4 § 1 mom. 4 punkten avsedda ersättningar och andra kostnader som föranleds av miljövårdsåtgärder som vidtas enligt prövning, varvid de nämnda kostnaderna inte beaktas vid fastställandet av annat understöd som beviljas projektet med stöd av 1 eller 2 mom.

Ett finansieringsbeslut kan ändras på ansökan av dikningssammanslutningen eller en nyttotagare, om det medan arbetet pågår eller annars framkommer sådana omständigheter som, om de hade varit kända, hade kunnat inverka avsevärt på beslutet. Närmare bestämmelser om förvaltningsmyndighetens återkravsförfarande får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Understöd som beviljats med stöd av denna lag återkrävs delvis eller helt, om

1) understödet har beviljats på väsentligt felaktiga grunder eller

2) mottagaren av understödet har lämnat sådana felaktiga uppgifter som väsentligt inverkat på beviljandet eller betalningen av understöd eller har annars förfarit **svikligt.

Understödet kan återkrävas delvis eller helt även i ett fall då understödstagaren underlåtit att iaktta de villkor som uppställts i understödsbeslutet eller om arbetet inte slutförts.

Sedan 15 år förflutit från beslutet om beviljande av understöd får det inte bestämmas att understödet ska återkrävas.

Beslut om återkrav av understöd fattas av landskapet.

Bestämmelser om uppsägningsränta för understöd som det bestämts att ska återbetalas samt om ränta på fördröjd betalningsrat utfärdas genom förordning av statsrådet.

Understöd som det bestämts att ska återbetalas får indrivas genom utsökning utan dom eller beslut i den ordning som bestäms i lagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg (367/1961). Ett understöd som med stöd av denna lag ska återkrävas till staten får indrivas genom utsökning i nämnd ordning även när ändring sökts. Besvärsmyndigheten kan likväl förbjuda utsökning eller bestämma att den skall avbrytas.

Jord- och skogsbruksministeriet styr och följer verkställigheten av denna lag. Verkställigheten av denna lag sköts av landskapen och Landsbygdsverket enligt vad som bestäms i denna lag och med stöd av den.

Landsbygdverket beslutar hur de anslag som är avsedda för understöd ska fördelas på landskapen utgående från de utredningar om behoven som dessa sammanställt och lagt fram.

Landskapet beslutar om beviljande av understöd, kontroll och godkännande av utgifter och betalning av understöd. Landsbygdsverket svarar för utbetalningen av understöd. Beslut om betalning kan undertecknas elektroniskt.

Genom förordning av statsrådet får närmare bestämmelser utfärdas om fördelningen av anslag som är avsedda för understöd, ansökning, beviljande och betalning av understöd, innehållet i ett understödsbeslut och beslutets giltighetstid samt genomförandet av ett projekt för vilka understöd beviljats.

Landsbygdsverket meddelar närmare föreskrifter om uppgifter som behövs för ansökning om understöd och för beviljande och betalning av understöd, om hur uppgifterna ska anges och om hur de ska lämnas till landskapet eller Landsbygdsverket.

Genomförandet och underhållet av ett projekt som stöds och de finansieringsvillkor som gäller dem övervakas av landskapet.

Landskapets tjänsteinnehavare har rätt att för att genomföra tillsynen röra sig på annans område och utföra kontroller och undersökningar Mottagare av understöd är skyldiga att för landskapets tjänsteinnehavare visa upp nödvändiga räkenskapsböcker och andra handlingar och att även i övrigt bistå vid kontrollerna.

Vid kontrollerna ska bestämmelserna i 39 § i förvaltningslagen (434/2003) iakttas.

När landskapet utför en uppgift enligt 1 mom. kan det även ta hjälp av personer som inte är tjänsteinnehavare. Den biträdande personen ska ha tillräcklig kompetens med tanke på uppgiftens natur. På personer som biträder tillämpas bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar när de utför uppgifter som avses i denna paragraf. Bestämmelser om skadeståndsansvar finns i skadeståndslagen (412/1974).

För en underhållsbesiktning som görs på begäran av delägare eller andra nyttotagare får landskapet ta ut en avgift. Avgiften får motsvara högst de totala kostnaderna för prestationen. Grunderna för avgiften anges närmare i taxa som antas av landskapet.

Ett beslut av landskapet får överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen enligt förvaltningsprocesslagen (586/1996). Behörig förvaltningsdomstol är den förvaltningsdomstol inom vars domkrets grundtorrläggningsområdet eller största delen av det är beläget.

Besvärsskriften får ges in också till landskapet som utan dröjsmål ska sända den samt handlingarna i ärendet och sitt utlåtande över besvären till förvaltningsdomstolen.

I beslut av förvaltningsdomstolen som gäller återkrav av understöd får ändring sökas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen på det sätt som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen. Annars får ändring i ett beslut av förvaltningsdomstolen får sökas genom besvär endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

En ansökan om understöd för grundtorrläggning som är anhängig vid Närings-, trafik- och miljöcentralen när denna lag träder i kraft överförs till det landskap inom vars område det grundtorrläggningsprojekt som ansökan gäller ska genomföras. Om projektet för vilket understöd söks genomförs på två eller flera landskaps område, ska landskapen komma överens om behandlingen och avgörandet av ansökan.

Ansökningar om understöd för grundtorrläggning som beviljas i form av statsarbete och statligt lån och som är anhängig vid Närings-, trafik- och miljöcentralen när denna lag träder i kraft förfaller.

På stöd för grundtorrläggning som beviljats som understöd innan denna lag trädde i kraft tillämpas de bestämmelser som gällde när lagen trädde i kraft dock så att de uppgifter som föreskrivs av närings-, trafik- och miljöcentralen sköts av det landskap inom vars område det grundtorrläggningsprojekt som stöds genomförs. Om projektet för vilket understöd söks genomförs på två eller flera landskaps område, ska landskapen komma överens hur uppgifterna ska skötas.

På stöd för grundtorrläggningsprojekt som beviljats som statsarbete innan denna lag trädde i kraft och på statligt lån som beviljats för en del av ett sådant statsarbete tillämpas de bestämmelser som gällde när lagen trädde i kraft dock så att de uppgifter som föreskrivs av närings-, trafik- och miljöcentralen sköts av Landsbygdsverket.

På jord- och skogsbruksministeriets begäran är de statliga myndigheterna och landskapen skyldiga att lämna uppgifter som de förfogar över och som behövs för registren. Uppgifterna ska lämnas trots vad som annars föreskrivs om hemlighållande av uppgifter.

En aktör är vid vite skyldig att ge alla utredningar som behövs för att ett ärende som avses i denna lag ska kunna utredas.

Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet förelägger vite som avses i 1 mom. och dömer ut det i den ordning som föreskrivs i viteslagen (1113/1990).

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

Räntestödslån som med stöd av denna lag eller andra författningar eller statsrådsbeslut har beviljats landsbygdsföretag kan frivilligt saneras i enlighet med 36 §.

Reglering av räntan på räntestödslån sänker den ränta som låntagaren betalar. Räntestödets belopp beräknas utgående från en ränta i enlighet med villkoren i skuldebrevet. Skuldsanering kan genomföras, om låntagaren och det kreditinstitut som har beviljat lånet är ense om villkoren för skuldsaneringen och om Landsbygdsverket har samtyckt till en reglering av räntestödslånen.

Landsbygdsverket samt gäldenären och kreditinstitutet undertecknar tillsammans ett avtal om genomförande av frivillig skuldsanering i fråga om statliga lån och räntestödslån. Avtalet åsidosätter skuldebrevsvillkoren och villkoren i stödbeslutet.

Närmare bestämmelser om förutsättningarna för, förfarandet vid och uppföljningen av frivillig skuldsanering kan vid behov utfärdas genom förordning av statsrådet.

Landsbygdsverket kan bestämma att en frivillig skuldsanering ska förfalla, om

1) gäldenären i samband med ansökan om skuldsanering eller under förfarandet har hemlighållit omständigheter som väsentligen påverkar saneringen eller på väsentliga punkter lämnat felaktiga uppgifter om omständigheterna och gäldenärens förfarande har varit synnerligen klanderbart med tanke på de andra parterna,

2) låntagaren väsentligen utan godtagbar orsak har försummat att iaktta avtalet.

Den frivilliga skuldsaneringen förfaller också när domstolen fastställer ett betalningsprogram för låntagaren enligt lagen om företagssanering eller enligt lagen om skuldsanering för privatpersoner. När domstolen fastställer programmet ska den beakta de lån och fordringar som ingår i den frivilliga skuldsaneringen enligt de villkor som hade bort iakttas utan den frivilliga skuldsaneringen.

Om det har bestämts att skuldsaneringen förfaller, har borgenären rätt att av gäldenären kräva betalning för sin fordran enligt de villkor som skulle gälla utan skuldsanering. Gäldenären ska dock inte betala dröjsmålsränta till borgenären för den tid skuldsaneringen varat, om inte Landsbygdsverket beslutar något annat på grund av orsaken till att skuldsaneringen förfaller.

Jord- och skogsbruksministeriet, Landsbygdsverket samt landskapet har rätt att utan förhandsmeddelande låta sina tjänstemän utföra de inspektioner som behövs för övervakningen av att förutsättningarna och villkoren i anslutning till beviljande av stöd som avses i denna lag iakttas.

För att övervakningen och inspektionerna ska kunna utföras på ett ändamålsenligt sätt kan jord- och skogsbruksministeriet och Landsbygdsverket bemyndiga en annan myndighet eller en utomstående revisor att utföra inspektioner som gäller dem som förmedlar och beviljar stöd samt stödtagarna och vilka har samband med användningen av de stödformer som nämns i 1 mom. Revisorn ska vara en revisor som avses i revisionslagen (1141/2015). En revisionssammanslutning ska utse en ansvarig revisor för inspektionen. På revisorer och revisionssammanslutningar som bemyndigats att utföra inspektionsuppdrag tillämpas förvaltningslagen (434/2003), språklagen (423/2003) samt lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999). Bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar tillämpas på revisorn när han eller hon utför inspektionsuppdraget. Bestämmelser om skadeståndsansvar finns i skadeståndslagen (412/1974).

Stödtagaren är skyldig att utan ersättning för dem som utför inspektioner framlägga alla behövliga räkenskapshandlingar och andra behövliga handlingar, varmed även avses motsvarande material som framställts eller lagrats med hjälp av automatisk databehandling eller på något annat motsvarande sätt, samt att även i övrigt bistå vid inspektionen. Den som utför inspektionen har rätt att i den omfattning som tillsynsuppgifterna förutsätter inspektera stödtagarens husdjursbyggnader, odlingar, produktions- och förädlingsanläggningar, lager, försäljnings- och marknadsföringsutrymmen samt övriga omständigheter som är en förutsättning för att stöd ska beviljas och betalas ut. Inspektionen kan gälla såväl den egentliga stödtagaren som den som förmedlar stödet. Inspektion får dock inte utföras utrymmen som används för boende av permanent natur.

Genom förordning av statsrådet kan vid behov utfärdas närmare bestämmelser om det tekniska utförandet av inspektionerna.

Polisen ska ge behövlig handräckning utan ersättning vid övervakning som avses i 1 mom.

På utlämnande och hemlighållande av uppgifter tillämpas lagen om verkställighet av jordbruksstöd (192/2013).

Trots vad som föreskrivs om hemlighållande av uppgifterna om enskild rörelse eller yrkesutövning, bokföring eller en enskilds ekonomiska ställning eller uppgifter som getts för beskattningen eller skydd för personuppgifter har de myndigheter som verkställer denna lag rätt att av andra myndigheter få de uppgifter om personerna i fråga som är nödvändiga för handläggningen av stödärenden enligt denna lag. Rätten att erhålla uppgifter gäller också de uppgifter om enskild rörelse och yrkesutövning, bokföring, beskattning eller en enskilds ekonomiska ställning som annars ska hållas hemliga. Den myndighet som beviljar stöd kan kräva att den sökande eller stödtagaren ger en utredning om sitt hälsotillstånd till den del hälsotillståndet är av betydelse för näringsutövningen och det annars finns anledning att begära en sådan utredning i det föreliggande fallet.

Det kreditinstitut som beviljat lånet är skyldigt att på en specificerad begäran ge Landsbygdsverket samt landskapet sådana uppgifter som behövs för att utreda om den sökande varit i behov av stöd eller inte. Kreditinstitutet är också skyldigt att ge jord- och skogsbruksministeriet, Landsbygdsverket eller en person som dessa bemyndigat de uppgifter som behövs för att konstatera om lånevillkoren samt berörda EU-rättsakter, denna lag samt de författningar och föreskrifter som utfärdats med stöd av den har iakttagits i övrigt. Den ovan nämnda skyldigheten att lämna uppgifter gäller även sekretessbelagda uppgifter.

Verkställigheten av denna lag sköts av jord- och skogsbruksministeriet och Landsbygdsverket samt landskapen.

Beslut om beviljande av stöd för vattendragsåtgärder enligt 15 § fattas av det behöriga landskapet inom ramen för de anslag som jord- och skogsbruksministeriet anvisat det för detta ändamål.

Ändring i Landsbygdsverkets samt landskapets beslut får sökas genom besvär hos Tavastehus förvaltningsdomstol på det sätt som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen (586/1996).

Besvärsskriften får ges in också till den myndighet som fattat beslutet. Myndigheten ska utan dröjsmål sända besvärsskriften samt handlingarna i ärendet och sitt utlåtande över besvären till förvaltningsdomstolen.

I ett beslut av förvaltningsdomstolen om att en frivillig skuldsanering ska förfalla får ändring sökas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen på det sätt som förskrivs i förvaltningsprocesslagen. Ändring i andra beslut av förvaltningsdomstolen får sökas genom besvär endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd.

Landsbygdsverkets samt landskapets beslut om skuldsanering är avgiftsfria.

Gårdsbrukets utvecklingsfonds medel får, utöver vad som någon annanstans i lag föreskrivs om användningen av dem, användas för

1) förvärv av mark och annan egendom,

2) skötsel och iståndsättande av förvärvad egendom,

3) gottgörelser, ersättningar och förvaltningsutgifter som lån som beviljats av medel ur gårdsbrukets utvecklingsfond medför samt för ersättningar i anslutning till statsborgen och för utgifter som statens borgensansvar medför,

4) understöd som avses i 11 §,

5) beskogning av åker i jord- och skogsbruksministeriets eller Landsbygdsverkets besittning och behövliga skogsvårds- och skogsförbättringsarbeten på de skogsmarker som är i deras besittning, samt

6) forskning som hänför sig till gårdsbruket och småföretagarverksamheten på landsbygden samt utredningar som gäller dessa.

Medel ur gårdsbrukets utvecklingsfond får även användas för utredande och utvecklande av verksamhetsbetingelserna för företagarverksamhet som främjar en mångsidigare näringsverksamhet på landsbygden samt för utbildning av småföretagare och sådana som ämnar bli småföretagare.

Av medel ur gårdsbrukets utvecklingsfond får betalas arvode och ersättning för kostnader i anslutning till det förfarande som avses i 36 och 38 §.

Den frivilliga skuldsanering som avses i 5 kap. i denna lag kan även med stöd av landsbygdsnäringslagen, lagen om strukturpolitiska åtgärder inom jord- och skogsbruket, lagen om gårdsbruksenheter (188/1977), lagen om främjande av näringsverksamhet i liten skala på landsbygden (1031/1986) samt annan lagstiftning som föregår dem eller, efter att lagen om landsbygdsnäringar stiftades, statsrådsbeslut, med iakttagande i tillämpliga delar av 5 kap., genomföras i fråga om statliga lån och räntestödslån som beviljats för jordbruk, trädgårdsodling och företagsverksamhet i liten skala på landsbygden samt i fråga om statens försäljningsprisfordringar enligt ovan nämnda lagstiftning.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas separat genom lag. Bestämmelserna i 38 och 39 § träder dock i kraft vid en tidpunkt som föreskrivs genom förordning av statsrådet.

Trots sekretessbestämmelserna är en utövare av veterinäryrket skyldig att i enlighet med Livsmedelssäkerhetsverkets föreskrifter lämna anmälningar och statistiska uppgifter om de sjukdomsfall han eller hon behandlat samt lämna sådana av Livsmedelssäkerhetsverket infordrade utredningar och förklaringar som gäller sjukdomsfall eller som annars har anknytning till utövningen av veterinäryrket. En legitimerad veterinär som utövar veterinäryrket är dessutom skyldig att underrätta Livsmedelssäkerhetsverket om sin boningsort och adress samt om förändringar i fråga om dem.

Trots sekretessbestämmelserna är en utövare av veterinäryrket skyldig att till landskapet utan dröjsmål anmäla sådana uppgifter som han eller hon fått i sin yrkesutövning vilka behövs för förhindrande av spridningen av djursjukdomar som ska bekämpas enligt lagen om djursjukdomar (441/2013), samt underrätta landskapet om djur som han eller hon i sin yrkesutövning upptäcker eller misstänker att ha förts in i Finland i strid med de importkrav som gäller bekämpningen av djursjukdomar. Om djurskyddsskäl kräver det, är den som utövar veterinäryrket trots sekretessbestämmelserna skyldig att till djurskyddsmyndigheten utan dröjsmål anmäla fall som han eller hon behandlar och anmäla iakttagelser som gjorts i samband med behandlingen i fråga om förvaringsutrymmen för djur samt lämna de upplysningar som behövs för att fallet ska kunna utredas.

Den allmänna styrningen av och tillsynen över verkställigheten och efterlevnaden av denna lag och bestämmelser som utfärdats med stöd av den hör till jord- och skogsbruksministeriets uppgifter.

Livsmedelssäkerhetsverket sörjer för verkställigheten av denna lag och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den samt styr och övervakar efterlevnaden av lagen och bestämmelserna.

För fullgörande av sina uppgifter behandlar Livsmedelssäkerhetsverket klagomål som gäller utövning av veterinäryrket. Vid förfarandet tillämpas bestämmelserna om förvaltningsklagan i 8 a kap. i förvaltningslagen (434/2003).

Livsmedelssäkerhetsverket kan granska mottagnings-, undersöknings- och vårdutrymmena samt journalhandlingarna hos en utövare av veterinäryrket, om detta behövs för verkställandet av den tillsyn som föreskrivs i denna lag.

I lokaler och utrymmen som används för boende av permanent natur får granskning utföras endast om det är nödvändigt för att utreda de omständigheter som granskningen gäller och om det finns anledning att misstänka att veterinär i sin yrkesverksamhet gjort sig skyldig till straffbart förfarande.

Vid granskningen kan myndigheterna anlita sakkunniga. De sakkunniga ska vara erkänt skickliga och erfarna personer som företräder vetenskaplig, praktisk veterinärmedicinsk eller annan sakkunskap av betydelse för granskningen. De sakkunniga har rätt att trots sekretessbestämmelserna få tillgång till de uppgifter som behövs för granskningen av mottagningsverksamheten. De sakkunniga är skyldiga att hemlighålla de sekretessbelagda uppgifter som de får tillgång till.

Livsmedelssäkerhetsverket har trots sekretessbestämmelserna rätt att på begäran avgiftsfritt få de upplysningar och utredningar som behövs för skötseln av uppgifter enligt denna lag från statliga myndigheter, landskapens myndigheter, kommunala myndigheter, samkommunernas myndigheter, andra offentligrättsliga samfund samt apotek och läkemedelspartiaffärer.

Till tjänst eller befattning som veterinär hos staten, ett landskap, en kommun eller en sammanslutning eller till annan tjänst eller befattning som veterinär får endast en legitimerad veterinär utnämnas, förordnas eller antas.

En veterinär som fått sin legitimation enligt 4 § får utnämnas till en sådan tjänst som veterinär i ett landskap eller en kommun som omfattar uppgifter som gäller livsmedelstillsyn eller tillsyn över djurs hälsa eller välbefinnande endast om personen har ett intyg som beviljats av Livsmedelssäkerhetsverket över att han eller hon på ett sätt som Livsmedelssäkerhetsverket godkänner har tagit del av lagstiftningen i Finland inom området i fråga.

I 35 § i livsmedelslagen (23/2006) och med stöd av den föreskrivs om behörigheten för vissa uppgifter i anslutning till livsmedelstillsynen.

En tjänst eller befattning som avses i 1 mom. kan temporärt skötas av en person som avses i 7 §, om inte annat föreskrivs någon annanstans i lag.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom särskild lag.

Livsmedelssäkerhetsverket svarar för verkställigheten av denna lag och för tillsynen över efterlevnaden avdenna lag och de bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av den efterföljs samt för organiseringen av tillsynen. Landskapet övervakar marknadsföringen av utsäde inom sitt verksamhetsområde. Utöver Livsmedelssäkerhetsverket övervakar också Tullen importen av utsäde.

Livsmedelssäkerhetsverket ska utarbeta en tillsynsplan för organiseringen av tillsynen över utsäde och en tillsynsrapport om genomförd tillsyn.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom särskild lag.

Den allmänna styrningen och uppföljningen av verkställigheten av denna lag hör till jord- och skogsbruksministeriets uppgifter.

Tillsynsmyndigheter enligt denna lag är landskapet och den kommunala miljövårdsmyndigheten, var och en av dem inom sitt ansvarsområde. På landskapets uppgifter enligt denna lag tillämpas inte lagen om samarbete mellan landskapen vid skötseln av uppgifter inom fiskerihushållningen och vattenhushållningen ( / ).

Konsumentombudsmannen övervakar att villkoren i avtal som avses i 5 kap. är lagenliga med avseende på konsumentskyddet.

Fastigheterna inom ett vattentjänstverks verksamhetsområde ska anslutas till verkets vattenledning och spillvattenavlopp.

En fastighet utanför en tätort behöver dock inte anslutas till vattentjänstverkets vattenledning om

1) fastighetens vattenanordningar har byggts innan vattentjänstverkets verksamhetsområde godkändes, och

2) fastigheten har tillgång till en tillräcklig mängd hushållsvatten som uppfyller kvalitetskraven enligt hälsoskyddslagen.

En fastighet utanför en tätort behöver inte anslutas till vattentjänstverkets spillvattenavlopp om

1) fastighetens avloppsanordningar har byggts innan vattentjänstverkets verksamhetsområde godkändes och bestämmelserna i miljöskyddslagen (527/2014) iakttas vid bortledande och behandling av spillvatten från fastigheten, eller

2) fastigheten inte har någon vattenklosett och bestämmelserna i miljöskyddslagen iakttas vid bortledande och behandling av spillvatten från fastigheten.

Vattentjänstverket får vägra att till verkets vattenledning eller spillvattenavlopp ansluta en fastighet som på grund av vattenförbrukningen eller på grund av kvaliteten på eller kvantiteten av det spillvatten som ska ledas in i spillvattenavloppet försvårar verkets verksamhet eller dess förutsättningar att på ett tillfredsställande sätt sköta vattentjänsterna för andra fastigheter.

Den kommunala miljövårdsmyndigheten beviljar på ansökan befrielse, antingen tills vidare eller för en viss tid, från anslutningsskyldigheten för fastigheter enligt 10 § på de grunder som anges i denna paragraf. Innan befrielse beviljas ska vattentjänstverket och ägaren till eller innehavaren av fastigheten ges tillfälle att bli hörda. Den kommunala miljövårdsmyndigheten ska dessutom begära utlåtande om befrielsen hos landskapets hälsoskyddsmyndighet.

Befrielse från anslutningsskyldigheten ska beviljas om

1) anslutningen till ledningsnätet blir oskälig för fastighetens ägare eller innehavare med beaktande av kostnaderna för byggande av fastighetens vatten- och avloppsanordningar, kostnaderna för anslutningen, det obetydliga behovet av vattentjänstverkets tjänster eller någon annan motsvarande särskild orsak, och

2) befrielsen inte riskerar en ekonomisk och ändamålsenlig skötsel av vattentjänsterna inom vattentjänstverkets verksamhetsområde.

Utöver det som föreskrivs i 2 mom. förutsätter befrielse från skyldigheten att ansluta fastigheten till vattenledning att fastigheten har tillgång till en tillräcklig mängd hushållsvatten som uppfyller kraven. Befrielse från skyldigheten att ansluta fastigheten till spillvattenavlopp förutsätter utöver det som föreskrivs i 2 mom. att bortledandet och behandlingen av fastighetens spillvatten kan ordnas i enlighet med kraven i miljöskyddslagen.

Ett vattentjänstverk svarar för att vattentjänsterna för de till verkets ledningsnät anslutna fastigheterna är tillgängliga i störningssituationer. För att trygga tjänsterna ska verket samarbeta med andra vattentjänstverk som är anslutna till samma ledningsnät samt med kommunen, tillsynsmyndigheterna, räddningsmyndigheterna, avtalsparterna och kunderna.

Vattentjänstverket ska utarbeta och uppdatera en plan för beredskap för störningssituationer och vidta de åtgärder som behövs enligt planen. Verket ska ge in planen till tillsynsmyndigheterna, räddningsmyndigheten och kommunen.

Bestämmelserna i 1 och 2 mom. gäller också anläggningar som levererar vatten till ett vattentjänstverk eller behandlar verkets spillvatten.

Närmare bestämmelser om grunderna för hur vattentjänstverk ska planera sin beredskap för störningssituationer får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Finlands miljöcentral ska förvalta ett informationssystem för vattentjänster med hjälp av automatisk databehandling och elektroniska tjänster.

Vattentjänstverken ska till informationssystemet för vattentjänster lämna uppgifter om priserna på sina vattentjänster och grunderna för fastställande av dem samt de uppgifter som behövs för uträkning av nyckeltal för vattentjänsternas effektivitet, kvalitet och lönsamhet.

Vattentjänstverken ska till det datasystem för miljövårdsinformation som avses i 222 § i miljöskyddslagen i digital form lämna sådana kontrolluppgifter som avses i 15 § 1 mom.

Bestämmelserna i 2 och 3 mom. om vattentjänstverk gäller också anläggningar som levererar vatten till ett vattentjänstverk eller behandlar verkets spillvatten.

Närmare bestämmelser om informationssystemet för vattentjänster och de uppgifter som ska lämnas till det får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Tillsynsmyndigheten kan förbjuda den som bryter mot denna lag eller med stöd av den utfärdade bestämmelsen att fortsätta eller upprepa överträdelsen eller ålägga denne att fullgöra sin skyldighet.

Ett förbud eller åläggande som riktar sig mot en kommun utfärdas av landskapet.

Innan förbudet eller åläggandet utfärdas ska tillsynsmyndigheten om möjligt förhandla med den som brutit mot denna lag eller med stöd av den utfärdade bestämmelser.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

Om den sökande inte uppfyller villkoren för beviljande av från produktionen frikopplat stöd för svin- och fjäderfähushållning under två stödår i följd och det inte är fråga om ett oöverstigligt hinder, ska landskapet eller Statens ämbetsverk på Åland efter att ha hört den sökande fatta beslut om att dra in den referenskvantitetsom ligger till grund för beviljande av stödet.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

Den som vet eller misstänker att flyghavre som inte tidigare har anmälts till tillsynsmyndigheten förekommer på ett område som han eller hon innehar, ska utan dröjsmål anmäla förekomsten till det landskap på vars område flyghavren förekommer.

En myndighet eller auktoriserad inspektör som i samband med en annan kontroll eller åtgärd som utförs på området upptäcker flyghavre på området ska anmäla förekomsten av flyghavre till det landskap på vars område flyghavren förekommer.

Närmare bestämmelser om innehållet i anmälan och om anmälningsförfarandet utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

Efter att ha fått en anmälan enligt 5 § eller på något annat sätt fått kännedom om eventuell förekomst av flyghavre, ska landskapet utan dröjsmål förrätta syn på området. Om det på grundval av synen konstateras att flyghavre förekommer på området, ska landskapet utan dröjsmål meddela en anvisning för bekämpning av flyghavre för området. Om innehavaren av området inte följer bekämpningsanvisningen eller om området är svårt drabbat av flyghavre, ska landskapet utarbeta en plan för bekämpning av flyghavre för området.

Den som förrättar syn kan i samband med synen besluta om åtgärder som under pågående växtperiod ska vidtas för att bekämpa flyghavre, om det föreligger omedelbar risk för att flyghavren sprider sig under växtperioden. Ett beslut om åtgärder som ska vidtas under pågående växtperiod ska utan dröjsmål föras till landskapet för avgörande. Beslutet förfaller, om landskapet inte har träffat ett avgörande om de åtgärder som hänför sig till den pågående växtperioden genom en tillfällig bekämpningsplan inom två veckor efter att beslutet meddelades. Den tillfälliga bekämpningsplanen ska upphävas samtidigt som en bekämpningsplan enligt 1 mom. utarbetas för området.

Om det område där flyghavre förekommer är beläget inom flera än ett landskap ska det landskap på vars område flyghavren huvudsakligen förekommer förrätta syn och utarbeta en bekämpningsplan.

Närmare bestämmelser om förrättande av syn samt om innehållet i bekämpningsplanen och den tillfälliga bekämpningsplanen utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

Om ett område där flyghavre förekommer genom köp eller något annat avtal överlåts till någon annan, är överlåtaren och innehavaren skyldig att innan avtalet ingås meddela den andra avtalsparten att det förekommer flyghavre på området.

Landskapsmyndighet eller en annan myndighet enligt 10 § är skyldig att på begäran lämna upplysningar om förekomsten av flyghavre i samband med överlåtelse av ett område genom köp eller något annat avtal.

För verkställigheten av denna lag samt för tillsynen över efterlevnaden av denna lag och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den efterföljs samt för organiseringen av tillsynen svarar Livsmedelssäkerhetsverket. Landskapet övervakar bekämpningen av flyghavre inom sitt verksamhetsområde.

Utöver Livsmedelssäkerhetsverket övervakar också Tullen importen av produkter och varor från växtproduktionen.

För tillsynen ska varje landskap föra ett register över de områden där flyghavre har förekommit.

I registret införs följande uppgifter:

1) namn och adress samt övrig kontaktinformation i fråga om områdets innehavare,

2) områdets lägenhetssignum, om sådant finns,

3) signum för det basskifte eller ett annat område, där flyghavre förekommer,

4) datum då anmälan om fyndet av flyghavre har gjorts och syn eller syner har förrättats samt graden av flyghavreförekomst och bekämpningsplan eller tillfällig bekämpningsplan,

5) straff och andra åtgärder som förelagts med stöd av 18–20 §,

6) datum då området har konstaterats vara fritt från flyghavre.

Landskapet ska stryka ett område ur registret två år efter det att det på begäran av områdets innehavare har konstaterat att området är fritt från flyghavre.

På inhämtande av personuppgifter och införande av dem i de register som avses i 1 mom. samt på användande och utlämnande av uppgifterna i registren tillämpas i övrigt personuppgiftslagen (532/1999) och lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999).

Närmare bestämmelser om förande av register och konstaterande av att ett område är fritt från flyghavre kan utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

Omprövning av andra beslut av landskapet än beslut enligt 6 § eller 5 kap. får begäras hos det landskap som fattat beslutet.

I landskapets beslut enligt 6 § eller 5 kap. och i beslut av Livsmedelssäkerhetsverket samt i ett beslut som meddelats av landskapet med anledning av en begäran om omprövning ochi andra beslut av landskapet får ändring sökas genom besvär hos Tavastehus förvaltningsdomstol på det sätt som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen (586/1996).

I förvaltningsdomstolens beslut i ett ärende som gäller beslut enligt 6 § eller 5 kap. får ändring sökas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen på det sätt som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen. Ändring i andra beslut av förvaltningsdomstolen får sökas genom besvär endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

Lantmäteriverket ska ge möjlighet för var och en att vid Lantmäteriverket avgiftsfritt få läsa de uppgifter som finns i fastighetsdatasystemet och att göra anteckningar om dem. Mot avgift lämnas uppgifter ut i form av utdrag, intyg, bevis och andra utskrifter samt med hjälp av teknisk anslutning. Om inte särskilda skäl föranleder något annat, kan en kopia av uppgifterna ges i elektronisk form mot avgift.

Utdrag, intyg, bevis och andra utskrifter samt i 1 mom. avsedda kopior kan ges av kommuner, Lantmäteriverket och magistrater samt med stöd av beslut som Lantmäteriverket meddelat även av andra myndigheter som har en teknisk anslutning till fastighetsdatasystemet.

På en sådan myndighets vägnar som avses i 4 § får Lantmäteriverket med hjälp av teknisk anslutning lämna ut uppgifter ur fastighetsdatasystemet till justitieförvaltningsmyndigheter, Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet, Statens ämbetsverk på Åland. Landsbygdsverket, landskap, kommuner, Skatteförvaltningen, förundersökningsmyndigheter, myndigheter som sköter fastighetsbildningsuppgifter, myndigheter inom folkbokföringsförvaltningen och köpvittnen. Lantmäteriverket får dessutom på ansökan bevilja tillstånd att få och förmedla uppgifter med hjälp av teknisk anslutning. Uppgifter får lämnas ut och förmedlas till den som behöver uppgifter för samhällsplanering, fastighetsförmedling, fastighetsvärdering eller beviljande av och tillsyn över kredit eller för något annat jämförbart ändamål som har samband med fastigheter. I användningstillståndet kan det tas in villkor om grunden för sökning av uppgifter samt om annan användning av systemet och övervakning av detta. Tillstånd behövs dock inte för erhållande och förmedling av uppgifter om fastighetsbeteckning och fastighetsindelning med hjälp av teknisk anslutning.

För översändande av personuppgifter till stater utanför Europeiska unionen gäller 5 kap. i personuppgiftslagen (523/1999).

En personbeteckning får utlämnas endast om den som begär personbeteckningen har eller kan ha den i sin besittning med stöd av personuppgiftslagen eller någon annan lag. På ett intyg eller bevis som ges ur fastighetsdatasystemet och som behövs för att en person ska kunna göra sina rättigheter gällande eller fullgöra sina skyldigheter får personbeteckningen antecknas för identifiering av personen i fråga.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

Om ett område överlåts från en samfälld skog eller en samfälld skog säljs och denna åtgärd föranleder att värdet av en eller flera delägarfastigheter sjunker betydligt, ska delägarlaget hos Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet deponera den del av köpeskillingen, jämte ränta, som tillkommer en sådan fastighet, om fastigheten belastas av pantfordringar. Vid styckningsförrättningen ska förrättningsmännen besluta för vilka fastigheters del köpeskillingen ska deponeras. Köpeskillingen får inte delas förrän förrättningsmännen har fattat sitt beslut.

En innehavare av panträtt eller inskriven sytning har samma rätt till den deponerade köpeskillingen som han har till delägarfastigheten. Om ägaren till delägarfastigheten inte kan visa att de rättsinnehavare som nämns ovan har gett tillstånd till att den deponerade köpeskillingen lyfts, ska Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet fördela medlen enligt vad som i utsökningsbalken (705/2007) bestäms om fördelning av köpeskilling för fast egendom.

I fråga om ersättning som betalts för ett område som lösts in från en samfälld skog tillämpas vad som i 1 och 2 mom. bestäms om köpeskilling.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom särskild lag.

Växter, växtprodukter och andra föremål, med vilka skadegörare lätt kan spridas, får marknadsföras, produceras för marknadsföring, lagras, importeras och exporteras endast av en aktör som har antecknats i det register som förs av Livsmedelssäkerhetsverket för tillsynsändamål (växtskyddsregistret ).

En lokal marknadsförare eller en person som sporadiskt exporterar obetydliga mängder växter, växtprodukter eller andra föremål eller en person som för eget bruk importerar endast obetydliga mängder sådana växter, växtprodukter eller andra föremål är inte skyldig att registrera sig. Skyldigheten att registrera sig gäller inte heller sådana importörer eller exportörer som finns upptagna i ett motsvarande officiellt register som förs av växtskyddsmyndigheten i en annan medlemsstat i Europeiska unionen.

I enlighet med vad som i Europeiska gemenskapens bestämmelser föreskrivs om växters sundhet eller vad som i internationella avtal som är bindande för Finland bestäms om skydd av växters sundhet, utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet bestämmelser om vilka växter, växtprodukter och andra föremål som registreringsskyldigheten gäller.

En aktör som uppfyller förutsättningar för registrering har rätt att bli registrerad i växtskyddsregistret. För registrering krävs att

1) aktören upprätthåller ett uppdaterat schema över var de växter, växtprodukter och andra föremål som omfattas av denna lag är belägna,

2) aktören för register över produktionsplatserna och de produkter som omfattas av denna lag och som producerats eller marknadsförts på dessa platser och förts till en lagerplats eller annan plats som nämns i växtskyddsregistret, samt bevarar dessa uppgifter under minst ett år,

3) aktören utför åtminstone en visuell kontroll av de produkter och utrymmen som omfattas av denna lag i syfte att konstatera en eventuell förekomst av skadegörare, samt

4) det finns en person som ansvarar för växternas sundhet på den registrerade enheten.

Ansökan om registrering i växtskyddsregistret görs hos Livsmedelssäkerhetsverket. Närmare bestämmelser om förfarandet vid ansökan om registrering kan utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

Vissa växter, växtprodukter och andra föremål med vilka skadegörare lätt kan spridas får, med undantag av lokal marknadsföring, marknadsföras endast om de är försedda med växtpass eller annat intyg över föremålets sundhet. Varje varuparti som marknadsförs ska förses med ett växtpass eller annat intyg som beviljats i någon av Europeiska unionens medlemsstater.

Livsmedelssäkerhetsverket beviljar på ansökan en aktör rätt att använda växtpass, om aktörens verksamhet är underställd officiell kontroll av Livsmedelssäkerhetsverket eller landskapet och uppfyller bestämmelserna om växters sundhet. Livsmedelssäkerhetsverket utfärdar andra intyg som avses i 1 mom. för föremål eller verksamhet som uppfyller bestämmelserna om växters sundhet.

Genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet utfärdas, i enlighet med vad som föreskrivs i Europeiska unionens bestämmelser om växters sundhet, bestämmelser om vilka växter, växtprodukter och andra föremål med vilka skadegörare lätt kan spridas som omfattas av denna skyldighet, vilket intyg som ska användas vid marknadsföring av varje sådant föremål och vilka krav på växters sundhet som ska vara uppfyllda i verksamheten för att föremålen ska beviljas växtpass eller annat intyg.

Om aktören upphör med sin verksamhet eller om verksamheten förändras väsentligt ska aktören göra en anmälan till Livsmedelssäkerhetsverket.

Den som vet eller misstänker att en skadegörare som avses i en förordning utfärdad med stöd av 2 § 3 mom. förekommer på fastigheter eller delar av fastigheter eller i odlingar, varulager, transportmedel eller byggnader som den äger eller besitter, är skyldig att omedelbart anmäla detta till det behöriga landskapet eller Livsmedelssäkerhetsverket. Detsamma gäller en myndighet som i sin verksamhet upptäcker en sådan skadegörare. Landskapet ska anmäla förekomsten av skadegörare till Livsmedelssäkerhetsverket.

För att bekämpa skadegörare eller förhindra att de sprids kan

1) en markägare, odlare eller en ägare eller innehavare av en fastighet eller en del därav förpliktas att vidta nödvändiga åtgärder för utrotning av skadegörare som förekommer på fastigheten,

2) det bestämmas om nödvändig rengöring eller desinficering av en byggnad, ett arbetsredskap, ett transportmedel eller annat föremål som har smittats av skadegörare, samt om sättet för den nödvändiga rengöringen och desinficeringen,

3) det bestämmas om nödvändig rengöring, desinficering eller förstöring av växter eller förpackningar eller packningsmaterial av vegetabiliskt ursprung samt om sättet för den nödvändiga rengöringen, desinficeringen eller förstörandet, eller utfärdas nödvändiga begränsningar för användningen av växter eller förpackningar eller packningsmaterial av vegetabiliskt ursprung,

4) det bestämmas om nödvändiga förbud mot samt villkor och begränsningar för odling och transport av samt handel med växter,

5) det bestämmas om nödvändiga åtgärder som ska vidtas i samband med odling och skörd av samt handel med växter,

6) det meddelas nödvändiga förbud mot eller uppställas nödvändiga villkor för marknadsföring, import och export av växter, växtprodukter, skadegörare och andra sådana föremål med vilka skadegörare lätt kan spridas, samt

7) en aktör förpliktas att iaktta andra begränsningar, förbud och åtgärder som är nödvändiga för att skadegörare ska kunna bekämpas och spridningen av dem förhindras.

Närmare bestämmelser om de åtgärder, förelägganden, förbud, villkor och begränsningar som avses i 1 mom. meddelas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet i enlighet med vad som i Europeiska unionens lagstiftning föreskrivs om växters sundhet eller vad som i internationella avtal som är bindande för Finland bestäms om skydd av växters sundhet. Förordningen kan gälla samtliga skadegörare eller enbart vissa skadegörare.

Med stöd av en förordning som avses i 2 mom. fattar Livsmedelssäkerhetsverket eller landskapet beslut om bekämpning för varje enskild aktör. Ett beslut om bekämpning kan fattas även utan att aktören hörs, om avgörandet av ärendet inte tål uppskov utan att det orsakar betydande fara för växters sundhet och om det inte är möjligt att höra aktören utan dröjsmål. Om det finns särskilda skäl att misstänka att en sådan skadegörare som avses i förordningen förekommer, kan Livsmedelssäkerhetsverket vidta åtgärder enligt 1 mom. 6 punkten redan innan förekomsten har bekräftats.

Livsmedelssäkerhetsverket eller landskapet kan på Livsmedelssäkerhetsverkets bekostnad vidta de brådskande och obetydliga åtgärder som avses i 1 mom., om underlåtelse att vidta åtgärden äventyrar växters sundhet.

Jord- och skogsbruksministeriet kan dessutom bevilja Livsmedelssäkerhetsverket tillstånd att vidta åtgärder enligt 1 mom. i fråga om skadegörare som det inte utfärdats bestämmelser om genom en i 2 mom. avsedd förordning. Om förekomsten av en sådan skadegörare medför ett omedelbart hot mot växters sundhet och saken inte tål uppskov, kan Livsmedelssäkerhetsverket vidta nödvändiga bekämpningsåtgärder enligt 1 mom. redan innan tillståndet beviljats.

För verkställigheten av denna lag samt för tillsynen över efterlevnaden av denna lag och de bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av den och för organiseringen av tillsynen svarar på riksnivå Livsmedelssäkerhetsverket och på regional nivå landskapet. Livsmedelssäkerhetsverket är i Finland en sådan växtskyddsmyndighet som avses i direktivet om växters sundhet.

Importen övervakas av Tullen till den del denna övervakningsuppgift inte ska skötas av Livsmedelssäkerhetsverket. Genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet utfärdas bestämmelser om de uppgifter som hör till Livsmedelssäkerhetsverkets behörighet och som ska överföras till Tullen, i enlighet med särskilt avtal mellan jord- och skogsbruksministeriet och finansministeriet om överföringen och omfattningen av uppgifterna.

De uppgifter som tillsynsmyndigheten har enligt denna lag sköts i landskapet Åland av Statens ämbetsverk på Åland, om inte något annat följer av självstyrelselagen för Åland (1144/1991).

Livsmedelssäkerhetsverket ska utarbeta en plan för tillsynen.

Livsmedelssäkerhetsverket kan besluta om förbud mot användning av ett växtpass eller annat intyg som avses i 6 § eller mot användningen av ett sundhetscertifikat, ett intyg eller en märkning som avses i 7 §, om det är nödvändigt för att bekämpa en skadegörare eller hindra att den sprids eller om förutsättningarna för användning av växtpasset, sundhetscertifikatet, intyget eller märkningen inte längre uppfylls. Berörda parter ska alltid utan dröjsmål underrättas om beslutet. Ett förbud som har meddelats muntligt ska bekräftas skriftligt. Förbudet ska hävas omedelbart när det inte längre finns något skäl för det.

Förbudet ska meddelas för viss tid, om den brist som ligger till grund för förbudet kan avhjälpas. Förbudet ska återkallas utan dröjsmål, om bristfälligheten har avhjälpts eller om den inte längre är av betydelse med tanke på förbudet. Berörda parter ska utan dröjsmål underrättas om att förbudet har återkallats.

Om ärendet inte tål uppskov kan utöver Livsmedelssäkerhetsverket även landskapet eller en auktoriserad inspektör temporärt förbjuda att ett växtpass, ett sundhetscertifikat eller annat intyg eller en märkning används. Ett temporärt användningsförbud ska utan dröjsmål hänskjutas till Livsmedelssäkerhetsverket. Förbudet förfaller om Livsmedelssäkerhetsverket inte fattar ett beslut enligt 1 mom. inom en vecka efter det att förbudet meddelades.

Livsmedelssäkerhetsverket eller landskapet kan förena de begränsningar, förbud, åtgärder eller förfaranden som avses i 11 § eller förbud enligt 26 § att använda växtpass, sundhetscertifikat eller något annat intyg eller märkning med vite eller hot om att den försummade åtgärden vidtas på den försumliges bekostnad.

Bestämmelser om vite, hot om tvångsutförande och tvångsutförande finns i övrigt i viteslagen (1113/1990).

Livsmedelsäkerhetsverket kan besluta att de direkta och nödvändiga kostnaderna för verkställigheten av ett beslut om bekämpning enligt 11 § om att utrota skadegörare ska ersättas aktören helt eller delvis av statens medel, om de skador som orsakats växtproduktionen är exceptionellt stora. En förutsättning för att ersättningen ska betalas är att aktören på grund av utrotningsåtgärderna har orsakats betydande kostnader som har oskäligt stor betydelse för aktörens näring eller som behöver ersättas för att aktören ska kunna fortsätta med sin näring. Ersättning kan betalas endast till den del aktören inte får ersättning på grundval av försäkring eller ur en fond.

Närmare bestämmelser om värderingen och beräkningen av de kostnader och skador som avses i 1 mom. får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Ersättning ska sökas inom sex månader efter det att sökanden har fått kännedom om att kostnaderna eller skadan har uppkommit. Ansökan ska ställas till Livsmedelssäkerhetsverket och ges in till det behöriga landskapet, och den ska innehålla tillräcklig utredning om kostnaderna och skadorna. Om en ansökan om ersättning gäller ett beslut om bekämpning som fattats av landskapet, ska landskapet lämna Livsmedelssäkerhetsverket ett utlåtande om ansökan.

Om kostnader eller skador har ersatts utan grund ska Livsmedelssäkerhetsverket bestämma att det överbetalda beloppet ska betalas tillbaka. På belopp som ska betalas tillbaka ska betalas en årlig ränta i enlighet med 3 § 2 mom. i räntelagen (633/1982) från ingången av den månad då ersättningen har betalats ut. Om beloppet inte betalas tillbaka senast på den förfallodag som Livsmedelssäkerhetsverket bestämt, ska en årlig dröjsmålsränta betalas på beloppet i enlighet med den räntesats som avses i 4 § 1 mom. i räntelagen. Om det belopp som ska betalas tillbaka är ringa eller om det med tanke på den återbetalningsskyldiges ekonomiska ställning och förhållanden ska anses oskäligt att kräva återbetalning eller ta ut ränta, kan den återbetalningsskyldige helt eller delvis befrias från återbetalningsskyldighet eller skyldighet att betala ränta.

På de avgifter som tas ut till staten för statliga myndigheters och auktoriserade inspektörers prestationer tillämpas lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992).

Livsmedelssäkerhetsverket betalar arvoden för inspektioner och provtagningar enligt denna lag till de inspektörer som auktoriserats av verket, samt ersätter inspektörernas kostnader.

För inspektioner som landskapet utför med stöd av denna lag och som inte utförs för att kartlägga skadegörare tar landskapet ut en avgift enligt en taxa som landskapet har godkänt.

Beslut enligt 11 § eller 6 kap. samt Livsmedelssäkerhetsverkets beslut om återbäring av obehörig vinst får överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen (586/1996). På besvär över beslut om taxa för avgifter på landskapsnivå tillämpas dock vad som föreskrivs i 17kap. i landskapslagen.

När det gällerandra än i 1 mom. avsedda beslut får på det sätt som föreskrivs i förvaltningslagen omprövning begäras hos den myndighet som fattat beslutet. Beslut som meddelats med anledning av en begäran om omprövning får överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen.

Behörig förvaltningsdomstol är den förvaltningsdomstol vars domkrets beslutet huvudsakligen hänför sig till antingen på grund av områdets läge eller näringsutövarens hemort.

Besvärsskriften får ges in också till den myndighet som fattat beslutet. Myndigheten ska utan dröjsmål sända besvärsskriften samt handlingarna i ärendet och sitt utlåtande över besvären till förvaltningsdomstolen.

Förvaltningsdomstolens beslut i ett ärende som gäller beslut enligt 11 § eller 6 kap. eller Livsmedelssäkerhetsverkets beslut om återbäring av obehörig vinst får överklagas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen på det sätt som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen. Andra beslut av förvaltningsdomstolen får överklagas genom besvär endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd.

Ändring i fråga om uppgifter som i enlighet med 14 § 2 mom. genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet överförts till Tullen söks i den ordning som föreskrivs i tullagen 304/2016.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

Genom denna lag upphävs lagen om stödjande av vatten- och avloppsåtgärder (686/2004).

Om ikraftträdandet av denna lag bestäms genom en särskild lag.

På stöd för vatten- och avloppsåtgärder som har beviljats före denna lags ikraftträdande tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet. Landsbygdsverket ansvarar för de uppgifter i anslutning till övervakningen av beviljade stöd som enligt den upphävda lagen hör till närings-, trafik- och miljöcentralen.

Jord- och skogsbruksministeriet ska övervaka att Forststyrelsens jakt- och fiskeövervakning är lagenlig och ändamålsenlig. Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet ska övervaka hur befogenheterna inom jakt- och fiskeövervakningen utövas.

Forststyrelsen ska med tanke på tillsynen kalenderårsvis avfatta en verksamhetsberättelse om jakt- och fiskeövervakningen och före utgången av februari följande år sända den till de myndigheter som avses i 1 mom. Tillsynsmyndigheterna har rätt att av Forststyrelsen få en kopia av en händelserapport som avses i 17 § samt annan information som behövs för tillsynen.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

Till den del Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1069/2009 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter och därav framställda produkter som inte är avsedda att användas som livsmedel och om upphävande av förordning (EG) nr 1774/2002 (förordning om animaliska biprodukter), nedan biproduktförordningen, gäller de livsmedelslokaler som avses i denna lag eller den verksamhet som där bedrivs är Livsmedelssäkerhetsverket och landskapets behöriga tillsynsmyndigheter på det sätt som i denna lag föreskrivs om behörighetsfördelningen mellan dessa.

I denna lag avses med

6) tillsynsmyndighet statliga myndigheter och landskap som sköter tillsynsuppgifter enligt denna lag.

Anmälningar om livsmedelslokaler handläggs av det landskap där livsmedelslokalen är belägen. Anmälningar om mobila livsmedelslokaler samt om sådana livsmedelslokaler där syftet med verksamheten enbart är att transportera eller förvara livsmedel i ett eller flera transportfordon eller en eller flera containrar handläggs av det landskap där verksamheten inleds eller där anmälan tidigare gjorts om livsmedelslokalens verksamhet.

Anmälan om en livsmedelslokal som används enbart för försäljning, förmedling eller annan hantering av livsmedel utan att livsmedlen finns i lokalen i fråga kan handläggas av företagarens hemlandskap, om det är oklart i vilket landskap lokalen är belägen eller om det finns andra särskilda skäl.

Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet handlägger anmälningar om tillverknings- och lagringsplatser som avses i 5 och 35 § i alkohollagen (1143/1994). Landskapet handlägger anmälningar om sådana detaljhandelsställen för alkoholdrycker som avses i 13 § och 14 § 2 mom. i alkohollagen.

Den myndighet som handlägger en anmälan om en livsmedelslokal ger livsmedelsföretagaren ett intyg över att anmälan handlagts. Tillsynsmyndigheten ska meddela uppgifterna om anmälda livsmedelslokaler till Livsmedelssäkerhetsverket på det sätt som det bestämmer.

Närmare bestämmelser om handläggningen av anmälningar utfärdas genom förordning av statsrådet.

Anläggningar som avses i 13 § 2 mom. godkänns av det landskap där anläggningen är belägen. En mobil anläggning godkänns av det landskap där verksamheten inleds.

Livsmedelssäkerhetsverket godkänner ändå slakterier och inrättningar för vilthantering samt anläggningar som finns i anslutning till dem, inklusive mobila anläggningar. Landskapet Lappland godkänner renslakterier och anläggningar som finns i anslutning till dem, inklusive mobila anläggningar.

Tillsynsmyndigheten fattar beslut om godkännande av en livsmedelslokal som anläggning. Tillsynsmyndigheten kan i beslutet ställa villkor för att förebygga hälsofaror. Tillsynsmyndigheten ska avgöra ärendet inom 60 dagar från det att ärendet blivit anhängigt, om inte ärendets omfattning, brister i ansökan eller andra särskilda skäl förutsätter en längre handläggning.

Tillsynsmyndigheten ska meddela uppgifterna om de livsmedelslokaler som myndigheten har godkänt som anläggningar till Livsmedelssäkerhetsverket på det sätt som det bestämmer.

Närmare bestämmelser om fattandet av beslut om godkännande utfärdas genom förordning av statsrådet.

En livsmedelsföretagare ska underrätta de landskap där verksamheten bedrivs om försäljning och annan hantering av livsmedel i en anmäld eller godkänd mobil livsmedelslokal.

Livsmedelsföretagaren ska ändå underrätta Livsmedelssäkerhetsverket om slakt och hantering av livsmedel i ett mobilt slakteri och i en mobil inrättning för vilthantering samt i en anläggning i anslutning till dem. Landskapet Lappland ska på motsvarande sätt underrättas om verksamhet i ett mobilt renslakteri och i en anläggning i anslutning till det.

Myndigheten ska ha fått informationen senast fyra vardagar innan anmäld verksamhet inleds och senast två veckor innan godkänd verksamhet inleds.

Företagare som på marknaden släpper ut produkter som kommer i beröring med livsmedel ska anmäla sitt verksamhetsställe och den verksamhet som bedrivs där till det landskap där verksamhetsstället finns.

Närmare bestämmelser om hur den anmälan som avses i 1 mom. ska göras utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

Livsmedelsföretagaren ska göra en anmälan landskapet om ett primärproduktionsställe och om den primärproduktion som bedrivs där. Som primärproduktion betraktas utöver verksamhet enligt bilaga I till allmänna förordningen om livsmedelshygien sådan överlåtelse av primärprodukter som är förenad med låg risk för livsmedelssäkerheten från producenten direkt till konsumenten. Landskapet ska underrätta företagaren om att myndigheten har fått anmälan om primärproduktionsstället.

Anmälan om primärproduktionsstället behöver dock inte göras om landskapet får uppgifter om verksamhet som avses i 1 mom. från en annan myndighet. Landskapet ska underrätta företagaren om att myndigheten fått uppgifterna om primärproduktionsstället från en annan myndighet.

Anmälan enligt 1 mom. behöver inte göras om jakt, om överlåtelse enligt 1 mom. av frilevande vilt direkt till konsumenten och inte heller om primärproduktion som avser naturväxter och svamp.

Anmälan enligt 1 mom. behöver inte heller göras i fråga om ett primärproduktionsställe för växter och svamp, om

1) företagaren är en enskild person,

2) verksamheten inte kan betraktas som idkande av näring, eller

3) verksamheten är en del av den verksamhet som samma företagare bedriver i en livsmedelslokal som företagaren har anmält enligt 13 §.

Närmare bestämmelser om den anmälan som avses i 1 mom. och om överlåtelse som är förenad med låg risk för livsmedelssäkerheten samt om de nationella arrangemang som förutsätts i artikel 1.2 c i allmänna förordningen om livsmedelshygien och i artikel 1.3 c i hygienförordningen gällande livsmedel av animaliskt ursprung utfärdas genom förordning av statsrådet.

En livsmedelsföretagare som bedriver sådan verksamhet som kräver godkännande enligt artikel 6.3 i allmänna förordningen om livsmedelshygien ska med avvikelse från 22 § 1 mom. ansöka om godkännande av primärproduktionsstället hos landskapet innan verksamheten inleds och när verksamheten ändras väsentligt. I fråga om verksamhet som är förenad med låg risk för livsmedelssäkerheten ska dock i stället för en ansökan om godkännande göras en anmälan enligt 22 § 1 mom.

Ansökan enligt 1 mom. behöver inte heller göras i fråga om ett primärproduktionsställe för växter och svamp, om

1) företagaren är en enskild person,

2) verksamheten inte kan betraktas som idkande av näring, eller

3) verksamheten är en del av den verksamhet som samma företagare bedriver i en livsmedelslokal som företagaren har anmält enligt 13 §.

Tillsynsmyndigheten fattar beslut om godkännande av ett primärproduktionsställe. Tillsynsmyndigheten kan förena beslutet med villkor för att förebygga hälsofaror. Tillsynsmyndigheten ska avgöra ärendet inom 60 dagar från det att ärendet blivit anhängigt, om inte ärendets omfattning, brister i ansökan eller andra särskilda skäl förutsätter en längre handläggning.

Närmare bestämmelser om den ansökan som avses i 1 mom. och om beslutet om godkännande utfärdas genom förordning av statsrådet.

Livsmedelsföretagaren ska omedelbart underrätta den behöriga tillsynsmyndigheten om betydande hälsofaror som uppdagats i egenkontrollen eller på annat sätt samt om åtgärder som vidtagits för att rätta till dessa missförhållanden. Närmare bestämmelser om anmälan utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

Om en livsmedelsföretagare har fått kännedom om att ett av företagaren producerat, bearbetat eller distribuerat livsmedel har orsakat matförgiftning eller om livsmedelsföretagaren misstänker att ett av företagaren producerat, bearbetat eller distribuerat livsmedel kan orsaka matförgiftning, ska företagaren omedelbart anmäla detta till landskapet. Ett livsmedel som misstänks ha orsakat matförgiftning eller ett prov av livsmedlet ska förvaras så att det kan undersökas på laboratorium för klarläggande av orsaken till matförgiftningen.

Bestämmelser om livsmedelsföretagares skyldighet att lämna uppgifter finns också i artikel 19 i allmänna livsmedelsförordningen.

Livsmedelssäkerhetsverket planerar, styr, utvecklar och verkställer livsmedelstillsynen nationellt och på det sätt som anges i denna lag, och ska dessutom

1) utvärdera genomförandet av livsmedelstillsynen i landskapen,

2) sörja för livsmedelstillsynen i slakterier, inrättningar för vilthantering och anläggningar i anslutning till dem,

3) ansvara för planering och genomförande av den nationella övervakningen av främmande ämnen i livsmedel av animaliskt ursprung,

4) på riksnivå ansvara för sådana uppgifter i anslutning till livsmedelstillsynen som kräver särskild sakkunskap,

5) utvärdera de riktlinjer för god praxis som avses i artikel 8 i allmänna förordningen om livsmedelshygien,

6) verka som den i allmänna livsmedelsförordningen avsedda nationella kontaktpunkten i systemet för snabb varning,

7) godkänna den utbildning av jägare i hälsa och hygien som avses i avsnitt IV bilaga III till hygienförordningen gällande livsmedel av animaliskt ursprung

8) sköta den riksomfattande informationen, riskkommunikationen och konsumentupplysningen,

9) utvärdera den köttbesiktning och övervakning i anslutning därtill som landskapet ordnar,

10) övervaka att förutsättningarna för godkännande av nationella kvalitetssystem som det godkänt uppfylls,

11) övervaka att kraven på kontrollerade uppfödningsförhållanden som avses i trikinförordningen uppfylls på de primärproduktionsställen och grupper av primärproduktionsställen som verket har förklarat att uppfyller dessa krav,

12) vid bedömningen av lagenligheten i hälsopåståenden som används i marknadsföringsmaterial vara nationell myndighet som avses i artikel 3.2 a i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/1829 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1144/2014 om informationskampanjer och säljfrämjande åtgärder som avser jordbruksprodukter som genomförs på den inre marknaden och i tredjeland,

13) fastställa det tillfälliga gränsvärde för bekämpningsmedelsrester som avses i artikel 18.4 i den förordning om gränsvärden för bekämpningsmedelsrester som nämns i 3 § 1 mom. 13 punkten.

Landskapet ska sörja för livsmedelstillsynen inom sitt verksamhetsområde på det sätt som föreskrivs i denna lag.

Utöver vad som föreskrivs någon annanstans i denna lag ska landskapet

1) göra anmälningar och rapporter som avses i livsmedelsbestämmelserna till Livsmedelssäkerhetsverket,

2) ge råd till livsmedelsföretagare och konsumenter samt meddela information i frågor som hänför sig till tillämpningsområdet för denna lag,

3) mot ersättning bistå de statliga myndigheterna i verkställandet av det nationella programmet för övervakning av främmande ämnen i livsmedel av animaliskt ursprung,

4) offentliggöra resultaten av sin livsmedelstillsyn på det sätt som Livsmedelssäkerhetsverket bestämmer,

5) övervaka att skyldigheterna enligt 17 § 2 mom. fullgörs i samband med landningar från fiskefartyg.

Landskapet Lappland sörjer för livsmedelstillsynen i renslakterier och i anläggningar som finns i anslutning till dem.

Övriga tillsynsmyndigheter är

1) Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet,

2) Försvarsmakten,

3) Tullen, och

4) gränsveterinärerna

Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet ska, utöver vad som föreskrivs någon annanstans i denna lag,

1) planera, styra och verkställa tillsynen i fråga om drycker som innehåller mer än 2,8 volymprocent etylalkohol,

2) styra landskapet i tillsynen över detaljhandelsställen för alkoholdrycker.

Försvarsmakten sörjer för de uppgifter som enligt denna lag ska skötas av landskapets myndigheter för livsmedelstillsyn, till den del det gäller livsmedelslokaler som omfattas av försvarsmaktens tillsyn.

Tullen kontrollerar

1) att de livsmedel av icke-animaliskt ursprung som importeras från länder utanför Europeiska unionen motsvarar livsmedelsbestämmelserna,

2) att de livsmedel av icke-animaliskt ursprung som sänds till Finland från Europeiska unionens medlemsländer motsvarar livsmedelsbestämmelserna vid lossning och därtill hörande lagring av livsmedelspartiet i Finland,

3) att handlingarna rörande icke-animaliska livsmedel som transporteras som transitvaror är korrekta,

4) att handlingarna rörande de livsmedel av icke-animaliskt ursprung som exporteras från Finland till länder utanför Europeiska unionen är korrekta,

5) i samband medimport och export och i enlighet med ATP-avtalet internationella transporter av lättfördärvliga livsmedel och den specialutrustning som används vid dessa transporter.

Närmare bestämmelser om Tullens uppgifter i övervakningen av exportkraven utfärdas genom förordning av statsrådet.

Gränsveterinärerna sörjer för tillsynen enligt denna lag i samband med den veterinära gränskontrollen av livsmedel av animaliskt ursprung.

Bestämmelser om livsmedelstillsynen finns förutom i denna lag också i Europeiska gemenskapens lagstiftning om dels livsmedelskontroll, livsmedelssäkerhet och livsmedels hälsomässiga kvalitet, dels hygienen i livsmedelslokaler och på primärproduktionsställen.

Det riksomfattande tillsynsprogram och de tillsynsplaner som avses i detta kapitel ska uppgöras så, att de inbegriper de kontrollåtgärder som förutsätts i denna lag och i de bestämmelser i Europeiska gemenskapens livsmedelslagstiftning som faller inom tillämpningsområdet för denna lag.

Landskapet ska utarbeta ett kvalitetssystem för livsmedelstillsyn som lämpar sig för dess verksamhet, samt upprätthålla och tillämpa detta system. Bestämmelser om krav som gäller kvalitetssystemet finns i artikel 8 i kontrollförordningen.

Kött som hanteras eller förvaras i en livsmedelslokal ska vara besiktat, om inte något annat föreskrivs i denna lag eller med stöd av den. Bestämmelser om köttbesiktning och övervakning i anslutning därtill finns i artiklarna 4 och 5 i kontrollförordningen gällande livsmedel av animaliskt ursprung.

Livsmedelssäkerhetsverket ansvarar för köttbesiktningen i slakterier och inrättningar för vilthantering. Landskapet Lappland ansvarar för köttbesiktningen i renslakterier.

Vid köttbesiktningen och övervakningen kan köttinspektörer som är anställda av staten eller landskapet och som utbildats för ändamålet anlitas som hjälp. Vid köttbesiktningen och övervakningen kan också den personal som är anställd av livsmedelsföretagaren anlitas som hjälp på det sätt som anges i kontrollförordningen gällande livsmedel av animaliskt ursprung.

Närmare bestämmelser om köttbesiktning och övervakning i anslutning därtill utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet. Livsmedelssäkerhetsverket får besluta om ändring av frekvensen och omfattningen av trikinundersökningarna då trikinförordningen ger möjlighet till det eller kräver det.

Landskapet kan sköta sådan köttbesiktning och övervakning i anslutning därtill som lag ankommer på staten, om landskapet har ingått ett avtal om detta med Livsmedelssäkerhetsverket.

Om landskapet har fått en i 24 § 2 mom. avsedd anmälan om matförgiftning eller misstanke om matförgiftning eller om myndigheten av annan anledning befarar matförgiftning ska myndigheten, i samarbete med de myndigheter som avses i lagen om smittsamma sjukdomar, utan dröjsmål göra en utredning i fallet med påkallade epidemiologiska och mikrobiologiska undersökningar samt göra behövliga anmälningar till Institutet för hälsa och välfärd och Livsmedelssäkerhetsverket. Anmälningarna får inte innehålla personuppgifter.

Närmare bestämmelser om utredning av och anmälningar om matförgiftningar utfärdas genom förordning av statsrådet.

Livsmedelsverket ska utarbeta en sådan riksomfattande beredskapsplan för särskilda situationer som avses i artikel 13 i kontrollförordningen. Landskapet ska utarbeta en motsvarande plan för landskapets del.

Närmare bestämmelser om innehållet i och utarbetandet av beredskapsplaner för särskilda situationer utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

Landskapet ska utarbeta en tillsynsplan för regelbunden livsmedelstillsyn i landskapet på så sätt att riskerna med verksamheten beaktas i tillsynen på det sätt som föreskrivs i 6 a § och att tillsynen motsvarar de allmänna krav som gäller för tillsyn, förebygger hälsofaror och skyddar konsumenterna från ekonomisk förlust.

I landskapets tillsynsplan ska det riksomfattande tillsynsprogrammet beaktas.

Livsmedelssäkerhetsverket, Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet, Tullen, Försvarsmakten och gränsveterinärerna ska utarbeta tillsynsplaner för den livsmedelstillsyn som de ansvarar för, och på dessa tillsynsplaner tillämpas det som i 1 och 2 mom. föreskrivs om landskapets tillsynsplan .

En tillsynsmyndighet och en i 36 § avsedd utomstående sakkunnig har rätt att utföra sådana inspektioner som tillsynen förutsätter, ta del av handlingar och få tillträde till de ställen där verksamhet som avses i denna lag bedrivs eller där uppgifter som är av betydelse för tillsynen över efterlevnaden av denna lag förvaras. Tillsynsmyndigheten och utomstående sakkunniga har rätt att inspektera den utrustning, de redskap och de lokaler och utrymmen som används i verksamheten.

Livsmedelssäkerhetsverket har rätt att närvara vid Europeiska kommissionens kontroller enligt artikel 45 i kontrollförordningen. En studerande som handleds av tillsynsmyndigheten och som utför praktik som ger introduktion i myndighetsverksamhet har rätt att närvara när tillsynsmyndigheten utför tillsyn och inspektioner.

I utrymmen som används för boende av permanent natur får inspektioner utföras endast om det finns grundad anledning att misstänka att man har brutit eller bryter mot livsmedelsbestämmelserna på ett sätt som är straffbart enligt lag. En sådan inspektion ska vara nödvändig för att ett brott ska kunna utredas eller en allvarlig hälsofara förhindras. Inspektioner får utföras endast av en tillsynsmyndighet.

Om tillsynsmyndigheten i samband med övervakningen eller inspektionen konstaterar att ett livsmedel av animaliskt ursprung innehåller främmande ämnen i en mängd som strider mot livsmedelsbestämmelserna, har landskapet och en av Livsmedelssäkerhetsverket eller landskapet förordnad veterinär rätt att inspektera det primärproduktionsställe från vilket livsmedlet härrör och rätt att utan ersättning ta alla prov som behövs för undersökning. Landskapet och den av Livsmedelssäkerhetsverket eller landskapet förordnade veterinären har då i denna lag föreskriven rätt att få information, ta prov och utföra inspektion . Endast landskapet har rätt att utföra inspektion i utrymmen som används för boende av permanent natur.

Vad som i denna lag föreskrivs om tillsynsmyndigheters rätt att få tillträde till platser där verksamhet enligt denna lag bedrivs, och om deras rätt att få information gäller också de inspektörer som avses i Europeiska unionens lagstiftning eller i något annat internationellt avtal som är bindande för Finland, om den internationella förpliktelse som binder Finland förutsätter detta.

Tillsynsmyndigheten har oberoende av sekretessbestämmelserna rätt att av statliga myndigheter och landskap samt av livsmedelsföretagare och andra som omfattas av skyldigheterna enligt denna lag få den information som är nödvändig för tillsynen.

Rätten att få information gäller också sådan information som är nödvändig för att utföra de uppgifter som anges i livsmedelsbestämmelserna och som annars skulle vara sekretessbelagd på grund av att den gäller enskild affärsverksamhet eller yrkesutövning eller en enskild persons ekonomiska ställning eller hälsotillstånd.

Tillsynsmyndigheten ska underrätta Livsmedelssäkerhetsverket om konstaterade hälsofaror och vid behov om sådana andra omständigheter som uppdagats i tillsynen och som kan inverka på livsmedelssäkerheten eller livsmedlens spårbarhet. Tillsynsmyndigheten ska vidare underrätta de myndigheter som avses i lagen om smittsamma sjukdomar om omständigheter som uppdagats i tillsynen och som kan vara av betydelse när det gäller att skydda befolkningen mot smittsamma sjukdomar.

Tillsynsmyndigheten är skyldig att meddela Livsmedelssäkerhetsverket de uppgifter som behövs för register som verket för med stöd av 83 §. Tillsynsmyndigheten är dessutom skyldig att på begäran meddela de övriga uppgifter om inspektioner, tillsynsåtgärder, tillsynspersonal, avgifter och tillsynen som behövs för uppföljningen av tillsynen enligt denna lag.

Tillsynsmyndigheten ska lämna de uppgifter som avses i 1 och 2 mom. på det sätt som Livsmedelssäkerhetsverket bestämmer.

Närmare bestämmelser om tillsynsmyndigheters anmälningsskyldighet utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

Om en veterinär i samband med ett veterinärbesök på ett primärproduktionsställe noterar att hälsotillståndet hos djuren på primärproduktionsstället väsentligt försvagar den livsmedelshygieniska kvaliteten på livsmedel som härrör från djuren, ska veterinären meddela detta till djurens ägare eller innehavare samt till landskapet.

Livsmedelssäkerhetsverket fattar beslut om användning av sådana administrativa tvångsmedel som avses i 55–59 § när det gäller områden som är större än ett landskap.

Livsmedelssäkerhetsverket kan fatta beslut om användningen av administrativa tvångsmedel också inom området för ett enda landskap, om verket med grundad anledning bedömer att de åtgärder som landskapet vidtar inte räcker till för att förebygga hälsofara.

Livsmedelssäkerhetsverket ska utan dröjsmål underrätta de berörda landskapen om beslut verket fattat med stöd av 1 och 2 mom.

Landskapet ska enligt en taxa som det godkänt ta ut avgift av livsmedelsföretagaren för

1) godkännande av anläggning och handläggning av anmälan om en annan livsmedelslokal än en sådan som avses i 13 § 3 mom.,

2) inspektioner, provtagning och undersökning av prov i enlighet med landskapets tillsynsplan,

3) övervakning av livsmedelslokaler som exporterar livsmedel till länder utanför Europeiska unionen till den del exporten, enligt de krav som köparlandet ställer, förutsätter en mera omfattande övervakning än normalt,

4) kontroll för övervakning av de åtgärder som avses i 7 kap., och som grundar sig på att livsmedelsbestämmelserna inte har följts.

Utöver det som föreskrivs i 1 mom. ska landskapet också för annan övervakning samt för sådana inspektioner och undersökningar som hänför sig till den ta ut en avgift enligt bestämmelserna i artikel 27 och 28 i kontrollförordningen.

Landskapet får också ta ut en avgift för inspektioner i samband med tillsynen över efterlevnaden av en i 17 kap. i miljöskyddslagen (527/2014) avsedd förordning av statsrådet.

Staten ersätter de kostnader landskapet orsakas av utförandet av sådana kontroller, provtagningar, undersökningar och utredningar inom livsmedelstillsyn som enligt denna lag hör till Livsmedelssäkerhetsverkets uppgifter eller som hänför sig till beredningen av författningar eller Livsmedelssäkerhetsverkets anvisningar och som Livsmedelssäkerhetsverket har styrt till landskapen. I fråga om utförandet av de tillsynsuppgifter som anges i 30 § 4 punkten ersätter staten endast landskapets kostnader för provundersökning.

De avgifter som avses i 1 mom. bestäms så att beloppet motsvarar högst kostnaderna för åtgärden, om inte något annat följer av artiklarna 27 och 28 i kontrollförordningen. Närmare bestämmelser om de nationella arrangemang som avses i artiklarna 27 och 28 i kontrollförordningen och om hur avgifternas storlek bestäms utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

Omprövning av ett beslut som fattats av en tjänsteinnehavare i ett landskap får inom 14 dagar från delfåendet av beslutet begäras på det sätt som anges i förvaltningslagen. Begäran om omprövning ska riktas till den myndighet som avses i 130 § i landskapslagen.

Sådana beslut av ett landskap som avses i 15 och 55–61 § får överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen.

När det gäller andra beslut av ett landskap än sådana som avses i 1 och 2 mom. får omprövning begäras på det sätt som anges i förvaltningslagen. Det beslut som meddelas med anledning av en begäran om omprövning får överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen.

Ändring i beslut som gäller livsmedelsbestämmelser på landskapsnivå enligt 86 § och taxan för landskapets avgifter får sökas på det sätt som anges i 17 kap. i landskapslagen.

I ett beslut som Livsmedelssäkerhetsverket eller landskapet fattat om köttbesiktning får ändring inte sökas genom besvär. Part kan framställa en begäran om omprövning av beslutet till Livsmedelssäkerhetsverket eller, när det gäller renköttsbesiktning enligt 43 § 2 mom., till landskapet Lappland. Begäran om omprövning ska framställas skriftligen inom 14 dagar efter att beslutet meddelades. Begäran om omprövning ska behandlas utan dröjsmål.

Det beslut som meddelas med anledning av en begäran om omprövning får överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen.

En myndighet har rätt att söka ändring i ett beslut av förvaltningsdomstolen genom vilket dess beslut har upphävts eller ändrats.

Livsmedelssäkerhetsverket har rätt att söka ändring i ett beslut av förvaltningsdomstolen genom vilket förvaltningsdomstolen har upphävt eller ändrat ett beslut som ett landskap har fattat med anledning av något annat än en begäran om omprövning. Livsmedelssäkerhetsverkets besvärsrätt gäller inte ett sådant beslut av förvaltningsdomstolen som avses i 74 § 4 mom. i denna lag.

Bestämmelser om sekretess när det gäller uppgifter som erhållits under tillsynen finns i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet samt i artikel 7 i kontrollförordningen. Oberoende av tystnadsplikten får uppgifter som erhållits vid tillsynen över att denna lag iakttas eller vid utförandet av uppgifter i anslutning till tillsynen och som gäller en enskilds eller en sammanslutnings ekonomiska ställning, affärs- eller yrkeshemlighet eller en enskilds personliga förhållanden lämnas till

1) statliga myndigheter och landskap för utförande av uppgifter enligt denna lag,

2) åklagar-, polis- och tullmyndigheterna för utredning av brott,

3) utländska organ och inspektörer, om det krävs enligt Europeiska gemenskapens lagstiftning eller någon annan internationell förpliktelse som är bindande för Finland.

Livsmedelssäkerhetsverket för med tanke på styrningen och utvecklandet av tillsynen samt med tanke på den tillsyn som verket utövar ett riksomfattande register över alla livsmedelslokaler, verksamhetsställen som på marknaden släpper ut produkter som kommer i kontakt med livsmedel, första ankomstplatser, livsmedelsföretagare med ansvar för import och vidareförmedling, godkända laboratorier, utbildade personer som genomgått den utbildning för jägare i hygien som avses i kapitel I i avsnitt IV i bilaga III till hygienförordningen gällande livsmedel av animaliskt ursprung samt över sådana primärproduktionsställen och grupper av primärproduktionsställen som verket har erkänt att uppfyller kraven på kontrollerade uppfödningsförhållanden som avses i trikinförordningen. Livsmedelssäkerhetsverket ger ett godkännandenummer till anläggningar som avses i 13 § 2 mom.

Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet för register över detaljhandelsställen för alkoholdrycker och platser för tillverkning och lagring av alkoholdrycker.

Landskapet för ett register över de livsmedelslokaler som det övervakar och över verksamhetsställen under myndighetens tillsyn som på marknaden släpper ut produkter som kommer i beröring med livsmedel.

Livsmedelssäkerhetsverket för i enlighet med lagen om landsbygdsnäringsförvaltningens informationssystem (284/2008) register över primärproduktionsställena. Bestämmelser om ansvaret vid registerföringen finns i 5 § i lagen om landsbygdsnäringsförvaltningens informationssystem. Landskapen använder och uppdaterar registret över primärproduktionsställen i den omfattning de uppgifter som anges i denna lag förutsätter detta. Register över fiskefartyg och vattenbruksanläggningar förs i enlighet med lagen om verkställighet av Europeiska gemenskapens gemensamma fiskeripolitik av jord- och skogsbruksministeriet samt i enlighet med lagen om registrering av fiskefartyg och vattenbruksfartyg som används till havs (690/2010) av jord- och skogsbruksministeriet och landskapen.

Livsmedelssäkerhetsverket för, med tanke på styrningen och utvecklandet av tillsynen, utifrån de anmälningar som avses i 40 § 4 mom. och 45 § 1 mom. register över omständigheter som hänför sig till utredningen av matförgiftningar och uppföljningen och övervakningen av zoonoser.

På verksamhet som ett landskap ordnar med stöd av denna lag tillämpas lagen om finansiering av landskapen ( / ), om inte något annat föreskrivs genom lag.

Landskapet kan utfärda allmänna föreskrifter för ett landskap eller en del av ett landskap i syfte att förebygga livsmedelsrelaterad hälsofara och övervaka de hälsomässiga förhållandena i anslutning till livsmedel, om de behövs för verkställigheten av denna lag och beror på de lokala förhållandena.

Föreskrifterna kan gälla

1) hantering, försäljning eller överlåtelse av livsmedel på en stor offentlig tillställning,

2) hantering, försäljning eller överlåtelse av livsmedel på torg eller någon annanstans utomhus.

Landskapet får dispens undantag från livsmedelsföreskrifterna på de grunder som anges dem.

Beslutet om godkännande av livsmedelsföreskrifter ska delges på det sätt som landskapets tillkännagivanden offentliggörs i landskapet. Beslutet anses ha blivit delgivet när kungörelsen har lagts fram offentligt. Livsmedelsföreskrifternas ikraftträdande ska kungöras på samma sätt.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

Livsmedelssäkerhetsverket svarar för verkställigheten av gödselmedelsförordningen och denna lag samt för tillsynen över att gödselmedelsförordningen samt denna lag och de bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av den iakttas samt för organiseringen av tillsynen. Varje landskap övervakar utsläppandet av gödselfabrikat på marknaden och användningen av gödselfabrikat inom sitt verksamhetsområde. Förutom Livsmedelssäkerhetsverket övervakar Tullen importen och exporten av gödselfabrikat.

Närmare bestämmelser om den tillsyn som utövas av Tullen utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

En förhandsanmälan ska lämnas till tillsynsmyndigheten i fråga om gödselfabrikat eller råvaror till sådana som importeras från en stat utanför unionen. Genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet kan närmare bestämmelser utfärdas om vilka uppgifter som ska lämnas till tillsynsmyndigheten om ett parti gödselfabrikat eller råvaror till sådana samt om när och hur verksamhetsutövaren ska göra förhandsanmälan.

Ett parti gödselfabrikat eller råvaror till sådana som ska föras in till Finland kan, om tillsynsmyndigheten så bestämmer, förvaras under Tullens uppsikt på ett ställe som godkänts av tillsynsmyndigheten tills tillsynsmyndigheten har fått tillräcklig utredning om att de krav som föreskrivs i gödselmedelsförordningen och denna lag och med stöd av denna lag uppfylls.

Livsmedelssäkerhetsverket ska utarbeta en tillsynsplan för organiseringen av tillsynen över gödselfabrikaten och råvarorna i dessa och en kontrollrapport över de kontroller som utförts.

Livsmedelssäkerhetsverket kan förena ett förordnande enligt 32 §, ett förbud enligt 33 § 1 mom. eller ett förordnande om förstörande eller utförsel enligt 35 § med vite eller med hot om att den försummade åtgärden vidtas på den försumliges bekostnad. Även landskap kan fatta ett beslut om hot om tvångsutförande eller tvångsutförande.

Bestämmelser om vite, hot om tvångsutförande och tvångsutförande finns i övrigt i viteslagen (1113/1990).

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

Pensionsanstalten delger mottagaren sitt beslut genom att sända det per brev under den postadress mottagaren uppgivit. Landskapet ska informeras om avgörandet. Om avträdaren har bedrivit renhushållning, ska dessutom Renbeteslagsföreningen informeras om avgörandet.

Pensionsanstalten eller landskapet kan av grundad anledning av den som får avträdelsestöd kräva utredning om att han eller hon fortfarande uppfyller villkoren för erhållande av avträdelsestöd. Om stödtagaren inte inom en för honom eller henne utsatt skälig tid, som inte får vara kortare än en månad, lämnar nämnda utredning, kan pensionsanstalten besluta att betalningen av avträdelsestödet avbryts tills utredningen har lämnats.

För verkställigheten av denna lag svarar landskapen, Landsbygdsverket, jord- och skogsbruksministeriet och pensionsanstalten.

I landskapet Åland svarar Statens ämbetsverk på Åland för skötseln av de uppgifter som enligt denna lag hör till landskapet.

Jord- och skogsbruksministeriet ansvarar för tillsynen över användningen av avträdelsestöd. Landsbygdsverket ansvarar för genomförandet av tillsynen. Ministeriet har rätt att styra och övervaka pensionsanstaltens verksamhet till den del pensionsanstalten utför uppgifter som avses i denna lag. Landsbygdsverket har rätt att granska pensionsanstaltens verksamhet i fråga om verkställandet av det stödsystem som avses i denna lag.

När pensionsanstalten verkställer stödsystemet ska den se till att stöd inte betalas i strid med förbindelserna. Pensionsanstalten ska ordna sin verksamhet så att jord- och skogsbruksministeriet och Landsbygdsverket kan övervaka uppfyllandet av villkoren för beviljande och betalning av stöd samt fullgörandet av förbindelserna.

Landskapet ska för sin del övervaka att förbindelserna fullgörs.

Jord- och skogsbruksministeriet, Landsbygdsverket samt landskapet har rätt att låta sina anställda tjänstemän utan förhandsanmälan utföra sådana kontroller som behövs för tillsynen över att villkoren för beviljande och betalning av stöd enligt denna lag iakttas samt att förbindelserna fullgörs.

En stödtagare och en förbindelsegivare är skyldig att utan ersättning för den som utför kontrollen visa upp de handlingar med vars hjälp det kan konstateras om det har funnits förutsättningar för beviljande och betalning av stödet och om förbindelserna har infriats. Med handlingar avses även motsvarande material som har skapats eller sparas med hjälp av automatisk databehandling eller på något annat sätt. Stödtagarna och förbindelsegivarna är även i övrigt skyldiga att bistå vid kontrollerna. Den som utför kontroller har rätt att i den omfattning som tillsynsuppgiften förutsätter granska de områden som omfattas av förbindelsen samt produktions- och ekonomibyggnader. Kontroll får inte förrättas i lokaler som omfattas av hemfriden.

Pensionsanstalten, Pensionsskyddscentralen och en besvärsinstans enligt denna lag har rätt att utan hinder av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter få uppgifter för avgörandet av ett försäkrings-, pensions- eller förmånsärende samt för verkställandet av lagstadgade uppgifter, enligt vad som föreskrivs i 198 § i lagen om pension för arbetstagare.

Jord- och skogsbruksministeriet, Landsbygdsverket och landskapet har rätt att utan hinder av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter av pensionsanstalten få de uppgifter om en mottagare av avträdelsestöd och förbindelsegivare som är nödvändiga för skötseln av de uppgifter som föreskrivs i 65 och 66 §. Jord- och skogsbruksministeriet och Landsbygdsverket har rätt att få uppgifter om alla mottagare av avträdelsestöd och förbindelsegivare. Landskapet har rätt att få uppgifter om de stödtagare och förbindelsegivare som har avgivit förbindelse om en gårdsbruksenhet som är belägen inom myndighetens verksamhetsområde.

I fråga om rätten för de myndigheter som avses i 2 mom. att sammanställa personuppgifter som den fått från pensionsanstalten och andra myndigheter och som är nödvändiga för att övervaka användningen av stödet och infriandet av förbindelserna tillämpas det som föreskrivs i 69 § 5 mom.

Pensionsanstalten ska lämna uppgifter till de i 19 § i trafikförsäkringslagen (279/1959) avsedda försäkringsbolagen, Trafikförsäkringscentralen, Statskontoret, Folkpensionsanstalten samt skatteförvaltningen i enlighet med 146 § 1 mom. i lagen om pension för lantbruksföretagare.

På avträdelsestöd tillämpas också det som i 204 och 205 § samt 206 § 1 mom. 1 punkten i lagen om pension för arbetstagare föreskrivs om utlämnande av uppgifter för frivilligt grupptilläggspensionsskydd och för utredning av brott och missbruk samt om utlämnande av uppgifter till myndigheter. Likaså tillämpas på avträdelsestöd det som i 208 § 1 och 3 mom. i lagen om pension för arbetstagare föreskrivs om vidare utlämnande av uppgifter.

Pensionsanstalten ska för uppföljning av och tillsyn över användningen av avträdelsestöd lämna jord- och skogsbruksministeriet och Landsbygdsverket de i 70 § 2 mom. avsedda uppgifter som är nödvändiga för tillsynen över användningen av stödet och verkställigheten av stödsystemet. Närmare bestämmelser om lämnande av uppgifter utfärdas genom förordning av statsrådet. Jord- och skogsbruksministeriet, Landsbygdsverket samt landskapet har rätt att av pensionsanstalten få personbeteckning samt kontaktuppgifter för mottagare av avträdelsestöd och hans eller hennes make samt för förbindelsegivare och hans eller hennes make.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

I denna lag avses med

1) transport förflyttning av djur med hjälp av ett eller flera transportmedel inklusive ilastning, urlastning, omlastning och vila samt andra åtgärder i samband med detta, fram till det att urlastningen av djuren är avslutad på bestämmelseorten,

2) lång transpo rt en transport enligt definitionen i artikel 2 punkt m i djurtransportförordningen,

3) transportmedel vägfordon, järnvägsfordon, fartyg och luftfartyg som används för djurtransport,

4) behållare låda, bur, box, tank, container eller liknande som används för transport av djur; vad som föreskrivs i denna lag om transportmedel ska i tillämpliga delar iakttas också i fråga om behållare,

5) transportör en transportör enligt definitionen i artikel 2 punkt x i djurtransportförordningen,

6) person som transporterar djur en person som transporterar ett eller flera djur i en transport som inte hör till tillämpningsområdet för djurtransportförordningen, och

7) tillsynsmyndighet landskapet, polisen, besiktningsveterinär och gränsveterinär.

I djurtransportförordningen avsett tillstånd att transportera djur ska sökas hos det landskap inom vars verksamhetsområde sökanden har sin hemort, där en sökande från en annan medlemsstat är etablerad eller där en sökande som är etablerad i ett tredjeland är företrädd.

Ansökan ska innehålla uppgift om sökandens namn eller firma, adress och hemort samt annan kontaktinformation. Till ansökan ska fogas de utredningar och handlingar som avses i djurtransportförordningen och som utgör förutsättning för att tillstånd ska beviljas, med undantag för utredning över att sökanden inte har gjort sig skyldig till brott mot djurskyddslagstiftningen.

Landskapet beviljar tillstånd att transportera djur, om sökanden uppfyller de krav som ställs i djurtransportförordningen.

Landskapet kan återkalla ett tillstånd, om transportören på ett väsentligt sätt bryter mot lagstiftningen om transport av djur eller om transporten av djur inte längre uppfyller förutsättningarna för beviljande av tillstånd och transportören inte korrigerar bristerna inom en av tillsynsmyndigheten utsatt skälig tid.

Transportören ska göra en i artikel 6.2 i djurtransportförordningen avsedd anmälan om förändringar i de förutsättningar som gäller tillståndet till det landskap som har beviljat tillståndet.

I djurtransportförordningen avsett intyg om godkännande av vägtransportmedel för långa transporter söks hos det landskap som beviljar tillståndet att transportera djur. Den inspektion av transportmedlet som förutsätts i djurtransportförordningen utförs av landskapet.

Landskapet beviljar intyg om godkännande, om transportmedlet uppfyller de krav som ställs i djurtransportförordningen. Landskapet kan återkalla intyget om godkännande, om transportmedlet inte längre uppfyller de föreskrivna kraven och innehavaren av intyget inte korrigerar bristerna inom en av tillsynsmyndigheten utsatt skälig tid. Intyget om godkännande kan dock återkallas genast, om bristen i transportmedlet är sådan att den omedelbart äventyrar djurens välbefinnande.

Kompetensbevis för förare och skötare på sådana vägfordon för transport av tama hästdjur samt tamdjur av nötkreatur, får, getter, svin eller fjäderfä som avses i djurtransportförordningen söks hos det landskap inom vars verksamhetsområde sökanden har sin hemort.

Kompetensbevisen beviljas av landskapet. Bestämmelser om beviljande av kompetensbevis finns i artikel 17.2 i djurtransportförordningen och om återkallande av kompetensbevis i artikel 26.5 i den förordningen.

Det godkännande av kontrollstationer som avses i rådets förordning (EG) Nr 1255/97 om gemenskapskriterier för kontrollstationer och om ändring av färdplanen i bilagan till direktiv 91/628/EEG, nedan kontrollstationsförordningen , söks hos det landskap inom vars verksamhetsområde kontrollstationen är placerad.

Landskapet godkänner kontrollstationen, om kontrollstationen och verksamheten vid den uppfyller de krav som ställs i kontrollstationsförordningen. Landskapet kan återkalla godkännandet, om den som driver verksamheten på ett väsentligt sätt bryter mot kontrollstationsförordningen eller om kontrollstationen eller verksamheten vid den inte längre uppfyller förutsättningarna för godkännandet och den som driver verksamheten inte korrigerar bristerna inom en av tillsynsmyndigheten utsatt skälig tid. Bestämmelser om avbrytande av en kontrollstations verksamhet finns i artikel 3.4 i kontrollstationsförordningen.

Landskapet sörjer inom sitt verksamhetsområde för verkställigheten av och tillsynen över efterlevnaden av djurtransportförordningen och denna lag och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den. I de renslakterier och anläggningar i anslutning till dem som avses i livsmedelslagen (23/2006) sköts de uppgifter som nämnts ovan dock av landskapet Lappland i hela landet.

Landskapet är den behöriga myndighet som ska inspektera i artikel 20 i djurtransportförordningen avsedda fartyg för djurtransport och den behöriga myndighet som avses i kontrollstationsförordningen.

En av landskapet utsedd veterinär i tjänsteförhållande utför de uppgifter som enligt de EU-rättsakter som genomförs genom denna lag hör till tjänsteveterinärens uppgifter.

Landskapet ska ordna skötseln av brådskande uppgifter om tillsynen över djurtransporter även utanför tjänstetid.

Polisen övervakar inom sitt distrikt att djurtransportförordningen samt denna lag och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den följs.

Livsmedelssäkerhetsverket ska utarbeta en riksomfattande plan för tillsynen över djurens välbefinnande vid transport av djur. Planen utgör en del av den nationella kontrollplanen enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels- och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 999/2001, (EG) nr 396/2005, (EG) nr 1069/2009, (EG) nr 1107/2009, (EU) nr 1151/2012, (EU) nr 652/2014, (EU) 2016/429 och (EU) 2016/2031, rådets förordningar (EG) nr 1/2005 och (EG) nr 1099/2009 och rådets direktiv 98/58/EG, 1999/74/EG, 2007/43/EG, 2008/119/EG och 2008/120/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 854/2004 och (EG) nr 882/2004, rådets direktiv 89/608/EEG, 89/662/EEG, 90/425/EEG, 91/496/EEG, 96/23/EG, 96/93/EG och 97/78/EG samt rådets beslut 92/438/EEG (förordningen om offentlig kontroll )Landskapet ska utarbeta en regional plan för ordnandet av tillsynen över djurens välbefinnande vid transport av djur. I den regionala planen ska den riksomfattande planen beaktas.

Livsmedelssäkerhetsverket och landskapet får för tillsynen över efterlevnaden av denna lag och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den eller för fullgörande av skyldigheter enligt ett internationellt avtal som är förpliktande för Finland eller då Europeiska gemenskapens lagstiftning förutsätter detta förordna tjänsteinnehavare som sköter djurskyddsövervakning att inspektera djurtransporter.

Bestämmelser om inspektörens rätt att få tillträde till utrymmen där djur transporteras eller hålls under transport samt rätt att verkställa inspektion och provtagning finns i 28 § 2 mom.

Livsmedelssäkerhetsverket för ett riksomfattande register över transportörer för tillsynen över djurtransporter. Landskapen uppdaterar registret i den omfattning som deras uppgifter enligt denna lag förutsätter. I registret införs

1) transportörens namn eller firma, FO-nummer (företags- och organisationsnummer), adress samt övrig behövlig kontaktinformation,

2) transportörens tillståndsnummer,

3) begränsningar som gäller de djurarter som transporteras eller transportform,

4) uppgift om det landskap som har beviljat tillståndet och landskapets kontaktinformation,

5) de uppgifter i kompetensbeviset för förare eller skötare som avses i kapitel III i bilaga III till djurtransportförordningen och uppgift om tillfällig indragning av kompetensbeviset,

6) de uppgifter i intyget om godkännande av vägtransportmedel som avses i kapitel IV i bilaga III till djurtransportförordningen samt de uppgifter som behövs för att identifiera transportmedlen,

7) uppgifterna i intyget om godkännande av fartyg för djurtransport som avses i artikel 19.1 i djurtransportförordningen, samt

8) de uppgifter som avses i artikel 26.4 c och artikel 26.6 i djurtransportförordningen.

Livsmedelssäkerhetsverket publicerar och för utifrån de uppgifter som avses i 1 mom. en sådan allmänt tillgänglig förteckning över transportörer som avses i artikel 13.4 i djurtransportförordningen. Om innehavaren av ett tillstånd att transportera djur är en privatperson, får i förteckningen inte utan tillståndshavarens samtycke finnas hemadress eller annan kontaktinformation.

De uppgifter som avses i 1 mom. 5 punkten avförs ur registret när kompetensbeviset upphör att gälla. Uppgifterna som gäller transportörers tillstånd avförs ur registret fem år efter det att tillståndet upphör att gälla. På inhämtande av personuppgifter och införande av dem i registret samt på användning och utlämnande av registeruppgifter tillämpas i övrigt personuppgiftslagen (523/1999) och lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet.

Jord- och skogsbruksministeriet, Livsmedelssäkerhetsverket och de tillsynsmyndigheter som avses i denna lag har trots sekretessbestämmelserna rätt att ur registret få de uppgifter som tillsynen över djurtransporter förutsätter. Samma rätt har behöriga myndigheter i Europeiska unionens medlemsstater vid tillsynen över djurtransporter i den omfattning som djurtransportförordningen förutsätter.

Landskapet kan förena ett åläggande eller förbud enligt 37 § med vite eller med hot om att den försummade åtgärden vidtas på den försumliges bekostnad. Bestämmelser om vite, hot om tvångsutförande och tvångsutförande finns i övrigt i viteslagen (1113/1990).

Transportören eller en person som transporterar djur ska betala de kostnader som åtgärder enligt 37 § föranleder.

Om tryggandet av djurens välbefinnande nödvändigtvis kräver det, kan kostnaderna för åtgärder enligt 37 § betalas i förskott av landskapets medel. Kostnaderna är direkt utsökningsbara. Bestämmelser om indrivning av dem finns i lagen om verkställighet av skatter och avgifter (706/2007).

För prestationer som statliga myndigheter utför enligt denna lag tas avgifter ut enligt de grunder som anges i lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992). För beslut på ansökan tar landskapet av aktören ut en avgift av aktören enligt en taxa som landskapet har godkänt.

Beslut om återkallande av tillstånd eller bevis och beslut som avses i 37 § får överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen enligt förvaltningsprocesslagen (586/1996).

I andra beslut får omprövning begäras på det sätt som anges i förvaltningslagen (434/2003). Beslut som meddelats med anledning av begäran om omprövning får överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen i enlighet med förvaltningsprocesslagen.

Förvaltningsdomstolens beslut ett ärende som avses i 1 mom. får överklagas genom besvär på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen. Andra beslut av förvaltningsdomstolen får överklagas genom besvär endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd.

Bestämmelser om omprövning av en avgift till staten som avses i 44 § finns i 11 b § i lagen om grunderna för avgifter till staten. Omprövning av beslut som gäller avgifter till landskapet får begäras enligt 17 kap. i landskapslagen ( / ).

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

I denna lag avses med

1) stödsystem ett system om vilket föreskrivs i en lag som nämns i 1 § och vars syfte är eller har varit att stödja en åtgärd som vidtas av en enskild, en sammanslutning eller en stiftelse genom att det beviljas stöd i form av lån eller något annat stöd för åtgärden på det sätt som avses i lagen i fråga,

2) lånesystem en låne- eller fordringshelhet som har beviljats eller uppkommit med stöd av en lag som nämns i 1 §,

3) den myndighet som ansvarar för stödsystemet a) landskapet samt Lantmäteriverket, om det är fråga om det stödsystem som gäller lån som beviljats och fordringar som uppkommit med stöd av de lagar som avses i 1 § 1 punkten, 2 punkten underpunkterna b, d eller e eller 3 punkten, och b) skogscentralen, om det är fråga om det stödsystem som gäller lån och fordringar som avses i 1 § 2 punkten underpunkterna a eller c.

Statskontoret ska se till att en betalning som gäller ett lån eller en fordran sänds till den myndighet som ansvarar för utsökning för indrivning i utsökningsväg, om gäldenären inte inom skälig tid efter en anmärkning betalar den krävda räntan eller amorteringen.

Statskontoret sörjer för ansökan om exekutiv auktion. När Statskontoret ansöker om exekutiv auktion ska det utreda om det finns andra förfallna betalningar som gäller lån och fordringar enligt 1 § och som ska indrivas hos gäldenären i fråga eller om den fastighet som är föremål för exekutiv auktion utgör säkerhet för andra lån eller fordringar enligt 1§ eller omfattas av en sådan förrättning beträffande vilken finansieringsbeslutet redan har fattats. Statskontoret ska se till att statens intresse bevakas även när någon annan ansöker om exekutiv auktion på en sådan fastighet som utgör säkerhet även för ett lån eller en fordran enligt 1 §. Statskontoret ska se till att det i den exekutiva auktionen vid behov deltar antingen en företrädare för Statskontoret eller någon annan tjänsteman som bevakar statens intresse. Statskontoret ska också utreda om det i syfte att trygga statens fordran är ändamålsenligt att staten köper fastigheten vid den exekutiva auktionen.

Genom förordning av statsrådet kan vid behov föreskrivas om den tid inom vilken utsökning av en förfallen fordran ska begäras.

Utöver vad som föreskrivs i 24 d § 1 mom. i lagen om statsbudgeten (423/1988) ska Statskontoret på det sätt som närmare föreskrivs genom förordning av statsrådet regelbundet lämna jord- och skogsbruksministeriet och Landsbygdsverket samt den myndighet som ansvarar för stödsystemet för lånen och fordringarna uppgifter om de lån och fordringar som Statskontoret sköter för den regelbundna uppföljningen av lånen och fordringarna.

Statskontoret är skyldigt att oberoende av sekretessbestämmelserna lämna den myndighet som ansvarar för stödsystemet och Landsbygdsverket de uppgifter som behövs för övervakningen av användningen av ett lån eller en fordran och det stöd som ingår i dem eller för en annan uppgift som hör till dess befogenheter och som gäller ett lån eller en fordran som överförts på Statskontoret.

Statskontoret ska på det sätt som föreskrivs genom förordning av statsrådet lämna skogscentralen och landskapet i fråga uppgifter om de försäljningsprisfordringar som avses i 1 § 1 punkten underpunkterna i, j och l för bevakning av statens intresse vid försäljning av virke från en fastighet som belastas av en försäljningsprisfordran.

Statskontoret eller dess servicecentral ska lämna de uppgifter som avses i 1—3 mom. utan ersättning.

Oberoende av sekretessbestämmelserna har landskapen, skogscentralerna, Landsbygdsverket, Lantmäteriverket och jord- och skogsbruksministeriet rätt att av Statskontoret få uppgifter om de lån och fordringar enligt 1 § som hör till ett stödsystem som myndigheten ansvarar för eller övervakar. Samma rätt har jord- och skogsbruksministeriet samt den myndighet som ansvarar för gårdsbrukets utvecklingsfonds bokföring. Statskontoret kan lämna ut uppgifterna med hjälp av teknisk anslutning.

Beslut om betalningslättnader för en eller flera amorterings- eller ränteposter som hänför sig till en fordran eller ett lån enligt 1 § fattas av Statskontoret.

Närmare bestämmelser om förfarandet när betalningslättnader beviljas kan utfärdas genom förordning av statsrådet. Genom förordning av statsrådet kan det också föreskrivas om beloppet av den betalningslättnad som beviljas på en gång och om sättet att bevilja den, ifall det är möjligt att bevilja betalningslättnad enligt den lag eller den förordning med stöd av vilken lånet har beviljats eller fordran har uppkommit, men det inte föreskrivs om beloppet av och förutsättningarna för betalningslättnad och det inte finns några villkor för den i det beslut, skuldebrev eller köpebrev som fordran eller lånet grundar sig på.

Om den fastighet byter ägare vars innehav har legat till grund för lånet eller fordran, kan det i enlighet med eller med stöd av lag godkännas att den nya ägaren övertar ansvaret för lånet eller fordran eller gäldenären befrias från ansvar genom ett beslut som fattas av

1) Statskontoret, om det är fråga om ett lån eller en fordran som avses i 1 § 1 punkten eller 2 punkten underpunkten b eller ett sådant lån eller en sådan fordran som avses i 1 § 2 punkten underpunkterna a eller c och som har börjat återbetalas och har införts i Statskontorets datasystem eller ett sådant lån eller en sådan fordran som avses i 1 § 3 punkten och varom ett återbetalningsbeslut har fattats och har införts i Statskontorets datasystem,

2) Lantmäteriverket, om det är fråga om ett lån som avses i 1 § 2 punkten underpunkterna d eller e eller om det är fråga om ett sådant lån eller en sådan fordran som avses i 1 § 3 punkten och varom inte har fattats återbetalningsbeslut eller som inte ännu har införts i Statskontorets datasystem,

3) skogscentralen, om det är fråga om ett lån som avses i 1 § 2 punkten underpunkterna a eller c och som inte har börjat återbetalas eller som inte ännu har införts i Statskontorets datasystem

Den nya ägaren kan överta ansvaret för ett lån eller en fordran endast om den ägare som ansvarar för skulden och den nya ägaren eller de som ansvarar för gälden skriftligen har kommit överens om att gäldsansvaret överförs på den nya ägaren eller att en gäldenär befrias från gäldsansvar.

Ett beslut enligt 1 mom. om överföring av gäldsansvaret eller befrielse från gäldsansvar påverkar inte säkerheten för skulden eller befogenheterna att besluta om säkerheten för skulden.

Bestämmelser om förfarandet för överföring av lån och fordringar kan utfärdas genom förordning av statsrådet.

Statskontoret ger samtycke till förfarande enligt lagen om företagssanering (47/1993) eller förfarande enligt lagen om skuldsanering för privatpersoner (57/1993) eller motsvarande frivilligt förfarande enligt lag.

Överföringen av ansvaret för skötseln av lån och fordringar på Statskontoret påverkar inte meddelandena om pantansvar för lån, och överföringen påverkar inte heller annars säkerheterna för lån. Över förrättningar som för införande i lagfarts- och inteckningsregistret har meddelats registermyndigheten innan ett lån eller en fordran som har uppkommit vid förrättningen har införts i Statskontorets datasystem ska Statskontoret tillställas en kopia av beslutet.

Statskontoret ska för införande i lagfarts- och inteckningsregistret meddela registermyndigheten att en fordran eller ett lån som avses i 1 § har betalats i sin helhet och att fastigheten befriats från pantansvar.

Närmare bestämmelser om förfarandet för meddelande av befrielse från pantansvar kan vid behov utfärdas genom förordning av statsrådet.

Samtycke till säkerhetsarrangemang och befrielse från pantansvar för lån och fordringar som avses i 1 § 1 punkten underpunkterna a–d, f–n och p ges av Statskontoret med iakttagande av vad som i lag eller med stöd av lag föreskrivs om förutsättningarna för säkerhetsarrangemang.

Oberoende av vad som någon annanstans i lag eller med stöd av lag föreskrivs om uppsägning eller återkrav av ett lån eller en fordran i dess helhet eller delvis beslutar Statskontoret om uppsägning och återkrav av ett lån eller en fordran, om uppsägningen grundar sig på dröjsmål med betalningen av en amortering eller räntan på det sätt som föreskrivs någon annanstans i lag eller med stöd av lag eller uppsägning med anledning av dröjsmål har avtalats i köpe- eller skuldebrevsvillkoren.

Närmare bestämmelser om förfarandet för uppsägning av lån och fordringar kan vid behov utfärdas genom förordning av statsrådet.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas separat genom lag.

En åtgärd som stöds ska i sin helhet genomföras inom två år efter att stödet beviljats. En kortare frist kan dock sättas ut för genomförandet av åtgärden, om detta är motiverat med hänsyn till det sätt på vilket åtgärden genomförs eller verksamhetens art. Om stöd för en bygginvestering har beviljats på basis av ett sådant tillstånd enligt markanvändnings- och bygglagen (132/1999) som inte har vunnit laga kraft, ska fristen räknas från den tidpunkt då tillståndsbeslutet har vunnit laga kraft. Om stöd för anskaffning av lösöre har beviljats i samband med en bygginvestering och anskaffningen inte kan göras innan bygginvesteringen slutförts, ska fristen räknas från det att bygginvesteringen är slutförd.

Landskapet kan på ansökan som har gjorts innan fristen gått ut förlänga den frist som avses i 1 mom. En förutsättning är att genomförandet av den åtgärd som stöds har inletts inom den frist som nämns i 1 mom. och att det finns något godtagbart skäl att förlänga fristen. Fristen kan förlängas två gånger för högst ett år i sänder.

När investeringsstöd eller startstöd beviljas med medel som delvis finansieras av Europeiska unionen kan tiden för genomförandet av investeringen eller tiden för utbetalning av startstödet eller en annan frist som avses i 1 mom. fortsätta eller, under de förutsättningar som föreskrivs i 2 mom., förlängas utöver den tid inom vilken medlen i det program från vilket stödet beviljats ska användas. En förutsättning för detta är att resten av stödet kan betalas ur gårdsbrukets utvecklingsfond eller helt och hållet med nationella medel som anvisats ur ett anslag i statsbudgeten.

Närmare bestämmelser om den frist som bestäms för genomförande av åtgärder som stöds och om förlängning av fristen får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Stödtagaren ska vid användningen av stöd iaktta ett förfarande som säkerställer att upphandling av varor och tjänster samt upplåtande på entreprenad sker så ekonomiskt som möjligt med beaktande av omfattningen, varaktigheten och arten av den åtgärd som stöds. Stödtagaren ska behandla deltagarna i upphandlingsförfarandet på ett likvärdigt och icke-diskriminerande sätt samt förfara öppet och med beaktande av proportionalitetskraven. Om värdet av en upphandling är högst 30 000 euro, behöver upphandlingen inte annonseras. Andra upphandlingar ska annonseras öppet, med undantag för småskaliga byggprojekt. Upphandlingen ska i förhållande till kvalitet och kvantitet ske så öppet som möjligt och upphandlingskontraktet ska upprättas på ett ändamålsenligt sätt i förhållande till upphandlingssituationen, så att kontraktet och de upphandlingsetapper som lett till kontraktet går att verifiera. Om stödtagaren är en upphandlande enhet som avses i 5 § 1 mom. 5 punkten i lagen om offentlig upphandling och koncession (1397/2016) och EU-tröskelvärdena enligt 26 § i den lagen överskrids, ska den lagens bestämmelser om upphandling som överstiger tröskelvärdet tillämpas på upphandlingen. Stödtagaren ska förvara dokument som gäller upphandlingen, beslutet om upphandlingsfrågan inbegripet, i enlighet med bestämmelserna i 21 § i denna lag om förvaring av bokföringsmaterial och på begäran lägga fram en utredning om att upphandlingen har skett på det sätt som föreskrivs i detta moment.

Objektet för en investering som stöds får inte varaktigt eller i betydande grad användas för andra ändamål än den företagsverksamhet som stödet avser innan fem år har förflutit från betalningen av den sista stödposten och, om stödet ansluter sig till ett lån, från det att lånet eller den sista låneposten har lyfts. Om ägande- eller besittningsrätten till objektet för den investering som stöds överlåts på någon annan före utgången av den ovan nämnda fristen, ska stödtagaren före överlåtelsen utverka landskapets tillstånd. En förutsättning för tillståndet är att mottagaren uppfyller förutsättningarna för beviljande av stöd och att karaktären av den företagsverksamhet som stöds inte förändras väsentligt.

Den företagsverksamhet som stöds får inte läggas ned eller inskränkas väsentligt innan fem år har förflutit från betalningen av den sista posten av ett stöd i form av understöd och, om stödet ansluter sig till ett lån, från det att lånet eller den sista låneposten har lyfts. Om ägande- eller besittningsrätten till den företagsverksamhet som stöds överlåts på någon annan före utgången av den ovan nämnda fristen, ska stödtagaren före överlåtelsen utverka landskapets tillstånd. En förutsättning för tillståndet är att mottagaren uppfyller förutsättningarna för beviljande av stöd och att karaktären av den företagsverksamhet som stöds inte förändras väsentligt.

Som en överlåtelse enligt 2 och 3 mom. betraktas inte att objektet för den investering eller företagsverksamhet som stöds övergår genom arvsrättsligt fång eller generationsväxling i samband med att stöd betalats för avstående från jordbruk eller stöd beviljats för etablering av jordbruk.

Genom förordning av statsrådet utfärdas närmare bestämmelser om hur upphandlingen ska genomföras när de EU-tröskelvärden som avses i 1 mom. inte överskrids . Närmare bestämmelser om annonserings- och upphandlingsförfarandet samt upphandlingsdokument som ska förvaras utfärdas genom förordning av statsrådet.

Landsbygdsverket kan meddela närmare föreskrifter om innehållet i anbudsförfrågan och offentliggörandet av den, handläggningen av anbud och avtalssätten.

Stödtagaren är skyldig att till landskapet lämna riktiga och tillräckliga uppgifter om en åtgärd som stöds, hur åtgärden framskrider och hur stödet används.

Stödtagaren ska utan dröjsmål underrätta landskapet om förändringar i stödtagarens ställning eller verksamhet eller den åtgärd som stöds och som kan inverka på förutsättningarna för betalning av stöd eller leda till återkrav av stöd.

Stödtagaren är skyldig att biträda den som utför en inspektion som avses i 44 § genom att utan ersättning lämna ut uppgifter som är nödvändiga för att inspektionen ska kunna genomföras och upplysningar som gäller objektet för inspektionen samt vid behov genom att presentera den åtgärd som stöds.

Lån som stöds får överföras på någon annan kreditgivare som godkänts i enlighet med 52 §. Lånet får överföras på en annan stödtagare om landskapet godkänner överföringen i samband med ett beslut som avses i 34 §.

Villkoren för lån som stöds får ändras under förutsättning att detta inte inverkar på uppfyllandet av förutsättningarna eller villkoren för stödet eller på statens ställning som borgensman. I annat fall ska stödtagaren utverka landskapets tillstånd att ändra villkoren. Tillstånd får inte beviljas om en ändring av lånevillkoren inverkar på uppfyllandet av förutsättningarna för beviljande av stödet.

Om statsborgen inte har beviljats för ett räntestödslån får lånet överföras och lånevillkoren ändras utan begränsningar efter att räntestöd inte längre betalas ut.

Genom förordning av statsrådet föreskrivs närmare om situationer där det förutsätts tillstånd för ändring av lånevillkor samt om den tid inom vilken tillstånd ska utverkas. Landsbygdsverket meddelar närmare föreskrifter om de blanketter som ska användas för tillståndsförfarandet.

För ansökan om stöd kan sättas ut en frist. Om en ansökningstid inte bestäms kan stödansökningarna avgöras per stödperiod. Stödansökan ska lämnas in till det behöriga landskapet. Behörigt är det landskap inom vars verksamhetsområde gårdsbruksenhetens driftscentrum är beläget eller, om gårdsbruksenhetens driftscentrum är beläget inom flera än ett landskaps verksamhetsområde, det landskap inom vars verksamhetsområde merparten av gårdsbrukets produktionsbyggnader är belägna, om inte något annat avtalas om behörigheten i det förfarande som avses i 3 § i lagen om skötseln av uppgifter som utbetalande organ i landskapen ( / ).

Närmare bestämmelser om fristen för ansökan om stöd utfärdas genom förordning av statsrådet. Landsbygdsverket meddelar närmare föreskrifter om hur mottagandet och behandlingen av stödansökan ska ordnas tekniskt, om de anteckningar som ska göras i ansökningshandlingarna samt om överföringen till informationssystemet av stödansökningar som gjorts på en blankett.

Innan beslut om att bevilja stöd fattas kan landskapet begära utlåtande av andra myndigheter om omständigheter som har samband med stödtagaren och den åtgärd som stöds, om detta är nödvändigt för bedömningen av förutsättningarna för beviljande av stöd.

Landskapet kan innan stöd beviljas göra ett gårdsbruksbesök för att bedöma förutsättningarna för att bevilja stöd samt den åtgärd som ansökan avser. De observationer som görs i samband med gårdsbruksbesöket ska antecknas samt meddelas sökanden. Besök får inte göras i utrymmen som används för boende av permanent natur.

En tjänsteinnehavare i landskapet beslutar om beviljande av stöd. Av beslutet ska tydligt framgå beloppet av det beviljade stödet, de stödvillkor som föreskrivs i denna lag, förutsättningarna för betalning och återkrav av stöd samt borgensvillkoren. Av beslutet ska också framgå de villkor och förutsättningar som anges i Europeiska unionens lagstiftning. Byggnadsplaner godkänns genom stödbeslut som gäller bygginvesteringar.

Genom ett beslut som gäller stöd i anslutning till lån godkänns beloppet av och villkoren för det lån som räntestödet eller statsborgen gäller. Om räntestödsbeslutet ändras till följd av överklagande, förutsätts kreditgivarens samtycke för ändring av lånebeloppet och villkoren.

Om en åtgärd som stöds förutsätter att tillstånd utverkas och om sökanden inte har uppvisat ett lagakraftvunnet tillstånd vid den tidpunkt då stödbeslutet ska fattas, kan till beslutet fogas ett villkor om att det förfaller om sökanden inte inom den utsatta fristen uppvisar ett lagakraftvunnet tillstånd som gör det möjligt att genomföra åtgärden i enlighet med stödbeslutet.

Den rätt till stöd som följer av ett stödbeslut kan överföras på en annan aktör som avses i 5 § och som uppfyller förutsättningarna för beviljande av stöd. Mottagaren ska ansöka om överföring av beslutet i enlighet med det förfarande som avses i 29 §. Landskapet beslutar om överföringen.

En tjänsteinnehavare i landskapet beslutar om utbetalningen av understöd. Landskapet sammanställer utbetalningsuppgifterna om stöd som den beslutat bevilja och sänder uppgifterna till Landsbygdsverket. Landsbygdsverket svarar för kontrollen och godkännandet av utgifterna samt för den tekniska utbetalningen av stöden.

En tjänsteinnehavare i landskapet beviljar på ansökan tillstånd att lyfta lån eller låneposter som stöds. På ansökan om tillstånd att lyfta lån tillämpas bestämmelserna i 36 § 1 mom. om ansökan om utbetalning. Till ansökan ska fogas de bokföringshandlingar och utredningar som behövs för beviljande av tillstånd. För ansökan om tillstånd att lyfta lån kan sättas ut en frist som kan förlängas en gång på ansökan som görs innan fristen gått ut. För förlängningen av fristen ska anges ett godtagbart skäl.

Av ett lån som stöds kan på en gång lyftas högst en andel som motsvarar de faktiska kostnaderna. En förutsättning för beviljande av tillstånd att lyfta lånet är att stödvillkoren har iakttagits. En ytterligare förutsättning är att stödtagarens utgifter är slutliga och verifierbara samt hänför sig till den åtgärd som stöds.

När det är fråga om ett lån för vilket beviljats startstöd till en ung jordbrukare och stödet har beviljats före etableringen av jordbruket, är en förutsättning för tillstånd att lyfta lånet att stödtagaren lägger fram en utredning om etableringen.

Närmare bestämmelser om grunderna för bedömning av om utgifter är faktiska, slutliga och verifierbara samt om fristen för att utverka tillstånd att lyfta lån utfärdas genom förordning av statsrådet. Landsbygdsverket meddelar närmare föreskrifter om blanketter för ansökan om tillstånd samt om de handlingar och utredningar som ska fogas till ansökan.

Stödtagaren ska på begäran för landskapet lägga fram utredningar om genomförandet av affärsplanen samt om uppföljningen av stödet och bedömningen av dess effektivitet.

Landsbygdsverket meddelar närmare föreskrifter om innehållet i utredningarna och om det sätt på vilket de ska presenteras samt om hur de ska lämnas till landskapet.

Om lagen om offentlig upphandling och koncession inte tillämpas på upphandling av den åtgärd som stöds, har en anbudsgivare vars anbud inte har lett till upphandlingskontrakt i ett upphandlingsförfarande som avses i 20 § rätt att på grund av anmälan som görs inom två veckor från det att anbudsgivaren har fått kännedom om att anbudet förkastats få ett motiverat svar av det landskap som har beviljat stödet om huruvida upphandlingen har skett på ett sätt som uppfyller förutsättningarna för utbetalning av stöd. Svaret ges efter det att landskapet har behandlat ansökan om utbetalning av stöd som beviljats för upphandlingen. Om man vid behandlingen av ansökan om utbetalning av stöd till följd av anmälan upptäcker att ett väsentligt fel har begåtts i upphandlingsförfarandet, ska bestämmelserna i 46 § tillämpas på utbetalningen av stödet och på återkrav av stöd som redan betalats ut.

Om ett svar enligt 1 mom. inte har kunnat ges inom sex månader från det att anmälan kommit in och om detta beror på att utbetalning av stödet ännu inte sökts, ska landskapet be stödtagaren om behövliga uppgifter för att svar ska kunna ges.

En anbudsgivare som avses i 1 mom. eller dennes företrädare eller biträde har inte rätt att ta del av uppgifter som landskapet har fått för att ge det svar som avses i 1 mom. och som gäller en annan anbudsgivares affärs- eller yrkeshemligheter. Uppgifter om pris och andra faktorer som legat till grund för jämförelsen av anbuden ska dock alltid lämnas ut.

Jord- och skogsbruksministeriet och Landsbygdsverket kan förrätta inspektioner som gäller beviljare och förmedlare av stöd samt stödtagare, i syfte att utöva tillsyn över att förutsättningarna och villkoren för beviljande, betalning och användning av stöd iakttas. Landskapen har motsvarande rätt i fråga om förmedlare av stöd och stödtagare.

Inspektion får i den omfattning som tillsynsuppdraget kräver utsträckas till byggnader, lokaler, omständigheter, informationssystem och handlingar som är relevanta för en åtgärd som stöds och användningen av stöd. Inspektion får dock inte utföras i utrymmen som används för boende av permanent natur.

För att inspektionsuppdraget ska kunna skötas på ett ändamålsenligt sätt kan en utomstående revisor befullmäktigas för inspektionen. Revisorn ska vara en i revisionslagen (1141/2015) avsedd revisor. En revisionssammanslutning ska utse en för inspektionen huvudansvarig revisor. Vid utförande av inspektionsuppdrag tillämpas förvaltningslagen (434/2003), språklagen (423/2003), samiska språklagen (1086/2003) och lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999). På den revisor som utför inspektionsuppdraget tillämpas bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar. På skada som orsakas vid inspektionen tillämpas skadeståndslagen (412/1974).

Bestämmelser om det förfarande som ska iakttas vid inspektion finns i 39 § i förvaltningslagen. Inspektionsberättelsen ska utan dröjsmål ges in till det behöriga landskapet samt till Landsbygdsverket.

Den som utför inspektionen har rätt att omhänderta handlingar och annat material som har samband med användningen av stödet, om detta krävs för att syftet med inspektionen ska uppnås. Handlingarna och annat material ska utan dröjsmål returneras när de inte längre behövs för inspektionen.

De myndigheter som nämns i 44 § har rätt att för inspektionen utan ersättning få handräckning av polisen.

Landskapet är skyldigt att avbryta utbetalningen av stödet samt att återkräva stöd, om

1) förutsättningarna för beviljande eller utbetalning av stödet inte har uppfyllts,

2) stödtagaren har gett sådana felaktiga eller bristfälliga uppgifter som väsentligt har inverkat på beviljandet eller betalningen av stödet,

3) stödvillkoren inte har iakttagits,

4) stödtagaren inte har iakttagit ett åtagande som avses i 8 § 3 mom.,

3) stödtagaren utan landskapets tillstånd, innan den frist som nämns i 20 § löpt ut, har överlåtit den företagsverksamhet eller det investeringsobjekt som stöds,

6) stödtagaren har vägrat att bistå vid inspektion, eller

7) detta krävs i Europeiska unionens lagstiftning om sådana strukturstöd till jordbruket som delfinansieras av Europeiska unionen eller helt finansieras med nationella medel.

Belopp på högst 100 euro behöver dock inte debiteras.

Om stöd har beviljats flera stödtagare gemensamt, svarar alla mottagare solidariskt för återbetalning av stödet. Mellan stödtagarna fördelas ansvaret i det förhållande i vilket stödtagaren har deltagit i den verksamhet som utgör grund för skyldigheten att betala tillbaka stödet.

Landskapet kan helt eller delvis avstå från att ta ut belopp som betalats felaktigt eller utan grund eller den ränta som ska betalas på beloppet, om det som en helhet betraktat med hänsyn till stödtagarens omständigheter och verksamhet är oskäligt att återkräva det fulla beloppet. Återkrav och uttag av ränta ska dock ske till fullt belopp om detta krävs i Europeiska unionens lagstiftning om sådana strukturstöd till jordbruket som delfinansieras av Europeiska unionen eller helt finansieras med nationella medel.

En tjänsteinnehavare i landskapet ska fatta beslut om återkrav och avbrytande av utbetalning av stöd. Genom beslutet fastställs det belopp som återkrävs och förfallodagen för betalningen av det.

Beslut om återkrav ska fattas utan ogrundat dröjsmål efter att landskapet har fått vetskap om den grund som anges i 46 § och senast tio år efter att den sista stödposten har betalats.

Kreditgivaren ska underrätta landskapet om att ett lån som stöds överförs till en annan kreditgivare samt om sådana ändringar av lånevillkoren som avses i 27 § 2 mom. och som inte förutsätter landskapets tillstånd.

När kreditgivaren sköter lån med borgen ska den beakta statens fördel som borgensman. Kreditgivaren ska utan dröjsmål underrätta Landsbygdsverket om sådana förändringar när det gäller stödtagarens ekonomiska ställning, lån som stöds eller värdet på egendom som utgör säkerhet för lån, som kan ha betydelse för statens ställning som borgensman.

Kreditgivaren och det centrala finansiella institutet ska på en specificerad begäran till jord- och skogsbruksministeriet, Landsbygdsverket samt landskapet lämna ut sådana uppgifter om stödtagare som är nödvändiga för övervakning av att förutsättningarna och villkoren för beviljande av stöd iakttas.

Kreditgivarens och det centrala finansiella institutets upplysningsskyldighet gäller också sekretessbelagda uppgifter. Uppgifterna får inte användas för andra ändamål än de har lämnats ut för till en myndighet för att denna ska kunna sköta sina uppgifter.

I fråga om jord- och skogsbruksministeriets, Landsbygdsverkets samt landskapets rätt att få och lämna ut uppgifter om stöd som beviljats enligt denna lag tillämpas 64 § i lagen om utvecklingsstöd.

Jord- och skogsbruksministeriet svarar för att bevillningsfullmakter och anslag som avses i 14 § 1 mom. fördelas till stöd enligt denna lag samt för att de anvisas till landskapen.

Landskapets beslut enligt 19 § 2 mom. får inte överklagas separat genom besvär.

Landsbygdsverkets samt landskapets beslut enligt denna lag får överklagas genom besvär hos Tavastehus förvaltningsdomstol på det sätt som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen (586/1996).

Besvärsskriften får ges in också till den myndighet som fattat beslutet. Myndigheten ska utan dröjsmål sända besvärsskriften samt handlingarna i ärendet och sitt utlåtande över besvären till förvaltningsdomstolen.

Förvaltningsdomstolens beslut om avbrytande av utbetalning eller återkrav av stöd får överklagas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen på det sätt som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen. I övrigt får förvaltningsdomstolens beslut överklagas genom besvär endast om högsta förvaltningsdomstolen meddelar besvärstillstånd.

Om jord- och skogsbruksministeriet eller Landsbygdsverket konstaterar att landskapet i sin verksamhet underlåter att utföra eller ordna utförandet av de uppgifter för förvaltningsmyndigheten inom ett program vilka grundar sig på Europeiska unionens lagstiftning kan de meddela ett föreläggande om hur bristerna ska avhjälpas eller missförhållandena undanröjas. När föreläggandet meddelas ska det anges en tidsfrist inom vilken behövliga åtgärder ska vidtas. Föreläggandet kan förenas med vite.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

Om inte annat föreskrivs i någon annan lag, tillämpas denna lag också på tillsynen över efterlevnaden av följande rättsakter om foder och foderkontroll som antagits av Europeiska unionen och på tillsynen över efterlevnaden av bestämmelser som utfärdats med stöd av dessa rättsakter:

2) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels- och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 999/2001, (EG) nr 396/2005, (EG) nr 1069/2009, (EG) nr 1107/2009, (EU) nr 1151/2012, (EU) nr 652/2014, (EU) 2016/429 och (EU) 2016/2031, rådets förordningar (EG) nr 1/2005 och (EG) nr 1099/2009 och rådets direktiv 98/58/EG, 1999/74/EG, 2007/43/EG, 2008/119/EG och 2008/120/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 854/2004 och (EG) nr 882/2004, rådets direktiv 89/608/EEG, 89/662/EEG, 90/425/EEG, 91/496/EEG, 96/23/EG, 96/93/EG och 97/78/EG samt rådets beslut 92/438/EEG (förordningen om offentlig kontroll ),

I denna lag avses med

19) beräkningsmetoder Naturresursinstitutets formler med konstanter, i fodertabellen angivna koefficienter för smältbarhet och i fråga om idisslarfoder även mängden protein som sönderdelas,

Gårdsbruksenheter och vattenbruksanläggningar ska innan verksamheten inleds hos landskapet ansöka om godkännande av verksamheten om avsikten är att uteslutande för den egna enhetens behov bedriva

1) verksamhet enligt artikel 10.1c i foderhygienförordningen,

2) verksamhet som kräver godkännande enligt bilaga IV till TSE-förordningen eller

3) tillverkning av foderläkemedel.

Andra foderföretagare än de som avses i 1 mom. ska innan verksamheten inleds hos Livsmedelssäkerhetsverket ansöka om godkännande av verksamheten om syftet är att bedriva

1) verksamhet enligt artikel 10.1a och 10.1b i foderhygienförordningen eller enligt punkt 10 i avsnittet "lokaler och utrustning" i bilaga II till den, verksamhet som kräver godkännande enligt artikel 8.2 eller verksamhet enligt punkt 1 i bilaga VIII i förordningen om utsläppande på marknaden och användning av foder,

2) tillverkning av foderläkemedel eller marknadsföring av dem eller

3) utsläppande av foder på marknaden i fråga om verksamhet som nämns i 1 mom.

Bestämmelser om förutsättningarna för godkännande enligt foderhygienförordningen och TSE-förordningen finns i artikel 13 i foderhygienförordningen och i bilaga IV till TSE-förordningen.

Av en ansökan om godkännande ska framgå

1) företagarens namn och adress samt annan kontaktinformation anläggningsvis,

2) företagarens företags- och organisationsnummer, eller om sådant saknas, personbeteckning eller lägenhetssignum,

3) uppgift om verksamhetens art eller betydande förändringar i verksamheten,

4) tidpunkten då verksamheten eller verksamheten i ändrad form avses bli inledd.

Även betydande förändringar i en godkänd anläggnings verksamhet ska vara godkända innan den ändrade verksamheten inleds. En företagare ska bereda tillsynsmyndigheten tillfälle att inspektera produktionsenheter och andra verksamhetsutrymmen innan verksamheten inleds.

En foderföretagare ska godkännas om de krav som ställs i foderhygienförordningen och TSE-förordningen är uppfyllda. Ett godkännande kan utfärdas villkorligt i enlighet med artikel 13.2 i foderhygienförordningen. För en godkänd företagare kan uppställas krav, begränsningar och andra villkor som gäller verksamheten i syfte att förebygga fara för människors eller djurs hälsa eller för miljön.

Närmare bestämmelser om de uppgifter som ska lämnas i en ansökan om godkännande av en företagare och om ansökningsförfarandet utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

Livsmedelssäkerhetsverket svarar för dels den riksomfattande tillsynen över verkställandet och efterlevnaden av denna lag och bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av den samt foderlagstiftningen inom Europeiska unionen, dels planeringen, styrningen och utvecklingen av fodertillsynen. Livsmedelssäkerhetsverket svarar för de uppgifter som i foderlagstiftningen inom Europeiska unionen föreskrivs för den behöriga myndigheten, om inte uppgiften enligt denna lag överförts på en annan myndighet.

Landskapet svarar på sitt verksamhetsområde för inspektion och provtagning på gårdsbruksenheter och vattenbruksanläggningar. Livsmedelssäkerhetsverket svarar emellertid för inspektion som gäller godkännande av gårdsbruksenheterna och vattenbruksanläggningarna om aktören tillverkar foder för utsläppande på marknaden. Landskapet svarar även för inspektioner och provtagning på foder som hänför sig till saluföring i detaljhandeln på sitt verksamhetsområde.

Vid sidan av Livsmedelssäkerhetsverket utövar Tullen tillsyn över importen, exporten och transiteringen av foder.

Gränsveterinärerna sörjer för tillsynen enligt denna lag vid den veterinära gränskontrollen.

De uppgifter som tillsynsmyndigheten har enligt denna lag sköts i landskapet Åland av Statens ämbetsverk på Åland, om inte något annat följer av självstyrelselagen för Åland (1144/1991).

Livsmedelssäkerhetsverket ska för styrningen och samordningen av fodertillsynen utarbeta ett riksomfattande tillsynsprogram som en del av den fleråriga nationella tillsynsplan som avses i artikel 109 i förordningen om offentlig kontroll.

Utöver den fleråriga nationella tillsynsplanen ska Livsmedelssäkerhetsverket årligen utarbeta en riksomfattande tillsynsplan för organiseringen av fodertillsynen. I den årliga tillsynsplanen ska anges innehållet i kontrollerna och kontrollfrekvensen för tillsynsobjekten. I planen ska dessutom anges grunderna för riskbedömningen av tillsynsobjekten och för utvärderingen av genomförandet av planen.

Närmare bestämmelser om tillsynsplanen och dess innehåll kan utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

Tillsynsmyndigheten kan föreskriva att ett missförhållande ska avhjälpas om ett foder, informationen om fodret, fodrets produktions-, bearbetnings- eller distributionsprocess eller produktionslokalerna, primärproduktionsstället eller den verksamhet som bedrivs där kan orsaka hälsofara, äventyra sanningsenligheten eller tillräckligheten när det gäller informationen om fodret eller vilseleda konsumenten eller i övrigt inte uppfyller kraven i foderlagstiftningen. Missförhållandet ska avhjälpas omedelbart eller inom den tid tillsynsmyndigheten fastställt. Livsmedelssäkerhetsverket ska alltid underrättas om ett åläggande att avhjälpa ett missförhållande.

Livsmedelssäkerhetsverket kan förbjuda att ett foder

1) produceras och framställs, om de produktions-, framställnings- eller förvaringslokaler, de metoder eller den utrustning som används vid tillverkningen eller tillverkarens kvalitetssäkringssystem eller produkterna inte uppfyller de krav som ställs på dem i Europeiska unionens foderlagstiftning eller i denna lag eller med stöd av den,

2) bearbetas, om de lokaler, de metoder eller den utrustning som används för bearbetning eller förvaring eller foderföretagarens kvalitetssäkringssystem eller produkterna inte uppfyller de krav som ställs på dem i Europeiska unionens foderlagstiftning eller i denna lag eller med stöd av den,

3) släpps ut på marknaden eller används, oma) fodret, förpackandet av det eller uppgifterna om det inte uppfyller de krav som ställs i Europeiska unionens foderlagstiftning eller i denna lag eller med stöd av den, b) fodret används i strid med bruksanvisningarna, c) fodertillverkaren, den som släpper ut fodret på marknaden eller användaren har underlåtit att iaktta anmälningsskyldigheten enligt 18 §, d) fodertillverkaren, den som släpper ut fodret på marknaden eller användaren inte är godkänd i enlighet med 20 §, eller e) salmonellabakterie har påträffats i produktionsmiljön eller transportfordonet,

4) transporteras eller lagras, om transportmaterielen eller lagerlokalerna inte uppfyller de krav som ställs i Europeiska unionens foderlagstiftning eller i denna lag eller med stöd av den,

5) är i omlopp på den inre marknaden, importeras eller exporteras, om fodret inte uppfyller de krav som ställs i Europeiska unionens foderlagstiftning eller i denna lag eller med stöd av den.

Ett förbud får meddelas endast om missförhållandet kan medföra fara för människors eller djurs hälsa eller för miljön, om missförhållandet fortgår eller återkommer eller om det förorsakas uppsåtligen.

Förbudet ska återkallas utan dröjsmål om det missförhållande som förbudet grundar sig på avhjälps eller om missförhållandet inte längre är av betydelse för förbudet.

Om ärendet inte tål dröjsmål kan landskapet, Tullen och en gränsveterinär temporärt utfärda ett förbud som avses i 1 mom. Ett temporärt förbud ska utan dröjsmål underställas Livsmedelssäkerhetsverket. Förbudet förfaller om Livsmedelssäkerhetsverket inte fattar ett beslut enligt 1 mom. inom en vecka efter det att det temporära förbudet meddelades.

Ett förbud ska iakttas även om ändring söks, om inte besvärsinstansen förbjuder verkställighet av tillsynsmyndighetens beslut eller bestämmer att verkställigheten ska avbrytas.

Om produktion, framställning, bearbetning, utsläppande på marknaden, användning, handel på den inre marknaden, import eller export av foder är förbjudet med stöd av 41 §, får Livsmedelssäkerhetsverket bestämma att fodret på ett sätt som verket godkänner och på foderföretagarens bekostnad ska bearbetas på nytt, förstöras, användas för annat ändamål eller återsändas till ursprungslandet. Beslutet kan förenas med bestämmelser om det förfarande som ska iakttas vid verkställigheten.

För statliga myndigheters och auktoriserade kontrollörers prestationer tas det ut avgifter till staten enligt vad som föreskrivs i lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992).

För godkännande enligt 20 § 1 mom. i denna lag tas det ut avgifter till landskapet enligt en av landskapet godkänd taxa.

Ett beslut som fattats med stöd av 20 och 40–44 § får överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen (586/1996).

När det gäller andra beslut får omprövning begäras på det sätt som anges i förvaltningslagen. Det beslut som meddelas med anledning av en begäran om omprövning får överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen.

Förvaltningsdomstolens beslut i ett ärende som avses i 40–44 § får överklagas genom besvär på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen. Andra beslut av förvaltningsdomstolen får överklagas genom besvär endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd.

Ändring i en avgift som en statlig myndighet har fastställt får sökas på det sätt som anges i lagen om grunderna för avgifter till staten.

Ändring i en avgift som ett landskap har fastställt får sökas på det sätt som föreskrivs i 17 kap. i landskapslagen.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

Landsbygdsverket, Livsmedelssäkerhetsverket och Naturresursinstitutet för under jord- och skogsbruksministeriets styrning register i landsbygdsnäringsförvaltningens informationssystem och ansvarar för att de registrerade uppgifterna är riktiga, var och en för sitt ansvarsområde. Dessutom har jord- och skogsbruksministeriet, Lantmäteriverket, landskapen och Statens ämbetsverk på Åland rätt att använda och uppdatera uppgifter i den omfattning som deras uppgifter förutsätter.

Livsmedelssäkerhetsverket, Landsbygdsverket och Naturresursinstitutet beslutar var och en när det gäller dess ansvarsområde om utlämnande av uppgifter till utomstående. Dessutom får landskapen och Statens ämbetsverk på Åland lämna ut uppgifter inom ramen för sina egna myndighetsuppgifter.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

Skador på odling orsakade av vilt kan ersättas högst till ett belopp som motsvarar värdet av den förlorade skörden och det gängse värdet av de skadade trädgårds- och plantskoleväxterna. Vid beräkningen av ersättningsbeloppet för skador på odling beaktas såsom avdrag inbesparade skördekostnader och andra kostnader. Ersättning betalas inte för skador på viltvårdsåkrar.

Landsbygdsverket meddelar föreskrifter om de priser per enhet och normskördar som ska användas då ersättning betalas för trädgårds- och plantskoleväxter.

Den som ämnar ansöka om i denna lag avsedd ersättning för skada som orsakats av vilt ska efter att ha upptäckt skadan utan dröjsmål göra en skadeanmälan för konstaterande och värdering av skadan samt för andra i saken påkallade åtgärder. Vid skador på ren ska renbeteslaget göra skadeanmälan utifrån anmälan från renägaren eller någon annan person.

Skadeanmälan görs

1) vid personskador hos polisen på skadefallsorten,

2) vid skador på odling, djur, lösöre och ren hos det landskap inom vars område skadefallsorten är belägen,

3) vid skogsskador hos Finlands skogscentral.

I skadeanmälan ska i enlighet med sakens natur uppges följande detaljerade uppgifter:

1) den skadelidandes namn-, adress-, lägenhets- och övriga kontaktuppgifter,

2) platsen där skadan inträffat och annan behövlig geografisk information,

3) vad som orsakat skadan,

4) tidpunkten för skadan,

5) växtart, skadeareal och mängden förstörd skörd,

6) djurart och antalet döda eller skadade djur,

7) arten av och mängden lösöre som förstörts eller skadats,

8) huruvida den skadelidande har möjlighet att få skadeersättning på grundval av försäkring eller på andra grunder,

9) andra faktorer som inverkar på skadans storlek.

Landsbygdsverket fastställer formuläret för anmälningsblanketten och får meddela närmare föreskrifter om det förfarande som ska iakttas vid den tekniska behandlingen av skadeanmälningar.

Landskapet ordnar de terrängundersökningar vid skada på odling, djur, lösöre eller ren som behövs för att konstatera och värdera skador som avses i 23 §. Finlands skogscentral ordnar på motsvarande sätt terrängundersökningar vid skogsskador.

Närmare bestämmelser om behovet av terrängundersökning vid skador på ren och hur undersökningarna ska ordnas samt om ersättning av kostnader utfärdas genom förordning av statsrådet. Landsbygdsverket får meddela närmare föreskrifter om det tekniska förfarandet vid undersökning av skador på odling, djur, lösöre och skog.

Skador på odling konstateras och värderas av det landskap inom vars område skadefallsorten är belägen.

Skador på djur, lösöre och ren konstateras och värderas av det landskap inom vars område skadefallsorten är belägen. Landskapet kan vid behov anlita en ojävig sakkunnig vid konstaterandet och värderingen av skador. Värderingen ska göras utan dröjsmål efter det att landskapet har underrättats om skadan.

När en ojävig sakkunnig som avses i 2 mom. konstaterar och värderar skador ska bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar tillämpas på den sakkunnige. Bestämmelser om skadeståndsansvar finns i skadeståndslagen.

Behörig myndighet vid behandlingen av ersättning för skador på odling, djur, lösöre och ren är det landskap inom vars område skadefallsorten är belägen.

Ärenden som gäller ersättning för skogsskador avgörs av Finlands skogscentral.

Behörig myndighet vid behandlingen av ersättning för personskador är Statskontoret.

Jord- och skogsbruksministeriet, Landsbygdsverket, landskapen och Finlands skogscentral har trots sekretessbestämmelserna rätt att av andra myndigheter få de uppgifter om de sökande som är nödvändiga för behandlingen av ersättningsärenden. Uppgifterna kan gälla sökandenas ekonomiska situation och affärs- eller yrkesverksamhet eller uppgifter om andra omständigheter av betydelse för beviljande eller återkrav av ersättning.

Viltskaderegistret fungerar som ett informationssystem för övervakning av beviljande, utbetalning, granskning och återkrav av ersättningar och understöd samt för övervakning av ersättningssystemets funktion och verkningar.

Jord- och skogsbruksministeriet och Landsbygdsverket svarar för utvecklingen av registret. För driften av registret svarar och som registeransvarig enligt personuppgiftslagen (523/1999) verkar utöver ovan nämnda instanser även landskapet, Finlands skogscentral och Statskontoret gemensamt.

I registret kan följande uppgifter föras in:

1) sökandens namn- och kontaktuppgifter samt personbeteckning eller företags- och organisationsnummer,

2) namn- och kontaktuppgifter för sökandens kontaktperson,

3) i ansökan ingående uppgifter om den skada som ersätts eller det understöd som beviljas,

4) uppgifter om utbetalning av ersättning eller understöd,

5) uppgifter om ersättningar och understöd som ska återkrävas, samt

6) övriga uppgifter som behövs för uppgörande av statistik, för uppföljning och undersökning av skador som orsakats av vilt, för de rapporter som inlämnas till Europeiska unionens kommission och för tillsyn.

Jord- och skogsbruksministeriet, Landsbygdsverket, landskapen och Finlands skogscentral har trots sekretessbestämmelserna rätt att till andra myndigheter eller till Europeiska unionens organ överlämna sådana uppgifter om ersättningstagaren som erhållits vid skötseln av uppgifter enligt denna lag och som är nödvändiga för fullgörande av den inspektionsuppgift som föreskrivs för myndigheten eller organet eller för tillsynen över efterlevnaden av Europeiska unionens lagstiftning.

Uppgifter om sökandens hemort, vad som orsakat skadan, skadans art, skadefallsorten, geografisk information om skadefallsorten, värderingskostnader samt beloppet av den ersättning som sökts respektive beviljats får trots sekretessbestämmelserna även utlämnas för forskning angående viltbestånd, skador som orsakas av vilt och förebyggande av sådana skador samt för beslutsfattande om dimensionering och inriktning av jakt på viltbestånd.

Uppgifter som erhållits med stöd av 1 och 2 mom. får inte användas för något annat syfte än det för vilket uppgifterna har begärts.

Bestämmelser om uppgifternas offentlighet finns i övrigt i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999).

Landskapet, Statskontoret och Landsbygdsverket kan i de fall som avses i 41 § besluta att en del av det belopp som ska återbetalas eller återkrävas och av räntan eller dröjsmålsräntan på det inte ska tas ut, om återbetalning eller återkrav till fullt belopp vore oskäligt med hänsyn till ersättningsstagarens ekonomiska ställning och omständigheter eller en förändring i omständigheterna.

Av särskilt vägande skäl får landskapet, Statskontoret eller Landsbygdsverket besluta att ett belopp som ska återbetalas eller återkrävas eller räntan eller dröjsmålsräntan på dem ska efterskänkas i sin helhet.

Omprövning av ett beslut av landskapet, Finlands skogscentral, Landsbygdsverket och Statskontoret får på det sätt som föreskrivs i förvaltningslagen begäras hos den myndighet som har fattat beslutet.

Ändring i ett beslut som fattats med anledning av en begäran om omprövning får sökas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen (586/1996).

Ändring i ett beslut av förvaltningsdomstolen som gäller återkrav av ersättning får sökas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen på det sätt som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen. I övrigt får förvaltningsdomstolens beslut överklagas genom besvär endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd.

I beslut om statsunderstöd som fattats av jord- och skogsbruksministeriet får ändring sökas på det sätt som föreskrivs i statsunderstödslagen.

Jord- och skogsbruksministeriet har till uppgift att övervakalandskapens, Finlands skogscentrals och Landsbygdsverkets verksamhet när de fullgör uppgifter enligt denna lag. Jord- och skogsbruksministeriet har rätt att av landskapen, Finlands skogscentral och Landsbygdsverket få allmänna användnings- och övervakningsuppgifter som hänför sig till dess tillsynsuppgift och att genomföra granskningar som behövs för tillsynen över att denna lag följs. På jord- och skogsbruksministeriets granskningsrätt och utförandet av granskningarna ska bestämmelserna i 16 och 17 § i statsunderstödslagen tillämpas.

Jord- och skogsbruksministeriet har trots sekretessbestämmelserna rätt att av landskapen, Finlands skogscentral och Landsbygdsverket få sådana för skötseln av ministeriets uppdrag nödvändiga uppgifter om omständigheter gällande sökanden eller mottagaren av stöd som är av väsentlig betydelse för säkerställandet av att denna lag iakttas vid övervakningen av beviljandet, utbetalningen och användningen av stödet.

Landsbygdsverket ska vid tillsynen över efterlevnaden av denna lag utföra nödvändiga granskningar av landskapen och Finlands skogscentral. Närmare bestämmelser om organiseringen av granskningarna kan utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet. På Landsbygdsverkets tillsynsuppgift tillämpas härvid på motsvarande sätt det som i 49 § föreskrivs om jord- och skogsbruksministeriets tillsynsuppgift.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

Den allmänna styrningen, uppföljningen och utvecklingen av verksamhet enligt denna lag ankommer på jord- och skogsbruksministeriet.

Dammsäkerhetsmyndighet enligt denna lag är landskapet Kajanaland. Landskapsfullmäktige i landskapet Kajanaland ska i sin förvaltningsstadga delegera utövande av behörighet som hör till dammsäkerhetsmyndighet till en tjänsteinnehavare i landskapet.

Dammsäkerhetsmyndigheten fattar beslut om klassificering av en damm och om godkännande av de handlingar som avses i 12 § 1 mom. och i 13 §.

Dammägaren ska i god tid före det planerade idrifttagandet av dammen tillställa dammsäkerhetsmyndigheten den redogörelse och det kontrollprogram som behövs för klassificeringsbeslutet samt vid behov en riskutredning och ett säkerhetsprogram för dammen.

Innan dammsäkerhetsmyndigheten fattar klassificeringsbeslutet och godkänner handlingarna enligt 2 mom. ska den ge dammägaren och den lokala räddningsmyndigheten tillfälle att bli hörda.

Beslutet ska delges dammägaren, den lokala räddningsmyndigheten och kommunerna i dammens influensområde.

Dammsäkerhetsmyndigheten kan ta ut en avgift för de beslut som avses i 1 mom. Avgiften får motsvara högst dammsäkerhetsmyndighetens totala kostnader för prestationen. Grunderna för avgifterna bestäms närmare i en taxa som antas av landskapet.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

Denna lag innehåller bestämmelser om planeringen och ordnandet av de veterinärtjänster som landskapet ordnar samt om tillsynen över dessa och övriga veterinärtjänster.

I denna lag avses med

1) husdjur tamdjur som människan håller och sköter antingen i nyttosyfte, som sällskap eller som hobby, renar, hägnade däggdjur och fåglar samt odlade bin och vattendjur, dock inte djur som omfattas av tillämpningsområdet för lagen om skydd av djur som används för vetenskapliga ändamål eller undervisningsändamål (497/2013) eller djur som hålls i djurparker som avses i 20 § i djurskyddslagen,

2) nyttodjur husdjur som hålls för jordbruk eller annan näringsverksamhet eller utnyttjas för arbetsprestationer som människan behöver,

3) veterinärtjänster konstaterande och fastställande av djurs hälsotillstånd och sjukdomar, tillhandahållande av veterinärhjälp och utfärdande av veterinärintyg, omhändertagande av ett djur för att ge veterinärhjälp eller göra undersökningar i samband med den, åtgärder för upprätthållande av djurs hälsa och välbefinnande, förebyggande hälsovårdsarbete samt avlivning av djur,

4) grundläggande veterinärtjäns ter veterinärtjänster som ges på grundval av veterinärmedicinsk allmän undersökning eller klinisk undersökning på djurhållningsplatsen eller på en vanlig veterinärmottagning, dock inte omhändertagande av ett djur för att ge veterinärhjälp eller göra undersökningar i samband med den,

5) akut veterinärhjälp veterinärmedicinsk allmän undersökning eller klinisk undersökning av ett djur som insjuknat eller skadats plötsligt och allvarligt, vårdåtgärder av förstahjälpstyp och avlivning av djur på djurskyddsgrunder,

6) privat veterinärtjänsteproducent en fysisk person, privaträttslig juridisk person eller läroanstalt som tillhandahåller veterinärtjänster.

Livsmedelssäkerhetsverket leder och övervakar verkställigheten och efterlevnaden av denna lag och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den.

Landskapet ordnar inom sitt område grundläggande veterinärtjänster och akut veterinärhjälp i enlighet med vad som föreskrivs i denna lag och i landskapslagen ( / ).

Livsmedelssäkerhetsverket ska utarbeta en riksomfattande plan för de veterinärtjänster som landskapen ordnar. Planen ska innehålla allmänna mål för tillgången och kvaliteten på veterinärtjänster.

Närmare bestämmelser om utarbetandet av den riksomfattande planen och innehållet i den får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Landskapet ska utarbeta en plan för de veterinärtjänster som det ordnar på sitt område. Planen ska innehålla uppgifter om sättet att producera veterinärtjänster och om tillgången och kvaliteten på samt dimensioneringen av tjänsterna. Den riksomfattande planen ska också beaktas i landskapets plan. Vid planeringen av hur tjänsterna ska dimensioneras ska de tjänster beaktas som privata veterinärtjänsteproducenter tillhandahåller på landskapets område.

Landskapet ska ordna grundläggande veterinärtjänster som är tillgängliga vardagar under tjänstetid för husdjur som invånarna och sammanslutningar med hemort i landskapet håller.

Dessutom ska landskapet inom ramen för de grundläggande veterinärtjänster som tillhandahålls inom landskapets område för nyttodjur se till att en veterinär som kan besöka djurhållningsplatserna är tillgänglig på vardagar under tjänstetid.

Med avvikelse från bestämmelserna i 1 mom. behöver landskapet inte ordna grundläggande veterinärtjänster för andra husdjur än nyttodjur till den del som sådana tjänster annars finns tillgängliga på ett sätt som uppfyller villkoren i 14 §. När landskapet tillhandahåller den nämnda tjänsten i ett konkurrensläge på marknaden kan det trots bolagiseringsskyldigheten enligt landskapslagen sköta uppgiften som egen verksamhet förutsatt att de avgifter som avses i 21 § tas ut och att vad som föreskrivs i 22 § inte tillämpas på verksamheten.

Landskapet ska ordna akut veterinärhjälp som är tillgänglig under alla tider på dygnet för husdjur som finns på landskapets område.

Landskapet får ingå avtal om produktion av tjänster enligt 11 och 13 § med en privat veterinärtjänsteproducent.

Om landskapet ordnar tjänster enligt 11 och 13 § genom att producera tjänsterna själv, ska landskapet ordna med de lokaler och redskap som behövs för tjänsterna med beaktande av den plan som avses i 10 § samt vilka slags och hur många husdjur som hålls på landskapets område.

För tjänster som veterinärer anställda av landskapet tillhandahåller med stöd av 11 och 13 § har de rätt att hos husdjurets ägare eller innehavare ta ut i tjänstekollektivavtalet fastställt arvode, ersättning för resekostnader och ersättning för användning av utrustning i sin ägo samt ersättning för kostnader för förbrukade läkemedel och förnödenheter.

Om landskapet har ingått avtal om produktion av tjänster enligt 11 och 13 § med en privat veterinärtjänsteproducent, får den privata tjänsteproducenten för veterinärtjänster som tillhandahålls i enlighet med avtalet hos husdjurets ägare eller innehavare ta ut högst den avgift som framgår av de anbudshandlingar som avtalet grundar sig på samt ersättning för sina resekostnader. En privat veterinärtjänsteproducent får också ta ut ersättning för kostnader för förbrukade läkemedel och förnödenheter.

När ett husdjur vårdas på veterinärmottagningen får landskapet av husdjurets ägare eller innehavare för tjänster enligt 11 och 13 § ta ut en avgift som täcker kostnaderna för lokaler och redskap som landskapet tillhandahåller och avlönandet av biträdande personal.

Landskapet får också ta ut en avgift för att täcka de kostnader som förorsakas landskapet av ordnande av kontaktservice för anlitande av akut veterinärhjälp utanför tjänstetid.

Landskapet får delta i de kostnader som veterinärtjänster enligt 11 och 13 § förorsakar ägaren till eller innehavaren av ett husdjur för att jämna ut de kostnadsskillnader som beror på olika avstånd till tjänsterna.

En privat veterinärtjänsteproducent ska göra en skriftlig anmälan om sin verksamhet till Livsmedelssäkerhetsverket.

Anmälan ska göras innan verksamheten inleds, ändras väsentligt eller läggs ner. Anmälan ska innehålla den privata veterinärtjänsteproducentens kontaktinformation samt uppgifter om tjänster, personal och tjänsteproducentens fasta verksamhetsställe. Närmare bestämmelser om innehållet i anmälan och hur den ska göras utfärdas genom förordning av statsrådet.

Landskapet ska för Livsmedelssäkerhetsverket uppge kontaktuppgifterna till de verksamhetsställen där landskapet producerar veterinärtjänster själv eller i samarbete med andra landskap.

Bestämmelser om anmälningsskyldigheten för en person som temporärt tillhandahåller veterinärtjänster utan att vara legitimerad veterinär finns i 8 § i lagen om utövning av veterinäryrket (29/2000).

Livsmedelssäkerhetsverket har rätt att få tillträde till platser där veterinärtjänster tillhandahålls samt att inspektera en veterinärtjänsteproducents lokaler, redskap, bokföring, journalhandlingar och andra handlingar som gäller produktionen av veterinärtjänster, om detta behövs för att utöva tillsyn som föreskrivs i denna lag.

I lokaler och utrymmen som används för boende av permanent natur får inspektion utföras endast om det är nödvändigt för att utreda de omständigheter som inspektionen gäller och om det finns anledning att misstänka att en privat veterinärtjänsteproducent har gjort sig skyldig till ett straffbart förfarande i sin verksamhet.

Myndigheten får anlita sakkunniga vid inspektionen. De sakkunniga ska vara erkänt skickliga och erfarna personer som företräder vetenskaplig, praktisk veterinärmedicinsk eller annan sakkunskap av betydelse för granskningen. Bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar tillämpas på dem. Bestämmelser om skadeståndsansvar finns i skadeståndslagen (412/1974). De sakkunniga har rätt att trots sekretessbestämmelserna få tillgång till de uppgifter som behövs för inspektionen av mottagningsverksamheten. De sakkunniga är skyldiga att hemlighålla sekretessbelagda uppgifter som de får tillgång till.

Om det vid en inspektion eller annars konstateras att en veterinärtjänsteproducent inte har iakttagit bestämmelserna i 26–28 §, kan Livsmedelssäkerhetsverket genom beslut ålägga tjänsteproducenten att fullgöra sin skyldighet inom en tid som är tillräcklig med beaktande av sakens natur.

Om en veterinärtjänsteproducents verksamhet inte uppfyller kraven enligt 26–28 § och bristerna eller missförhållandena inte har avhjälpts trots ett föreläggande enligt 30 § och om verksamheten kan medföra allvarlig risk för djurs hälsa eller välbefinnande, kan Livsmedelssäkerhetsverket avbryta verksamheten tills bristerna eller missförhållandena har blivit avhjälpta. Ett beslut om att avbryta verksamheten ska omedelbart återkallas, om bristerna eller missförhållandena har avhjälpts så att avbrottet i verksamheten inte längre är nödvändigt.

För tillsynen ska Livsmedelssäkerhetsverket föra ett register över veterinärtjänsteproducenter. I registret införs de uppgifter som anmäls enligt 26 § samt uppgifter om beslut om föreläggande som avses i 30 och 31 §.

Uppgifterna avförs ur registret tre år efter det att veterinärtjänsteproducenten har upphört med sin verksamhet. Uppgifter om de beslut om föreläggande som avses i 30 och 31 § avförs dock senast tio år efter det att beslutet meddelades. Landskapet har rätt att få uppgifter som är införda i registret avgiftsfritt via en teknisk anslutning eller på något annat sätt i elektronisk form. På behandling av personuppgifter samt på användning och utlämnande av uppgifter som är införda i registret tillämpas i övrigt personuppgiftslagen (523/1999) och lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999).

Bestämmelser om sökande av ändring i beslut av myndigheter på landskapsnivå finns i landskapslagen.

Bestämmelser om sökande av ändring i Livsmedelssäkerhetsverkets beslut finns i förvaltningsprocesslagen (586/1996). Beslut som Livsmedelssäkerhetsverket har fattat med stöd av 30 eller 31 § ska iakttas även om ändring har sökts, om inte besvärsinstansen bestämmer något annat.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

Livsmedelssäkerhetsverket planerar, styr och utvecklar tillsynen över systemet för identifiering av djur på nationell nivå i enlighet med vad som föreskrivs i denna lag och i Europeiska unionens lagstiftning om identifiering av djur.

Livsmedelssäkerhetsverket utövar tillsyn över att de slakterier som avses i 6 § 23 punkten i livsmedelslagen följer denna lag och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den.

Landskapet har tillsyn över att denna lag och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den följs inom dess verksamhetsområde.

De uppgifter som tillsynsmyndigheten har enligt denna lag sköts i landskapet Åland av Statens ämbetsverk på Åland, om inte något annat följer av självstyrelselagen för Åland (1144/1991).

Livsmedelssäkerhetsverket ska utarbeta en riksomfattande tillsynsplan för hur tillsynen över systemet för identifiering av djur organiseras. Planen utgör en del av den nationella kontrollplanen enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels- och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 999/2001, (EG) nr 96/2005, (EG) nr 069/2009, (EG) nr 1107/2009, (EU) nr 1151/2012, (EU) nr 52/2014, (EU) 2016/429 och (EU) 2016/2031, rådets förordningar (EG) nr 1/2005 och (EG) nr 1099/2009 och rådets direktiv 98/58/EG, 1999/74/EG, 2007/43/EG, 2008/119/EG och 2008/120/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 854/2004 och (EG) nr 882/2004, rådets direktiv 89/608/EEG, 89/662/EEG, 90/425/EEG, 91/496/EEG, 96/23/EG, 96/93/EG och 97/78/EG samt rådets beslut 92/438/EEG (förordningen om offentlig kontroll ),

Landskapet ska utarbeta en regional plan för ordnandet av tillsynen över systemet för identifiering av djur inom sitt område. I den regionala planen ska den riksomfattande planen beaktas.

Trots vad som i 31 § föreskrivs om avhjälpande av missförhållande kan landskapet förbjuda en aktör som är ansvarig för djur att överlåta och förflytta djur från en djurhållningsplats, om aktören har försummat att iaktta bestämmelserna i 9, 11, 13, 19 eller 21 § eller 28 § 3 mom. Förbudet kan gälla enskilda djur eller samtliga djur av en och samma djurart på djurhållningsplatsen. En förutsättning för ett förbud som gäller samtliga djur av en och samma djurart på djurhållningsplatsen är att en betydande andel av djuren inte uppfyller kraven på identifiering och registrering av djur.

Utöver förbud att överlåta och förflytta djur kan landskapet meddela förbud att ta emot djur till en djurhållningsplats, om försummelsen att iaktta de bestämmelser som nämns i 1 mom. är omfattande, upprepad eller uppsåtlig och kan orsaka fara för djurs och människors hälsa, miljöhälsan, djurens välbefinnande eller livsmedelssäkerheten.

Bestämmelser om meddelande av förbud att överlåta, förflytta och ta emot nötkreatur finns i kommissionens förordning (EG) nr 494/98 om närmare föreskrifter för genomförandet av rådets förordning (EG) nr 820/97 vad gäller tillämpningen av administrativa minimipåföljder inom ramen för systemet för identifiering och registrering av nötkreatur, nedan påföljdsförordningen . Beslut om sådana förbud fattas av landskapet.

Landskapet kan i samband med en inspektion på en djurhållningsplats meddela förbud som avses i 1–3 mom. temporärt för den tid ett ärende utreds eller ett missförhållande avhjälps. Ett temporärt förbud gäller tills landskapet ger sitt slutliga avgörande i ärendet.

Den tillsynsmyndighet som meddelat förbudet ska göra en anteckning om förbudet i informationssystemet.

Närmare bestämmelser om förutsättningarna för att ett förbud enligt 1 mom. ska få meddelas i fråga om samtliga djur av en och samma djurart på en djurhållningsplats får utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

Landskapet ska återkalla ett förbud som avses i 32 § så snart det utgående från en utredning som tillsynsmyndigheten har lagt fram är möjligt att förvissa sig om att det missförhållande som legat till grund för förbudet har avhjälpts.

Landskapet ska göra en anteckning om återkallande av förbudet i informationssystemet.

Bestämmelser om avlivning av oidentifierade nötkreatur finns i påföljdsförordningen. Sådana beslut om avlivning fattas av landskapet.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

I denna lag avses med

1) översvämning tillfälligt vattentäckt mark till följd av förhöjt vattenstånd i vattendrag, förhöjt havsvattenstånd eller ansamling av dagvatten,

2) översvämningsrisk en kombination av sannolikheten för översvämning och möjliga ogynnsamma följder för människors hälsa, säkerheten, miljön, infrastrukturen, den ekonomiska verksamheten och kulturarvet i samband med en översvämning,

3) dagvatten regn- eller smältvatten som samlas på markytan eller motsvarande ytor i tätt bebyggda områden,

4) avrinningsområde ett avrinningsområde enligt 2 § 6 punkten i lagen om vattenvårds- och havsvårdsförvaltningen (1299/2004),

5) delavrinningsområde ett delavrinningsområde enligt 2 § 7 punkten i lagen om vattenvårds- och havsvårdsförvaltningen,

6) vattenförvaltningsområde ett vattenförvaltningsområde enligt 3 § i lagen om vattenvårds- och havsvårdsförvaltningen,

7) internationellt vattenförvaltningsområde ett vattenförvaltningsområde enligt 3 § i lagen om vattenvårds- och havsvårdsförvaltningen som bildas av ett avrinningsområde som sträcker sig in på en annan stats territorium.

Jord- och skogsbruksministeriet styr och följer verkställigheten av denna lag i samarbete med inrikesministeriet, kommunikationsministeriet och miljöministeriet.

Utöver det som föreskrivs i 4–6 § deltar statens, landskapens och kommunernas myndigheter inom sina ansvarsområden i den riskhanteringsplanering för översvämningar som avses i denna lag.

Landskapet har till uppgift att

1) göra en preliminär bedömning av översvämningsriskerna i avrinningsområden och i kustområden,

2) bereda ett förslag där områden med betydande översvämningsrisk i avrinningsområden och kustområden anges,

3) utarbeta kartor över översvämningshotade områden och kartor över översvämningsrisker i avrinningsområden och kustområden,

4) bereda förslag till planer för hantering av översvämningsrisker för avrinningsområden och kustområden,

5) bistå kommunerna i den preliminära bedömningen av riskerna för dagvattenöversvämningar, med att ange områden med betydande översvämningsrisk och med utarbetandet av planer för hantering av översvämningsrisker.

Landskapet ska dessutom sköta annan hantering av översvämningsrisker än den som avses i 1 mom. Landskapet har särskilt till uppgift att

1) sköta den planering som tjänar hanteringen av översvämningsrisker från vattendrag i andra områden än områden med betydande översvämningsrisk,

2) sköta myndighetssamarbetet och styra åtgärderna i vattendrag när översvämning hotar och vid översvämning,

3) ge rekommendationer om samordningen av vattenreglering och avtappning i vattendrag,

4) främja, styra och följa översvämningsskyddet och andra åtgärder som förbättrar hanteringen av översvämningsriskerna,

5) producera hydrologiska observationsuppgifter samt sköta vattenläges- och översvämningsvarningstjänsten i samarbete med Finlands miljöcentral och Meteorologiska institutet,

6) utföra andra uppgifter som behövs för att hantera översvämningsrisker.

Kommunen och landskapens räddningsväsende deltar i riskhanteringsplaneringen för översvämningar i avrinningsområden och kustområden i enlighet med vad som föreskrivs i denna lag.

Kommunen sköter riskhanteringsplaneringen för dagvattenöversvämningar på det sätt som anges i 19 §.

Ett område där det på grundval av den bedömning som avses i 7 § konstateras föreligga möjliga betydande översvämningsrisker, eller där sådana kan förväntas uppstå, anges som område med betydande översvämningsrisk. Vid bedömning av hur betydande översvämningsrisken är ska beaktas sannolikheten för översvämningen samt följande ur allmän synpunkt ogynnsamma följder som översvämningen eventuellt orsakar:

1) ogynnsamma följder för människors hälsa eller säkerhet,

2) långvariga avbrott i nödvändighetstjänster så som vattentjänster, energiförsörjning, datakommunikation, vägtrafik eller annan motsvarande verksamhet,

3) långvariga avbrott i ekonomisk verksamhet som tryggar samhällets vitala funktioner,

4) långvariga eller omfattande ogynnsamma följder för miljön, eller

5) oersättliga ogynnsamma följder för kulturarvet.

Vid bedömning av hur betydande översvämningsrisken är ska också regionala och lokala omständigheter beaktas.

Jord- och skogsbruksministeriet anger på framställning av landskapet eller, om avrinningsområdet är beläget inom två eller flera landskaps områden, på framställning av landskapen, områden med betydande översvämningsrisk i avrinningsområden och på framställning av det behöriga landskapet områden med betydande översvämningsrisk i kustområden. Ministeriets beslut får inte överklagas genom separata besvär.

För sådana avrinningsområden och kustområden där det utifrån den preliminära bedömningen har angetts ett eller flera områden med betydande översvämningsrisk ska det finnas en översvämningsgrupp för det myndighetssamarbete som krävs för upprättandet av riskhanteringsplaner. Översvämningsgruppen ska bestå av representanter för de berörda landskapen och kommunerna samt landskapens räddningsväsende.

Landskapet tillsätter översvämningsgruppen och leder gruppens verksamhet. Om ett avrinningsområde är beläget inom två eller flera landskaps områden beslutar landskapen gemensamt om tillsättandet av översvämningsgruppen och ledningen av gruppens verksamhet. Om landskapen inte kan enas om ledningen av översvämningsgruppens verksamhet ska de hänskjuta ärendet till jord- och skogsbruksministeriet.

Översvämningsgruppen kan tillsätta sektioner för att bereda ärenden som gruppen behandlar samt kalla in sakkunniga.

Landskapet ska ge in ett förslag till riskhanteringsplan till jord- och skogsbruksministeriet. Om ett avrinningsområde är beläget inom två eller flera landskap ska landskapen ge in ett gemensamt förslag till jord- och skogsbruksministeriet.

Landskapet ska ge alla möjlighet att ta del av sådana förslag till angivande av områden med betydande översvämningsrisk och förslag till riskhanteringsplan som avses i 4 § 1 mom. samt av bakgrundshandlingarna till dem och att skriftligt eller elektroniskt framföra åsikter om förslagen. Vidare ska landskapet begära de utlåtanden som behövs.

Landskapet ska informera de berörda kommunerna inom sitt område om att de förslag som avses i 1 mom. finns framlagda, och kommunerna ska offentliggöra informationen på det sätt som föreskrivs i 108 § i kommunallagen (410/2015). Tillkännagivandet ska under föreskriven tid finnas i det allmänna datanätet så att allmänheten kan framföra sina åsikter. Förslagen och bakgrundshandlingarna hålls till behövliga delar tillgängliga i kommunerna i området och publiceras i elektronisk form. Landskapet ska dessutom informera om förslaget till riskhanteringsplan på annat sätt som det anser lämpligt. Landskapet ska vid behov ordna informationsmöten där allmänheten kan framföra sina åsikter.

Jord- och skogsbruksministeriet beslutar om godkännande av riskhanteringsplanerna för avrinningsområden och kustområden.

Jord- och skogsbruksministeriet ska meddela det beslut som avses i 1 mom. efter anslag genom att i förväg informera om meddelandet av beslutet i det allmänna datanätet. De som saken gäller anses ha fått del av beslutet när det meddelades.

Jord- och skogsbruksministeriet ska informera det berörda landskapet om det beslut som avses i 1 mom., och landskapet förmedlar informationen till de berörda kommunerna inom sitt område för offentliggörande enligt 108 § i kommunallagen. Tillkännagivandet ska finnas i det allmänna datanätet under den tid som föreskrivs för ändringssökande. En godkänd riskhanteringsplan för ett avrinningsområde eller kustområde ska finnas framlagd i de kommuner vars område planen gäller.

Ett beslut av jord- och skogsbruksministeriet om godkännande av en riskhanteringsplan får överklagas genom besvär på det sätt som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen (586/1996). Besvär får anföras över ministeriets beslut på den grund att beslutet är lagstridigt. Beslutet kan verkställas även om det överklagas.

Besvärsrätt har

1) den vars rättigheter, skyldigheter eller intressen kan påverkas av beslutet,

2) de landskap, kommuner och landskapens räddningsväsenden som berörs,

3) myndigheter som bevakar allmänna intressen,

4) lokala eller regionala registrerade föreningar och stiftelser vilkas syfte är att främja miljö- eller naturskyddet eller nyttjandet av vattentillgångarna och vilkas verksamhetsområde riskhanteringsplanerna gäller.

I fråga om överklagande av ett beslut av en kommun om godkännande av riskhanteringsplaner för dagvattenöversvämningar tillämpas vad som i 188 § och i 191 § 1 och 2 mom. i markanvändnings- och bygglagen föreskrivs om sökande av ändring och besvärsrätt i fråga om ett beslut om godkännande av en detaljplan.

Statens, landskapens och kommunernas myndigheter ska i tillämpliga delar i sin verksamhet beakta de riskhanteringsplaner som har godkänts av jord- och skogsbruksministeriet i enlighet med 18 § och av kommunen i enlighet med 19 §.

Vid beaktandet av riskhanteringsplaner iakttas dessutom vad som föreskrivs annanstans i lag.

Myndigheterna ska avgiftsfritt till landskapet och till behöriga kommunala myndigheter lämna ut uppgifter som de förfogar över och som behövs för planeringen av hantering av översvämningsrisker.

Det som föreskrivs i 1 mom. gäller också den som enligt lag är skyldig att i sin verksamhet förbereda sig för undantagsförhållanden eller störningar och exceptionella situationer.

Landskapet ska i digital form förse Finlands miljöcentral med de kartor som avses i 4 § 1 mom. 3 punkten, de hydrologiska observationsuppgifter som avses i 4 § 2 mom. 5 punkten, de beslut som avses i 8 § 3 mom. och i 15 § 2 mom. och de riskhanteringsplaner för översvämningsrisker som avses i 18 §.

Kommunen ska i digital form förse landskapet och Finlands miljöcentral med uppgifter om de områden med betydande översvämningsrisk som avses i 19 § 1 mom. samt med exemplar av de kartor som avses i det momentet och de godkända riskhanteringsplaner som avses i 19 § 2 mom.

Finlands miljöcentral förvaltar informationssystem där de uppgifter som avses i 25 § samt uppgifter om de strukturer på vattenområden som inverkar på vattenföringen och vattenståndet förs in.

Bestämmelser om vilka andra uppgifter som ska föras in i informationssystemen får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

I denna lag avses med

1) fiskefartyg ett fartyg som utrustats för eller används för kommersiellt fiske av fisk och andra levande akvatiska resurser i havet,

2) finskt fiskefartyg ett fartyg enligt 1 punkten som enligt 1 kap. 1 § i sjölagen (674/1994) är finskt,

3) kommersiellt fiske verksamhet där levande akvatiska resurser fångas för försäljning eller där de akvatiska resurser som fångats eller en del av dem säljs,

4) vattenbruksfartyg ett fartyg som används till havs uteslutande inom vattenbruket,

5) fiskekapacitet fiskefartygets dräktighet i bruttoton (GT) och maskineffekt i kilowatt (kW),

6) ett fartygs totallängd fartygets längd enligt definitionen i artikel 2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1130 om definition av fiskefartygs egenskaper,

7) registerutrymme det utrymme i registret uttryckt i fiskekapacitet inom vilket fiskefartyg kan registreras i enlighet med de av Europeiska unionen fastställda bestämmelserna om fiskekapaciteten för Finlands fiskefartyg och i enlighet med 6 § 2mom.,

8) registreringstillstånd tillstånd att få ett fiskefartyg som motsvarar den angivna fiskekapaciteten infört eller en ökning av fiskekapaciteten införd i registret,

9) registrering införande i registret av ett fiskefartyg eller vattenbruksfartyg eller av en ökning av fiskekapaciteten.

Landskapet Egentliga Finland beslutar om registrering och avregistrering av fartyg, beviljar registreringstillstånd enligt 12 §, fattar beslut om kvarhållande av fiskefartygs registerutrymme enligt 18 § och gör registeranteckningar om fiskefartyg och vattenbruksfartyg. Landskapet Egentliga Finland svarar för att de uppgifter som det har fört in i registret är riktiga samt administrerar registerutrymmet och gör registeranteckningar om fartygsgruppernas registerutrymme.

Jord- och skogsbruksministeriet svarar för den tekniska driften av registret.

Landskapet Egentliga Finland beslutar om utlämnande av uppgifter som antecknats i fiskefartygsregistret.

Landskapsfullmäktige ska i sin förvaltningsstadga delegera utövande av behörighet som enligt denna lag hör till landskapet till en tjänsteinnehavare i landskapet.

Bestämmelser om ett system med identifieringsnummer för fartyg och om märkning av fartyg finns i artikel 6 i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 404/2011 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1224/2009 om införande av ett kontrollsystem i gemenskapen för att säkerställa att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs och i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/218 om registret över unionens fiskeflotta.

Närmare bestämmelser om yttre märkning av fartyg och om storleken, platsen och färgen på tecknen utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

För beslut som gäller registreringstillstånd och registrering enligt 12 och 14 § och kvarhållande av registerutrymmet enligt 18 § tar landskapet Egentliga Finland ut en avgift som får motsvara högst de totala kostnaderna för prestationen. Grunderna för avgiften bestäms närmare genom ett sådant beslut som avses i 16 § 2 mom. 8 punkten i landskapslagen ( / ).

I ett beslut av jord- och skogsbruksministeriet får ändring inte sökas separat. Ett beslut av landskapet Egentliga Finland får överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen (586/1996), om inte annat föreskrivs någon annanstans i lag.

Förvaltningsdomstolens beslut i ärenden som gäller avregistrering av fartyg samt indragning eller återkallande av fiskelicenser får överklagas genom besvär på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen. Över andra beslut av förvaltningsdomstolen får besvär anföras endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd.

Landskapet Egentliga Finland har rätt att söka ändring i ett beslut av förvaltningsdomstolen genom vilket landskapets beslut har upphävts eller ändrats.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

I anslutning till Finlands viltcentral finns regionala viltvårdsråd. Deras uppgift är att behandla ärenden som gäller vilthushållning samt stödja, leda och bistå Finlands viltcentrals regionala kontors verksamhet i andra frågor än offentliga förvaltningsuppgifter och personalförvaltningsfrågor. Närmare bestämmelser om de regionala viltvårdsrådens uppgifter utfärdas genom förordning av statsrådet.

De regionala viltvårdsråden tillsätts av jord- och skogsbruksministeriet. Det regionala viltvårdsrådet har högst tio medlemmar. Till det regionala viltvårdsrådet hör sex medlemmar som föreslagits av det i 13 § avsedda regionmötet samt en representant för landskapet, en representant för skogscentralen samt en representant för en regionalt betydelsefull markägarorganisation. Varje medlem har en personlig suppleant som omfattas av samma bestämmelser som den ordinarie medlemmen. Jord- och skogsbruksministeriet utser en ordförande och en vice ordförande bland de medlemmar som regionmötet föreslagit.

Bestämmelser om de regionala viltvårdsrådens beslutförhet, mandatperiod och tillsättande utfärdas genom förordning av statsrådet.

De ärenden som ska behandlas vid det regionala viltvårdsrådets möte bereds och föredras av en anställd vid Finlands viltcentral.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

För främjande av samarbetet i fråga om skogsbaserade näringar och skogssektorn i landskapet inrättas skogsråd på landskapsnivå. Ett skogsråd består av högst 15 medlemmar. Varje medlem har en personlig ersättare som omfattas av samma bestämmelser som medlemmen. Jord- och skogsbruksministeriet tillsätter skogsrådet för fyra år i sänder på framställning av skogscentralen. Skogsrådets sammansättning kan under rådets mandattid utvidgas till maximal omfattning. Skogsrådet väljer en ordförande inom sig. Medlemmarna i skogsrådet ska bestå av en bred representation av central sakkunskap med tanke på utvecklandet av landskapets skogsbaserade näringar. När skogsrådet tillsätts ska också de skogsägare som bor i området beaktas.

Skogsrådet har till uppgift att

1) lägga fram ett förslag för skogscentralens direktion om riktlinjerna för det strategiska samarbetet mellan skogscentralen, landskapen och Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet samt årligen lämna direktionen en bedömning av hur viktigaste uppgifter inom skogscentralen har fullgjorts och av utvecklingsbehoven i landskapet,

2) utarbeta och godkänna ett regionalt skogsprogram samt följa upp och främja genomförandet av programmet,

3) ge skogscentralens direktion ett utlåtande om dels riktandet till olika åtgärder av statliga stöd som beviljas enligt lagstiftningen om finansiering av ett hållbart skogsbruk, dels anslagsbehovet i fråga,

4) främja den regionala samverkan och det funktionella samarbetet inom skogsbruket samt de skogsbaserade näringarna i samarbete med organisationer och organ som främjar näringsverksamheten regionalt eller på landskapsnivå,

5) följa och ta ställning till den lagstadgade planeringen på landskapsnivå och andra regionala program och planer som är viktiga med tanke på skogssektorn,

6) svara för skogsbrukets synlighet och genomslag samt lägga fram initiativ som gäller utvecklandet av skogsrelaterade näringar.

Närmare bestämmelser om inrättandet av skogsråd på landskapsnivå, om ersättare och om andra behövliga omständigheter som gäller skogsråden utfärdas genom förordning av statsrådet.

Skogscentralens direktion ska

1) leda och övervaka skogscentralens verksamhet,

2) besluta om skogscentralens allmänna strategiska förhandlingsmål inför resultatförhandlingar med jord- och skogsbruksministeriet,

3) besluta om de landsomfattande riktlinjerna för det strategiska samarbetet mellan skogscentralen, landskapen och Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet,

4) besluta om verksamhets- och ekonomiplanen samt fastställa den årliga budgeten,

5) fastställa skogscentralens arbetsordning,

6) göra en framställning till jord- och skogsbruksministeriet om dels riktandet till olika åtgärder av statliga stöd som beviljas enligt lagstiftningen om finansiering av ett hållbart skogsbruk, dels anslagsbehovet i fråga,

7) sörja för att tillsynen över skogscentralens medelsförvaltning och bokföring är ordnad på ett ändamålsenligt sätt,

8) besluta om försäljning och köp av fastigheter, av aktier som medför rätt att besitta lokaler samt av annan egendom av betydande värde, om inteckning av egendom och ställande av säkerhet inom ramen för skogscentralens behörighet samt om andra ekonomiskt betydande frågor,

9) fastställa skogscentralens bokslut och godkänna verksamhetsberättelsen,

10) göra framställningar till jord- och skogsbruksministeriet i skogspolitiska frågor,

11) behandla andra ärenden som är viktiga med tanke på skogscentralens verksamhet.

Direktionen deltar i skötseln av sådana ärenden enligt denna lag som gäller utövning av offentlig makt bara i fråga om användningen av medel som är avsedda för skötseln av dessa uppgifter.

Bestämmelser om den närmare organiseringen av direktionens uppgifter utfärdas vid behov genom förordning av statsrådet.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

Statliga lån kan beviljas inom ramen för bevillningsfullmakten i den dispositionsplan som gårdsbrukets utvecklingsfond årligen fastställer. Maximibeloppet av ett statligt lån bestäms av en tjänsteman i landskapet genom ett stödbeslut. Maximibeloppet får inte överstiga det maximibelopp som kreditgivaren har godkänt.

Kreditgivaren kan bevilja lån i form av statligt lån, då

1) lånetiden är högst 25 år,

2) den årliga totalräntan högst utgörs av den referensränta som fastställs genom förordning av statsrådet, ökad med ett fast antal procentenheter,

3) den ränta som låntagaren betalar på lånet är totalräntan minskad med ränteförmånen, dock minst en årlig ränta på en procent, och

4) lånebeloppet, understöd som beviljats för samma ändamål och stöd som inte anknyter till lånet tillsammans inte överstiger de godtagbara kostnaderna för den åtgärd som stöds.

Genom förordning av statsrådet utfärdas närmare bestämmelser om maximibeloppet av statliga lån, referensräntor, det fasta antal procentenheter som referensräntan ökas med samt om förändringar i räntan och i den ränta som låntagaren betalar.

Om landskapet har skäl att misstänka att räntan på ett lån överstiger den ränta som avses i 38 § 1 mom. 2 punkten kan landskapet begära att Landsbygdsverket ska bedöma om räntan på lånet uppfyller den förutsättning som anges i den ovannämnda punkten. Kreditgivaren ska lämna de utredningar som Landsbygdsverket begär i ärendet.

Med undantag för forsknings- eller utredningsprojekt ska en åtgärd som stöds i dess helhet genomföras inom två år från det att stödet beviljats. I fråga om stöd som beviljats en ung näringsidkare inom renhushållning eller andra naturnäringar för etablering av näringsverksamhet anses anskaffning av lägenhet och renar vara en stödberättigad åtgärd. En kortare frist för att genomföra åtgärden kan dock sättas ut, om det är motiverat med hänsyn till det sätt på vilket åtgärden genomförs eller till verksamhetens art. Om stöd för anskaffning av lösöre har beviljats i samband med en bygginvestering och anskaffningen inte kan göras innan bygginvesteringen slutförts, ska fristen räknas från det att bygginvesteringen är slutförd.

Landskapet kan förlänga den frist som avses i 1 mom. på ansökan som har gjorts innan fristen gått ut. En förutsättning är att genomförandet av den åtgärd som stöds har inletts inom den frist som avses i 1 mom. och att det finns ett godtagbart skäl att förlänga fristen. Fristen kan förlängas två gånger med högst ett år i sänder.

Närmare bestämmelser om frister för genomförande av åtgärder som stöds kan utfärdas genom förordning av statsrådet.

På användning av stöd för köp av varor och tjänster eller för utläggande på entreprenad tillämpas 20 § 1, 5 och 6 mom. och 40 a § i lagen om strukturstöd till jordbruket.

Objektet för en investering som stöds får inte varaktigt eller i betydande grad användas för andra ändamål än den näringsverksamhet eller den verksamhet hos ett renbeteslag som stöds och användningsändamålet för den bostadsbyggnad som stöds får inte ändras innan fem år har förflutit från betalningen av den sista posten av ett stöd i form av understöd eller, om stödet ansluter sig till ett lån, från det att lånet eller den sista låneposten har lyfts. Om ägande- eller besittningsrätten till objektet för den investering som stöds överlåts på någon annan före utgången av den ovan nämnda fristen, ska stödtagaren före överlåtelsen utverka landskapets tillstånd. En förutsättning för tillståndet är att mottagaren uppfyller förutsättningarna för beviljande av stöd och att karaktären av den verksamhet som stöds inte förändras väsentligt.

Den näringsverksamhet eller övriga verksamhet som stöds får inte läggas ned eller inskränkas väsentligt innan fem år har förflutit från betalningen av den sista posten av ett stöd i form av understöd och, om stödet ansluter sig till ett lån, från det att lånet eller den sista låneposten har lyfts. Om ägande- eller besittningsrätten till den näringsverksamhet som stöds eller medel som anknyter till den i avsevärd mån överlåts på någon annan före utgången av den ovan nämnda fristen, ska stödtagaren före överlåtelsen utverka landskapets tillstånd. En förutsättning för tillståndet är att mottagaren uppfyller förutsättningarna för beviljande av stöd och att karaktären av den näringsverksamhet eller någon annan verksamhet som stöds inte förändras väsentligt.

Som en överlåtelse enligt 2 och 3 mom. betraktas inte att objektet för den investering som stöds eller den näringsverksamhet som är föremål för stödet övergår genom arvsrättsligt förvärv eller generationsväxling i samband med att stöd har betalats för upphörande med renhushållning eller naturnäringsverksamhet eller startstöd har beviljats näringsidkare inom renhushållning eller naturnäringar.

Stödtagaren är skyldig att lämna den myndighet som beviljat stöd riktiga och tillräckliga uppgifter om den åtgärd som stöds, hur den framskrider och om hur stödet används.

Stödtagaren ska utan dröjsmål lämna det behöriga landskapet upplysningar om sådana förändringar som gäller stödtagarens ställning eller verksamhet eller den åtgärd som stöds och som kan inverka på förutsättningarna för betalning av stöd eller leda till återkrav av stöd.

Stödtagaren är skyldig att biträda den som utför en inspektion som avses i 93 och 94 § genom att utan ersättning lämna ut uppgifter som är nödvändiga för att inspektionen ska kunna genomföras och upplysningar som gäller objektet för inspektionen samt vid behov genom att presentera det objekt och den åtgärd som stöds.

En frist för ansökan om stöd kan sättas ut. Om någon frist inte sätts ut, kan stödansökningarna avgöras per stödperiod. Stödansökan ska lämnas till landskapet.

Närmare bestämmelser om fristen för ansökan om stöd och om stödperioderna får utfärdas genom förordning av statsrådet. Landsbygdsverket meddelar närmare föreskrifter om hur mottagandet och behandlingen av stödansökan ska ordnas tekniskt, om de anteckningar som ska göras i ansökningshandlingarna samt om överföringen till informationssystemet av stödansökningar som gjorts på en blankett.

Behörig myndighet är landskapet Lappland, om inget annat föreskrivs nedan med stöd av 119 § eller 127 §.

Innan beslut om att bevilja stöd fattas kan landskapet begära utlåtande av andra myndigheter, renbeteslagsföreningen eller sametinget om omständigheter som har samband med stödtagaren och den åtgärd som stöds,om detta behövs för bedömningen av förutsättningarna för beviljande av stöd.

Om kostnaderna för en investering som gäller renhushållning överstiger det belopp som föreskrivs genom förordning av statsrådet, ska utlåtande begäras av Renbeteslagsföreningen. Om investeringen dessutom genomförs på samernas hembygdsområde, ska utlåtande också begäras av sametinget.

Innan stöd beviljas kan landskapet, i syfte att göra en bedömning av förutsättningarna för beviljande av stöd och av den åtgärd som ansökan avser, besöka renhushållningslägenheten, naturnäringslägenheten eller någon annan plats där näringsidkaren eller renbeteslaget avser genomföra investeringen. De observationer som görs i samband med besöket ska antecknas och meddelas sökanden. Besök får inte göras i sådana utrymmen på en renhushållningslägenhet eller naturnäringslägenhet som används för boende av permanent natur .

Efter det att landskapet har fått de årliga anslagen till sitt förfogande ska det förhandla med sametinget om de principer som utöver denna lag och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den ska iakttas vid beslut om vilka objekt som ska stödjas.

Vid förhandlingarna ska följande ärenden behandlas:

1) styrningen av medel på regional nivå i sameområdet,

2) styrningen av medel till renhushållning och andra naturnäringar,

3) styrningen av medel till bostadsbyggande och till stöd för näringsverksamhet i sameområdet,

4) styrningen av medel till renbeteslagens och näringsidkarnas projekt i sameområdet.

På förhandlingarna tillämpas bestämmelserna i 9 § i sametingslagen.

Resultatet av förhandlingarna ska meddelas jord- och skogsbruksministeriet och Landsbygdsverket.

En tjänsteman i landskapet beslutar om beviljande av stöd och statsborgen.

I stödbeslutet ska nämnas det belopp som beviljats i stöd enligt 5–8 kap., de stödvillkor som föreskrivs i denna lag, förutsättningarna för betalning och återkrav av stödet samt borgensvillkoren. I beslutet ska dessutom de villkor och förutsättningar som följer av Europeiska unionens lagstiftning tas in. Byggnadsplaner godkänns genom stödbeslut som gäller bygginvesteringar.

Genom beslut som gäller stöd i anslutning till lån godkänns beloppet av och villkoren för ett statligt lån eller ett lån som omfattas av räntestöd eller statsborgen liksom även beloppet av och villkoren för statsborgen. Om beslutet om statligt lån, räntestöd eller statsborgen ändras till följd av överklagande, krävs kreditgivarens samtycke för ändring av lånebeloppet och villkoren.

Om en åtgärd som stöds förutsätter att tillstånd utverkas och om sökanden inte har uppvisat ett lagakraftvunnet tillstånd vid den tidpunkt då stödbeslutet ska fattas, kan beslutet kompletteras med ett villkor om att beslutet förfaller om sökanden inte inom den utsatta fristen uppvisar ett lagakraftvunnet tillstånd som gör det möjligt att genomföra åtgärden i enlighet med stödbeslutet.

I fråga om stöd enligt 5–9 kap. får den rätt till stöd som följer av stödbeslut överföras till andra som uppfyller förutsättningarna enligt 4 kap., om förutsättningarna för beviljande av stödet i fråga uppfylls. Mottagaren ska ansöka om överföring av rätt enligt beslutet med iakttagande av det förfarande som avses i 48 §. Landskapet beslutar om överföring av stödbeslut.

Ansökan om utbetalning av ett sådant investeringsstöd och stöd för bostadsbyggande som beviljats för ett renhushållnings- eller naturnäringsföretag samt av stöd för renbeteslags investeringar och underhåll av stängsel ska göras genom den nättjänst som avses i 48 § 1 mom. På behandlingen av ansökan om utbetalning av stöd tillämpas bestämmelserna om behandling av stödansökan i 48 §. En utbetalningsansökan kan också göras med hjälp av en blankett som fastställts för ändamålet och som ska undertecknas. För inlämnandet av ansökan kan en skälig frist som räknas från stödbeslutet sättas ut eller, när det är fråga om den sista utbetalningsansökan för en åtgärd som stöds, från det att åtgärden har genomförts. Ansökan ska ges in till det landskap som har beviljat stödet.

Understödet kan betalas ut i högst fem poster. Som understöd betalas högst den andel av de godtagbara kostnaderna enligt betalningsansökan som motsvarar stödnivån och beloppet av det beviljade stödet. Stödtagaren ska vid behov lägga fram utredning om privat finansiering.

En förutsättning för utbetalning av understödet är att stödtagaren har iakttagit stödvillkoren. En ytterligare förutsättning är att stödtagaren har haft faktiska, slutliga och verifierbara utgifter som sammanhänger med den åtgärd som stöds. Om stöd har beviljats för en bygginvestering är en förutsättning för utbetalning av den sista posten att hela investeringen har genomförts i enlighet med stödbeslutet. Till utbetalningsansökan ska fogas de bokföringshandlingar och utredningar som är nödvändiga med tanke på förutsättningarna för utbetalning av understödet. En förutsättning för utbetalning av stöd som beviljats för bostadsbyggande är, i stället för bokföringshandlingar, dock att det visas att byggandet framskridit i enlighet med de godtagbara kostnaderna.

Närmare bestämmelser om grunderna för bedömning av om utgifterna är faktiska, slutliga och verifierbara samt om påvisande av att byggandet framskridit utfärdas genom förordning av statsrådet. Närmare bestämmelser om betalningsposterna för investeringsstöd i form av understöd och om fristen för inlämnande av utbetalningsansökan får utfärdas genom förordning av statsrådet. Landsbygdsverket meddelar närmare föreskrifter om blanketter för ansökan, om utbetalning och om handlingar och utredningar som ska fogas till utbetalningsansökan.

En tjänsteman i landskapet beslutar om utbetalningen av understöd enligt 5–9 kap. Landskapet ska sammanställa uppgifterna om utbetalning av stöd som den beviljat och lämna dem till Landsbygdsverket. Landsbygdsverket svarar för kontrollen och godkännandet av utgifterna och för den tekniska utbetalningen av stöden.

En tjänsteman i landskapet beviljar på ansökan tillstånd att lyfta det lån som stöds eller dess poster. På ansökan om tillstånd att lyfta lån tillämpas vad som i 57 § 1 mom. föreskrivs om ansökan om utbetalning. Till ansökan ska fogas de handlingar som avses i 57 § 3 mom. För ansökan om tillstånd att lyfta lån kan det sättas ut en frist som kan förlängas en gång på ansökan som görs innan fristen gått ut. För att fristen ska förlängas ska det finnas ett godtagbart skäl.

Av ett lån som stöds kan på en gång lyftas högst en andel som motsvarar de faktiska kostnaderna. En förutsättning för beviljande av tillstånd att lyfta lånet är att stödvillkoren har iakttagits. Dessutom krävs att stödtagarens utgifter är slutliga och verifierbara samt gäller den åtgärd som stöds. Stödtagaren ska vid behov lägga fram utredning om hur privat finansiering genomförs.

När det är fråga om ett lån för vilket beviljats startstöd till en ung näringsidkare och stödet har beviljats före etableringen av näringsverksamheten, är en förutsättning för beviljande av tillstånd att lyfta lånet att stödtagaren lägger fram utredning om att näringsverksamheten har inletts på lägenheten. Om stödet har beviljats på grund av ett sådant åtagande som avses i 17 § 1 mom. är en förutsättning för beviljande av tillstånd att lyfta lånet att stödtagaren visar att de åtgärder som avses i 22 § 2 mom. har vidtagits. Om lånet lyfts i två poster ska den sistnämnda utredningen läggas fram innan den andra posten lyfts. Landskapet kan av särskilda skäl bevilja tillstånd att lyfta lånet innan åtgärderna har vidtagits.

Genom förordning av statsrådet utfärdas närmare bestämmelser om grunderna för bedömning av om utgifter är faktiska, slutliga och verifierbara samt om fristen för att utverka tillstånd att lyfta lån. Landsbygdsverket meddelar närmare föreskrifter om blanketter för ansökan om tillstånd och om de handlingar och utredningar som ska fogas till ansökan.

När ett statligt lån lyfts ska det finnas en säkerhet för lånet av det slag som används allmänt i bankverksamhet, om inte landskapet av särskilda skäl beviljar befrielse från ställande av säkerhet.

Närmare bestämmelser om förutsättningarna för att ett statligt lån ska få beviljas helt eller delvis utan en sådan säkerhet som avses i 1 mom. utfärdas vid behov genom förordning av statsrådet.

Ett statligt lån ska amorteras halvårsvis i lika stora amorteringar. Förfallodagar för amortering är den 30 april och den 31 oktober.

Den första amorteringen på ett lån förfaller till betalning senast den förfallodag som först infaller sedan ett år förflutit efter det att lånet eller dess första post har lyfts. Om ett statligt lån har beviljats för en bygginvestering, förfaller dock den första amorteringen till betalning senast den förfallodag som först infaller sedan två år förflutit efter det att lånet eller dess första post har lyfts. Ränta ska betalas halvårsvis på förfallodagarna från den dag då lånet eller varje lånepost har lyfts.

Kreditgivaren och stödtagaren kan avtala om extra amorteringar, hur dessa påverkar återstående amorteringar och om förtida återbetalning av hela lånet.

Kreditgivaren kan bevilja uppskov med amorteringar om detta behövs på grund av stödtagarens tillfälliga ekonomiska svårigheter. Uppskov kan beviljas för högst ett år i sänder och sammanlagt för högst fem år. Om uppskov beviljas sammanlagt över tre år, ska kreditgivaren ansöka om tillstånd för uppskov av landskapet. Till följd av uppskov kan lånetiden förlängas inom den maximitid som anges i 36 § 2 mom. 1 punkten och 38 § 1 punkten eller de återstående amorteringarna höjas.

Närmare bestämmelser om förutsättningarna för beviljande av uppskov och om hur uppskov inverkar på stödet kan utfärdas genom förordning av statsrådet.

Statliga lån och andra lån som stöds får överföras på andra godkända kreditgivare. Lån får överföras på andra stödtagare, om landskapet godkänner överföringen i samband med ett beslut enligt 55 §.

Villkoren för ett statligt lån får inte ändras utan landskapets tillstånd.

Villkoren för andra lån som stöds får ändras under förutsättning att detta inte påverkar uppfyllandet av förutsättningarna eller villkoren för stödet eller på statens ställning som borgensman. I annat fall ska stödtagaren utverka landskapets tillstånd till ändring av villkoren. Om statsborgen inte har beviljats för ett räntestödslån får lånet överföras och lånevillkoren ändras utan begränsningar efter det att räntestöd inte längre betalas ut.

Tillstånd till ändring av villkoren får inte beviljas om en ändring av lånevillkoren inverkar på uppfyllandet av förutsättningarna för beviljande av stödet eller väsentligt ökar statens ansvar för ett lån som grundar sig på statligt ansvar eller statsborgen.

Genom förordning av statsrådet utfärdas närmare bestämmelser om situationer där det förutsätts tillstånd för ändring av lånevillkor samt om den tid inom vilken tillstånd ska utverkas. Landsbygdsverket meddelar närmare föreskrifter om de blanketter som ska användas i tillståndsförfarandet.

Staten svarar för en kreditgivares slutliga förluster av kapital och ränta på statliga lån som har beviljats enligt denna lag, om förlusterna beror på gäldenärens insolvens, till den del de medel som fås av säkerheterna för lånet inte täcker de obetalda amorteringarna och räntorna på det statliga lånet.

För att statens ansvar ska gälla krävs att kreditgivaren sköter lånet och säkerheterna för det i enlighet med denna lag samt iakttar god banksed. Den kreditgivare som har beviljat lånet är även skyldig att bevaka statens intressen när den egendom som utgör säkerhet för lånet realiseras genom företagssanering, frivillig skuldsanering, exekutiv auktion eller konkursförfarande.

En frivillig realisering av den egendom som utgör säkerhet för det statliga lånet så att återkrav av lånet äventyras får genomföras endast med samtycke av landskapet.

Landsbygdsverket kan meddela närmare föreskrifter om förfarandet i anslutning till bevakningen av statens intressen.

Naturnäringsidkare som äger eller annars besitter och bor på en renhushållnings- eller naturnäringslägenhet inom ett sådant område som avses i 4 § 2 mom. har rätt att utan ersättning på statens mark- och vattenområden

1) förlägga stödjepunkter för renhushållning på samernas hembygdsområde, om det är nödvändigt med tanke på renskötseln,

2) förlägga stödjepunkter för jakt, om det finns synnerligen vägande skäl för det,

3) förlägga stödjepunkter för fiske samt fiskkällare och lagerbyggnader på platser som är nödvändiga för näringsidkandet i omedelbar anslutning till vattendrag som är viktiga för fiskerinäringen, och

4) ha sin boskap på bete och för den insamla hö, löv, starr och sjöfräken.

En förutsättning för att en förmån enligt 1 mom. ska få utnyttjas är att Forststyrelsen på ansökan fattar beslut om att bevilja tillstånd till det. Tillstånd kan beviljas endast om förläggandet av byggnaden i fråga eller markanvändningen ska anses nödvändigt för idkandet av renhushållning eller andra naturnäringar. Innan tillstånd beviljas ska Forststyrelsen begära utlåtande av landskapet om nödvändigheten av en stödjepunkt och, i fråga om en stödjepunkt för renhushållning, av det renbeteslag inom vars område man har för avsikt att placera stödjepunkten. I fråga om en stödjepunkt för renhushållning ska dessutom begäras utlåtande av sametinget, om man har för avsikt att placera stödjepunkten i sameområdet. Med tillämpning av motsvarande förfarande kan ett tillstånd överföras på en person, som besittningen av en naturnäringslägenhet har överförts till och som uppfyller förutsättningarna för beviljande av tillstånd. I Forststyrelsens beslut ska också det stödbelopp som ingår i förmånen anges, om det föreskrivs om stödbeloppet med stöd av 3 mom.

Genom förordning av statsrådet utfärdas bestämmelser om tillståndets giltighetstid och om förutsättningarna och villkoren för beviljande av tillstånd. Genom förordning av statsrådet får närmare bestämmelser utfärdas också om det belopp som anses ingå i tillståndet och om grunderna för bestämmande av stöd.

Forststyrelsen kan, efter att landskapet gett utlåtande i saken, återkalla en beviljad särskild förmån, om förmånen inte längre kan anses motiverad med tanke på idkandet av renhushållning eller andra naturnäringar.

Forststyrelsen kan förutsätta att byggnader och konstruktioner som har uppförts på ett sådant område som avses i 87 § 1 mom. 1–3 punkten ska avlägsnas inom en viss tid från det att förmånen har upphört.

Stödtagaren ska för landskapet lägga fram utredningar om genomförande av de målsättningar och åtgärder som ingår i en affärsplan.

Närmare bestämmelser om innehållet i de utredningar som avses i 1 mom. utfärdas genom förordning av statsrådet. Landsbygdsverket meddelar närmare föreskrifter om hur utredningarna ska presenteras och ges in till landskapet.

Jord- och skogsbruksministeriet och Landsbygdsverket kan förrätta inspektioner som gäller beviljare, utbetalare och förmedlare av stöd samt stödtagare, i syfte att utöva tillsyn över att förutsättningarna och villkoren för beviljande, betalning och användning av stöd iakttas. Landskapet har motsvarande rätt i fråga om förmedlare och stödtagare. Nämnda myndigheter har rätt att få upplysningar trots sekretessbestämmelserna.

Inspektion får i den omfattning som tillsynsuppdraget kräver utsträckas till lokaler, konstruktioner, byggnader, redskap, omständigheter, informationssystem och handlingar som är relevanta för en åtgärd som stöds och för användningen av stöd. Inspektion får dock inte utföras i utrymmen som används för boende av permanent natur .

För att inspektionsuppdraget ska kunna skötas på ett ändamålsenligt sätt kan en utomstående revisor befullmäktigas för inspektionen. Revisorn ska vara en revisor eller revisionssammanslutning enligt revisionslagen (1141/2015) eller lagen om revision inom den offentliga förvaltningen och ekonomin (1142/2015). En revisionssammanslutning ska utse en ansvarig revisor för inspektionen. Vid utförandet av inspektionsuppdraget tillämpas förvaltningslagen (434/2003), språklagen (423/2003), samiska språklagen (1086/2003) och lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999). På en revisor tillämpas bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar när denne utför en inspektion. Bestämmelser om skadestånd finns i skadeståndslagen (412/1974).

En inspektionsberättelse ska upprättas över inspektionen och utan dröjsmål lämnas till landskapet och Landsbygdsverket.

Den som utför inspektionen har rätt att omhänderta handlingar och annat material som har samband med användningen av stödet, om detta krävs för att syftet med inspektionen ska uppnås. Handlingarna och annat material ska utan dröjsmål returneras när de inte längre behövs för inspektionen.

Bestämmelser om polisens skyldighet att ge handräckning finns i 9 kap. 1 § i polislagen (872/2011).

Landskapet är skyldigt att avbryta utbetalningen av stöd och att återkräva stöd som avses i 5–8 kap., om

1) förutsättningarna för beviljande eller utbetalning av stödet inte har uppfyllts,

2) stödtagaren har gett felaktiga eller bristfälliga uppgifter som väsentligt har inverkat på beviljandet eller utbetalningen av stödet,

3) stödvillkoren inte har iakttagits,

4) stödtagaren inte har fullgjort det åtagande som avses i 17 § 1 mom.,

5) stödtagaren har överlåtit den näringsverksamhet eller det investeringsobjekt som stöds eller en bostadsbyggnad för vilken har beviljats bostadsfinansiering utan landskapets tillstånd och innan den frist som nämns i 44 § 2 mom. löpt ut,

6) stödtagaren har vägrat att bistå vid inspektion, eller

7) Europeiska unionens lagstiftning om sådana strukturstöd till jordbruket som helt eller delvis finansieras av Europeiska unionen eller som i sin helhet finansieras med nationella medel kräver det.

Ett belopp som uppgår till högst 25 euro kan dock efterskänkas.

Om stöd har beviljats flera stödtagare gemensamt, svarar alla mottagare solidariskt för återbetalning av stödet. Mellan stödtagarna fördelas ansvaret i det förhållande som stödtagaren har deltagit i den verksamhet som legat till grund för skyldigheten att betala tillbaka stödet.

Stöd som återkrävs ska betalas tillbaka senast ett år från landskapets beslut.

På stöd i anslutning till statliga lån tillämpas bestämmelserna i 95 §.

Landskapet kan också ålägga en kreditgivare att säga upp ett statligt lån, om någon av de förutsättningar som anges i 95 § 1 mom. uppfylls.

Det kan bestämmas att ett statligt lån ska sägas upp eller en kreditgivare kan säga upp lånet också om

1) den lägenhet som lånet gäller eller en del av den säljs genom utsökning,

2) säkerhetens värde av någon orsak som inte beror på sökanden har sjunkit så mycket att indrivningen av det utestående lånekapitalet äventyras,

3) betalningen av ränta eller amortering har försenats mera än tre månader,

4) låntagaren eller en borgensman har försatts i konkurs eller en borgensmans affärsverksamhet har upphört och låntagaren inte trots uppmaning har ställt tillräcklig säkerhet, som godkänts av långivaren.

Ett statligt lån som blir uppsagt ska betalas tillbaka i högst två poster inom sex månader från landskapets beslut.

Stödtagaren ska omedelbart underrätta den som beviljat stödet om sådana förändringar enligt 95 § 1 mom. eller 96 § i de omständigheter som utgör grund för beviljande av stödet, det statliga lånet eller statsborgen eller är en förutsättning för utbetalning av stödet eller lyftande av lånet och som kan orsaka återkrav eller indragning av stödet eller uppsägning av det statliga lånet.

Stödtagaren kan på begäran meddelas ett bindande förhandsbesked om huruvida en planerad åtgärd som gäller det åtagande som avses i 17 § 1 mom., affärsplanen, den näring som idkas eller en förändring eller överlåtelse av den egendom som stöds orsakar en påföljd enligt 95 § 1 mom. eller 96 §. I ansökan ska den fråga specificeras i vilken förhandsbesked söks och den utredning läggas fram som behövs för avgörande av ärendet. Landskapets beslut om förhandsbesked gäller ett år efter det att beslutet meddelades. Landskapet kan inte avvika från ett förhandsbesked som det har meddelat, om inte stödtagarens åtgärder väsentligt avviker från de åtgärder som stödtagaren angett i ansökan om förhandsbesked eller stödtagaren för att få ett förhandsbesked har angett väsentligt vilseledande eller bristfälliga uppgifter.

Förhandsbesked meddelas inte om en ansökan i ärendet är anhängig eller om myndigheten har avgjort ärendet eller om ärendet ska avgöras av något av Europeiska unionens organ.

Närmare bestämmelser om förfarandet när förhandsbesked begärs och meddelas kan utfärdas genom förordning av statsrådet.

Landskapet kan avstå från att helt eller delvis driva in belopp som betalats felaktigt eller utan grund eller ränta som ska betalas på beloppet, om det som helhet betraktat med hänsyn till stödtagarens omständigheter och verksamhet är oskäligt att driva in det fulla beloppet. Återkrav och indrivning av ränta ska dock ske till fullt belopp om Europeiska unionens lagstiftning om sådana strukturstöd till jordbruket eller fiskerinäringen som helt eller delvis finansieras av Europeiska unionen eller som i sin helhet finansieras med nationella medel kräver det.

Beslut om återkrav och avbrytande av utbetalning av stöd och om uppsägning av statliga lån fattas av en tjänsteman i landskapet. Genom beslutet fastställs det belopp som återkrävs eller sägs upp, räntan enligt 99 § och förfallodagen för betalningen av dem.

Beslut om återkrav ska fattas utan ogrundat dröjsmål efter det att landskapet fått vetskap om den grund som anges i 95 § och senast tio år efter det att den sista stödposten har betalats. Ett stöd i anslutning till ett statligt lån anses vara använt när den sista stödpost som är kopplad till räntan på lånet har använts.

Kreditgivaren ska underrätta landskapet om överföring av ett lån som stöds till en annan kreditgivare och om sådana ändringar av lånevillkoren som avses i 65 § 3 mom. och som inte förutsätter landskapets tillstånd.

När kreditgivare sköter statliga lån ska de beakta statens intressen i egenskap av kreditgivare och när de sköter lån med borgen ska de beakta statens intressen i egenskap av borgensman. Kreditgivaren ska utan dröjsmål underrätta Landsbygdsverket om sådana förändringar när det gäller stödtagarens ekonomiska ställning, det lån som stöds eller värdet på den egendom som utgör säkerhet för lån, som kan ha betydelse för statens ställning som kreditgivare eller borgensman.

Kreditgivaren och det centrala finansiella institutet ska på specifik begäran till jord- och skogsbruksministeriet, Landsbygdsverket och landskapet lämna ut sådana uppgifter om stödtagare som är nödvändiga för övervakningen av att förutsättningarna och villkoren för beviljande av stöd iakttas.

Kreditgivarens och det centrala finansiella institutets upplysningsskyldighet gäller också sekretessbelagda uppgifter. Uppgifterna får inte användas för andra ändamål än de har lämnats ut för till en myndighet för att denna ska kunna sköta sina uppgifter.

Jord- och skogsbruksministeriet, Landsbygdsverket och landskapet har trots sekretessbestämmelserna rätt att av andra myndigheter och andra som sköter offentliga uppdrag få sådana uppgifter om sökanden eller stödtagaren, dennes hälsotillstånd, ekonomiska ställning och affärs- eller yrkesverksamhet och om finansiering med offentliga medel och andra omständigheter som är nödvändiga för behandlingen av stödärendet.

Jord- och skogsbruksministeriet, Landsbygdsverket och landskapet har trots sekretessbestämmelserna rätt att till andra myndigheter och andra som sköter offentliga uppdrag och till Europeiska unionens organ överlämna sådana uppgifter om stödtagaren som samlats in vid skötseln av uppgifter enligt denna lag och som är nödvändiga för fullgörande av den inspektionsuppgift som föreskrivs för myndigheten eller organet eller för att övervaka att Europeiska unionens lagstiftning har följts.

Uppgifter som erhållits på basis av 1 och 2 mom. får inte användas för andra ändamål än de har begärts för.

Beslut enligt denna lag är avgiftsfria för sökanden och stödtagaren. På Forststyrelsens beslut om särskilda förmåner tillämpas lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992), dock så att ett beslut är avgiftsfritt till den del som det gäller stöd som ingår i särskilda förmåner.

För ett beslut om förhandsbesked som avses i 97 § 2 mom. tar landskapet ut en avgift enligt den taxa som landskapet godkänt.

Jord- och skogsbruksministeriet svarar för att bevillningsfullmakter eller anslag som avses i 7 § 1 mom. fördelas till stöden enligt denna lag och beslutar om anvisning av dem till landskapet.

Landsbygdsverkets, Forststyrelsens och landskapets beslut får överklagas genom besvär till Norra Finlands förvaltningsdomstol på det sätt som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen (586/1996).

Besvärsskriften får ges in också till den myndighet som fattat beslutet. Myndigheten ska utan dröjsmål sända besvärsskriften samt handlingarna i ärendet och sitt utlåtande över besvären till förvaltningsdomstolen.

Förvaltningsdomstolens beslut om avbrytande av utbetalning eller återkrav av stöd får överklagas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen på det sätt som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen. I övrigt får ett beslut av förvaltningsdomstolen överklagas genom besvär endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd.

Ärenden som är anhängiga med stöd av lagen om finansiering av renhushållning och naturnäringar och tidigare lagstiftning slutbehandlas enligt de nämnda lagarna av den myndighet som ärendet är anhängigt vid när denna lag träder i kraft. Understöd som beviljats ska betalas av den beviljande myndigheten.

I fråga om verkställigheten av lagen om finansiering av renhushållning och naturnäringar, renhushållningslagen och naturnäringslagen samt annan lagstiftning som gäller före denna lags ikraftträdande och i fråga om statens, en kommuns och ett kreditinstituts fordringar som har uppkommit med stöd av nämnda lagstiftning iakttas de bestämmelser och de avtalsvillkor enligt bestämmelserna som gällde vid denna lags ikraftträdande, dock så att ärenden som hört till närings-, trafik- och miljöcentralens behörighet behandlas och avgörs av landskapet Lappland.

Lagen om renskötsellägenheter, naturnäringslagen och renhushållningslagen iakttas i fråga om ärenden som gäller verkställigheten av de nämnda lagarna och om vilka det inte föreskrivs något annat i denna lag. Vid skötseln av lån och fordringar enligt de nämnda lagarna iakttas bestämmelserna i lagen om överföring av skötseln av lån och fordringar inom jord- och skogsbruksministeriets förvaltningsområde på Statskontoret (78/2007). Landskapet Lappland är behörig myndighet vid återkrav av understöd, beviljande av överlåtelsetillstånd samt andra åtgärder som enligt lag inte hör till Statskontorets behörighet. Understöd som har beviljats av jord- och skogsbruksministeriet återkrävs dock av det ministerium som beviljat stödet.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

Landskapet Lappland värderar den skada som renhushållningsidkaren har orsakats. Om skadan och skadebeloppet är uppenbara behöver värdering inte utföras.

Landskapet Lappland värderar den skada som ett renbeteslag har orsakats.

Närmare bestämmelser om förfarandet vid värdering av skador och om när värdering inte behöver utföras får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Ersättning ska sökas skriftligt hos landskapet Lappland. Den sökande ska underteckna ansökan.

Ansökan om ersättning kan göras efter det att katastrofen har konstaterats genom beslut av statsrådet.

Närmare bestämmelser om tidsfristen för sökande av ersättning, ansökningsförfarandet och de utredningar som fordras för ansökan utfärdas genom förordning av statsrådet.

Landskapet Lappland fattar beslut om betalning av ersättning.

Bestämmelser om den tid inom vilken beslutet ska fattas får utfärdas genom förordning av statsrådet.

I sådana beslut av statsrådet samt jord- och skogsbruksministeriet som avses i 5 § får omprövning inte begäras och ändring inte sökas genom besvär.

Omprövning av ett beslut av landskapet Lappland och av Landsbygdsverket får på det sätt som föreskrivs i förvaltningslagen (434/2003) begäras hos den myndighet som fattat beslutet. På omprövning av ett beslut av landskapet Lappland tillämpas dessutom 130 § 2 mom. i landskapslagen ( / ).

Ändring i ett beslut som fattats med anledning av en begäran om omprövning får sökas genom besvär hos Norra Finlands förvaltningsdomstol på det sätt som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen (586/1996).

Beslut om avbrytande av utbetalning av ersättning och återkrav av ersättning fattas av landskapet Lappland. Genom beslutet fastställs det belopp som återkrävs, räntan enligt 3 § i räntelagen (633/1982), förfallodagen för betalningen av dem samt dröjsmålsräntan enligt 4 § i räntelagen.

Beslut om återkrav ska fattas utan ogrundat dröjsmål efter att landskapet Lappland fått vetskap om den grund som anges i 21 eller 22 § i statsunderstödslagen och senast tio år efter att den sista ersättningsposten har betalats.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

Spridning av växtskyddsmedel genom flygbesprutning ska utföras särskilt omsorgsfullt och utan att orsaka fara för människors eller djurs hälsa eller oskälig olägenhet för miljön. Landskapet ska underrättas om flygbesprutning i god tid innan den utförs. Flygbesprutning övervakas av landskapet.

Närmare bestämmelser om det förfarande som ska iakttas vid flygbesprutning och de anmälningar som ska lämnas om spridningen utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

Landskapet övervakar i sitt verksamhetsområde efterlevnaden av växtskyddsmedelsförordningen samt denna lag och de bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av den. Vid sidan om Säkerhets- och kemikalieverket övervakar Tullen importen och exporten av växtskyddsmedel.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

En försäkringsförening enligt lagen om försäkringsföreningar (1250/1987) eller ett försäkringsbolag enligt försäkringsbolagslagen (521/2008) eller ett i lagen om utländska försäkringsbolag (398/1995) avsett utländskt försäkringsbolags filial i Finland som har de ekonomiska och administrativa förutsättningar som behövs för att sköta uppgifter som gäller försäkringsstöd kan godkännas som fiskeriförsäkringsinrättning. Förutsättningar för godkännande är också att sökanden visar att den erbjuder försäkringar med sådana villkor att förutsättningarna i 9 § uppfylls samt att det är möjligt att betala försäkringsstöd på basis av försäkringsersättningen.

Landskapet Egentliga Finland beslutar om huruvida sökanden ska godkännas som fiskeriförsäkringsinrättning. Beslutet fattas på ansökan, som ska innehålla de uppgifter som behövs för bedömningen av förutsättningarna för ett godkännande. I beslutet kan det tas in villkor i fråga om administreringen av försäkringsstödet, om detta behövs för att säkerställa enhetliga förfaranden vid fiskeriförsäkringsinrättningarna.

Landskapet Egentliga Finland kan återta godkännandet av en fiskeriförsäkringsinrättning, om förutsättningarna för godkännande inte längre uppfylls. Innan ett godkännande återtas ska försäkringsinrättningen ges tillfälle att inom skälig tid avhjälpa bristen, om det är möjligt. Ett beslut om återtagande träder i kraft den 1 januari det omedelbart följande kalenderåret.

En fiskeriförsäkringsinrättning ska, när den utreder ett skadefall, beakta statens intresse som betalare av försäkringsstöd och utan dröjsmål underrätta landskapet Egentliga Finland om misstankar som gäller eventuellt missbruk av stödet.

Fiskeriförsäkringsinrättningen ska i god tid i förväg meddela landskapet Egentliga Finland sådana ändringar som gäller villkoren i försäkringsavtalet, försäkringspremierna eller andra omständigheter som kan vara av betydelse för godkännandet av fiskeriförsäkringsinrättningen.

Fiskeriförsäkringsinrättningen är skyldig att underrätta landskapet Egentliga Finland om skador vars värde överstiger 50 000 euro innan ersättning betalas ut. Landskapet ska ges tillfälle att inspektera skadan innan ersättning betalas ut. Fiskeriförsäkringsinrättningen ska bistå landskapet med uppgifter och sakkunnighjälp vid inspektionen.

Fiskeriförsäkringsinrättningen är skyldig att på specificerad begäran lämna landskapet Egentliga Finland sådana uppgifter om stödtagaren och försäkringsobjektet som är nödvändiga för att utreda och övervaka förutsättningarna för betalning av försäkringsstöd.

Fiskeriförsäkringsinrättningens upplysningsskyldighet gäller även sekretessbelagda uppgifter. Uppgifterna får inte användas för andra ändamål än dem som de har lämnats ut för i syfte att myndigheten ska kunna sköta sina föreskrivna uppgifter.

En fiskeriförsäkringsinrättning ska skriftligen ansöka om ersättning av landskapet Egentliga Finland för de stöd som försäkringsinrättningen betalat som en del av de försäkringsersättningar som avses i denna lag. Ansökan kan göras högst två gånger om året. Om omfattningen av skadan i ett enskilt skadefall överstiger 50 000 euro, kan fiskeriförsäkringsinrättningen ansöka om förskott.

Till ansökan ska fogas en utredning om stödtagarna, de ersättningar som betalats på basis av de stödberättigande skadorna och stödets andel av ersättningarna, eller beloppet av det förskott som behövs, samt en beskrivning av skadefallen.

Bestämmelser om en tidsfrist för en ansökan om ersättning och närmare bestämmelser om det förfarande som ska iakttas vid ansökan om och betalning av ersättning får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Landskapet Egentliga Finland styr och utövar tillsyn över fiskeriförsäkringsinrättningarna när dessa sköter uppgifter enligt denna lag. Bestämmelser om tillsynen över fiskeriförsäkringsinrättningarna i övrigt finns i de lagar som nämns i 10 § 1 mom.

Landskapet Egentliga Finland har rätt att utföra inspektioner i fiskeriförsäkringsinrättningarnas lokaler. Inspektionerna kan gälla alla lokaler och uppgifter som är av betydelse för övervakningen av förutsättningarna för godkännande och en korrekt administrering av försäkringsstödet. Inspektioner får dock inte utföras i utrymmen som används för permanent boende.

Landskapsfullmäktige ska i sin förvaltningsstadga delegera utövande av behörighet som enligt denna lag hör till landskapet till en tjänsteinnehavare i landskapet.

Landskapet Egentliga Finland har rätt att utföra inspektioner ombord på stödtagarens fartyg samt i sådana lokaler som används för utövande av fiskerinäring, i syfte att konstatera eller övervaka förutsättningarna för och omfattningen av försäkringsstödet. Inspektioner får dock inte utföras i utrymmen som används för permanent boende.

Landskapet Egentliga Finland har rätt att avgiftsfritt få de uppgifter och handlingar som behövs för att utföra inspektion samt att omhänderta material som gäller skadefallet, om detta krävs för att syftet med inspektionen ska uppnås. Materialet ska utan dröjsmål returneras när det inte längre behövs för inspektionen.

Landskapet Egentliga Finland beslutar om återkrav av stöd. Genom beslutet fastställs det belopp som återkrävs, räntan enligt 17 § 3 mom. samt förfallodagen för betalningen av dem.

Beslut om återkrav ska fattas utan ogrundat dröjsmål efter det att landskapet Egentliga Finland har fått vetskap om grunden för återkravet och senast tio år efter det att försäkringsersättningen har betalats.

Landskapet Egentliga Finland sköter verkställandet av beslutet om återkrav. Beslut om återkrav kan verkställas genom utsökning efter det att beslutet har vunnit laga kraft. På verkställigheten av beslutet tillämpas utsökningsbalken (705/2007).

Omprövning av ett beslut av en fiskeriförsäkringsinrättning får begäras hos landskapet Egentliga Finland. Om ett ärende som gäller samma skadefall är anhängigt vid ett annat besvärsorgan eller en domstol, ska behandlingen av begäran om omprövning avbrytas till dess att ärendet i fråga har avgjorts.

Ändring i ett sådant beslut av landskapet Egentliga Finland som avses i denna lag får sökas genom besvär på det sätt som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen (586/1996). Ändring i ett beslut som förvaltningsdomstolen har fattat med stöd av denna lag får sökas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen, om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd. Besvär hindrar inte verkställigheten av ett beslut om återtagande av godkännandet av en fiskeriförsäkringsinrättning.

I fråga om den statsbidragsfond som avses i 13 § i lagen om fiskeriförsäkringsföreningar tillämpas de bestämmelser som gällde när denna lag trädde i kraft, om inte något annat bestäms nedan. Om en fiskeriförsäkringsförening godkänns som fiskeriförsäkringsinrättning med stöd av 10 § i denna lag, återbetalas statsbidragsfonden inte till staten, och bestämmelserna i 13 § i lagen om fiskeriförsäkringsföreningar tillämpas på administrationen av fonden. Om fiskeriförsäkringsföreningar går samman, en fiskeriförsäkringsförening ombildas till ett ömsesidigt försäkringsbolag eller en fiskeriförsäkringsförening överför sitt försäkringsbestånd till en annan i 10 § 1 mom. i denna lag avsedd aktör, överförs statsbidragsfonderna med avkastning till den aktör som uppstår i deras ställe, förutsatt att den godkänns som fiskeriförsäkringsinrättning.

Avkastning från statsbidragsfonden får dock från och med den 1 januari 2014 inte användas till att finansiera fiskeriförsäkringsinrättningens sedvanliga verksamhet. Den avkastning som genereras efter nämnda datum ska årligen redovisas till staten till den del den inte används till något av följande ändamål:

1) utbildning som gäller skötseln av uppgifterna enligt denna lag och som är öppen för personal och förtroendevalda vid alla fiskeriförsäkringsinrättningar,

2) information och utbildning som gäller försäkringsstödet och som är öppen för alla försäkringstagare,

3) administrativa kostnader som föranleds av de ansökningar som avses i 13 § i denna lag, med undantag av personalens lönekostnader och de förtroendevaldas arvoden,

4) bistående av landskapet Egentliga Finland vid inspektioner som gäller stödtagare och skadefall.

Om en fiskeriförsäkringsinrättning upphör med sin verksamhet eller om godkännandet av den återtas, ska inrättningen innan verksamheten upphör eller senast sex månader efter det att godkännandet återtogs betala tillbaka värdet av statsbidragsfonden samt den ovannämnda avkastningen till staten.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

Om en aktör som omfattas av handelsnormerna med stöd av EU:s lagstiftning om handelsnormer eller denna lag ska göra en ansökan eller anmälan i anslutning till import från länder utanför EU eller till den första lossningen i Finland av produkter som förs in från andra EU-medlemsstater, ska ansökan eller anmälan lämnas till Tullen när det gäller

1) produkter inom olivsektorn,

2) frukt eller grönsaker,

3) produkter inom humlesektorn, eller

4) produkter inom vinsektorn.

Ansökan och anmälan ska lämnas till Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet när det gäller

1) produkter inom vinsektorn, om det inte är fråga om import eller införsel som avses i 1 mom., eller

2) etylalkohol.

En ansökan eller anmälan som avses i EU:s lagstiftning om handelsnormer och som gäller tillstånd för packerier för produkter inom äggsektorn eller verksamheten vid ett packeri ska lämnas till landskapet.

I andra fall än de som avses i 1–3 mom. ska ansökan och anmälan lämnas till Livsmedelssäkerhetsverket, om inte något annat föreskrivs i denna lag.

En myndighet som avses i denna paragraf ska behandla och vid behov avgöra det ärende som ansökan eller anmälan avser.

Bestämmelser om anmälningsskyldighet för aktörer som lagrar produkter inom vinsektorn, om de uppgifter som ska anmälas och om tiderna för anmälningarna finns i EU:s lagstiftning om handelsnormer. Uppgifterna ska anmälas till Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet.

Genom förordning av statsrådet får närmare bestämmelser utfärdas om de uppgifter som ska anmälas och om de undantag från anmälningsskyldigheten som EU:s lagstiftning om handelsnormer tillåter och som inte äventyrar tillsynen över produkterna eller medlemsstaternas anmälningsskyldighet

Aktörer som producerar, säljer eller lagrar etylalkohol som avses i EU:s lagstiftning om handelsnormer ska anmäla uppgifter om produktion, försäljning och lagring till Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet. Närmare bestämmelser om anmälningsskyldiga aktörer och om de uppgifter som ska anmälas får utfärdas genom förordning av statsrådet inom de gränser som anges i EU:s lagstiftning.

Uppgifterna ska anmälas i god tid före den i EU:s lagstiftning om handelsnormer angivna tiden för när medlemsstaterna ska sända uppgifterna. Närmare bestämmelser om tiden för anmälningarna utfärdas genom förordning av statsrådet inom de gränser som anges i EU:s lagstiftning.

Tullen svarar för att uppgifter om import och export av etylalkohol sänds till EU:s institutioner.

Den myndighet enligt 46 b och 46 d–46 f § som är behörig i fråga om ansökningar och anmälningar som hänför sig till handelsnormerna svarar för registrering, användning och utlämnande av de uppgifter som med stöd av EU:s lagstiftning om handelsnormer och med stöd av denna lag har lämnats till myndigheten om aktörer som handelsnormerna avser. I fråga om de uppgifter som har lämnats till ett landskap är det dock Livsmedelssäkerhetsverket som svarar för detta och som landskapet ska lämna uppgifterna i fråga till.

Bestämmelser om registrering, användning och utlämnande av uppgifter finns i lagen om landsbygdsnäringsförvaltningens informationssystem. Bestämmelser om registrering, behandling och utlämnande av uppgifter som har lämnats till Tullen finns i 2 kap. i lagen om behandling av personuppgifter inom Tullen (639/2015). På registrering, användning och utlämnande av uppgifter som har lämnats till Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet ska 44 § 2 och 3 mom. och 45 § i alkohollagen (1143/1994) tillämpas trots det som i 44 § 2 mom. i den sistnämnda lagen föreskrivs om förande av ett register för handläggning och övervakning av tillståndsärenden som avses i alkohollagen samt för alkoholstatistiken.

Den myndighet som svarar för registreringen enligt 1 mom. svarar för att uppgifter sänds till EU:s institutioner på det sätt som förutsätts i EU:s lagstiftning om handelsnormer, om det inte föreskrivs något annat i denna lag.

Bestämmelser om registrering av anläggningar och kläckerier för kycklingar av fjäderfä som avses i EU:s lagstiftning om handelsnormer finns i lagen om ett system för identifiering av djur.

Livsmedelssäkerhetsverket kontrollerar på det sätt som förutsätts i EU:s interventionslagstiftning förutsättningarna för godkännande av aktörer som ansöker om godkännande som tillverkare av produkter för lagring eller är godkända tillverkare av produkter för lagring, samt produktionens överensstämmelse med kraven. Tullen kontrollerar på det sätt som förutsätts i EU:s interventionslagstiftning att den bokföring över produktionen som godkända tillverkare av produkter för lagring har är förenlig med kraven.

Livsmedelssäkerhetsverket kan anlita ett landskap vid kontrollerna, om Livsmedelssäkerhetsverket och det landskap där anläggningen i fråga finns kommer överens om detta. Närmare bestämmelser om de kontrolluppgifter där ett landskap bistår Livsmedelssäkerhetsverket utfärdas genom förordning av statsrådet.

De myndigheter som anges i denna paragraf har rätt att för inspektioner få tillträde till lokaler som sådana tillverkare av produkter för lagring som ansöker om godkännande eller sådana tillverkare som är godkända tillverkare av produkter för lagring använder för tillverkning av produkter som godkännandet avser, och att kontrollera produkter och anordningar samt granska dokument och bokföring i den omfattning som behövs för att säkerställa att förutsättningarna för godkännande av anläggningen uppfylls och att tillverkningen är förenlig med kraven samt att de uppgifter som lämnats till myndigheterna är korrekta. Inspektion får dock inte utföras i utrymmen som används för boende av permanent natur.

Vid inlagring i interventionslager och lokaler som används för privat lagring kontrollerar Landsbygdsverket på det sätt som avses i EU:s interventionslagstiftning att nötkött som ska urbenas uppfyller kraven på kvantitet, kvalitet, förpackningssätt och förpackningsmärkningar. Landskapet kontrollerar på motsvarande sätt spannmålsprodukter och Tullen övriga produkter. Livsmedelssäkerhetsverket utför emellertid provtagning på smör och mjölkpulver avsett för inlagring i interventionslager och undersöker proverna samt undersöker prover som tagits på spannmålsprodukter avsedda för inlagring i interventionslager.

Före inlagringen kontrollerar landskapet utöver det som föreskrivs i 1 mom. organoleptiskt kvaliteten på enskilda lass av spannmålsprodukter avsedda att inlagras i interventionslager (preliminär kvalitetskontroll i fråga om spannmålsprodukter ), om det behövs för att säkerställa att partier som tydligt avviker från kvalitetskraven åtskiljs.

Vid utlagring från lokaler som används för privat lagring kontrollerar Tullen på det sätt som avses i EU:s interventionslagstiftning att produkternas kvantitet, kvalitet, förpackningssätt och förpackningsmärkningar uppfyller kraven. Vid utlagring från interventionslager kontrollerar Landsbygdsverket nötkött som ska urbenas, landskapet spannmålsprodukter och Tullen övriga produkter med avseende på kraven på kvantitet, kvalitet, förpackningssätt och förpackningsmärkningar, om det behövs för att säkerställa att produkterna är förenliga med kraven.

De myndigheter som anges i denna paragraf har rätt att vid in- och utlagring av produkter få tillträde till lokaler som används till lagring och lastning av produkter och att kontrollera produkterna samt att granska leverantörernas dokument över produkterna och lagerhållarens dokument och bokföring över produkterna i den omfattning som behövs för att säkerställa att produkterna är förenliga med kraven och att de uppgifter som lämnats är korrekta. Om spannmålsprodukter erbjuds för interventionslagring på lagringsplatsen eller om det finns skäl att misstänka att de erbjudna spannmålsprodukterna inte finns på den anmälda lagringsplatsen, har myndigheten dessutom rätt att innan produkterna inlagras i interventionslager få tillträde till de lokaler som används för lagringen och att kontrollera produkterna och granska de dokument och bokföring över produkterna som lagerhållaren och den som har lämnat ett erbjudande eller anbud innehar. Inspektion får dock inte utföras i utrymmen som används för boende av permanent natur.

Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet kontrollerar att verksamheten hos de aktörer som avses i EU:s lagstiftning om handelsnormer samt de produkter och dokument som de innehar är förenliga med kraven, på det sätt som avses i den nämnda lagstiftningen, när det gäller etylalkohol och produkter inom vinsektorn, med undantag för kontroller och granskningar som avses i 58 a §.

Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet svarar för de kontroller, inspektioner och granskningar som behövs för att säkerställa att förutsättningarna uppfylls för beviljande av de godkännanden, intyg, tillstånd eller undantag som myndigheten med stöd av 46 b och 46 c § ska sköta.

Landskapet kontrollerar att verksamheten hos de aktörer som avses i EU:s lagstiftning om handelsnormer samt de produkter och dokument som de innehar är förenliga med kraven, på det sätt som avses i den nämnda lagstiftningen, när det gäller

1) kalvkött, med undantag för inspektioner på slakterier och anläggningar i anslutning till dem,

2) mjölkprodukter,

3) bredbara fetter,

4) produkter inom äggsektorn, med undantag för kraven i fråga om produktionsmetoder.

I fråga om ordnandet av kontroll-, inspektions- och granskningsuppgifter i landskapen tillämpas vad som föreskrivs i 32 § i livsmedelslagen (23/2006).

Livsmedelssäkerhetsverket kan anlita landskapen vid kontroller, inspektioner och granskningar som hänför sig till handelsnormerna, när det gäller

1) frukt eller grönsaker,

2) produktionsmetoder i fråga om produkter inom äggsektorn,

3) frivilliga märkningar beträffande produktionsmetoder i fråga om produkter inom fjäderfäköttssektorn.

Den myndighet som avses i detta kapitel och som svarar för kontrollen kan med en utomstående revisors samtycke anlita denne vid kontroller, om det behövs för att genomföra kontrollen på ett ändamålsenligt sätt. Revisorn ska vara en revisor som avses i revisionslagen (1141/2015). En revisionssammanslutning ska utse en revisor som är ansvarig för kontrollen.

Landsbygdsverket kan berättiga ett landskap att med samtycke av en interventionslagerhållare för spannmålsprodukter anlita denne vid kontroller av spannmålsprodukter som inlagras i interventionslager, om det behövs för att genomföra kontrollerna på ett ändamålsenligt sätt. Interventionslagerhållaren ska ha de tillräckliga tekniska och administrativa resurser som uppdraget kräver och den personal som interventionslagerhållaren anlitar vid kontrollerna sådan tillräcklig och på erfarenhet eller utbildning baserad yrkesskicklighet som uppdraget kräver. Interventionslagerhållaren ska dokumentera och anmäla till Landsbygdsverket de uppgifter som hänför sig till genomförda kontroller. Närmare bestämmelser om personalens yrkesskicklighet, de resurser som krävs av interventionslagret och de uppgifter som ska dokumenteras och anmälas får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Landsbygdsverket kan med samtycke av en privaträttslig sammanslutning anlita den vid kontroll av klassificering av slaktkroppar, om det behövs för att genomföra kontrollen på ett ändamålsenligt sätt. Sammanslutningen ska för uppdraget ha tillgång till ett tillräckligt antal personer med sådan på utbildning eller erfarenhet baserad yrkesskicklighet som krävs för genomförandet av kontrollerna. Närmare bestämmelser om den yrkesskicklighet som krävs får utfärdas genom förordning av statsrådet. Sammanslutningen ska utse personer som är ansvariga för kontrollerna.

När de som biträder vid kontroller utför uppgifter enligt detta kapitel omfattas de av bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar . Bestämmelser om skadeståndsansvar finns i skadeståndslagen (412/1974).

Beslut om användning av sådana administrativa tvångsmedel enligt 86 a–86 c § som landskapet får använda sig av ska fattas av Livsmedelssäkerhetsverket, om ärendet gäller ett område som är större än ett landskap. Livsmedelssäkerhetsverket ska utan dröjsmål underrätta de berörda landskapen om ett sådant beslut.

Ändring i beslut av jord- och skogsbruksministeriet, Naturresursinstitutet, Livsmedelssäkerhetsverket och Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet får sökas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen (586/1996). I beslut av Tullen söks ändring på det sätt som anges i tullagen. På sökande av ändring i beslut av landskap tillämpas 74 § i livsmedelslagen.

Omprövning av andra beslut av Landsbygdsverket än beslut som gäller administrativt tvång får begäras hos Landsbygdsverket på det sätt som föreskrivs i förvaltningslagen. Ändring i beslut som Landsbygdsverket har meddelat med anledning av begäran om omprövning samt i Landsbygdsverkets beslut som gäller administrativt tvång får sökas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen. I sådana beslut av förvaltningsdomstolen som gäller administrativt tvång, återkrav, bestämmande av en påföljdsavgift eller övervakning får ändring sökas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen. I övrigt får ändring sökas i förvaltningsdomstolens beslut endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd.

I övrigt finns bestämmelser om ändringssökande i förvaltningsprocesslagen.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

I landskapet Åland beslutar Statens ämbetsverk på Åland om

1) beviljande av stöd och bidrag som avses i 3 och 25 a § i lagen om direktstöd,

2) beviljande av förhandsgodkännande som avses i 5 § i lagen om direktstöd och om återställandeskyldighet som avses i 6 och 6 a § i den lagen,

3) överföring av stödrättigheter som avses i 14 § i lagen om direktstöd,

4) beviljande av sådana stödrättigheter som avses i 17 § i lagen om direktstöd samt om räkning av stödrättigheternas värde,

5) indragning av stödrättigheter som inte använts eller som beviljats utan grund,

6) beviljande av stöd som avses i 6 § i lagen om nationella stöd, om inte behörigheten tillkommer Landsbygdsverket enligt 6 § 2 mom. i denna lag ,

7) överföring, delning och indragning av de referenskvantiteter för från produktionen frikopplat stöd för svin- och fjäderfähushållning som avses i 10 f § i lagen om nationella stöd.

Statens ämbetsverk på Åland övervakar dessutom i landskapet Åland stöden och tvärvillkoren så som föreskrivs nedan.

Statens ämbetsverk på Åland utför i landskapet Åland den överföring av information till ett elektroniskt system som avses i artikel 17.3 b i kontrollförordningen och antecknar den mängd mjölk i liter som sålts direkt till konsumenterna i det mjölkregister som avses i 41 a §.

En tjänsteinnehavare i landskapet beslutar om

1) beviljande av stöd och bidrag som avses i 3 och 25 a § i lagen om direktstöd,

2) beviljande av förhandsgodkännande som avses i 5 § i lagen om direktstöd och om återställande skyldighet som avses i 6 och 6 a § i den lagen,

3) överföring av stödrättigheter som avses i 14 § i lagen om direktstöd,

4) beviljande av sådana stödrättigheter som avses i 17 § i lagen om direktstöd samt om räkning av stödrättigheternas värde,

5) indragning av stödrättigheter som inte använts eller som beviljats utan grund,

6) beviljande av ersättning som avses i 5–10 § i lagen om vissa programbaserade ersättningar till jordbrukare, om inte behörigheten tillkommer Landsbygdsverket enligt 6 § 2

mom. i denna lag,

7) beviljande av stöd som avses i 6 § i lagen om nationella stöd, om inte behörigheten tillkommer Landsbygdsverket enligt 6 § 2 mom. i denna lag eller Statens ämbetsverk på Åland enligt 10 § 1 mom. 6 punkten i denna lag,

8) överföring, delning och indragning av de referenskvantiteter för från produktionen frikopplat stöd för svin- och fjäderfähushållning som avses i 10 f § i lagen om nationella stöd.

Landskapet övervakar dessutom stöden och tvärvillkoren så som föreskrivs nedan.

Landskapet utför den överföring av information till ett elektroniskt system som avses i artikel 17.3 b i kontrollförordningen och antecknar den mängd mjölk i liter som sålts direkt till konsumenterna i det mjölkregister som avses i 41 a §.

Behörigt landskap är det landskap inom vars verksamhetsområde gårdsbruksenhetens driftscentrum ligger, om inte något annat beslutas om behörigheten med stöd av lagen om skötseln av uppgifter som utbetalande organ i landskapen ( / ). Om gårdsbruksenheten inte har något driftscentrum är det landskap behörigt inom vars verksamhetsområde merparten av gårdsbruksenhetens åkrar finns.

Med avvikelse från 1 mom., om inte något annat beslutas om behörighet med stöd av lagen om skötseln av uppgifter som utbetalande organ i landskapen , är det landskap behörigt inom vars verksamhetsområde

1) investeringen genomförs, om ansökan gäller en icke-produktiv investering,

2) det område som avtalet gäller finns, om den som ansöker om ett miljöavtal är en sådan registrerad förening eller vattenrättslig sammanslutning som avses i 5 § 5 mom. i lagen om vissa programbaserade ersättningar till jordbrukare,

3) produktlagret finns, om ansökan gäller stöd för lagring av skogsbär och skogssvamp,

4) biodlarens verksamhetsställe finns, om ansökan gäller stöd för biodling.

I ärenden som gäller stöd för renhushållning är landskapet Lappland behörig myndighet.

Landskapet eller Statens ämbetsverk på Åland utför tillsynen på plats på gårdsbruksenheterna.

Om det i samband med den i denna lag avsedda tillsynen eller någon annan tillsyn upptäcks eller den myndighet som utför tillsynen får kännedom om ett fel eller en försummelse som gäller förutsättningarna för beviljande av stöd enligt denna lag eller tvärvillkoren, ska tillsynen utvidgas till tillsyn över stöd enligt denna lag eller som gäller tvärvillkoren.

Om myndigheten annars får kännedom om ett fel eller en försummelse som gäller förutsättningarna för beviljande av stöd eller tvärvillkoren eller om myndigheten annars anser det vara behövligt, får myndigheten oberoende av resultaten av det sampel som avses i 1 och 2 mom. utföra inspektion hos den som ansöker om stöd.

Närmare bestämmelser om tillsyn på plats och utvidgad tillsyn får utfärdas genom förordning av statsrådet. Genom förordning av statsrådet får närmare bestämmelser utfärdas om tillsynen över stödvillkoren i den omfattning som förutsätts i administrationsförordningen och kontrollförordningen, om minimiantalet inspektioner och förfarandet vid tillsynen, om bestämmandet av de yttre och inre gränserna för bas- och jordbruksskiften samt om mätmetoden, mätsätten, mätnoggrannheten och toleransen.

Landskapet och Statens ämbetsverk på Åland ska kontrollera uppgifterna i stödansökan.

Landsbygdsverket gör jämförande kontroller av de uppgifter som finns i datasystemen. Vid de jämförande kontrollerna jämförs uppgifterna i datasystemen med de uppgifter som uppgetts i stödansökan. Landskapet eller Statens ämbetsverk på Åland utför de inspektioner som behövs i fråga om stödsökande som till följd av jämförande kontroll blivit föremål för tillsyn.

Om det stöd som betalas utifrån arealen minskas på grund av skillnaden mellan den areal som uppges i sökandens stödansökan och den senast digitaliserade arealen för skiftet, får minskningen göras utan att stödtagaren hörs i det fall att skillnaden mellan arealen enligt stödansökan och den senast digitaliserade arealen per skifte och sett till helheten kan anses vara obetydlig. Sökanden måste dock höras om skillnaden gäller den areal som i ansökan uppgetts för odling av trädgårdsväxter eller växthusproduktion.

Närmare bestämmelser om administrativ kontroll och hur den utförs får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Jord- och skogsbruksministeriet, Landsbygdsverket, Livsmedelssäkerhetsverket, Säkerhets- och kemikalieverket, Statens ämbetsverk på Åland och landskapet har rätt att utföra inspektioner hos stödsökandena och stödtagarna i syfte att utöva tillsyn över stöd enligt denna lag och över tvärvillkoren. Om tillsynen över förutsättningarna för erhållande av stöd så förutsätter, får inspektion utföras i slakterier och i företag som förädlar eller förmedlar jordbruksprodukter.

Landskapet utövar tillsyn över iakttagandet av tvärvillkor.

Närmare bestämmelser om tillsynen över iakttagandet av tvärvillkor utfärdas genom förordning av statsrådet. Genom förordning av statsrådet får bestämmelser som preciserar den horisontella förordningen utfärdas om tillsyn och det förfarande som ska iakttas vid tillsynen samt om objekten för den tillsyn som avses i de lagar som nämns i 2 mom.

I landskapet Åland är det Statens ämbetsverk på Åland som utöver tillsyn över att kraven på god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden i tvärvillkoren iakttas.

Personer som utför tillsynsuppdrag ska ha ett tillsynspass som utfärdats av Landsbygdsverket eller en av Landsbygdsverket, Livsmedelssäkerhetsverket, Säkerhets- och kemikalieverket, landskapet eller Statens ämbetsverk på Åland utfärdad handling som intygar rätten till insyn. Tillsynspasset eller handlingen ska på begäran visas för den som ansöker om stöd eller dennes representant innan tillsynen inleds.

Över tillsynen upprättas ett protokoll med de observationer som gjorts. Den stödsökande eller dennes företrädare ska ges möjlighet att foga sina kommentarer till protokollet. Sökanden ska få en kopia av protokollet.

I syfte att säkerställa en ändamålsenlig förvaltning och användning av Europeiska unionens medel har Landsbygdsverket rätt att utöva tillsyn över myndigheter till den del de sköter uppgifter som det utbetalande organet ska sköta enligt den delegerade förordningen om utbetalande organ. Livsmedelssäkerhetsverket utövar dock sådan tillsyn som avses i den delegerade förordningen om utbetalande organ till den del den hänför sig till landskapens tillsyn över att tvärvillkoren inom områdena folkhälsa, djurhälsa och växtskydd följs i fråga om livsmedelssäkerhet, djursjukdomar och växtskyddsmedel samt tillsynen över tvärvillkoren när det gäller djurens välbefinnande.

Jord- och skogsbruksministeriet, attesterande organ som avses i 39 §, Livsmedelssäkerhetsverket, Säkerhets- och kemikalieverket, Naturresursinstitutet, Lantmäteriverket, Statens ämbetsverk på Åland och landskapens myndigheter har trots sekretessbestämmelserna rätt att ur de i 41 och 41 a § avsedda registren få sådana uppgifter som de behöver för att kunna sköta sina i lag föreskrivna uppgifter i fråga om Europeiska unionens direktstöd och de nationella stöden till jordbruket och trädgårdsodlingen.

För rådgivningssystemet finns ett rådgivningsregister. I registret införs behövliga identifikationsuppgifter om och kontaktuppgifter till rådgivarna i systemet för jordbruksrådgivning samt andra uppgifter som behövs för genomförande och uppföljning av rådgivningen.

Rådgivningsregistret förs av Landsbygdsverket. Utöver den registeransvarige har landskapens myndigheter rätt att använda registret. Livsmedelssäkerhetsverket har trots sekretessbestämmelserna rätt att få uppgifter ur registret genom en teknisk anslutning. Innan uppgifter lämnas ut genom en teknisk anslutning ska mottagaren redogöra för hur uppgifterna kommer att skyddas.

För beslut om stöd enligt denna lag tas det inte ut några avgifter hos sökanden och stödtagaren. För beslut som Landsbygdsverket och Statens ämbetsverk på Åland meddelar med anledning av begäran om omprövning tas det dock ut en avgift i enlighet med lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992). För beslut som ett landskap meddelar med anledning av begäran om omprövning tas det ut en fast avgift som godkänts av landskapet. Ingen avgift tas emellertid ut för ett beslut som meddelas med anledning av begäran om omprövning och som är positivt för den som begärt omprövning.

Beslut som fattats av landskap och av Statens ämbetsverk på Åland kan delges på det sätt som anges i 59 § i förvaltningslagen.

Jord- och skogsbruksministeriet, Landsbygdsverket, Livsmedelssäkerhetsverket, Säkerhets- och kemikalieverket samt andra behöriga myndigheter har trots sekretessbestämmelserna rätt att av statliga myndigheter och landskapsmyndigheter få sådana uppgifter om en sökande, dennes ekonomiska ställning och affärs- eller yrkesverksamhet eller andra förhållanden av betydelse för stödet som är nödvändiga för behandlingen av ärenden som gäller stöd.

Sådana uppgifter om en enskilds eller en sammanslutnings ekonomiska ställning eller affärs- eller yrkeshemligheter eller om en enskilds personliga förhållanden som erhållits vid utförandet av uppdrag som avses i denna lag får trots sekretessbestämmelserna lämnas ut till statliga myndigheter och landskapsmyndigheter för utförande av uppdrag enligt denna lag samt till åklagar-, polis- och tullmyndigheterna för utredning av brott.

Omprövning av ett förvaltningsbeslut av Landsbygdsverket, landskapet eller Statens ämbetsverk på Åland får på det sätt som anges i förvaltningslagen begäras hos den myndighet som fattat beslutet.

Ett beslut som meddelats av Landsbygdsverket eller landskapet med anledning av en begäran om omprövning får överklagas genom besvär hos Tavastehus förvaltningsdomstol på det sätt som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen (586/1996). Ett beslut som meddelats av landskapet Lappland med anledning av en begäran om omprövning och som gäller beviljande eller återkrav av stöd för renhushållning får överklagas genom besvär hos Norra Finlands förvaltningsdomstol. Ett beslut som meddelats av Statens ämbetsverk på Åland med anledning av en begäran om omprövning får överklagas genom besvär hos Ålands förvaltningsdomstol.

Beslut av Tavastehus förvaltningsdomstol, Norra Finlands förvaltningsdomstol och Ålands förvaltningsdomstol som gäller återkrav av stöd får överklagas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen på det sätt som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen. I övrigt får ett beslut av en förvaltningsdomstol och Ålands förvaltningsdomstol överklagas genom besvär endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

Den som överför en stödrättighet ska skriftligen underrätta landskapet eller Statens ämbetsverk på Åland om överföringen. Anmälan ska undertecknas.

Ägaren till en stödrättighet kan på frivillig väg återlämna stödrättigheten till den nationella reserven. En skriftlig anmälan om återlämnandet av stödrättigheter ska göras till landskapet eller Statens ämbetsverk på Åland.

Bestämmelser om hur stödrättigheter som tilldelats utan grund överlämnas till den nationella reserven finns i artikel 23 i kontrollförordningen. Stödrättigheterna behöver inte överlämnas, om värdet av de enhetliga stöddelarna är sammanlagt högst 50 euro uträknat enligt värdet för vilket år som helst då grundstöd tillämpats.

Närmare bestämmelser om förfarandet vid återlämnande och överlämnande av stödrättigheter får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom en särskild lag.

I denna lag avses med

1) ny, allvarlig djursjukdom en djursjukdom som inte har förekommit tidigare eller som är mycket sällsynt, som till sina skadliga verkningar kan jämföras med djursjukdomar som ska bekämpas, men som inte har getts beteckningen djursjukdom som ska bekämpas eller anmälningspliktig djursjukdom,

2) zoonos en djursjukdom som kan överföras mellan djur och människa,

3) mottaglig art en djurart som man på basis av en vetenskaplig utredning vet eller antar att kan smittas av en djursjukdom eller som i Europeiska unionens lagstiftning har fastställts som en mottaglig art,

4) fjäderfä fåglar som hålls för produktion av kött, konsumtionsägg eller andra produkter, för vidmakthållande av stammen för fjädervilt eller för alla former av program för uppfödning med tanke på produktion av ovannämnda fåglar,

5) nötkreatur samtliga tama nötkreatursraser, bison och vattenbuffel,

6) apor arter inom underordningen simiae- och prosimiae,

7) sällskapsdjur sällskapsdjur som avses i förordningen om sällskapsdjur,

8) vattenlevande djur fiskar och vattenlevande kräftdjur eller blötdjur,

9) vattenbruksdjur vattenlevande djur som odlas i en vattenbruksanläggning, härrör från en vattenbruksanläggning eller är avsedda att levereras till en vattenbruksanläggning,

10) vektor ett vattenlevande djur eller ryggradslöst landdjur som kan sprida en djursjukdom från ett djur till ett annat, från ett djur till en människa eller från en människa till ett djur utan att själv insjukna,

11) könsceller befruktade eller obefruktade könsceller som är avsedda för reproduktion av djur,

12) embryon däggdjurs tidiga utvecklingsstadier som avses bli överförda till ett mottagardjur,

13) djurprodukter vilken som helst produkt från ett levande eller dött djur genom vilken en djursjukdom kan spridas,

14) aktör som är ansvarig för djur en aktör som är ansvarig för djur enligt lagen om ett system för identifiering av djur (238/2010),

15) djurhållningsplats en djurhållningsplats som avses i lagen om ett system för identifiering av djur,

16) aktör som är ansvarig för en djurhållningsplats en aktör som äger eller innehar en djurhållningsplats,

17) veterinär en person som med stöd av lagen om utövning av veterinäryrket (29/2000) har rätt att utöva veterinäryrket i Finland,

18) tillsynsmyndighet Livsmedelssäkerhetsverket och landskapet,

19) avlivning av djur en åtgärd som leder till att ett djur dör, där det kött som fås inte är avsett att användas som livsmedel,

20) slakt av djur en åtgärd som leder till att ett djur dör, där det kött som fås är avsett att användas som livsmedel,

21) rensning av fisk urtagning av fiskarnas inälvor i syfte att använda fiskarna som livsmedel,

22) rensningsanläggning en i livsmedelslagen avsedd livsmedelslokal där man rensar fisk,

23) utsläppande på marknaden utbjudande till försäljning eller försäljning eller varje annan form av förflyttning mot ersättning eller utan ersättning, dock inte förflyttning inom en och samma djurhållningsplats,

24) karantän en djurhållningsplats där djur hålls isolerade i syfte att klarlägga huruvida en djursjukdom förekommer hos dem,

25) medlemsstat en medlemsstat i Europeiska unionen samt stater som vid tillämpningen av Europeiska unionens lagstiftning om verksamheten på Europeiska unionens inre marknad jämställs med medlemsstater i Europeiska unionen med stöd av ett avtal som ingåtts mellan Europeiska unionen och staten i fråga,

26) uppsamlingscentral för djur en djurhållningsplats där djur från flera olika djurhållningsplatser samlas upp för att bilda partier som ska saluföras,

27) djurförmedlare en djurförmedlare som avses i lagen om ett system för identifiering av djur,

28) laboratorium ett forskningsinstitut, diagnostiskt laboratorium eller analytiskt laboratorium eller vilken som helst annan plats där prover från djur eller från deras livsmiljö undersöks eller analyseras.

En aktör som är ansvarig för en djurhållningsplats ska övervaka förekomsten av en djursjukdom som ska bekämpas, om djurhållningsplatsen är sådan att det finns en särskild risk för att den sjukdomen förekommer eller sprider sig och om det är nödvändigt att regelbundet övervaka förekomsten av sjukdomen för att genomföra Europeiska unionens rättsakter eller för att kontrollera spridningsrisken (obligatorisk hälsoövervakning ). Vid obligatorisk hälsoövervakning ska man på djurhållningsplatsen övervaka djurens hälsotillstånd, ta eller låta ta de prover på djuren som behövs för diagnostik av sjukdomen, sända proverna till ett laboratorium för analys samt föra journal över provtagningar och provförsändelser. Vid behov ska aktören sända uppgifter om analysresultaten till tillsynsmyndigheten och göra en anmälan om förekomsten av djursjukdomen på djurhållningsplatsen, om antalet djur på djurhållningsplatsen samt om nya djur som tagits in.

På djurhållningsplatser som omfattas av obligatorisk hälsoövervakning ska landskapet regelbundet, och så ofta som det är ändamålsenligt med tanke på övervakningen av sjukdomen, företa inspektioner för att klarlägga om de skyldigheter som den obligatoriska hälsoövervakningen omfattar har fullgjorts och om den djursjukdom för vars bekämpning hälsoövervakningen genomförs förekommer på djurhållningsplatsen.

Närmare bestämmelser om vilka djurhållningsplatser och djursjukdomar som den obligatoriska hälsoövervakningen ska gälla och om vilka skyldigheter den omfattar utfärdas genom förordning av statsrådet. Närmare bestämmelser om antalet prover, provtagningsfrekvensen, sättet på vilket proverna ska tas och sändas för analys, laboratorieanalys av prover samt om journalföring av prover utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet. Dessutom får närmare bestämmelser om frekvensen av och innehållet i de myndighetsinspektioner som avses i 2 mom. utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

En aktör som är ansvarig för en djurhållningsplats som vill förbinda sig till frivillig hälsoövervakning ska anmäla detta till landskapet. Beslutet om vilken hälsokategori djurhållningsplatsen ska tillhöra fattas av landskapet.

Landskapet kan återta sitt beslut om hälsokategori om djurhållningsplatsen inte iakttar de förbud, villkor, begränsningar och skyldigheter som avses i 9 § 2 mom. Landskapet ska återta beslutet om hälsokategori om den aktör som ansvarar för djurhållningsplatsen anmäler att han eller hon upphör med hälsoövervakningen på den berörda djurhållningsplatsen.

Närmare bestämmelser om innehållet i de anmälningar som avses i 1 och 2 mom. och om anmälningsförfarandet utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

Om en aktör som är ansvarig för djur eller någon annan person som deltar i undersökning, skötsel, hantering, transport, avlivning, slakt, jakt, fångst, rensning eller observation av djur misstänker eller konstaterar att ett djur har drabbats av en djursjukdom som ska bekämpas eller av en ny, allvarlig djursjukdom, ska han eller hon utan dröjsmål anmäla saken till landskapet. En aktör som är ansvarig för djur ska till landskapet också anmäla sådant massinsjuknande eller sådan massdöd av djur samt sådana väsentliga förändringar i djurs beteende eller produktivitet som kan tyda på förekomst av en djursjukdom som ska bekämpas eller en ny, allvarlig djursjukdom.

Närmare bestämmelser om innehållet i anmälan och om anmälningsförfarandet samt om sådana förändringar i djurs beteende eller i produktiviteten som ska anmälas får utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

Om en veterinär misstänker eller konstaterar att ett djur har drabbats av en djursjukdom som ska bekämpas, en anmälningspliktig djursjukdom eller en ny, allvarlig djursjukdom, ska veterinären trots tystnadsplikten anmäla saken till landskapet. En djursjukdom som ska bekämpas och en ny, allvarlig djursjukdom ska anmälas utan dröjsmål.

Vad som i 1 mom. föreskrivs om veterinärer gäller också laboratorier, oavsett om prov har sänts för analys för diagnostik av den berörda sjukdomen eller för någon annan undersökning.

Landskapet ska sända Livsmedelssäkerhetsverket uppgifter om misstänkta och konstaterade fall av djursjukdomar som ska bekämpas, anmälningspliktiga djursjukdomar och nya, allvarliga djursjukdomar samt om mottagna anmälningar som avses i 14 och 15 §. Landskapet ska dessutom varje månad sända Livsmedelssäkerhetsverket ett sammandrag av alla fall av djursjukdomar som ska bekämpas, anmälningspliktiga djursjukdomar och nya, allvarliga djursjukdomar som har konstaterats på landskapets verksamhetsområde. Livsmedelssäkerhetsverket ska anmäla fall av djursjukdomar som ska bekämpas och nya, allvarliga djursjukdomar till jord- och skogsbruksministeriet.

Landskapet ska anmäla fall av sådana djursjukdomar som kan medföra fara för människors hälsa till den läkare i landskapet som ansvarar för smittsamma sjukdomar.

Närmare bestämmelser om innehållet i de anmälningar och sammandrag som avses i denna paragraf, om den tidsfrist inom vilken de ska göras samt om det förfarande som ska iakttas i samband med anmälan får utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

En aktör som är ansvarig för djur och som misstänker att ett djur har drabbats av en djursjukdom som ska bekämpas eller av en ny, allvarlig djursjukdom, ska om möjligt hålla djuret avskilt från andra djur på djurhållningsplatsen och undvika att förflytta djur, produkter, varor och ämnen som eventuellt kan sprida smitta tills landskapet har beslutat om fortsatta åtgärder.

En veterinär som misstänker att ett djur har drabbats av en djursjukdom som ska bekämpas eller av en ny, allvarlig djursjukdom ska utan dröjsmål ge den aktör som är ansvarig för djuret råd om de åtgärder som avses i 1 mom.

Ett landskap som misstänker att ett djur har drabbats av en djursjukdom som ska bekämpas eller av en ny, allvarlig djursjukdom eller får en anmälan enligt 14 eller 15 § om en djursjukdom som ska bekämpas eller en ny, allvarlig djursjukdom, ska utan dröjsmål undersöka djuret och ta de prover på djuret som behövs. Landskapet ska också undersöka förhållandena på djurhållningsplatsen, de övriga djuren, foder och strö samt ta behövliga prover från djurhållningsplatsen. Om det är fråga om ett vilt djur ska landskapet se till att behövliga prover tas från djurets livsmiljö. Landskapet ska sända proverna till ett laboratorium där de ska analyseras i syfte att bekräfta eller utesluta sjukdom.

Om landskapet med stöd av undersökningar som har gjorts på djurhållningsplatsen, resultatet av laboratorieundersökningar, ett samband mellan ett djur och en smittkälla eller av någon annan därmed jämförbar anledning misstänker att ett djur har drabbats av en djursjukdom som ska bekämpas eller av en ny, allvarlig djursjukdom (formell misstanke om djursjukdom ) och det inte är möjligt att konstatera eller utesluta misstanken om sjukdom utan att avliva djuret, får landskapet bestämma att djuret ska avlivas. Landskapet får dock inte bestämma att ett djur ska avlivas, om den formella misstanken gäller en djursjukdom som ska övervakas.

Närmare bestämmelser om undersökning av djur och djurhållningsplatser, provtagningens nivå och omfattning, det förfarande som ska iakttas vid sändandet av prover samt om laboratorieundersökning av prover får utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

Vid formell misstanke om djursjukdom eller vid konstaterat fall av en djursjukdom som ska bekämpas eller av en ny, allvarlig djursjukdom ska landskapet utarbeta en utredning över sjukdomens ursprung och utbredning. I utredningen ska i behövlig omfattning finnas uppgifter om

1) den tidpunkt då sjukdomen sannolikt har kommit till djurhållningsplatsen,

2) möjliga smittkällor,

3) djurprodukter samt andra ämnen och varor som sjukdomen kan ha överförts till, samt

4) andra djurhållningsplatser från vilka sjukdomen kan ha överförts till djurhållningsplatsen eller till vilka den kan ha spridits därifrån eller vars djurbesättning kan ha insjuknat från samma smittkälla.

Landskapet ska företa behövliga undersökningar på i 1 mom. 4 punkten avsedda andra djurhållningsplatser och ta behövliga prover från dem.

Närmare bestämmelser om utarbetandet av en utredning om ursprung och utbredning av en djursjukdom samt om undersökningar och provtagningar enligt 2 mom. får utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

Vid formell misstanke om djursjukdom eller vid konstaterat fall av en djursjukdom som ska bekämpas eller av en ny, allvarlig djursjukdom ska landskapet utan dröjsmål vidta de åtgärder som är nödvändiga för att förhindra att sjukdomen sprids. I ett sådant fall kan landskapet fatta ett beslut som riktas till den aktör som är ansvarig för djurhållningsplatsen och genom vilket myndigheten med beaktande av hur smittsam sjukdomen är, hur lätt den sprider sig och de skador den kan förorsaka får

1) bestämma att djuren på djurhållningsplatsen ska isoleras eller hållas inomhus samt förbjuda att djur förflyttas mellan olika djurhållningsenheter på djurhållningsplatsen eller begränsa sådana förflyttningar,

2) bestämma att djurens hälsotillstånd ska övervakas och bestämma om journalföringsplikt i samband med detta,

3) förbjuda att djur, djurprodukter och andra ämnen och varor som eventuellt kan sprida smitta förflyttas från eller till djurhållningsplatsen, begränsa förflyttningar eller ställa villkor för dem samt bestämma om förvaringen och hanteringen av nämnda produkter, ämnen och varor,

4) bestämma om undersökning av djuren och djurprodukterna samt djurens livsmiljö på djurhållningsplatsen samt om vaccinering och medicinsk eller annan behandling av djuren på djurhållningsplatsen,

5) bestämma om en aktörs journalföringsplikt, skyldighet att förse djur eller produkter med märkning eller skyldighet att göra en anmälan till myndigheterna i samband med vaccinering och medicinsk eller annan behandling av djur,

6) begränsa enskilda personers rätt att komma till och avlägsna sig från djurhållningsplatsen i annan omfattning än vad som är nödvändigt,

7) bestämma om användning av redskap, utrustning och skyddskläder på djurhållningsplatsen och bestämma om rengöring och desinfektion av dem samt bestämma om rengöring och desinfektion av sådana ytor som kommer i kontakt med djurstallar och djur och av fordon som besöker djurhållningsplatsen,

8) bestämma om åtgärder som syftar till att förhindra att vilda djur och vektorer kommer i kontakt med djuren på djurhållningsplatsen eller att sällskapsdjur kommer i kontakt med andra djur,

9) bestämma om behandling och desinfektion av djurhållningsplatsens eller rensningsanläggningens utloppsvatten, samt

10) bestämma om journalföringsplikt i fråga om djur och djurprodukter samt sådana andra produkter och foder på djurhållningsplatsen som eventuellt kan sprida smitta, till den del detta inte regleras någon annanstans i lag.

Landskapet sörjer för undersökning och vaccinering samt medicinsk eller annan behandling enligt 1 mom. 4 punkten när åtgärderna är sådana att endast en veterinär kan utföra dem. Landskapet ska omedelbart delge Livsmedelssäkerhetsverket ett beslut som avses i 1 mom.

Landskapet får i enskilda fall på ansökan ge dispens från ett beslut som avses i 1 mom. om det finns ett grundat behov för detta och om dispensen inte medför risk för spridning av sjukdomen. I dispensen får det ställas sådana villkor som behövs för att förhindra spridning av sjukdomen.

Bestämmelser om de åtgärder som tillsynsmyndigheten ska vidta för att bekämpa en enskild djursjukdom får utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet. Närmare bestämmelser om förutsättningarna för att ge dispens enligt 3 mom. utfärdas dessutom genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

Landskapet ska upphäva ett med stöd av 23 § 1 mom. fattat beslut omedelbart när misstanken om djursjukdom inte längre kvarstår. Beslutet ska också upphävas när man genom laboratorieundersökningar eller på något annat tillfredsställande sätt har kunnat säkerställa att djursjukdomen inte längre förekommer på djurhållningsplatsen eller att den till följd av de åtgärder som vidtagits på djurhållningsplatsen inte längre medför fara för människors eller djurs hälsa. Ett beslut som har meddelats för att förhindra spridning av en ny, allvarlig djursjukdom ska upphävas senast en månad från det att det meddelades, om inte sjukdomen vid den tidpunkten har getts beteckningen djursjukdom som ska bekämpas.

Livsmedelssäkerhetsverket ska omedelbart underrätta landskapet om sådana omständigheter som det har kännedom om och som har betydelse med tanke på beslutets giltighetstid.

En aktör som är ansvarig för en djurhållningsplats och som vidtar åtgärder för att på djurhållningsplatsen utrota en djursjukdom som ska övervakas ska göra en förhandsanmälan om åtgärderna hos landskapet, om detta är nödvändigt för att bekräfta sjukdomsfrihet. Landskapet ska kontrollera att åtgärderna genomförs.

Närmare bestämmelser om vad som i fråga om varje enskild djursjukdom ska anses vara ett tillfredsställande sätt att säkerställa att sjukdomen inte längre förekommer på en djurhållningsplats eller att den inte längre medför fara får utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

Bestämmelser om djursjukdomar i fråga om vilka utrotningsåtgärderna ska anmälas enligt 3 mom. utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet. Närmare bestämmelser om innehållet i anmälan får utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

Vid konstaterat fall av en farlig djursjukdom, en djursjukdom som lätt sprider sig eller en ny, allvarlig djursjukdom får Livsmedelssäkerhetsverket vidta nödvändiga åtgärder för att utrota sjukdomen på djurhållningsplatsen. I ett sådant fall får Livsmedelssäkerhetsverket genom ett beslut som riktas till den aktör som är ansvarig för djurhållningsplatsen

1) bestämma att djur ska avlivas, slaktas eller rensas,

2) bestämma om hantering, användning och bortskaffande av djurprodukter och andra ämnen och varor som eventuellt sprider smitta,

3) bestämma att djurhållningsplatsen ska rengöras omsorgsfullt och desinficeras,

4) bestämma att betesmarker och andra utrymmen utomhus ska behandlas i syfte att utrota smitta, eller belägga dem med användningsförbud,

5) bestämma att föremål och konstruktioner som inte kan rengöras eller desinficeras eller vars rengöring eller desinfektion skulle bli oskäligt dyr med hänsyn till föremålens och konstruktionernas värde ska förstöras,

6) förbjuda att nya djur tas in på djurhållningsplatsen innan tillräckligt lång tid har förflutit sedan området rengjordes och desinficerades eller konstruktionerna förnyades, samt

7) bestämma om undersökning av de djur som finns på djurhållningsplatsen och av djur som tas in där.

Livsmedelssäkerhetsverket får fatta ett beslut enligt 1 mom. också utifrån en formell misstanke om djursjukdom som avser en allvarlig djursjukdom, en djursjukdom som lätt sprider sig eller en ny, allvarlig djursjukdom, om detta är nödvändigt för att förhindra att sjukdomen sprids och om sjukdomsfallet inte kan bekräftas eller misstanken uteslutas inom en skälig tid med hänsyn till hur smittsam sjukdomen är, hur lätt den sprids och de skador den medför.

Landskapet ansvarar för verkställigheten av ett i 1 mom. avsett beslut. Den som beslutet gäller är skyldig att bistå vid verkställandet av beslutet i den omfattning som är skälig med hänsyn till personens utbildning, arbetserfarenhet, hälsotillstånd och andra personliga egenskaper och omständigheter.

Närmare bestämmelser om de åtgärder som är nödvändiga för att utrota en enskild djursjukdom får utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

Om en zoonos som inte har getts beteckningen djursjukdom som ska bekämpas misstänks eller konstateras förekomma på en djurhållningsplats där det utövas yrkesmässig försäljning av djur till konsumenter, yrkesmässigt utställande av djur eller med djur förknippad hobbyverksamhet som har yrkesmässig karaktär, är den aktör som är ansvarig för djurhållningsplatsen skyldig att informera djurköparna och besökarna på djurhållningsplatsen om detta samt vidta sådana åtgärder som behövs för att skydda dem mot smitta.

Om det är nödvändigt för att avvärja fara för människors hälsa får landskapet genom ett beslut som riktas till den aktör som är ansvarig för djurhållningsplatsen bestämma om

1) rengöring och desinfektion av utrustning och redskap som används på djurhållningsplatsen,

2) förvaring och användning av sådana produkter, ämnen och varor på djurhållningsplatsen som kan vara kontaminerade,

3) rengöring och desinfektion av djurstallar och av ytor som är i kontakt med djur,

4) bekämpning och övervakning av skadedjur,

5) det sätt på vilket djurköpare och besökare på djurhållningsplatsen anvisas att skydda sig mot smitta, samt

6) medicinsk behandling av djuren på djurhållningsplatsen.

I samband med den utredning som avses i 22 § ska landskapet i den mån det är möjligt spåra produkter som medför risk för spridning av en djursjukdom som lätt sprids eller av en farlig djursjukdom, när produkterna har fåtts från mottagliga djur på djurhållningsplatsen efter den tidpunkt då sjukdomen med utgångspunkt i utredningen sannolikt har kommit till djurhållningsplatsen.

Livsmedelssäkerhetsverket får genom ett beslut som riktas till ägaren eller innehavaren av produkterna bestämma om hur de produkter som avses i 1 mom. samt produkter som har kommit i kontakt med dem ska förvaras eller behandlas i syfte att undanröja risken för smittspridning, eller bestämma att produkterna ska märkas med uppgift om deras ursprung och behandling. Om risken för smittspridning inte kan undanröjas genom behandling får Livsmedelssäkerhetsverket besluta att produkterna ska bortskaffas. Den som beslutet riktats till ansvarar för verkställigheten av Livsmedelssäkerhetsverkets beslut.

Bestämmelser om vilka i 1 och 2 mom. avsedda åtgärder som bekämpning av en enskild djursjukdom förutsätter, samt närmare bestämmelser om åtgärderna, får utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.