Landsspecifik skatterapportering för multinationella företag

En dokumentation av internprissättning ska innehålla följande uppgifter om en koncern:

1) organisationsstruktur,

2) en beskrivning av affärsverksamheten,

3) en beskrivning av verksamhet som hänför sig till immateriella tillgångar,

4) en beskrivning av finansieringsverksamheten,

5) ett bokslut eller om ett sådant saknas motsvarande befintliga uppgifter,

6) uppgifter om sådana på förhand meddelade ställningstaganden och överenskommelser om gränsöverskridande allokering av inkomster inom beskattningen.

En dokumentation av internprissättning ska innehålla följande uppgifter om den skattskyldige:

1) en beskrivning av organisations- och förvaltningsstrukturen,

2) uppgifter om affärsverksamheten,

3) en beskrivning av relationer i intressegemenskap,

4) uppgifter om transaktioner mellan parter i intressegemenskap samt transaktioner mellan företaget och dess fasta driftställe,

5) en funktionsanalys av transaktioner mellan parter i intressegemenskap samt transaktioner mellan företaget och dess fasta driftställe,

6) en jämförbarhetsanalys och tillgängliga uppgifter om jämförelseobjekten,

7) en beskrivning av vald internprissättningsmetod och dess tillämpning,

8) ett bokslut eller om ett sådant saknas motsvarande befintliga uppgifter,

9) sådana på förhand meddelade ställningstaganden och överenskommelser inom beskattningen som gäller den skattskyldiges transaktioner i en intressegemenskap och som inte meddelats av Finland eller där Finland inte är avtalspart.

Med koncern avses en koncern enligt 1 kap. 6 § i bokföringslagen eller i motsvarande utländska bestämmelser. Bestämmelserna i 1 mom. tillämpas också på sådana utländska företag som har ett fast driftställe i Finland men inte hör till någon koncern.

De uppgifter som avses i 1 mom. kan läggas fram endast för det självständigt fungerande och avgränsbara affärsverksamhetsområde som den skattskyldige hör till. I enlighet med 1 mom. ska uppgifterna om koncernen dock alltid innehålla uppgifter om hela koncernens centraliserade funktioner och transaktioner. Den skattskyldige ska på uppmaning av Skatteförvaltningen lägga fram de uppgifter som avses i 1 mom. också med avseende på de övriga affärsverksamhetsområdena.

De uppgifter som avses i 1 mom. krävs inte, om det sammanlagda värdet av transaktionerna mellan den skattskyldige och varje enskild andra part uppgår till högst 500 000 euro under skatteåret. De uppgifter som avses i 2 mom. 5—7 punkten krävs inte, om det sammanlagda värdet av transaktionerna mellan den skattskyldige och den andra parten under skatteåret uppgår till högst 500 000 euro.

En allmänt skattskyldig, som är en koncerns yttersta moderföretag (den utredningsskyldige ), ska till Skatteförvaltningen lämna en land-för-land-rapport som ska utarbetas för varje räkenskapsperiod, om

1) det till koncernen hör minst en utländsk part förutom den utredningsskyldige, och

2) omsättningen enligt koncernresultaträkningen uppgår till minst 750 miljoner euro under den räkenskapsperiod som föregår den räkenskapsperiod som ska utredas.

Med en koncerns yttersta moderföretag avses ett företag som enligt bokföringslagen eller motsvarande utländska bestämmelser är skyldigt att upprätta ett koncernbokslut eller som skulle vara skyldigt att göra detta i det fall att företagets andelar i eget kapital är föremål för handel på en värdepappersbörs inom den jurisdiktion där det har sin skatterättsliga hemvist. En förutsättning är dessutom att företaget inte står under direkt eller indirekt bestämmande inflytande av en sådan part som är skyldig att upprätta ett koncernbokslut.

Med koncernresultaträkning avses en sådan koncernresultaträkning som upprättats i enlighet med de internationella redovisningsstandarder som avses i 7 a kap. 1 § i bokföringslagen eller motsvarande standarder. Om ett koncernbokslut inte upprättats i enlighet med internationella redovisningsstandarder, används ett koncernbokslut som upprättats i enlighet med bokföringslagstiftningen i en medlemsstat i Europeiska unionen eller i en stat som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och om sådana bokslut saknas används ett bokslut som upprättats i enlighet med motsvarande bestämmelser.

En land-för-land-rapport ska också ges in av en allmänt skattskyldig som inte hör till en koncern och som i utlandet har ett sådant fast driftställe som avses i bilaga III till rådets direktiv 2011/16/EU om administrativt samarbete i fråga om beskattning och om upphävande av direktiv 77/799/EEG, sådant det lyder senast ändrat genom rådets direktiv (EU) 2016/881, och vars omsättning under den räkenskapsperiod som föregår den räkenskapsperiod som ska utredas uppgår till minst 750 miljoner euro.

En allmänt skattskyldig, som inte är en koncerns yttersta moderföretag, och ett sådant fast driftställe i en koncern som avses i bilaga III till rådets direktiv 2011/16/EU om administrativt samarbete i fråga om beskattning och om upphävande av direktiv 77/799/EEG, sådant det lyder senast ändrat genom rådets direktiv (EU) 2016/881, (utredningsskyldig i andra hand ) ska ge in en land-för-land-rapport till Skatteförvaltningen för varje räkenskapsperiod, om omsättningen enligt koncernresultaträkningen uppgår till minst 750 miljoner euro under den räkenskapsperiod som föregår den räkenskapsperiod som ska utredas. Dessutom krävs att det utländska yttersta moderföretaget i koncernen

1) inte är skyldigt att utarbeta en land-för-land-rapport,

2) har skatterättslig hemvist i en sådan jurisdiktion utanför Europeiska unionen med vilken Finland har ett internationellt avtal enligt direktivet men inte ett avtal om utbyte av upplysningar om land-för-land-rapporter för beskattningen senast vid tidpunkten för lämnande av land-för-land-rapporten, eller

3) har skatterättslig hemvist i jurisdiktion där det skett ett sådant systemsammanbrott som avses i bilaga III punkt 14 till direktivet och Skatteförvaltningen har gjort en anmälan om detta.

Den som är utredningsskyldig i andra hand är skyldig att lämna endast sådan information som den utredningsskyldiga erhållit eller inhämtat och som denne förfogar över, om det utländska yttersta moderföretaget i koncernen har vägrat tillhandahålla uppgifter och det har gjorts en anmälan om vägran.

En skyldighet enligt 5 och 6 mom. att i andra hand lämna uppgifter i en land-för-land-rapport föreligger inte, om det utländska yttersta moderföretaget i koncernen har anvisat en till koncernen hörande part med skatterättslig hemvist i Europeiska unionen att lämna en land-för-land-rapport i enlighet med kraven. Skyldighet att lämna uppgifter föreligger inte heller, om det utländska yttersta moderföretaget i koncernen utsett en annan part i koncernen (utsedd utredningsskyldig ) att ge in land-för-land-rapporten till skattemyndigheten i dennes skatterättsliga hemvist som ligger utanför Europeiska unionen. Dessutom krävs att

1) jurisdiktionen där den utsedde utredningsskyldige har sin skatterättsliga hemvist kräver att land-för-land-rapporter ges in,

2) det finns ett avtal om utbyte av upplysningar om land-för-land-rapporter mellan Finland och jurisdiktionen där den utsedde utredningsskyldige har sin skatterättsliga hemvist, senast vid tidpunkten för lämnande av land-för-land-rapporten,

3) jurisdiktionen där den utsedde utredningsskyldige har sin skatterättsliga hemvist inte har underrättat Skatteförvaltningen om ett systemsammanbrott,

4) det har gjorts en anmälan om den som ska ge in land-för-land-rapporten till jurisdiktionen där den utsedde utredningsskyldige har sin skatterättsliga hemvist, och

5) en anmälan om den utsedde utredningsskyldige har getts in till Skatteförvaltningen.

Det som föreskrivs i 5—7 mom. tillämpas också på utländska företag som inte hör till en koncern och som i Finland har ett fast driftställe enligt bilaga III till rådets direktiv 2011/16/EU om administrativt samarbete i fråga om beskattning och om upphävande av direktiv 77/799/EEG, sådant det lyder senast ändrat genom rådets direktiv (EU) 2016/881.

En anmälan om den som ska lämna in land-för-land-rapporten för beskattningen ska ges in till Skatteförvaltningen. Anmälan ska ges in av en allmänt skattskyldig och av ett fast driftställe som avses i bilaga III till rådets direktiv 2011/16/EU om administrativt samarbete i fråga om beskattning och om upphävande av direktiv 77/799/EEG, sådant det lyder senast ändrat genom rådets direktiv (EU) 2016/881, som

1) hör till en koncern till vilken det hör minst en utländsk part och vars omsättning enligt koncernresultaträkningen uppgår till minst 750 miljoner euro under den räkenskapsperiod som föregår den som ska utredas, eller

2) hör till ett företag vars omsättning uppgår till minst 750 miljoner euro under den räkenskapsperiod som föregår den som ska utredas och till vilket det hör minst ett i utlandet beläget fast driftställe enligt bilaga III till direktivet eller ett utländskt företag som i Finland har ett fast driftställe enligt bilaga III till direktivet.

Det som i 1—9 mom. föreskrivs om allmänt skattskyldiga tillämpas också på öppna bolag och kommanditbolag samt på en part, som är organiserad enligt finsk lag men som inte har en skatterättslig hemvist i Finland eller i utlandet.

En anmälan enligt 9 mom. ska ges in till Skatteförvaltningen den sista dagen av den räkenskapsperiod som utreds. Land-för-land-rapporten och anmälan om vägran enligt 6 mom. ska ges in inom tolv månader efter den sista dagen i den räkenskapsperiod som utreds. Skatteförvaltningen kan meddela närmare föreskrifter om innehållet av den anmälan som anges i 9 mom. samt av land-för-land-rapporten och om hur de ska ges in.

En land-för-land-rapport ska innehålla följande landsspecifika uppgifter om de parter som hör till koncernen eller företaget:

1) intäkter,

2) vinst eller förlust före skatt,

3) inbetald och upplupen inkomstskatt samt källskatt,

4) det egna kapitalets bokföringsvärde,

5) ackumulerade vinstmedel,

6) antal anställda,

7) andra materiella tillgångar än kontanter och andra penningsmedel.

Den land-för-land-rapporten ska innehålla också uppgifter om de parter som hör till koncernen eller företaget, arten av deras verksamhet, samt de uppgiftskällor och den valuta som använts.

Om den som enligt 14 d § ska ge in en anmälan och en land-för-land-rapport för beskattningen inte har fullgjort denna skyldighet inom den föreskrivna tidsfristen eller har fullgjort den med väsentliga fel eller brister, kan den påföras en skatteförhöjning om högst 25 000 euro.

Denna lag träder i kraft den 20 .

Lagen tillämpas första gången vid beskattningen för de skatteår som börjar den 1 januari 2017 eller därefter.

Lagens 14 d och 14 e § samt 32 § 5 mom. tillämpas första gången på uppgifter som ska lämnas om räkenskapsperioder som börjar den 1 januari 2016 eller därefter. Den anmälan för räkenskapsperiod 2016 som avses i 14 d § 9 moment ges dock före den 1 juni 2017 om räkenskapsperioden har löpt ut före det.

De bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i rådets direktiv 2011/16/EU om administrativt samarbete i fråga om beskattning och om upphävande av direktiv 77/799/EEG, nedan handräckningsdirektivet , sådant det lyder senast ändrat genom rådets direktiv (EU) 2016/881, ska iakttas som lag, om inte något annat följer av denna lag.

I enlighet med denna lag och handräckningsdirektivet

4) lämnas upplysningar om rapporteringspliktiga konton till behöriga myndigheter i andra medlemsstater,

5) lämnas upplysningar om land-för-land-rapporter för beskattningen till andra berörda medlemsstater och till alla medlemsstater upplysningar om vägran att lämna en land-för-land-rapport för beskattningen.

Samarbetet omfattar utbyte av upplysningar utan föregående begäran, utbyte av upplysningar på begäran, automatiskt utbyte av upplysningar om specificerade kategorier av inkomst och kapital, lämnande av upplysningar om rapporteringspliktiga konton genom automatiskt utbyte av upplysningar, lämnande av upplysningar om land-för-land-rapporter för beskattningen genom automatiskt utbyte av upplysningar, rätt för tjänstemän som bemyndigats av en behörig myndighet i en medlemsstat att närvara vid kontor och medverka i administrativa utredningar i en annan medlemsstat, samtidiga kontroller, delgivning och givande av återkoppling på det sätt som föreskrivs i handräckningsdirektivet.

Denna lag träder i kraft den 20 .