Reglering av nya betaltjänster

Denna lag ska tillämpas på följande betaltjänster:

4) accepterande och behandling av betalningstransaktioner som grundar sig på ett avtal med betalningsmottagaren och som leder till överföring av medel till betalningsmottagaren,

5) tjänster där tjänsteleverantören tar emot medel från en betalare utan att öppna betalkonto i betalarens eller betalningsmottagarens namn med den enda avsikten att överföra ett belopp som motsvarar de mottagna medlen till betalningsmottagaren eller en annan tjänsteleverantör som agerar på betalningsmottagarens vägnar eller där tjänsteleverantören tar emot medlen på betalningsmottagarens vägnar och ställer dem till betalningsmottagarens förfogande (penningförmedling ),

6) betalningsinitieringstjänster,

7) kontoinformationstjänster.

Denna lag ska, med undantag för kontobytestjänster enligt 9 § 1 mom. 1 punkten och 2 mom., inte tillämpas på tjänster som tillhandahålls av

1) kreditinstitut enligt kreditinstitutslagen (610/2014),

2) Statskontoret eller andra statliga myndigheter, landskapet Åland, kommunerna, samkommunerna eller andra regionala eller lokala myndigheter,

3) Folkpensionsanstalten eller andra självständiga offentligrättsliga inrättningar,

4) Europeiska centralbanken, Finlands Bank eller någon annan nationell centralbank,

5) sådana postföretag enligt postlagen (415/2011) som är skyldiga att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster,

6) bolag enligt lagen om statens specialfinansieringsbolag (443/1998) eller bolag enligt lagen om aktiebolaget Fonden för industriellt samarbete Ab (291/1979).

Denna lag ska inte heller tillämpas på följande tjänster:

1) penningtransporter,

2) tjänster vid förvärv av varor, tjänster eller andra nyttigheter där betalningsmottagaren ger betalaren kontanter som en del av betalningstransaktionen,

3) tjänster som består i att ta ut kontanter i kontantautomater, om tjänsteleverantören agerar på en eller flera kortutfärdares vägnar utan att vara part i ett ramavtal för betalkort som ingåtts med kunder som tar ut kontanter och förutsatt att tjänsteleverantören inte tillhandahåller andra betaltjänster.

Trots bestämmelserna i 1 mom. ska 36 a § tillämpas på elektroniska pengar som ges ut av sådana tjänsteleverantörer som avses i det momentet.

Denna lag ska, med undantag för 8 a §, inte heller tillämpas på tjänster som grundar sig på särskilda betalningsinstrument som kan användas i begränsad omfattning, om

1) betalningsinstrumenten kan användas för förvärv av varor, tjänster eller andra nyttigheter endast i lokaler som instrumentets utfärdare använder eller med stöd av avtal som ingåtts direkt med utfärdaren inom ett begränsat nätverk av leverantörer av nyttigheter,

2) betalningsinstrumenten kan användas endast för förvärv av ett mycket begränsat urval av nyttigheter, eller

3) betalningsinstrument som tillhandahålls på begäran av ett företag eller ett offentligrättsligt samfund eller en offentligrättslig inrättning och som är giltiga i endast en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet regleras av särskilda sociala eller skattemässiga skäl för förvärv av vissa nyttigheter från leverantörer som har ett avtal med utfärdaren.

Denna lag ska inte tillämpas på följande betalningstransaktioner:

1) förmedling av betalningar i samband med sådana avtal om försäljning eller köp av varor, tjänster eller andra nyttigheter som en handelsrepresentant som avses i lagen om handelsrepresentanter och försäljare (417/1992) eller motsvarande representant förhandlat fram eller ingått för sin huvudman, om representanten handlar endast på betalarens eller betalningsmottagarens vägnar,

5) betalningstransaktioner och tillhörande tjänster mellan ett moderföretag och dess dotterföretag eller mellan dotterföretag till ett och samma moderföretag, om den som förmedlar betaltjänsten hör till samma grupp.

Denna lag ska, med undantag för 8 a §, inte heller tillämpas på betalningstransaktioner till ett belopp av högst 50 euro som ett i informationssamhällsbalken (917/2014) avsett teleföretag tar ut av en användare i samband med sin fakturering för användningen av en kommunikationstjänst när transaktionernas sammanlagda belopp är högst 300 euro i månaden per användare, om det är fråga om

1) betalningstransaktioner för inköp av digitalt innehåll eller röstbaserade tjänster, eller

2) betalningstransaktioner som genomförs från eller via elektronisk utrustning antingen inom ramen för välgörenhet eller inom ramen för inköp av rese-, parkerings- eller inträdesbiljetter eller andra liknande biljetter.

Finansinspektionen ska samarbeta med de behöriga myndigheterna i andra stater inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och med de europeiska tillsynsmyndigheterna med iakttagande av lagen om Finansinspektionen och denna lag. Om en meningsskiljaktighet mellan Finansinspektionen och en behörig myndighet i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet som gäller utbyte av information, tillämpningen av etableringsrätten och friheten att tillhandahålla tjänster, tillsynen över betalningsinstitut som utövar dessa rättigheter, åtgärder på grund av bristande efterlevnad av bestämmelser som utfärdats med stöd av betaltjänstdirektivet eller motiveringen av och meddelandena om sådana åtgärder är föremål för ett förfarande enligt artikel 19 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/78/EG, nedan förordningen om inrättande av Europeiska bankmyndigheten , ska Finansinspektionen avvakta med sina beslut tills ärendet har avgjorts i enlighet med den artikeln.

I denna lag avses med

6 a) elektroniska pengar ett penningvärde som har lagrats elektroniskt eller magnetiskt mot att ett penningbelopp har betalats till utgivaren av de elektroniska pengarna för genomförande av betalningstransaktioner och som en eller flera personer har förbundit sig att godkänna som betalning,

8) grupp en företagsgrupp som bildas av ett i bokföringslagen (1336/1997) avsett moderbolag och moderföretagets dotterföretag eller sådana företag som avses i artiklarna 4—7 i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 241/2014om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 med avseende på tekniska tillsynsstandarder för kapitalbaskrav på institut och som är knutna till varandra genom ett sådant förhållande som avses i artikel 10.1 eller artikel 113.6 eller 113.7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012,

9) betaltjänstdirektivet Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2366 om betaltjänster på den inre marknaden, om ändring av direktiven 2002/65/EG, 2009/110/EG och 2013/36/EU samt förordning (EU) nr 1093/2010 och om upphävande av direktiv 2007/64/EG,

10) betalningsinitieringstjänst en tjänst där tjänsteleverantören på begäran av betaltjänstanvändaren initierar ett betalningsuppdrag som gäller ett betalkonto hos en annan tjänsteleverantör,

11) kontoinformationstjänst en tjänst där tjänsteleverantören via ett datanät tillhandahåller sammanställd information om betalkonton som betaltjänstanvändaren innehar hos en annan tjänsteleverantör eller hos flera andra tjänsteleverantörer,

12) Europeiska bankmyndigheten den europeiska bankmyndighet som avses i förordningen om inrättande av Europeiska bankmyndigheten),

13) betalningsinstrument ett betalkort eller något annat personligt instrument eller någon annan personlig rutin eller en kombination av dessa som enligt ett avtal mellan betaltjänstanvändaren och tjänsteleverantören kan användas för betalningsuppdrag.

Betaltjänster får tillhandahållas endast om auktorisation enligt denna lag har beviljats för verksamheten inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Av auktorisationen för ett institut för elektroniska pengar ska det särskilt framgå att institutet har rätt att ge ut elektroniska pengar.

Trots vad som föreskrivs i 6 § får en fysisk person med hemvist i Finland eller en juridisk person med huvudkontor i Finland tillhandahålla betaltjänster som avses i 1 § 2 mom. 1—5 punkten utan auktorisation under de förutsättningar som föreskrivs i denna paragraf. Elektroniska pengar får inte ges ut utan auktorisation.

Betaltjänster får tillhandahållas utan auktorisation om beloppet av de betalningstransaktioner som en juridisk person genomfört under de 12 månader som föregått bedömningen sammanlagt har uppgått till i genomsnitt högst tre miljoner euro i månaden. En fysisk person får tillhandahålla betaltjänster utan auktorisation om de betalningstransaktioner som denne genomfört under de 12 månader som föregått bedömningen sammanlagt har uppgått till i genomsnitt högst 50 000 euro i månaden.

När det sammanlagda beloppet av betalningstransaktionerna beräknas ska också de transaktioner beaktas som på en betaltjänstleverantörs vägnar har genomförts av dennes ombud. När verksamheten inleds ska det sammanlagda beloppet av betalningstransaktionerna uppskattas utifrån det i affärsplanen angivna uppskattade totalbeloppet, om inte Finansinspektionen av något särskilt skäl justerar affärsplanen.

Betaltjänster får inte tillhandahållas i enlighet med denna paragraf, om en fysisk person som deltar i eller ansvarar för administreringen eller driften av affärsverksamheten inte är tillförlitlig på det sätt som avses i 13 a § eller om betaltjänstleverantören inte uppfyller de krav som ställs på betaltjänstleverantören enligt lagen om förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism (444/2017).

På tjänsteleverantörer som avses i denna paragraf ska denna lag inte tillämpas, med undantag för vad som i 4 och 9 §, 10 § 1 mom. 1 och 2 punkten samt 19 a, 19 b, 22, 24, 26 och 39 § föreskrivs om betalningsinstitut. På tjänsteleverantörer ska dock bestämmelserna i 8 § 2 mom., 16 § och 18 § 2 mom. om registrering av betalningsinstitut tillämpas. Vad som i 26 § föreskrivs om skyddande av kundmedel ska tillämpas på tjänsteleverantörer som avses i denna paragraf också när de endast tillhandahåller tjänster som avses i 9 § 1 mom. Den som avses i denna paragraf får inte etablera filialer eller tillhandahålla betaltjänster i andra stater inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

När en i 2 mom. nämnd gräns överskrids ska tjänsteleverantören ansöka om auktorisation enligt denna lag inom 30 dagar, anpassa sin verksamhet så att den stämmer överens med lagen i övrigt eller upphöra med verksamheten.

Finansinspektionen ska underrätta kommissionen om antalet personer som avses i denna paragraf och på årsbasis om det totala värdet den 31 december respektive kalenderår av de betalningstransaktioner som avses i 2 mom.

Trots vad som föreskrivs i 6 och 7 § får en fysisk person med hemvist i Finland eller en juridisk person med huvudkontor i Finland ge ut elektroniska pengar utan auktorisation, om beloppet av utestående pengar beräknat enligt 30 a § inte överstiger 5 miljoner euro. Om beloppet av utestående pengar inte kan beräknas på ett tillförlitligt sätt ska beloppet uppskattas med iakttagande av 30 a § 4 mom.

På sådana utgivare av elektroniska pengar som avses i denna paragraf tillämpas bestämmelserna om betaltjänstleverantörer i 7 § 3—6 mom., med undantag för tillämpningen av 19 a och 19 b §. På utgivarna tillämpas också förbudet enligt 10 § 2 mom. att bevilja kredit av medel som tagits emot mot utgivning av elektroniska pengar bestämmelserna om registrering av transaktioner som gäller elektroniska pengar i 28 a § och bestämmelserna om utgivning och inlösen av elektroniska pengar i 36 a §.

Trots bestämmelserna i 6 § får kontoinformationstjänster tillhandahållas utan auktorisation. Den som har för avsikt att tillhandahålla kontoinformationstjänster ska göra en anmälan om detta till Finansinspektionen. På leverantörer av kontoinformationstjänster tillämpas 4, 11, 19 a, 19 b och 26 b §. På leverantörer av kontoinformationstjänster tillämpas även 11—15 §, 22 § 1 mom., 25 a §, 53 § 1 mom., 54 § 1 mom., 82 a, 82 b, 85 b och 85 c § i betaltjänstlagen. Leverantörer av kontoinformationstjänster omfattas dessutom av sådana förordningar av finansministeriet som utfärdas med stöd av 11 § 1 mom. i denna lag. På dem som tillhandahåller kontoinformationstjänster enbart till stater utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet tillämpas dessutom 22 § 2 mom.

Finansinspektionen ska föra in leverantörer av kontoinformationstjänster i registret över betalningsinstitut i enlighet med 16 §. Finansinspektionen kan i fråga om personer som är verksamma utan auktorisation begränsa rätten att tillhandahålla kontoinformationstjänster eller återkalla beslutet att tillåta tillhandahållandet av kontoinformationstjänster på de grunder som anges i 18 §. Finansinspektionen ska föra in en uppgift om återkallande av beslutet i det i 16 § avsedda registret över betalningsinstitut och utan dröjsmål informera Europeiska bankmyndigheten om återkallandet av beslutet och om grunden för detta. Europeiska bankmyndigheten ska informeras i enlighet med kommissionens tekniska standarder för genomförande som antagits med stöd av artikel 15 i betaltjänstdirektivet.

Om gränsöverskridande kontoinformationstjänster tillhandahålls, tillämpas på tillhandahållandet även 42, 42 a och 43—47 §. Om en leverantör av kontoinformationstjänster har för avsikt att lägga ut operativa betaltjänstfunktioner på entreprenad till andra enheter i en värdstat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, ska den underrätta Finansinspektionen om saken.

Den som har för avsikt att tillhandahålla betaltjänster utan auktorisation på det sätt som avses i 7 eller 7 a § ska anmäla detta till Finansinspektionen. Till anmälan ska det fogas en affärsplan av vilken det framgår vilken typ av betaltjänster som ska tillhandahållas och den planerade verksamhetens omfattning samt en utredning av vilken det framgår vilka fysiska personer som deltar i eller ansvarar för administreringen eller driften av affärsverksamheten. Tjänsteleverantören ska dessutom utan dröjsmål underrätta Finansinspektionen om att verksamheten upphör och om betydande förändringar i verksamhetens omfattning samt om förändringar i omständigheter som avses i 7 § 2—4 mom. och 7 a § 1 mom.

Finansinspektionen ska inom en månad efter att ha tagit emot anmälan eller, om anmälan är bristfällig, efter det att anmälaren inkommit med de för avgörandet av ärendet behövliga handlingarna och utredningarna, fatta beslut om huruvida personen i fråga uppfyller förutsättningarna för verksamheten. Finansinspektionen ska utan dröjsmål återkalla beslutet, om verksamheten inte längre uppfyller de förutsättningar som anges i 7 § 2—4 mom. eller 7 a § 1 mom. Finansinspektionen kan i fråga om personer som är verksamma utan auktorisation begränsa rätten att tillhandahålla betaltjänster eller återkalla beslutet att tillåta tillhandahållandet av betaltjänster utan auktorisation på de grunder som anges i 18 §. Finansinspektionen ska föra in en uppgift om återkallande av beslutet i det i 16 § avsedda registret över betalningsinstitut och utan dröjsmål informera Europeiska bankmyndigheten om återkallandet av beslutet och om grunden för detta. Europeiska bankmyndigheten ska informeras i enlighet med kommissionens tekniska standarder för genomförande som antagits med stöd av artikel 15 i betaltjänstdirektivet.

Den som tillhandahåller tjänster som avses i 2 § 4 mom. 1 eller 2 punkten ska lämna Finansinspektionen en beskrivning av tjänsterna och meddela på vilken av de grunder som anges i 1 eller 2 punkten denna lag inte ska tillämpas på tjänsterna. En beskrivning och ett meddelande ska lämnas, om det sammanlagda värdet av de betalningstransaktioner som genomförts med ett betalningsinstrument under de föregående 12 månaderna överstiger 1 miljon euro per månad. Finansinspektionen ska efter att ha fått beskrivningen besluta om kravet på ett begränsat nätverk uppfylls och om så inte är fallet underrätta personen i fråga om sitt beslut.

Den som tillhandahåller tjänster som avses i 3 § 2 mom. ska underrätta Finansinspektionen om verksamheten. Personen i fråga ska årligen lämna Finansinspektionen ett revisionsuttalande i vilket det bekräftas att verksamheten är förenlig med de gränser som anges i det momentet.

Finansinspektionen kan genom vite som avses i 33 a § i lagen om Finansinspektionen ålägga en person att fullgöra sina skyldigheter enligt 1och 2 mom., om försummelsen inte är ringa.

Finansinspektionen ska informera Europeiska bankmyndigheten om de tjänster enligt 1 och 2 mom. som den har fått ett meddelande om och dessutom informera om grunderna för att denna lag inte tillämpas på tjänsterna. Finansinspektionen ska göra beskrivningarna av tjänsterna offentligt tillgängliga i det register över betalningsinstitut som avses i 16 § och informera Europeiska bankmyndigheten om dem i enlighet med den paragrafen.

Betalningsinstitutet får tillhandahålla endast sådana betalkonton som används uteslutande för genomförande av betalningstransaktioner. De medel som betalningsinstitutet tar emot från betaltjänstanvändarna är inte sådana insättningar eller andra återbetalbara medel som avses i kreditinstitutslagen och inte heller elektroniska pengar.

Ett betalningsinstitut får i samband med betaltjänster bevilja kredit endast om

1) krediten har samband med en betaltjänst som avses i 1 § 2 mom. 2—4 punkten och den beviljas enbart som en del av betaltjänsten,

Finansinspektionen beviljar på ansökan ett betalningsinstitut auktorisation. Bestämmelser om de utredningar som ska fogas till en ansökan om auktorisation utfärdas genom förordning av finansministeriet. Finansinspektionen kan meddela närmare föreskrifter om de utredningar som ska fogas till ansökan.

Auktorisation ska beviljas om det på basis av utredning som kommit in kan säkerställas att betalningsinstitutets ägare och grundare uppfyller de krav som ställs i 13 a § och betalningsinstitutet uppfyller de krav gällande betalningsinstitutets verksamhet och finansiella ställning som ställs i denna lag. Auktorisation kan endast beviljas juridiska personer som har säte i Finland.

För att identifiera den som har rätt att tillhandahålla betaltjänster för Finansinspektionen ett offentligt register (registret över betalningsinstitut ) över betalningsinstitut och deras filialer och ombud, över personer som avses i 7 och 7 b § och deras filialer och ombud samt över bolag som avses i 2 § 1 mom. 6 punkten. Betaltjänstleverantörer som tillhandahåller sådana betaltjänster som kräver auktorisation och i 7 och 7 b § avsedda personer som bedriver verksamhet som kräver anmälan ska förtecknas separat i registret. I registret ska uppgifter föras in om de betaltjänster som betalningsinstitutens auktorisation omfattar eller för vilka personerna har registrerats. I registret ska det dessutom föras in fysiska personers fullständiga namn och boningsort samt adressen till det driftställe där verksamhet bedrivs. I fråga om juridiska personer ska det i registret föras in namn, företags- eller organisationsnummer, hemort och adressen till det driftställe där verksamhet bedrivs. I registret ska det även föras in uppgifter om återkallande av auktorisation, återkallande av beslut som avses i 7 b och 8 § samt i 8 a § avsedda beskrivningar av tjänster. Registret ska hållas tillgängligt på internet och ändringar i uppgifterna ska föras in i registret utan dröjsmål.

Finansinspektionen ska utan dröjsmål informera Europeiska bankmyndigheten om auktoriserade betalningsinstitut och deras ombud och filialer, om personer som avses i 7 och 7 b § och deras ombud och filialer samt om bolag som avses i 2 § 1 mom. 6 punkten. Finansinspektionen ska även lämna information om de betaltjänster som betalningsinstitutens auktorisation omfattar eller för vilka personerna har registrerats. Dessutom ska Finansinspektionen informera om återkallande av auktorisation, om beslut som avses i 7 b och 8 § och återkallande av dem samt om i 8 a § avsedda beskrivningar av tjänster. Informationen ska lämnas i enlighet med kommissionens tekniska standarder för genomförande som antagits med stöd av artikel 15 i betaltjänstdirektivet.

Bestämmelser om begränsning av verksamhet och återkallande av auktorisation finns i 26 och 27 § i lagen om Finansinspektionen. Finansinspektionen kan dessutom begränsa verksamheten eller återkalla ett betalningsinstituts auktorisation, om institutet underlåter att underrätta Finansinspektionen om viktiga negativa händelser när det gäller uppfyllandet av villkoren eller om det genom att fortsätta sin betaltjänstverksamhet skulle utgöra ett hot mot betalningssystemets stabilitet eller mot förtroendet för systemet. Finansinspektionen kan också återkalla auktorisationen om betalningsinstitutet meddelar att det önskar avstår från den.

Finansinspektionen ska informera dem som berörs om återkallande av auktorisation eller begränsning av verksamheten och om grunderna för detta. Finansinspektionen ska utan dröjsmål informera Europeiska bankmyndigheten om återkallande av auktorisation och om grunderna för detta. Europeiska bankmyndigheten ska informeras i enlighet med kommissionens tekniska standarder för genomförande som antagits med stöd av artikel 15 i betaltjänstdirektivet. Finansinspektionen ska anmäla återkallandet av en auktorisation för registrering och föra in en uppgift om återkallandet i det i 16 § avsedda registret över betalningsinstitut.

Om betalningsinstitutet utöver tillhandahållande av betaltjänster som avses i 1 § 2 mom. 1—6 punkten bedriver annan affärsverksamhet enligt 9 § 2 mom. och det inte annars är möjligt att organisera verksamheten och riskhanteringen på ett tillräckligt tillförlitligt sätt, kan Finansinspektionen begränsa den övriga affärsverksamheten eller förutsätta att betalningsinstitutet utöver betaltjänster inte tillhandahåller andra tjänster än sådana som avses i 9 § 1 mom.

Betalningsinstitut, personer som tillhandahåller betaltjänster med stöd av ett undantag enligt 7 § och sådana leverantörer av kontoinformationstjänster som avses i 7 b § ska inrätta ett tillräckligt riskhanteringssystem med riskhanteringsåtgärder och kontrollmekanismer för att hantera operativa risker och säkerhetsrisker i anslutning till de betaltjänster som de tillhandahåller. De ska ha ett effektivt incidenthanteringsförfarande och kunna upptäcka och klassificera allvarliga operativa incidenter och säkerhetsincidenter.

Betalningsinstitut och de som tillhandahåller i 1 mom. avsedda tjänster ska årligen lämna Finansinspektionen en bedömning av operativa risker och säkerhetsrisker i anslutning till de betaltjänster som de tillhandahåller och av tillräckligheten när det gäller deras riskhanteringsåtgärder och kontrollmekanismer. Finansinspektionen kan kräva att en bedömning lämnas oftare.

Finansinspektionen kan meddela närmare föreskrifter om innehållet i det riskhanteringssystem som avses i 1 mom. och i den bedömning som avses i 2 mom.

Vad som föreskrivs ovan i denna paragraf tillämpas inte på institut för elektroniska pengar.

Betalningsinstitut, personer som tillhandahåller betaltjänster med stöd av ett undantag enligt 7 § och sådana leverantörer av kontoinformationstjänster som avses i 7 b § ska utan obefogat dröjsmål anmäla allvarliga operativa incidenter och säkerhetsincidenter som de upptäcker till Finansinspektionen. Om en incident har påverkat eller kan ha påverkat betaltjänstanvändarnas ekonomiska intressen, ska också betaltjänstanvändarna informeras om incidenten. Betaltjänstanvändarna ska samtidigt informeras om de sätt på vilka de kan minska incidentens negativa effekter. Finansinspektionen kan meddela närmare föreskrifter om klassificeringen av operativa incidenter och säkerhetsincidenter som avses i detta moment och om innehållet, formatet och förfarandet i fråga om en anmälan.

Ett kontoförande betalningsinstitut och en person som tillhandahåller betaltjänster med stöd av ett undantag enligt 7 § ska göra en anmälan till Finansinspektionen, om denne upptäcker att en leverantör av kontoinformationstjänster eller en leverantör av betalningsinitieringstjänster använder ett betalkonto på ett obehörigt eller bedrägligt sätt och det kontoförande betalningsinstitutet eller den som tillhandahåller betaltjänster med stöd av ett undantag enligt 7 § på denna grund förhindrar leverantörens tillträde till betalkontot. Anmälan ska innehålla tillräcklig information om incidenten och om åtgärder med anledning av den. Finansinspektionen ska bedöma fallet och vidta behövliga åtgärder.

Efter att ha fått en i 1 mom. avsedd anmälan ska Finansinspektionen utan obefogat dröjsmål informera Europeiska bankmyndigheten och Europeiska centralbanken om incidenten. Finansinspektionen ska i samarbete med Europeiska bankmyndigheten och Europeiska centralbanken bedöma incidentens relevans för de nationella myndigheterna i staterna inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och i andra länder. Finansinspektionen ska vid behov också informera andra berörda finländska myndigheter om incidenten.

Betalningsinstitut, personer som tillhandahåller betaltjänster med stöd av ett undantag enligt 7 § och sådana leverantörer av kontoinformationstjänster som avses i 7 b § ska minst en gång per år lämna Finansinspektionen statistiska uppgifter om bedrägerier i samband med betalningsinstrument. Finansinspektionen ska lämna Europeiska bankmyndigheten och Europeiska centralbanken dessa uppgifter i aggregerad form. Finansinspektionen kan meddela närmare föreskrifter om den rapporteringsskyldighet som avses i detta moment.

Vad som föreskrivs ovan i denna paragraf tillämpas inte på institut för elektroniska pengar.

Var och en som har för avsikt att direkt eller indirekt förvärva minst 10 procent av kapitalet eller rösträtterna i ett betalningsinstitut, eller om det med stöd av förvärvet är möjligt att utöva betydande inflytande inom ledningen av betalningsinstitutet, ska på förhand göra en skriftlig anmälan om förvärvet till Finansinspektionen.

Om avsikten är att öka ett innehav som avses i 1 mom. så att det på grund av förvärvet kommer att uppgå till minst 20, 30 eller 50 procent av kapitalet eller rösträtterna i betalningsinstitutet eller så att institutet blir dotterföretag till den anmälningsskyldige, ska också detta förvärv på förhand skriftligen anmälas till Finansinspektionen.

En anmälan ska också göras om ägarandelen eller rösträtten sjunker under någon av de gränser för innehav som anges i 1 eller 2 mom. eller om betalningsinstitutet upphör att vara dotterföretag till den anmälningsskyldige.

I anmälan ska storleken på den tilltänkta ägarandelen uppges. Anmälan ska även innehålla uppgifter som är tillräckliga för bedömningen av hur förvärvet påverkar betalningsinstitutets ledning. På anmälan tillämpas dessutom 3 kap. 1 § i kreditinstitutslagen.

Vad som föreskrivs ovan i denna paragraf tillämpas inte på institut för elektroniska pengar.

Bestämmelser om Finansinspektionens rätt att förbjuda sådant förvärv av en ägarandel som avses i 21 c § finns i 32 a § i lagen om Finansinspektionen, och bestämmelser om förfarandet vid meddelande av ett förbudsbeslut finns i 32 b § i den lagen.

En anmälningsskyldig får inte förvärva ett innehav som avses i 21 c § förrän Finansinspektionen har fattat det beslut som avses i 1 mom. eller förrän den tidsfrist för beslutsfattande som anges i 32 b § i lagen om Finansinspektionen har löpt ut, om inte något annat bestäms vid behandlingen av ärendet.

Om en ägarandel förvärvas trots att Finansinspektionen har förbjudit förvärvet eller före det i 2 mom. avsedda beslutet, eller innan den i 2 mom. avsedda tidsfristen har löpt ut, ska Finansinspektionen bestämma att utövandet av rösträtten ska avbrytas eller att avgivna röster ska vara ogiltiga eller får förklaras ogiltiga.

Vad som föreskrivs ovan i denna paragraf tillämpas inte på institut för elektroniska pengar.

Ett betalningsinstitut ska ha sitt huvudkontor i Finland. Institutet ska bedriva åtminstone en del av sin betaltjänstverksamhet i Finland.

Betalningsinstitutet ska på förhand underrätta Finansinspektionen om utläggande av en betaltjänstfunktion på entreprenad och om ändringar som gäller utläggandet. I fråga om gränsöverskridande utläggande på entreprenad tillämpas även bestämmelserna i 42 § om filialetablering i andra stater inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Betalningsinstitutet ska se till att det av den som sköter den utlagda verksamheten kontinuerligt får den information som behövs för myndighetstillsynen, riskhanteringen och den interna kontrollen och att betalningsinstitutet har rätt att vidarebefordra informationen till Finansinspektionen. Dessutom ska betalningsinstitutet se till att den som sköter den utlagda funktionen upplyser kunderna om att betalningsinstitutet ansvarar för verksamheten.

Betalningsinstitutet ska underrätta Finansinspektionen om de betaltjänster för vilka det har gett uppdraget till ett ombud. Om ombudet är en fysisk person ska betalningsinstitutet dessutom uppge ombudets fullständiga namn, personbeteckning och boningsort samt adressen till det driftställe där verksamhet bedrivs. Om ombudet är en juridisk person ska Finansinspektionen underrättas om ombudets namn, företags- eller organisationsnummer och säte samt adressen till det driftställe där verksamhet bedrivs. Dessutom ska betalningsinstitutet uppge namnen på de personer som svarar för ombudets ledning samt ge en utredning om deras tillförlitlighet och lämplighet. Betalningsinstitutet ska utan obefogat dröjsmål underrätta Finansinspektionen om ändringar i fråga om ett ombud eller anlitandet av ombud.

Finansinspektionen ska inom två månader från det att den fick de upplysningar som avses i 3 och 4 mom. underrätta betalningsinstitutet om ombudet har förts in i registret över betalningsinstitut eller inte. Finansinspektionen kan kontrollera anmälda uppgifter före registreringen, om den har anledning att misstänka att uppgifterna är osanna. Finansinspektionen får inte registrera ett ombud om den efter en kontroll inte är övertygad om att uppgifterna är korrekta. Finansinspektionen ska utan obefogat dröjsmål underrätta betalningsinstitutet om den vägrar att föra in ett ombud i registret. Ett ombud får inte tillhandahålla betaltjänster förrän det har införts i registret.

Ett betalningsinstitut som tillhandahåller betaltjänster som avses i 1 § 2 mom. 1—5 punkten ska på det sätt som föreskrivs i denna paragraf skydda medel som det av betaltjänstanvändare eller av andra betaltjänstleverantörer har tagit emot för att genomföra betalningstransaktioner och för utgivning av elektroniska pengar.

En leverantör av betalningsinitieringstjänster ska ha en försäkring eller annan motsvarande säkerhet för att täcka det ansvar som uppstår till följd av betalningsinitieringstjänsterna.

Finansinspektionen kan meddela närmare föreskrifter om de försäkringar eller andra motsvarande säkerheter som krävs.

En leverantör av kontoinformationstjänster ska ha en försäkring eller annan motsvarande säkerhet för att täcka det ansvar som uppstår till följd av kontoinformationstjänsterna.

Finansinspektionen kan meddela närmare föreskrifter om de försäkringar eller andra motsvarande säkerheter som krävs.

Ett betalningsinstitut ska ha ett i artikel 26.1 a—e i EU:s tillsynsförordning avsett kärnprimärkapital på minst

1) 20 000 euro, om betalningsinstitutet tillhandahåller endast penningförmedling,

2) 50 000 euro, om betalningsinstitutet tillhandahåller endast betalningsinitieringstjänster,

3) 125 000 euro, om betalningsinstitutet tillhandahåller betaltjänster som avses i 1 § 2 mom.1—4 punkten.

Med ett betalningsinstituts kapitalbas avses i enlighet med artikel 4.1.118 i EU:s tillsynsförordning summan av primärkapitalet och supplementärkapitalet så att minst 75 procent av primärkapitalet i enlighet med artikel 50 är i form av kärnprimärkapital och supplementärkapitalet är högst en tredjedel av primärkapitalet. Vad som i den förordningen föreskrivs om aktie- och andelskapital tillämpas också på bolagsinsatser i pengar.

Med den kostnadsbaserade metoden avses en metod där kapitalbasen ska utgöra minst tio procent av de fasta omkostnaderna föregående år. Finansinspektionen kan justera detta krav om betalningsinstitutets affärsverksamhet väsentligen förändrats sedan föregående år. Om betalningsinstitutet har varit verksamt en kortare tid än 12 månader, ska kapitalbasen utgöra minst tio procent av de fasta kostnaderna enligt affärsplanen. Finansinspektionen kan av särskilda skäl förutsätta att affärsplanen justeras.

Med summametoden avses en metod där kapitalbasen utgör en relativ andel av ränteintäkterna, räntekostnaderna, erhållna arvoden och serviceavgifter samt intäkterna av den övriga ordinarie verksamheten. Summan räknas ut var tolfte månad på basis av det föregående räkenskapsårets uppgifter. Summametoden innebär att den beräknade kapitalbasen ska utgöra minst 80 procent av de föregående tre räkenskapsperiodernas medelvärden eller, om verksamheten inte har bedrivits så länge, av affärsprognoserna.

Ett betalningsinstitut ska för täckning av sina risker ha minst en kapitalbas som beräknats enligt någon av de metoder som avses i 29 § och som godkänts av Finansinspektionen. Kapitalbasen ska emellertid alltid vara minst lika stor som minimikapitalet. Bestämmelserna i denna paragraf och i 29 § tillämpas, med undantag för kravet att kapitalbasen alltid ska vara minst lika stor som minimikapitalet, inte på betalningsinstitut som endast tillhandahåller betalningsinitieringstjänster, kontoinformationstjänster eller båda.

Finansinspektionen godkänner på ansökan av betalningsinstitutet en metod för beräkning av kapitalbasen. Finansinspektionen kan godkänna metoden under förutsättning att den tryggar betalningsinstitutets solvens och tillförlitligheten av dess verksamhet. Finansinspektionen kan bestämma att metoden ska ändras, om den kapitalbas som har beräknats enligt metoden inte tillräckligt tryggar betalningsinstitutets solvens eller tillförlitligheten av dess verksamhet. Betalningsinstitutet får endast av särskilda skäl byta ut beräkningsmetoden för kapitalbasen under kalenderåret.

Bestämmelserna i 30 och 30 a § ska inte tillämpas på betalningsinstitut som uppfyller de förutsättningar för undantag i fråga om kapitalkravet som anges i artikel 7 i EU:s tillsynsdirektiv. Betalningsinstitutets kapitalbas ska emellertid alltid vara minst lika stor som minimikapitalet enligt 27 §.

Om någon som begär tillträde till ett betalningssystem förvägras tillträde av den som förvaltar systemet, ska denne ange orsaken för den som begär tillträde.

Vad som föreskrivs i 40 § gäller inte

1) betalningssystem som betecknats med stöd av lagen om vissa villkor vid värdepappers- och valutahandel samt avvecklingssystem (1084/1999),

2) betalningssystem som endast tjänsteleverantörer som hör till samma grupp kan delta i.

Om den som deltar i ett betecknat betalningssystem tillåter en betaltjänstleverantör som inte är deltagare i betalningssystemet att sända överföringsorder via systemet, ska den deltagaren tillhandahålla också andra betaltjänstleverantörer samma tjänst på det sätt som avses i 40 §.

Betalkontotjänster som tillhandahålls av kreditinstitut ska tillhandahållas betalningsinstitut och personer som avses i 7 och 7 b § på objektiva, icke-diskriminerande och proportionella grunder. De betaltjänster som ett kreditinstitut tillhandahåller ett betalningsinstitut ska göra det möjligt för betalningsinstitutet att tillhandahålla betaltjänster på ett obehindrat och effektivt sätt.

Om ett kreditinstitut förvägrar ett betalningsinstitut betaltjänster, ska det underrätta Finansinspektionen och ange orsaken.

På betalningsinstituts bokslut och verksamhetsberättelser och på anvisningar, yttranden och undantag i fråga om dem tillämpas 12 kap. 1—11 § i kreditinstitutslagen.

Vad som i 12 kap. 13—15 § i kreditinstitutslagen föreskrivs om kreditinstituts revision tillämpas också på betalningsinstituts revision.

En revisor ska utan dröjsmål göra en anmälan till Finansinspektionen, om han eller hon vid utförandet av ett uppdrag som avses i 1 kap. 1 § 1 mom. i revisionslagen (1141/2015) upptäcker att ett beslut eller en annan omständighet

1) väsentligen kan strida mot denna lag eller mot bestämmelser eller föreskrifter som utfärdats med stöd av denna lag och som gäller förutsättningarna för ett betalningsinstituts auktorisation och utövandet av dess verksamhet eller utövandet av en betaltjänstleverantörs verksamhet,

2) kan påverka kontinuiteten i ett betalningsinstituts verksamhet, eller

3) kan leda till yttrande med reservation eller avvikande mening i revisionsberättelsen.

Revisorn ska även göra en anmälan till Finansinspektionen, om han eller hon får vetskap om en omständighet eller ett beslut som nämns i 2 mom. vid utförandet av ett i det momentet avsett uppdrag i ett företag med en betydande bindning till det betalningsinstitut som uppdraget gäller.

På revisorer som har lämnat ut i 2 mom. avsedda uppgifter i god tro tillämpas inte bestämmelserna om revisorers skadeståndsskyldighet i 10 kap. 9 § i revisionslagen.

Ett betalningsinstitut som har för avsikt att etablera filial i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet ska på förhand anmäla detta till Finansinspektionen. Anmälan ska innehålla de i 45 § 1 mom. avsedda uppgifterna och uppgifter om filialens affärsplan, förvaltnings- och styrsystem, interna kontrollmekanismer och organisationsstruktur samt namnen på de personer som ansvarar för filialens verksamhet. Betalningsinstitutet ska utan obefogat dröjsmål underrätta Finansinspektionen om betydande förändringar i dessa uppgifter.

Finansinspektionen ska inom en månad efter att ha tagit emot en i 1 mom. avsedd anmälan sända de uppgifter som avses i 1 mom. till den behöriga myndigheten i värdstaten inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Finansinspektionen ska inom tre månader efter att ha fått de uppgifter som avses i 1 mom. bedöma om etableringen av filialen, med hänsyn till betalningsinstitutets finansiella ställning och förvaltning, uppfyller förutsättningarna för filialetablering och meddela sitt beslut till den behöriga myndigheten i värdstaten inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och till betalningsinstitutet. Om Finansinspektionens beslut är negativt får filialen inte föras in i det register över betalningsinstitut som avses i 16 §. Filialen får inte inleda sin verksamhet förrän den har införts i det i 16 § avsedda registret. Om Finansinspektionens beslut skiljer sig från den bedömning som myndigheten i värdstaten inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet gör, ska Finansinspektionen meddela den myndigheten grunderna för sitt beslut.

Betalningsinstitutet ska meddela Finansinspektionen det datum då det börjar tillhandahålla betaltjänster via filialen. Finansinspektionen ska meddela detta datum till den behöriga myndigheten i det land där filialen finns.

Finansinspektionen ska i sitt samarbete och sitt utbyte av information med den behöriga myndigheten i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet följa de tekniska standarder för tillsyn som antagits med stöd av artiklarna 28 och 29 i betaltjänstdirektivet.

Om den behöriga myndigheten i värdstaten inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet meddelar Finansinspektionen att ett betalningsinstitut som tillhandahåller betaltjänster via en filial handlar i strid med bestämmelser eller föreskrifter, ska Finansinspektionen bedöma uppgifterna och vidta behövliga åtgärder för att se till att den verksamhet som strider mot bestämmelserna eller föreskrifterna upphör. Finansinspektionen ska underrätta tillsynsmyndigheten i den berörda staten och i förekommande fall myndigheterna i andra stater inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet om de åtgärder som Finansinspektionen har vidtagit. Betalningsinstitutet ska också underrättas om åtgärderna och grunderna för dem.

Om ett betalningsinstitut har för avsikt att anlita ett ombud som är etablerat i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, ska betalningsinstitutet lämna Finansinspektionen de uppgifter som avses i 24 § 3 och 4 mom. och 45 § 1 mom. På ombud tillämpas dessutom vad som i 42 och 42 a § föreskrivs om filialer.

Ett betalningsinstitut som har för avsikt att tillhandahålla betaltjänster i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet utan att etablera filial eller anlita ombud ska på förhand till Finansinspektionen anmäla betalningsinstitutets namn, adress och auktorisationsnummer samt de stater inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet där det har för avsikt att bedriva verksamhet och de betaltjänster det har för avsikt att tillhandahålla. Betalningsinstitutet ska utan obefogat dröjsmål underrätta Finansinspektionen om betydande förändringar i dessa uppgifter.

Finansinspektionen ska inom en månad efter att ha tagit emot en i 1 mom. avsedd anmälan sända de uppgifter som avses i 1 mom. till den behöriga myndigheten i värdstaten inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Finansinspektionen ska inom tre månader efter att ha fått de uppgifter som avses i 1 mom. bedöma om tillhandahållandet av tjänster uppfyller kraven i denna lag och meddela sitt beslut till den behöriga myndigheten i värdstaten inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och till betalningsinstitutet. Om Finansinspektionens beslut skiljer sig från den bedömning som myndigheten i värdstaten inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet gör, ska Finansinspektionen meddela den myndigheten grunderna för sitt beslut.

Dessutom tillämpas vad som i 42 § 4 mom. föreskrivs om Finansinspektionens samarbete och utbyte av information med den behöriga myndigheten i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Påföljdsavgift ska påföras betalningsinstitut, personer som avses i 7 b §, institut för elektroniska pengar och utländska betalningsinstitut för försummelse att iaktta eller för överträdelse av följande bestämmelser i denna lag som avses i 40 § i lagen om Finansinspektionen:

1) bestämmelserna i 10 § om beviljande av kredit,

2) bestämmelserna i 19 § om riskhantering och annan organisering av verksamheten,

3) bestämmelserna i 26 § om skyddande och förvaring av kundmedel,

4) bestämmelserna i 26 a § om täckning av ansvar till följd av betalningsinitieringstjänster,

5) bestämmelserna i 26 b § om täckning av ansvar till följd av kontoinformationstjänster,

6) bestämmelserna i 27 § om minimikapital,

7) bestämmelserna i 32 § 2 mom. om förbud mot att vid marknadsföring av betaltjänster lämna osanna eller vilseledande upplysningar.

Bestämmelser som avses i 40 § i lagen om Finansinspektionen är utöver vad som föreskrivs i 1 mom. i denna paragraf också sådana närmare bestämmelser och föreskrifter som gäller de bestämmelser som avses i 1 mom. 1—7 punkten liksom även bestämmelser i förordningar och beslut som kommissionen antagit med stöd av betaltjänstdirektivet och Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/110/EG om rätten att starta och driva affärsverksamhet i institut för elektroniska pengar samt om tillsyn av sådan verksamhet, om ändring av direktiven 2005/60/EG och 2006/48/EG och om upphävande av direktiv 2000/46/EG.

Denna lag träder i kraft den 20 .

På en juridisk person som vid ikraftträdandet av denna lag tillhandahåller betaltjänster med stöd av en auktorisation för betalningsinstitut tillämpas till och med den 13 juli 2018 de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet. På en sådan person tillämpas dock även 19 a och 19 b § i denna lag. Den juridiska personen ska lämna Finansinspektionen tillräckliga uppgifter för bedömning av om den juridiska personen uppfyller kraven i denna lag. Finansinspektionen ska fatta beslut om auktorisation senast den 13 juli 2018. Om ingen auktorisation beviljas, ska den juridiska personen sluta tillhandahålla betaltjänster. Finansinspektionen kan bevilja auktorisation utan några särskilda åtgärder, om den redan har bevis för att förutsättningarna för auktorisation uppfylls. Om Finansinspektionen beviljar auktorisation utan några särskilda åtgärder ska den på förhand informera betalningsinstitutet om detta. Den tidsfrist som föreskrivs i detta moment tillämpas också på ombud för juridiska personer.

På fysiska och juridiska personer som har börjat tillhandahålla betaltjänster som avses i denna lag med stöd av de bestämmelser i 7 § som gällde före ikraftträdandet av denna lag tillämpas till och med den 13 januari 2019 de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet. På sådana personer tillämpas dock även 19 a och 19 b § i denna lag. En sådan person ska lämna Finansinspektionen tillräckliga uppgifter för bedömning av om personen uppfyller kraven i denna lag. Finansinspektionen ska senast den 13 januari 2019 fatta beslut om auktorisation eller om huruvida personen uppfyller förutsättningarna enligt 7 §. Om ingen auktorisation beviljas eller om förutsättningarna enligt 7 § inte uppfylls, ska personen sluta tillhandahålla betaltjänster. Finansinspektionen kan utan några särskilda åtgärder besluta att förutsättningarna enligt 7 § i denna lag uppfylls, om den redan har bevis för det.

Finansinspektionen ska föra in de i 2 och 3 mom. avsedda besluten i det register över betalningsinstitut som avses i 16 § och informera Europeiska bankmyndigheten om dem på det sätt som anges i den paragrafen.

På betalningsinstitut som vid ikraftträdandet av denna lag har auktorisation att tillhandahålla sådana betaltjänster med tekniska hjälpmedel som avses i 1 § 2 mom. 6 punkten i den lag som gällde vid ikraftträdandet tillämpas till och med den 13 januari 2020 de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet. Betalningsinstitutet ska lämna Finansinspektionen tillräckliga uppgifter så att denna senast den 13 januari 2020 kan bedöma om betalningsinstitutet uppfyller kravet på minimikapital i 27 § 1 mom. 3 punkten i denna lag och de krav i 29 §, 30 § 3 mom., 31 § 2 mom. och 31 a § i denna lag som gäller kapitalbasen och beräkningen av den. Om kraven uppfylls förblir betalningsinstitutets auktorisation att tillhandahålla betaltjänster i enlighet med 1 § 2 mom. 2 punkten i kraft.

På institut för elektroniska pengar som har inlett sin verksamhet före den 13 januari 2018 tillämpas till och med den 13 juli 2018 de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet av denna lag. Ett institut för elektroniska pengar ska lämna Finansinspektionen tillräckliga uppgifter för bedömning av om institutet uppfyller kraven i denna lag. Finansinspektionen ska fatta beslut om auktorisation senast den 13 juli 2018 och föra in beslutet i det register som avses i 16 §.

Denna lag gäller utländska betalningsinstituts rätt att affärsmässigt tillhandahålla betaltjänster i Finland. Vad som i 4—6 § föreskrivs om utländska betalningsinstitut tillämpas även på ombud för och filialer till sådana utgivare av elektroniska pengar som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/110/EG om rätten att starta och driva affärsverksamhet i institut för elektroniska pengar samt om tillsyn av sådan verksamhet, om ändring av direktiven 2005/60/EG och 2006/48/EG och om upphävande av direktiv 2000/46/EG, när utgivaren distribuerar elektroniska pengar i Finland via en sådan person.

I denna lag avses med

3) hemstat den stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet där ett betalningsinstitut har auktoriserats,

4) Europeiska bankmyndigheten den europeiska bankmyndighet som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/78/EG.

Bestämmelser om tillsyn över utländska betalningsinstituts verksamhet i Finland och om Finansinspektionens rätt att lämna uppgifter till utländska tillsynsmyndigheter som motsvarar Finansinspektionen, till Europeiska kommissionen och till Europeiska bankmyndigheten finns i denna lag, i lagen om Finansinspektionen (878/2008) och i 4 § 2 mom. i lagen om betalningsinstitut.

Ett utländskt betalningsinstitut kan tillhandahålla betaltjänster i Finland via filial eller ombud, när filialen eller ombudet har införts i ett register över betalningsinstitut som förs i betalningsinstitutets hemstat.

Finansinspektionen ska inom en månad efter att ha fått information från den behöriga myndigheten i betalningsinstitutets hemstat om att betaltjänster börjar tillhandahållas via filial eller ombud bedöma informationen och förse de behöriga myndigheterna i hemstaten med relevant information om de betaltjänster som betalningsinstitutet planerar att tillhandahålla. Finansinspektionen ska i sitt samarbete och sitt utbyte av information med den behöriga myndigheten i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet följa de tekniska standarder för tillsyn som antagits med stöd av artiklarna 28 och 29 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2366 om betaltjänster på den inre marknaden, om ändring av direktiven 2002/65/EG, 2009/110/EG och 2013/36/EU samt förordning (EU) nr 1093/2010 och om upphävande av direktiv 2007/64/EG, nedan betaltjänstdirektivet .

Betalningsinstitut och institut för elektroniska pengar som med stöd av etableringsrätten i väsentlig grad tillhandahåller betaltjänster i Finland ska utse en central kontaktperson. Den centrala kontaktpersonen svarar på institutets vägnar för de kontakter med Finansinspektionen och konsumentombudsmannen som hänför sig till tillsynen över efterlevnaden av betaltjänstlagen. I de tekniska standarder för tillsyn som antas med stöd av artikel 29 i betaltjänstdirektivet anges de omständigheter under vilka en kontaktperson ska utses samt kontaktpersonens uppgifter.

Ett utländskt betalningsinstitut har rätt att bedriva verksamhet i Finland också utan att etablera dotterföretag eller filial eller utan att anlita ombud.

Ett utländskt betalningsinstitut kan börja tillhandahålla betaltjänster i Finland när den behöriga myndigheten i betalningsinstitutets hemstat har gett sitt godkännande. Dessutom tillämpas 4 § 2 mom. på verksamheten.

Om Finansinspektionen upptäcker att ett betalningsinstitut som tillhandahåller betaltjänster via filial eller ombud handlar i strid med denna lag eller bestämmelser eller föreskrifter som utfärdats med stöd av den, ska Finansinspektionen utan dröjsmål informera den behöriga myndigheten i betalningsinstitutets hemstat.

Om ärendets brådskande natur kräver det ska Finansinspektionen vidta de åtgärder som behövs för att förhindra verksamhet som allvarligt kan äventyra betaltjänstanvändarnas ställning. Vid behov kan Finansinspektionen förhindra att nya transaktioner inleds. Åtgärderna ska vara temporära och opartiska. Finansinspektionen ska informera betalningsinstitutet om åtgärderna och om grunderna för dem. Finansinspektionen ska informera den behöriga myndigheten i betalningsinstitutets hemstat och i förekommande fall de behöriga myndigheterna i andra stater inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, Europeiska kommissionen och Europeiska bankmyndigheten om åtgärderna. Myndigheterna ska informeras på förhand, om inte något annat följer av ärendets brådskande natur, och i varje fall utan obefogat dröjsmål. På begränsning av och förbud mot filial- eller ombudsverksamhet och tillhandahållande av betaltjänster tillämpas dessutom 61 § i lagen om Finansinspektionen.

Denna lag träder i kraft den 20 .

Dessutom tillämpas på kreditinstitut som tillhandahåller betaltjänster bestämmelserna om hantering av operativa risker och säkerhetsrisker i 19 a § i lagen om betalningsinstitut och bestämmelserna om anmälan om incidenter och bedrägerier i 19 b § i den lagen.

Denna lag träder i kraft den 20 .

Med andra finansmarknadsaktörer avses i denna lag

10) de som enligt 2 kap. 10 § i lagen om handel med finansiella instrument, 2 kap. 8 § i lagen om värdeandelssystemet och om clearingverksamhet, 16 § i lagen om placeringsfonder, 1 kap. 2 § i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, 3 kap. 1 § i kreditinstitutslagen, 7 kap. 14 § i lagen om investeringstjänster, 11 § i lagen om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat eller 4 kap. 5 § i försäkringsbolagslagen är skyldiga att göra anmälan till Finansinspektionen om förvärv och avyttringar av aktier och andelar,

23) den som tillhandahåller betaltjänster i enlighet med 7 § i lagen om betalningsinstitut, ger ut elektroniska pengar i enlighet med 7 a § i den lagen eller tillhandahåller kontoinformationstjänster i enlighet med 7 b § i den lagen,

Finansinspektionen kan, efter att ha tagit emot en anmälan enligt 3 kap. 1 § i kreditinstitutslagen, 7 kap. 14 § i lagen om investeringstjänster, 16 § i lagen om placeringsfonder, 7 kap. 9 § eller 14 kap. 9 § i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, 11 § i lagen om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat, 21 a eller 21 c § i lagen om betalningsinstitut, 2 kap. 10 § i lagen om handel med finansiella instrument, EU:s förordning om värdepapperscentraler eller 4 kap. 5 § i försäkringsbolagslagen, förbjuda förvärv av i nämnda bestämmelser avsedda ägarandelar i kreditinstitut, värdepappersföretag, fondbolag, AIF-förvaltare, förvaringsinstitut, särskilda förvaringsinstitut, försäkringsbolag samt deras holdingföretag, finans- och försäkringskonglomerats holdingföretag, institut för elektroniska pengar, betalningsinstitut, börser, börsers holdingföretag, värdepapperscentraler eller värdepapperscentralers holdingföretag, om innehavet av andelen skulle äventyra verksamhet enligt sunda och ansvarsfulla ledningsprinciper i det företag eller den organisation förvärvet gäller eller, om förvärvet gäller ett försäkringsbolag, de försäkrade förmånerna, om det finns grundad anledning att misstänka att

1) den anmälningsskyldige inte har ett tillräckligt gott anseende eller en tillräckligt god ekonomisk ställning,

2) tillförlitligheten eller lämpligheten hos företagets eller organisationens ledning eller andra tillståndsvillkor äventyras i företaget eller organisationen på grund av förvärvet,

3) tillsynen över företaget eller organisationen och förutsättningarna för det därtill hörande informationsutbytet mellan myndigheter äventyras på grund av förvärvet, eller

4) förvärvet har samband med penningtvätt eller finansiering av terrorism.

Finansinspektionen kan också förbjuda ett förvärv som avses i 1 mom. om den inte inom behandlingstiden enligt 32 b § 2 mom. har fått tilläggsuppgifter som avses i det momentet eller uppgifter eller utredningar som avses i 3 kap. 1 § 6 mom. i kreditinstitutslagen, 7 kap. 14 § 6 mom. i lagen om investeringstjänster, 16 § 6 mom. i lagen om placeringsfonder, 7 kap. 9 § 5 mom. i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, 11 § 6 mom. i lagen om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat, 21 a § 6 mom. eller 21 c § i lagen om betalningsinstitut eller 4 kap. 5 § 6 mom. i försäkringsbolagslagen. Finansinspektionen kan likaså förbjuda ett förvärv som avses i 1 mom. om den inte inom två månader efter att ha tagit emot anmälan om förvärv av en ägarandel har fått de utredningar som avses i 2 kap. 10 § 5 mom. i lagen om handel med finansiella instrument eller EU:s förordning om värdepapperscentraler. Dessutom kan Finansinspektionen förbjuda ett förvärv om den inte har fått de nödvändiga utredningar som avses i 32 b § 1 mom. inom 60 vardagar från det att den sände den anmälningsskyldige meddelande om de saknade utredningarna.

Finansinspektionen kan när den fattar beslut enligt denna paragraf samtidigt bestämma en tidsfrist inom vilken det anmälda förvärvet ska genomföras vid äventyr att Finansinspektionen kan vidta åtgärder enligt 32 c § eller, i fråga om förvärv av ägarandelar i betalningsinstitut, enligt 21 d § i lagen om betalningsinstitut.

Finansinspektionen ska fatta beslut enligt 32 a § eller, om ECB är behörig myndighet i ärendet, lägga fram ett förslag till beslut inom 60 vardagar från det att inspektionen i enlighet med 1 mom. har bekräftat mottagandet av alla nödvändiga uppgifter (behandlingstid ). Finansinspektionen kan under behandlingstiden, dock inte senare än den femtionde vardagen från det att behandlingstiden inleddes, skriftligt begära behövliga specificerade ytterligare uppgifter. Om ytterligare uppgifter begärs, avbryts behandlingstiden till dess att uppgifterna har lämnats in, dock för högst 20 vardagar eller, om den anmälningsskyldige har sitt säte utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller den anmälningsskyldige är något annat kreditinstitut, värdepappersföretag, institut för elektroniska pengar, försäkringsbolag eller fondbolag än ett sådant som har auktoriserats inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, för högst 30 vardagar. Beslutet om förlängd behandlingstid ska utan dröjsmål delges den anmälningsskyldige.

Finansinspektionen ska ålägga den att betala ordningsavgift som uppsåtligen eller av oaktsamhet

7) försummar eller bryter mot skyldigheten att tillhandahålla en kontobytestjänst enligt 15 a kap. 1 § i kreditinstitutslagen eller 9 a § i lagen om betalningsinstitut, skyldigheten att lämna en beskrivning, ett meddelande eller ett revisionsuttalande enligt 8 a § 1 eller 2 mom. i lagen om betalningsinstitut eller den mottagande tjänsteleverantörens skyldigheter enligt 15 a kap. 3 § i kreditinstitutslagen, den överförande tjänsteleverantörens skyldigheter enligt 15 a kap. 4 § i den lagen eller den överförande tjänsteleverantörens skyldigheter enligt 15 a kap. 5 § i den lagen,

Finansinspektionen är behörig myndighet enligt artikel 22 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2366 om betaltjänster på den inre marknaden, om ändring av direktiven 2002/65/EG, 2009/110/EG och 2013/36/EU samt förordning (EU) nr 1093/2010 och om upphävande av direktiv 2007/64/EG, nedan betaltjänstdirektivet .

Om Finansinspektionen av Europeiska bankmyndigheten eller Europeiska centralbanken får i artikel 96 i betaltjänstdirektivet avsedd information om en allvarlig operativ incident eller säkerhetsincident, ska Finansinspektionen vidta de åtgärder som behövs för att skydda det finansiella systemets omedelbara säkerhet.

Finansinspektionen ska inom två månader från det att den av en utländsk EES-filial eller utländsk EES-tillsynsmyndighet informerats om att filialen inlett verksamhet i Finland eller att det skett betydande förändringar i denna verksamhet informera den utländska EES-filialen eller, om det är fråga om ett utländskt EES-försäkringsbolag, den myndighet som svarar för tillsynen över det försäkringsbolaget, om de krav som gäller filialens verksamhet och tillsynskraven samt om de i allmänt intresse uppställda villkor som det utländska EES-tillsynsobjektet ska iaktta i sin verksamhet i Finland. Vad som föreskrivs i detta moment ska inte tillämpas på utländska värdepappersföretags, utländska betalningsinstituts eller utländska fondbolags filialetableringar i Finland. Bestämmelser om inledande av tilläggspensionsverksamhet i Finland finns i lagen om utländska försäkringsbolag.

Denna lag träder i kraft den 20 .

Skyldiga att betala tillsynsavgift till Finansinspektionen är

3) den som tillhandahåller betaltjänster i enlighet med 7 § i lagen om betalningsinstitut (297/2010), den som ger ut elektroniska pengar i enlighet med 7 a § i den lagen och den som tillhandahåller kontoinformationstjänster i enlighet med 7 b § i den lagen,

Grundavgiften i euro för andra avgiftsskyldiga än de som avses i 4 § och de avgiftsskyldiga bestäms som följer:

Avgiftsskyldiga Grundavgift i euro

värdepapperscentraler enligt lagen om värdeandelssystemet och om clearingverksamhet 278 200

den gamla insättningsgarantifond som avses i lagen om ändring av kreditinstitutslagen (1199/2014) 12 840

säkerhetsfonden enligt kreditinstitutslagen 2 140

juridiska personer som tillhandahåller tjänster enligt 7, 7 a och 7 b § i lagen om betalningsinstitut 1 070

fysiska personer som tillhandahåller tjänster enligt 7, 7 a och 7 b § i lagen om betalningsinstitut 214

ersättningsfonden för investerarskydd enligt lagen om investeringstjänster 3 210

enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder registreringsskyldiga AIF-förvaltare som inte är auktoriserade som fondbolag 1 070

den som bedriver verksamhet med stöd av ett undantag enligt 10 kap. 2 § 3 mom. i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder 2 140

förvaringsinstitut enligt lagen om placeringsfonder 3 210

förvaringsinstitut enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder 3 210

företag som är förvaringsinstitut enligt lagen om placeringsfonder och lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder 5 350

särskilda förvaringsinstitut enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder 2 140

centralinstitutet för sammanslutningen av inlåningsbanker enligt lagen om en sammanslutning av inlåningsbanker (599/2010) 6 420

kreditinstituts och försäkringsbolags holdingföretag samt konglomerats holdingsammanslutning enligt lagen om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat (699/2004) 10 700

börsers och värdepapperscentralers holdingföretag 10 700

värdepappersföretags och försäkringsföreningars holdingföretag 1 070

försäkringsmäklare enligt lagen om försäkringsförmedling 1 070 Grundavgiften höjs med 193 euro för varje registrerad försäkringsmäklare som är anställd hos ett försäkringsmäklarföretag eller hos en enskild näringsidkare vid utgången av året före det då tillsynsavgiften bestäms.

kontoförvaltare enligt lagen om värdeandelssystemet och om clearingverksamhet 6 420

centrala motparter enligt lagen om värdeandelssystemet och om clearingverksamhet 160 500

clearingmedlemmar enligt lagen om värdeandelssystemet och om clearingverksamhet 12 840

clearingfonder enligt 3 kap. 3 § 4 mom. i lagen om värdeandelssystemet och om clearingverksamhet samt registreringsfonder enligt 6 kap. 9 § i den lagen 2 140

emittenter av aktier som i Finland är föremål för handel på en reglerad marknad enligt lagen om handel med finansiella instrument 16 585 Grundavgiften höjs med 17 120 euro om det finns en likvid marknad för aktierna enligt 5 kap. 2 § i lagen om handel med finansiella instrument.

finländska bolag vars emitterade aktier på ansökan har tagits upp till handel på en reglerad marknad enligt lagen om handel med finansiella instrument enbart i någon annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet än Finland 13 375

emittenter av aktier som i Finland är föremål för handel på en reglerad marknad enligt lagen om handel med finansiella instrument, när det är fråga om en avgiftsskyldig enligt 4 § i denna lag eller när emittenten inte har hemort i Finland 11 235 Grundavgiften höjs med 11 770 euro om det finns en likvid marknad för aktierna enligt 5 kap. 2 § i lagen om handel med finansiella instrument.

emittenter av andra värdepapper än aktier, när värdepapperen i Finland är föremål för handel på en reglerad marknad enligt lagen om handel med finansiella instrument 3 210

finländska bolag vars emitterade värdepapper av annat slag än aktier på ansökan har tagits upp till handel på en reglerad marknad enligt lagen om handel med finansiella instrument enbart i någon annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet än Finland 3 210

emittenter av aktier som på ansökan är föremål för handel i Finland på en multilateral handelsplattform enligt lagen om handel med finansiella instrument 4 280

emittenter av värdepapper av annat slag än aktier som på ansökan är föremål för handel i Finland på en multilateral handelsplattform enligt lagen om handel med finansiella instrument 1 070

finländska kreditförmedlare som är registrerade i enlighet med 6 § i lagen om förmedlare av konsumentkrediter som har samband med bostadsegendom, när förmedlarna inte är ombud för någon kreditgivare 1 200

Pensionsskyddscentralen 10 700

trafikskadenämnden och patientskadenämnden 1 070

verksamhetsenheter som avses i 5 § 26 punkten i lagen om Finansinspektionen 19 260

filialer till utländska EES-försäkringsbolag enligt lagen om utländska försäkringsbolag (398/1995) 1 070

sådana utländska EES-tilläggspensionsanstalter enligt lagen om pensionsstiftelser och lagen om försäkringskassor som har filial i Finland 1 070

tredjeländers kreditinstituts representationer 1 070

sådana försäkringsförmedlare enligt lagen om försäkringsförmedling som är registrerade i någon annan EES-stat än Finland och har filial i Finland 321

finansiella motparter enligt artikel 2.8 i EMIR-förordningen, icke-finansiella motparter enligt artikel 2.9 och pensionssystem enligt artikel 2.10 i den förordningen, vilkas hemstat är Finland 10 700

utländska kreditförmedlare enligt 2 § 1 mom. 6 punkten i lagen om förmedlare av konsumentkrediter som har samband med bostadsegendom, när förmedlarna har filial i Finland 400

förmedlare av gräsrotsfinansiering enligt lagen om gräsrotsfinansiering 2 140

registrerade ombud enligt lagen om ombud för obligationsinnehavare 2 140

Denna lag träder i kraft den 20 .

På ett värdepappersföretags ekonomiska verksamhetsförutsättningar, på tillsynen över dess ekonomiska ställning samt på beviljandet av dispens som gäller dessa tillämpas 5 kap. 15 § och 9, 9 a, 10 och 11 kap. i kreditinstitutslagen. Med avvikelse från vad som föreskrivs i 10 kap. 2 § i den lagen ska ett värdepappersföretag alltid ha en kapitalbas som uppgår till minst det belopp som föreskrivs i 1 § i detta kapitel. På värdepappersföretag som omfattas av lagen om resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag (1194/2014) tillämpas dessutom 8 a kap. i kreditinstitutslagen.

Denna lag träder i kraft den 20 .