Överföring av social- och hälsovården till landskap

Syftet med denna lag är att skapa förutsättningar för självstyrelse på större förvaltningsområden (landskap) än en kommun samt för invånarnas möjligheter att delta i och påverka landskapets verksamhet. Lagen syftar också till att främja landskapens utveckling och bidra till planmässighet och ekonomisk hållbarhet i landskapens verksamhet samt att ge landskapen förutsättningar att stödja sina invånares välfärd och en balanserad utveckling av sitt område.

Denna lag tillämpas, om inte något annat föreskrivs genom lag, på ordnandet av landskapens förvaltning och ekonomi samt på sådan verksamhet i landskapet som avses i 4 § 2 mom.

Ett landskap är ett offentligrättsligt samfund som är självstyrande på sitt område enligt vad som föreskrivs i denna lag.

Medlemmar av ett landskap är

1) de vars hemkommun enligt lagen om hemkommun (201/1994) hör till landskapet (invånare i landskapet),

2) kommunerna inom landskapets område,

3) sammanslutningar och stiftelser som har hemort i landskapet,

4) de som äger eller besitter fast egendom i landskapet.

En sammanslutning där landskapet har bestämmande inflytande enligt 1 kap. 5 § i bokföringslagen (1336/1997) är landskapets dottersammanslutning. Landskapet och dess dottersammanslutningar bildar en landskapskoncern. Det som i denna lag föreskrivs om landskapets dottersammanslutningar tillämpas även på stiftelser som landskapet har bestämmande inflytande över.

Utöver landskapets och landskapskoncernens verksamhet omfattar landskapets verksamhet även övrig verksamhet som grundar sig på ägande, avtal och finansiering. I landskapets verksamhet ingår produktion av tjänster som omfattas av landskapets organiseringsansvar i de sammanslutningar, stiftelser och ämbetsverk som ingår i landskapskoncernen och i andra sammanslutningar, stiftelser och ämbetsverk. Landskapsfullmäktiges befogenhet att besluta om landskapets ekonomi och verksamhet som helhet och den styrning och tillsyn av landskapets verksamhet som denna kräver tryggas enligt vad som föreskrivs i denna lag.

Om landskapsindelningen när landskapen inrättas föreskrivs det i lagen om införande av landskapslagen, lagen om ordnande av social- och hälsovård och lagen om ordnande av räddningsväsendet ( / ) och om ändring av landskapsindelningen i lagen om landskapsindelning ( / ).

Landskapet ska sköta de uppgifter som åligger det enligt lag inom följande uppgiftsområden:

1) social- och hälsovården,

2) expertstöd till kommunerna inom främjande av välfärd, hälsa och säkerhet och förebyggande rusmedelsarbete,

3) den regionala alkoholförvaltningen,

4) räddningsväsendet,

5) hälsoskyddet, tobakstillsynen, livsmedelstillsynen, tillsynen över djurs hälsa och välbefinnande samt veterinärtjänsterna,

6) jordbruket och landsbygdsutvecklingen,

7) marknadsordningen för jordbruksprodukter, säkerheten i, kvaliteten på och användningen av jordbrukets produktionsinsatser samt tillsynen rörande växters sundhet,

8) fiskerihushållningen och vattenhushållningen,

9) regionutvecklingsmyndighetens uppgifter, utveckling och finansiering av regionen och dess näringsliv och innovationsmiljöer och den därmed förknippade utbildningen och kompetensutvecklingen, främjandet av kulturen, ordnandet av företags-, arbets- och näringstjänster samt främjandet av integrationen,

10) framsynsverksamheten för regionala utbildningsbehov på kort, medellång och lång sikt och beredningen av regionala utbildningsmål,

11) planeringen av landskapet samt landskapsplanläggningen,

12) främjandet av planeringen av kommunernas områdesanvändning och av ordnandet av byggnadsväsendet,

13) främjandet av skyddet av den biologiska mångfalden och skötseln av kulturmiljön,

14) trafiksystemets funktion, trafiksäkerheten, väg- och trafikförhållandena, den regionala väghållningen, samarbetet inom markanvändningen och produktionen av data om verksamhetsmiljön för användning i den nationella trafiksystemplaneringen,

15) uppgifter i samband med statsunderstöd för enskilda vägar och mobilitetsstyrning,

16) tillsynsuppgifter när det gäller hantering av farliga kemikalier och av explosiva varor,

17) tillsättandet av ett regionalt idrottsråd i samarbete med övriga landskap samt främjande av motion i landskapet genom det regionala idrottsrådets verksamhet samt uppgifter i samband med friluftsleder,

18) främjandet av landskapsidentiteten i regionen i samarbete med regionens övriga aktörer,

19) samordningen av de planer och utvecklingsinsatser som gäller kulturen som en del av genomförandet av landskapsstrategin, landskapsprogrammet och landskapsplanläggningen,

20) främjandet och planeringen av vattentjänsterna, uppgifter kring användningen och skötseln av vattenresurserna samt hanteringen av översvämningsrisker, regionala uppgifter som gäller naturtillgångarna samt genomförande av arbeten som avser miljö, vattentjänster och vattendrag,

21) vatten- och havsskyddet, ordnandet och genomförandet av vatten- och havsvården samt havsområdesplaneringen,

22) produktionen av miljöinformation och förbättrande av miljömedvetenheten,

23) beredskap inom landskapet och samordning av den regionala beredskapen,

24) organiseringen av avbytarservice för lantbruksföretagare och pälsdjursuppfödare samt ersättning av kostnaderna för vikariehjälp för renskötare,

25) regionala uppgifter i anknytning till romska ärenden och de regionala delegationerna för romska ärenden,

26) den regionala organiseringen och utvecklingen av samservicen.

Landskapet kan dessutom sköta

1) utveckling och ordnande av trafiktjänster på landskapsnivå samt planering och ordnande av offentlig persontrafik liksom uppgifter som gäller statsunderstöd för offentlig persontrafik, med undantag för verksamhet inom verksamhetsområdena för de kommunala och regionala myndigheter som avses i IV avd. 1 kap. 3 § 2 och 3 mom. i transportbalken ( / ) och planering och ordnande av trafiken inom dessa områden samt spårtrafik,

2) planering och ordnande av skärgårdstrafiken,

3) sådana uppgifter i anslutning till landskapets uppgiftsområden enligt 1 mom. som överförts från kommunerna till landskapet genom avtal med samtliga kommuner inom landskapet och för vars skötsel kommunerna anvisat finansiering till landskapet,

4) sådana uppgifter inom ordnandet av byggnadstillsynen och miljösektorn som överförts från kommunen till landskapet genom avtal med samtliga kommuner inom landskapet och för vars skötsel kommunerna anvisat finansiering till landskapet,

5) sådana internationella ärenden och kontakter och sådana ärenden och kontakter rörande Europeiska unionen som anknyter till landskapets uppgifter.

Landskapen kan också ha andra särskilt genom lag föreskrivna uppgifter.

Landskapen ska sköta sina uppgifter i samarbete enligt vad som föreskrivs i lag. Bestämmelser om avtalsgrundat samarbete mellan landskap finns i 8 kap.

Landskapet kan organisera skötseln av sina uppgifter självt eller avtala om överföring av organiseringsansvaret på ett annat landskap. Dessutom får organiseringen av uppgifterna, enligt vad som särskilt föreskrivs i lag, samlas på ett eller flera landskap, om det är nödvändigt för att förbättra kvaliteten och tillgången på tjänster, främja tillgodoseendet av språkliga rättigheter eller garantera tillräckliga personalresurser och andra resurser eller tillräcklig särskild expertis som behövs för den berörda uppgiften eller om det är nödvändigt av någon annan motsvarande och grundad anledning.

Landskapet kan också enligt vad som särskilt föreskrivs i lag avtala om överföring av organiseringsansvaret för en uppgift på en eller flera sådana kommuner som enligt landskapets bedömning har tillräckliga ekonomiska och andra resurser att fullgöra uppgiften.

Det landskap som ansvarar för organiseringen av uppgifterna ska svara för att invånarnas lagstadgade rättigheter tillgodoses och för samordningen av tjänstehelheterna samt i fråga om de tjänster som organiseras och andra åtgärder svara för

1) lika tillgång till tjänsterna och åtgärderna,

2) fastställandet av behovet, mängden och kvaliteten i fråga om dem,

3) det sätt som de produceras på,

4) styrningen och tillsynen av produktionen,

5) utövandet av myndigheternas befogenheter.

Landskapet svarar för finansieringen av sina uppgifter även om organiseringsansvaret har överförts på ett annat landskap eller när ett annat landskap enligt lag svarar för skötseln av uppgiften.

Om inte något annat föreskrivs genom lag, får landskapet producera de tjänster som omfattas av dess organiseringsansvar självt eller i samarbete med andra landskap eller enligt avtal skaffa dem av andra tjänsteproducenter. I fråga om skiljande av produktionen av en tjänst som hör till landskapets organiseringsansvar och om skyldigheten att bolagisera produktionen gäller vad som föreskrivs särskilt.

Landskapet kan anförtro offentliga förvaltningsuppgifter åt andra än myndigheter endast om det föreskrivs särskilt om det genom lag.

När landskapet skaffar tjänster av en annan tjänsteproducent kvarstår det organiseringsansvar som avses i 7 § hos landskapet. Dessutom bestäms tjänsteproducentens ansvar för tjänsterna i enlighet med vad som föreskrivs i denna lag eller annanstans och enligt vad som landskapet och tjänsteproducenten har avtalat om ansvarsfördelningen.

Landskapet ska säkerställa att affärsverk som producerar tjänster som omfattas av landskapets organiseringsansvar och sammanslutningar och stiftelser som producerar sådana tjänster har tillräckliga professionella, verksamhetsmässiga och ekonomiska förutsättningar för att producera tjänsterna. Landskapet ska se till att dess förvaltningsstadga och avtalen med tjänsteproducenterna innehåller de bestämmelser som behövs för att landskapets organiseringsansvar ska bli uppfyllt.

Landskapet ska styra och övervaka den tjänsteproduktion som hör till dess organiseringsansvar. Landskapet har trots sekretessbestämmelserna rätt att av tjänsteproducenterna få de uppgifter som är nödvändiga för kontroll av förutsättningarna för att tjänsterna produceras på behörigt sätt och för att genomföra tillsynen. En landskapsmyndighet har dessutom för kontroll av förutsättningarna för att tjänsterna produceras på behörigt sätt och för att genomföra tillsynen rätt att inspektera tjänsteproducentens utrymmen och utrustning och då få tillträde till alla andra utrymmen som tjänsteproducenten förfogar över än sådana som används för boende av permanent natur.

Finansministeriet följer allmänt landskapens verksamhet och ekonomi och ser till att landskapens självstyrelse beaktas vid beredningen av lagstiftning som gäller landskapen.

Regionförvaltningsverket kan med anledning av klagomål undersöka om landskapet har iakttagit gällande lag.

Den plan för de offentliga finanserna som avses i lagen om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i fördraget om stabilitet, samordning och styrning inom Ekonomiska och monetära unionen och om tillämpning av fördraget samt om kraven på de fleråriga ramarna för de offentliga finanserna (869/2012) innehåller en del som gäller landskapens ekonomi.

I den del av planen för de offentliga finanserna som gäller landskapsekonomin bedöms finansieringens tillräcklighet för skötseln av landskapens uppgifter både som en helhet och med avseende på varje landskap. Dessutom behandlas ändringar i den lagstiftning som gäller landskapens uppgifter och skyldigheter, landskapens investeringar, kostnadsutvecklingen, styrningen av landskapen och statens ekonomiska ansvar i anknytning till landskapsekonomin.

Planen för de offentliga finanserna styr ministerierna när de bereder den lagstiftning och styrning som gäller landskapen.

Landskapen ska årligen utarbeta ett förslag gemensamt för landskapens samarbetsområde för de ekonomiskt betydande eller annars exceptionellt vittsyftande investeringar som påbörjas under de fyra räkenskapsperioder som följer på följande räkenskapsperiod och som är väsentliga med hänsyn till organiseringen av hela servicestrukturen eller fler än ett landskaps tjänster. Förslaget ska dessutom innehålla de investeringar som i övrigt är vittsyftande med avseende på social- och hälsovårdens funktionssätt eller servicesystem och som det föreskrivs närmare om i 19 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård ( / ).

I förslaget ska investeringsplanerna för landskapens dottersammanslutningar beaktas. Förslaget ska överlämnas till de behöriga ministerierna före utgången av kalenderåret. Ministerierna ska i samarbete med finansministeriet bereda en samordnad investeringsplan för landskapen. Statsrådet godkänner investeringsplanen som en del av den plan för de offentliga finanserna som avses i 11 §.

Närmare bestämmelser om det belopp som värdet av en investering ska överskrida för att investeringen ska anses vara ekonomiskt betydande inom landskapets olika uppgiftsområden samt om när en investering i övrigt ska anses vara exceptionellt vittsyftande utfärdas genom förordning av statsrådet.

Landskapet får genomföra en i 1 mom. avsedd investering bara om den har godkänts i det statsrådsbeslut om landskapens investeringsplan som avses i 2 mom. Landskapet ska genom den ägarstyrning som avses i 42 § se till att landskapskoncernens investeringar inte står i konflikt med statsrådets beslut.

Som stöd för statsrådets beslutsfattande inför den plan för de offentliga finanserna som avses i 11 § och för den ekonomiska styrningen av landskapen används samråd mellan staten och landskapet. Samrådet leds av finansministeriet.

Vid samrådet mellan staten och ett landskap

1) bedöms hur landskapets kostnader har utvecklats och kommer att utvecklas,

2) bedöms hur den statliga finansieringen och övrig inkomstfinansiering av landskapet har utvecklats och kommer att utvecklas,

3) bedöms de åtgärder i landskapet som är nödvändiga för kostnadshanteringen och övriga åtgärder genom vilka skötseln av uppgifterna och tillgången på tjänster i landskapet kan tryggas med tillgänglig finansiering,

4) granskas hur landskapens investeringar påverkar landskapens ekonomi och verksamhet,

5) behandlas i behövlig utsträckning andra faktorer som rör landskapets verksamhet och ekonomi, såsom läget inom landskapets informationsförvaltning och landskapets digitaliseringsutveckling samt utvecklingsförslag i samband med dessa.

För samrådet och den planering av ekonomin och verksamheten som görs vid ministerierna ska vart och ett av de ministerier som svarar för styrningen av landskapen i deras uppgifter göra en bedömning av uppgifterna och en uppskattning av kostnaderna inom sitt ansvarsområde.

Över samrådet upprättas det ett dokument, där slutsatserna om utvecklingen i landskapens kostnader, åtgärderna och samordningen av landskapens investeringar antecknas.

Ministeriet genomför den styrning av landskapen som föreskrivs annanstans i lag med iakttagande av lagen och och det som bestämts i planen för de offentliga finanserna och vid samrådet.

I anslutning till finansministeriet finns delegationen för landskapsekonomi, som ska främja genomförandet av de strategiska riktlinjerna för landskapsekonomin och samarbetet mellan statliga och regionala aktörer.

Delegationens uppgift är att

1) följa och bedöma de frågor som avses i 13 § 2 mom.,

2) i rådgivande syfte ta ställning till genomförandet av åtgärderna enligt det dokument som nämns i 13 § 4 mom.,

3) behandla den lagstiftning som gäller landskapen samt principiellt viktiga och vittsyftande statliga åtgärder som rör landskapens verksamhet, ekonomi och förvaltning.

Statsrådet tillsätter delegationen för fyra år åt gången. I delegationen ingår representanter för landskapen, finansministeriet och övriga ministerier som ansvarar för styrningen av landskapen i deras uppgifter.

Närmare bestämmelser om delegationens uppgifter och sammansättning utfärdas genom förordning av statsrådet.

Landskapet och kommunerna inom dess område ska för varje fullmäktigeperiod förhandla om samarbetet, målen och arbetsfördelningen vid skötseln av deras uppgifter.

Landskapet har ett landskapsfullmäktige som ansvarar för landskapets verksamhet och ekonomi samt utövar landskapets beslutanderätt.

Landskapsfullmäktige fattar beslut om

1) landskapsstrategin,

2) landskapets förvaltningsstadga,

3) budgeten och ekonomiplanen,

4) principerna för ägarstyrningen samt koncerndirektiv,

5) frågor som gäller det affärsverk som avses i 9 kap.,

6) grunderna för skötseln av tillgångarna och placeringsverksamheten,

7) grunderna för den interna kontrollen och riskhanteringen,

8) de allmänna grunderna för de avgifter som tas ut för tjänster och andra prestationer samt de kundavgifter som tas ut för tjänster som ingår i landskapets organiseringsansvar,

9) ingående av borgensförbindelse eller ställande av annan säkerhet för annans skuld,

10) valet av ledamöter i organ, om inte något annat föreskrivs nedan,

11) grunderna för de förtroendevaldas ekonomiska förmåner,

12) valet av revisorer för landskapet,

13) utseendet av redovisningsskyldiga,

14) godkännande av landskapets bokslut samt ansvarsfrihet,

15) annat som landskapsfullmäktige enligt gällande bestämmelser eller föreskrifter ska besluta om.

Ledamöterna och ersättarna i landskapsfullmäktige utses genom val som förrättas i landskapet (landskapsval). Landskapsfullmäktiges mandattid är fyra år och den börjar vid ingången av juni månad valåret.

Landskapsval är direkta, hemliga och proportionella. Alla röstberättigade har lika rösträtt.

Bestämmelser om förrättandet av landskapsval finns i vallagen (714/1998).

Landskapsfullmäktige beslutar hur många ledamöter som landskapsfullmäktige ska ha. Antalet ska enligt följande bestämmas till ett udda tal enligt antalet invånare i landskapet:

Antal invånare Antal ledamöter minst

högst 200 000 59

200 001–400 000 69

400 001–600 000 79

600 001–800 000 89

mer än 800 000 99

Om landskapsfullmäktige inte fattar något beslut om antalet ledamöter, ska det minimiantal ledamöter som anges i lagen väljas. Om landskapsfullmäktige fattar beslut om ett större antal ledamöter än minimiantalet eller om ett tidigare beslut ändras, ska justitieministeriet underrättas om detta före utgången av året före valåret. Landskapsfullmäktiges beslut om antalet ledamöter får verkställas innan det har vunnit laga kraft. Beslutet får dock inte börja verkställas, om förvaltningsdomstolen förbjuder verkställigheten.

Invånarantalet enligt denna paragraf bestäms enligt de uppgifter som vid utgången av den 30 november året före valåret finns i det befolkningsdatasystem som avses i lagen om befolkningsdatasystemet och Befolkningsregistercentralens certifikattjänster (661/2009).

Till ersättare för fullmäktigeledamöterna väljs av de första icke invalda kandidaterna från varje valförbund, parti och gemensam lista i valet ett lika stort antal som antalet ledamöter, dock minst två. En ledamot som blivit vald i egenskap av kandidat för en valmansförening utanför de gemensamma listorna har ingen ersättare.

Om det konstateras att en ledamot har förlorat sin valbarhet eller om en ledamot har befriats från sitt uppdrag eller avlidit, kallar fullmäktigeordföranden i hans eller hennes ställe för den återstående mandattiden den i ordningen första ersättare från valförbundet, partiet eller den gemensamma listan i fråga som ännu inte kallats till ledamot.

Om landskapsfullmäktige inte är beslutfört på grund av att ledamöter och ersättare är jäviga, ska landskapsvalnämnden med iakttagande av 143 m § 2 mom. i vallagen på begäran av landskapsfullmäktiges ordförande förordna nya ersättare för fullmäktigeledamöterna i enlighet med 1 mom. i denna paragraf. De på detta sätt förordnade ersättarna deltar i landskapsfullmäktiges sammanträden i de ärenden där ledamöterna och ersättarna är jäviga.

Landskapsfullmäktige väljer bland sina ledamöter en ordförande och ett behövligt antal vice ordförande för landskapsfullmäktiges mandattid, om inte landskapsfullmäktige har beslutat att de ska ha en kortare mandattid än landskapsfullmäktiges mandattid. Ordföranden och vice ordförandena väljs vid samma valförrättning.

Landskapsfullmäktiges ordförande och vice ordförande har rätt att närvara och yttra sig vid landskapsstyrelsens sammanträden.

För arbetet i landskapsfullmäktige kan ledamöterna bilda fullmäktigegrupper. En ledamot kan också ensam bilda en fullmäktigegrupp.

För att förbättra fullmäktigegruppernas verksamhetsförutsättningar kan landskapet lämna ekonomiskt stöd för verksamheten inom fullmäktigegrupperna och för åtgärder genom vilka fullmäktigegrupperna främjar landskapets invånares möjligheter att delta och påverka. När stöd beviljas ska stödets användningsändamål specificeras. Stödbeloppet ska uppges i landskapets bokslut särskilt för varje fullmäktigegrupp.

Rösträtt i landskapsval har de finska medborgare, medborgare i andra medlemsstater i Europeiska unionen och isländska och norska medborgare som fyller 18 år senast på valdagen och vars hemkommun enligt lagen om hemkommun hör till landskapet i fråga enligt uppgifterna i befolkningsdatasystemet vid utgången av den 51 dagen före valdagen. Rösträtt i landskapsval har även andra utlänningar som uppfyller villkoren ovan, om de vid nämnda tidpunkt har haft hemkommun i Finland i minst två år.

Rösträtt i landskapsval har dessutom personer som är anställda inom Europeiska unionen eller en i Finland verksam internationell organisation eller är familjemedlemmar till sådana personer och som fyller 18 år senast på valdagen samt som enligt uppgifterna i befolkningsdatasystemet är bosatta i en kommun som hör till landskapet vid utgången av den 51 dagen före valdagen, om

1) uppgifter om personen på personens begäran har registrerats i befolkningsdatasystemet på det sätt som anges i lagen om befolkningsdatasystemet och Befolkningsregistercentralens certifikattjänster,

2) personen skriftligen senast klockan 16 den 52 dagen före valdagen har underrättat magistraten om sin önskan att utöva sin rösträtt i landskapsval eller kommunalval eller inte skriftligen har återkallat en tidigare anmälan.

På rösträtt i folkomröstningar som ordnas i ett landskap tillämpas vad som i 1 och 2 mom. föreskrivs om rösträtt i landskapsval.

Landskapets invånare och de som använder landskapets tjänster har rätt att delta i och påverka landskapets verksamhet. Landskapsfullmäktige ska sörja för mångsidiga och effektiva möjligheter att delta.

Deltagande och inflytande kan främjas i synnerhet genom att

1) diskussionsmöten och invånarråd ordnas,

2) invånarnas åsikter reds ut innan beslut fattas,

3) företrädare för dem som använder tjänsterna väljs in i landskapets organ,

4) tjänsterna planeras och utvecklas tillsammans med dem som använder tjänsterna,

5) möjligheter att delta i planeringen av landskapets ekonomi ordnas,

6) invånare, organisationer och andra sammanslutningar stöds när de tar egna initiativ till att planera och bereda ärenden.

Landskapet ska införa skyldigheter som tryggar genomförandet av de rättigheter som nämns i 1 och 2 mom. i de avtal som landskapet ingår med sammanslutningar och stiftelser som producerar tjänster som omfattas av landskapets organiseringsansvar och, i fråga om affärsverk, i sin förvaltningsstadga. Dessa tjänsteproducenter ska i sin verksamhet se till att möjligheterna till deltagande och inflytande genomförs.

Landskapets invånare samt sammanslutningar och stiftelser som har verksamhet i området har rätt att komma med initiativ i frågor som gäller landskapets verksamhet. Initiativtagaren ska informeras om de åtgärder som vidtagits med anledning av initiativet.

Om antalet initiativtagare enligt 1 mom. motsvarar minst en procent av landskapets invånare, ska frågan tas upp till behandling inom sex månader från det att den väcktes. Initiativtagarnas namn ska samlas in inom ett år från dateringen på initiativet. Ett sådant initiativ ska vara försett med varje initiativtagares namn, födelsetid och hemkommun samt dennes egenhändiga namnteckning. Om namnen samlas in på elektronisk väg i ett datanät, ska stark autentisering enligt lagen om stark autentisering och betrodda elektroniska tjänster (617/2009) användas. När landskapet behandlar initiativet ska det ge representanter för initiativtagarna tillfälle att bli hörda.

Dessutom har de som använder en tjänst som tillhandahålls av landskapet rätt att komma med initiativ i frågor som gäller tjänsten.

Landskapsfullmäktige ska minst en gång om året underrättas om de initiativ som har tagits i frågor som hör till dess behörighet och om de åtgärder som har vidtagits med anledning av initiativen.

Landskapsfullmäktige kan besluta att en rådgivande folkomröstning ska ordnas i landskapet i en fråga som hör till landskapet. Ändring i landskapsfullmäktiges beslut om att ordna folkomröstning får inte sökas genom besvär.

Alla röstberättigade har lika rösträtt. Omröstningen är hemlig.

För väckande av initiativ till en folkomröstning behövs det minst tre procent av de invånare i landskapet som fyllt 15 år. Landskapsfullmäktige ska utan dröjsmål avgöra om en folkomröstning enligt initiativet ska ordnas. När landskapet behandlar initiativet ska det ge representanter för initiativtagarna tillfälle att bli hörda.

Bestämmelser om ordnande av folkomröstningar finns i lagen om förfarandet vid rådgivande folkomröstningar i landskap och kommuner (656/1990).

Landskapsstyrelsen ska inrätta ett ungdomsfullmäktige för landskapet eller en motsvarande påverkansgrupp för unga för att garantera den unga befolkningens möjligheter att delta och påverka, ett äldreråd för landskapet för att garantera den äldre befolkningens möjligheter att delta och påverka och ett råd för personer med funktionsnedsättning för landskapet för att garantera möjligheterna för personer med funktionsnedsättning att delta och påverka. Medlemmarna i dessa organ ska väljas bland medlemmarna i motsvarande påverkansorgan i de kommuner som hör till landskapet på så vis att det från varje sådant kommunalt organ väljs minst en representant. Landskapsstyrelsen ska sörja för verksamhetsförutsättningarna för de organ som avses ovan.

De organ som avses i 1 mom. ska ges möjlighet att påverka planering, beredning, genomförande och uppföljning inom olika verksamheter i landskapet i frågor som är eller som ett organ bedömer vara av betydelse för barnen, de unga, de äldre eller personer med funktionsnedsättning och med hänsyn till de tjänster dessa befolkningsgrupper behöver. Organen ska också tas med när former för delaktighet och hörande utvecklas i landskapet.

I tvåspråkiga landskap ska landskapsstyrelsen tillsätta ett påverkansorgan för den språkliga minoriteten. Till medlemmar i organet väljs personer som representerar de invånare i landskapet som hör till den språkliga minoriteten.

Påverkansorganet för den språkliga minoriteten har till uppgift att utreda, bedöma och fastställa vilka tjänster landskapets språkliga minoritet har behov av på sitt eget språk och följa tillgången på tjänsterna och deras kvalitet. Organets uppgift är att utifrån utredningarna, bedömningarna och uppföljningen lägga fram förslag till landskapsstyrelsen om hur de tjänster som tillhandahålls på minoritetens språk ska utvecklas och om kraven på personalens språkkunskaper och utvecklingen av språkkunskaperna. Organet kan även ha andra uppgifter som landskapsstyrelsen bestämmer. Organet ska årligen lämna landskapsstyrelsen en berättelse om hur tjänsterna på minoritetens språk har genomförts.

I landskap där det ingår kommuner som hör till samernas hembygdsområde ska landskapsstyrelsen tillsätta ett påverkansorgan för samiskan. Till medlemmar i organet väljs personer som representerar de samiskspråkiga invånarna. Minst en tredjedel av organets medlemmar ska utses bland de personer som sametinget föreslår. På organet tillämpas i övrigt vad som i 2 mom. föreskrivs om påverkansorganet för den språkliga minoriteten.

Landskapet ska informera invånarna, de som använder landskapets tjänster, organisationer och andra sammanslutningar om landskapets verksamhet. Landskapet ska ge tillräcklig information om de tjänster som landskapet ordnar, landskapets ekonomi, ärenden som bereds i landskapet och planer som gäller ärendena, behandlingen av ärendena, beslut som fattats och beslutens effekter. Landskapet ska informera om hur man kan delta i och påverka beredningen av besluten.

I fråga om beredningen av ärenden som behandlas av organen ska landskapet se till att de uppgifter som behövs med hänsyn till den allmänna tillgången till information läggs ut på det allmänna datanätet när föredragningslistan är färdig. Landskapet ska i sin kommunikation på nätet se till att sekretessbelagda uppgifter inte läggs ut på det allmänna datanätet och att skyddet för privatlivet och skyddet för personuppgifter tillgodoses i kommunikationen.

Landskapet ska införa skyldigheter som syftar till att trygga genomförandet av de rättigheter som nämns i 1 mom. i de avtal som landskapet ingår med de sammanslutningar och stiftelser som producerar tjänster som omfattas av landskapets organiseringsansvar och, i fråga om affärsverk, i sin förvaltningsstadga. Dessa tjänsteproducenter ska i sin verksamhet sörja för att kommunikationen genomförs.

I kommunikationen ska det användas ett klart och begripligt språk och olika invånargruppers behov ska beaktas.

I landskapet ska det förutom landskapsfullmäktige finnas en landskapsstyrelse och en revisionsnämnd.

Landskapsfullmäktige kan tillsätta

1) nämnder som lyder under landskapsstyrelsen för skötseln av uppgifter av bestående natur,

2) direktioner som lyder under landskapets organ för skötseln av en bestämd uppgift,

3) sektioner i landskapsstyrelsen samt i nämnder och direktioner.

Landskapsstyrelsen, och med stöd av ett beslut av landskapsfullmäktige även andra organ, kan tillsätta en kommitté för att sköta en viss uppgift.

Landskapsfullmäktige kan besluta att

1) något annat organ än landskapsfullmäktige utser ledamöterna eller en del av ledamöterna i en direktion,

2) ledamöterna eller en del av ledamöterna i en direktion, enligt de grunder som landskapsfullmäktige fastställer, utses på förslag av landskapets invånare, landskapets anställda eller dem som använder tjänsterna.

En ersättare i ett organ kan också vara ledamot i en sektion. Landskapsfullmäktige kan besluta att också andra än ledamöter och ersättare i organet kan väljas till ledamöter i en sektion, dock inte till ordförande.

För organens ledamöter utses personliga ersättare på vilka tillämpas vad som föreskrivs om ordinarie ledamöter.

Särskilda bestämmelser gäller för jämställdheten mellan kvinnor och män vid valet av ledamöter i organen.

Ledamöterna i organen utses för landskapsfullmäktiges mandattid, om inte landskapsfullmäktige har beslutat att de ska ha en kortare mandattid än landskapsfullmäktiges mandattid eller något annat föreskrivs nedan. Om ledamöterna i en sektion utses av ett organ, bestämmer organet samtidigt deras mandattid. En sådan kommitté som avses i 29 § 3 mom. tillsätts för högst det tillsättande organets mandattid.

Ledamöterna i landskapsstyrelsen, i revisionsnämnden och i andra nämnder ska utses vid ett sammanträde som landskapsfullmäktige håller i juni månad.

Landskapsfullmäktige eller ett annat organ som ansvarar för valet utser bland dem som valts till ledamöter en ordförande och ett tillräckligt antal vice ordförande för organet. Ordföranden och vice ordförandena väljs vid samma valförrättning.

Landskapsfullmäktige kan besluta att landskapsfullmäktiges och landskapsstyrelsens ordförande och vice ordförande samt nämndernas ordförande är förtroendevalda på hel- eller deltid.

Landskapsfullmäktige kan under pågående mandattid återkalla uppdragen för de förtroendevalda som landskapsfullmäktige har valt till något av landskapets organ eller till ett organ som är gemensamt för flera landskap, om de eller någon av dem inte har landskapsfullmäktiges förtroende. Beslutet om återkallande av uppdrag gäller samtliga förtroendevalda i organet.

Landskapsfullmäktige kan under pågående mandattid återkalla uppdragen för ordföranden och vice ordförandena i landskapsfullmäktige och de organ som landskapsfullmäktige valt, om någon av dem inte har landskapsfullmäktiges förtroende. Beslutet om återkallande av uppdrag gäller presidiet i dess helhet.

Ett ärende som gäller återkallande av uppdrag för förtroendevalda eller ett presidium väcks på framställning av landskapsstyrelsen eller om minst en fjärdedel av ledamöterna i landskapsfullmäktige har tagit initiativ till det.

När ett i 33 § avsett ärende som gäller återkallande av förtroendeuppdrag eller ett i 41 § avsett ärende som gäller uppsägning av landskapsdirektören eller förflyttning av honom eller henne till andra uppgifter har väckts, kan landskapsfullmäktige tillsätta ett tillfälligt utskott för att bereda ärendet. Utskottets ledamöter ska vara ledamöter eller ersättare i landskapsfullmäktige.

Ett tillfälligt utskott kan också tillsättas för att avge utlåtanden och granska förvaltningen.

Det tillfälliga utskottet ska inhämta landskapsstyrelsens utlåtande i de ärenden som det ska bereda.

Om det i landskapsstyrelsen finns ledamöter och ersättare som är jäviga att sköta uppgifter som åligger landskapsstyrelsen enligt 36 eller 37 § och landskapsstyrelsen därför inte är beslutför, ska landskapsfullmäktige tillsätta ett tillfälligt utskott för att sköta de ärenden i landskapsstyrelsen som ledamöterna och ersättarna är jäviga att behandla. På valbarheten till ledamot i ett utskott som tillsätts för denna uppgift tillämpas vad som föreskrivs om valbarhet till ledamot i landskapsstyrelsen och på utskottet tillämpas i övrigt vad som föreskrivs om landskapsstyrelsen. Mandattiden för ett tillfälligt utskott som tillsatts för denna uppgift upphör när behandlingen av dessa frågor i landskapet har upphört.

Landskapet ska ha en strategi, i vilken landskapsfullmäktige beslutar om de långsiktiga målen för landskapets verksamhet och ekonomi. I landskapsstrategin ska hänsyn tas till

1) främjandet av invånarnas välfärd inom landskapets uppgiftsområde,

2) de strategiska riktlinjerna för ordnande och produktion av tjänster,

3) de mål för tjänsterna som sätts upp i lagar som gäller landskapets uppgifter,

4) utvecklingen av områdena, områdesanvändningen, livsmiljöns kvalitet och regionens näringar,

5) ägarpolitiken,

6) personalpolitiken,

7) invånarnas möjligheter att delta och påverka.

Landskapsstrategin ska grunda sig på en bedömning av läget i landskapet vid den tidpunkt då strategin utarbetas samt av framtida förändringar i omvärlden och deras inverkan på fullgörandet av landskapets uppgifter. I strategin ska det också anges hur genomförandet av strategin utvärderas och följas upp.

Bestämmelser om att landskapsstrategin ska beaktas när landskapets budget och ekonomiplan görs upp finns i 97 §. Strategin ska ses över åtminstone en gång under landskapsfullmäktiges mandattid.

Landskapets verksamhet leds i enlighet med den landskapsstrategi som landskapsfullmäktige har godkänt.

Landskapsstyrelsen leder landskapets verksamhet, förvaltning och ekonomi.

Landskapets förvaltning, skötseln av landskapets ekonomi samt landskapets övriga verksamhet leds av en landskapsdirektör, som är underställd landskapsstyrelsen.

Landskapsstyrelsens ska

1) svara för landskapets förvaltning och skötseln av landskapets ekonomi,

2) svara för beredningen och verkställigheten av landskapsfullmäktiges beslut och för tillsynen över beslutens laglighet,

3) bevaka landskapets intresse och, om inte något annat anges i förvaltningsstadgan, företräda landskapet och föra landskapets talan,

4) företräda landskapet som arbetsgivare och svara för landskapets personalpolitik,

5) svara för samordningen av landskapets verksamhet,

6) svara för ägarstyrningen av landskapskoncernen samt för styrningen och övervakningen av andra som producerar tjänster som omfattas av landskapets organiseringsansvar,

7) sörja för landskapets interna kontroll och ordnandet av riskhanteringen,

8) sörja för ordnandet av internrevision av landskapet.

Bestämmelser om landskapsstyrelsens uppgifter inom ägarstyrningen av landskapskoncernen och koncernövervakningen finns i 44 §.

Landskapsstyrelsens ordförande leder den politiska samverkan som krävs för fullgörandet av landskapsstyrelsens uppgifter. Bestämmelser om övriga uppgifter för landskapsstyrelsens ordförande finns i förvaltningsstadgan.

Landskapsdirektören väljs av landskapsfullmäktige. Landskapsdirektören kan väljas tills vidare eller för viss tid och han eller hon står i tjänsteförhållande till landskapet.

Om ingen i valet av landskapsdirektör har fått över hälften av de avgivna rösterna, förrättas ett nytt val mellan de två som har fått flest röster. Den som i detta val har fått flest röster blir vald.

Landskapsdirektören har rätt att föra landskapsstyrelsens talan och att få upplysningar av landskapets myndigheter och ta del av deras handlingar, om inte något annat följer av sekretessbestämmelserna.

Landskapet och landskapsdirektören ska ingå ett direktörsavtal, i vilket det avtalas om förutsättningarna för ledningen av landskapet. Om landskapet enligt förvaltningsstadgan har en direktör som svarar för ordnandet av social- och hälsovården, ska landskapet ingå ett direktörsavtal även med denne.

I direktörsavtalet kan det bestämmas om arbetsfördelningen mellan landskapsdirektören och landskapsstyrelsens ordförande vid ledningen av landskapet, med beaktande av vad som anges i förvaltningsstadgan.

I direktörsavtalet kan det bestämmas om förfarandet för avgörande av meningsskiljaktigheter i anslutning till skötseln av landskapsdirektörens tjänst på annat sätt än enligt förfarandet i 41 §. I direktörsavtalet kan det avtalas om ett avgångsvederlag som ska betalas direktören. I sådana fall ska avtalet godkännas av landskapsfullmäktige.

Landskapsfullmäktige kan säga upp landskapsdirektören eller förflytta honom eller henne till andra uppgifter, om han eller hon har förlorat landskapsfullmäktiges förtroende. Detsamma gäller den direktör som svarar för ordnandet av social- och hälsovården i landskapet.

Saken väcks på framställning av landskapsstyrelsen eller om minst en fjärdedel av ledamöterna i landskapsfullmäktige har tagit initiativ till det. När saken bereds ska direktören underrättas om vad förlusten av förtroende grundar sig på och ges tillfälle att bli hörd.

För ett beslut som avses i 1 mom. krävs att minst två tredjedelar av alla ledamöter i landskapsfullmäktige understöder det. Beslutet får verkställas omedelbart. Samtidigt kan direktören befrias från sina uppgifter.

Med ägarstyrning avses åtgärder genom vilka landskapet som ägare eller medlem medverkar i förvaltningen och verksamheten i ett bolag eller en annan sammanslutning.

Åtgärderna kan åtminstone gälla avtal om bolagsbildning, bestämmelser i bolagsordningen, avtal om produktion av tjänster och andra avtal, personval, anvisningar till personer som företräder landskapet i olika sammanslutningar samt annat utövande av landskapets bestämmande inflytande.

Genom ägarstyrningen ska det ses till att landskapskoncernens intresse som helhet beaktas i verksamheten i landskapets dottersammanslutningar. Ägarstyrningen ska säkerställa lika tillgång till tjänster samt tjänsternas kvalitet, genomslag och kostnadseffektivitet i verksamheten i landskapets dottersammanslutningar. Ägarstyrningen ska också säkerställa öppenhet och kommunikation samt tjänsteanvändarnas och landskapsinvånarnas möjligheter att delta och påverka.

I sammansättningen av styrelserna för landskapets dottersammanslutningar ska en med tanke på sammanslutningens verksamhetsområde tillräcklig sakkunskap om ekonomin och affärsverksamheten beaktas.

Koncerndirektivet tillämpas på ägarstyrningen av landskapets dottersammanslutningar och i tillämpliga delar på ägarstyrningen av intressesammanslutningar.

I koncerndirektivet ska det meddelas behövliga bestämmelser åtminstone om

1) planeringen och styrningen av landskapskoncernens ekonomi och investeringar,

2) ordnandet av koncernövervakningen, rapporteringen och riskhanteringen,

3) informationen och tryggad rätt för landskapets förtroendevalda att få upplysningar,

4) skyldigheten att inhämta landskapets åsikt före beslutsfattandet,

5) koncernens interna tjänster,

6) sammansättningen och utnämningen av styrelserna för landskapets dottersammanslutningar,

7) en god förvaltnings- och ledningspraxis i landskapets dottersammanslutningar,

8) landsskapskoncernens beredskapsplanering, beredskap och dess samordning.

Till landskapets koncernledning hör landskapsstyrelsen, landskapsdirektören och andra i förvaltningsstadgan angivna myndigheter. Koncernledningens uppgifter och befogenhetsfördelning fastställs i förvaltningsstadgan.

Koncernledningen svarar för genomförandet av ägarstyrningen i landskapskoncernen och för ordnandet av koncernövervakningen, om inte något annan bestäms i förvaltningsstadgan.

Landskapsstyrelsen ska ordna en oberoende internrevision av landskapet.

Utöver det lagfästa samarbetet mellan landskapen får landskapen sköta uppgifter tillsammans med stöd av avtal på det sätt som anges i detta kapitel.

Om landskapet i enlighet med 7 § avtalar om att organiseringsansvaret för en uppgift som enligt lag åligger landskapet ska överföras på ett annat landskap, tillämpas inte lagen om offentlig upphandling och koncession (1397/2016), nedan kallad upphandlingslagen, på överföringen.

Landskapen får producera tjänster genom samarbete, om samarbete föreskrivs i lag eller om det är fråga upphandling hos en anknuten enhet enligt 15 § i upphandlingslagen eller upphandling hos en annan upphandlande enhet enligt 16 § den lagen.

Ett landskap kan sköta en uppgift för ett eller flera landskaps räkning så att landskapen har ett gemensamt organ som svarar för skötseln av uppgiften. Det landskap som sköter uppgiften kallas ansvarigt landskap.

Landskapen kan komma överens om att en del av ledamöterna i det gemensamma organet utses av de andra landskapen.

I ett avtal om ett gemensamt organ ska det åtminstone bestämmas om

1) organets uppgifter och vid behov om överföringen av det organiseringsansvar som avses i 7 §,

2) organets sammansättning och de andra landskapens rätt att utse ledamöter i organet,

3) grunderna för kostnaderna och fördelningen av dem,

4) avtalets giltighet och uppsägning av avtalet.

Landskapen kan genom överensstämmande beslut inrätta en gemensam tjänst.

Tjänsteinnehavaren står i tjänsteförhållande till vart och ett av landskapen i fråga.

De landskap som deltar i arrangemanget ska åtminstone komma överens om vilket landskap som ansvarar för fullgörandet av arbetsgivarens förpliktelser samt om grunderna för kostnaderna och fördelningen av dem.

En uppgift som enligt lag åligger landskapet eller någon av dess myndigheter och som får delegeras till en tjänsteinnehavare kan genom avtal anförtros ett annat landskaps tjänsteinnehavare.

Avtalet ska innehålla behövliga bestämmelser åtminstone om uppgiftens innehåll, uppföljningen av skötseln av uppgiften, grunderna för kostnaderna och fördelningen av dem samt om avtalets giltighet och uppsägning av avtalet.

Landskapet ska inrätta ett eller flera affärsverk med uppgift att producera sådana social- och hälsovårdstjänster som omfattas av landskapets organiseringsansvar, och andra tjänster enligt vad som föreskrivs särskilt, samt utföra uppgifter som landskapet har anvisat verket utifrån sitt organiseringsansvar. Varje affärsverk ansvarar för den utövning av offentlig makt som krävs för de tjänster det har ansvar för att producera. Affärsverken ska också ge landskapet experthjälp när det gäller att fullgöra landskapets uppgifter. Uppgifterna för landskapets affärsverk anges närmare i förvaltningsstadgan.

Landskapets affärsverk fungerar som en del av landskapet.

Landskapsfullmäktige beslutar om

1) målen för affärsverkets verksamhet, samordningen av servicesystemet samt andra förutsättningar och skyldigheter för tjänsteproduktionen,

2) affärsverkets skyldigheter att upphandla tjänster av andra producenter och de allmänna förutsättningar som gäller för tjänster som upphandlas,

3) de ekonomiska målen för affärsverket och verkets bindande utgifts- och inkomstposter,

4) val av samt återkallande av uppdrag och beviljande av avsked för affärsverkets direktionsledamöter och ordförande,

5) affärsverkets investeringsplan.

Landskapets affärsverk ska ha en direktion, som styr och övervakar affärsverkets verksamhet. Direktionen svarar för att verkets förvaltning och verksamhet samt den interna kontrollen, internrevisionen och riskhanteringen ordnas på behörigt sätt. Dessutom ska direktionen se till att affärsverket bedriver sin verksamhet enligt landskapets mål för verksamheten och ekonomin.

Direktionen ska

1) bestämma hur affärsverkets verksamhet ska utvecklas inom ramen för de mål som landskapsfullmäktige har satt för verksamheten och ekonomin samt följa och till landskapsfullmäktige rapportera hur målen nås,

2) godkänna affärsverkets budget och ekonomiplan före utgången av året i enlighet med de bindande mål och utgifts- och inkomstposter som landskapsfullmäktige har satt,

3) upprätta affärsverkets bokslut,

4) utse och säga upp affärsverkets direktör och besluta om direktörsavtalet,

5) besluta om affärsverkets investeringar och övriga utgifter med lång verkningstid i enlighet med landskapets investeringsplan,

6) besluta vem som har rätt att teckna affärsverkets namn,

7) bevaka affärsverkets intressen och, om inte något annat bestäms i förvaltningsstadgan, företräda landskapet och föra dess talan inom affärsverkets uppgiftsområde.

Direktionens övriga uppgifter anges i förvaltningsstadgan.

Affärsverkets direktion och dess presidium väljs av landskapsfullmäktige. Antalet direktionsledamöter och ledamöternas mandattid anges i förvaltningsstadgan. På återkallande av uppdragen för direktionen, ledamöter i direktionen och direktionens ordförande tillämpas bestämmelserna om återkallande av förtroendeuppdrag under pågående mandattid i 33 §. Ärenden som gäller återkallande av dessa uppdrag bereds av landskapsstyrelsen.

Direktionsledamöter ska ha tillräcklig sakkunskap om ekonomi och affärsverksamhet eller ledningskompetens inom affärsverkets verksamhetsområde. Ledamöterna får inte vara medlemmar i något sådant annat landskapsorgan som avses i 29 §. Affärsverkets direktör får inte vara ledamot av direktionen.

Direktionsledamöterna och direktören får inte vara styrelseledamöter i en dottersammanslutning till landskapet. Den som enligt 62 § inte är valbar till landskapsstyrelsen får inte vara ledamot av direktionen.

Affärsverket ska ha en direktör som står i tjänsteförhållande till landskapet. Direktören kan väljas antingen tills vidare eller för viss tid. Direktören lyder under direktionen och leder och utvecklar affärsverkets verksamhet. Direktören ska ha tillräcklig sakkunskap om ekonomi och affärsverksamhet eller ledningskompetens inom affärsverkets verksamhetsområde.

Direktören har rätt att föra direktionens talan, om inte något annat bestäms i förvaltningsstadgan.

På direktörens direktörsavtal tillämpas vad som i 40 § föreskrivs om direktörsavtal. Direktören kan sägas upp eller förflyttas till andra uppgifter, om han eller hon har förlorat direktionens förtroende. När saken bereds ska direktören underrättas om vad förlusten av förtroende grundar sig på och ges tillfälle att bli hörd. Beslutet får verkställas omedelbart. Samtidigt kan direktören befrias från sina uppgifter.

På ekonomin i landskapets affärsverk tillämpas bestämmelserna om landskapets ekonomi, dock så att

1) budgeten och ekonomiplanen för ett affärsverk görs upp som en separat del av landskapets budget och ekonomiplan,

2) bokföringen för ett affärsverk ska särredovisas i landskapets bokföring,

3) ett särskilt bokslut för räkenskapsperioden upprättas över verksamheten i affärsverket; det särskilda bokslutet lämnas till revisorerna för granskning och förs till behandling i landskapsstyrelsen,

4) bokslutet för ett affärsverk undertecknas av direktionens ledamöter och affärsverkets direktör,

5) det av räkenskapsperiodens resultat för ett affärsverk kan göras en investeringsreservering högst till beloppet av landskapets överskottsposter,

6) förslag till behandling av räkenskapsperiodens resultat för ett affärsverk läggs fram av direktionen i verksamhetsberättelsen.

Förtroendevalda i landskapet är ledamöterna och ersättarna i landskapsfullmäktige, personer som har valts till ledamöter i landskapets organ samt andra personer som har valts för att sköta förtroendeuppdrag i landskapet. En tjänsteinnehavare eller arbetstagare i landskapet som på grundval av sin uppgift har valts till ledamot i ett landskapsorgan är dock inte förtroendevald i landskapet.

De förtroendevalda ska främja landskapets och invånarnas intressen samt sköta sitt förtroendeuppdrag med värdighet och så som uppdraget förutsätter.

På en person som landskapet har valt att sköta ett statligt förtroendeuppdrag tillämpas vad som föreskrivs om landskapets förtroendevalda.

Till ett förtroendeuppdrag får endast den väljas som har gett sitt samtycke till att ta emot uppdraget. Som fullmäktigekandidat får endast den ställas upp som skriftligen har gett sitt samtycke till att ta emot fullmäktigeuppdraget.

En förtroendevald och en person som är på förslag till något annat förtroendeuppdrag än fullmäktigeledamot ska på begäran av landskapsfullmäktige eller organet i fråga lämna en redogörelse för de omständigheter som kan vara av betydelse vid bedömningen av om han eller hon är valbar.

Den som har giltiga skäl kan avgå från ett förtroendeuppdrag. Det organ som utsett den förtroendevalda beslutar om beviljande av avsked. Ledamöter och ersättare i landskapsfullmäktige beviljas avsked av landskapsfullmäktige.

Valbar till förtroendeuppdrag i ett landskap är den som

1) är invånare i landskapet,

2) har rösträtt i landskapsval i något landskap det år då fullmäktigeledamöterna väljs eller val för ett annat förtroendeuppdrag förrättas, och

3) inte har förklarats omyndig.

Valbar till landskapsfullmäktige är inte

1) en statstjänsteman som sköter tillsynsuppgifter som direkt gäller landskapsförvaltningen,

2) den som är anställd hos landskapet i en ledande uppgift inom landskapsstyrelsens eller en nämnds uppgiftsområde eller inom något av landskapets affärsverk eller i en därmed jämförbar ansvarsfull uppgift,

3) den som är anställd hos en sammanslutning eller stiftelse där landskapet har bestämmande inflytande och som vad ställningen beträffar kan jämföras med en sådan person anställd av landskapet som avses i 2 punkten,

4) den som är ledamot i styrelsen eller ett därmed jämförbart organ eller är i ledande eller ansvarsfull ställning eller därmed jämförbar ställning i något av landskapets affärsverk eller i en sammanslutning eller stiftelse som producerar social- och hälsovårdstjänster eller andra tjänster som omfattas av landskapets organiseringsansvar.

Den som är anställd i en uppgift som avses i 1 mom. är valbar till fullmäktigeledamot, om anställningsförhållandet upphör innan ledamöternas mandattid börjar.

Valbar till landskapsstyrelsen är den som är valbar till landskapsfullmäktige, dock inte

1) den som är anställd hos landskapet och lyder direkt under landskapsstyrelsen,

2) den som i en uppgift jämförbar med en uppgift som avses i 1 punkten är anställd hos en sammanslutning eller stiftelse där landskapet har bestämmande inflytande,

3) den som är anställd hos landskapet och som är föredragande i en nämnd eller annars svarar för beredningen av ärenden som kommer att behandlas av landskapsstyrelsen,

4) den som är ledamot i styrelsen eller i ett därmed jämförbart organ eller i en ledande och ansvarsfull uppgift eller i en därmed jämförbar ställning i en affärsdrivande sammanslutning eller stiftelse, om det är fråga om en sådan sammanslutning som kan ha väsentlig nytta eller lida väsentlig skada av hur de ärenden avgörs som normalt behandlas i landskapsstyrelsen.

Ordföranden i styrelsen eller i ett därmed jämförbart organ för en sammanslutning som sköter bevakningen av personalens intressen i landskapet är inte valbar till landskapsstyrelsen. Valbar är inte heller den som i egenskap av förhandlare för sammanslutningen eller i annan motsvarande egenskap svarar för intressebevakningen.

Majoriteten av ledamöterna i landskapsstyrelsen ska vara personer som inte är anställda hos landskapet eller hos en sammanslutning eller en stiftelse där landskapet har bestämmande inflytande.

Valbar till en nämnd är den som är valbar till landskapsfullmäktige, dock inte

1) den som är anställd hos landskapet och lyder under nämnden eller direktionen för ett affärsverk,

2) den som är anställd hos en sammanslutning eller stiftelse som bedriver verksamhet inom nämndens uppgiftsområde och där landskapet har bestämmande inflytande,

3) den som inom nämndens uppgiftsområde är anställd hos en sammanslutning eller stiftelse som producerar social- och hälsovårdstjänster eller andra tjänster som omfattas av landskapets organiseringsansvar,

4) den som är ledamot i styrelsen eller i ett därmed jämförbart organ eller har en ledande och ansvarsfull uppgift eller har en därmed jämförbar ställning i en affärsdrivande sammanslutning, om det är fråga om en sådan sammanslutning som kan ha väsentlig nytta eller lida väsentlig skada av hur de ärenden avgörs som normalt behandlas i nämnden.

På ett organ som huvudsakligen sköter personalfrågor tillämpas 62 § 2 mom.

Till en direktion eller en kommitté kan väljas också den som inte är valbar till landskapsstyrelsen och nämnder eller som inte är invånare i landskapet. Bestämmelser om valbarhet till affärsverkens direktioner finns i 55 §.

Valbar till revisionsnämnden är inte

1) en ledamot i landskapsstyrelsen

2) den som i enlighet med bestämmelserna om jävsgrunder i 28 § 2 och 3 mom. i förvaltningslagen (434/2003) är närstående till en ledamot i landskapsstyrelsen, till en direktionsledamot i ett affärsverk, till landskapsdirektören eller till direktören för ett affärsverk,

3) den som är anställd hos landskapet eller hos en sammanslutning eller stiftelse där landskapet har bestämmande inflytande,

4) den som inte är valbar till landskapsstyrelsen.

I ett organ enligt 48 § som är gemensamt för flera landskap kan de vara ledamöter som är valbara till motsvarande organ i de landskap som saken gäller.

Om en förtroendevald förlorar sin valbarhet ska det organ som utsett honom eller henne konstatera att förtroendeuppdraget har upphört. I fråga om en fullmäktigeledamot fattas beslutet av landskapsfullmäktige. Beslutet verkställs omedelbart.

En förtroendevald förlorar inte sin valbarhet till ett organ, om han eller hon tillfälligt för högst sex månader anställs i ett anställningsförhållande som avses i 61–64 §. Den förtroendevalda får dock inte sköta sitt förtroendeuppdrag så länge anställningen varar.

En förtroendevald kvarstår i sitt uppdrag under den tid för vilken han eller hon har valts och även därefter, tills någon annan har valts till uppdraget. Till ett förtroendeuppdrag som blivit ledigt under pågående mandattid ska en ny förtroendevald utses för den återstående mandattiden.

En förtroendevald som har valts till ett uppdrag ska också sköta sitt uppdrag tills saken slutgiltigt har avgjorts, om

1) besvär anförs över valet av förtroendevalda,

2) avsked inte har beviljats, eller

3) landskapsstyrelsen med stöd av 83 § har vägrat verkställa landskapsfullmäktiges valbeslut.

Till ett förtroendeuppdrag på hel- eller deltid kan väljas den som har gett sitt samtycke till att ta emot uppdraget.

En förtroendevald på heltid har rätt att få tjänst- eller arbetsledighet från sitt arbete under den tid som förtroendeuppdraget på heltid varar. Om ett förtroendeuppdrag på heltid upphör i förtid på grund av att personen förlorat sin valbarhet eller förtroendeuppdraget återkallats, har personen rätt att avbryta sin tjänst- eller arbetsledighet genom att anmäla detta till arbetsgivaren minst en månad innan han eller hon återvänder till arbetet.

En förtroendevald som behöver ledighet för ett förtroendeuppdrag på deltid ska komma överens om denna med sin arbetsgivare. Arbetsgivaren kan inte utan vägande skäl som hänger samman med arbetet vägra att bevilja ledighet för skötseln av ett förtroendeuppdrag på deltid. Arbetsgivaren ska på begäran skriftligen redogöra för grunderna för sin vägran.

Landskapsfullmäktige beslutar om månadslön och ersättningar som ska betalas till förtroendevalda på hel- eller deltid. Förtroendevalda på hel- eller deltid har rätt till semester, sjukledighet och familjeledighet samt företagshälsovård på samma grunder som landskapets tjänsteinnehavare. Det som i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar (459/2015) föreskrivs om arbetsgivare och arbetstagare tillämpas på landskapet och förtroendevalda på hel- eller deltid.

De förtroendevalda i ett landskap har rätt att få ledigt från arbetet för att delta i landskapsorgans sammanträden. Arbetsgivaren kan dock vägra att ge ledighet, om arbetsgivaren inte har fått information om ledigheten minst 14 dagar före dagen för sammanträdet och arbetsgivaren för sin vägran har ett vägande skäl som hänger samman med arbetet.

De förtroendevalda i landskapet ska avtala med sin arbetsgivare om ledigheter som behövs för skötseln av andra av landskapet förordnade förtroendeuppdrag än de som avses i 1 mom. och för deltagande i sin fullmäktigegrupps sammanträden.

Den förtroendevalda ska underrätta arbetsgivaren om tidpunkterna för organens och fullmäktigegruppens sammanträden och om de förtroendeuppdrag som landskapet förordnat utan dröjsmål efter det att han eller hon har fått vetskap om dem. Arbetsgivaren ska på begäran skriftligen redogöra för grunderna för sin vägran.

Till en förtroendevald betalas

1) sammanträdesarvode,

2) ersättning för inkomstbortfall och för kostnader som på grund av förtroendeuppdraget föranleds av avlönande av vikarie, ordnande av barnvård eller något motsvarande,

3) ersättning för resekostnader samt dagtraktamente.

Till en förtroendevald kan också betalas arvode för viss tid samt andra särskilda arvoden.

Landskapet får med fullmakt av den förtroendevalda ta ut i 31 § 1 mom. 5 punkten i inkomstskattelagen (1535/1992) avsedda avgifter på mötesarvoden för förtroendeuppdrag. Landskapet redovisar avgifterna till partiet eller partiföreningen. Beloppet av de uttagna avgifterna ska uppges i landskapets bokslut.

En förtroendevald har rätt att av landskapets myndigheter få de upplysningar som han eller hon anser behövliga i sitt uppdrag och som enligt 6 och 7 § i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) ännu inte är offentliga, om inte något annat följer av sekretessbestämmelserna.

En företroendevald har rätt att av landskapets koncernledning få uppgifter som gäller verksamheten i landskapets dottersammanslutningar och som koncernledningen innehar, om inte något annat följer av sekretessbestämmelserna.

De förtroendevalda och tjänsteinnehavare i ett landskap som avses i 2 mom. ska lämna en redogörelse för sina bindningar när det gäller uppgifter i ledningen för eller förtroendeuppdrag i företag och andra sammanslutningar som bedriver näringsverksamhet, för betydande förmögenhet och för andra bindningar som kan vara av betydelse vid skötseln av förtroende- och tjänsteuppdrag.

Skyldigheten att redogöra för sina bindningar gäller landskapsstyrelsens ledamöter, ledamöter i organ som sköter sådana uppgifter som avses i lagen om ordnande av social- och hälsovård och i markanvändnings- och bygglagen (132/1999), ordföranden och vice ordförande i landskapsfullmäktige och nämnder, landskapsdirektören, direktören för och direktionsledamöter i affärsverk samt direktörer för olika verksamhetsområden och föredragande i landskapsstyrelsen och nämnder. Redogörelsen ska lämnas inom två månader från det att personen har blivit vald till sitt uppdrag. Personen ska även utan dröjsmål anmäla förändringar i bindningarna.

Redogörelsen för bindningarna ska lämnas till revisionsnämnden, som övervakar att skyldigheten iakttas och tillkännager redogörelserna för fullmäktige. Revisionsnämnden kan vid behov uppmana den som är skyldig att lämna en redogörelse att lämna en ny redogörelse eller komplettera sin redogörelse.

Landskapet ska föra ett offentligt register över bindningarna i det allmänna datanätet, om inte något annat följer av sekretessbestämmelserna. När ett förtroendeuppdrag eller annat uppdrag som omfattas av skyldigheten att lämna en redogörelse upphör ska uppgifterna om personen strykas ur registret och datanätet.

På förtroendevalda tillämpas bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar när de sköter uppgifter som avses i denna lag. Bestämmelser om skadeståndsansvar finns i skadeståndslagen (412/1974).

Om det finns skäl att misstänka att en förtroendevald i sitt uppdrag har gjort sig skyldig till tjänstebrott eller handlat i strid med sina skyldigheter på något annat sätt, ska landskapsstyrelsen kräva en förklaring av den förtroendevalda och vid behov anmäla saken till landskapsfullmäktige. Anmälan om brott ska göras utan dröjsmål, om det är fråga om ett uppenbart tjänstebrott.

Landskapsfullmäktige kan avstänga den förtroendevalda från uppdraget för den tid utredningen eller rättegången pågår, om inte den förtroendevalda själv har meddelat att han eller hon avstår från att utöva förtroendeuppdraget. Före fullmäktiges sammanträde kan fullmäktiges ordförande interimistiskt fatta beslut om avstängning. Ett beslut om avstängning får verkställas omedelbart.

Landskapsfullmäktige ska avstänga en förtroendevald från uppdraget för den tid en förundersökning eller rättegång som gäller tjänstebrott som den förtroendevalda misstänks för pågår, om det är nödvändigt för att trygga trovärdigheten och tillförlitligheten i landskapets beslutsfattande med beaktande av det misstänkta brottets allvarlighet, risken för upprepning och andra omständigheter. Beslutet om avstängning får verkställas omedelbart.

En landskapsmyndighet har när den bereder ett beslut enligt 3 eller 4 mom. rätt att få en underrättelse enligt 3 kap. 6 § i förundersökningslagen (805/2011) om att förundersökning inleds i fråga om ett tjänstebrott som en förtroendevald misstänks för.

Om en förtroendevald har åtalats för ett brott som i fråga om art eller tillvägagångssätt visar att han eller hon inte kan sköta sitt förtroendeuppdrag på det sätt uppdraget kräver, kan landskapsfullmäktige stänga av honom eller henne från uppdraget för den tid rättegången pågår. Ett beslut om avstängning får verkställas omedelbart.

Om den förtroendevalda efter valet genom en lagakraftvunnen dom har dömts till fängelse i minst sex månader, kan landskapsfullmäktige entlediga honom eller henne från förtroendeuppdraget. Beslutet ska verkställas omedelbart.

De som är anställda hos ett landskap står i tjänsteförhållande eller arbetsavtalsförhållande till landskapet. I fråga om tjänsteförhållanden och arbetsavtalsförhållanden och tjänste- och arbetskollektivavtal i landskapen gäller vad som föreskrivs särskilt.

Uppgifter i vilka offentlig makt utövas sköts i tjänsteförhållande. För en sådan uppgift inrättas en tjänst. Av grundad anledning kan en person dock för en sådan uppgift anställas i tjänsteförhållande också utan att en tjänst inrättas för uppgiften.

Beslut om att inrätta eller dra in tjänster fattas av landskapsfullmäktige eller ett annat organ som anges i landskapets förvaltningsstadga.

När en tjänst i vilken offentlig makt inte utövas blir ledig ska den dras in.

Om utövande av offentlig makt inte ingår i uppgifterna för en tjänst och arbetsgivaren har erbjudit tjänsteinnehavaren ett arbetsavtalsförhållande med minst samma anställningsvillkor som för tjänsteförhållandet samt gett tjänsteinnehavaren skriftlig information om de centrala villkoren i arbetet i enlighet med 2 kap. 4 § i arbetsavtalslagen (55/2001), kan arbetsgivaren besluta att tjänsteförhållandet ombildas till arbetsavtalsförhållande. Ombildandet av tjänsteförhållandet till ett arbetsavtalsförhållande i enlighet med arbetsgivarens erbjudande enligt denna paragraf sker när beslutet vunnit laga kraft.

Förvaltningsstadgan ska innehålla behövliga bestämmelser om åtminstone

1) följande frågor som gäller ordnandet av förvaltningen och verksamheten:a) organ och ledning, b) landskapsstyrelsens ordförandes uppgifter, c) personalorganisation, d) skötseln av ekonomin, e) granskningen av förvaltningen och ekonomin, f) intern kontroll och riskhantering, g) hur utövandet av den behörighet som gäller tjänsteproduktion och myndighetsbeslut ska organiseras i landskapet och i affärsverk, h) genomförandet av landskapets styrning och övervakning i de sammanslutningar och stiftelser som producerar tjänster som omfattas av landskapets organiseringsansvar,

2) följande frågor som gäller besluts- och förvaltningsförfarandet:a) delegering, b) organens sammanträden, c) inkallande av ersättare, d) uppgifterna för organens ordförande, e) tillfällig sammanträdesordförande, f) landskapsstyrelsens företrädares och landskapsdirektörens rätt att närvara och yttra sig vid andra organs sammanträden, g) andras än ledamöternas rätt att närvara och yttra sig vid organens sammanträden, h) sätten för beslutsfattande i organen och det sätt på vilket landskapet ser till att den tekniska utrustning och de tekniska förbindelser som behövs för deltagande i elektroniska sammanträden och elektroniskt beslutsförfarande är tillgängliga, i) föredragning, j) förande, justering och delgivning av protokoll, k) undertecknande av handlingar, l) ordnandet av dokumentförvaltningen, m) avgifter som tas ut för handlingar eller utlämnande av uppgifter, n) behandlingen av initiativ som avses i 24 § och om den information som ska ges till initiativtagaren, o) kommunikationsprinciperna,

3) följande frågor som gäller landskapsfullmäktiges verksamhet:a) landskapsfullmäktiges sammanträdesförfarande, b) inkallande av en ersättare i en fullmäktigeledamots ställe, c) behandling av fullmäktigeledamöternas motioner, d) fullmäktigegrupper som bildats för arbetet i landskapsfullmäktige, e) deltagande i sammanträden och elektronisk kallelse till sammanträde, f) längden på ledamöternas anföranden i enskilda ärenden, om bestämmelserna behövs för att säkerställa sammanträdets förlopp.

Förvaltningsstadgan ska innehålla de bestämmelser som behövs för att de språkliga rättigheterna ska tillgodoses i landskapets förvaltning på det sätt som anges i språklagen (423/2003) och annanstans i lag.

Landskapsfullmäktige får i förvaltningsstadgan delegera beslutanderätt till andra organ i landskapet, förtroendevalda och tjänsteinnehavare. Beslutanderätt får dock inte delegeras i ärenden som landskapsfullmäktige enligt bestämmelserna i denna lag eller i någon annan lag ska besluta om.

Fullmäktige får i förvaltningsstadgan ge en annan i 1 mom. avsedd myndighet i landskapet rätt att vidaredelegera beslutanderätt som har delegerats till den. Beslutanderätt som delegerats på detta sätt får inte ytterligare delegeras vidare.

Landskapsfullmäktige ska i förvaltningsstadgan ge en tjänsteinnehavare i landskapet rätt att utöva behörighet som hör till en landskapsmyndighet

1) i ärenden som gäller tillstånds-, anmälnings-, tillsyns- och förrättningsförfaranden enligt lag eller förordning,

2) i sådana ärenden inom social- och hälsovården som gäller en individ,

3) i andra uppgifter som anges särskilt i lag.

Landskapsstyrelsen ska bereda de ärenden som behandlas i landskapsfullmäktige, med undantag för ärenden som gäller den interna organisationen av landskapsfullmäktiges verksamhet eller som har beretts av ett sådant tillfälligt utskott som avses i 34 § eller av den revisionsnämnd som avses i 106 §.

Landskapsfullmäktige sammanträder vid de tider som fullmäktige beslutat och även när landskapsfullmäktiges ordförande anser det vara påkallat.

Landskapsfullmäktige ska också sammankallas när landskapsstyrelsen eller minst en fjärdedel av fullmäktigeledamöterna begär det för behandlingen av ett visst ärende. Ett sådant ärende ska beredas skyndsamt.

Landskapsfullmäktige sammankallas av ordföranden. Kallelsen till landskapsfullmäktiges första sammanträde utfärdas av landskapsstyrelsens ordförande och sammanträdet öppnas av den till åren äldsta närvarande fullmäktigeledamoten, som för ordet tills en ordförande och vice ordförande valts för landskapsfullmäktige. Kallelsen ska uppta de ärenden som ska behandlas.

Kallelsen till sammanträde ska sändas minst fyra dagar före sammanträdet. Inom samma tid ska det informeras om sammanträdet i det allmänna datanätet. Kallelsen kan sändas elektroniskt, om landskapet ser till att den tekniska utrustning och de tekniska förbindelser som behövs för detta är tillgängliga.

Landskapsfullmäktige kan behandla ärenden som har nämnts i kallelsen till sammanträdet och som har beretts på det sätt som avses i 80 §.

Om ett ärende är brådskande kan landskapsfullmäktige besluta att ta upp ärendet till behandling trots att det inte har nämnts i kallelsen till sammanträdet. Om ärendet inte har beretts, ska beslutet om att ta upp det till behandling vara enhälligt.

Om landskapsstyrelsen finner att ett beslut av landskapsfullmäktige har kommit till i oriktig ordning, att landskapsfullmäktige har överskridit sina befogenheter eller att beslutet annars strider mot lag, ska landskapsstyrelsen vägra att verkställa beslutet. Ärendet ska utan dröjsmål föreläggas fullmäktige på nytt.

En fullmäktigeledamot är i landskapsfullmäktige jävig att behandla ett ärende som gäller honom eller henne personligen eller någon som är närstående till honom eller henne enligt 28 § 2 och 3 mom. i förvaltningslagen. Om en fullmäktigeledamot deltar i behandlingen av ett ärende i ett annat organ, tillämpas på honom eller henne det som föreskrivs om jäv för ledamöterna i nämnda organ.

Bestämmelser om jäv för andra förtroendevalda, revisorerna samt landskapets tjänsteinnehavare och arbetstagare finns i 27—30 § i förvaltningslagen.

Ett sådant anställningsförhållande till landskapet som avses i 28 § 1 mom. 4 punkten i förvaltningslagen gör dock inte en förtroendevald, en tjänsteinnehavare eller en arbetstagare jävig i ett ärende där landskapet är part. Om en förtroendevald på grundval av sitt anställningsförhållande har föredragit eller annars på motsvarande sätt handlagt ärendet, är han eller hon dock jävig.

Den som är jävig ska meddela att han eller hon är jävig. Personen ska dessutom på begäran av organet lägga fram en redogörelse för omständigheter som kan vara av betydelse vid bedömningen av om han eller hon är jävig.

Beslut i ärenden som hör till ett organ kan fattas vid ett ordinarie sammanträde, vid ett sammanträde i en elektronisk miljö (elektroniskt sammanträde) eller på elektronisk väg före sammanträdet (elektroniskt beslutsförfarande).

Vid elektroniska sammanträden och i elektroniskt beslutsförfarande ska landskapet sörja för informationssäkerheten och för att utomstående inte har tillgång till sekretessbelagda uppgifter.

Vid ett elektroniskt sammanträde krävs det att de som konstateras vara närvarande står i bild- och ljudförbindelse med varandra på lika villkor.

Med undantag för landskapsfullmäktiges och andra organs offentliga sammanträden kan ett organ fatta beslut i ett slutet elektroniskt beslutsförfarande.

De ärenden som ska behandlas ska specificeras i kallelsen till sammanträdet och det ska nämnas före vilken tidpunkt ärendet kan behandlas i elektroniskt beslutsförfarande. Ärendet är behandlat när alla ledamöter i organet har uttryckt sin åsikt i ärendet och tidsfristen för behandlingen har löpt ut. Ett ärende ska behandlas vid ett sammanträde om en ledamot kräver detta eller om en ledamot har avstått från att uttrycka sin åsikt.

Det protokoll som gäller beslut som fattats i ett elektroniskt beslutsförfarande kan justeras före sammanträdet.

Landskapsfullmäktiges sammanträden är offentliga, om inte sekretess enligt lag ska iakttas i fråga om ett ärende eller en handling som behandlas på sammanträdet eller om inte landskapsfullmäktige annars av vägande skäl beslutar om något annat i fråga om något visst ärende.

De handlingar som läggs fram vid eller upprättas över den diskussion som förs vid ett slutet sammanträde i landskapsfullmäktige är sekretessbelagda, om så föreskrivs i lag.

Andra organs än landskapsfullmäktiges sammanträden är offentliga endast om organet så beslutar och det vid sammanträdet inte behandlas ärenden eller handlingar som är sekretessbelagda enligt lag.

Allmänheten ska kunna följa organens offentliga sammanträden också till den del någon deltar i ett sammanträde på elektronisk väg.

Ordföranden leder ett organs sammanträden och ansvarar för ordningen vid sammanträdena. Om en person som är närvarande vid sammanträdet med sitt uppträdande stör sammanträdets förlopp, ska ordföranden ge honom eller henne en tillsägelse. Om personen inte rättar sig efter tillsägelsen, får ordföranden bestämma att personen ska avlägsna sig. Om det uppstår oordning, ska ordföranden avbryta eller avsluta sammanträdet.

Organets ledamöter har yttranderätt i de ärenden som behandlas. En ledamot som yttrar sig ska hålla sig till saken. Om ledamoten avviker från saken, ska ordföranden uppmana honom eller henne att hålla sig till saken. Om ledamoten inte rättar sig efter tillsägelsen, får ordföranden förbjuda honom eller henne att fortsätta tala. Om det är uppenbart att en ledamot drar ut på sitt tal i onödan, får ordföranden efter att ha gett en tillsägelse förbjuda honom eller henne att fortsätta tala.

Landskapsfullmäktiges sammanträde är beslutfört när minst två tredjedelar av ledamöterna är närvarande.

Andra organ än landskapsfullmäktige är beslutföra när över hälften av ledamöterna är närvarande.

Som närvarande betraktas också sådana ledamöter i ett organ som deltar i sammanträdet på elektronisk väg.

Om ett organ är enigt om en sak eller inget motförslag har vunnit understöd, ska ordföranden konstatera att beslut har fattats. I annat fall ska ordföranden konstatera vilka förslag som på grund av bristande understöd inte tas upp till omröstning samt vilka som tas upp till omröstning. Ordföranden förelägger organet omröstningssättet och, om flera omröstningar ska förrättas, omröstningsordningen för godkännande samt framställer en omröstningsproposition så att svaret "ja" eller "nej" uttrycker ståndpunkten till förslaget.

Omröstningen förrättas öppet. Som beslut gäller det förslag som har fått flest röster eller, då rösterna faller lika, det förslag som ordföranden har röstat för.

Vid val blir den eller de som fått flest röster utsedda.

Valet av förtroendevalda ska förrättas som proportionellt val, om det begärs av minst så många närvarande ledamöter i organet som motsvarar den kvot som fås när antalet närvarande delas med det antal personer som ska väljas, ökat med ett. Om kvoten är ett brutet tal, ska den avrundas till närmaste högre hela tal.

Ersättare väljs i samma val som de ordinarie ledamöterna. Är ersättarna personliga, ska kandidaterna godkännas före valet och uppställas vid sidan av de föreslagna ordinarie ledamöterna. Är ersättarna inte personliga, blir de kandidater valda som näst efter de till ordinarie ledamöter utsedda personerna fått flest röster eller de största jämförelsetalen.

Vid proportionella val tillämpas vad som i vallagen föreskrivs om landskapsval. Dessutom kan landskapsfullmäktige meddela bestämmelser om valförrättningen. Proportionella val och, när så yrkas, även majoritetsval ska förrättas med slutna sedlar. Vid lika röstetal avgör lotten.

Vid ett elektroniskt sammanträde får val förrättas med slutna sedlar endast om valhemligheten är tryggad.

Den som deltagit i beslutsfattandet och lagt fram ett motförslag eller röstat mot beslutet har rätt att anmäla avvikande mening genom att reservera sig mot beslutet. Samma rätt har den som har föredragit ärendet, om beslutet avviker från beslutsförslaget. Reservationen ska göras genast efter att beslutet har fattats. En skriftlig motivering som har framställts innan protokollet justerats ska fogas till protokollet.

Den som har röstat mot beslutet eller anmält avvikande mening är inte ansvarig för beslutet. Föredraganden är ansvarig för ett beslut som fattats på hans eller hennes föredragning, om han eller hon inte har anmält avvikande mening.

Över organens beslut ska det föras protokoll.

Över förtroendevaldas och tjänsteinnehavares beslut förs protokoll, om det inte är onödigt på grund av beslutets natur.

Landskapets tillkännagivanden ska göras kända genom att de offentliggörs i det allmänna datanätet, om inte något annat följer av sekretessbestämmelserna, samt vid behov på något annat sätt som landskapet har bestämt.

Ett tillkännagivande ska finnas i det allmänna datanätet i 14 dygn, om inte något annat följer av sakens natur. De personuppgifter som ingår i tillkännagivandet ska avlägsnas från datanätet när den ovannämnda tiden går ut.

Väsentlig information om de tjänster som landskapet ordnar och om landskapets verksamhet ska offentliggöras i det allmänna datanätet. I det allmänna datanätet ska åtminstone följande information finnas:

1) landskapsstrategin,

2) förvaltningsstadgan,

3) budgeten och ekonomiplanen,

4) bokslutet,

5) revisionsnämndens utvärderingsberättelse,

6) revisionsberättelsen,

7) avtal som gäller samarbetet mellan landskapen,

8) koncerndirektivet,

9) de förtroendevaldas och tjänsteinnehavarnas redogörelser för bindningar,

10) grunderna för arvoden och ersättningar till de förtroendevalda,

11) avgifter som tas ut för tjänsterna,

12) uppgifter om verksamheten, ekonomin, personalen och tjänsterna hos de affärsverk som producerar tjänster som omfattas av landskapets organiseringsansvar och hos landskapets dottersammaslutningar,

13) uppgifter om de tjänster som omfattas av landskapets organiseringsansvar och som produceras av företag, sammanslutningar och stiftelser samt om hur landskapsinvånarna och tjänsteanvändarna har möjlighet att delta och påverka.

Landskapsfullmäktige ska före utgången av varje år godkänna en budget för landskapet för det följande kalenderåret med beaktande av landskapskoncernens ekonomiska ansvar och förpliktelser. I samband med att budgeten godkänns ska fullmäktige också godkänna en ekonomiplan för tre eller flera år. Budgetåret är ekonomiplanens första år.

Budgeten och ekonomiplanen ska göras upp så att kassaflödet för landskapets verksamhet och investeringar är i balans eller uppvisar överskott senast vid utgången av året efter budgetåret.

I budgeten och ekonomiplanen godkänns målen för landskapets och landskapskoncernens verksamhet och ekonomi. Målen ska stämma överens med landskapsstrategin.

Budgeten ska innehålla de anslag och beräknade inkomster som uppgifterna och verksamhetsmålen förutsätter samt en redogörelse för hur finansieringsbehovet ska täckas. Finansieringsbehovet får inte täckas med långfristiga lån. Anslag och beräknade inkomster kan tas in till brutto- eller nettobelopp.

Budgeten och ekonomiplanen består av en driftsekonomi- och resultaträkningsdel samt en investerings- och finansieringsdel. Av investeringsdelen ska förutom landskapets investeringar även de investeringar gjorda av landskapskoncernen som är mest betydande för verksamheten och ekonomin framgå. Investeringsplanen ska i övrigt göras upp med beaktande av vad som i 12 § föreskrivs om styrning av investeringar.

Budgeten ska iakttas i landskapets verksamhet och ekonomi.

På landskapets bokföringsskyldighet, bokföring och bokslut tillämpas, utöver vad som föreskrivs i denna lag, bokföringslagen.

Närmare bestämmelser om landskapets bokslut och verksamhetsberättelse, bokslutsnoterna, resultaträkningen, finansieringsanalysen, balansräkningen, koncernbokslutet och dess noter, delårsbokslut kalkylerings- och kontosystemet och uppgifter om kostnaderna för enskilda tjänster får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Bokföringsnämndens landskaps- och kommunsektion meddelar, utöver vad som föreskrivs i 8 kap. 1 § i bokföringslagen, anvisningar och avger utlåtanden om tillämpningen av 98—101 § i denna lag och tillämpningen av den förordning som utfärdas med stöd av 2 mom.

Landskapets räkenskapsperiod är kalenderåret. Landskapsstyrelsen ska upprätta ett bokslut för räkenskapsperioden före utgången av mars månad året efter räkenskapsperioden och lämna det till revisorerna för granskning. Revisorerna ska granska bokslutet före utgången av maj månad. Efter revisionen ska landskapsstyrelsen förelägga landskapsfullmäktige bokslutet. Fullmäktige ska behandla bokslutet före utgången av juni månad.

Till bokslutet hör en balansräkning, en resultaträkning, en finansieringsanalys och noter till dem samt en tablå över budgetutfallet och en verksamhetsberättelse.

Bokslutet ska ge riktiga och tillräckliga uppgifter om landskapets resultat, ekonomiska ställning, finansiering och verksamhet. De tilläggsupplysningar som behövs för detta ska lämnas i noterna.

Bokslutet undertecknas av ledamöterna i landskapsstyrelsen och av landskapsdirektören.

Ett landskap som med sina dottersammanslutningar bildar en koncern ska upprätta ett koncernbokslut och ta in det i sitt bokslut. Koncernbokslutet ska upprättas samma dag som landskapets bokslut.

Koncernbokslutet ska upprättas som en sammanställning av koncernsammanslutningarnas balansräkningar och resultaträkningar samt noterna till dessa. I koncernbokslutet ska det dessutom ingå en finansieringsanalys för koncernen, i vilken anskaffningen och användningen av koncernens medel under räkenskapsperioden utreds.

I verksamhetsberättelsen ska det ingå en redogörelse för hur de mål för verksamheten och ekonomin som uppställts av landskapsfullmäktige har nåtts i landskapet och landskapskoncernen. I verksamhetsberättelsen ska det också ingå uppgifter om sådana väsentliga omständigheter i fråga om landskapets och koncernens ekonomi som inte framgår av landskapets eller koncernens balansräkning, resultaträkning eller finansieringsanalys. Till dessa omständigheter hör åtminstone en uppskattning av den sannolika kommande utvecklingen samt uppgifter om hur den interna kontrollen och riskhanteringen är ordnad och om de centrala slutsatserna.

I verksamhetsberättelsen ska det ingå en redogörelse för hur balanseringen av ekonomin utfallit under räkenskapsperioden samt för den gällande ekonomiplanens tillräcklighet för balanseringen av ekonomin.

Landskapsstyrelsen ska i verksamhetsberättelsen lägga fram förslag till behandling av resultatet för räkenskapsperioden.

Landskapets dottersammanslutningar ska lämna landskapsstyrelsen sådana uppgifter som behövs för att bedöma koncernens ekonomiska ställning och beräkna resultatet av dess verksamhet.

Om de omständigheter som anges i 104 § i denna lag eller i 20 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård föreligger inleder finansministeriet ett utvärderingsförfarande där staten och landskapet utreder landskapets förutsättningar att klara sina uppgifter såväl ekonomiskt som när det gäller ordnandet av social- och hälsotjänsterna (utvärderingsförfarande i ett landskap).

Utvärderingsförfarandet i ett landskap inleds genom beslut av finansministeriet. För utvärderingsförfarandet tillsätts en utvärderingsgrupp, vars medlemmar utses av finansministeriet, social- och hälsovårdsministeriet och landskapet. Efter att ha hört landskapet utser finansministeriet till ordförande för gruppen en person som är oavhängig av landskapet och ministeriet.

Utvärderingsgruppen framlägger ett förslag till åtgärder för att sanera landskapets ekonomi och trygga förutsättningarna för att ordna social- och hälsotjänsterna. Landskapsfullmäktige ska behandla utvärderingsgruppens åtgärdsförslag och delge finansministeriet sitt beslut om dem för eventuella fortsatta åtgärder.

Finansministeriet bestämmer, utgående från utvärderingsgruppens åtgärdsförslag och landskapsfullmäktiges beslut, om tillsättande av en utredare enligt lagen om landskapsindelning för att utreda en ändring av landskapsindelningen.

Finansministeriet kan inleda ett utredningsförfarande i landskapet, om

1) landskapskoncernens årsbidrag utan den behovsprövade höjning av finansieringen som beviljas med stöd av 8 § i lagen om landskapens finansiering ( / ) är negativt två räkenskapsperioder i rad,

2) kassaflödet för landskapskoncernens verksamhet och investeringar är negativt två räkenskapsperioder i rad,

3) nyckeltalet för landskapskoncernens låneskötselbidrag två räkenskapsperioder i rad är under ett, eller

4) landskapet har beviljats ett behovsprövat finansieringsunderstöd enligt 8 § i lagen om landskapens finansiering.

Från och med år 2024 ska finansministeriet emellertid inleda ett utvärderingsförfarande i ett landskap, om landskapet beviljats sådant understöd som avses i 1 mom. 4 punkten.

Det låneskötselbidrag som avses i 1 mom. 3 punkten beräknas med en formel där årsbidraget i resultaträkningen ökas med räntekostnaderna, varefter den erhållna summan divideras med summan av de årliga ränteutgifterna och låneamorteringarna.

Gränsvärdena för nyckeltalen ovan räknas ut årligen utifrån de uppgifter som Statskontoret tillhandahåller. Som grund för beräkningen av nyckeltalen används Statskontorets beräkningsgrunder.

En bedömning av de omständigheter för ett utvärderingsförfarande som avses i 1 mom. görs första gången utifrån 2021 och 2022 års bokslut.

Efter det att finansministeriet har beslutat att ett utvärderingsförfarande i landskapet ska inledas och fram till dess att det har fattats beslut om att inte tillsätta en utredare enligt 103 § 4 mom. eller ett beslut har fattats utifrån utredarens beslut, får en landskapsmyndighet fatta beslut som har betydande långsiktiga effekter på landskapets ekonomi eller som skulle strida mot åtgärdsförslag som lagts fram av en utvärderingsgrupp enligt 103 § endast om det inte är möjligt att senarelägga beslutet av tvingande skäl eller på grund av ärendets brådskande natur.

Landskapsfullmäktige tillsätter en revisionsnämnd för organiseringen av granskningen av förvaltningen och ekonomin samt utvärderingen. Nämndens ordförande och vice ordförande ska vara fullmäktigeledamöter.

Revisionsnämnden ska

1) bereda de ärenden som gäller granskningen av förvaltningen och ekonomin och som landskapsfullmäktige ska fatta beslut om,

2) bedöma huruvida de mål för verksamheten och ekonomin som landskapsfullmäktige satt upp har nåtts i landskapet och landskapskoncernen och huruvida verksamheten är ordnad på ett resultatrikt och ändamålsenligt sätt,

3) bedöma hur balanseringen av ekonomin har utfallit under räkenskapsperioden och om målen och åtgärderna i ekonomiplanen är tillräckliga för att balansera ekonomin,

4) se till att granskningen av landskapet och dess dottersammanslutningar samordnas,

5) övervaka att skyldigheten enligt 72 § att redogöra för bindningar iakttas och tillkännage redogörelserna för landskapsfullmäktige,

6) för landskapsstyrelsen bereda ett förslag till bestämmelser om nämndens uppgifter i förvaltningsstadgan samt till budget för utvärderingen och granskningen.

Landskapsstyrelsen får avvika från revisionsnämndens förslag till bestämmelser i förvaltningsstadgan och från dess budgetförslag av en grundad anledning som gäller samordningen av landskapets förvaltningsstadga och budgetförslag.

Revisionsnämnden gör upp en utvärderingsplan och lämnar för varje år landskapsfullmäktige en utvärderingsberättelse som innehåller resultaten av utvärderingen. Landskapsfullmäktige behandlar utvärderingsberättelsen i samband med bokslutet. Nämnden kan även ge landskapsfullmäktige andra utredningar om resultaten av utvärderingen som den anser behövliga.

Landskapsstyrelsen lämnar landskapsfullmäktige ett utlåtande om de åtgärder som utvärderingsberättelsen ger anledning till.

För granskningen av förvaltningen och ekonomin väljer landskapsfullmäktige en revisionssammanslutning som till ansvarig revisor ska förordna en OFGR-revisor. På revisorerna tillämpas bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar när de sköter uppgifter som avses i denna lag. Bestämmelser om skadeståndsansvar finns i skadeståndslagen.

Till revisor för landskapets dottersammanslutningar ska landskapets revisionssammanslutning väljas, om det inte är befogat att avvika från detta av skäl som hänför sig till ordnandet av granskningen.

Revisionssammanslutningen kan väljas för granskning av förvaltningen och ekonomin för högst sex räkenskapsperioder i sänder.

Revisionssammanslutningen och den ansvarige revisor som denna förordnat ska ha förutsättningar att verkställa revisionen på ett oberoende sätt och i tillräckligt stor omfattning. Om det inte finns förutsättningar för en sådan revision, ska revisorerna vägra ta emot uppdraget eller avstå från det.

Den som enligt 64 § inte är valbar till revisionsnämnden får inte vara revisor.

Revisorerna ska före utgången av maj månad med iakttagande av god revisionssed inom den offentliga förvaltningen granska räkenskapsperiodens förvaltning, bokföring och bokslut. Revisorerna ska granska

1) om landskapets förvaltning har skötts enligt lag och landskapsfullmäktiges beslut,

2) om landskapets bokslut och det därtill hörande koncernbokslutet samt verksamhetsberättelsen ger riktiga och tillräckliga uppgifter om landskapets resultat, ekonomiska ställning, finansiering och verksamhet enligt bestämmelserna och föreskrifterna om upprättande av bokslut och verksamhetsberättelser,

3) om de uppgifter som getts om grunderna för finansieringen av landskapet och användningen av medlen är riktiga,

4) om landskapets interna kontroll och riskhantering samt koncernövervakningen har ordnats på behörigt sätt, och

5) att uppgifterna i bokslutet och verksamhetsberättelsen inte är motstridiga.

Revisorerna ska följa landskapsfullmäktiges och revisionsnämndens anvisningar, om de inte står i strid med lag, förvaltningsstadgan eller god revisionssed.

Om revisorerna upptäcker väsentliga missförhållanden ska de utan dröjsmål meddela om dessa i ett revisionsprotokoll som lämnas till landskapsstyrelsen. Revisionsprotokollet delges revisionsnämnden.

Statens revisionsverk har rätt att med iakttagande av lagen om statens revisionsverk (676/2000) granska lagligheten, ändamålsenligheten och effektiviteten i verksamheten och ekonomin i landskapen och sammanslutningar som kontrolleras av ett landskap eller av flera landskap tillsammans.

Revisionsnämnden har trots sekretessbestämmelserna rätt att av landskapets myndigheter få de upplysningar och ta del av de handlingar som revisionsnämnden anser vara behövliga för skötseln av utvärderingsuppdraget.

En revisor har trots sekretessbestämmelserna rätt att av landskapets myndigheter och av sammanslutningar och stiftelser som hör till landskapskoncernen få de upplysningar och ta del av de handlingar som revisorn anser vara behövliga för skötseln av sitt uppdrag.

Revisorerna ska för varje räkenskapsperiod avge en berättelse till landskapsfullmäktige med en redogörelse för resultaten av revisionen. Berättelsen ska också innehålla ett uttalande om huruvida bokslutet bör godkännas och ansvarsfrihet beviljas ledamöterna i det granskade organet och de redovisningsskyldiga inom organets uppgiftsområde.

Om revisorn konstaterar att landskapets förvaltning och ekonomi har skötts i strid med lag eller fullmäktiges beslut och felet eller den skada som uppkommit inte är ringa, ska det i revisionsberättelsen riktas en anmärkning om saken mot den redovisningsskyldige. Anmärkningen kan inte riktas mot landskapsfullmäktige.

När en anmärkning framställts i revisionsberättelsen, ska revisionsnämnden inhämta en förklaring av den som anmärkningen gäller samt landskapsstyrelsens utlåtande. Landskapsfullmäktige fattar beslut om de åtgärder som revisionsnämndens beredning, revisionsberättelsen och anmärkningarna i den föranleder. När landskapsfullmäktige godkänner bokslutet ska det besluta om ansvarsfrihet för de redovisningsskyldiga.

När ett landskap sköter uppgifter enligt 6 § i ett konkurrensläge på marknaden ska det överföra uppgifterna till ett aktiebolag, ett andelslag, en förening eller en stiftelse (bolagiseringsskyldighet).

Ett landskap sköter inte en uppgift i ett konkurrensläge på marknaden åtminstone när

1) landskapet med stöd av lag genom egen verksamhet producerar tjänster för landskapets invånare och andra som landskapet enligt lag ska ordna tjänster för,

2) uppgiften sköts i samarbete på det sätt som avses i 46 § eller samlat i landskapet på grundval av en laggrundad skyldighet och tjänsterna produceras genom egen verksamhet för områdets invånare och andra som det enligt lag ska ordnas tjänster för,

3) uppgiften sköts i samarbete på det sätt som avses i 46 § och det är fråga om verksamhet som bedrivs av anknutna enheter enligt 15 § i upphandlingslagen eller av andra upphandlande enheter enligt 16 § i den lagen eller om skyldigheten att konkurrensutsätta verksamheten inte i övrigt tillämpas på samarbetet.

Landskapet bedriver verksamhet i ett konkurrensläge på marknaden om det deltar i ett anbudsförfarande.

Trots bolagiseringsskyldigheten får landskapet sköta uppgifter enligt 112 § genom egen verksamhet, om

1) verksamheten ska anses vara obetydlig,

2) landskapet med stöd av lag får producera tjänster för någon annan aktör eller delta i anbudsförfaranden som gäller sådan verksamhet,

3) landskapet producerar stödtjänster för sina dottersammanslutningar,

4) landskapet producerar tjänster för anknutna enheter enligt 15 § i upphandlingslagen,

5) landskapet hyr ut lokaler för sådan tjänsteproduktion som landskapet har konkurrensutsatt,

6) landskapet på grundval av anställning producerar tjänster för dem som är anställda hos landskapet eller landskapets dottersammanslutningar,

7) verksamheten direkt anknyter till skyldigheten att förbereda sig för undantagsförhållanden som avses i beredskapslagen (1552/2011).

Bestämmelserna om tjänster i 1 mom. tillämpas också på försäljning av varor i ett konkurrensläge på marknaden.

När ett landskap i de fall som avses i 113 § bedriver verksamhet i ett konkurrensläge på marknaden ska landskapet tillämpa en marknadsmässig prissättning av verksamheten samt särredovisa verksamheten.

Lån, borgen eller annan säkerhet som beviljats av landskapet får inte äventyra landskapets förmåga att svara för sina lagstadgade uppgifter. Landskapet får inte bevilja lån, borgen eller annan säkerhet om de är förenade med en betydande ekonomisk risk. När beslutet fattas ska landskapets ekonomiska ansvarsförbindelser bedömas som helhet så att nyckeltalet för landskapskoncernens låneskötselbidrag även om en eventuell risk realiseras fortfarande stämmer överens med det nyckeltal som avses i 104 § 1 mom. Landskapets intresse ska tryggas med tillräckligt stor motsäkerhet.

Landskapet får bevilja en sammanslutning som bedriver verksamhet i ett konkurrensläge på marknaden borgen eller annan säkerhet för en skuld eller annan förbindelse endast om sammanslutningen hör till landskapskoncernen eller om den kontrolleras av landskapen eller av landskapen och staten tillsammans.

Landskapet får bevilja borgen eller annan säkerhet, om detta grundar sig på ett stödprogram eller enskilda stöd som godkänts enligt lag eller hänför sig till en skyldighet att tillhandahålla tjänster som ålagts en sammanslutning eller stiftelse.

Landskapet ska dessutom beakta bestämmelserna i artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

För att trygga tjänster som behövs med tanke på landskapets invånares välfärd kan landskapet ålägga en tjänsteproducent som bedriver verksamhet i ett konkurrensläge på marknaden en temporär skyldighet att tillhandahålla offentliga tjänster i sådana fall där marknaden fungerar bristfälligt. Innan skyldigheten åläggs ska landskapet reda ut om marknaden fungerar tillräckligt bra.

Skyldigheten att tillhandahålla tjänster ska åläggas skriftligen och de centrala villkoren för produktionen av tjänsten och fastställandet av ersättningen ska anges. I fråga om de ersättningar som betalas för att trygga tjänsterna ska dessutom Europeiska kommissionens bestämmelser om statligt stöd och allmänt ekonomiskt intresse beaktas.

Tjänsteproducenten ska väljas genom ett öppet och icke-diskriminerande förfarande. Om skyldigheten att tillhandahålla tjänster uppfyller definitionen av upphandlingskontrakt eller koncession i upphandlingslagen, ska förfarandet enligt den lagen iakttas vid valet av tjänsteproducent.

I konkurrenslagen (948/2011) finns bestämmelser om Konkurrens- och konsumentverkets rätt att ingripa när ett landskap eller en sammanslutning som landskapet har bestämmande inflytande över använder förfaranden eller tillämpar verksamhetsstrukturer som strider mot konkurrenslagen.

Landskapen har följande nationella servicecenter:

1) servicecentret för lokal- och fastighetsförvaltning,

2) servicecentret för ekonomi- och personalförvaltning,

3) servicecentret för informations- och kommunikationstekniska tjänster.

Servicecentren är aktiebolag som landskapen äger gemensamt på det sätt som avses i landskapslagen eller i lagen om införande av landskapslagen, lagen om ordnande av social- och hälsovård och lagen om ordnande av räddningsväsendet och där också staten kan vara delägare.

Kunder hos servicecentren är landskapen, sammanslutningar där landskapen har bestämmande inflytande och sådana dottersammanslutningar till landskapet som avses i 4 §, när de inte bedriver verksamhet i ett konkurrensläge på marknaden.

Det i 1 mom. 3 punkten nämnda servicecentret för informations- och kommunikationstekniska tjänster ska driva och till de sammanslutningar, stiftelser och självständiga yrkesutövare som producerar social- och hälsovårdstjänster som omfattas av landskapets organiseringsansvar erbjuda de elektroniska tjänster som behövs för behandling och integration av klient- och patientuppgifter, om det är nödvändigt för fullgörande av skyldigheterna enligt 58 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård.

Landskapens bolag och kommuner kan också köpa lokalservice och andra tjänster som är direkt knutna till lokalservice av det servicecenter för lokal- och fastighetsförvaltning som avses i 1 mom. 1 punkten när de producerar tjänster i samma lokaler som sådana affärsverk och dottersammanslutningar som producerar landskapets social- och hälsovårdstjänster. Den andel av försäljningen som består av försäljning av service och tjänster som avses i detta moment till landskapens bolag och kommuner får inte överstiga 20 procent av servicecentrets omsättning i fråga om servicen eller tjänsterna. I övrigt tillämpas upphandlingslagen.

Servicecentren ska antingen själva producera eller som köpta tjänster skaffa sina ägare och de kunder som avses i 3–5 mom. sådana expert- och stödtjänster som avses i 120–122 §.

Landskap och sådana dottersammanslutningar till landskap som inte bedriver verksamhet i ett konkurrensläge på marknaden är skyldiga att använda de tjänster som produceras av servicecentren enligt 120–122 §, om det inte i fråga om en tjänst som avses i 121 och 122 § är nödvändigt att anlita en annan tjänsteproducent i en bestämd verksamhet eller ett bestämt ärende eller en del därav av en grundad anledning som sammanhänger med ekonomiska, verksamhetsmässiga, tekniska eller motsvarande omständigheter.

Närmare bestämmelser om servicecentrens uppgifter och om vilka tjänster som omfattas av skyldigheten att använda tjänster får utfärdas genom förordning av statsrådet. Innan en sådan statsrådsförordning utfärdas ska landskapen och i behövlig utsträckning landskapens dottersammaslutningar höras.

Servicecentret för lokal- och fastighetsförvaltning har till uppgift att

1) producera lokalservice och andra tjänster som är direkt knutna till lokalservice,

2) sköta den fastighetsförmögenhet som centret äger eller har i sin besittning,

3) varje år lämna landskapen och statsrådet en utredning om sina investeringsbeslut och deras konsekvenser för landskapens ekonomi.

Servicecentret för ekonomi- och personalförvaltning har till uppgift att

1) producera tjänster som avser ekonomiförvaltning, betalningstrafik och bokföring samt andra tjänster som är direkt knutna till dessa,

2) producera expert- och stödtjänster för personal- och löneförvaltningen och andra tjänster som är direkt knutna till dessa.

Uppgifter för servicecentret för informations- och kommunikationstekniska tjänster

Servicecentret för informations- och kommunikationstekniska tjänster har till uppgift att producera tjänster som avser informationsförvaltning, utveckling, integration, informationssystem och informationsteknik.

Landskapen har rätt att av servicecentren få de uppgifter och handlingar de anser sig behöva för styrningen och övervakningen av centren och för att göra upp landskapets verksamhetsplaner, ekonomiplaner och bokslut.

Ministerierna har rätt att av servicecentren få de uppgifter de anser sig behöva för styrningen, finansieringen och övervakningen av landskapen och för samråd enligt 3 kap.

Servicecentren har rätt att på begäran få de uppgifter och handlingar som de behöver för att sköta sina uppgifter av landskapen och landskapskoncernernas dottersammanslutningar, om inte något annat följer av sekretessbestämmelserna och bestämmelserna om behandlingen av personuppgifter.

Ett servicecenter och dess dotterbolag ansvarar för skuld-, hyres-, service-, upphandlings- och leveransavtal och andra motsvarande förbindelser som landskapen har åtagit sig och som gäller egendom som överlåtits till bolagen.

Ett servicecenter får inneha aktier i sådana aktiebolag som avses i 1 kap. 5 § och 6 § 1 mom. i bokföringslagen. Aktiebolaget är då dotterbolag till servicecentret.

Ett servicecenter får inte ge sina dotterbolag koncernbidrag.

Inom de verksamhetsområden som avses i 120–122 § får servicecentren tillsammans med motsvarande kommunala och statliga enheter som producerar expert- och stödtjänster grunda gemensamma enheter för produktion av expert- och stödtjänster.

Ett landskap får int e sälja, pantsätta eller på annat sätt överlåta aktier i aktiebolag som avses i 118 § till andra än ett annat landskap eller till staten.

På servicecentren tillämpas aktiebolagslagen (624/2006) om inte något annat föreskrivs i lag.

På servicecentren tillämpas lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet, språklagen och arkivlagen (831/1994).

Bestämmelserna i detta kapitel tillämpas på begäran om omprövning och anförande av landskapsbesvär över beslut av en landskapsmyndighet, om inte något annat föreskrivs särskilt. Om ändring i beslutet enligt en annan lag får sökas genom landskapsbesvär, ska 130 § inte tillämpas.

På begäran om omprövning och anförande av landskapsbesvär tillämpas i övrigt det som i förvaltningslagen och förvaltningsprocesslagen föreskrivs om begäran om omprövning och anförande av besvär.

Den som är missnöjd med ett beslut av landskapsstyrelsen, en nämnd eller direktionen för ett affärsverk eller deras sektioner eller en myndighet som lyder under dem får begära omprövning av beslutet.

Omprövning av ett beslut av landskapsstyrelsen, en nämnd eller deras sektioner eller en underlydande myndighet begärs hos organet i fråga. Omprövning av ett beslut av direktionen för något av landskapets affärsverk eller dess sektioner eller en underlydande myndighet begärs hos direktionen. En begäran om omprövning av ett sådant beslut av en tjänsteinnehavare som avses i 79 § 3 mom. ska avgöras av en i lag eller förvaltningsstadgan angiven tjänsteinnehavare, som inte får inte vara den tjänsteinnehavare som fattade beslutet. Begäran om omprövning ska behandlas skyndsamt.

Ändring i ett beslut som fattats av landskapsfullmäktige eller ett beslut som landskapsstyrelsen, en nämnd, direktionen för ett affärsverk eller en tjänsteinnehavare har meddelat med anledning av en begäran om omprövning får sökas hos förvaltningsdomstolen genom landskapsbesvär.

Besvär får anföras på den grunden att

1) beslutet har tillkommit i oriktig ordning,

2) den myndighet som fattat beslutet har överskridit sina befogenheter, eller

3) beslutet annars strider mot lag.

Den som anför besvär ska presentera de besvärsgrunder som avses i 2 mom. innan besvärstiden löper ut.

Omprövning får inte begäras eller landskapsbesvär anföras i fråga om beslut som endast gäller beredning eller verkställighet.

Omprövning får begäras och landskapsbesvär anföras av den som ett beslut avser eller vars rätt, skyldighet eller fördel direkt påverkas av beslutet (part) samt av landskapsmedlemmarna.

I fråga om beslut som gäller uppgifter som sköts genom samarbete mellan landskap får omprövning begäras och landskapsbesvär anföras också av ett landskap som deltar i samarbetet och av dess medlemmar.

Ändring i ett beslut med anledning av en begäran om omprövning får sökas genom landskapsbesvär endast av den som framställde begäran om omprövning. Om beslutet har ändrats med anledning av begäran om omprövning, får ändring i beslutet likväl sökas genom landskapsbesvär också av den som med stöd av 1 eller 2 mom. har rätt att anföra landskapsbesvär.

En begäran om omprövning ska framställas inom 14 dagar och landskapsbesvär anföras inom 30 dagar från delfåendet av beslutet.

Beslut delges parter genom vanlig delgivning enligt 59 § i förvaltningslagen.

Protokoll från landskapsfullmäktige, landskapsstyrelsen och nämnder med tillhörande anvisning för begäran om omprövning eller besvärsanvisning, hålls efter justeringen tillgängliga i det allmänna datanätet, om inte något annat följer av sekretessbestämmelserna. Om ärendet är sekretessbelagt i sin helhet, publiceras i protokollet endast ett omnämnande om att det sekretessbelagda ärendet behandlats. I protokollet publiceras endast personuppgifter som är nödvändiga med tanke på tillgången till information. De personuppgifter som ingår i protokollen ska avlägsnas från datanätet när tidsfristen för omprövningsbegäran eller besvärstiden löper ut.

Protokoll från andra myndigheter i ett landskap än sådana som avses i 1 mom. ska på motsvarande sätt hållas offentligt tillgängliga, om myndigheten anser det vara behövligt.

En landskapsmedlem, ett landskap som deltar i samarbete mellan landskap och en medlem av ett sådant landskap anses ha fått del av ett beslut sju dagar efter det att protokollet gjorts tillgängligt i det allmänna datanätet.

Till ett beslut i vilket begäran om omprövning får framställas ska det fogas anvisningar om hur man begär omprövning.

Till ett beslut över vilket landskapsbesvär får anföras ska det fogas en besvärsanvisning.

Till ett beslut i vilket begäran om omprövning inte får framställas och över vilket landskapsbesvär inte får anföras ska det fogas ett meddelande om besvärsförbud. I meddelandet ska det nämnas på vilken bestämmelse förbudet grundar sig.

Förvaltningsdomstolens beslut får överklagas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen. Landskapet ska utan dröjsmål publicera ett tillkännagivande om förvaltningsdomstolens beslut i det allmänna datanätet, om inte något annat följer av sekretessbestämmelserna. Personuppgifter i beslutet ska avlägsnas från datanätet när besvärstiden löper ut.

Besvärstiden räknas från den tidpunkt då tillkännagivandet om beslutet publicerades. Om beslutet har delgetts en part separat, räknas besvärstiden för partens del dock från delfåendet.

Ett beslut får verkställas innan det har vunnit laga kraft. Verkställigheten av ett beslut får dock inte inledas, om begäran om omprövning eller anförande av besvär skulle bli meningslöst till följd av verkställigheten eller om det organ eller den tjänsteinnehavare som behandlar begäran om omprövning eller besvärsmyndigheten förbjuder verkställigheten.

Landskapet ska följa landskapsbefolkningens hälsa och välfärd samt kvaliteten, verkningsfullheten och kostnaderna i fråga om de uppgifter landskapet har enligt lag. Dessutom ska landskapet följa verksamheten och ekonomin inom sin egen tjänsteproduktion och jämföra den med verkningsfullheten, effektiviteten och ekonomin hos tjänster som produceras av andra.

Landskapet ska i fråga om de uppgifter det har enligt lag producera information om verksamheten, ekonomin och tjänsteproduktionens kvalitet separat för olika verksamhetsområden för användning i uppföljningen, övervakningen och styrningen av verksamheten. Bestämmelser om vilken information som ska produceras och om hur och när den ska produceras får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Privata tjänsteproducenter som producerar tjänster för landskapet enligt ett uppdragsavtal ska lämna landskapet den information som krävs för den uppföljning som avses i 1 mom. på det sätt som anges av landskapet, Institutet för hälsa och välfärd eller en annan myndighet som enligt lag har rätt att få information.

Landskapet ska publicera uppföljningsdata om dess ekonomi och verksamhet för allmänt bruk. De uppgifter som publiceras får inte innehålla identifieringsuppgifter för enskilda personer, och uppgifterna ska behandlas så att enskilda personer inte kan identifieras utifrån från dem vare sig direkt eller indirekt.

För produktionen av annan sektorsspecifik information för uppföljningen, övervakningen och styrningen av landskapets verksamhet gäller särskilda bestämmelser.

Landskapet ska med beredskapsplaner och förberedelser för verksamhet i störningssituationer och under undantagsförhållanden samt genom andra åtgärder se till att dess verksamhet fortsätter så störningsfritt som möjligt vid störningar under normala förhållanden samt under undantagsförhållanden.

Landskapet ska ha hand om följande uppgifter med anknytning till gemensam beredskap för myndigheterna, kommunerna, näringslivet och organisationerna inom området:

1) att organisera sektorsövergripande bedömning av regionalt betydande risker,

2) att organisera sektorsövergripande bevakning och bedömning av omvärldsförändringar som påverkar säkerheten,

3) att organisera behövlig samverkan när det gäller beredskapsplanering,

4) att inom landskapet organisera beredskapsövningar och övningar med tanke på störningar.

Landskapet ska i samarbete med de aktörer som nämns i 1 mom. upprätthålla behövliga samarbetsstrukturer.

Särskilda bestämmelser gäller för tryggande av försörjningsberedskapen.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas separat genom lag.

Syftet med denna lag är att främja och upprätthålla befolkningens välfärd och hälsa samt säkerställa jämlika och kostnadsnyttoeffektiva social- och hälsovårdstjänster med god produktivitet i hela landet.

Tillämpningsområde

Denna lag tillämpas på ordnande, utveckling och styrning av och på tillsynen över social- och hälsovården inom landskapens organiseringsansvar.

Denna lag tillämpas inte i landskapet Åland med undantag för bestämmelserna om utbildningsersättningar i 5 kap.

I denna lag avses med

1) social- och hälsovård de uppgifter och tjänster inom socialvården och hälso- och sjukvården som omfattas av landskapets organiseringsansvar samt främjande av välfärd och hälsa,

2) kund invånare i landskapet och andra för vilka landskapet enligt lag ska ordna social- och hälsovårdstjänster,

3) tjänsteproducent landskapets affärsverk enligt 52 § i landskapslagen ( / ) samt aktiebolag och andra bolag, sammanslutningar, föreningar, andelslag, stiftelser och självständiga yrkesutövare som producerar social- och hälsovårdstjänster för landskapet,

4) valfrihet kundens rätt att välja producent av sådana tjänster som omfattas av landskapets organiseringsansvar,

5) tillsynsmyndighet regionförvaltningsverket och Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården.

Social- och hälsovården ska till innehåll, omfattning och kvalitet planeras och genomföras så att den svarar mot kundernas behov i landskapet. Tjänsterna ska tillhandahållas i form av samordnade tjänstehelheter med hänsyn till befolkningens behov i landskapet och nära kunderna. Tjänsterna får samlas till större helheter om tillgången till tjänster och säkerställandet av deras kvalitet kräver specialkunskaper eller dyra investeringar eller om ett ändamålsenligt, kostnadsnyttoeffektivt och effektivt tillhandahållande av tjänsterna kräver det.

Vid tillhandahållandet av social- och hälsovårdstjänster ska tillgängligheten främjas.

Landskapet ska ordna lagstadgad social- och hälsovård för sina invånare. Andra har rätt att få social- och hälsovårdstjänster i enlighet med vad som föreskrivs annanstans.

Social- och hälsovård ska i tvåspråkiga landskap ordnas på både finska och svenska så att kunderna blir betjänade på det språk de väljer, antingen finska eller svenska. I enspråkiga landskap ordnas tjänsterna på landskapets språk så att kunden har rätt att använda finska eller svenska. Bestämmelser om kundens rätt bli hörd och få expeditioner på finska eller svenska och rätt till tolkning finns i språklagen (423/2003). Kunden har rätt att använda samiska när det gäller social- och hälsovårdstjänster som produceras inom samernas hembygdsområde och inom landskapet Lappland när det gäller sådana tjänster som bara produceras på tjänsteproducentens verksamhetsställen utanför hembygdsområdet. Bestämmelser om rätten att bli hörd och få expeditioner på samiska finns i samiska språklagen (1086/2003).

Om social- eller hälsovårdspersonalen inte behärskar andra språk än de språk som avses i 1 mom. eller om kunden på grund av en sensorisk funktionsnedsättning eller talsvårigheter eller av någon annan orsak inte kan göra sig förstådd, ska vid tillhandahållandet av tjänster i den mån det är möjligt tolkning ordnas och en tolk anskaffas.

När tjänster ordnas ska det dessutom ses till att nordiska medborgare vid behov har möjlighet att använda sitt eget språk, antingen finska, danska, isländska, norska eller svenska, när de anlitar tjänster som avses i 1 mom. I den mån det är möjligt ska det då också ses till att nordiska medborgare får behövlig tolk- och översättningshjälp.

När en kommun främjar kommuninvånarnas välfärd i enlighet med 1 mom. i kommunallagen (410/2015) ska den bevaka kommuninvånarnas levnadsförhållanden, välfärd och hälsa och de faktorer som påverkar dessa i varje område och inom varje befolkningsgrupp. En rapport om kommuninvånarnas välfärd och hälsa och om de åtgärder som har vidtagits ska varje år lämnas till kommunfullmäktige. Dessutom ska en välfärdsberättelse tas fram för kommunfullmäktige en gång per fullmäktigeperiod.

Kommunerna ska i sin strategiska planering sätta upp mål för främjandet av välfärd och hälsa. De ska vidare fastställa åtgärder som stöder målen. De konsekvenser som besluten har för människors välfärd och hälsa ska bedömas i förväg och beaktas vid beslutsfattandet inom kommunens olika verksamhetsområden. De kommunala verksamhetsområdena ska samarbeta med varandra för att främja välfärd och hälsa. Dessutom ska kommunen utse ansvariga för främjandet av välfärd och hälsa och samarbeta med landskapet samt andra offentliga aktörer som är verksamma i kommunen samt privata företag och allmännyttiga samfund.

Välfärdsberättelsen ska lämnas till landskapet och offentliggöras i det allmänna datanätet.

Landskapet ska i förväg bedöma och beakta effekten av beslut på olika befolkningsgruppers välfärd och hälsa. Dessutom ska landskapet i sin planering sätta upp mål där social- och hälsovården ordnas och produceras på ett sätt som främjar välfärd och hälsa. Det ska också bestämma åtgärder och ansvariga till stöd för måluppfyllelsen. Landskapet ska varje fullmäktigeperiod utarbeta en regional välfärdsberättelse för landskapsfullmäktige. Berättelsen ska gälla befolkningens välfärd och hälsa, faktorer som påverkar dessa och de åtgärder som vidtagits. Den ska utarbetas i samarbete med kommunerna i området. Välfärdsberättelsen ska offentliggöras i det allmänna datanätet.

Landskapet ska samarbeta med kommunerna i området och stödja dem med sin expertis i arbetet med att främja välfärd och hälsa.

Ansvaret för att ordna social- och hälsovård vilar på de landskap som avses i landskapslagen. Bestämmelser om organiseringsansvaret finns i 7 § i landskapslagen. Landskapets organiseringsansvar innefattar dessutom ansvar för samordning av kundernas social- och hälsovårdstjänster till helheter samt samordning av verksamheten med kommunens, statens och landskapets övriga tjänster. Det landskap som bär organiseringsansvaret ska dessutom se till att tjänsteproducenterna samarbetar sinsemellan så att kunderna har tillgång till samordnade tjänster. Bestämmelser om fördelning av ansvaret och beslutanderätten i fråga om tjänster som samlats till större helheter finns i 11 §.

För den regionala samordningen och utvecklandet av samt för samarbetet kring den social- och hälsovård som ordnas av landskapen finns fem samarbetsområden. Bestämmelser om de landskap som hör till samarbetsområdena utfärdas genom förordning av statsrådet så att landskapen Birkaland, Norra Österbotten, Norra Savolax, Nyland och Egentliga Finland, som är huvudmän för universitetssjukhus, hör till olika samarbetsområden.

För varje samarbetsområde upprättas ett samarbetsavtal mellan landskapen.

Landskapen Birkaland, Norra Österbotten, Norra Savolax, Nyland och Egentliga Finland sköter de förvaltningsuppgifter som krävs för att upprätta samarbetsavtalen.

En del av de tjänster och uppgifter som hör till socialvården och hälso- och sjukvården får samlas till större helheter till ett eller flera landskap, om det är nödvändigt för att säkerställa tillgången till tjänster och tjänsternas kvalitet samt kundernas rättigheter på grund av att uppgifterna är krävande eller att de aktualiseras sällan eller på grund av stora kostnader till följd av uppgifterna. Bestämmelser om vilka tjänster som samlas till större helheter och vilka landskap de samlas till utfärdas genom förordning av statsrådet.

För omfattande jourtjänster dygnet runt inom social- och hälsovården ansvarar landskapen Södra Karelen, Södra Österbotten, Mellersta Finland, Lappland, Päijänne-Tavastland, Birkaland, Norra Karelen, Norra Österbotten, Norra Savolax, Satakunta, Nyland och Egentliga Finland. För att trygga befolkningens språkliga rättigheter ska landskapet Södra Österbotten ordna dessa jourtjänster på finska och svenska så att varje kund blir betjänad på det språk han eller hon väljer. Bestämmelser om övrig socialjour och hälso- och sjukvårdsjour finns i 29 § i socialvårdslagen (1301/2014) och 50 § i hälso- och sjukvårdslagen (1326/2010). Bestämmelser om vilka tjänster som ingår i omfattande jour dygnet runt utfärdas genom förordning av statsrådet.

Ett landskap som avses i 1 och 2 mom. och som har fått i uppdrag att ordna tjänster ansvarar för att det finns lika tillgång till tjänsterna och beslutar hur behovet, mängden och kvaliteten i fråga om tjänsterna fastställs, på vilket sätt tjänsterna produceras och hur produktionen övervakas samt hur myndigheternas befogenheter ska utövas i fråga om dessa tjänster. Övriga landskap har inte rätt att besluta om de tjänster som avses i 1 och 2 mom. och de får inte producera dessa tjänster eller skaffa dem från något annat ställe.

Landskapen ska ordna social- och hälsovårdstjänster så att kunderna har möjlighet att välja tjänsteproducent. I fråga om val av tjänsteproducent gäller särskilda bestämmelser.

Landskapen ska se till att sådana kundgrupper och kunder som behöver tjänster som samordnats på bred basis identifieras, att servicekedjorna och tjänstehelheterna definieras och att de olika producenterna utnyttjar den information som finns om en kund.

I fråga om landskapens skyldighet att informera om kundens rättigheter och förmåner, rådgivningen i anslutning till användningen av tjänster, bedömningen av servicebehovet och utarbetandet av en kundplan samt handledningen i anslutning till detta gäller särskilda bestämmelser.

För planeringen och ledningen av sin ekonomi och verksamhet ska landskapet utarbeta en servicestrategi för social- och hälsovården som en del av landskapsstrategin. I servicestrategin beslutar landskapet om de långsiktiga målen för den social- och hälsovård som omfattas av landskapets organiseringsansvar. I servicestrategin beslutar landskapet också om målen för den minsta mängd tjänster som ska anskaffas från privata tjänsteproducenter inom social- och hälsovården. I servicestrategin ska dessutom fastställas vilken del av anskaffningarna som ska konkurrensutsättas för att utveckla nya lösningar som förbättrar tjänsternas innovativitet och kostnadsnyttoeffekt.

Landskapets servicelöfte är en viljeförklaring som landskapet riktar till invånarna om hur landskapet tillhandahåller social- och hälsovårdstjänster. Servicelöftet innebär ingen ändring av landskapets lagstadgade skyldighet att ordna social- och hälsovård.

I servicelöftet sätter landskapet upp mål för hur social- och hälsovårdstjänsterna tillhandahålls på ett sätt som beaktar invånarnas behov och de lokala förhållandena samt tillgången till tjänster och tjänsternas tillgänglighet enligt 4 §. De riksomfattande målen för social- och hälsovården ska beaktas i landskapets servicelöfte.

Servicelöftet kan utgöra en del av landskapsstrategin. Landskapet ska offentliggöra sitt servicelöfte i det allmänna datanätet och på andra sätt som främjar löftets offentlighet.

För den regionala samordningen av social- och hälsovården ska de landskap som hör till ett samarbetsområde för social- och hälsovården ingå ett samarbetsavtal. Avtalet ska upprättas för varje fullmäktigeperiod. I avtalet ska kundernas behov samt de riksomfattande målen för social- och hälsovården enligt 26 § beaktas. Fullgörandet av avtalet ska följas och utvärderas årligen. Avtalet ska ändras vid behov.

I samarbetsavtalet ska landskapen komma överens om

1) åtgärder för att säkerställa integration av tjänsterna och lika tillgång till tjänster, kundernas rätt att delta och deras påverkningsmöjligheter samt de språkliga rättigheterna,

2) åtgärder för att säkerställa en verkningsfull, högklassig och kostnadseffektiv produktionsstruktur för social- och hälsovården,

3) landskapens arbetsfördelning och samarbete vid produktionen av jour dygnet runt till den del det inte föreskrivs om detta i 11 § eller någon annanstans,

4) samarbetet inom den prehospitala akutsjukvården och samordningen av den prehospitala akutsjukvården och den övriga verksamheten samt finansieringen av centralen för prehospital akutsjukvård,

5) landskapens arbetsfördelning och samarbete vid ordnandet av andra social- och hälsovårdstjänster och stödtjänster än sådana som avses i 3 och 4 punkten, samordning av annan verksamhet samt principerna för ibruktagande av nya metoder,

6) samarbetsområdets investeringsplan, som ska innehålla det i 12 § i landskapslagen avsedda gemensamma förslaget från landskapen till statsrådet om de investeringar som är ekonomiskt betydande för social- och hälsovården eller annars vittsyftande med avseende på social- och hälsovårdens funktionssätt eller servicesystem,

7) landskapens samarbete och arbetsfördelning vid genomförandet av utbildning, forskning och utvecklingsverksamhet,

8) utvecklande av informationshantering och elektroniska tjänster inom social- och hälsovården och samordning av användningen av klient- och patientuppgifter samt specifikation av den övergripande regionala arkitekturen enligt lagen om styrning av informationsförvaltningen inom den offentliga förvaltningen (634/2011) i samarbetsområdet,

9) åtgärder som beredskapen för störningar och exceptionella situationer kräver,

10) övrigt samarbete inom social- och hälsovården.

Arbetsfördelningen enligt 2 mom. 4 och 5 punkten ska främja klient- och patientsäkerheten och övrig kvalitet samt förverkligandet av en ändamålsenlig, kostnadsnyttoeffektiv och effektiv produktionsstruktur. Vid arbetsfördelningen ska det dessutom säkerställas att en verksamhetsenhet som tillhandahåller tjänster med stöd av samarbetsavtalet har tillräckliga ekonomiska och personella resurser samt tillräcklig kompetens för att sköta uppgiften.

Närmare bestämmelser om de i 2 mom. avsedda saker som ska ingå i samarbetsavtalet får dessutom utfärdas genom förordning av statsrådet.

När samarbetsavtalet upprättas ska landskapet beakta uppföljningsuppgifter om befolkningens välfärd och hälsa samt befolkningens servicebehov.

Innan samarbetsavtalet godkänns ska landskapen höra social- och hälsovårdsministeriet. Landskapen ska godkänna samarbetsavtalet i sina landskapsfullmäktige. Det godkända samarbetsavtalet ska lämnas in till social- och hälsovårdsministeriet.

Fullgörandet av samarbetsavtalet ska följas och utvärderas årligen. Avtalet ska ändras vid behov. Ändringen kan basera sig på ett eller flera landskaps förslag eller på social- och hälsovårdsministeriets initiativ. Landskapen inom ett samarbetsområde ska årligen se över sitt gemensamma förslag enligt 16 § 2 mom. 6 punkten om de investeringar som är ekonomiskt betydande för social- och hälsovården eller annars vittsyftande med avseende på social- och hälsovårdens funktionssätt eller servicesystem. Översynen ska leda till att förslaget omfattar de investeringar som inleds under de fyra räkenskapsperioder som följer på följande räkenskapsperiod. Landskapen ska ge in förslaget till social- och hälsovårdsministeriet.

Genom förordning av statsrådet får det utfärdas närmare bestämmelser om hur det som avses i 1–3 mom. ska beaktas vid beredningen av samarbetsavtalet och uppföljningen av att avtalet genomförs. Genom förordning av statsrådet får det dessutom utfärdas bestämmelser om tidtabellen för upprättandet av samarbetsavtalet och om den tidpunkt då det godkända samarbetsavtalet senast ska lämnas in till social- och hälsovårdsministeriet.

Statsrådet får besluta om landskapens samarbetsavtal och dess innehåll samt om arbetsfördelningen mellan landskapen inom social- och hälsovården, om

1) landskapen inte kan komma överens om samarbetsavtalet,

2) det i avtalet har överenskommits om de saker som avses i 16 § 2 mom. så att det inte stämmer överens med vad som föreskrivs i 16 § 1 och 3 mom., eller

3) invånarnas jämlikhet i landskapen, tillgången till tjänster och tjänsternas tillgänglighet enligt 4 § samt tjänsternas kvalitet, verkningsfullhet och produktivitet äventyras i samarbetsområdet.

Statsrådets beslut bereds vid social- och hälsovårdsministeriet. I samband med beredningen ska ministeriet höra de landskap som berörs av beslutet.

Statsrådets beslut om landskapens samarbetsavtal är i kraft tills landskapen har ingått ett nytt samarbetsavtal där de faktorer som avses i 1 mom. har beaktats tillräckligt. På beredningen av det nya samarbetsavtal som ska ersätter beslutet av statsrådet tillämpas 17 §.

Statsrådet får på ett för landskapen bindande sätt besluta om åtgärder som krävs för att utveckla servicestrukturen inom social- och hälsovården samt om genomförandet av sådana investeringar och informationssystemtjänster som i övrigt är vittsyftande för social- och hälsovårdens funktionssätt eller servicestruktur i enlighet med vad som föreskrivs i landskapslagen och i 2—4 mom.

Om landskapets servicestruktur inte säkerställer lika tillgång till tjänster, tjänsternas kvalitet, verkningsfullhet eller produktivitet eller genomförandet av den valfrihet som avses i 12 §, och man inte har kommit överens om korrigerande åtgärder i samarbetsavtalet eller i samband med den styrning av social- och hälsovården som avses i 29 §, får statsrådet ålägga landskapet att företa behövliga ändringar i den social- och hälsovård som omfattas av landskapets organiseringsansvar. I statsrådets beslut ska det anges vilka ändringar landskapet ska företa i sitt servicesystem. I statsrådets beslut kan också metoderna för att genomföra ändringen anges.

En investering som är vittsyftande med avseende på social- och hälsovårdens funktionssätt eller servicesystem får genomföras bara om den ingår i en sådan av statsrådet godkänd investeringsplan för landskapen som avses i 12 § i landskapslagen. Bestämmelser om statsrådets beslutsfattande i fråga om sådana ekonomiskt betydande eller i övrigt exceptionellt vittsyftande investeringar som är väsentliga med hänsyn till organiseringen av hela servicestrukturen eller fler än ett landskaps tjänster finns den paragrafen.

För att säkerställa och utnyttja ett kostnadsnyttoeffektivt och effektivt genomförande av social- och hälsovårdens informationssystemtjänster och informationshantering kan statsrådet besluta om ändringar i befintliga system och de krav som ska iakttas när nya system skaffas. Beslutet ska basera sig på landskapens och statens gemensamma beredning, landskapens samarbetsavtal och de riksomfattande målen för social- och hälsovården. När statsrådet beslutar att ett informationssystem ska ändras eller att ett nytt system ska skaffas ska statsrådet samtidigt besluta hur projektet finansieras.

Utöver vad som anges i 12 § i landskapslagen får det genom förordning av statsrådet utfärdas bestämmelser om hurdana investeringar i övrigt är vittsyftande med avseende på social- och hälsovårdens funktionssätt eller servicesystem och vilka de tekniska och ekonomiska kraven är på att en ändring av en informationssystemtjänst eller anskaffningen av ett nytt system ska basera sig på landskapens och statens gemensamma beredning.

Social- och hälsovårdsministeriet kan komma med initiativ till finansministeriet att inleda utvärderingsförfarande enligt 103 § i landskapslagen i ett landskap, om det i ett förhandlingsförfarande mellan ministeriet och landskapet eller annars har visat sig att landskapets förmåga att ordna social- och hälsovård uppenbart har äventyras på något av de sätt som avses i 2 mom.

När det bedöms om landskapets förmåga att ordna social- och hälsovårdstjänster uppenbart har äventyrats används följande bedömningsgrunder:

1) tillgången till tillräckliga social- och hälsovårdstjänster som stämmer överens med behovet eller tjänsternas tillgänglighet är avsevärt sämre än i andra landskap,

2) kvaliteten på social- och hälsovårdstjänsterna är avsevärt sämre än i andra landskap,

3) de behovsjusterade social- och hälsovårdskostnaderna per invånare är avsevärt högre än i andra landskap,

4) landskapets förmåga är avsevärt sämre än i andra landskap när det gäller att säkerställa att det i landskapet finns den personal och den kompetens som ordnandet av social- och hälsovårdstjänster kräver, eller

5) landskapets förmåga att ordna social- och hälsovårdstjänster har äventyrats allvarligt och långvarigt av någon annan orsak än de som avses i 1—4 punkten.

Landskapet ska utarbeta ett program för egenkontroll i fråga om de uppgifter och tjänster som omfattas av landskapets organiseringsansvar. I programmet ska det anges hur tillhandahållandet av social- och hälsovård, tillgången till social- och hälsovård och dess kvalitet samt klienternas och patienternas jämlikhet ska säkerställas oberoende av om en tjänst produceras av landskapet eller någon annan tjänsteproducent. Det ska dessutom anges hur tillhandahållandet, klient- och patientsäkerheten och övrig kvalitet samt jämlikheten i fråga om social- och hälsovårdstjänsterna ska övervakas och upptäckta brister åtgärdas.

Programmet för egenkontroll samt iakttagelser som baserar sig på uppföljningen av att programmet genomförs och åtgärder som baserar sig på iakttagelserna ska offentliggöras i det allmänna datanätet.

Genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet får det vid behov utfärdas närmare bestämmelser om innehållet i och utarbetandet av programmet för egenkontroll samt om en plan för främjande av kvalitetsledning samt klient- och patientsäkerhet som ska ingå i programmet.

Landskapet ska i sin egen verksamhet skilja åt ordnandet av social- och hälsovård och produktionen av tjänster. För landskapets egen tjänsteproduktion svarar ett sådant affärsverk som avses i 52 § i landskapslagen. Landskapet måste överlåta det på ett och samma affärsverk att producera alla landskapets egna social- och hälsovårdstjänster.

Ett landskap får dessutom producera social- och hälsovårdstjänster inom dess organiseringsansvar på det sätt som föreskrivs i 8 § i landskapslagen. Kommuner, samkommuner och deras dottersammanslutningar samt stiftelser där de har bestämmande inflytande får inte producera social- och hälsovårdstjänster som omfattas av landskapens organiseringsansvar.

Affärsverket ska producera tjänsterna, om de inte annars är tillgängliga i enlighet med lagstiftningen, servicestrategin eller landskapets servicelöfte.

En tjänsteproducent ska i sin verksamhet enligt denna lag

1) iaktta de lagstadgade skyldigheterna i fråga om den offentliga social- och hälsovården,

2) iaktta landskapets servicestrategi och servicelöfte,

3) tillhandahålla kunden tjänster i enlighet med kundplanen,

4) iaktta de tjänstehelheter och servicekedjor som landskapet fastställt samt säkerställa att servicekedjorna integreras och samarbeta med andra tjänsteproducenter på det sätt som integrationen förutsätter,

5) lagra klient- och patientuppgifter i landskapets klient- och patientregister med hjälp av de riksomfattande informationssystemtjänster som avses i lagen om elektronisk behandling av klientuppgifter inom social- och hälsovården (159/2007),

6) till utbildning som ges i verksamhetsenheten och praktik i anslutning därtill anta socialvårdsstuderande och hälso- och sjukvårdsstuderande enligt 38 § i enlighet med vad det universitet som ansvarar för utbildningen och landskapet anvisar,

7) till landskapet lämna de uppgifter om tillhandahållna tjänster som fullgörandet av landskapets organiseringsansvar förutsätter.

En tjänsteproducent som producerar social- och hälsovårdstjänster för landskapet ska övervaka att den egna verksamheten är korrekt liksom även klient- och patientsäkerheten och kvaliteten i övrigt. Tjänsteproducenten ska dessutom bevaka att den tillhandahåller de tjänster som omfattas av landskapets organiseringsansvar på det sätt som anges i 23 §.

Tjänsteproducenten ska utarbeta en plan för egenkontroll för att följa övervakningen av den egna verksamheten och följa att det avtal som ingåtts med landskapet iakttas. Planen för egenkontroll ska omfatta alla tjänster som tjänsteproducenten tillhandahåller. Tjänsteproducenten ska offentliggöra planen för egenkontroll samt de iakttagelser som baserar sig på uppföljningen av att planen genomförs och de åtgärder som baserar sig på iakttagelserna i det allmänna datanätet och på andra sätt som främjar offentligheten.

Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården får meddela föreskrifter om utarbetandet och uppföljningen av planen för egenkontroll och om planens innehåll.

Den allmänna styrningen, planeringen och utvecklingen av samt tillsynen över social- och hälsovården ankommer på social- och hälsovårdsministeriet. Social- och hälsovårdsministeriet svarar för den riksomfattande social- och hälsopolitiken samt för beredningen av de riksomfattande målen för social- och hälsovården och för att dessa mål beaktas i styrningen av landskapens verksamhet. Vid ministeriet finns en styrenhet för verkställigheten av den allmänna styrningen, planeringen och utvecklingen.

Statsrådet fastställer vart fjärde år de riksomfattande strategiska mål för ordnandet av social- och hälsovården som kompletterar lagstiftningen. Målen kan vid behov också fastställas särskilt för varje landskap. Målen ska basera sig på uppföljningsuppgifter om befolkningens välfärd och hälsa, på servicebehovet samt på uppföljningsuppgifter som gäller social- och hälsovårdens verksamhet och ekonomi. Dessutom beaktas statsrådets finanspolitiska mål för de offentliga finanserna.

I de strategiska målen ska det bestämmas

1) riksomfattande strategiska mål för utvecklandet av social- och hälsovården,

2) mål för att trygga integration av och lika tillgång till tjänster, valfrihet, invånarnas rätt till inflytande och möjligheter att påverka samt språkliga rättigheter, och mål för att främja jämställdheten,

3) mål för arbetsfördelningen i fråga om regionala uppgifter som överskrider landskapsgränserna och för hur landskapen ska stödja sig på enheter enligt arbetsfördelningen,

4) mål för riksomfattande och regionala specialiserade enheters samt universitetssjukhusens uppgifter och arbetsfördelning,

5) allmänna riktlinjer för vittsyftande investeringar, produktionsstrukturen, utnyttjandet av olika produktionssätt och utvecklingsobjekt i fråga om informationshanteringen,

6) hur utfallet av vad som föreskrivs i 1—5 punkten följs och utvärderas.

De riksomfattande målen kan gälla även annat som behövs för att utveckla social- och hälsovården.

Social- och hälsovårdsministeriet bereder förslaget till riksomfattande mål enligt 26 § i samarbete med landskapen. De landskap som hör till ett och samma samarbetsområde ska utarbeta ochlämna social- och hälsovårdsministeriet ett gemensamt förslag till hur tjänsterna i området och utvecklandet av dem samt samarbetet mellan landskapen borde beaktas i de riksomfattande målen. Landskapen ska beakta uppföljningsuppgifterna om befolkningens välfärd och hälsa samt befolkningen servicebehov.

Samarbetsområdets förslag ska godkännas av landskapsfullmäktige i alla landskap i området.

Uppnåendet av de riksomfattande målen ska följas och utvärderas årligen. De strategiska mål som statsrådet fastställt ska ändras vid behov. Ändringen kan basera sig på ett eller flera landskaps begäran eller social- och hälsovårdsministeriets initiativ.

I anslutning till social- och hälsovårdsministeriet finns det en delegation för social- och hälsovård. Delegationens syfte är att främja genomförandet av de strategiska riktlinjerna inom social- och hälsovården samt att främja samarbetet mellan riksomfattande och regionala aktörer. Dessutom sammanställer och förmedlar delegationen information om utvecklingsbehoven inom social- och hälsovården. Delegationen tillsätts av statsrådet för fyra år i sänder.

Social- och hälsovårdsministeriet och landskapen förhandlar årligen om utförandet av de uppgifter och tillhandahållandet av de tjänster som omfattas av landskapets organiseringsansvar. Syftet med förhandlingarna är att styra social- och hälsovårdsverksamheten vid utvecklandet av servicestrukturen samt att främja samarbetet mellan ministeriet och landskapet.

Vid förhandlingarna behandlas de centrala målen för social- och hälsovården i landskapet, arbetsfördelningen inom tjänsteproduktionen och samarbetet med andra landskap samt utförandet av egenkontrollen. Vid förhandlingarna utvärderas dessutom fullgörandet av samarbetsavtalet och uppnåendet av de riksomfattande målen, utvecklingen av tjänsterna i landskapet och regionala utvecklingsbehov, förändringar i omvärlden och i servicebehovet samt finansieringsbehovet, utvecklingen och ökad produktivitet i fråga om de lagstadgade uppgifterna. Vid förhandlingarna utvärderas dessutom åtgärder som vidtas i landskapet och som är nödvändiga med tanke på kostnadshanteringen samt eventuella andra åtgärder. Vid förhandlingarna kan också andra frågor förknippade med ordnande och tillhandahållande av social- och hälsovård behandlas.

Social- och hälsovårdsministeriet utarbetar tillsammans med landskapet ett dokument om de förda förhandlingarna. I dokumentet antecknas genomförandet av tjänsteproduktionen inom social- och hälsovården som en helhet. I dokumentet antecknas dessutom nästa års centrala mål som avtalats vid förhandlingarna och de åtgärder som stöder målen.

Social- och hälsovårdsministeriet och landskapet följer och utvärderar tillsammans uppnåendet av de mål och genomförandet av de åtgärder som avtalats vid förhandlingarna.

Social- och hälsovårdsministeriet bereder årligen en utredning för att bedöma om alla har lika tillgång till tjänster och om nivån på finansieringen är tillräcklig på riksomfattande nivå och i de enskilda landskapen. I utredningen granskas behovet av social- och hälsovårdstjänster, den faktiska och uppskattade framtida utvecklingen av tillgången och kvaliteten samt förhållandet mellan dessa och utvecklingen av de offentliga finanserna. I utredningen bedöms dessutom de nödvändiga åtgärder som ska vidtas i landskapet med tanke på kostnadshanteringen och eventuella andra åtgärder för att trygga lika tillgång till social- och hälsovårdstjänster och tjänsternas kvalitet med statlig finansiering och annan inkomstfinansiering. Utredningen ska innehålla ett förslag till behövliga åtgärder för utarbetandet av planen för de offentliga finanserna, budgeten samt de riksomfattande strategiska målen för social- och hälsovården och annan riksomfattande styrning.

För utredningen ska

1) varje landskap årligen utarbeta en rapport om tillgången till tjänster och det finansiella läget i området,

2) regionförvaltningsverket årligen, utifrån de uppgifter som erhållits i samband med tillsynen över social- och hälsovården, utarbeta en rapport om allas lika tillgång till tjänster i landskapen i dess område,

3) Institutet för hälsa och välfärd analysera landskapens och regionförvaltningsverkets rapporter och årligen, för hela landet och separat för varje område, lämna social- och hälsovårdsministeriet en expertbedömning av huruvida tillgången till tjänster motsvarar befolkningens behov på lika villkor samt ett kostnadsnyttoeffektivt tillhandahållande av tjänster.

Social- och hälsovårdsministeriet förhandlar om utarbetandet av utredningen och om slutsatserna med landskapen på det sätt som anges i 29 §.

Genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet utfärdas det närmare bestämmelser om de uppgifter som ska ingå i de rapporter som avses i 2 mom. 1–3 punkten och om tidpunkten då rapporterna ska lämnas till social- och hälsovårdsministeriet.

Landskapet ska följa befolkningens välfärd och hälsa i sitt område samt kvaliteten, verkningsfullheten, kostnaderna och produktiviteten i fråga om den social- och hälsovård som landskapet ordnar samt följa hur samordningen av tjänsterna för kunderna har genomförts. Dessutom ska landskapet följa verksamheten och ekonomin inom den egna tjänsteproduktionen samt jämföra den med kvaliteten, verkningsfullheten och produktiviteten hos tjänster som produceras av andra.

Institutet för hälsa och välfärd ska följa och utvärdera befolkningens hälsa och välfärd samt den social- och hälsovård som ordnas av landskapen. Institutet för hälsa och välfärd utarbetar för social- och hälsovårdsministeriet de utredningar om situationen för och genomförandet av social- och hälsovården som behövs vid beredningen av de riksomfattande målen enligt 26 § och vid förhandlingarna med landskapen. Utredningarna offentliggörs i det allmänna datanätet.

Institutet för hälsa och välfärd bestämmer minimidatainnehållet i uppföljningen enligt 1 mom., inklusive de välfärdsberättelser som avses i 7 och 8 §. Landskapen ska lämna uppföljningsuppgifterna till Institutet för välfärd och hälsa på det sätt som institutet bestämmer.

Privata tjänsteproducenter som producerar tjänster för landskapen ska ställa de uppgifter som krävs för uppföljningen enligt 1 mom. till landskapens och Institutet för hälsa och välfärds förfogande på det sätt som Institutet för hälsa och välfärd bestämmer.

När det gäller produktionen av tjänster som omfattas av landskapets organiseringsansvar ska landskapet se till att landskapets affärsverk och andra tjänsteproducenter använder information om verksamhetens kvalitet, verkningsfullhet och kostnader när de planerar och leder sin verksamhet. Även regional och nationell information om samordningen av tjänsterna, andra forskningsdata och information som baserar sig på kundernas och personalens erfarenheter ska användas i tjänsteproduktionen.

Social- och hälsovårdsministeriet har, avgiftsfritt och trots sekretessbestämmelserna, rätt att av statliga myndigheter, landskapsmyndigheter, kommunala myndigheter och andra offentligrättsliga samfund, Folkpensionsanstalten, Pensionsskyddscentralen, tjänsteproducenter och självständiga yrkesutövare inom social- och hälsovården få uppgifter som dessa innehar och som är nödvändiga för skötseln av social- och hälsovårdsministeriets uppgifter enligt denna lag, om dessa uppgifter inte är tillgängliga i offentliga datakällor. De uppgifter som lämnas ut får inte innehålla identifieringsuppgifter om enskilda personer.

Bestämmelser om landskapets skyldighet att främja invånarnas möjligheter att delta och påverka finns i 23 § i landskapslagen.

Invånarnas synpunkter ska beaktas vid utarbetandet av landskapets servicelöfte, landskapens samarbetsavtal samt samarbetsområdets förslag till social- och hälsovårdsministeriet om hur tjänsterna i området och utvecklandet av dem samt samarbetet mellan landskapen borde beaktas i de riksomfattande målen enligt 26 §.

Landskapet svarar för utvecklandet av social- och hälsovården i sitt område samt för utvecklingssamarbete som överskrider områdes- och organisationsgränserna. Dessutom samordnar och styr landskapet det integrerade utvecklingsarbetet på producentnivå samt stöder kommunerna i deras arbete för att främja välfärd och hälsa. Landskapet deltar i det nationella utvecklandet av social- och hälsovården och samarbetar med kommunerna och med organisationer som bedriver utbildnings-, utvecklings- och forskningsverksamhet.

Landskapen Birkaland, Norra Österbotten, Norra Savolax, Nyland och Egentliga Finland ska i anslutning till sin utvecklingsuppgift avtala med de andra landskapen inom samma samarbetsområde om samarbete för att utveckla social- och hälsovården. Dessutom ska de nämnda landskapen samarbeta med universitet, högskolor, organisationer och näringslivet för att utveckla nya metoder, produkter och tjänster. Kompetensbehoven inom social- och hälsovården ska bedömas och yrkeskompetensen utvecklas i samarbete med universiteten och yrkeshögskolorna.

Alla bolag och sammanslutningar som producerar tjänster som omfattas av landskapets organiseringsansvar ska delta i utvecklandet av tjänsterna på det sätt som landskapet bestämmer.

Landskapet Lappland ska stödja utvecklingen av tjänster på samiska i hela landet. Landskapet Nyland ska stödja utvecklandet av tjänster på svenska i hela landet.

Bestämmelser om finansieringen av den social- och hälsovård som landskapet ordnar finns i lagen om landskapens finansiering ( / ). Bestämmelser om de kundavgifter som tas ut för social- och hälsovårdstjänster finns dessutom i lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården (734/1992).

Om den som är kund hos en verksamhetsenhet inom socialvården eller hälso- och sjukvården i landskapet är invånare i ett annat landskap, ska det landskap som ansvarar för ordnandet av social- och hälsovård för personen i fråga betala ersättning för de kostnader som orsakats, om inte något annat föreskrivs om ersättning för kostnader någon annanstans.

Ersättningen ska basera sig på produktifieringen eller det produktpris som ligger till grund när verksamhetsenheten följer upp sin verksamhet. Från ersättningen avdras de verksamhetsintäkter som tjänsteproducenten har fått för vården eller omvårdnaden. Närmare bestämmelser om grunderna för ersättning för tjänsterna och om faktureringsförfarandet får vid behov utfärdas genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet.

Ersättning av statsmedel kan betalas för kostnader som orsakas av utbildning på universitetsnivå för yrkesutbildade personer inom socialvården och hälso- och sjukvården och praktik i anslutning därtill samt för tjänstgöring som krävs för att den som är medborgare i en stat som inte tillhör Europeiska ekonomiska samarbetsområdet ska få legitimation. Ersättningen betalas till de landskap som är huvudmän för universitetssjukhus. För att ersättning ska betalas förutsätts att landskapen i samarbetsområdet och de universitet som ger utbildning har ingått ett utbildningsavtal.

De landskap som hör till ett samarbetsområde för social- och hälsovården ska för en fyraårsperiod åt gången tillsätta en gemensam forskningskommitté för social- och hälsovården med eventuella sektioner. Forskningskommittén ska bestå av representanter för de olika vetenskapsområdena från verksamhetsenheterna i landskapen i samarbetsområdet.

Landskap samt andra offentliga och privata producenter av social- och hälsovårdstjänster kan betalas ersättning av statens medel för kostnader för social- och hälsovetenskaplig forskning på universitetsnivå. Social- och hälsovårdsministeriet fastställer i samarbete med de i 39 § avsedda forskningskommittéerna insatsområden och målsättningar för den social- och hälsovetenskapliga forskning som ligger till grund för ersättningarna för fyra år i sänder.

Social- och hälsovårdsministeriets beslutar om beviljande av statlig finansiering till samarbetsområdenas forskningskommittéer för fyra år i sänder. Ministeriets beslut baserar sig på utfallet för forskningens insatsområden och målsättningar och på forskningens kvalitet, omfattning och genomslag under den föregående fyraårsperioden. Om indelningen i samarbetsområden för social- och hälsovården ändras under fyraårsperioden, ska social- och hälsovårdsministeriets beslut ändras i enlighet med den ändrade områdesindelningen.

Forskningskommittén beslutar på ansökan om beviljande av forskningsfinansiering i sitt område.

Social- och hälsovårdsministeriet tillsätter en riksomfattande utvärderingsgrupp för den social- och hälsovetenskapliga forskningen. Utvärderingsgruppen ska bestå av sakkunniga, och den har till uppgift att bedöma forskningens kvalitet, omfattning och genomslag och utfallet för insatsområdena och målsättningarna under den föregående fyraårsperioden. Utvärderingsgruppen ska för social- och hälsovårdsministeriet lägga fram förslag om hur finansieringen av den social- och hälsovetenskapliga forskningen på universitetsnivå ska fördelas mellan samarbetsområdena för social- och hälsovården under den följande fyraårsperioden.

Regionförvaltningsverket betalar ut den utbildningsersättning som avses i 38 §. Ersättningen betalas ut halvårsvis på ansökan. De landskap som är huvudmän för universitetssjukhus betalar ersättningarna vidare till andra tjänsteproducenter och tilluniversiteten och andra som har rätt till ersättning.

Regionförvaltningsverket betalar varje månad forskningsfinansiering till forskningskommittén i samarbetsområdet för social- och hälsovården, som betalar finansieringen vidare till dem som genomför projekten.

Ett landskap som är huvudman för ett universitetssjukhus ska före utgången av juni månad året efter det år då ersättning erhölls lämna social- och hälsovårdsministeriet en redogörelse för hur ersättningarna har använts. Dessutom ska varje universitet som ger utbildning för ministeriet uppge antalet utbildade varje kalenderår.

I övrigt iakttas i fråga om betalning av ersättning, övrigt förfarande och sökande av ändring 20 § 1 mom., 21, 24–26 och 28 §, 29 § 2 mom. samt 30 och 34 § i statsunderstödslagen (688/2001).

Ett universitet har rätt att använda ett universitetssjukhus för sin medicinska utbildningsenhets utbildnings- och forskningsbehov.

En anordnare av social- och hälsovårdsutbildning har rätt att använda sjukhus och andra verksamhetsenheter som hör till landskapets affärsverk även för att ordna annan utbildning och forskning inom social- och hälsovården än sådan som avses i 1 mom. Landskapet och den utbildningsanordnare som bedriver utbildnings- och forskningsverksamhet ska avtala om användningen av lokalerna.

Landskapet ska se till att universitetet och andra anordnare av social- och hälsovårdsutbildning förfogar över sådana för undervisning och forskning behövliga lokaler med fasta maskiner och anläggningar och sådana personalrum för utbildnings- och forskningspersonalen och för studerandena som måste finnas vid en verksamhetsenhet vars huvudman landskapet är.

Yrkesutbildade personer inom socialvården och hälso- och sjukvården som är anställda hos landskapets affärsverk är skyldiga att delta i forskning och utbildning. Affärsverket och universitetet eller någon annan utbildningsanordnare ska avtala om de anställdas deltagande.

Vad som i 2—4 mom. föreskrivs om landskapets affärsverk gäller också andra tjänsteproducenter när de deltar i utbildning för studerande som avses i 38 § och i praktik i anslutning till utbildningen.

Bestämmelser om de utbildningar som ligger till grund för ersättning enligt 38 § och om ersättningsgrunder, ersättningarnas storlek, förfaranden och tidsfrister för betalning av ersättningar, vad som ska avtalas i utbildningsavtalen och tjänsteproducenter, universitet och andra aktörer som har rätt till ersättning enligt den paragrafen och 40 § utfärdas genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet.

Bestämmelser om insatsområden och målsättningar för den social- och hälsovetenskapliga forskningen på universitetsnivå, om de övriga grunderna för fördelning av forskningsfinansiering och förfarandena vid fördelningen samt om tillsättandet av en utvärderingsgrupp för den social- och hälsovetenskapliga forskningen på universitetsnivå och om gruppens sammansättning och uppgifter utfärdas genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet.

Tillsynen över lagenligheten i ordnandet av och servicestrukturen inom social- och hälsovården och styrningen i anslutning till tillsynen ankommer på regionförvaltningsverken inom sina verksamhetsområden.

Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården styr den verksamhet vid regionförvaltningsverken som syftar till att genomföra, samordna och förenhetliga övervakningen och anknytande styrning. Dessutom övervakar verket att servicestrukturen och funktionssättet för landskapens social- och hälsovård och de tjänster som landskapen ordnar och producerar är lagenliga och ger tillsynsrelaterade anvisningar i synnerhet när det är fråga om

1) principiellt viktiga eller vittsyftande ärenden,

2) ärenden som gäller verksamhetsområdena för flera regionförvaltningsverk eller hela landet,

3) ärenden som har ett väsentligt samband med andra övervakningsärenden som behandlas vid Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården och som gäller socialvård eller hälso- och sjukvård eller yrkesutbildade personer inom socialvården eller hälso- och sjukvården,

4) ärenden som de tjänstemän inom regionförvaltningsverket som behandlar tillsynsärenden är jäviga att behandla.

Vad som i detta kapitel föreskrivs om tillsyn över landskapens verksamhet gäller även tillsynen över det främjande av välfärd och hälsa i kommunerna som avses i 7 §.

Bestämmelser om den närmare arbetsfördelningen mellan Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården och regionförvaltningsverken vid styrningen och övervakningen får vid behov utfärdas genom förordning av statsrådet.

Tillsynsmyndigheten får i syfte att genomföra den styrning som avses i 45 § företa styrnings- och utvärderingsbesök i landskapen och landskapens affärsverk.

Styrnings- och utvärderingsbesöken och programmet för dem ska avtalas på förhand med det berörda landskapet eller affärsverket.

Tillsynsmyndigheten får inspektera sådan verksamhet som landskapet och landskapets affärsverk driver enligt denna lag och även de lokaler som används i verksamheten. Inspektionen får förrättas utan förhandsanmälan.

En inspektör ska ges tillträde till alla lokaler som landskapet och affärsverket använder i verksamhet enligt denna lag. Trots sekretessbestämmelserna ska alla dokument som inspektören ber att få och som är nödvändiga för inspektionen läggas fram i samband med inspektionen. Inspektören ska dessutom trots sekretessbestämmelserna avgiftsfritt få de kopior han eller hon begär av dokument som behövs för inspektionen. Inspektören har även rätt att ta fotografier under inspektionen. Utrymmen som används för boende av permanent natur får dock inspekteras endast om inspektionen är nödvändig för tryggande av kundens ställning och ändamålsenliga tjänster. Inspektören kan biträdas av sådana experter som behövs för inspektionen. På experter tillämpas bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar när de sköter uppgifter som avses i denna paragraf. Bestämmelser om skadeståndsansvar finns i skadeståndslagen (412/1974).

Polisen ska vid behov ge tillsynsmyndigheten handräckning för utförande av inspektion.

På inspektioner tillämpas i övrigt 39 § i förvaltningslagen (434/2003).

Om brister eller andra missförhållanden som äventyrar klient- eller patientsäkerheten upptäcks inom ordnandet av socialvården eller hälso- och sjukvården eller om kommunens eller landskapets verksamhet i övrigt strider mot denna lag eller någon annan lag som gäller socialvården eller hälso- och sjukvården, får tillsynsmyndigheten meddela ett föreläggande om att bristen eller missförhållandet ska avhjälpas. När föreläggandet meddelas ska det sättas ut en tid inom vilken de behövliga åtgärderna ska vidtas. Ett föreläggande får förenas med vite.

Om en brist, felaktighet eller försummelse eller något annat missförhållande som upptäcks inom ordnandet av socialvården eller hälso- och sjukvården inte ger anledning till åtgärder enligt 48 §, kan tillsynsmyndigheten delge kommunen, landskapet, landskapets affärsverk eller den person som ansvarar för den felaktiga verksamheten sin uppfattning om det förfarande som lagen kräver eller uppmärksamgöra den övervakade på att verksamheten ska ordnas på behörigt sätt och på de krav som en god förvaltning ställer. Tillsynsmyndigheten kan också uppmana den övervakade att avhjälpa bristen eller missförhållandet. Om de åtgärder som avses ovan i denna paragraf inte kan betraktas som tillräckliga med hänsyn till omständigheter som inverkar på helhetsbedömningen av ärendet, kan tillsynsmyndigheten ge den övervakade en anmärkning för framtiden.

Ändring i delgivande av uppfattning, uppmärksamgörande, uppmaning eller anmärkning enligt 1 mom. får inte sökas genom besvär.

Tillsynsmyndigheten vidtar på basis av ett tillsynsärende som kommit till dess kännedom de åtgärder som den anser vara befogade med tanke på säkerställandet av klient- och patientsäkerheten eller efterlevnaden av lagen.

Åtgärder som hänför sig till klagomål och andra åtgärder i anslutning till tillsynen får sättas i angelägenhets- eller prioritetsordning när klient- och patientsäkerheten eller andra omständigheter kräver det. Ett tillsynsärende som baserar sig på en händelse som ligger mer än två år tillbaka i tiden undersöks inte utan särskild orsak.

Bestämmelser om klagomål finns i 8 a kap. i förvaltningslagen och bestämmelser om anmärkningar i 10 § i lagen om patientens ställning och rättigheter (785/1992) och i 23 § i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården (812/2000).

Kommuner, landskap, landskapens affärsverk och de tjänsteproducenter som producerar social- och hälsovårdstjänster åt landskap är skyldiga att lämna tillsynsmyndigheterna begärda upplysningar och utredningar, om de är nödvändiga för fullgörandet av tillsynsuppdraget. Upplysningarna och utredningarna ska lämnas avgiftsfritt och oberoende av sekretessbestämmelserna.

Ett landskap ska i samråd med kommunerna i sitt område genom beredskapsplaner och andra åtgärder bereda sig på störningar och undantagsförhållanden som förutsätter åtgärder inom socialvården och hälso- och sjukvården.

Vid förberedelserna ska det ses till att tjänsternas kontinuitet säkerställs även när tjänsterna tillhandahålls genom att de anskaffas hos privata tjänsteproducenter.

Staten kan medverka i upprätthållandet av den beredskap som behövs inom social- och hälsovården och i hanteringen av störningar genom att finansiera sådan verksamhet som det av särskilda skäl är ändamålsenligt att ersätta av statsmedel. För verksamheten får social- och hälsovårdsministeriet utse och bemyndiga aktörer på riksnivå.

Närmare bestämmelser om beredskap med avseende på störningar får vid behov utfärdas genom förordning av statsrådet.

Vid störningar som rör två eller flera landskap får social- och hälsovårdsministeriet utse något av landskapen att leda och samordna verksamheten inom social- och hälsovården. Vid särskilt betydande störningar kan social- och hälsovårdsministeriet ta över ansvaret för ledningen och samordningen av social- och hälsovården.

Ett landskap ska anmäla störningar, stora olyckor och hot om sådana till social- och hälsovårdsministeriet och tillsynsmyndigheterna inom social- och hälsovården, när de påverkar social- och hälsovården.

Polisen, försvarsmakten, gränsbevakningsväsendet och räddningsmyndigheterna är skyldiga att på begäran av landskapen ge dem behövlig handräckning vid störningar, i situationer där detta är nödvändigt för att trygga människors välfärd och hälsa. Förutom landskapet kan social- och hälsovårdsministeriet begära handräckning.

Om en person är placerad i familjevård, institutionsvård eller boende med boendeservice i någon annan kommun och han eller hon utnyttjar rätten enligt 3 a § i lagen om hemkommun (201/1994) att välja hemkommun, övergår ansvaret för att ordna tjänster för personen på flyttningsdagen till det landskap till vilket den nya hemkommunen hör.

Den som vill flytta och bli invånare i en kommun i ett annat landskap, men på grund av sin ålder eller sin funktionsnedsättning eller av någon annan liknande orsak inte kan bo där utan familjevård, institutionsvård eller boendeservice, kan anhålla om dessa tjänster hos det landskap till vilket denna andra kommun hör, på samma grunder som om han eller hon vore invånare i denna andra kommun.

Det landskap till vilket ansökan har kommit in ska

1) oberoende av sekretessbestämmelserna genast underrätta det landskap som ansvarar för att ordna de social- och hälsovårdstjänster som tillhandahålls sökanden om att en sådan ansökan har kommit in och att den har tagits upp till behandling,

2) behandla ansökan och bedöma sökandens servicebehov i samarbete med det landskap som vid tidpunkten för ansökan ansvarar för att ordna tjänsterna,

3) fatta beslut i ärendet.

Ansökan behandlas dock inte, om sökanden har lämnat in en motsvarande ansökan till ett annat landskap och behandlingen av ärendet fortfarande pågår.

Om landskapet har beslutat bevilja tjänsterna, ska sökanden inom två veckor från det att han eller hon fick del av beslutet anmäla om han eller hon tar emot tjänsterna. Sökanden ska dessutom inom tre månader från det att han eller hon fick del av beslutet flytta till den vårdplats eller boendeservice som avses i beslutet. Om sökanden försummar att iaktta nämnda tidsfrister, förfaller hans eller hennes rätt till de tjänster som beslutet gäller.

Vid ordnande av hälso- och sjukvård jämställs i denna lag med invånare i en kommun i ett landskap också en person som vistas på kommunens område och som har rätt att arbeta enligt 78 § 1 eller 2 mom., 78 § 3 mom. 1, 2, 4 eller 7 punkten eller 79 § 1 mom. 1, 2 eller 6 punkten i utlänningslagen (301/2004) och som i Finland har ett giltigt arbetsavtalsförhållande, tjänsteförhållande eller annat anställningsförhållande eller har registrerats som arbetslös arbetssökande efter det att ett minst sex månader långt arbetsavtals-, tjänste- eller anställningsförhållande har upphört. Vid ordnandet av hälso- och sjukvård jämställs i denna lag med invånare i en kommun i ett landskap också en person som vistas på kommunens område och som med stöd av 81 § i utlänningslagen har beviljats ett EU-blåkort enligt 3 § 26 punkten i den lagen samt en sådan persons familjemedlemmar enligt 37 § i den lagen.

Ett landskap är en sådan registeransvarig som avses i 3 § 4 punkten i personuppgiftslagen (523/1999) när det gäller klient- och patientuppgifter som uppkommer i verksamhet som omfattas av dess ansvar för att ordna social- och hälsovård. Bestämmelser om dessa klient- och patientuppgifter och om behandlingen av dem finns i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården, lagen om patientens ställning och rättigheter, lagen om klienthandlingar inom socialvården (254/2015), lagen om elektronisk behandling av klientuppgifter inom social- och hälsovården, lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) och personuppgiftslagen.

En producent av sådana social- och hälsovårdstjänster som omfattas av landskapets organiseringsansvar har rätt att behandla uppgifter i sådant klient- och patientregister som avses i 1 mom. när det behövs för att utföra tjänster för en kund.

Klient- och patientregistren i ett landskap ska inrättas med hjälp av de riksomfattande informationssystemtjänster som avses i lagen om elektronisk behandling av klientuppgifter inom social- och hälsovården. Skyldigheten gäller också klient- och patientuppgifter inom social- och hälsovårdstjänster som företag, sammanslutningar och yrkesutövare producerar för landskapen och som landskapen finansierar, oberoende av grunden för tjänsteproduktionen och sättet att producera tjänsterna.

Ett landskap ska se till att social- och hälsovårdspersonalen i tillräcklig utsträckning deltar i fortbildning som ordnas för den. Fortbildningen utformas med beaktande av längden på personalens grundutbildning, hur krävande arbetet är och uppgifternas innehåll. Närmare bestämmelser om fortbildningens innehåll, kvalitet och mängd och om ordnandet, uppföljningen och utvärderingen av fortbildningen får utfärdas genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet.

Ändring i beslut som fattats av ett landskap får sökas på det sätt som anges i 17 kap. i landskapslagen, om inte något annat föreskrivs genom lag.

Ändring i ett beslut som en statlig myndighet har meddelat med stöd av denna lag får sökas på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen (586/1996), om inte något annat föreskrivs genom lag. Ett beslut om landskapens samarbetsavtal som statsrådet fattat med stöd av 18 § ska iakttas trots ändringssökande tills ärendet har avgjorts genom ett beslut som vunnit laga kraft.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas separat genom lag.

Landskapslagen ( / ) träder i kraft den 1 juli 2017.

Landskapslagens 16, 19–21 och 23–28 §, 6–9 kap., 62–74, 95, 96, 106 och 110 §, 15 och 16 kap. samt 136 och 141 § tillämpas från och med den 1 mars 2018 och dess 2 kap., 103–105, 140 och 142 § från och med den 1 januari 2019. Dess 17, 18, 22 och 59–61 § tillämpas första gången vid landskapsvalet 2018. Landskapets budget och bokslut upprättas första gången på det sätt som föreskrivs i 13 kap. i landskapslagen för 2018 och granskas för 2018 på det sätt som föreskrivs i 14 kap.

Lagen om ordnande av social- och hälsovård ( / ) träder i kraft den 1 januari 2019. Dess 8, 10, 13–19, 21, 25–29, 31, 33, 34, 45–53 och 61 § träder dock i kraft den 1 mars 2018.

Lagen om ordnande av räddningsväsendet ( / ) träder i kraft den 20 . De första besluten om servicenivån enligt 14 § i den lagen ska fattas senast [den 1 december 2019]. Innan det första beslutet om servicenivån fattas iakttas de beslut om servicenivån som det lokala räddningsväsendet med stöd av räddningslagen (379/2011) fattat för området i fråga.

Genom denna lag upphävs

1) folkhälsolagen (66/1972),

2) lagen om specialiserad sjukvård (1062/1989),

3) lagen om planering av och statsunderstöd för social- och hälsovården (733/1992), och

4) lagen om statsunderstöd till det lokala räddningsväsendet (1122/2003).

Ansvaret för att ordna social- och hälsovård enligt lagen om ordnande av social- och hälsovård övergår från kommunerna och samkommunerna till landskapen den 1 januari 2019.

Statliga ersättningar enligt 38, 40 och 42 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård betalas första gången utifrån verksamheten 2019.

Organiseringsansvaret för räddningsväsendet enligt lagen om ordnande av räddningsväsendet övergår från kommunerna och samkommunerna till landskapen den 1 januari 2019.

De landskap som avses i 2 § i landskapslagen inrättas som offentligrättsliga samfund den 1 juli 2017.

För inrättandet av självstyrande områden indelas landet i följande landskap:

1) landskapet Nyland vars område bildas av kommunerna Askola, Borgnäs, Borgå, Esbo, Grankulla, Hangö, Helsingfors, Hyvinge, Högfors, Ingå, Kervo, Kyrkslätt, Lappträsk, Lojo, Lovisa, Mäntsälä, Mörskom, Nurmijärvi, Pukkila, Raseborg, Sibbo, Sjundeå, Träskända, Tusby, Vanda och Vichtis,

2) landskapet Egentliga Finland vars område bildas av kommunerna Aura, Gustavs, Kimitoön, Koski Tl, Laitila, Loimaa, Lundo, Marttila, Masku, Mynämäki, Nousis, Nystad, Nådendal, Oripää, Pargas, Pemar, Pyhäranta, Pöytyä, Reso, Rusko, Sagu, Salo, Somero, S:t Karins, Tövsala, Vehmaa och Åbo,

3) landskapet Satakunta vars område bildas av kommunerna Björneborg, Eura, Euraåminne, Harjavalta, Honkajoki, Huittinen, Jämijärvi, Kankaanpää, Karvia, Kumo, Nakkila, Påmark, Raumo, Sastmola, Siikainen, Säkylä och Ulvsby,

4) landskapet Egentliga Tavastland vars område bildas av kommunerna Forssa, Hattula, Hausjärvi, Humppila, Janakkala, Jockis, Loppi, Riihimäki, Tammela, Tavastehus och Ypäjä,

5) landskapet Birkaland vars område bildas av kommunerna Akaa, Birkala, Ikalis, Juupajoki, Kangasala, Kihniö, Kuhmoinen, Lempäälä, Mänttä-Vilppula, Nokia, Orivesi, Parkano, Punkalaidun, Pälkäne, Ruovesi, Sastamala, Tammerfors, Tavastkyro, Urjala, Valkeakoski, Vesilahti, Virdois och Ylöjärvi,

6) landskapet Päijänne-Tavastland vars område bildas av kommunerna Asikkala, Hartola, Heinola, Hollola, Iitti, Kärkölä, Lahtis, Orimattila, Padasjoki och Sysmä,

7) landskapet Kymmenedalen vars område bildas av kommunerna Fredrikshamn, Kotka, Kouvola, Miehikkälä, Pyttis och Virolahti,

8) landskapet Södra Karelen vars område bildas av kommunerna Imatra, Lemi, Luumäki, Parikkala, Rautjärvi, Ruokolahti, Savitaipale, Taipalsaari och Villmanstrand,

9) landskapet Södra Savolax vars område bildas av kommunerna Enonkoski, Hirvensalmi, Juva, Kangasniemi, Mäntyharju, Nyslott, Pertunmaa, Pieksämäki, Puumala, Rantasalmi, S:t Michel, och Sulkava,

10) landskapet Norra Savolax vars område bildas av kommunerna Idensalmi, Jorois, Kaavi, Keitele, Kiuruvesi, Kuopio, Lapinlahti, Leppävirta, Pielavesi, Rautalampi, Rautavaara, Siilinjärvi, Sonkajärvi, Suonenjoki, Tervo, Tuusniemi, Varkaus, Vesanto och Vieremä,

11) landskapet Norra Karelen vars område bildas av kommunerna Heinävesi, Ilomants, Joensuu, Juuka, Kitee, Kontiolahti, Lieksa, Liperi, Nurmes, Outokumpu, Polvijärvi, Rääkkylä, Tohmajärvi och Valtimo,

12) landskapet Mellersta Finland vars område bildas av kommunerna Hankasalmi, Joutsa, Jyväskylä, Jämsä, Kannonkoski, Karstula, Keuruu, Kinnula, Kivijärvi, Konnevesi, Kyyjärvi, Laukaa, Luhanka, Multia, Muurame, Petäjävesi, Pihtipudas, Saarijärvi, Toivakka, Uurainen, Viitasaari och Äänekoski,

13) landskapet Södra Österbotten vars område bildas av kommunerna Alajärvi, Alavo, Bötom, Etseri, Evijärvi, Ilmajoki, Kauhajoki, Kauhava, Kuortane, Kurikka, Lappajärvi, Lappo, Seinäjoki, Soini, Storkyro, Storå, Vimpeli och Östermark,

14) landskapet Österbotten vars område bildas av kommunerna Jakobstad, Kaskö, Korsholm, Korsnäs, Kristinestad, Kronoby, Laihela, Larsmo, Malax, Nykarleby, Närpes, Pedersöre, Vasa och Vörå,

15) landskapet Mellersta Österbotten vars område bildas av kommunerna Halsua, Kannus, Karleby, Kaustby, Lestijärvi, Perho, Toholampi och Vetil,

16) landskapet Norra Österbotten vars område bildas av kommunerna Alavieska, Brahestad, Haapajärvi, Haapavesi, Ii, Kalajoki, Karlö, Kempele, Kuusamo, Kärsämäki, Limingo, Lumijoki, Merijärvi, Muhos, Nivala, Oulainen, Pudasjärvi, Pyhäjoki, Pyhäjärvi, Pyhäntä, Reisjärvi, Sievi, Siikajoki, Siikalatva, Taivalkoski, Tyrnävä, Uleåborg, Utajärvi, Vaala och Ylivieska,

17) landskapet Kajanaland vars område bildas av kommunerna Hyrynsalmi, Kajana, Kuhmo, Paltamo, Puolanka, Ristijärvi, Sotkamo och Suomussalmi,

18) landskapet Lappland vars område bildas av kommunerna Enare, Enontekis, Kemi, Kemijärvi, Keminmaa, Kittilä, Kolari, Muonio, Pelkosenniemi, Pello, Posio, Ranua, Rovaniemi, Salla, Savukoski, Simo, Sodankylä, Tervola, Torneå, Utsjoki och Övertorneå.

Bestämmelser om ändringar i landskapsindelningen finns i lagen om landskapsindelning ( / ).

För beredningen av inledandet av landskapets verksamhet och förvaltning svarar landskapets temporära beredningsorgan, som tillsätts i enlighet med 2 mom., tills landskapsfullmäktige har valts och landskapsstyrelsen som tillsätts av landskapsfullmäktige har inlett sin verksamhet.

Landskapsförbundet, kommunerna, samarbetsområdena för primärvården och socialvården, sjukvårdsdistriktet, specialomsorgsdistriktet, räddningsverket, närings-, trafik- och miljöcentralen och arbets- och näringsbyrån inom landskapet ska omedelbart efter att denna lag har trätt i kraft avtala om det temporära beredningsorganets sammansättning. Medlemmarna i organet ska väljas bland tjänsteinnehavarna i de ovan nämnda organisationerna, och de ska ha god sakkunskap om verksamheten och ekonomin inom sitt ansvarsområde. Landskapsförbundet leder avtalsförhandlingarna. Dess styrelse tillsätter det temporära beredningsorganet i enlighet med vad som avtalas i förhandlingarna. Finansministeriet ska underrättas om tillsättandet.

Om ett landskapsförbunds styrelse inte har tillsatt ett temporärt beredningsorgan inom två månader från ikraftträdandet av denna lag, ska styrelsen omedelbart underrätta finansministeriet om saken. Statsrådet tillsätter då beredningsorganet på förslag av finansministeriet. Ett beredningsorgan som tillsätts av statsrådet ska ha sammanlagt sex medlemmar från kommunerna i landskapet och samarbetsområdena för primärvården och socialvården, två medlemmar från sjukvårdsdistriktet, en medlem från specialomsorgsdistriktet, en medlem från landskapsförbundet, en medlem från räddningsverket, en medlem från närings-, trafik- och miljöcentralen och en medlem från arbets- och näringsbyrån inom landskapet samt varje medlem en ersättare.

Ett beslut som landskapsförbundets styrelse eller statsrådet fattat om tillsättande av beredningsorgan får inte överklagas genom besvär.

När det temporära beredningsorganet har tillsatts ska landskapsförbundet se till att beredningsorganet kallas till sitt första sammanträde. Den till åren äldsta medlemmen i beredningsorganet för ordet vid det första sammanträdet tills beredningsorganet har valt ordförande och vice ordförande. Landskapsförbundet ska ordna med mötes- och arbetsrum för beredningsorganet samt i övrigt se till att förutsättningarna för organets arbete säkerställs. Landskapsförbundet svarar också för de serviceuppgifter i fråga om ekonomi- och personalförvaltning som krävs för beredningsorganets verksamhet och personal.

På det temporära organet tillämpas vad som i 4 a § i lagen om jämställdhet mellan män och kvinnor (609/1986) föreskrivs om sammansättningen av organ inom den offentliga förvaltningen och organ som utövar offentlig makt.

Det temporära beredningsorganet leder beredningen av inledandet av landskapets verksamhet och förvaltning och utövar beslutanderätt i dessa frågor samt svarar för talan i sina uppgifter tills landskapsfullmäktiges mandatperiod börjar. Beredningsorganet kan inom sig tillsätta sektioner för skötseln av särskilda uppgifter och överföra beslutanderätten i de uppgifterna till sektionen.

Beredningsorganet ska i samarbete med de myndigheter från vilka uppgifter och personal som sköter dem övergår till landskapet

1) utreda vilken personal som övergår till landskapen och för landskapsfullmäktige bereda förslag till övergångsplan och övergångsavtal för personalen,

2) delta i utredandet av vilken fast och lös egendom som övergår till landskapen,

3) delta i utredandet av vilka avtal som övergår till landskapen och de rättigheter och skyldigheter som hänför sig till dem,

4) delta i utredandet av de informations- och kommunikationstekniska system och lösningar som stöder skötseln av de förvaltnings- och serviceuppgifter som övergår till landskapen,

5) bereda ordnandet av landskapets verksamhet och förvaltning,

6) besluta om landskapets budget för 2018,

7) delta i ordnandet av det första landskapsvalet,

8) bereda andra ärenden med direkt anknytning till inledandet av landskapens verksamhet och förvaltning.

Beredningsorganets behörighet är begränsad så att det får

1) anställa personer endast i tidsbestämda tjänste- och arbetsavtalsförhållanden i landskapet på så sätt att de upphör senast den 31 december 2018,

2) ingå avtal som binder landskapet så att de gäller endast för viss tid på så sätt att de upphör senast den 31 december 2019.

Bestämmelser om det temporära beredningsorganets rätt att förlänga avtal som gäller upphandling av tjänster för att inleda landskapets förvaltning och verksamhet utan konkurrensutsättning finns i 44 § 1 mom.

På förfarandena i beredningsorganet tillämpas landskapslagen.

Landskapsförbunden, kommunerna, samarbetsområdena för primärvården och socialvården, sjukvårdsdistrikten, specialomsorgsdistrikten, räddningsverken, närings-, trafik- och miljöcentralerna, arbets- och näringsbyråerna, utvecklings- och förvaltningscentret enligt lagen om närings-, trafik- och miljöcentralerna (897/2009) samt vid behov andra myndigheter ska delta i beredningen av inledandet av landskapens verksamhet och förvaltning och ge landskapet den handräckning som behövs för det.

Lanskapets myndigheterna har trots sekretessbestämmelserna rätt att få de uppgifter som är nödvändiga för att från landskapsförbundet, kommunerna, samarbetsområdena för primärvården och socialvården, sjukvårdsdistriktet, specialomsorgsdistriktet, räddningsverket, närings-, trafik- och miljöcentralen och arbets- och näringsbyrån inom landskapet.

Kommuner och samkommuner ska trots sekretessbestämmelserna till landskapet överlåta de uppgifter enligt 1 mom. som är nödvändiga för att förbereda inledandet av landskapens verksamhet och förvaltning

1) om de i 14 § avsedda anställda som överförs till landskapen eller landskapens nationella servicecenter,

2) om kunderna när det gäller de i 6 § i landskapslagen avsedda uppgifter som överförs till landskapen, dock inte social- och hälsovårdens klient- och patientuppgifter,

3) om driftsekonomin i fråga om de uppgifter som överförs till landskapen och anknytande stödtjänster,

4) som behövs för sammanställningarna enligt 18–23 §.

Kommuner och samkommuner ska överlämna de i 2 mom. avsedda uppgifter till landskapet i elektronisk form. Landskapet ska avtala med kommunerna och samkommunerna om de närmare detaljerna för överlämnandet.

Närmare bestämmelser om de uppgifter som avses i 1 och 2 mom. och om tidsfristerna, formen och förfarandet för deras överlämnande får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Det temporära beredningsorganet ska informera invånarna på området, serviceanvändarna, kommunerna samt organisationer och andra sammanslutningar om beredningen av inledandet avlandskapets verksamhet och förvaltning och vid behov ge dem möjlighet att bli hörda då betydande ärenden bereds.

Staten beviljar landskapen statsunderstöd för deras kostnader för inledande av verksamheten och förvaltningen 2017 och 2018. I fråga om de allmänna grunderna för beviljande av statsunderstöd och i fråga om användningen av och tillsynen över statsunderstödet iakttas statsunderstödslagen (688/2001), om inte något annat föreskrivs eller något annat följer av statsbudgeten. Det understöd som avses i 5 § i den lagen kan betalas till landskapen utan ansökan och utbetalningen kräver inte att landskapen deltar i finansieringen.

Det temporära beredningsorganet ska lämna landskapsfullmäktige en redogörelse för hur anslaget för 2017 har använts.

Det första landskapsvalet förrättas i samband med presidentvalet 2018. Landskapsfullmäktiges mandatperiod börjar vid ingången av mars 2018 och räcker till utgången av maj 2021.

I det första landskapsvalet väljs i varje landskap minst det antal ledamöter som avses i 18 § 1 mom. i landskapslagen. Den i 18 § 2 mom. i landskapslagen avsedda dag då invånarantalet bestäms är i det första landskapsvalet den 31 augusti 2017.

Efter att resultatet i det första landskapsvalet har fastställts ska landskapsfullmäktige utan dröjsmål konstituera sig och välja landskapsstyrelse och övriga förvaltningsorgan för landskapet samt vidta andra åtgärder som behövs för organiseringen av landskapets verksamhet och förvaltning.

Det temporära beredningsorganet bereder de ärenden som ska behandlas på landskapsfullmäktiges första sammanträde och kallar fullmäktigeledamöterna till sammanträdet. Vid det första sammanträdet förs ordet av den till åren äldsta ledamoten i landskapsfullmäktige tills fullmäktige har valt ordförande och vice ordförande.

När uppgifter inom social- och hälsovården och räddningsväsendet och den personal som utför dessa uppgifter överförs från kommunerna och samkommunerna till landskapen och landskapens nationella servicecenter i samband med landskapsreformen ska överföringen betraktas som överlåtelse av rörelse.

Som överlåtelse av rörelse betraktas också överföring av stöduppgifter till de kommunala uppgifter som avses i 1 mom. och överföring av de personer som utför sådana uppgifter, om minst hälften av dessa personers faktiska uppgifter är stöduppgifter till i 1 mom. avsedda uppgifter.

Landskapet svarar för sådan semesterlöneskuld som förfaller till betalning senast den 31 december 2018.

Bestämmelserna i 1 och 2 mom. ska också tillämpas på överföring av uppgifter och de anställda som utför uppgifterna till en sammanslutning som hör till landskapskoncernen eller där landskapen har bestämmande inflytande och som bildas senast den 31 december 2020.

De sammanslutningar som hör till landskapskoncernen eller där landskapen har bestämmande inflytande ska, om de bildats senast den 31 december 2020, se till att de personer får behålla en tilläggspensionsandel på nivån enligt 8 § 2 mom. i lagen om införande av pensionslagen för den offentliga sektorn (82/2016) som övergår till anställning hos sammanslutningarna till följd av ett arrangemang i samband med landskapsreformen från att ha varit anställda av ett medlemssamfund i Keva och vars anställning fortsätter i sammanslutningen utan avbrott fram till pensionsfallet.

De nationella servicecenter för landskapen som avses i 16 kap. i landskapslagen får bli medlemssamfund i Keva trots vad som föreskrivs i 3 § 2 mom. i lagen om Keva (66/2016).

Syftet med de bestämmelser om överföring av egendom som avses i detta kapitel är att på ett totalekonomiskt effektivt sätt säkerställa att landskapen har tillgång till den egendom och de lokaler som behövs för att sköta de uppgifter som omfattas av deras organiseringsansvar. Strävan är dessutom att kommunerna behandlas jämlikt vid egendomsarrangemangen och att arrangemangen inte äventyrar genomförandet av finansieringsprincipen i de uppgifter som kommunen fortfarande ska ansvara för.

De samkommuner för specialiserad sjukvård som avses i 7 § i lagen om specialiserad sjukvård, de specialomsorgsdistrikt som avses i 6 § 1 mom. i lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda (519/1977) och de landskapsförbund som avses i 5 § 2 mom. i lagen om utveckling av regionerna och förvaltning av strukturfondsverksamheten (7/2014) överförs med sina tillgångar och skulder samt förbindelser till landskapen den 1 januari 2019.

De tillgångar, skulder och förbindelser som hör till verksamheten i Helsingfors specialomsorgsdistrikt avskiljs från Helsingfors stads övriga tillgångar, skulder och förbindelser och överförs till landskapet den 1 januari 2019.

Tillgångarna och skulderna hos en samkommun som avses i 1 mom. fogas till det landskap vars område samkommunens medlemskommuner hör till. Om en samkommuns medlemskommuner hör till olika landskap ska tillgångarna och skulderna delas mellan landskapen i förhållande till medlemskommunernas ägarandelar förutom när överföringarna av egendomen och skulderna är obetydliga i förhållande till landskapets ekonomiska bärkraft. Landskapen kan avtala om fördelning av egendomen och skulderna även på annat sätt.

Om samkommunen i enlighet med sitt grundavtal har skött även andra uppgifter än de som övergår till landskapet ska medlemskommunerna omorganisera verksamheten för de uppgifternas del före utgången av 2018.

Trots vad som föreskrivs i 1 mom. har landskapet och medlemskommunerna i de samkommuner som avses i det momentet rätt att avtala också på annat sätt om överföringen av samkommunernas jordegendom. Även i sådana fall ska den jordegendom som samkommunen äger och som är kopplad till sådan byggnadsegendom som behövs för verksamhet där landskapet övertar organiseringsansvaret överföras till landskapet.

De samkommuner och specialomsorgsdistrikt som avses i 18 § ska senast den 28 februari 2018 lägga fram en detaljerad sammanställning till landskapet över

1) samkommunens egendom,

2) de skulder och övriga förbindelser, ansvar och avtal som landskapet övertar ansvaret för,

3) grunderna för den bokföringsmässiga värderingen av samkommunens egendom, och

4) sådana väsentliga förändringar som skett i tillgångsposterna samt sådana funktionella och ekonomiska risker som inte framgår av det senaste bokslutet.

Landskapet har rätt att få tillgång till de ytterligare uppgifter och de dokument som det anser sig behöva.

Närmare bestämmelser om innehållet i sammanställningen får utfärdas genom förordning av finansministeriet.

På Helsingfors specialomsorgsdistrikt tillämpas det som föreskrivs om samkommuner i denna paragraf.

De lokaler som används inom den primärvård, den specialiserade sjukvård, det socialväsende och det räddningsväsende som kommunen ordnar övergår i landskapets besittning den 1 januari 2019, om inte landskapet och kommunen kommer överens om något annat.

Hyresavtal mellan landskapet och kommunen om besittning av lokaler ingås så att de gäller minst till och med den 31 december 2021. Landskapet har rätt att förlänga giltighetstiden för ett hyresavtal med ett år. Landskapet ska senast 12 månader innan giltighetstiden löper ut meddela kommunen att det utnyttjar denna rätt.

Den avtalade hyran för en lokal i ett hyresavtal som avses i 2 mom. ska täcka de skäliga kapitalkostnaderna och underhållskostnaderna för den lokalen.

Närmare bestämmelser om hur hyran bestäms får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Till landskapet övergår den 1 januari 2019 den lösa egendom, de rättigheter som gäller ägande, besittning och bruk av den lösa egendomen samt de immateriella rättigheter och tillstånd som hör till den verksamhet som omfattas av landskapets organiseringsansvar.

Med avvikelse från vad som anges i 1 mom. övergår inte aktierna i aktiebolag, med undantag av de aktier som avses i 3 mom.

Till landskapet övergår kommunägda aktier i ett sådant aktiebolag

1) som kommunen äger för att ordna och producera social- och hälsovårdstjänster,

2) vars faktiska huvudsakliga verksamhet är att producera social- och hälsovårdstjänster,

3) som på det sätt som avses i 1 kap. 6–8 § i bokföringslagen (1336/1997) är en dottersammanslutning, ett ägarintresseföretag eller ett intresseföretag till kommunen eller där kommunernas sammanräknade ägarandel utgör en i denna punkt avsedd ägarandel.

Med avvikelse från vad som anges ovan övergår inte sådan lösegendom och sådana aktier som kommunen äger för att fullgöra sina skyldigheter enligt lagen om företagshälsovård (1383/2001).

Med undantag för övergång av aktier enligt 3 mom. får kommunen och landskapet också på något annat sätt än vad som avses i 1 mom. avtala om övergång av lös egendom.

Kommunen överför de avtal som gäller ordnande av social- och hälsovården samt räddningsväsendet till landskapet den 1 januari 2019. Om det inte är möjligt att överföra eller dela upp ett avtal, ska kommunen och landskapet avtala om fördelningen av det ansvar som avtalet medför.

Med avvikelse från 1 mom. övergår dock inte, om inte landskapet och kommunen kommer överens om något annat,

1) de avtal om lokaler till landskapet där kommunen åtagit sig att lösa in de berörda lokalerna i sin ägo efter avtalsperiodens utgång,

2) skadeståndsansvar och andra ansvarsförbindelser till följd av att avtalet sägs upp när det gäller avtal som kommunen ingår efter det att denna lag blivit stadfäst, men innan ansvaret för att organisera social- och hälsovården och räddningsväsendet övergått till landskapet.

Om kommunen har ingått en borgensförbindelse för ett aktiebolag som avses i 21 § 3 mom. och som producerar social- och hälsovårdstjänster övergår borgensansvaret till landskapet.

Kommunen ska senast den 31 december 2017 för landskapet lägga fram en detaljerad sammanställning över de lokaler, den överförda lösa egendom och de avtal som avses i 20—22 § och som används inom social- och hälsovården eller räddningsväsendet.

Landskapet kan be kommunen om kompletterande utredningar och dokument som det anser sig behöva. Om landskapet efter att ha fått den i 1 mom. avsedda sammanställningen av kommunen anser att de lokaler, inventarier och avtal som övergår i landskapets besittning inte tryggar ordnandet av social- och hälsoväsendet eller räddningsväsendet på området, bör landskapet förhandla med kommunen.

Kommunen ska komplettera den i 1 mom. avsedda sammanställningen senast den 30 juni 2019 om det har skett väsentliga förändringar i de lokaler, den egendom eller de avtal som avses i 1 mom. efter att sammanställningen har lämnats och om landskapet anser att sammanställningen behöver kompletteras.

Närmare bestämmelser om sammanställningens innehåll får utfärdas genom förordning av finansministeriet.

Landskapsfullmäktige ska behandla den sammanställning som avses i 23 § och utifrån den fatta beslut om överföringen av de avtal och den lösa egendom som avses i 20—22 § till landskapet och för att omfattas av dess ansvar.

Om kommunen är missnöjd med det beslut av landskapet som avses i 24 §, får kommunen söka ändring hos förvaltningsdomstolen. På besvären tillämpas i övrigt det som anges i förvaltningsprocesslagen (586/1996).

Landskapet har rätt att ordna den service som landskapet ansvarar för inom social- och hälsovården samt räddningsväsendet i de lokaler som kommunen äger och besitter samt använda den lösa egendom som kommunen äger eller besitter och som behövs för att ordna servicen tills förvaltningsdomstolens beslut i ärendet har vunnit laga kraft. Landskapet ska betala hyra för lokalerna på det sätt som anges i 20 §.

På andra samkommuner för social- och hälsovård än de som avses i 18 § tillämpas vad som i 20—25 och 34 § föreskrivs om kommuner.

Medlemskommunerna i samkommuner som avses i 18 § ska täcka underskott i samkommunens balansräkning enligt bestämmelserna i kommunallagen (410/2015) innan samkommunen överförs till landskapet. Samkommunens medlemskommuner beslutar om behandlingen av överskott i balansräkningen i enlighet med samkommunens grundavtal.

Statsrådet kan utan krav på motsäkerheter men annars på de villkor det bestämmer ställa statlig proprieborgen för de skulder och vissa andra förbindelser som presenteras i den sammanställning som avses i 19 och 23 § och för ränteväxlings- och valutaväxlingsavtal som anknyter till dessa, för andra motsvarande skyddsarrangemang samt för räntor och för uppfyllande av andra villkor i avtalen.

Borgensförbindelser som avses i 1 mom. kan gälla högst det belopp som riksdagen i samband med behandlingen av statsbudgeten har beviljat befogenhet för.

Landskapet ska senast den 30 april 2018 sända en skriftlig anmälan till borgenärerna och avtalsparterna över de skulder, ansvar och avtal som landskapet övertar ansvaret för. Det ska framgå av anmälan om skulden, ansvaret eller avtalet övergår vidare från landskapet till det servicecenter som avses i 16 kap. i landskapslagen och i 5 kap. i denna lag.

Borgenärerna och avtalsparterna har rätt att säga upp ett skuldförhållande eller ett avtal så att det upphör den 31 december 2018. Uppsägningen meddelas landskapet senast den 31 augusti 2018.

En myndighet i en samkommun som avses i 18 § får efter att den i 19 § avsedda sammanställningen har lämnats till landskapet besluta om ärenden med betydande konsekvenser som binder landskapet endast om det gäller beslut som inte kan skjutas upp för att ett ärende är brådskande.

Ett beslut som fattats av en myndighet i en samkommun som avses i 18 § efter att sammanställningen enligt 19 § har lämnats, men före samkommunen har överförts till landskapet, får överklagas genom besvär på det sätt som anges i kommunallagen även på den grunden att beslutet har fattats i strid med 1 mom. i denna paragraf. Även landskapet har besvärsrätt.

Landskapet ska överföra de fastigheter, de aktier i aktiebolag som berättigar till besittning av fastigheter och de arrendeavtal som kommit i dess ägo samt hyresavtalen för lokalerna till det servicecenter enligt 5 kap. i denna lag och 16 kap. i landskapslagen som ägs av landskapen tillsammans och som bildats för detta ändamål. I fråga om överföringen av de hyresavtal som avses i 20 § får landskapet och servicecentret också avtala på annat sätt.

Landskapet ska besluta om överföringen så att den egendom och de avtal som avses i 1 mom. överförs i det i 1 mom. avsedda servicecentrets ägo och besittning den 1 januari 2019.

Egendomen i samkommunerna enligt 18 §, egendomen i Helsingfors specialomsorgsdistrikt och den lösa egendomen enligt 21 § övergår till landskapen med stöd av denna lag. Sammanställningen enligt 19 och 23 § och beslutet enligt 24 och 31 § motsvarar åtkomsthandlingar för egendomen.

Det servicecenter som avses i 31 § ska ansöka om lagfart inom sex månader från det att äganderätten överförs.

Bokslutet och koncernbokslutet för 2018 i de samkommuner och specialomsorgsdistrikt som avses i 18 § undertecknas av landskapets styrelse och landskapsdirektören i respektive landskap.

Landskapets fullmäktige ska behandla de bokslut som avses i 1 mom. och besluta om ansvarsfrihet för de redovisningsskyldiga före utgången av juni 2019.

På boksluten och koncernboksluten för 2018 i de samkommuner och specialomsorgsdistrikt som avses i 18 § tillämpas i övrigt kommunallagen.

Medlemsandelarna i samkommuner som avses i 18 § och avskrivningen av lös egendom enligt 21 § registreras mot grundkapitalet i kommunens bokföring, om inte kommunen beslutar något annat.

Bokföringsnämndens landskaps- och kommunsektion får meddela anvisningar och ge utlåtanden om tillämpningen av denna paragraf.

Överlåtelseskatt ska inte betalas för överlåtelse av fastighet eller värdepapper när de samkommunstillgångar som avses i 18 § 1 mom. i enlighet med det momentet överförs till landskapen och inte heller när landskapen överför tillgångar vidare till

1) servicecenter som avses i 118 § i landskapslagen,

2) aktiebolag som bildas för att fullgöra bolagiseringsskyldigheten enligt 112 § i landskapslagen eller 42 § 1 mom. i denna lag mot aktier i bolaget senast den 31 december 2020.

Överlåtelseskatt behöver heller inte betalas när staten i enlighet med 40 § överlåter aktierna i de i 118 § i landskapslagen avsedda servicecenter som den inrättat i aktiebolagsform till landskapen.

Till den del en samkommuns eller Helsingfors stads verksamhet betraktats som skattepliktig ska denna paragraf tillämpas på överföringar enligt 18 §.

Samkommunerna för sjukvårdsdistrikten, specialomsorgsdistrikten och landskapsförbunden anses inte bli avvecklade vid inkomstbeskattningen när de överförs till landskapen med sina tillgångar och skulder samt förbindelser på det sätt som avses i 18 § 1 mom.

När tillgångar överförs till ett landskap på det sätt som avses i 18 § 2 mom. ska den del av värdet som inte avskrivits vid beskattning av egendomen anses vara det skattepliktiga överlåtelsepriset för den överlåtna egendomen vid inkomstbeskattningen av Helsingfors stad. De oavskrivna anskaffningsutgifter och övriga avdragbara utgifter vid beskattningen av en samkommun som avslutar verksamheten eller vid beskattningen av Helsingfors stad dras av vid beskattningen av landskapet på samma sätt som de skulle ha dragits av vid beskattningen av en samkommun som avslutat sin verksamhet eller vid beskattningen av Helsingfors stad.

I 5 a § i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet (360/1968) avsedda korrigeringsposter som hänför sig till de överförda tillgångarna och reserver som hänför sig till den överförda verksamheten räknas som skattepliktig inkomst vid beskattningen av landskapet på samma sätt som de skulle ha räknats som inkomst vid beskattningen av samkommunen eller Helsingfors stad.

Vid inkomstbeskattningen av landskapet ska som skattepliktigt överlåtelsepris för den överlåtna egendomen räknas den vid beskattningen oavskrivna delen av anskaffningsutgiften när landskapet överför tillgångar vidare

1) till servicecenter som avses i 118 § i landskapslagen eller

2) till aktiebolag som bildas för att fullgöra den bolagiseringsskyldighet som avses i 112 § i landskapslagen eller 44 § 1 mom. i denna lag mot aktier i bolaget.

Vid beskattningen av det övertagande bolaget räknas enligt 1 mom. det belopp som motsvarar landskapets skattepliktiga överlåtelsepris som avdragbar anskaffningsutgift för den egendom som övergått. Övriga avdragbara utgifter än de anskaffningsutgifter som övergått dras av vid aktiebolagets beskattning på samma sätt som de skulle ha dragits av vid landskapets beskattning.

I 5 a § i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet avsedda korrigeringsposter som hänför sig till de överförda tillgångarna och reserver som hänför sig till den överförda verksamheten räknas som skattepliktig inkomst vid beskattningen av aktiebolaget på samma sätt som de skulle ha räknats som inkomst vid beskattningen av landskapet.

I de fall som avses i 1 mom. 2 punkten räkans vid beskattningen av aktier som erhållits som vederlag som avdragbar anskaffningsutgift det belopp av de överförda tillgångarna som inte dragits av vid beskattningen, minskat med beloppet av de överförda skulderna och reserverna.

När tillgångar som använts i verksamhet som betraktats som skattefri överförs ska bokföringsvärdet av tillgångar och utgifter med lång verkningstid enligt bokslutet för den senast avslutade räkenskapsperioden före överföringen betraktas som den anskaffningsutgift som inte dragits av vid beskattningen av anläggningstillgångar och andra tillgångar och som det belopp som inte dragits av vid beskattningen av utgifter med lång verkningstid.

Till den del som en överförande samkommun eller kommun i en situation som avses i 36 § har i beskattningen fastställda förluster som anknyter till den verksamhet som överförs, överförs förlusterna och de dras av vid beskattningen av landskapet. I situationer som avses i 37 § överförs förlusterna vidare till det övertagande bolaget till den del det är uppenbart att den verksamhet som överförs har gett upphov till dem.

Staten vidtar de åtgärder som grundandet av landskapens i 16 kap. i landskapslagen avsedda servicecenter kräver. Servicecentrens aktier överlåts till landskapen före den 1 januari 2019.

Med avvikelse från det som anges i 1 mom. blir 10 procent av aktierna i servicecentret för informations- och kommunikationstekniska tjänster kvar i statens ägo.

Utöver det som sägs i 2 mom. ska staten i servicecentret för lokal- och fastighetsförvaltning och servicecentret för informations- och kommunikationstekniska tjänster ha ett exemplar av de i bolagsordningen angivna aktier av olika slag som ger rätt att förhindra att bolagsordningen ändras utan statens samtycke, en starkare rätt att besluta om aktiekapitalet och om maximibeloppen för finansiering i form av främmande kapital samt rätt att utse en ledamot.

Aktierna i servicecentren som landskapen får i sin ägo fördelas mellan landskapen i förhållande till deras invånarantal. Som invånarantal räknas invånarantalet i de kommuner som hör till respektive landskap den 31 december 2017.

Kommunfullmäktige ska bestämma inkomstskattesatsen för 2019 så att den är inkomstskattesatsen för 2018 minskad med 12,47 procentenheter.

För sådana uppgifter inom social- och hälsovårdstjänsterna som är i ett konkurrensläge på marknaden enligt 112 § i landskapslagen ska landskapet bilda dotterbolag så att bolagiseringen enligt landskapslagen är genomförd senast den 31 december 2020.

Landskapet ska bolagisera de sjukvårdstjänster och andra tjänster inom företagshälsovården som avses i 18 § 3 mom. i hälso- och sjukvårdslagen (1326/2010) den 1 januari 2019.

I syfte att inleda landskapets förvaltning och verksamhet och säkerställa att servicen fortsätter får landskapet högst till utgången av 2019 utan konkurrensutsättning förlänga och utvidga avtal som gäller upphandling av tjänster från statliga, kommunala eller samkommunala myndigheter och från privata eller offentligrättsliga tjänsteproducenter som producerar tjänster för myndigheterna.

Servicecentren får förlänga giltigheten på de avtal som överförts till landskapen med stöd av 18 och 22 § utan konkurrensutsättning högst till utgången av 2022.

Social- och hälsovårdsministeriet, finansministeriet och inrikesministeriet stöder kommunerna och samkommunerna samt de landskap som ska inrättas i beredningen och genomförandet av reformen. Institutet för hälsa och välfärd deltar för sin del i beredningen och genomförandet genom att ge experthjälp.

Ändring i beslut av landskapet och det temporära beredningsorgan som avses i 6 § får sökas på det sätt som föreskrivs om begäran om omprövning och landskapsbesvär i 17 kap. i landskapslagen. En i 130 § i landskapslagen avsedd begäran om omprövning av ett beslut av det temporära beredningsorganet ska göras till beredningsorganet och efter dess mandatperiod till landskapsstyrelsen.

Beslut som har fattats av en statlig myndighet med stöd av denna lag får överklagas genom besvär på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen.

Denna lag träder i kraft den 20 . Lagens 2 § träder dock i kraft först den 1 januari 2019.

I enlighet med denna lag beviljas landskapen statlig finansiering för att täcka kostnaderna för de uppgifter för vilka de har organiseringsansvar. Närmare bestämmelser om landskapens uppgifter finns i 6 § i landskapslagen ( / ).

Denna lag tillämpas inte i landskapet Åland.

I denna lag avses med

1) grundpris den kalkylerade grund per invånare som används som underlag för de kalkylerade kostnader som landskapets statliga finansiering baserar sig på eller det pris per invånare som används som grund för bestämmandet av landskapets statliga finansiering,

2) finansår det kalenderår för vilket statlig finansiering beviljas,

3) befolkningstäthet invånarantal per landkvadratkilometer vid utgången av året före det år som föregått finansåret,

4) främmandespråkig den som anmält till det i 3 § i lagen om befolkningsdatasystemet och Befolkningsregistercentralens certifikattjänster (661/2009) avsedda befolkningsdatasystemet att hans eller hennes modersmål är något annat än finska, svenska eller samiska.

Landskapets invånarantal bestäms utifrån uppgifterna i Statistikcentralens statistik över befolkningsstrukturen vid utgången av året före det år som föregått finansåret.

Landskapen beviljas, så som närmare föreskrivs nedan, statlig finansiering utifrån befolkningsmängd och utifrån faktorer som beskriver behovet av tjänster och förhållandena. Andelarnas viktningsvärden i den statliga finansieringen är följande:

Invånarbaserad andel 10,000 procent

Behovsfaktorer: åldersgrupper 37,526 procent

Behovsfaktorer: social- och hälsovård 48,161 procent

Främjande av hälsa och välfärd 1,000 procent

Befolkningstäthet 1,500 procent

Inslag av främmandespråkiga 1,400 procent

Tvåspråkighet 0,300 procent

Karaktär av skärgård 0,113 procent

Varje landskap beviljas statlig finansiering till ett belopp som fås genom addering av de kalkylerade kostnaderna för social- och hälsovården enligt 9 § och de kalkylerade kostnaderna för de andra uppgifter som avses i 17 §.

Staten kan bevilja landskapen kortfristiga lån eller statsborgen enligt vad som föreskrivs särskilt.

Landskapet beslutar om hur den statliga finansieringen ska fördelas för skötseln av landskapets uppgifter.

Landskapen har rätt att ta ut kund- och användningsavgifter för användningen av de tjänster de ordnar, enligt vad som föreskrivs särskilt, och rätt att bestämma om användningen av avgiftsinkomsterna.

Närmare bestämmelser om finansieringen av landskapens investeringar finns i 12 § i landskapslagen.

Som grund för den statliga finansieringen används genomsnittet för de två senast statistikförda åren för landskapens faktiska driftskostnader. De kund- och användaravgifter som landskapen tagit ut ska dras av årsvis från de driftskostnader som ska beaktas.

En ändring i omfattningen eller arten av de uppgifter för vilka landskapen har organiseringsansvaret beaktas vid justeringen av de kalkylerade kostnaderna vid den statliga finansieringen, om ändringen följer av en lag eller förordning som gäller uppgiften i fråga, av sådana föreskrifter från en statlig myndighet som grundar sig på lag eller förordning eller av statsbudgeten.

Nivån för den statliga finansieringen för finansåret bestäms årligen genom justering av grunderna för de kalkylerade kostnader som avses i 9–17 § med beaktande av de senaste uppgifterna om de faktiska driftskostnader som avses i 5 § 1 mom., sådan tilläggsfinansiering som avses i 5 § 2 mom. och det uppskattade sammanlagda beloppet av de kund- och användningsavgifter som landskapen tar ut. De faktiska kostnaderna beaktas upp till det belopp vid vilket den årliga ökningen av de driftskostnader som avses i 5 § 1 mom. motsvarar högst procenttalet för den faktiska förändringen av det i 4 mom. i denna paragraf avsedda landskapsindexet med ett tillägg av 0,5 procentenheter.

De faktiska kostnaderna beaktas till den del de överskrider det belopp som avses i 1 mom., om det är nödvändigt för att trygga tillgången till basservice. Vid bedömningen av huruvida tillgången till basservice är tryggad eller inte beaktas den faktiska utvecklingen av tillgången till basservice och bedömningarna av problemen med tillgången samt landskapens möjligheter att genomföra ändringar i ekonomin och verksamheten.

Uppskattningen av behovet att beakta de faktiska kostnader som avses i 2 mom. ska göras när planen för de offentliga finanserna och budgetpropositionen bereds. Uppskattningen ska bygga på

1) den utredning som avses i 30 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård ( / ),

2) andra tillgängliga utredningar och uppgifter om läget inom landskapens ekonomi eller servicesystem i samband med beredningen av planen för de offentliga finanserna och budgetpropositionen.

Vid justeringen av den statliga finansieringen beaktas den uppskattade förändringen i kostnadsnivån. Förändringen bestäms utifrån landskapsindexet. Indexet räknas ut utifrån den årliga förändringen i det allmänna förtjänstnivåindexet, konsumentprisindexet och landskapsarbetsgivarens socialskyddsavgifter. När landskapsindexet räknas ut ska viktkoefficienten för det allmänna förtjänstnivåindexet vara 0,45, viktkoefficienten för konsumentprisindexet vara 0,40 och viktkoefficienten för förändringen i landskapsarbetsgivarens socialskyddsavgifter vara 0,15. Närmare bestämmelser om uträkningen av landskapsindexet utfärdas genom förordning av statsrådet.

Det sammanlagda beloppet av landskapets kund- och användningsavgifter justeras årligen med beaktande av de senaste tillgängliga uppgifterna om landskapets kund- och användningsavgiftsinkomster och förändringarna i de klientavgifter som bygger på 2 § 2 mom. i lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården (734/1992).

Finansieringen av ett landskap kan på ansökan höjas temporärt efter prövning inom ramen för statsbudgeten, om landskapet i första hand på grund av exceptionella eller tillfälliga landskapsekonomiska svårigheter är i behov av tilläggsfinansiering. Också lokala särförhållanden kan beaktas som faktorer som påverkar behovet av sådan finansiering.

Som villkor för höjd finansiering får ställas att sådana åtgärder genomförs som är nödvändiga för kostnadshanteringen eller annars för att trygga fullgörandet av landskapets uppgifter. Ett villkor för beviljande av höjd finansiering är dessutom att landskapet använder finansieringen för det behov som utgör grund för att den beviljas.

Ett belopp som motsvarar totalbeloppet av finansieringen enligt prövning dras av från det sammanlagda beloppet statlig finansiering som betalas till landskapen. Avdraget är lika stort per invånare i alla landskap.

Ett landskap kan beviljas statligt lån eller statsborgen för att åtgärda likviditetsproblem.

Om landskapets ekonomiska svårigheter är långvariga och hotar äventyra de ekonomiska och till ordnandet av social- och hälsovårdstjänsterna anknytande förutsättningarna att klara av sina uppgifter och ett lån eller statsborgen enligt 1 mom. inte kan anses vara ett tillräckligt eller ändamålsenligt medel att lösa landskapets ekonomiska svårigheter, kan landskapet av statsmedel beviljas statsunderstöd enligt statsunderstödslagen (688/2001). För att statsunderstöd ska kunna beviljas krävs det dessutom att det kan anses nödvändigt för att trygga de tjänster landskapet ordnar.

Landskapets kalkylerade kostnader för social- och hälsovård bildas genom att räkna samman de produkter som fås när det per invånare bestämda grundpriset för social- och hälsovården multipliceras med landskapets invånarantal och de per åldersgrupp bestämda grundpriserna för social- och hälsovården multipliceras med antalet invånare i landskapet per åldersgrupp.

Till den summa som fås enligt 1 mom. läggs de kalkylerade kostnader som bestämts utifrån de behovsfaktorer som beskriver användningen av hälso- och sjukvårdstjänster, äldreomsorgstjänster och socialvårdstjänster, inslaget av främmandespråkiga, befolkningstätheten, tvåspråkigheten och karaktären av skärgård samt främjandet av hälsa och välfärd i landskapet.

När de kalkylerade kostnader bestäms som bygger de behovsfaktorer som beskriver åldergrupperna och användningen av tjänster inom social- och hälsovården ska följande uppgiftsspecifika viktningar tillämpas:

Hälso- och sjukvård 59,07 procent

Äldreomsorg 19,40 procent

Socialvård 21,53 procent

Närmare bestämmelser om grundpriset per invånare för social- och hälsovård utfärdas genom förordning av statsrådet.

Grundpriserna per åldersgrupp för social- och hälsovård beräknas utifrån behovsfaktorerna per åldersgrupp för hälso- och sjukvård, äldreomsorg och socialvård och deras viktkoefficienter samt utifrån de uppgiftsspecifika viktningarna i 9 § 3 mom. Grundpriset bestäms separat för följande åldersgrupper:

1) 0—5-åringar,

2) 6-åringar,

3) 7—12-åringar,

4) 13—15-åringar,

5) 16—18-åringar,

6) 19—64-åringar,

7) 65–74-åringar,

8) 75—84-åringar,

9) 85-åringar och äldre.

Närmare bestämmelser om hur de behovsfaktorer per åldersgrupp som avses i 1 mom. och deras viktkoefficienter bestäms, om regelbunden justering av faktorerna och koefficienterna och om grundpriserna per åldersgrupp för social- och hälsovård utfärdas genom förordning av statsrådet.

Landskapets servicebehovskoefficient för social- och hälsovården beräknas utifrån behovsfaktorer som beskriver behov och kostnader i fråga om hälso- och sjukvårdstjänster, äldreomsorgstjänster och socialvårdstjänster och som bygger på sjukdomar och socioekonomiska faktorer, utifrån faktorernas viktkoefficienter och utifrån de uppgiftsspecifika viktningar som avses i 9 § 3 mom.

De kalkylerade kostnader som fastställs på grundval av servicebehovskoefficienten för social- och hälsovården beräknas genom multiplikation av det till behovet anknytande grundpris som beskriver användningen av social- och hälsovårdstjänster med landskapets invånarantal och dess servicebehovskoefficient för social- och hälsovården.

Servicebehovskoefficienten för social- och hälsovården bestäms med hjälp av Pensionsskyddscentralens, Folkpensionsanstaltens, Institutet för hälsa och välfärds och Statistikcentralens statistiska uppgifter om de på sjukdomar och socioekonomiska faktorer baserade behovsfaktorerna för hälso- och sjukvården, äldreomsorgen och socialvården för året före det år som föregått finansåret.

Närmare bestämmelser om hur de i 1 mom. avsedda behovsfaktorer som beskriver behov och kostnader och deras viktkoefficienter bestäms, om regelbunden justering av faktorerna och koefficienterna och om grundpriset för det behov som beskriver användningen av social- och hälsovårdstjänster utfärdas genom förordning av statsrådet.

Landskapets koefficient för främjande av hälsa och välfärd beräknas på grundval av dels indikatorer som beskriver landskapets verksamhet för främjande av hälsa och välfärd, dels indikatorer som beskriver resultaten av denna verksamhet. Bägge andelarnas viktningsvärde är vid beräkningen av koefficienterna 50 procent.

Landskapets kalkylerade kostnader utifrån främjande av hälsa och välfärd beräknas genom att det per invånare bestämda grundpriset för främjande av hälsa och välfärd multipliceras med landskapets invånarantal och landskapets koefficient för främjande av hälsa och välfärd.

Vid beräkningen av koefficienten för främjande av hälsa och välfärd används befolkningsdatasystemets uppgifter om befolkningsmängderna vid det årsskifte som föregår finansåret och statistiska uppgifter från Folkpensionsanstalten, Institutet för hälsa och välfärd, Statistikcentralen och arbets- och näringsministeriet för året före det år som föregått finansåret och året före det året. När koefficienten bestäms används de senaste tillgängliga uppgifterna. Om det inte finns några som helst uppgifter tillgängliga, ges landskapet i samband med beräkningen det lägsta möjliga värdet för den ifrågavarande uppgiften.

Närmare bestämmelser om grundpriset för främjande av hälsa och välfärd, om de indikatorer som ska användas när koefficienten bestäms och indikatorernas viktkoefficienter och om vilka statistiska uppgifter som ska användas vid beräkningen utfärdas genom förordning av statsrådet.

Landskapets befolkningstäthetskoefficient beräknas genom att den genomsnittliga befolkningstätheten i hela landet divideras med landskapets befolkningstäthet. När koefficienten beräknas används befolkningsdatasystemets uppgifter om befolkningsmängderna vid det årsskifte som föregår finansåret och Statistikcentralens uppgifter om landarealen.

Landskapets kalkylerade kostnader på grundval av befolkningstätheten beräknas genom att det per invånare bestämda grundpriset för befolkningstätheten multipliceras med landskapets invånarantal och befolkningstäthetskoefficient.

Närmare bestämmelser om grundpriset för befolkningstätheten utfärdas genom förordning av statsrådet.

Landskapets främmandespråkskoefficient beräknas genom att andelen främmandespråkiga i landskapet divideras med motsvarande andel främmandespråkiga i hela landet. När koefficienten beräknas används befolkningsdatasystemets uppgifter om antalet främmandespråkiga för året före det år som föregått finansåret.

Landskapets kalkylerade kostnader på grundval av inslaget avfrämmandespråkiga beräknas genom att det per invånare bestämda grundpriset för inslaget av främmandespråkiga multipliceras med landskapets invånarantal och främmandespråkskoefficient.

Närmare bestämmelser om grundpriset för inslaget av främmandespråkiga utfärdas genom förordning av statsrådet.

Landskapets tvåspråkighetskoefficient beräknas genom att andelen svenskspråkiga i landskapet divideras med motsvarande andel svenskspråkiga i hela landet. När koefficienten beräknas används befolkningsdatasystemets uppgifter om antalet svenskspråkiga för året före det år som föregått finansåret.

Landskapets kalkylerade kostnader på grundval av tvåspråkighet beräknas genom att det per invånare bestämda grundpriset för tvåspråkighet multipliceras med landskapets invånarantal och tvåspråkighetskoefficient.

Närmare bestämmelser om grundpriset för tvåspråkighet utfärdas genom förordning av statsrådet.

Landskapets kalkylerade kostnader på grundval av karaktären av skärgård beräknas genom att antalet i skärgården bosatta invånare i landskapet multipliceras med grundpriset för karaktären av skärgård. Med i skärgården bosatt invånare avses de invånare i landskapet som bor i skärgården i en sådan skärgårdskommun som avses i 9 § i lagen om främjande av skärgårdens utveckling (494/1981). Antalet i skärgården bosatta invånare i landskapet bestäms utifrån befolkningsdatasystemets uppgifter vid utgången av året före det år som föregått finansåret.

Närmare bestämmelser om grundpriset för karaktären av skärgård utfärdas genom förordning av statsrådet.

De kalkylerade kostnaderna för andra uppgifter som landskapet har än de som avses i 3 kap. beräknas genom att det per invånare bestämda grundpriset för landskapets andra uppgifter multipliceras med landskapets invånarantal.

Närmare bestämmelser om grundpriset för landskapets andra uppgifter utfärdas genom förordning av statsrådet.

Finansministeriet bereder i samarbete med de ministerier som ansvarar för landskapens lagstadgade uppgifter de inverkningar som förändringar i landskapens lagstadgade uppgifter har på grunderna för den statliga finansieringen med avseende på beredningen av statsbudgeten.

De procentandelar för allokeringen av finansieringen som avses i 3 § 1 mom., de uppgiftsspecifika viktningar som avses i 9 § 3 mom. och viktningsvärdena för de indikatorer som avses i 12 § 1 mom. justeras med högst fyra års mellanrum.

Finansministeriet beviljar landskapen statlig finansiering utan ansökan före utgången av året före finansåret.

Servicecentret för statens ekonomi- och personalförvaltning betalar ut den statliga finansieringen till landskapen i jämnstora poster månatligen från finansårets ingång, senast den 11 dagen i varje månad. Finansministeriet förser servicecentret med de uppgifter som behövs för utbetalning av de belopp som avses i 1 mom.

Med avvikelse från 1 mom. beslutar statsrådet på ansökan om beviljande av sådan finansiering enligt prövning som avses i 7 §. Ansökan om sådan finansiering ska lämnas in inom den tid som finansministeriet bestämmer. Finansministeriet beslutar om tidpunkten för utbetalning av sådan finansiering som beviljas enligt prövning.

Om det belopp som reserverats för finansiering enligt prövning inte helt och hållet fördelas under finansåret, betalas det återstående beloppet ut till landskapen i lika stora delar per invånare i samband med årets sista månatliga post enligt 2 mom.

Om det efter den i 23 § angivna tiden för framställande av begäran om omprövning framkommer uppgifter som inte tidigare har varit kända, och landskapet på grund av detta inte har fått sådan statlig finansiering som det enligt lag hade haft rätt till, ska det uteblivna beloppet betalas till landskapet. På beloppet ska betalas en årlig ränta enligt 3 § 2 mom. i räntelagen (633/1982) från ingången av den månad då den statliga finanseringen borde ha betalats.

Om den uteblivna statliga finanseringen har liten betydelse och utgifterna för betalningen av den inte skulle stå i proportion till sakens ekonomiska betydelse, betalas finanseringen dock inte.

Finansministeriet får besluta att utebliven finansiering betalas senare i samband med utbetalningen av följande statliga finansering.

Om ett landskap utan grund har fått statlig finansiering enligt denna lag, ska finansministeriet bestämma att det överbetalda beloppet ska återbetalas. På det belopp som återbetalas tas en årlig ränta enligt 3 § 2 mom. i räntelagen ut räknat från ingången av den månad under vilken den statliga finansieringen har betalats.

Om den statliga finansiering som ska återbetalas är liten eller om det ska anses vara oskäligt att kräva återbetalning eller ta ut ränta, behöver det inte bestämmas att finansieringen ska återbetalas.

Finansministeriet får besluta att finansiering som ska återbetalas avdras senare i samband med utbetalningen av följande statliga finansering.

Skyldigheten att betala utebliven statlig finansiering eller att återbetala grundlös finansiering upphör när fem år förflutit från utgången av det finansår då den statliga finansieringen borde ha betalats eller betalades.

Om ett landskap är missnöjt med ett beslut av finansministeriet som gäller beviljande av statlig finansiering, har landskapet rätt att inom tre månader från delfåendet av beslutet framställa en skriftlig begäran om omprövning av beslutet hos finansministeriet. En anvisning om hur man begär omprövning ska fogas till beslutet.

Ett beslut som meddelats med anledning av en begäran om omprövning får överklagas genom besvär på det sätt som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen.

Andra beslut som meddelats med stöd av denna lag än de som avses i 1 mom. får inte överklagas genom besvär.

Om en kommun överförs till ett annat landskap beräknas den statliga finansieringen till det utvidgade landskapet, i fråga om den kommun som överförs till landskapet, utifrån de uppgifter som det år då ändringen träder i kraft ligger till grund för bestämmandet av den statliga finansieringen för det landskap som minskar.

Denna lag träder i kraft den 20 .

Lagens 12 § tillämpas dock först från och med den 1 januari 2022. Före denna tidpunkt utgör den andel som betalas per invånare 10 procent och den andel som betalas utifrån faktorer som beskriver behovet av tjänster 90 procent av den statliga finansiering som avses i 3 §.

Den justering som avses i 18 § 2 mom. ska göras första gången senast 2023.

Den nationella nivån för den statliga finansieringen 2019 motsvarar på det sätt som föreskrivs i 3 § 1 mom. och 26 § 2 mom. de sammanlagda kostnaderna för ordnandet av landskapens lagstadgade uppgifter. Kostnaderna för de lagstadgade uppgifterna beaktas på så sätt att utgångspunkten är genomsnittet av kostnaderna för motsvarande uppgifter 2016 och 2017 justerade enligt den uppskattade förändringen i kostnadsnivån på det sätt som anges 5 § 2 mom. och 6 § 4 mom.

Den statliga finansieringen till varje landskap motsvarar det sammanlagda beloppet av kostnaderna för de lagstadgade uppgifterna för de kommuner som ingår i landskapet.

Den statliga finansieringen till varje landskap bestäms

1) år 2020 på så sätt att 80 procent av finansieringen bestäms på grundval av de senaste tillgängliga kostnaderna enligt 5 § 1 mom. för ordnandet av landskapets lagstadgade uppgifter och 20 procent på grundval av de kalkylerade kostnader som avses i 3 och 4 kap.,

2) år 2021 på så sätt att 60 procent av finansieringen bestäms på grundval av de senaste tillgängliga kostnaderna enligt 5 § 1 mom. för ordnandet av landskapets lagstadgade uppgifter och 40 procent på grundval av de kalkylerade kostnader som avses i 3 och 4 kap.,

3) år 2022 på så sätt att 40 procent av finansieringen bestäms på grundval av de senaste tillgängliga kostnaderna enligt 5 § 1 mom. för ordnandet av landskapets lagstadgade uppgifter och 60 procent på grundval av de kalkylerade kostnader som avses i 3 och 4 kap.,

4) år 2023 på så sätt att 20 procent av finansieringen bestäms på grundval av de senaste tillgängliga kostnaderna enligt 5 § 1 mom. för ordnandet av landskapets lagstadgade uppgifter och 80 procent på grundval av de kalkylerade kostnader som avses i 3 och 4 kap.

Lagens 6 § tillämpas på bestämmandet av totalnivån på den statliga finansieringen för 2020—2023.

Med avvikelse från 6 § 1 mom. ska de faktiska kostnaderna för 2020 och 2021 beaktas upp till det belopp vid vilket den årliga ökningen av landskapens driftskostnader enligt 5 § 1 mom. motsvarar högst procenttalet för den faktiska förändringen av landskapsindexet med ett tillägg av en procentenhet.

Finland är indelat i landskap som är självstyrande i enlighet med landskapslagen ( / ).

Ett landskap ska bestå av ett enhetligt område som bildar en funktionell helhet. Varje landskap ska omfatta minst två kommuner.

Bestämmelser om landskapsindelningen vid inrättande av landskap finns i lagen om införande av landskapslagen, lagen om ordnande av social- och hälsovård och lagen om ordnande av räddningsväsendet ( / ). En ändring i landskapsindelningen förutsätter bestämmelser som utfärdas genom lag eller beslut som fattas av statsrådet i enlighet med denna lag.

Om inte något annat följer av särskilda skäl ska de statliga myndigheternas verksamhetsområden grunda sig på landskapsindelningen så att ett verksamhetsområde utgörs av ett eller flera landskap eller, om området är mindre än ett landskap, så att det helt och hållet ligger inom ett och samma landskap.

Om en kommun upplöses till följd av en sammanslagning av kommuner enligt kommunstrukturlagen (1698/2009), ska statsrådet i enlighet med 35 § i den lagen bestämma till vilket landskap den nya kommunen ska höra.

Landskapsindelningen kan ändras, om de berörda landskapen efter ändringen uppfyller vad som föreskrivs i 1 § 2 mom. och ändringen förbättrar

1) landskapens funktionella och ekonomiska förutsättningar att svara för att service ordnas och produceras eller på annat sätt främjar landskapens funktionsförmåga,

2) servicen eller levnadsförhållandena för landskapens invånare,

3) näringarnas verksamhetsmöjligheter, eller

4) samhällsstrukturens funktionsduglighet.

Vid ändringar i landskapsindelningen ska i språkligt hänseende förenliga områden eftersträvas så att den finskspråkiga och den svenskspråkiga befolkningens rätt att få service på det egna språket tillgodoses enligt lika grunder.

En framställning om ändring i landskapsindelningen får göras av ett landskap eller en kommun som berörs av ändringen. Framställningen ska ges in till finansministeriet.

Finansministeriet kan inleda en ändring i landskapsindelningen genom att bestämma att en utredning om landskapsindelningen enligt 8 § ska genomföras.

När det gäller landskap som varit föremål för ett utvärderingsförfarande enligt 103 § i landskapslagen kan en utredning om landskapsindelningen också inledas på förslag av den utvärderingsgrupp som avses i den paragrafen.

En framställning om ändring i landskapsindelningen som gjorts av ett landskap eller en kommun ska innehålla en motivering till varför indelningen behöver ändras och en redogörelse för hur de i 5 § föreskrivna förutsättningarna för en ändring uppfylls.

En gemensam framställning om sammanslagning från flera landskap ska åtföljas av ett överensstämmande beslut av berörda landskapsfullmäktige och en tillhörande utredning om

1) hur och när ändringen i landskapsindelningen avses ske,

2) principerna för hur förvaltningen ordnas i det nya landskap som bildas genom sammanslagningen,

3) namnet på det nya landskapet,

4) principerna för samordning av servicesystemen i de landskap som går samman,

5) de allmänna principerna för hur det nya landskapets ekonomi ska skötas,

6) hur invånarnas möjligheter att påverka och delta ska förverkligas i det nya landskapet.

Bestämmelser om hur en framställning om ändring i landskapsindelningen ska beredas i samarbete med företrädare för personalen finns i lagen om samarbete mellan arbetsgivare och arbetstagare i kommuner och landskap (449/2007).

Finansministeriet kan bestämma att en utredning om landskapsindelningen ska genomföras. För detta syfte tillsätter ministeriet en eller flera personer för att utreda landskapsindelningen (utredare) efter att ha hört de berörda landskapen och den kommun som föreslås bli överförd.

Ett förordnande om genomförande av en utredning om landskapsindelningen kan meddelas

1) på initiativ av finansministeriet,

2) på framställning av ett landskap eller en kommun,

3) om minst 20 procent av de röstberättigade invånarna i ett landskap gör en framställning om genomförande av en sådan utredning,

4) på framställning av den utvärderingsgrupp som avses i 103 § i landskapslagen.

Landskapen ska delta i en utredning om landskapsindelningen och i beredningen av utredarens förslag. Utredaren ska ta fram ett förslag till ändring i landskapsindelningen och antingen ett förslag till utredning som gäller sammanslagning av landskap enligt 7 § 2 mom. eller ett förslag till en i 19 § avsedd ekonomisk uppgörelse i fråga om överföring av en kommun mellan landskap.

Om utredaren på grundval av utredningen anser att landskapsindelningen behöver ändras, ska utredaren lägga fram ett förslag till ändring i landskapsindelningen för fullmäktige i de landskap och i den kommun som berörs av ändringen. Fullmäktige i de landskapen och i den kommunen ska behandla förslaget.

Utredaren ska ge in sitt förslag till ändring i landskapsindelningen till finansministeriet och till förslaget foga utlåtandena från fullmäktige i de landskap och i den kommun som berörs av ändringen.

Kostnaderna för genomförande av utredningen ska betalas av statens medel.

För utredaren gäller vad som 17 § i kommunstrukturlagen föreskrivs om kommunindelningsutredarens ställning. Utredaren av landskapsindelningen har trots sekretessbestämmelserna rätt att av myndigheterna få för sitt uppdrag behövliga uppgifter om förvaltningen och ekonomin i landskapen och de sammanslutningar som hör till landskapskoncernen samt annan hjälp.

Statsrådet beslutar efter föredragning från finansministeriet om ändring i landskapsindelningen. Beslutet får fattas om de i 5 § avsedda förutsättningarna för en ändring är uppfyllda.

Ett beslut om sammanslagning av landskap kräver också att sammanslagningen bygger på en gemensam framställning från de landskap som går samman eller på ett förslag från utredaren som fullmäktige i de landskap som går samman har godkänt. Beslut om sammanslagning av landskap som varit föremål för ett utvärderingsförfarande kan fattas på utredarens framställning trots motstånd från landskapsfullmäktige. Bestämmelser om förutsättningarna för ett utvärderingsförfarande finns i 104 § i landskapslagen och i 20 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård ( / ).

När finansministeriet bereder ett beslut om ändring i landskapsindelningen ska det höra de berörda landskapen och kommunerna och även utreda hur ändringen påverkar de statliga myndigheternas verksamhetsområden och de regionindelningar som tillämpas i Europeiska unionens verksamhet.

Beslut om ändring i landskapsindelningen ska fattas före utgången av juni månad året före det år då ändringen avses träda i kraft. Om det förrättas landskapsval under året före det år då en ändring i landskapsindelningen ska träda i kraft ska ändringsbeslutet fattas före utgången av året före valåret.

En ändring i landskapsindelningen ska bestämmas att träda i kraft vid ingången av ett kalenderår. Om en ändring i landskapsindelningen gäller överföring av en kommun ska ändringen bestämmas att träda i kraft vid ingången av det kalenderår som följer på det år under vilket det följande landskapsvalet förrättas.

Beslut om ändring i landskapsindelningen ska publiceras i Finlands författningssamling och sändas för att i de landskap som berörs av ändringen kungöras på det sätt som tillkännagivanden från landskapet offentliggörs i det berörda landskapet. Beslut om förkastande av en ändring i landskapsindelningen ska separat delges den som gjort framställningen.

Efter det att statsrådet fattat beslut om sammanslagning av landskap ska fullmäktige i de landskap som går samman inom sig välja ledamöter och ersättare till fullmäktige i det nya landskapet för mandattiden till landskapsvalperiodens slut.

Antalet ledamöter som väljs till fullmäktige i det nya landskapet ska motsvara det minsta antal ledamöter som föreskrivs i 18 § i landskapslagen och som bestäms utifrån invånarantalet. Ledamöter ska väljas från alla landskap som går samman i förhållande till deras invånarantal. Andelen röster för de grupper som är företrädda i landskapsfullmäktige ska vid valet motsvara den andel röster som de olika grupper som är företrädda i fullmäktige i de landskap som går samman fått inom det nya landskapets område vid landskapsvalet med iakttagande av proportionalitetsprincipen enligt vallagen (714/1998).

Ett i 12 § avsett landskapsfullmäktige i ett nytt landskap ska vid sitt första sammanträde välja medlemmar och ersättare till landskapsstyrelsen för det nya landskapet. Landskapsstyrelserna i de landskap som går samman ska gemensamt sammankalla det första fullmäktigesammanträdet i det nya landskapet och svara för förberedelserna inför sammanträdet.

Landskapsstyrelsen i det nya landskapet ska sörja för beredningen av det nya landskapets verksamhet och förvaltningens organisering. Mandattiden för landskapsstyrelsen börjar genast när styrelsen har valts.

För det nya landskapets landskapsstyrelse gäller i övrigt vad som föreskrivs om landskapsstyrelsen.

Om landskapsval förrättas året före det år under vilket en ändring i landskapsindelningen träder i kraft, ska valet i de landskap som berörs av ändringen förrättas med iakttagande av den nya landskapsindelningen

När landskap går samman vid den tidpunkt som avses i 1 mom. ska en valnämnd som är sammansatt av de berörda landskapens landskapsvalnämnder fungera som landskapsvalnämnd enligt 12 a § i vallagen. Som ordförande för valnämnden fungerar ordförande i landskapsvalnämnden i det största av de landskap som går samman. På en sådan landskapsvalnämnds arbete tillämpas 12 b § i vallagen.

Om en sådan ändring i landskapsindelningen där ett landskap delas mellan två eller flera andra landskap och landskapet upplöses eller där en kommun överförs från ett landskap till ett annat träder i kraft vid den tidpunkt som avses i 1 mom., ska fullmäktige i det mottagande landskapet till landskapets landskapsvalnämnd förutom de medlemmar som enligt 12 a § i vallagen hör till nämnden välja en eller flera medlemmar eller ersättare, om förhållandet mellan det överförda områdets invånarantal och landskapets invånarantal förutsätter det.

Uppdragen för de förtroendevalda i de landskap som går samman upphör när ändringen i landskapsindelningen träder i kraft.

Förtroendevalda och tjänsteinnehavare i det nya landskapet börjar sköta sina uppdrag från och med en tidpunkt som nya landskapsfullmäktige bestämmer, dock senast när ändringen i landskapsindelningen träder i kraft.

Det nya landskapets revisionsnämnd och revisorer granskar på det sätt som föreskrivs i 14 kap. i landskapslagen, utifrån beredning som gjorts av revisionsnämnderna och revisorerna i de landskap som går samman, förvaltningen och ekonomin i de landskapen för det år som föregick ändringen i landskapsindelningen. Granskningen ska också gälla beredningen av ändringen i landskapsindelningen.

En sådan ändring i landskapsindelningen som leder till att de anställda får ny arbetsgivare ska betraktas som överlåtelse av rörelse.

När landskap går samman övergår rättigheterna, tillstånden, egendomen, skulderna och förpliktelserna för ett landskap som upplöses till det nya landskapet.

Efter det att statsrådet fattat beslut om sammanslagning av landskap får myndigheterna i de landskap som upplöses inte besluta i ärenden som har betydande konsekvenser som binder det nya landskapet, utom när det gäller beslut som inte kan skjutas upp för att ett ärende är brådskande.

Om en kommun överförs till ett annat landskap ska de berörda landskapen verkställa en ekonomisk uppgörelse i fråga om landskapens egendom på det område som ändringen gäller, om inte detta med hänsyn till ändringens ringa verkningar eller av någon annan anledning ska anses onödigt.

Sådan arrenderätt eller någon annan nyttjanderätt till fast egendom och sådan lös egendom med fast anknytning till den fasta egendomen som uteslutande eller huvudsakligen tjänar ordnandet av landskapets service för dem som bor på den berörda kommunens område ska övergå till det landskap som området överförs till.

Det övertagande landskapet ska ersätta det landskap som överlåter området för sådan egendom som avses i 2 mom. Landskapen ska avtala om hur de förpliktelser och ekonomiska konsekvenser som ändringen medför för landskapen beaktas i ersättningsbeloppet.

Annan egendom samt tillgångarna och skulderna för ett landskap som berörs av ändringen övergår till ett annat landskap endast om landskapen kommer överens om detta.

Delningen av egendom samt av skulder och förpliktelser mellan de landskap som berörs av ändringen får inte äventyra borgenärernas eller andra rättsinnehavares ställning. Om någon annan än staten är borgenär eller rättsinnehavare får ansvaret för förbindelsen inte överföras på ett annat landskap utan samtycke från rättsinnehavaren i fråga.

Ett beslut av statsrådet som avser en ändring av landskapsindelningen eller förkastande av en framställning om ändring av landskapsindelningen får genom besvär överklagas av landskap som berörs av ändringen och av medlemmar av ett sådant landskap.

Besvären ska lämnas till högsta förvaltningsdomstolen inom 30 dagar från det att beslutet om ändring i landskapsindelningen publicerats i Finlands författningssamling eller beslutet om förkastande av en framställning om ändring har delgetts dem som gjort framställningen. Besvären behandlas av Högsta domstolen och de ska behandlas skyndsamt.

Ett beslut av statsrådet som gäller ändring i landskapsindelningen får verkställas innan det har vunnit laga kraft. Beslutet får dock inte börja verkställas, om högsta förvaltningsdomstolen förbjuder verkställigheten.

Beslut som en landskapsmyndighet har fattat efter det att ett beslut av statsrådet om ändring i landskapsindelningen har utfärdats men innan ändringen har trätt i kraft, får överklagas på det sätt som anges i landskapslagen också på den grunden att beslutet strider mot grunderna för ändring i landskapsindelningen eller mot 18 § i denna lag.

Också den i 13 § avsedda landskapsstyrelsen för det nya landskapet har besvärsrätt.

Denna lag träder i kraft den .

Genom denna lag upphävs lagen om landskapsindelning (1159/1997).

Den landskapsindelning som beslutats med stöd av den upphävda lagen tillämpas till och med utgången av 2018, om inte något annat föreskrivs särskilt genom lag.

På besvär som anförs över beslut som har meddelats före ikraftträdandet av denna lag och på behandlingen av ett sådant ärende vid en högre besvärsmyndighet med anledning av besvär tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.

Denna lag tillämpas på statsandel som beviljas för driftskostnader i fråga om sådana uppgifter för kommunerna (statsandelsåliggande) om vilka det föreskrivs i

1) lagen om grundläggande utbildning (628/1998),

2) lagen om småbarnspedagogik (36/1973),

3) 4 och 5 § i lagen om stödjande av den äldre befolkningens funktionsförmåga och om social- och hälsovårdstjänster för äldre (980/2012),

4) lagen om stöd för hemvård och privat vård av barn (1128/1996),

5) 11 och 12 § i hälso- och sjukvårdslagen (1326/2010),

6) 8 § 1 mom. 9 § 1 mom. och 10 § i socialvårdslagen (1301/2014),

7) 3 a och 12 § i barnskyddslagen (417/2007),

8) 6, 7, 12 och 13 § i lagen om service och stöd på grund av handikapp (380/1987),

9) lagen om kommunernas miljövårdsförvaltning (64/1986),

10) 5 § i lagen om organisering av det förebyggande rusmedelsarbetet (523/2015),

11) bibliotekslagen (908/1998),

12) lagen om kommunernas kulturverksamhet (728/1992),

13) lagen om grundläggande konstundervisning (633/1998),

14) 3 § i lagen om elev- och studerandevård (1287/2013).

Denna lag tillämpas på den ersättning (hemkommunsersättning) som en elevs hemkommun betalar till en annan kommun, en samkommun, en registrerad sammanslutning eller stiftelse som fått tillstånd enligt lagen om grundläggande utbildning att ordna utbildning, universitet och staten (utbildningsanordnare), när de ordnar förskoleundervisning och grundläggande utbildning för eleven.

Med stöd av denna lag beviljas statsandel inte för driftskostnader som föranleds av

1) morgon- och eftermiddagsverksamhet som avses i 8 a kap. i lagen om grundläggande utbildning,

2) i 5 § i lagen om grundläggande utbildning avsedd förberedande undervisning som ordnas för invandrare före den grundläggande utbildningen,

3) påbyggnadsundervisning som avses i 5 § i lagen om grundläggande utbildning,

4) i 46 § i lagen om grundläggande utbildning avsedd grundläggande utbildning för andra än läropliktiga,

5) ordnande av grundläggande utbildning i internat,

6) i 2 § 2 mom. 11 punkten i lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet (1705/2009) avsedd verksamhet om vars finansiering det föreskrivs i 11 § 3 mom. i den lagen,

7) i 11 § 3 mom. i lagen om grundläggande konstundervisning avsedd undervisning som baserar sig på antalet undervisningstimmar,

8) landskaps- och centralbiblioteksverksamhet som avses i 4 § i bibliotekslagen,

9) kommuntillägg som avses i 20 § i lagen om stöd för hemvård och privat vård av barn.

Bestämmelser om finansiering som utöver åldersklassbaserad statsandel beviljas för driftskostnaderna för undervisning som grundar sig på förlängd läroplikt enligt 25 § 2 mom. i lagen om grundläggande utbildning samt för grundläggande utbildning som ordnas i internat och i skolhem finns i lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet.

Finansiering som utifrån de uppgifter som avses i 1 mom. 3 och 5―7 punkten och 2 mom. i denna paragraf och i 46 § 2 mom. i lagen om grundläggande utbildning beviljas enligt lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet beaktas i den statsandelsprocent som avses i 19 §.

Denna lag tillämpas inte i landskapet Åland och inte heller i det fall att förskoleundervisning och grundläggande utbildning ordnas utomlands.

Denna lag tillämpas på statsandelar och finansiering enligt lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet och lagen om fritt bildningsarbete (632/1998) på det sätt som föreskrivs separat i denna lag.

I denna lag avses med

1) finansår det kalenderår för vilket statsandel beviljas,

2) grundpris den kalkylerade grund per invånare som används som underlag för de kalkylerade kostnader som kommunens statsandel baserar sig på eller det pris per invånare som används som grund för bestämmandet av kommunens statsandel,

3) befolkningstäthet kommunens invånarantal per landkvadratkilometer vid utgången av året före det år som föregått finansåret,

4) tvåspråkig kommun tvåspråkiga kommuner enligt 5 § i språklagen (423/2003),

5) kommun inom samernas hembygdsområde kommuner inom samernas hembygdsområde enligt 4 § i sametingslagen (974/1995),

6) skärgårdskommun kommuner som avses i 9 § i lagen om främjande av skärgårdens utveckling (494/1981),

7) kommun med skärgårdsdel kommuner på vars skärgårdsdelar bestämmelserna om skärgårdskommuner ska tillämpas enligt 9 § i lagen om främjande av skärgårdens utveckling,

8) främmandespråkig den som anmält till det i 3 § i lagen om befolkningsdatasystemet och Befolkningsregistercentralens certifikattjänster (661/2009) avsedda befolkningsdatasystemet att hans eller hennes modersmål är något annat än finska, svenska eller samiska,

9) samiskspråkig den som anmält till det i 3 § i lagen om befolkningsdatasystemet och Befolkningsregistercentralens certifikattjänster (661/2009) avsedda befolkningsdatasystemet att hans eller hennes modersmål är samiska,

10) läropliktig läropliktiga enligt 25 § i lagen om grundläggande utbildning,

11) utbildningsbakgrund andelen 30—54-åringar som saknar examen efter grundstadiet av motsvarande åldersklass.

Med kommuninvånare avses i denna lag den vars hemkommun en kommun är enligt lagen om hemkommun (201/1994).

Kommuninvånare och kommunens invånarantal samt åldersklasserna bestäms, om inte något annat föreskrivs i denna lag, enligt de uppgifter som vid utgången av året före det år som föregått finansåret finns i det befolkningsdatasystem som avses i lagen om befolkningsdatasystemet och Befolkningsregistercentralens certifikattjänster.

Som grunder för beräkning av statsandelen för kommunal basservice (statsandelsgrunder) används

1) de kalkylerade kostnaderna för statsandelsåliggandena,

2) grunderna för bestämmande av kommunens tilläggsdelar på basis av arbetslöshet, fjärrort, främjande av välfärd och hälsa samt för kommuner inom samernas hembygdsområde.

Kommunen beviljas i statsandel för kostnaderna för ordnande av de statsandelsåligganden som avses i 1 § ett belopp som fås när de kalkylerade kostnaderna som bestäms enligt 6―11 § adderas och kommunens självfinansieringsandel enligt 19 § dras av från summan. Till det belopp som fås på detta sätt läggs de i 12―15 § avsedda tilläggsdelarna på basis av arbetslöshet, fjärrort, främjande av välfärd och hälsa samt för kommuner inom samernas hembygdsområde.

Bestämmelser om utjämning av statsandelen på basis av skatteinkomsterna finns i 4 kap. och om ökningar och minskningar av statsandelen i 5 kap.

De kalkylerade kostnaderna för statsandelen för kommunal basservice fås genom addition av de produkter som fås när grundpriserna, angivna enligt åldersklass, multipliceras med antalet invånare i kommunen i respektive åldersklass. Till den på så sätt erhållna summan läggs kommunens kalkylerade kostnader som fastställts på grundval av främmande språk, tvåspråkighet, skärgårdskaraktär, befolkningstäthet och utbildningsbakgrund.

De kalkylerade kostnaderna för statsandelen för kommunal basservice bestäms separat för följande åldersklasser:

1) 0—5-åringar,

2) 6-åringar,

3) 7—12-åringar,

4) 13—15-åringar,

5) 16-åringar och äldre.

Kommunens främmandespråkskoefficient fås genom att räkna andelen främmandespråkiga invånare av kommunens invånarantal och dividera den med motsvarande andel i hela landet. När koefficienten beräknas används befolkningsdatasystemets uppgifter om antalet personer med främmande språk som modersmål under året före det år som föregått finansåret.

Kommunens kalkylerade kostnader på grundval av inslaget av främmandespråkiga beräknas genom att det per invånare bestämda grundpriset för inslaget av främmandespråkiga multipliceras med kommunens invånarantal och främmandespråkskoefficient.

Kommunens kalkylerade kostnader på grundval av tvåspråkigheten i tvåspråkiga kommuner beräknas genom att det per invånare bestämda grundpriset för tvåspråkigheten multipliceras med kommunens invånarantal och produkten multipliceras med 0,07. Till denna kostnad adderas ett belopp som fås genom att grundpriset för tvåspråkighet multipliceras med antalet svenskspråkiga i kommunen och produkten multipliceras med 0,93. Bestämmelser om kommuners tvåspråkighet finns i 5 § i språklagen (423/2003).

När koefficienten beräknas används befolkningsdatasystemets uppgifter om antalet svenskspråkiga invånare under året före det år som föregått finansåret.

Kommunens kalkylerade kostnader på grundval av karaktären av skärgård i skärgårdskommuner beräknas genom att det per invånare bestämda grundpriset för karaktären av skärgård multipliceras med kommunens invånarantal.

För skärgårdskommuner där minst hälften av invånarna bor utan fast vägförbindelse till fastlandet beräknas kommunens kalkylerade kostnader på grundval av karaktären av skärgård genom att det per invånare bestämda grundpriset för karaktären av skärgård multipliceras med kommunens invånarantal och den produkt som fås multipliceras med 3.

Kommunens kalkylerade kostnader på grundval av karaktären av skärgård i kommuner med skärgårdsdel beräknas genom att det per invånare bestämda grundpriset för en kommun med skärgårdsdel multipliceras med den andel av kommunens invånarantal som bor i skärgården.

När koefficienten beräknas används befolkningsdatasystemets uppgifter under året före det år som föregått finansåret.

Kommunens befolkningstäthetskoefficient beräknas genom att den genomsnittliga befolkningstätheten i hela landet divideras med kommunens befolkningstäthet. När koefficienten beräknas används befolkningsdatasystemets uppgifter om invånarantal från det årsskifte som föregår finansåret och Statistikcentralens uppgifter om landarealen för varje kommun.

Kommunens kalkylerade kostnader på grundval av befolkningstätheten beräknas genom att det per invånare bestämda grundpriset för befolkningstätheten multipliceras med kommunens invånarantal och befolkningstäthetskoefficient. Koefficienten kan vara högst 20 .

Kommunens utbildningsbakgrundskoefficient fås genom att räkna andelen 30–54-åriga invånare utan examen efter grundskolestadiet av motsvarande åldersgrupp i kommunen och dividera den med motsvarande andel i hela landet. När koefficienten beräknas används uppgifterna i Statistikcentralens utbildningsstatistik över antalet personer utan examen efter grundskolestadiet under året före det år som föregått finansåret.

Kommunens kalkylerade kostnader på grundval av utbildningsbakgrundskoefficienten beräknas genom att det per invånare bestämda grundpriset för utbildningsbakgrundskoefficienten multipliceras med kommunens invånarantal och utbildningsbakgrundskoefficient.

Kommunen beviljas i tilläggsdel på grundval av arbetslösheten ett belopp, som beräknas genom att det per invånare bestämda grundpriset för arbetslösheten multipliceras med kommunens invånarantal och arbetslöshetskoefficient.

Kommunens arbetslöshetskoefficient beräknas så att andelen arbetslösa av arbetskraften i kommunen divideras med motsvarande andel i hela landet.

När arbetslöshetskoefficienten beräknas används den i arbets- och näringsministeriets arbetsförmedlingsstatistik ingående uppgiften om andelen arbetslösa av arbetskraften under året före det år som föregått finansåret.

Kommunen beviljas i tilläggsdel för fjärrort ett belopp som beräknas genom att det per invånare bestämda grundpriset för fjärrort multipliceras med kommunens invånarantal och fjärrortstal. Om kommunens fjärrortstal är minst 1,5 utan avrundning, blir kommunens tilläggsdel tre gånger så stor.

Om kommunens fjärrortstal är mindre än 1,5 utan avrundning men minst 1,0 utan avrundning, blir kommunens tilläggsdel 1,5 gånger så stor.

Närmare bestämmelser om grunderna för fastställandet av fjärrortstalet utfärdas genom förordning av statsrådet.

Kommunen beviljas i tilläggsdel för främjande av välfärd och hälsa ett belopp, som beräknas genom att det per invånare bestämda grundpriset för främjande av välfärd och hälsa multipliceras med kommunens invånarantal och koefficient för främjande av välfärd och hälsa.

Kommunens koefficient för främjande av välfärd och hälsa bestäms på basis av indikatorer som beskriver kommunens verksamhet för främjande av välfärd och hälsa och indikatorer som beskriver verksamhetens resultat.

Närmare bestämmelser om indikatorerna och grunderna för fastställandet av och kalkyleringen av koefficienten för främjande av välfärd och hälsa samt de statistiska uppgifter som ska användas vid kalkyleringen utfärdas genom förordning av statsrådet. Vid fastställandet av koefficienten används de senaste tillgängliga uppgifterna. Om det inte alls finns uppgifter att tillgå får kommunen för denna uppgift det lägsta möjliga värdet vid kalkyleringen.

Kommun inom samernas hembygdsområde beviljas i tilläggsdel för samiskspråkighet ett belopp som beräknas genom att det per invånare bestämda grundpriset för en kommun inom samernas hembygdsområde multipliceras med kommunens invånarantal och andelen samiskspråkiga i kommunen.

När koefficienten beräknas används befolkningsdatasystemets uppgifter om antalet samiskspråkiga invånare i kommunen under året före det år som föregått finansåret.

Om det vid beräkningen av de koefficienter och bestämningsfaktorer som anges i 6—15 § inte finns uppgifter tillgängliga för den tidpunkt som avses i de paragraferna, används vid beräkningen av koefficienterna de uppgifter som senast erhållits före den tidpunkt som avses i paragrafen i fråga, om det inte föreskrivs något annat i den paragrafen.

Bestämmelser om grundpriser för de kalkylerade kostnader som avses i 6—11 § utfärdas årligen för det följande finansåret genom förordning av statsrådet.

När det föreskrivs om grundpriserna för de kalkylerade kostnaderna beaktas

1) uppskattade förändringar i statsandelsåliggandenas omfattning och art på det sätt som anges i 20 § 1 mom.,

2) uppskattade förändringar i kostnadsnivån på det sätt som anges i 20 § 2 mom.,

3) de justeringar som i enlighet med 21 § företas årligen för justering av kostnadsfördelningen mellan staten och kommunerna.

Bestämmelser om grundpriser för de tilläggsdelar som avses i 12—15 § utfärdas årligen för det följande finansåret genom förordning av statsrådet.

När det föreskrivs om grundpriserna för tilläggsdelarna beaktas uppskattade förändringar i kostnadsnivån på det sätt som anges i 20 § 2 mom.

Kommunens kalkylerade kostnader enligt 6—11 § fördelas på så sätt att kommunernas statsandel är 25,23 procent (statsandelsprocent) och kommunernas självfinansieringsandel 74,77 procent.

För nya och mera omfattande statsandelsåligganden är statsandelen 100 procent av de kalkylerade kostnaderna för de nya och mera omfattande åliggandena.

Kommunens självfinansieringsandel är lika stor per invånare i alla kommuner. Kommunens självfinansieringsandel per invånare fås genom att alla kommuners kalkylerade kostnader enligt 6―11 § adderas och man från summan drar av en andel som beräknats i enlighet med den statsandelsprocent som anges i 1 mom. och dividerar det erhållna beloppet med antalet invånare i landet.

Kommunens självfinansieringsandel beräknas genom att den per invånare bestämda självfinansieringsandelen multipliceras med kommunens invånarantal.

En förändring i omfattningen eller arten av statsandelsåliggandena beaktas, om den följer av en lag eller förordning som gäller statsandelsåliggandet i fråga, av sådana föreskrifter från en statlig myndighet som grundar sig på lag eller förordning eller av statsbudgeten.

Förändringen i kostnadsnivån bestäms enligt prisindexet för kommunernas basservice. Prisindexet grundar sig på förändringen i kostnadsnivån viktad med driftskostnaderna för undervisnings- och kulturverksamheten. Närmare bestämmelser om beräkning av prisindexet utfärdas genom förordning av statsrådet.

Vid justeringen av kostnadsfördelningen mellan staten och kommunerna justeras de kalkylerade kostnader, de grundpriser och den finansiering som avses i 2 mom. i enlighet med de faktiska kostnaderna och den i 19 § angivna statsandelsprocenten utgående från en helhetsbedömning med iakttagande av vad som föreskrivs nedan i denna paragraf samt i 22 och 23 §.

De grundpriser som ligger till grund för de kalkylerade kostnader som avses i 6—11 § justeras på riksnivå som en helhet. Dessutom justeras följande finansiering om vilken det föreskrivs i 11 och 29 § i lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet:

1) finansiering av påbyggnadsundervisning,

2) finansiering av förskoleundervisning för sådana elever som omfattas av förlängd läroplikt enligt 26 a § i lagen om grundläggande utbildning och som fyller fem år det år då deras förskoleundervisning börjar,

3) finansiering av grundläggande utbildning enligt 46 § 2 mom. i lagen om grundläggande utbildning,

4) tilläggsfinansiering för elever som omfattas av förlängd läroplikt och för elever som avses i 29 § 2 mom. i lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet,

5) tillägg för internatskola och skolhemsförhöjning,

6) finansiering av sådan verksamhet som avses i 2 § 2 mom. 11 punkten i lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet.

Staten deltar i de kalkylerade kostnader som avses i 2 mom. med den procentandel som anges i 19 §. I statsandelsprocenten beaktas den i 2 mom. avsedda finansieringen enligt lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet.

De grundpriser och den finansiering som avses i 1 mom. bestäms och bestämmelser om statsandelsprocenten utfärdas finansårsvis. Kostnadsfördelningen justeras årligen.

När kostnadsfördelningen justeras enligt 21 § beaktas kommunernas, samkommunernas och de andra utbildningsanordnarnas driftskostnader för statsandelsåligganden som enligt 1 § ligger till grund för statsandelen och driftskostnaderna för ordnande av följande uppgifter som finansieras med stöd av lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet:

1) påbyggnadsundervisning enligt 1 § i lagen om grundläggande utbildning,

2) undervisning för elever som omfattas av förlängd läroplikt enligt 25 § 2 mom. i lagen om grundläggande utbildning och för elever som avses i 21 § 2 mom. 2 och 4 punkten i den lagen,

3) grundläggande utbildning i internat och i skolhem,

4) förskoleundervisning enligt 2 § 2 mom. 11 punkten i lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet.

När kostnadsfördelningen justeras beaktas dock inte driftskostnaderna för följande:

1) morgon- och eftermiddagsverksamhet som avses i 8 a kap. i lagen om grundläggande utbildning,

2) i 9 § i lagen om grundläggande utbildning avsedd förberedande undervisning som ordnas för invandrare före den grundläggande utbildningen,

3) kommuntillägg som avses i 20 § i lagen om stöd för hemvård och privat vård av barn.

När kostnadsfördelningen justeras betraktas inte följande kostnader som driftskostnader för de uppgifter som avses i 1 mom.:

1) kostnader för sådana anläggningsprojekt där det för anläggningsprojekt fastställda minimibeloppet i 36 § i lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet överskrids,

2) kostnader för förvärv eller arrendering av markområden,

3) mervärdesskatt som ingår i anskaffningspriset för varor och tjänster med undantag för mervärdesskatt som ingår i anskaffningspriset för varor och tjänster som anskaffas av privata utbildningsanordnare och universitet,

4) kostnader för skötsel av lån eller kalkylerade räntor och avskrivningar,

5) kostnader för vilka statlig finansiering som baserar sig på lag eller på statsbudgeten beviljas separat, om det när finansieringen beviljas förutsätts att kommunen bidrar med en finansieringsandel,

6) kostnader för avgiftsbelagd kommunal service,

7) kostnader som skulle innebära att driftskostnaderna beaktades dubbelt eller att statlig finansiering riktades dubbelt till verksamheten.

Driftskostnader för vilka finansiering beviljas ur Europeiska unionens budget får hänföras till driftskostnader till den del dessa inte täcks av den finansiering som beviljas ur Europeiska unionens budget och den motsvarande särskilda nationella finansieringen enligt statsbudgeten.

När kostnadsfördelningen justeras används som underlag för de driftskostnader som avses i 22 § 1 mom. de uppgifter som fås ur Statistikcentralens kommunekonomistatistik och sådan information om kostnader för förskoleundervisningen och den grundläggande utbildningen som undervisnings- och kulturministeriet har samlat in.

När kostnadsfördelningen justeras används uppgifterna om de faktiska kostnaderna för det tredje året före finansåret.

Kommunen beviljas en på skatteinkomsterna baserad ökning av statsandelen (utjämningstillägg), om kommunens kalkylerade skatteinkomst per invånare är mindre än 100 procent av ett belopp som fås genom att alla kommuners sammanräknade kalkylerade skatteinkomster divideras med kommunernas sammanräknade invånarantal (utjämningsgräns). Kommunen får i utjämningstillägg 90 procent av skillnaden mellan utjämningsgränsen och kommunens kalkylerade skatteinkomst per invånare.

Om kommunens kalkylerade skatteinkomst per invånare överskrider utjämningsgränsen, görs ett avdrag från kommunens statsandel (utjämningsavdrag). Utjämningsavdraget är 15 procent av det belopp per invånare som överskrider utjämningsgränsen.

Om de sammanlagda utjämningstilläggen till kommunerna är större än utjämningsavdragen från kommunernas statsandelar, minskas kommunernas statsandel med ett belopp som motsvarar skillnaden. Om de sammanlagda utjämningsavdragen från kommunernas statsandel är större än utjämningstilläggen till kommunerna, ökas kommunernas statsandel på motsvarande sätt med ett belopp som motsvarar skillnaden. Minskningen eller ökningen av statsandelen är lika stor per invånare i alla kommuner.

När det belopp enligt 3 mom. som ska läggas till eller dras av från statsandelarna till kommunerna räknas ut beaktas inte kommunsammanslagningar som genomförs vid finansårets ingång.

Vid beräkningen av kommunens kalkylerade skatteinkomst beaktas den kalkylerade kommunalskatt som avses i 3 a § i lagen om skatteredovisning (532/1998), kommunens andel av samfundens inkomstskatt (samfundsskatt) och 50 procent av den kalkylerade fastighetsskatten. När den kalkylerade fastighetsskatten räknas ut beaktas inga andra kraftverk än kärnkraftverk. I fråga om kärnkraftverk och slutförvaringsanläggningar för använt kärnbränsle används vid beräkningen den genomsnittliga allmänna fastighetsskatteprocentsats som räknas ut utifrån de allmänna fastighetsskatteprocentsatser som avses i 11 § i fastighetsskattelagen (654/1992). Närmare bestämmelser om de skatteinkomster som ska beaktas vid utjämning av statsandelen på basis av skatteinkomsterna utfärdas genom förordning av statsrådet.

En kommuns statsandel kan på ansökan höjas efter prövning inom ramen för statsbudgeten, om kommunen i första hand på grund av exceptionella eller tillfälliga kommunalekonomiska svårigheter är i behov av ökat ekonomiskt stöd. Som faktorer som påverkar behovet av ekonomiskt stöd beaktas också lokala särförhållanden.

Ett villkor för att höjning av statsandelen ska kunna beviljas är att kommunen har antagit en plan över åtgärder som ska vidtas för att balansera kommunens ekonomi. Planen ska bifogas ansökan om höjning av statsandelen. För beviljandet och användningen av höjningen av statsandelen kan även ställas andra villkor som hänför sig till kommunens ekonomi. Om planen eller de villkor som ställts inte har iakttagits, kan höjning av statsandelen under de följande åren utebli eller beviljas till nedsatt belopp.

Det belopp som motsvarar de sammanlagda höjningarna av statsandelen enligt prövning dras av från statsandelarna till kommunerna. Minskningen är lika stor per invånare i alla kommuner.

Finansiering som enligt 11 § 2 mom. i lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet beviljas till en privat anordnare av grundläggande utbildning för inledande av verksamhet minskar statsandelarna till alla kommuner med ett belopp som motsvarar den totala finansieringen. Minskningen av statsandelen är lika stor per invånare i alla kommuner.

Kommunen beviljas en ökning av statsandelen eller så minskas kommunens statsandel, om den inkomst som överförs från kommunen inte motsvarar den kostnad som överförs på landskapet när ansvaret för organiseringen av uppgifter överförs på landskapet. Om den inkomst som överförs från kommunen är större än den kostnad som överförs gottgörs kommunen i form av en ökning av statsandelen som utgör 60 procent av skillnaden mellan inkomsterna och kostnaderna. Om den kostnad som överförs från kommunen är större än den inkomst som överförs på landskapet minskas kommunens statsandel så att minskningen är 60 procent av skillnaden mellan inkomsterna och kostnaderna. Vid beräkningen av den inkomst som överförs beaktas överföringens inverkan på utjämningen av statsandel på basis av skatteinkomster och förändringen i de beskattningskostnader som avses i lagen om Skatteförvaltningen (503/2010). När ökningen eller minskningen av statsandelen beräknas används de statsandelsgrunder som gäller för 2018.

Som grund för kalkyleringen av ökningarna och minskningarna av statsandelen enligt 1 mom. används i fråga om inkomsterna de kommunvisa budgetuppgifter som Statistikcentralen samlat in för 2018. I fråga om kostnaderna används genomsnittet av de slutliga uppgifter för 2017 och de budgetuppgifter för 2018 som Statistikcentralen samlat in. Utifrån de uppgifter som använts som grund uppgörs en uppskattning av kostnaderna och inkomsterna för 2018 så att hänsyn tas till de ändringar i kommunens kostnader och inkomster som föranleds av statens åtgärder 2017 och 2018, kommunernas beslut om kommunal- och fastighetsskatteprocent samt finansministeriets prognoser om inkomst- och kostnadsutvecklingen.

De i 1 mom. avsedda kostnader som överförs från kommunerna är kostnaderna för social- och hälsovården, räddningsväsendet, miljö- och hälsoskyddet, landsbygdsförvaltningen och landskapsförbundens lagstadgade uppgifter med avdrag för intäkterna av verksamheten. Inkomster som överförs från kommunerna är intäkter av kommunalskatten, intäkter av samfundsskatten, ökningar av statsandelen som ska betalas på grund av ändringar i skattegrunden samt statsandelen för den kommunala basservicen till den del den består av kalkylerade kostnader och tilläggsdelar för social- och hälsovården. Närmare bestämmelser om utarbetandet av den uppskattning som avses i 2 mom. och om de kostnader och inkomster som ska beaktas vid kalkyleringen får utfärdas genom förordning av statsrådet.

De ökningar och minskningar av statsandelen som avses i denna paragraf genomförs kostnadsneutralt i förhållandet mellan kommunerna och staten. Om de ökningar av statsandelen som enligt 1 mom. ska betalas till kommunerna sammanlagt är större än de minskningar som ska göras i statsandelen avdras från statsandelen till kommunerna ett belopp som motsvarar denna skillnad. Om de minskningar som ska göras i statsandelen till kommunerna sammanlagt är större än den ökning av statsandelen som ska betalas till kommunerna läggs till statsandelen till kommunerna på motsvarande sätt ett belopp som motsvarar denna skillnad. Minskningen eller ökningen av statsandelen är lika stor per invånare i alla kommuner.

Vid beräkningen av det i 1 mom. avsedda belopp som ska läggas till eller dras av från statsandelarna beaktas inte kommunsammanslagningar som genomförs vid ingången av finansåret 2019.

Balansläget i kommunens ekonomi är skillnaden mellan årsbidraget och de planenliga avskrivningarna. Förändringen i kommunens ekonomiska balansläge är den differens man får genom att balansläget för 2018, som baserar sig på de skatte- och statsandelsgrunder som gällde före ikraftträdandet av denna lag, dras av från det balansläge som hade uppstått för kommunen om grunderna för bestämmandet av statsandelarna enligt denna lag och de överföringar av kommunens inkomster och kostnader som avses i 27 § hade varit i kraft år 2018.

Statsbidragsmyndigheten fastställer utjämningen av ändringen av statsandelssystemet så att kommunens statsandel 2019 ökas eller minskas med ett belopp som motsvarar den ändring i balansläget som avses i 1 mom. Från och med 2020 ökas eller minskas kommunens statsandel med 25 euro per invånare per år så att den ändring i kommunens balansläge som avses i 1 mom. i sin helhet begränsas till 100 euro per invånare.

De utjämningar av ändringen i statsandelssystemet som avses i denna paragraf genomförs kostnadsneutralt i förhållandet mellan kommunerna och staten. Kommunernas statsandel minskas eller ökas så att minskningen eller ökningen är lika stor per invånare i alla kommuner.

Åren 2016—2019 avdras från statsandelen för den kommunala basservicen årligen ett belopp, som motsvarar indexförhöjningen.

Om förskoleundervisning och grundläggande utbildning vid utgången av året före det år som föregått finansåret ordnas av någon annan än hemkommunen för en elev som är 6―15 år eller någon annan elev som fullgör sin läroplikt, är elevens hemkommun skyldig att betala hemkommunsersättning enligt 31―33 § till kommunen i fråga eller till den utbildningsanordnare av annat slag som avses i 1 § 2 mom. Kommunen är inte skyldig att betala hemkommunsersättning för elever som är under 6 år och fullgör förlängd läroplikt enligt 25 § 2 mom. i lagen om grundläggande utbildning.

Till den del en utbildningsanordnare inte ordnar utbildning under finansåret är elevens hemkommun inte skyldig att betala hemkommunsersättning. Skyldigheten att betala hemkommunsersättning upphör vid ingången av den månad som följer på månaden då utbildningen upphörde.

Om utbildningsanordnarens verksamhet under finansåret övergår till en annan utbildningsanordnare, övergår rätten till hemkommunsersättning till denna andra utbildningsanordnare.

Som hemkommun för en elev betraktas den kommun som i befolkningsdatasystemet antecknats som elevens hemkommun enligt lagen om hemkommun vid utgången av året före det år som föregått finansåret.

Hemkommunsersättningen bestäms separat för 6-, 7―12- och 13―15-åringar enligt kommunernas och andra utbildningsanordnares faktiska kostnader för förskoleundervisning och grundläggande utbildning.

De faktiska kostnaderna bestäms enligt 22 § dock minskade med kostnaderna för stöd till sådan undervisning för elever som får specialiserad sjukvård som avses i 4 a § i lagen om grundläggande utbildning och kostnaderna för undervisningen för elever som omfattas av förlängd läroplikt till den del kostnaderna överskrider den faktiska nivån på hemkommunsersättningen.

Hemkommunsersättningens grunddel beräknas genom att kommunernas och andra utbildningsanordnares i 1 mom. avsedda sammanräknade faktiska kostnader för förskoleundervisning och grundläggande utbildning divideras med det viktade antalet 6—15-åringar i kommunerna. Det viktade antalet 6—15-åringar i kommunerna fås genom att antalet 6-åringar i kommunerna multipliceras med 0,61, antalet 7—12-åringar i kommunerna multipliceras med 1 och antalet 13—15-åringar i kommunerna multipliceras med 1,60, varefter dessa produkter adderas. Den på elevens ålder baserade hemkommunsersättningen fås genom att hemkommunsersättningens grunddel multipliceras med följande koefficienter:

Ålder Koefficient

6-åring 0,61

7—12-åring 1,00

13—15-åring 1,60

Den hemkommunsersättning som betalas för andra läropliktiga bestäms enligt hemkommunsersättningsgrunden för 13—15-åringar.

Andra utbildningsanordnare än kommuner får 94 procent av de hemkommunsersättningar som anges i 1—4 mom.

Finansministeriet beslutar före utgången av året före finansåret om beloppet av hemkommunsersättningens grunddel.

Trots det som i denna paragraf föreskrivs om bestämmande av hemkommunsersättning kan kommunerna komma överens om hemkommunsersättningen med varandra eller med någon annan utbildningsanordnare.

Om en 6―15-årig eller någon annan läropliktig, till hemkommunsersättning berättigande elev som får förskoleundervisning eller grundläggande utbildning inte har hemkommun i Finland enligt lagen om hemkommun, är staten skyldig att betala hemkommunsersättning till utbildningsanordnaren. Grunden för hemkommunsersättningen bestäms enligt den kommun där utbildningsanordnaren huvudsakligen ordnar undervisningen. På hemkommunsersättning till privata utbildningsanordnare tillämpas dessutom bestämmelserna i 31 § 5 mom.

I fråga om elever som inte har hemkommun i Finland betalar staten till privata utbildningsanordnare, vilka såsom särskild utbildningsuppgift ålagts att ordna grundläggande utbildning på något annat språk än finska eller svenska, i hemkommunsersättning 57 procent av hemkommunsersättningen enligt 1 mom..

Om en 6―15-årig eller någon annan läropliktig, till hemkommunsersättning berättigande elev som får förskoleundervisning eller grundläggande utbildning har sin hemkommun i landskapet Åland, är staten skyldig att betala hemkommunsersättning till kommunen eller utbildningsanordnaren. Grunden för hemkommunsersättning bestäms enligt den kommun där utbildningsanordnaren huvudsakligen ordnar undervisningen.

Om en privat utbildningsanordnare ordnar utbildning för en elev som avses i 1 mom., tillämpas på statens skyldighet att betala hemkommunsersättning dessutom bestämmelserna i 31 § 5 mom. om hemkommunsersättning till privata utbildningsanordnare.

Den i lagen om hemkommun avsedda hemkommunen för en elev som får i 4 a § 1 mom. i lagen om grundläggande utbildning avsedd förskoleundervisning eller grundläggande utbildning är skyldig att för eleven betala ersättning till den kommun där sjukhuset eller annan verksamhetsenhet inom specialiserad sjukvård finns. Ersättningen beräknas genom att det antal dagar som den kommun där sjukhuset eller annan verksamhetsenhet inom specialiserad sjukvård finns ordnar undervisning för eleven multipliceras med de genomsnittliga faktiska årskostnaderna för en sådan undervisningsdag. Hemkommunen för en elev som får sådant stöd som avses i 4 a § 3 mom. i lagen om grundläggande utbildning är skyldig att betala en ersättning som motsvarar kostnaderna för stödåtgärderna till den kommun där sjukhuset eller annan verksamhetsenhet inom specialiserad sjukvård finns.

Hemkommunen för en elev som får grundläggande utbildning i ett i 57 § i barnskyddslagen avsett skolhem som beviljats tillstånd enligt 7 eller 8 § i lagen om grundläggande utbildning är skyldig att, under den tid undervisningen pågår, för eleven till den som ordnar skolhemsundervisningen som en del av kostnaderna för barnskyddsåtgärder betala en ersättning, som beräknas genom att de arbetsdagar vid skolan under vilka eleven getts undervisning multipliceras med de genomsnittliga faktiska årskostnaderna för undervisningen per arbetsdag.

Hemkommunen för en elev som är placerad på det sätt som avses i 16 b § 1 mom. i barnskyddslagen och får förskoleundervisning eller grundläggande utbildning är skyldig att, under den tid undervisningen pågår, för eleven till den kommun eller en annan i lagen om grundläggande utbildning avsedd utbildningsanordnare som ordnar undervisningen betala en ersättning som motsvarar kostnaderna för elevens förskoleundervisning eller grundläggande undervisning.

När ersättning för finansåret enligt 1―3 mom. beräknas beaktas som avdrag den i 30 § och 31 § 1–5 mom. avsedda andel som utbildningsanordnaren betalas enligt situationen vid utgången av finansåret av den utifrån elevens ålder bestämda hemkommunersättning som bestäms för varje kommun och den finansiering som utifrån 11 och 30 § i lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet betalas för finansåret för undervisning och verksamhet som ordnas för eleven, beräknat enligt priset per enhet under finansåret.

Om utbildningsanordnaren enligt lagen om grundläggande utbildning för en elev som avses i 1 mom. är en annan än elevens hemkommun enligt lagen om hemkommun, ska denna utbildningsanordnare betala en ersättning som motsvarar den ersättning som avses i 1 mom. till elevens hemkommun enligt lagen om hemkommun. Det belopp som ska ersättas är högst den andel av den finansiering som avses i 4 mom. som betalas per finansår till den utbildningsanordnare som avses i detta moment.

Trots det som ovan föreskrivs om bestämmande av ersättning kan kommunerna komma överens om ersättningen med varandra eller med någon annan utbildningsanordnare.

Om hemkommunen för en elev som avses i lagen om grundläggande utbildning eller en studerande som avses i gymnasielagen (629/1998) eller lagen om grundläggande yrkesutbildning (630/1998) är en annan än den kommun där skolan eller läroanstalten är belägen, kan den kommun som ansvarar för att ordna psykolog- och kuratorstjänster inom elevhälsan enligt 7 § i lagen om elev- och studerandevård fakturera elevens eller den studerandes hemkommun för de personalkostnader per elev eller studerande som anlitandet av tjänsterna föranlett.

Om kommunerna är oeniga om huruvida den ena av kommunerna har rätt till eller är skyldig att betala kostnader som avses i 1 mom. behandlas tvisten i förvaltningsdomstol som förvaltningstvistemål enligt vad som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen (586/1996).

Hemkommunsersättningen för privata utbildningsanordnare och universitet höjs så, att förhöjningen motsvarar den andel som den mervärdesskatt som de privata anordnarna av grundläggande utbildning och universiteten betalar utgör av kostnaderna utan mervärdesskatt för de privata utbildningsanordnarna och universiteten inom förskoleundervisning och grundläggande utbildning under det år som följer av bestämmelserna i 23 § 2 mom.

Kommuner och andra utbildningsanordnare ska med avseende på centraliserad utbetalning av hemkommunsersättningar lämna in uppgifter till finansministeriet om elevantalen i förskoleundervisning och grundläggande utbildning efter åldersklass och hemkommun i fråga om elever för vilka de vid utgången av året före det år som föregått finansåret har ordnat sådan till hemkommunsersättning berättigande förskoleundervisning eller grundläggande utbildning som avses i 30 §, 31 § 1―5 mom. eller 32 eller 33 §.

Närmare bestämmelser om lämnandet av uppgifter utfärdas genom förordning av statsrådet.

Finansministeriet och en elevs hemkommun har rätt att på begäran, för att kunna kontrollera hemkommunsersättningens tillförlitlighet, av kommuner och andra utbildningsanordnare få namn och personbeteckningar för de elever för vilka elevens hemkommun är skyldig att betala hemkommunsersättning.

Om två kommuner eller en hemkommun och en annan utbildningsanordnare är oeniga om huruvida den ena av kommunerna eller utbildningsanordnaren har rätt till eller är skyldig att betala hemkommunsersättning eller sådan ersättning som avses i 34 §, behandlas tvisten i förvaltningsdomstol som förvaltningstvistemål enligt vad som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen.

Finansministeriet bereder i samarbete med undervisnings- och kulturministeriet och vid behov med social- och hälsovårdsministeriet de inverkningar på statsandelsgrunderna som förändringar i de statsandelsåligganden som avses i denna lag har och beräkningen av statsandelsgrunderna med avseende på beredningen av statsbudgeten.

Finansministeriet ska tillsammans med undervisnings- och kulturministeriet förhandla med Finlands Kommunförbund r.f. om justeringar av kostnadsfördelningen mellan staten och kommunerna. Närmare bestämmelser om förhandlingarna utfärdas genom förordning av statsrådet.

Som ett led i statens och kommunernas samrådsförfarande enligt 11 § i kommunallagen (410/2015) ska finansministeriet förhandla med undervisnings- och kulturministeriet och Finlands Kommunförbund rf om hur kostnaderna för förändringar i statsandelsåliggandena utvecklas och hur förändringar i statsandelsåliggandena inverkar på bestämningsgrunderna och kostnaderna för statsandelar och statsunderstöd samt på de statsandelar och statsunderstöd som kan beviljas.

Finansministeriet beviljar kommunen statsandel och beslutar om utjämning av statsandelen på basis av skatteinkomsterna. Besluten ska fattas utan ansökan, senast före utgången av året före finansåret.

Statsrådet beslutar på ansökan om höjning av statsandelen enligt prövning. Höjning av statsandelen enligt prövning ska sökas före den tidpunkt som finansministeriet bestämmer.

Servicecentret för statens ekonomi- och personalförvaltning ska, som en helhet och på det sätt som föreskrivs i denna paragraf, betala ut statsandelar och hemkommunsersättningar som avses i denna lag samt statsandelar och annan finansiering som avses i lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet och lagen om fritt bildningsarbete.

Finansministeriet och undervisnings- och kulturministeriet ska till Servicecentret för statens ekonomi- och personalförvaltning för utbetalning av de belopp som avses i 1 mom. lämna in

1) i 42 § avsedda beslut,

2) i 5 kap. avsedda övriga uppgifter om minskningar och ökningar av statsandelarna,

3) på basis av de uppgifter som avses i 37 §, uppgifter om de hemkommunsersättningar enligt 28 § och 31 § 1―5 mom. som i samband med utbetalning av statsandel till kommunerna ska dras av för respektive kommun och om de hemkommunsersättningar enligt 30 § och 31 § 1―5 mom. samt 32 och 33 § som ska betalas till kommunen och andra utbildningsanordnare,

4) uppgifter om i 36 § avsedda mervärdesskatteandelar till privata utbildningsanordnare,

5) uppgifter om i 6, 7, 10, 11, 20―22 och 30 § i lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet avsedda statsandelar och finansieringar,

6) i 17 § i lagen om fritt bildningsarbete avsedda statsandelsbeslut.

Servicecentret för statens ekonomi- och personalförvaltning betalar ut de belopp som avses i denna paragraf till kommuner och andra mottagare av statsandel eller finansiering i jämnstora poster månatligen från finansårets ingång, senast den 11 dagen i varje månad.

Om kommunen enligt de beslut som avses i 2 mom. är skyldig att betala mera än vad som betalas till den, tar Servicecentret för statens ekonomi- och personalförvaltning ut skillnaden hos kommunen enligt det som i 3 mom. föreskrivs om utbetalning.

Till den del statsandelarna, finansieringen eller statsunderstöden justeras med stöd av 50 § 2 mom. i lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet beaktas justeringarna vid utbetalningen av statsandelar, hemkommunsersättningar och annan finansiering som avses i 1 mom. före utgången av februari månad året efter finansåret.

Finansministeriet beslutar om tidpunkten för utbetalning av höjning av statsandelen enligt prövning.

Betalning av utebli ven förmån

Om det efter den i 47 § angivna tiden för framställande av begäran om omprövning framkommer uppgifter som inte tidigare har varit kända, och kommunen på grund av detta inte har fått sådan statsandel som den enligt lag hade haft rätt till, ska det uteblivna beloppet betalas till kommunen. På beloppet ska betalas en årlig ränta enligt 3 § 2 mom. i räntelagen (633/1982) från ingången av den månad då statsandelen borde ha betalats.

Om den uteblivna förmånen har liten betydelse och utgifterna för betalningen av den inte skulle stå i proportion till sakens ekonomiska betydelse, betalas förmånen dock inte.

Finansministeriet får besluta att en utebliven förmån betalas senare i samband med utbetalningen av följande statsandel.

Om en kommun utan grund har fått statsandel enligt denna lag, ska finansministeriet bestämma att det överbetalda beloppet ska återbetalas. På det belopp som återbetalas tas en årlig ränta enligt 3 § 2 mom. i räntelagen ut räknat från ingången av den månad under vilken statsandelen eller hemkommunsersättningen har betalats.

Om den förmån som ska återbetalas är liten eller om det ska anses vara oskäligt att kräva återbetalning eller ta ut ränta, behöver det inte bestämmas att förmånen ska återbetalas.

Finansministeriet får besluta att en förmån som ska återbetalas avdras senare i samband med utbetalningen av följande statsandel.

Skyldigheten att betala en utebliven förmån eller att återbetala en grundlös förmån upphör när fem år förflutit från utgången av det finansår då förmånen borde ha betalats eller betalades.

Om en kommun är missnöjd med ett beslut av finansministeriet som gäller beviljande av statsandel, utjämning av statsandelen på basis av skatteinkomsterna eller beloppet av hemkommunsersättningens grunddel, har kommunen rätt att inom tre månader från delfåendet av beslutet skriftligt begära omprövning av beslutet hos finansministeriet. En anvisning om hur man begär omprövning ska fogas till beslutet.

Ett beslut som meddelats med anledning av en begäran om omprövning får överklagas genom besvär på det sätt som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen.

Andra beslut som meddelats med stöd av denna lag än de som avses i 1 mom. får inte överklagas genom besvär.

När kommuner sammanslås beräknas den nya kommunens statsandelar och på skatteinkomsterna baserade utjämning av statsandelen på basis av de uppgifter för kommunen som ligger till grund för bestämmandet av statsandelen för det år då ändringen i kommunindelningen träder i kraft.

Som kommunens invånarantal betraktas de sammanräknade invånarantalen i de kommuner som ändringen i kommunindelningen berör vid utgången av året före det år som föregår det år då ändringen i kommunindelningen träder i kraft.

De kalkylerade kostnader som avses i 6 §, de koefficienter som avses i 7—11 § och de tilläggsdelar som avses i 12—15 § fås genom sammanräkning av grunderna för de kalkylerade kostnaderna, koefficienterna och tilläggsdelarna för respektive kommun.

Om en del av en kommun överförs till en annan kommun beräknas statsandelarna och den på skatteinkomsterna baserade utjämningen av statsandelen för den utvidgade kommunen, i fråga om det område med vilket kommunen utvidgas, på basis av de uppgifter som ligger till grund för bestämmandet av statsandelen för den kommun som minskar det år då ändringen i kommunindelningen träder i kraft.

Statsandelarna och utjämningen av statsandelen på basis av skatteinkomsterna för den kommun av vilken en del överförs till en annan kommun fördelas det år då ändringen i kommunindelningen träder i kraft mellan den kommun som minskar och den kommun eller de kommuner som utvidgas i samma proportion som antalet invånare i den kommun som blir mindre fördelar sig mellan dem.

Inom undervisnings- och kulturverksamheten beviljas den på det kalkylerade antalet studerande, undervisningstimmar, handledningstimmar, studerandeveckor, studerandeårsverken och årsverken baserade statsandelen de kommuner som vid ändring i kommunindelningen åläggs att ordna tjänsterna i fråga.

Det som föreskrivs i denna paragraf tillämpas det år ändringen i kommunindelningen träder i kraft på alla statsandelar samt det år ändringen i kommunindelningen träder i kraft och året därpå på den på skatteinkomsterna baserade utjämningen av statsandelen.

När en kommun slås samman med två eller flera kommuner ska i fråga om området för den kommun som upplöses statsandelarna och den på skatteinkomsterna baserade utjämningen av statsandelarna för de nya eller utvidgade kommunerna beräknas på basis av de uppgifter för den kommun som upplöses vilka skulle ligga till grund för bestämmandet av statsandelen det år då ändringen i kommunindelningen träder i kraft.

Det år då ändringen i kommunindelningen träder i kraft delas de statsandelar som avses i 1 mom. mellan de nya eller utvidgade kommunerna i samma proportion som antalet invånare i den kommun som upplöses fördelar sig mellan de övriga kommuner som ändringen i kommunindelningen gäller.

Inom undervisnings- och kulturverksamheten beviljas den på det kalkylerade antalet studerande, undervisningstimmar, handledningstimmar, studerandeveckor, studerandeårsverken och årsverken baserade statsandelen de kommuner som vid ändring i kommunindelningen åläggs att ordna tjänsterna i fråga.

Som grund för invånarantalet i områdena i kommunen betraktas invånarantalet vid utgången av året före det år som föregår det år då ändringen i kommunindelningen träder i kraft.

Det som föreskrivs i denna paragraf tillämpas det år ändringen i kommunindelningen träder i kraft på alla statsandelar samt det år ändringen i kommunindelningen träder i kraft och året därpå på den på skatteinkomsterna baserade utjämningen av statsandelen.

Om en kommun, en samkommun eller en utbildningsanordnare vid ordnandet av statsandelsåligganden har underlåtit att uppfylla en förpliktelse om vilken det föreskrivs eller bestäms i lag eller med stöd av lag, kan regionförvaltningsverket, efter att ha hört det behöriga ministeriet, ålägga kommunen eller hemkommunsersättningstagaren att vid vite uppfylla förpliktelsen.

Denna lag träder i kraft den 20 .

Genom denna lag upphävs lagen om statsandel för kommunal basservice (1704/2009).

Om det någon annanstans i lagstiftningen hänvisas till den lag om statsandel för kommunal basservice som gällde vid ikraftträdandet av denna lag, ska denna lag tillämpas i stället för den lagen.

De kalkyler som avses i 27 och 28 § justeras 2019. Kalkylerna utförs på nytt på basis av medeltalet av de slutliga kommunvisa kostnadsuppgifterna som Statistikcentralen uppgör för 2017 och 2018 och inkomstuppgifterna för 2018. De nya kalkylerna ligger från och med 2020 till grund för de statsandelar som beviljas enligt 27 och 28 §.

Om det efter justeringen konstateras att det till en kommun 2019 betalats mera eller mindre i statsandel än kommunen enligt den kalkylering som avses i 3 mom. har rätt till, minskas eller ökas den statsandel som kommunen beviljas med ett belopp som motsvarar skillnaden och det avdras eller betalas i lika stora delar åren 2020—2023.

De justeringar som avses i denna paragraf utförs kostnadsneutralt i förhållandet mellan kommunerna och staten. Kommunernas statsandel minskas eller ökas så att minskningen eller ökningen av statsandelen är lika stor per invånare i alla kommuner.

Närmare bestämmelser om justeringen av de kalkyler som avses i 3 mom. får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Vid beskattningen för 2019 fastställs den inkomstskatt för förvärvsinkomst som enligt inkomstskattelagen (1535/1992) ska betalas till staten i enlighet med en progressiv inkomstskatteskala enligt följande:

Beskattningsbar förvärvsinkomst i euro Skatt vid nedre gränsen i euro Skatt på den del av inkomsten som överskrider den nedre gränsen i procent

3 100—15 300 8,00 14,25

15 300—20 000 1 746,50 18,00

20 000—25 000 2 592,50 20,50

25 000—30 000 3 617,50 28,75

30 000—39 000 5 055,00 29,25

39 000—73 800 7 687,50 34,25

73 800— 19 606,50 44,00

Denna lag träder i kraft den 20 .

Med samfund avses i denna lag

1) staten och dess inrättningar,

2) landskap,

3) kommuner och samkommuner,

4) församlingar och andra religionssamfund,

5) aktiebolag, andelslag, sparbanker, placeringsfonder, universitet, ömsesidiga försäkringsbolag, lånemagasin, ideella och ekonomiska föreningar, stiftelser och anstalter,

6) utländska dödsbon,

7) andra juridiska personer eller för särskilt ändamål förbehållna förmögenhetskomplex som är jämförbara med de samfund som avses i 1—6 punkten.

Inkomst som förvärvats i Finland är bland annat

3) löneinkomst från finska staten, ett finskt landskap, en finsk kommun eller något annat finskt offentligrättsligt samfund,

5) pensionsinkomst som erhållits från finska staten, ett finskt landskap, en finsk kommun eller något annat finskt offentligrättsligt samfund eller som direkt eller indirekt grundar sig på ett arbete, ett uppdrag eller en tjänst som avses i föregående punkt eller på en trafik- eller pensionsförsäkring som har tecknats i Finland,

Skatt på inkomst ska till kommunen enligt den inkomstskattesats som anges i 124 § 3 mom. betalas av

1) staten och dess inrättningar,

2) kommuner, samkommuner, landskap, landskapet Åland samt av pensionsanstalter, pensionsstiftelser och pensionskassor som har grundats för deras anställda, och motsvarande pensionsanstalter, pensionsstiftelser och pensionskassor som får understöd av allmänna medel.

Landskap, landskapet Åland, kommuner och samkommuner, den evangelisk-lutherska kyrkan och ortodoxa kyrkosamfundet och deras församlingar samt andra religionssamfund är skattskyldiga enligt 1 och 2 mom. endast för inkomst av näringsverksamhet och inkomst av fastigheter eller delar av fastigheter som har använts för annat än allmänt eller allmännyttigt ändamål. Kommuner är inte skattskyldiga för inkomst av näringsverksamhet som de bedriver inom sitt område eller för inkomst av fastigheter inom detta.

Utgifter för inkomstens förvärvande är bland annat

1) löner och andra förmåner som har betalats till personer som arbetat för den skattskyldiges inkomstförvärv,

2) vad en sammanslutning, en samfälld förmån eller ett dödsbo har betalat i lön som kan anses skälig till en delägare som arbetat för dess inkomstförvärv,

3) underhåll som enligt 5 § lagen om socialhjälp (116/1958) har betalats till löntagare som arbetat för den skattskyldiges inkomstförvärv samt pensioner till dem och deras anhöriga,

4) kostnader för anskaffning av facklitteratur, forskningsmaterial och vetenskaplig litteratur samt andra kostnader för vetenskapligt arbete och utövning av konst, om kostnaderna inte har betalats med stipendier eller understöd som avses i 82 § 1 mom. 1 punkten,

5) skäliga kostnader som direkt har föranletts av skötseln av statliga förtroendeuppdrag samt avgifter som har tagits ut på mötesarvoden för kommunala förtroendeuppdrag och för förtroendeuppdrag på landskapsnivå,

6) medlemsavgifter till arbetsmarknadsorganisationer och avgifter till arbetslöshetskassor,

7) obligatoriska pensionsförsäkringspremier till lantbruksföretagarnas pensionsanstalt, olycksfallförsäkringspremier samt premier för grupplivförsäkring, till den del de hänför sig till kapitalinkomst av skogsbruk eller renskötsel.

När det skattepliktiga beloppet av en överlåtelsevinst för en annan skattskyldig än ett samfund, ett öppet bolag eller ett kommanditbolag räknas ut ska från överlåtelsepriset dras av minst 80 procent, om

1) fast egendom eller en byggnad på annans mark eller varaktig nyttjanderätt därtill, vilken den skattskyldige inte har förvärvat i uppenbart spekulationssyfte, har överlåtits genom förfarande enligt lagen om inlösen av fast egendom och särskilda rättigheter (603/1977) eller något annat därmed jämförbart förfarande,

2) en fastighet frivilligt har överlåtits för ett ändamål, för vilket mottagaren har rätt att lösa in egendom av detta slag eller förvärva varaktig nyttjanderätt till den genom det ovan nämnda förfarandet,

3) den skattskyldige för uppdämning eller reglering av ett vattendrag till den kraftverksägare som drar nytta av den nämnda åtgärden frivilligt har överlåtit egendom eller varaktig nyttjanderätt för ett ändamål, för vilket staten har getts inlösningsrätt,

4) fast egendom överlåts till staten eller till ett landskap, landskapet Åland, en kommun eller en samkommun.

Skattepliktig inkomst är inte

6) sådant räntestöd från staten, ett landskap, en kommun eller något annat offentligt samfund som erhållits i form av lägre ränta än den gängse,

Lön för arbete som utförts utomlands (utlandsarbetsinkomst) är inte skattepliktig inkomst om den skattskyldiges utlandsvistelse på grund av detta arbete varar minst sex månader utan avbrott (utlandstjänstgöring). Som utlandsarbetsinkomst betraktas inte lön som arbetsstaten enligt ett gällande avtal mellan Finland och arbetsstaten för att undvika dubbelbeskattning inte primärt får beskatta, inkomst från en i 66 § avsedd förmån på grundval av arbetsavtalsförhållande eller lön som har erhållits från finska staten, ett finskt landskap, en finsk kommun eller något annat finskt offentligt samfund eller från Finpro rf eller Finpro Ab eller för arbete ombord på ett finskt fartyg eller luftfartyg.

Stipendier, studiebidrag och andra understöd samt pris som erhållits från andra än staten, en kommun, ett landskap eller något annat offentligrättsligt samfund eller från Nordiska rådet är dock skattepliktig inkomst till den del det sammanlagda beloppet av dem samt av stipendier, andra understöd, studiebidrag och pris som erhållits från offentligrättsliga samfund och Nordiska rådet, efter avdrag av utgifterna för inkomstens förvärvande eller bibehållande, under skatteåret överstiger det årliga beloppet av ett statligt konstnärsstipendium.

Om en skattskyldig har fått i lagen om studiestöd avsedd studiepenning, ska från den skattskyldiges nettoförvärvsinkomst göras studiepenningsavdrag både i kommunalbeskattningen och i statsbeskattningen. Avdragets fulla belopp är 2 600 euro, dock högst beloppet av studiepenningen. Avdraget minskas med 50 procent av det belopp med vilket den skattskyldiges nettoförvärvsinkomst överstiger studiepenningsavdragets fulla belopp.

Fullt pensionsinkomstavdrag räknas ut så att det från full folkpension som har multiplicerats med talet 1,595 dras av den minsta beskattningsbara inkomsten enligt den progressiva inkomstskatteskalan, varefter återstoden avrundas uppåt till följande hela tio euro.

Pensionsinkomstavdraget får dock inte överstiga pensionsinkomstens belopp. Om den skattskyldiges nettoförvärvsinkomst överstiger fullt pensionsinkomstavdrag, minskas avdraget med 34,5 procent av den överskjutande delen. Till den del den skattskyldiges nettoförvärvsinkomst överstiger 20 100 euro minskas avdraget emellertid med 23 procent av den överskjutande delen.

Fullt pensionsinkomstavdrag räknas ut så att beloppet av full folkpension multipliceras med 1,44, varefter produkten minskas med 1 480 euro och resten avrundas uppåt till följande hela tio euro. Pensionsinkomstavdraget får dock inte överstiga pensionsinkomstens belopp. Om den skattskyldiges nettoförvärvsinkomst överstiger fullt pensionsinkomstavdrag, minskas avdraget med 80 procent av det överskjutande beloppet.

Om en skattskyldig fysisk person har en nettoförvärvsinkomst som efter de ovannämnda avdragen inte överstiger 3 070 euro, ska detta belopp dras av från nettoförvärvsinkomsten. Om nettoförvärvsinkomstens belopp efter de nämnda avdragen överstiger fullt grundavdrag, minskas avdraget med 18 procent av den överskjutande inkomsten.

Dödsboet beviljas pensionsförsäkringspremieavdrag för efterlevande make, om den efterlevande maken är delägare i dödsboet och han eller hon inte har begärt att avdraget i första hand ska göras från hans eller hennes egna inkomster.

Inkomstskattesatsen för den inkomst som delvis skattefria samfund enligt 21 § 1 mom., väglag och allmännyttiga samfund har erhållit från en fastighet är 3,96 procent.

Avdraget utgör 21 procent av det belopp med vilket de inkomster som avses i 1 mom. överstiger 2 500 euro. Avdraget är dock högst 1 920 euro. När den skattskyldiges nettoförvärvsinkomst överstiger 22 400 euro minskar avdraget med 1,85 procent av det belopp med vilket nettoförvärvsinkomsten överstiger 22 400 euro. Avdraget görs före andra avdrag från inkomstskatten.

Från inkomstskatten till staten på förvärvsinkomst för en skattskyldig som har sin hemkommun enligt 5 § i lagen om beskattningsförfarande i landskapet Åland avdras ett åländskt landskapsavdrag.

Avdraget utgör 12,47 procent av av den skattskyldiges beskattningsbara inkomst i kommunalbeskattningen, med tillägg av sjukdomskostnadsavdraget och studieavdraget enligt kommunalskattelagen för landskapet Åland (ÅFS 119/2011). Avdraget görs före förvärvsinkomstavdraget.

Fysiska personer och dödsbon ska för sin i kommunalbeskattningen beskattningsbara inkomst betala inkomstskatt till kommunen enligt en inkomstskattesats som fastställs enligt 111 § kommunallagen (410/2015).

Underskottsgottgörelsen dras av från den inkomstskatt som den skattskyldige ska betala till staten på sin förvärvsinkomst, efter det att underhållspliktsavdraget vid statsbeskattningen har dragits av från skatten. Det belopp som dras av enbart från statens inkomstskatt på förvärvsinkomsten utgör dock högst tre fjärdedelar av beloppet på underskottsgottgörelsen.

Denna lag träder i kraft den 20 . Bestämmelserna i 97 a §, 100 § 2 och 3 mom., 101 § 2 mom., 104, 105, 106 och 108 §, 124 § 3 mom., 125 § 2 mom., 125 a och 126 §, 132 § 1 mom. samt 143 § 4 mom. träder dock i kraft den 1 januari 2019 och de tillämpas första gången vid beskattningen för 2019.

Kreditinstituten och de finansiella instituten, staten, landskapen, kommunerna, försäkrings- och pensionsanstalterna, intressekontoren och arbetsgivarna ska för beskattningen lämna Skatteförvaltningen behövliga uppgifter om lån som beviljats skattskyldiga och om lånens användningssyfte, kapital och ränta.

Kommuner och samkommuner samt landskap som tar ut i 31 § 1 mom. 5 punkten i inkomstskattelagen nämnda avgifter på förtroendevaldas mötesarvoden ska lämna Skatteförvaltningen behövliga uppgifter om de uttagna avgifterna. Den som erhållit sådana avgifter direkt av den skattskyldige ska lämna Skatteförvaltningen behövliga uppgifter om avgifterna.

Statliga myndigheter, landskapsmyndigheter och kommunala myndigheter ska för beskattningen lämna Skatteförvaltningen behövliga uppgifter som de har i sin besittning om fastigheter, om byggnaderna på dem, om markens och byggnadernas beskaffenhet samt om planläggningen och ägarna.

Statliga myndigheter, landskapsmyndigheter och kommunala myndigheter samt andra offentliga samfund ska för beskattningen lämna Skatteförvaltningen behövliga uppgifter som de har i sin besittning om beviljade näringssubventioner, sysselsättningssubventioner och med dem jämförbara subventioner och understöd samt om mottagarna och de utbetalda beloppen. Skyldigheten att lämna upplysningar gäller också andra samfund som beviljar subventioner och understöd, då subventionerna och understöden helt eller delvis finansieras med offentliga medel.

Statliga myndigheter, landskapsmyndigheter och kommunala myndigheter samt andra offentliga samfund ska på begäran av Skatteförvaltningen lämna eller för granskning förete sådana uppgifter som kan behövas för beskattning eller ändringssökande och som framgår av handlingar som myndigheten eller det offentliga samfundet har i sin besittning eller som myndigheten eller det offentliga samfundet annars känner till, om inte uppgifterna gäller en sak i fråga om vilken vittnesmål enligt lag inte får avges. Myndigheterna och de offentliga samfunden får dock inte vägra lämna sådana uppgifter om någons ekonomiska ställning som inverkar på beskattningen.

Om en statlig myndighet, landskapsmyndighet eller kommunal myndighet lämnar ut stora mängder uppgifter i form av massutlämnande till Skatteförvaltningen, ska Skatteförvaltningen betala myndigheten för de kostnader som denna i genomsnitt orsakas, med undantag av allmänna förvaltningskostnader, kapitalkostnader, hyreskostnader för maskiner och anläggningar samt lokalkostnader.

Kommunerna och församlingarna ska senast den 17 november året före skatteåret meddela Skatteförvaltningen vilken inkomstskattesats som ska tillämpas. Kommunerna ska ange inkomstskattesatsen med en tiondels procentenhets noggrannhet.

Med avvikelse från 91 a § ska kommunerna ange inkomstskattesatsen för 2019 med en hundradels procentenhets noggrannhet.

Om en kommun inte har meddelat inkomstskattesatsen för 2020 inom den tid som anges i 91 a § 1 mom. eller den längre tid som Skatteförvaltningen medgett eller om skattesatsens noggrannhet avviker från det som anges i det momentet, får inkomstskattesatsen för 2019 avrundad till närmaste tiondels procentenhet tillämpas.

Denna lag träder i kraft den 20 . Bestämmelserna i 91 a § 1 mom. träder dock i kraft först den 1 januari 2019. Bestämmelserna i 91 b § gäller till och med den 31 december 2020.

Samfundsskatten fördelas så att statens utdelning är 80,20 procent och kommunernas utdelning 19,80 procent.

Kommunernas skogsskatteandel räknas årligen ut så att skogsskatteandelen för 2007 ändras så att den motsvarar förändringen i bruttorotprisinkomsterna. Förändringen räknas från utgången av år 2005 till utgången av det år som föregår skatteåret med två år. Av detta belopp används 65 procent (skogsskatteandel) som grund för beräkning av skogsposten. Skogsskatteandelen är minst 5 och högst 15 procent av kommunernas samfundsskatt.

Denna lag träder i kraft den 20 . Det 13 § 3 mom. som gällde vid ikraftträdandet tillämpas sista gången när uppgifterna för skatteåret 2018 används som grund för beräkning av utdelningen.

Av de årliga kostnader som avses i 1 mom. tar staten ut sammanlagt 14,5 procent av kommunerna, sammanlagt 3,3 procent av den evangelisk-lutherska kyrkans församlingar och 5,7 procent av Folkpensionsanstalten.

Denna lag träder i kraft den 20 .

Staten, landskapen och kommunerna är skattskyldiga för verksamhet som nämns i 1 §.

Staten, landskapen och kommunerna är skyldiga att betala skatt för byggtjänster som enligt 33 § tagits i eget bruk även då överlåtelsen av fastigheten inte är rörelsemässig.

För överlåtelse av nyttjanderätten till en fastighet betalas med avvikelse från 27 § skatt, om överlåtaren ansöker om att bli skattskyldig för denna verksamhet. Skattskyldigheten gäller endast den fastighet eller den del av en fastighet som nämns i ansökan. Skattskyldigheten förutsätter att fastigheten fortlöpande används för verksamhet som berättigar till avdrag enligt 10 kap. eller att fastigheten används av staten, av ett landskap, av ett universitet som avses i 1 § i universitetslagen eller av ett yrkeshögskoleaktiebolag som avses i 5 § i yrkeshögskolelagen.

Ett fastighetsaktiebolag, vars aktieägare själva använder eller hyr eller arrenderar ut den del av fastigheten som de besitter på basis av sina aktier, kan ansöka om att bli skattskyldigt endast om aktieägarna har rätt att till fullt belopp dra av den skatt som ingår i vederlaget eller om staten, ett landskap, ett universitet som avses i 1 § i universitetslagen eller ett yrkeshögskoleaktiebolag som avses i 5 § i yrkeshögskolelagen är aktieägare.

Med avvikelse från vad som föreskrivs i 1 mom. ska ett landskap inte betala skatt på eget bruk av en tjänst som avser fastighetsinnehav.

En byggtjänst i samband med ett nybygge eller ombyggnad av en fastighet anses ha blivit tagen i eget bruk även då en näringsidkare, staten, ett landskap eller en kommun i andra fall än de som avses i 31 § 1 mom. 1 punkten överlåter fastigheten innan den tas i bruk efter det att byggtjänsten har utförts.

Till skattegrunden hänförs sådana understöd och bidrag som direkt anknyter till priset på varan eller tjänsten.

Till skattegrunden hänförs det belopp som Rundradion Ab får ur statens televisions- och radiofond och den ersättning som Ålands Radio och TV Ab får av Ålands landskapsregerings inkomster av televisionsavgifter.

Det belopp som avses i 1 och 2 mom. inkluderar inte skattens andel.

Överlåtarens rättighet och skyldighet att justera avdrag för den skatt som ingår i en anskaffning och som gäller en fastighetsinvestering överförs vid fastighetsöverlåtelser på mottagaren, om

2) mottagaren anskaffar fastigheten för rörelse eller mottagaren är en kommun, ett landskap eller staten, och

Landskapet Åland och kommuner som hör till landskapet Åland har rätt till återbäring för den kalkylerade skatten på följande skattefria tjänster och varor som de anskaffat:

1) hälso- och sjukvårdstjänster enligt 34 § och i den paragrafen avsedda tjänster och varor som ingår i vården samt tjänster och varor enligt 36 § 1–4 punkten,

2) tjänster eller varor i form av socialvård enligt 37 §.

Kommuner som hör till det finländska fastlandet har rätt till den återbäring som avses i 1 mom. för barndagvårdens del.

Den i 1 och 2 mom. avsedda rätten till återbäring gäller även för understöd eller bidrag som ges till en verksamhetsidkare för sådan verksamhet som avses i 1 mom.

Den kalkylerade skatten är 5 procent av inköpspriset på en tjänst eller vara, av den i 9 kap. avsedda skattegrunden för en importerad vara eller av understödets eller bidragets belopp.

Återbäring fås inte

1) för anskaffningar från landskapet Åland eller kommunerna eller för understöd eller bidrag till dem,

2) för ersättningar som betalas på basis av anställningsförhållande.

Den som har rätt till återbäring ska meddela Skatteförvaltningen den sammanlagda kalkylerade skatt som ska återbäras för kalenderåret enligt 1 och 2 mom. Anmälan ska göras senast före utgången av den andra månaden efter utgången av kalenderåret till den del uppgifter inte har uppgetts tidigare.

Denna lag träder i kraft den 20 . Bestämmelserna i 130 a § träder dock i kraft den 1 januari 2019.

Denna lag tillämpas om skyldigheten att betala skatt uppkommer den dag lagen träder i kraft eller därefter. Bestämmelserna i 130 a § tillämpas om en såld vara har levererats eller en tjänst tillhandahållits till den som är berättigad till återbäring, eller ett gemenskapsinternt förvärv gjorts, en vara överförts från upplagringsförfarande eller skyldigheten att betala skatt för en importerad vara med stöd av 87 § i den lag som ändras har uppstått den dag lagen träder i kraft eller därefter.

I de situationer som avses i 21 § i lagen om införande av landskapslagen, lagen om ordnande av social- och hälsovård och lagen om ordnande av räddningsväsendet ( / ) är det med avvikelse från bestämmelserna i 21 och 22 § i den lag som ändras inte kommunen utan landskapet som är skattskyldigt vid försäljning av varor och tjänster.

Överföring av en samkommuns eller en kommuns medel till ett landskap på det sätt som avses i 18 § i lagen om införande av landskapslagen, lagen om ordnande av social- och hälsovård och lagen om ordnande av räddningsväsendet betraktas inte som försäljning eller överlåtelse, och samkommunens och kommunens rättigheter och skyldigheter i fråga om beskattningen övergår till denna del till landskapet. En samkommuns och en kommuns rättighet och skyldighet att justera avdrag som avses i 11 kap. i den lag som ändras överförs till ett servicecenter som avses i 31 § 1 mom. i lagen om införande av landskapslagen, lagen om ordnande av social- och hälsovård och lagen om ordnande av räddningsväsendet. Landskapet ska inte justera avdraget i de situationer som avses i detta moment.

Denna lag tillämpas på tjänsteinnehavare i kommuner och landskap, om inte annat föreskrivs i någon annan lag eller avtalas med stöd av lagen om kommunernas och landskapens tjänstekollektivavtal (669/1970).

I denna lag avses med tjänsteinnehavare en person som står i tjänsteförhållande till en kommun eller ett landskap. Med tjänsteförhållande avses en offentligrättslig anställning där kommunen eller landskapet är arbetsgivare och tjänsteinnehavaren utför arbete. En person anställs i tjänsteförhållande i de fall som avses i 87 § 2 mom. i kommunallagen (410/2015) och i 75 § 2 mom. i landskapslagen ( / ).

En tjänsteinnehavare kan anställas för viss tid endast på tjänsteinnehavarens egen begäran eller om det föreskrivs särskilt om anställning för viss tid eller om uppgiftens art, ett vikariat, ordnande av skötseln av de uppgifter som hör till ett vakant tjänsteförhållande eller någon annan jämförbar omständighet som ansluter sig till kommunens eller landskapets verksamhet och förutsätter ett tjänsteförhållande för viss tid så kräver.

I ett tjänsteförhållande som har varit offentligt ledigförklarat kan anställas endast en person som skriftligen har sökt det före ansökningstidens utgång och då uppfyller behörighetsvillkoren. Till ansökan ska fogas en utredning över sökandens behörighet.

Till tjänsten som kommundirektör och i enlighet med fullmäktiges beslut till ett annat tjänsteförhållande hos kommunen kan antas en person som inte har sökt tjänsten om han eller hon samtycker därtill och förutsatt att hans eller hennes behörighet har utretts.

Kommunstyrelsen, landskapsstyrelsen eller någon annan myndighet som har relevanta befogenheter enligt en förvaltningsstadga eller en motsvarande instruktion kan med en person som anställs i ett tjänsteförhållande ingå ett skriftligt avtal där man för viss tid i de fall som avses i 2 mom. begränsar tjänsteinnehavarens rätt att övergå till en annan arbetsgivare eller att inleda närings- eller yrkesutövning eller någon annan motsvarande verksamhet (karensavtal). Ett avtal kan ingås även med en tjänsteinnehavare när tjänsteinnehavarens uppgifter ändras under pågående tjänsteförhållande. Om inget karensavtal har ingåtts innan anställningen i tjänsteförhållande, ska anställningen vara villkorlig. Om en tjänsteinnehavare med villkorlig anställning inte inom en skälig tidsfrist ingår karensavtal med den myndighet som beslutar om anställning ska myndigheten konstatera att anställningen förfallit.

Ett karensavtal ska ingås om tjänsteinnehavaren i sitt tjänsteförhållande har tillgång till sådan information som är sekretessbelagd eller som skyddas av bestämmelser vilka i övrigt begränsar offentligheten, och som på ett väsentligt sätt kan utnyttjas i en ny anställning eller en ny verksamhet för att skaffa sig själv eller någon annan fördel eller för att skada någon annan. Ingående av ett karensavtal utgör i ovan avsedda situationer en förutsättning för anställning i tjänsteförhållande eller för en ändring i uppgifterna.

Karenstiden får avtalas att omfatta högst sex månader efter det att tjänsteförhållandet har upphört. Under karenstiden ska en ersättning som motsvarar inkomsterna för ordinarie arbetstid betalas. I avtalet kan det tas in en bestämmelse om avtalsvite och vitet får vara högst dubbelt så stort som den ersättning som betalas under karenstiden.

Tjänsteinnehavaren ska informera arbetsgivaren om en i 1 mom. avsedd övergång under pågående tjänsteförhållande eller under den tid efter det att tjänsteförhållandet har upphört som motsvarar karenstiden. Avtalsvillkoret om karenstiden träder i kraft om den myndighet som avses i 1 mom. bedömer att det vid tjänsteinnehavarens övergång är fråga om en situation som avses i 2 mom. Karensavtalet binder dock inte tjänsteinnehavaren, om tjänsteförhållandet har upphört av skäl som beror på myndigheten.

De allmänna grunderna för anställning i tjänsteförhållande anges i grundlagen. Den som anställs i ett tjänsteförhållande ska dessutom ha särskilt föreskriven eller av kommunen eller landskapet bestämd särskild behörighet.

En person kan anställas i tjänsteförhållande för viss tid oberoende av de särskilda behörighetsvillkoren, om därom föreskrivs särskilt eller kommunen eller landskapet av särskilda skäl beslutar något annat i ett enskilt fall.

Bestämmelser om tjänsteinnehavares rätt att få ledigt från arbetet för att sköta kommunala förtroendeuppdrag finns i 80 och 81 § i kommunallagen och bestämmelser om tjänsteinnehavares rätt att få ledigt för att sköta förtroendeuppdrag i landskap finns i 68 och 69 § i landskapslagen.

Den myndighet i en kommun eller i ett landskap som beslutar om anställning i ett tjänsteförhållande som gäller tills vidare kan sedan den gett tjänsteinnehavaren tillfälle att bli hörd besluta att tjänsteinnehavarens tjänsteutövningsskyldighet ska ändras, om en omorganisering av verksamheten eller någon annan grundad anledning så förutsätter.

Med överlåtelse av arbetsgivarens rörelse avses överlåtelse av en funktionell del i en kommun eller i ett landskap till en annan arbetsgivare, om den del som överlåts efter överlåtelsen förblir oförändrad eller likartad.

Förhandsinformation behöver inte ges, om arbetsgivaren enligt lagen om samarbete mellan arbetsgivare och arbetstagare i kommuner och landskap (449/2007) ska ge motsvarande utredning eller förhandla om permittering med tjänsteinnehavarna eller deras företrädare.

När kommunen eller landskapet överlåter rörelse på det sätt som avses i 25 § 1 mom., får tjänsteinnehavaren utan iakttagande av den uppsägningstid som annars ska tillämpas i tjänsteförhållandet och oberoende av tjänsteförhållandets längd säga upp tjänsteförhållandet att upphöra på dagen för överlåtelsen, om arbetsgivaren eller den nya innehavaren av rörelsen har underrättat tjänsteinnehavaren om överlåtelsen senast en månad före dagen för överlåtelsen. Om tjänsteinnehavaren har underrättats om överlåtelsen senare, får han eller hon säga upp sin anställning så att den upphör på dagen för överlåtelsen eller senare, dock senast en månad från underrättelsen.

Om arbetsgivaren enligt lagen om samarbete mellan arbetsgivare och arbetstagare i kommuner och landskap är skyldig att förhandla om grunderna för uppsägning av ekonomiska orsaker eller av produktionsorsaker med arbetstagarna eller deras företrädare, har arbetsgivaren inte en sådan skyldighet som motsvarar den som avses i 1 mom.

Beslut om avstängning från tjänsteutövning fattas av kommunstyrelsen eller landskapsstyrelsen eller av någon annan i instruktionen bestämd myndighet. Beslut om avstängning av kommundirektören eller landskapsdirektören fattas dock av fullmäktige. Före fullmäktiges sammanträde kan fullmäktiges ordförande fatta interimistiskt beslut om avstängning av kommundirektören eller landskapsdirektören. Interimistiskt beslut om avstängning av andra tjänsteinnehavare kan fattas av kommundirektören eller landskapsdirektören eller av någon annan i instruktionen bestämd ledande tjänsteinnehavare.

Ändring i ett beslut som arbetsgivaren fattat med stöd av denna lag söks enligt kommunallagens eller landskapslagens bestämmelser om begäran om omprövning, anförande av kommunalbesvär och anförande av landskapsbesvär. Tiden för begäran om omprövning av ett beslut om uppsägning enligt 37 § börjar dock löpa först när den uppsägningstid som anges i 40 § 1 mom. har gått ut. Detsamma gäller besvärstiden, om ett sådant beslut om uppsägning som avses i 37 § har fattats av fullmäktige eller av ett sådant organ i samkommunen som avses i 58 § 1 mom. i kommunallagen.

En tjänsteinnehavare får inte söka ändring genom besvär i ett myndighetsbeslut i ett ärende som avses i 2 § i lagen om kommunernas och landskapens tjänstekollektivavtal eller lämna ärendet till avgörande genom begäran om omprövning eller som förvaltningstvistemål, om tjänsteinnehavaren eller en tjänsteinnehavarförening har rätt att anhängiggöra ärendet hos arbetsdomstolen. Det som föreskrivs ovan i detta moment tillämpas endast på en tjänsteinnehavare som är medlem i en sådan tjänsteinnehavarförening som har rätt att väcka ärendet vid arbetsdomstolen eller i en underförening till en sådan tjänsteinnehavarförening.

Trots vad som i förvaltningsprocesslagen (586/1996) föreskrivs om ersättning för rättegångskostnader ska den tjänsteinnehavare som anfört kommunalbesvär eller landskapsbesvär eller någon annan person som ska anses ha anfört besvär på tjänsteinnehavarens vägnar, på yrkande åläggas att ersätta arbetsgivarens skäliga rättegångskostnader, om besvären gäller en sak som avses i denna lag och besvären inte godkänns. På motsvarande sätt ska myndigheten åläggas att ersätta de skäliga rättegångskostnaderna för en part som anfört kommunalbesvär eller landskapsbesvär, om beslutet helt eller delvis upphävs på grund av besvären.

Yrkanden på ersättningar enligt 3 § 3 mom., 5 a § 3 mom., 32 § 2 och 3 mom., 37 c § och 46 § 2 mom. behandlas vid förvaltningsdomstolen som förvaltningstvistemål.

Denna lag träder i kraft den 20 .

Arbetskollektivavtal ingås på en kommuns, en samkommuns, ett landskaps och ett i 4 § 2 mom. i lagen om anordnande av intressebevakning för arbetsgivare i kommuner och landskap ( / ) avsett medlemssamfunds vägnar av Kommun- och landskapsarbetsgivarna KT. På Kommun- och landskapsarbetsgivarna KT tillämpas vad som i lagen om kollektivavtal (436/1946) föreskrivs om arbetsgivare eller registrerade arbetsgivarföreningar.

Bestämmelser om Kommun- och landskapsarbetsgivarna KT:s organisation och verksamhet finns i lagen om anordnande av intressebevakning för arbetsgivare i kommuner och landskap.

Vad som i denna lag föreskrivs om Kommun- och landskapsarbetsgivarna KT ska i landskapet Åland tillämpas på det organ som enligt vad som föreskrivs i landskapslagstiftningen ska företräda kommunerna vid ingående av kommunala arbetskollektivavtal i landskapet Åland.

Om beslut som gäller tillämpningen av ett arbetskollektivavtal eller arbetstagares lön eller andra anställningsvillkor enligt kollektivavtalet får prövas av kommunen eller samkommunen, kan kommunfullmäktiges eller samkommunsfullmäktiges beslutanderätt trots 91 § i kommunallagen (410/2015) genom förvaltningsstadgan eller annars genom beslut av kommunfullmäktige eller samkommunsfullmäktige överföras på någon annan kommunal myndighet.

Om beslut som gäller tillämpningen av ett arbetskollektivavtal eller arbetstagares lön eller andra anställningsvillkor enligt kollektivavtalet får prövas av landskapet, kan landskapsfullmäktiges beslutanderätt trots 16 § i landskapslagen ( / ) genom förvaltningsstadgan eller annars genom beslut av landskapsfullmäktige överföras på någon annan myndighet i landskapet.

Kommun- och landskapsarbetsgivarna KT kan bemyndiga en kommun, en samkommun, ett landskap eller ett medlemssamfund enligt 4 § 2 mom. i lagen om anordnande av intressebevakning för arbetsgivare i kommuner och landskap att för egen räkning ingå kollektivavtal inom de gränser som styrelsen eller en sektion bestämmer.

Denna lag träder i kraft den 20 .

För fastställande av anställningsvillkoren för i tjänsteinnehavare i kommuner, samkommuner och landskap genom tjänstekollektivavtal och för tryggande av arbetsfreden förhandlas på det sätt som föreskrivs i denna lag.

Avtal får inte ingås om

2) pensioner, familjepensioner eller andra med dem jämförbara förmåner, hyran för tjänstebostäder eller användning av annan egendom som tillhör en kommun, en samkommun eller ett landskap, med undantag för arbetsrum och arbetsredskap för dem som har uppgifter vilka gäller samarbetet mellan arbetsgivare och tjänsteinnehavare,

I en sak för vilken det inte finns något tjänstekollektivavtal och i 3 mom. avsedda angelägenheter gäller vad som särskilt föreskrivs eller bestäms eller utöver tjänstekollektivavtalet med Kommun- och landskapsarbetsgivarna KT:s samtycke med tjänsteinnehavare med avtalslön i enskilda fall avtalas.

Förhandlings- och avtalsparter är Kommun- och landskapsarbetsgivarna KT och en sådan registrerad förening till vars egentliga ändamål det hör att bevaka tjänsteinnehavarnas intressen i anställningsförhållanden hos kommuner, samkommuner och landskap (tjänsteinnehavarförening) och med vilken Kommun- och landskapsarbetsgivarna KT prövar det vara ändamålsenligt att ingå tjänstekollektivavtal.

I frågor där överenskommelse får träffas genom tjänstekollektivavtal kan Kommun- och landskapsarbetsgivarna KT bemyndiga en kommun, en samkommun eller ett landskap att för egen del ingå tjänstekollektivavtal inom de gränser Kommun- och landskapsarbetsgivarna KT bestämmer.

Bestämmelser om Kommun- och landskapsarbetsgivarna KT:s organisation och verksamhet finns i lagen om intressebevakning för arbetsgivare i kommuner och landskap ( / ).

Ett särskilt avtal kan ingås om förhandlingsproceduren samt om förfarandet för tryggande av arbetsfreden eller om annat sådant förfarande(huvudavtal). Likaså kan ett särskilt avtal ingås om den procedur som i samarbetet mellan en kommun, en samkommun eller ett landskap och tjänsteinnehavarna ska iakttas vid skötseln av personalfrågor (allmänt avtal).

Bundna av tjänstekollektivavtal är

1) Kommun- och landskapsarbetsgivarna KT,

2) landskap,

3) kommuner och samkommuner,

4) kommunala centralorganisationer,

5) de tjänsteinnehavarföreningar som ingått tjänstekollektivavtal eller som efteråt med samtycke av tidigare parter i avtalet skriftligen biträtt detsamma,

6) de registrerade föreningar som direkt eller genom mellanled är eller under avtalets giltighetstid varit underföreningar till i 5 punkten avsedda tjänsteinnehavarföreningar,

7) de tjänsteinnehavare som är eller under avtalets giltighetstid varit medlemmar i en av avtalet bunden förening.

Trots ett tjänstekollektivavtal kan Kommun- och landskapsarbetsgivarna KT bestämma annat om tjänsteinnehavarnas anställningsvillkor än vad som är överenskommet i avtalet, om möjligheterna att få eller hålla kvar personal hos kommunerna, samkommunerna eller landskapen eller andra vägande skäl kräver detta. Kommun- och landskapsarbetsgivarna KT får likväl inte bestämma sämre anställningsvillkor än vad som överenskommits i tjänstekollektivavtalet.

Kommun- och landskapsarbetsgivarna KT ska innan en bestämmelse som avses i 2 mom. meddelas förhandla om den med de föreningar som är parter i ett huvudavtal samt höra kommunerna, samkommunerna och landskapen i fråga. Om saken gäller många kommuner, samkommuner eller landskap, kan Kommun- och landskapsarbetsgivarna KT höra kommunernas eller landskapens centralorganisationer i stället för kommunerna, samkommunerna eller landskapen.

Kommun- och landskapsarbetsgivarna KT kan efter att ha förhandlat med i 3 mom. avsedda föreningar bestämma om anställningsvillkoren för de tjänsteinnehavare som företräder kommunen, samkommunen eller landskapet såsom arbetsgivare, om kretsen av de avtalsbundna är begränsad i tjänstekollektivavtalet. Bestämmelser om de tjänster vars innehavare det åligger att företräda en kommun, en samkommun eller ett landskap som arbetsgivare får utfärdas genom förordning av statsrådet.

En kommun, en samkommun eller ett landskap får inte i andra fall än de som avses i 2 och 4 mom. eller i enskilda fall som avses i 2 § 4 mom. inom ett tjänstekollektivavtals tillämpningsområde bestämma eller avtala, inte heller Kommun- och landskapsarbetsgivarna KT rekommendera, att anställningsvillkoren för tjänsteinnehavare som står utanför tjänstekollektivavtalet och utför i avtalet avsett arbete ska vara sådana att de står i strid med kollektivavtalet.

Vad som föreskrivs i 1 och 5 mom. ska iakttas endast om Kommun- och landskapsarbetsgivarna KT, kommunen, samkommunen, landskapet, tjänsteinnehavarföreningen eller tjänsteinnehavaren inte binds av ett tidigare, på andra villkor ingånget tjänstekollektivavtal eller om den krets som avtalet binder inte har begränsats i själva avtalet.

Om beslut som gäller tillämpningen av ett tjänstekollektivavtal eller tjänsteinnehavares lön eller andra anställningsvillkor enligt kollektivavtalet får prövas av kommunen eller samkommunen, kan kommunfullmäktiges eller samkommunsfullmäktiges beslutanderätt trots 91 § i kommunallagen (410/2015) genom förvaltningsstadgan eller annars genom beslut av kommunfullmäktige eller samkommunsfullmäktige överföras på någon annan myndighet i kommunen.

Om beslut som gäller tillämpningen av ett tjänstekollektivavtal eller tjänsteinnehavares lön eller andra anställningsvillkor enligt kollektivavtalet får prövas av landskapet, kan landskapsfullmäktiges beslutanderätt trots 16 § i landskapslagen genom förvaltningsstadgan eller annars genom beslut av landskapsfullmäktige överföras på någon annan myndighet i landskapet.

Med lockout avses av en kommun, en samkommun eller ett landskap föranstaltad och med strejk av en tjänsteinnehavarförening mot en kommun, en samkommun eller ett landskap riktad arbetsinställelse vars syfte är att utöva påtryckning på motparten i arbetstvisten genom att avbryta utförandet av de av arbetsinställelsen omfattade tjänsteinnehavarnas samtliga tjänsteåligganden.

Kommun- och landskapsarbetsgivarna KT beslutar om lockout som utlyses av en kommun, en samkommun eller ett landskap.

Kommun- och landskapsarbetsgivarna KT åligger att övervaka att kommunerna, samkommunerna och landskapen iakttar bestämmelserna i denna lag och bestämmelserna i tjänstekollektivavtal. På övervakningsskyldigheten tillämpas vad som i 10 § föreskrivs om en tjänsteinnehavarförenings skyldighet att övervaka underlydande föreningar.

Bedömer Kommun- och landskapsarbetsgivarna KT eller en tjänsteinnehavarförening att en stridsåtgärd kan åstadkomma allvarliga störningar i viktiga samhällsfunktioner, och har vid förhandlingar enighet inte kunnat nås om avstående från eller begränsning av stridsåtgärden, har Kommun- och landskapsarbetsgivarna KT eller tjänsteinnehavarföreningen rätt att, inom fem dygn efter det ett i 7 § i lagen om medling i arbetstvister avsett meddelande lämnats, skriftligen anmäla till riksförlikningsmannabyrån att Kommun- och landskapsarbetsgivarna KT eller tjänsteinnehavarföreningen kommer att hänskjuta saken till den berörda tjänstetvistenämnden.

Bedömer Kommun- och landskapsarbetsgivarna KT eller tjänsteinnehavarföreningen att en stridsåtgärd under pågående arbetsstrid blir farlig för samhället på det sätt som avses i 1 mom., har Kommun- och landskapsarbetsgivarna KT eller tjänsteinnehavarföreningen rätt att omedelbart hänskjuta saken till den berörda tjänstetvistenämnden.

Kommunernas tjänstetvistenämnd behandlar ärenden som gäller kommunerna och samkommunerna, och landskapens tjänstetvistenämnd behandlar ärenden som gäller landskapen. Vardera nämnden har åtta medlemmar. Medlemmarna, som i kommunernas tjänstetvistenämnd ska vara förtrogna med arbetsförhållandena för kommunernas och samkommunernas tjänsteinnehavare och som i landskapens tjänstetvistenämnd ska vara förtrogna med arbetsförhållandena för landskapens tjänsteinnehavare, utses av riksförlikningsmannen för tre kalenderår i sänder. Fyra medlemmar utses på förslag av Kommun- och landskapsarbetsgivarna KT och fyra på förslag av den berörda branschens tjänsteinnehavarföreningars mest representativa centralorganisationer. För varje medlem utses på samma grunder två personliga ersättare.

Riksförlikningsmannen utser medlemmar och ersättare även om Kommun- och landskapsarbetsgivarna KT eller tjänsteinnehavarföreningarna inte lagt fram sina förslag inom en av riksförlikningsmannen bestämd tid.

Kommunernas tjänstetvistenämnd och landskapens tjänstetvistenämnd sammankommer på kallelse av riksförlikningsmannen för att inom sig välja ordförande och viceordförande.

Nämndernas utgifter betalas av statens medel.

Bestämmelserna i 13—18 § tillämpas inte, om Kommun- och landskapsarbetsgivarna KT och vederbörande tjänsteinnehavarförening har kommit överens om något annat.

Om Kommun- och landskapsarbetsgivarna KT, en kommun, en samkommun eller ett landskap handlar i strid med 8 eller 9 § eller underlåter att iaktta 11 §, ska parten i fråga, om inte annat bestäms i tjänstekollektivavtalet, i stället för skadestånd betala plikt.

Plikt får i fråga om Kommun- och landskapsarbetsgivarna KT, en kommun, en samkommun, ett landskap eller en tjänsteinnehavarförening uppgå till högst 17 100 euro och i fråga om tjänsteinnehavare till högst 69 euro. Statsrådet ska, sedan Kommun- och landskapsarbetsgivarna KT och de centrala tjänsteinnehavarföreningarna hörts, justera dessa belopp i euro treårsvis i motsvarighet till förändringen i penningvärdet.

Då plikt döms ut ska hänsyn tas till skadans storlek, graden av skuld, den anledning till överträdelsen som den andra parten eventuellt uppgett och föreningens, kommunens, samkommunens eller landskapets storlek. Om särskilda skäl föreligger, behöver plikt inte ådömas.

Till tjänsteinnehavare som omfattas av arbetsstrid betalas inte lön eller andra ekonomiska förmåner för den tid arbetet ligger nere till följd av stridsåtgärd mot en kommun, en samkommun eller ett landskap. Lön och andra ekonomiska förmåner betalas inte heller till tjänsteinnehavare som omfattas av lockout som utlysts av en kommun, en samkommun eller ett landskap. En tjänsteinnehavare har dock rätt att nyttja sin tjänstebostad medan arbetsstriden pågår.

Kommun- och landskapsarbetsgivarna KT ska inom en månad efter att ett tjänstekollektivavtal har undertecknats tillställa det ministerium som ansvarar för arbetarskyddet och tillsynen över det en kopia eller teknisk upptagning av avtalet.

Denna lag träder i kraft den 20 .

På överträdelse av bestämmelser i tjänstekollektivavtal som har inträffat och på stridsåtgärder som har vidtagits före ikraftträdandet av denna lag tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.

Syftet med denna lag är att främja samarbetet mellan arbetsgivarna och arbetstagarna i kommuner och landskap. Syftet med samarbetet är att ge arbetstagarna möjlighet att i samförstånd med arbetsgivaren delta i utvecklandet av kommunens och landskapets verksamhet och ge arbetstagarna möjlighet att påverka beredningen av beslut som gäller deras eget arbete och arbetskollektiv samt att samtidigt främja ett gott resultat i fråga om kommunens och landskapets serviceproduktion och kvaliteten på arbetstagarnas arbetsliv.

Denna lag tillämpas på samarbetet mellan arbetsgivare och arbetstagare i kommuner, samkommuner och landskap. Vad som i denna lag föreskrivs om kommuner tillämpas också på samkommuner.

I denna lag avses med arbetstagare den som står i tjänste- eller arbetsavtalsförhållande till en kommun eller ett landskap.

Parter i samarbete enligt denna lag är kommunen eller landskapet som arbetsgivare och de som är anställda hos kommunen eller landskapet. I samarbetet deltar den arbetstagare som berörs av det ärende som ska behandlas vid samarbetsförfarandet och hans eller hennes chef eller en företrädare för personalgruppen eller en del av den eller företrädarna för de berörda personalgrupperna samt en företrädare för arbetsgivaren. I samband med överlåtelse av rörelse kan även förvärvaren av rörelse vara samarbetspart.

På uppsägningsskyddet för ett samarbetsombud under hans eller hennes mandatperiod tillämpas vad som i 38 § 2 mom. i lagen om tjänsteinnehavare i kommuner och landskap (304/2003) och i 7 kap. 10 § i arbetsavtalslagen (55/2001) föreskrivs om uppsägningsskydd för förtroendemän.

I samarbetet mellan arbetsgivaren och personalen behandlas åtminstone ärenden som gäller

1) sådana förändringar i organiseringen av arbetet, kommunens eller landskapets servicestruktur, i kommunindelningen eller i samarbetet mellan kommunerna och landskapen eller mellan dessa som har betydande konsekvenser för personalens ställning,

2) principerna för omorganisering av tjänsterna, om ärendet kan ha sådana väsentliga personalkonsekvenser som följer av anlitande av utomstående arbetskraft eller överlåtelse av rörelse eller andra väsentliga konsekvenser för personalen,

3) principer och planer som hänför sig till personalen, utvecklandet av och likvärdigt bemötande av personalen samt till det interna informationsutbytet inom arbetskollektivet,

4) överföring av arbetstagare till anställning på deltid, permittering eller uppsägning, om dessa åtgärder vidtas av ekonomiska orsaker eller av produktionsorsaker.

Om det i kommunens eller landskapets budgetförslag förutsätts åtgärder vilkas genomförande sannolikt leder till flera uppsägningar, överföringar till anställning på deltid, permitteringar eller avsevärda försämringar i anställningsvillkoren, ska åtgärderna behandlas vid samarbetsförfarande innan kommunstyrelsen eller landskapsstyrelsen ger sitt slutliga budgetförslag till kommun- eller landskapsfullmäktige.

I kommuner och landskap ska vid samarbetsförfarande årligen utarbetas en personal- och utbildningsplan.

Av personal- och utbildningsplanen ska med beaktande av kommunens eller landskapets storlek framgå åtminstone

1) antalet faktiska arbetsavtals- och tjänsteförhållanden för viss tid samt en bedömning av hur dessa kommer att utvecklas,

2) principerna för användningen av olika anställningsformer,

3) allmänna principer för att upprätthålla arbetsförmågan hos arbetstagare som hotas av arbetsoförmåga och äldre arbetstagare samt arbetsmarknadskompetensen för arbetstagare som hotas av arbetslöshet,

4) en bedömning av hela personalens yrkeskunnande samt av förändringarna i kraven på yrkeskunnande och orsakerna till dem samt en årlig plan som baserar sig på denna bedömning enligt personalgrupp eller någon annan ändamålsenlig gruppindelning,

5) förfaranden för genomförande och uppföljning av planerna.

I personal- och utbildningsplanen ska dessutom ingå principer enligt vilka arbetsgivaren för sina arbetstagare anskaffar sysselsättningsfrämjande träning och utbildning enligt 7 kap. 13 § i arbetsavtalslagen och 37 b § i lagen om tjänsteinnehavare i kommuner och landskap.

I personal- och utbildningsplanen ska uppmärksamhet fästas vid

1) principerna för sysselsättning av partiellt arbetsföra arbetstagare,

2) flexibla arbetstidsarrangemang.

Kommunen och landskapet ska en gång om året upplysa personalen om sysselsättningsläget och läget i fråga om verksamhet och ekonomi i kommunen eller landskapet samt om den sannolika utvecklingen i fråga om dessa. Kommunen och landskapet ska kvartalsvis på begäran av företrädarna för personalen i syfte att klarlägga arbetskraftssituationen i kommunen eller landskapet ge dem en redogörelse för antalet arbetstagare i anställningsförhållanden för viss tid och på deltid hos kommunen eller landskapet.

Kommunen och landskapet ska årligen på begäran av företrädarna för personalgrupperna för dem presentera en utredning om de principer som tillämpas i kommunen eller landskapet i fråga om anlitande av arbetskraft på grundval av ett underleverantörsavtal enligt 2 § 1 mom. 2 punkten i lagen om beställarens utredningsskyldighet och ansvar vid anlitande av utomstående arbetskraft (1233/2006). Av utredningen ska framgå på vilka arbetsplatser, i vilka arbetsuppgifter och under vilka tidsperioder nämnda arbetskraft anlitas.

En företrädare för personalen kan emellertid inte yrka på samarbetsförhandlingar enligt 3 mom., om avsikten är att anlita de hyrda arbetstagarna för arbete som kommunens eller landskapets personal enligt vedertagen praxis inte utför eller när det är fråga om sådant kortvarigt och brådskande arbete eller installations-, reparations- eller servicearbete som det inte är möjligt att utföra med kommunens eller landskapets egen personal.

Kommunen och landskapet har ett samarbetsorgan som består av företrädare för arbetsgivaren och företrädare för personalen. Arbetsgivaren samt de i 19 § avsedda föreningar som företräder personalen eller dessa föreningars registrerade lokala underföreningar utser företrädare i samarbetsorganet, vars mandatperiod är fyra år. I samarbetsorganets verksamhet deltar också det samarbetsombud som avses i 3 § 3 mom.

Kommunerna, landskapen och de föreningar som avses i 1 mom. kan vid behov avtala om ett gemensamt samarbetsorgan för flera kommuner eller landskap.

Om äventyrandet av verksamheten vid kommunens eller landskapets ämbetsverk, inrättningar eller andra verksamhetsenheter, eller andra synnerligen vägande skäl som man inte har kunnat känna till på förhand, utgör hinder för samarbetsförfarande, kan beslut i sådana ärenden som avses i 4 § 1 mom. 1 och 4 punkten samt i 7 § fattas utan föregående samarbetsförfarande.

Om ett ärende som behandlas i samarbetsförhandlingar enligt denna lag borde behandlas även i enlighet med ett kollektivavtal som är bindande för arbetsgivaren med stöd av lagen om kollektivavtal (436/1946) eller i enlighet med ett tjänstekollektivavtal som är bindande för arbetsgivaren med stöd av lagen om kommunernas och landskapens tjänstekollektivavtal (669/1970), ska inga samarbetsförhandlingar inledas eller samarbetsförhandlingarna avbrytas, om arbetsgivaren eller en förtroendeman som företräder arbetstagare eller tjänsteinnehavare som är bundna av avtalet kräver att ärendet ska behandlas i enlighet med förhandlingsordningen i arbets- eller tjänstekollektivavtalet.

Kommun- och landskapsarbetsgivarna KT och berörda arbetstagares och tjänsteinnehavares riksomfattande föreningar kan genom avtal avvika från vad som föreskrivs i 4, 4 a, 5—10 och 12—16 §. Genom avtal kan man emellertid inte avvika från vad som i 6 § föreskrivs om lämnande av sekretessbelagda uppgifter eller från vad som föreskrivs i 7 och 8 §, till den del bestämmelserna gäller uppsägning av minst tio arbetstagare.

Ett avtal som avses i 1 mom. har samma rättsverkningar som ett kollektivavtal enligt lagen om kollektivavtal och ett tjänstekollektivavtal enligt lagen om kommunernas och landskapens tjänstekollektivavtal. En arbetsgivare som är bunden av ett arbets- eller tjänstekollektivavtal får tillämpa dess bestämmelser även på de arbetstagare och tjänsteinnehavare som inte är bundna av avtalet men som hör till en personalgrupp som avses i avtalet.

En tjänsteinnehavare eller arbetstagare som företräder en kommun som arbetsgivare och som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att iaktta eller bryter mot vad som föreskrivs i 4 § 2 mom., i 5 §, när det inte är fråga om nedskärning av personalen enligt 4 § 1 mom. 4 punkten, eller i 6, 10, 11 eller 20 §, med undantag för vad som i 20 § föreskrivs om arbetsgivares betalningsskyldighet, ska för brott mot kommunernas samarbetsskyldighet dömas till böter. En tjänsteinnehavare eller arbetstagare som företräder ett landskap som arbetsgivare ska för ovan nämnda underlåtelse eller gärning på motsvarande sätt för brott mot landskapens samarbetsskyldighet dömas till böter. Ansvarsfördelningen mellan dem som företräder arbetsgivaren bestäms enligt de grunder som föreskrivs i 47 kap. 7 § i strafflagen (39/1889).

I fråga om straff för kränkning av de rättigheter som tillkommer ett samarbetsombud som avses i 3 § 3 mom. föreskrivs i 47 kap. 4 § i strafflagen.

Denna lag träder i kraft den 20 .

Bestämmelserna i 6 § 2 och 3 mom. tillämpas på landskapen från och med den 1 januari 2020.

Under den temporära förvaltning som avses i 2 kap. i lagen om införande av landskapslagen, lagen om ordnande av social- och hälsovård och lagen om ordnande av räddningsväsendet ( / ) ska företrädarna för arbetsgivaren och för arbetstagarna väljas till landskapets samarbetsorgan på ett sätt där samarbetsorganet enligt 14 § i denna lag i lämplig omfattning sätts samman i enlighet med samma principer som det kommunala samarbetsorganet. De i 19 § i denna lag avsedda föreningar som företräder personalen eller dessa föreningars registrerade lokala underföreningar utser företrädare på landskapsnivå i enlighet med de kommunala huvudavtalsorganisationernas närmare anvisningar.

Denna lag innehåller bestämmelser om anordnande av intressebevakning för arbetsgivare i kommuner, samkommuner, landskapen enligt landskapslagen ( / ) och de medlemssamfund som avses i 4 § 2 mom.

Det offentligrättsliga samfundet Kommun- och landskapsarbetsgivarna KT sköter intressebevakningen för de arbetsgivare som avses i denna lag.

För intressebevakningen för arbetsgivare ska Kommun- och landskapsarbetsgivarna KT

1) förhandla och avtala på sina medlemssamfunds vägnar om anställningsvillkoren för personalen så som föreskrivs i lagen om kommunernas och landskapens arbetskollektivavtal (670/1970), lagen om kommunernas och landskapens tjänstekollektivavtal (669/1970) och lagen om kollektivavtal (436/1946) samt fullgöra övriga i dessa lagar föreskrivna uppgifter,

2) förhandla och avtala om avtal och rekommendationer på centralorganisationsnivå,

3) företräda sina medlemssamfund vid beredningen av arbetslagstiftning,

4) företräda sina medlemssamfund vid beredningen av lagstiftning om pensioner och annan social trygghet,

5) utföra och utveckla arbetsmarknadsforskning som behövs i arbetsgivarverksamheten och sköta och utveckla informationshantering i anslutning till den,

6) fullgöra och utveckla uppgifter som hänför sig till personalledning, resultatinriktning och arbetslivets kvalitet,

7) företräda sina medlemssamfund i internationella sammanslutningar inom sitt verksamhetsområde,

8) ge rekommendationer om allmänna frågor som gäller anställningsförhållanden och utveckling av arbetslivet,

9) sköta och främja arbetsgivarkommunikation,

10) fullgöra sina andra än i 1—9 punkten avsedda lagstadgade uppgifter och uppgifter som hänför sig till intressebevakningen för arbetsgivare.

Kommunerna, samkommunerna och landskapen är medlemssamfund i Kommun- och landskapsarbetsgivarna KT.

Även följande kan vara medlemssamfund i Kommun- och landskapsarbetsgivarna KT:

1) aktiebolag vars samtliga aktier ägs av medlemssamfund som nämns i 1 mom. eller av ett aktiebolag som anslutit sig som medlemssamfund,

2) aktiebolag och stiftelser som ett eller flera i 1 mom. nämnda medlemssamfund har bestämmande inflytande i enligt 1 kap. 5 § i bokföringslagen (1336/1997) och som bistår vid produktionen av tjänster som skötseln av kommunernas eller landskapens lagstadgade uppgifter förutsätter och funktioner som direkt betjänar dessa,

3) aktiebolag och stiftelser som ett eller flera i 1 mom. nämnda medlemssamfund har bestämmande inflytande i enligt 1 kap. 5 § i bokföringslagen och där majoriteten av de anställda omedelbart innan aktiebolaget eller stiftelsen bildades har varit anställda hos ett medlemssamfund som avses i 1 mom.

Styrelsen avgör på ansökan om godkännande av medlemskap för ett medlemsamfund som avses i 2 mom. Ett aktiebolag eller en stiftelse som anslutit sig som medlemssamfund ska underrätta Kommun- och landskapsarbetsgivarna KT om sådana förändringar av dess förhållanden som medför att aktiebolaget eller stiftelsen inte längre uppfyller de förutsättningar som föreskrivs i 2 mom. I ett sådant fall konstaterar styrelsen efter att ha hört medlemssamfundet att medlemskapet upphört.

Ett i 2 mom. avsett medlemssamfund kan utträda ur medlemskapet i Kommun- och landskapsarbetsgivarna KT med sex månaders uppsägningstid. Av grundad anledning kan Kommun- och landskapsarbetsgivarna KT med iakttagande av denna uppsägningstid återkalla medlemskapet för ett medlemssamfund som avses i 2 mom.

Kommun- och landskapsarbetsgivarna KT har en styrelse samt en kommunsektion, en landskapssektion och en företagssektion.

Styrelsen består av 15 medlemmar med en personlig ersättare för var och en av dem. Varje sektionsordförande är medlem av styrelsen och har vice ordförande i sektionen i fråga som personlig ersättare i styrelsen.

Sektionerna väljer de övriga styrelsemedlemmarna inom sig för en fyraårsperiod så att varje sektion har rätt att utnämna medlemmar i styrelsen till ett antal som bestäms utifrån den sammanräknade lönesumman i det senast fastställda bokslutet för de arbetsgivare som sektionen företräder i förhållande till hela lönesumman för de arbetsgivare som Kommun- och landskapsarbetsgivarna KT företräder. Om proportionen för lönesummorna förändras i betydande grad under styrelsens mandatperiod, ska ändringar göras i styrelsens sammansättning under mandatperioden.

Styrelsen väljer inom sig en ordförande och två vice ordförande.

Varje sektion består av nio medlemmar med en personlig ersättare för var och en av dem. Sektionerna väljer inom sig en ordförande och en vice ordförande.

Finansministeriet förordnar medlemmarna och ersättarna i kommunsektionen bland personer som föreslagits av kommunernas centralorganisation och förordnar medlemmarna i landskapssektionen bland personer om föreslagits av landskapen.

Medlemmarna och ersättarna i kommunsektionen förordnas för en fyraårsperiod som börjar vid ingången av året efter ett kommunalval. Till kommunsektionen kan förordnas personer som enligt 71 § i kommunallagen (410/2015) är valbara till kommunala förtroendeuppdrag och som har gett sitt samtycke till att ta emot uppdraget.

Medlemmarna och ersättarna i landskapssektionen förordnas för en fyraårsperiod som börjar vid ingången av året efter ett landskapsval. Till landskapssektionen kan förordnas personer som enligt 60 § i landskapslagen är valbara till förtroendeuppdrag i landskapet och som har gett sitt samtycke till att ta emot uppdraget.

Kommunsektionens och landskapssektionens medlemmar och ersättare ska representera arbetsgivaren och stå i ett centralt förtroendeuppdrags- eller anställningsförhållande till de medlemssamfund som den berörda sektionen företräder. När medlemmar förordnas ska hänsyn tas till de rådande politiska styrkeförhållandena i medlemskåren och till regionala aspekter och opartiskhet ska iakttas i övrigt . Till sektionsmedlemmar eller ersättare kan inte förordnas personer som står i ett förtroendeuppdrags- eller anställningsförhållande till en organisation som undertecknat ett arbets- eller tjänstekollektivavtal eller till en medlemsorganisation i en sådan organisation.

En representant som utsetts av finansministeriet har rätt att närvara och föra talan vid landskapssektionens sammanträden. En representant som utsetts av kommunernas centralorganisation har rätt att närvara och föra talan vid kommunsektionens sammanträden.

Medlemmarna i företagssektionen väljs vid företagens representantmöte på det sätt som anges i företagssektionens arbetsordning. I företagssektionens arbetsordning finns närmare bestämmelser om representantmötet.

Styrelsen utövar beslutanderätt i de ärenden som avses i 3 §, om inte något annat föreskrivs i 4 mom. i denna paragraf.

Styrelsens beslut fattas som majoritetsbeslut.

I de ärenden enligt 3 § 2 punkten som gäller avtal och rekommendationer på centralorganisationsnivå krävs det för ett beslut av styrelsen att beslutet förordas av

1) en majoritet av styrelsen och minst hälften av de styrelsemedlemmar för varje sektion som företräder den sektor som beslutet berör, eller

2) minst två tredjedelar av styrelsemedlemmarna och dessutom minst en tredjedel av styrelsemedlemmarna för den sektion som företräder den sektor som beslutet berör.

Varje sektion beslutar om uppgifter enligt de lagar som nämns i 3 § 1 punkten på de medlemssamfunds vägnar som sektionen företräder.

Styrelsen och varje sektion kan föra över beslutanderätt till ett av styrelsen eller sektionen tillsatt organ eller till en person som är anställd hos Kommun- och landskapsarbetsgivarna KT. I ärenden som avses i 3 § 1 punkten kan beslutanderätten dock föras över bara när ärendet gäller ett enskilt medlemssamfund och inte kan anses ha någon mera omfattande principiell betydelse. Om överföringen av beslutanderätt gäller ärenden som avses i 3 mom. i denna paragraf, ska beslut om överföringen fattas i den ordning som anges i det momentet.

Styrelsen beslutar om sin arbetsordning samt om sektionernas arbetsordning utifrån sektionernas förslag.

Anställda hos Kommun- och landskapsarbetsgivarna KT har hand om beredningen, med tillhörande förhandlingar, samt föredragningen och verkställigheten av styrelsens och sektionernas ärenden.

Styrelsen godkänner Kommun- och landskapsarbetsgivarna KT:s budget och bokslut och utser revisorerna. Beslut om godkännande av budgeten ska omedelbart delges medlemssamfunden. Finansministeriet beslutar om beviljande av ansvarsfrihet.

Bestämmelser om organisering av Kommun- och landskapsarbetsgivarna KT:s förvaltning och ekonomi samt om organisering av dess byrå finns i en instruktion som godkänns av styrelsen.

Utgifterna för Kommun- och landskapsarbetsgivarna KT tas ut hos medlemssamfunden. Betalningsandelen bestäms enligt lönesumman i medlemssamfundets senast fastställda bokslut i förhållande till hela lönesumman för medlemssamfunden i Kommun- och landskapsarbetsgivarna KT.

Förskott kan tas ut på betalningsandelarna. Under det första medlemsåret betalar ett nytt medlemssamfund bara för de månader under vilka det har varit medlemssamfund.

För en tjänst som Kommun- och landskapsarbetsgivarna KT har utfört åt ett enskilt medlemssamfund kan det hos det medlemssamfund som erhållit tjänsten tas ut en skälig ersättning enligt de grunder som styrelsen fastställer.

Styrelsen beslutar om tidpunkterna för betalning av medlemsavgift. Vid dröjsmål med betalningen ska dröjsmålsränta enligt 4 § 1 mom. i räntelagen (633/1982) betalas på avgiften.

Ett medlemssamfund får hos styrelsen begära omprövning av ett beslut om en betalningsandel som enligt 11 § 1 mom. påförts medlemssamfundet. Omprövning ska begäras inom 30 dagar från delfåendet av brevet om betalningsandelen. Ett omprövningsbeslut som gäller en betalningsandel får överklagas genom besvär hos Helsingfors förvaltningsdomstol inom 30 dagar från delfåendet av beslutet. I ett beslut som meddelats med anledning av besvär får också styrelsen söka ändring.

Vid sökande av ändring iakttas i övrigt kommunallagen och landskapslagen.

Ändring får inte sökas i andra beslut som har fattats av styrelsen för Kommun- och landskapsarbetsgivarna KT, av dess sektioner eller organ eller av personer som står i anställningsförhållande till Kommun- och landskapsarbetsgivarna KT än sådana beslut som avses i 1 mom. i ärenden som avses i denna lag. Ändring får inte heller sökas i beslut som en myndighet i en kommun, en samkommun eller ett landskap har fattat med stöd av 3 § 2 mom. i lagen om kommunernas och landskapens tjänstekollektivavtal.

På jäv för Kommun- och landskapsarbetsgivarna KT:s styrelsemedlemmar, sektionsmedlemmar och ersättare och för personer anställda hos Kommun- och landskapsarbetsgivarna KT tillämpas förvaltningslagen (434/2003).

På personer i anställningsförhållande till Kommun- och landskapsarbetsgivarna KT och på dem som sköter ett förtroendeuppdrag tillämpas bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar när de fullgör uppgifter enligt denna lag.

På Kommun- och landskapsarbetsgivarna KT:s verksamhet tillämpas vad som i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) föreskrivs om myndigheter.

Trots bestämmelserna om sekretess i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet har Kommun- och landskapsarbetsgivarna KT rätt att av kommunerna, samkommunerna, landskapen och de i 4 § 2 mom. avsedda medlemssamfunden få de upplysningar som den behöver för att fullgöra sina uppgifter enligt 3 §.

Kommun- och landskapsarbetsgivarna KT har för stt fullgöra sina uppgifter enligt 3 § rätt att av statliga myndigheter få de upplysningar som kommunerna, samkommunerna, landskapen och de medlemssamfund som avses i 4 § 2 mom. har gett in till de statliga myndigheterna.

Trots bestämmelsen om sekretess i 24 § 1 mom. 18 punkten i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet har finansministeriet rätt att av Kommun- och landskapsarbetsgivarna KT och landskapen få de upplysningar som den representant som avses i 6 § 6 mom. i denna lag behöver för att fullgöra sina uppgifter.

Denna lag träder i kraft den 20 .

Genom denna lag upphävs lagen om kommunala arbetsmarknadsverket (254/1993) .

Det representantmöte som avses i 6 § 7 mom. ska sammankallas första gången senast den 31 maj 2018. Representantmötet utser medlemmarna i den företagssektion som avses i 6 § och godkänner företagssektionens arbetsordning. Mötet sammankallas av Kommun- och landskapsarbetsgivarna KT:s byrå senast fyra veckor före mötet. Varje medlemssamfund har en röst på mötet och dessutom en röst för varje nytt belopp om två miljoner euro av lönesumman. Ett medlemssamfund får dock inte rösta med mer än hälften av det röstetal som är företrätt på mötet.

Kommun- och landskapsarbetsgivarna KT:s beslutanderätt utövas av den delegation som avses i 2 § i lagen om kommunala arbetsmarknadsverket (254/1993) tills de nya sektionerna vid Kommun- och landskapsarbetsgivarna KT har förordnats och den nya styrelsen har valts.

De anställda hos Finlands Kommunförbund rf som vid ikraftträdandet av denna lag är verksamma i uppgifter vid kommunala arbetsmarknadsverket övergår till anställning hos Kommun- och landskapsarbetsgivarna KT. Övergången ska betraktas ske vid överlåtelse av rörelse enligt 1 kap. 10 § i arbetsavtalslagen (55/2001).

Vad som någon annanstans föreskrivs om kommunala arbetsmarknadsverket eller kommunala avtalsdelegationen gäller efter lagens ikraftträdande Kommun- och landskapsarbetsgivarna KT.

De ärenden som är anhängiga vid kommunala arbetsmarknadsverket, gällande förbindelser och avtal samt rättigheter och skyldigheter som följer av dem överförs när denna lag träder i kraft till Kommun- och landskapsarbetsgivarna KT, om inte något annat följer av deras innehåll. Kommun- och landskapsarbetsgivarna KT ersätter vid i kraftträdandet av denna lag kommunala arbetsmarknadsverket som part i arbets- och tjänstekollektivavtal och andra motsvarande arbetsmarknadsavtal.

Trots 11 § tas betalningsandelarna för Kommun- och landskapsarbetsgivarna KT:s medlemssamfund till och med den 31 december 2018 ut i enlighet med 6 § i den upphävda lagen om kommunala arbetsmarknadsverket. Förskotten på 2019 års betalningsandelar bestäms på grundval av medlemssamfundens lönesumma i januari 2019.

Keva har till uppgift att sköta

1) verkställigheten av pensionsskyddet för kommunsektorns personal, landskapens personal, de statsanställda, evangelisk-lutherska kyrkans personal och Folkpensionsanstaltens personal enligt pensionslagen för den offentliga sektorn (81/2016) samt de uppgifter som anges i den lagen,

Kommuner, samkommuner och landskap samt Keva, Kommunernas garanticentral och Kommun- och landskapsarbetsgivarna KT är medlemssamfund i Keva.

Till Keva kan som medlemssamfund ansluta sig

3) ett sådant aktiebolag och en sådan stiftelse som ett eller flera i 1 mom. nämnda medlemssamfund har bestämmande inflytande i enligt 1 kap. 5 § i bokföringslagen (1336/1997) och som bistår vid produktionen av tjänster som skötseln av kommunernas och landskapens lagstadgade uppgifter förutsätter och funktioner som direkt betjänar dessa,

Kevas utgifter för skötseln av pensionsskyddet för medlemssamfundens personal fördelas på medlemssamfunden med iakttagande av 19 a–19 c §. Finansministeriet fastställer totalbeloppet av utjämningsavgiften enligt 19 c § på framställning av Keva.

Keva beslutar om beloppet av de pensionsavgifter som samlas in hos medlemssamfunden och om utjämningsavgiftens belopp. Keva meddelar närmare föreskrifter om grunderna för betalningen av avgifterna. Pensionsavgifterna för medlemssamfunden ska i genomsnitt följa samma nivå som arbetsgivares genomsnittliga arbetspensionsförsäkringsavgift enligt lagen om pension för arbetstagare.

Av medlemssamfunden kan tas ut förskott på de avgifter som föreskrivs i 19 a–19 c §.

Den arbetsinkomstbaserade pensionsavgiften ska för varje medlemssamfund bestämmas utifrån de sammanlagda beloppen av de i 85 § i pensionslagen för den offentliga sektorn avsedda arbetsinkomsterna för personer som är anställda hos medlemssamfundet.

Invalidpensionsavgiften ska bestämmas med beaktande av såväl medlemssamfundets sammanlagda belopp av i 85 § i pensionslagen för den offentliga sektorn avsedda arbetsinkomster som medlemssamfundets faktiska utgift för invalidpensions- och rehabiliteringsersättningar eller någondera av dessa.

Utjämningsavgiften ska utöver pensionsavgifterna enligt 19 a och 19 b § täcka pensionsavgifterna på lång sikt. Utjämningsavgift betalas av landskapen och kommunerna.

Utjämningsavgiften fördelas mellan landskapen och kommunerna i förhållande till landskapens och kommunernas andel av arbetsinkomsterna enligt 85 § i pensionslagen för den offentliga sektorn vid denna lags ikraftträdande. Denna fördelning används åren 2019—2028. Vid beräkning av fördelningen räknas som landskapens arbetsinkomster arbetsinkomsterna för den personal som övergår till landskapen enligt lagen om införande av landskapslagen och lagen om ordnande av social- och hälsovård ( / ). Som landskapens arbetsinkomster räknas dessutom de i 85 § i pensionslagen för den offentliga sektorn avsedda arbetsinkomsterna för anställda i bolag som producerar social- och hälsovårdstjänster där aktieinnehavet övergår från en kommun eller samkommun till ett landskap i samband med inrättandet av landskapen. Som kommunernas arbetsinkomster räknas de i 85 § i pensionslagen för den offentliga sektorn avsedda arbetsinkomsterna för personal som blir kvar hos kommunerna, samkommunerna, bolagen, stiftelserna och föreningarna.

Landskapens andel fördelas mellan landskapen i förhållande till den statliga finansieringen enligt lagen om landskapens finansiering ( / ). Kommunernas andel fördelas mellan kommunerna varje år i förhållande till skattefinansieringen enligt kommunernas senast fastställda bokslut. Med kommunens skattefinansiering avses kommunens kommunalskatte-, fastighetsskatte- och samfundsskatteinkomster samt de statsandelar som kommunen beviljas med stöd av lagen om statsandel för kommunal basservice (1704/2009), lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet (1705/2009) och lagen om fritt bildningsarbete (632/1998). Vid beräkning av kommunens andel beaktas dock inte den höjning av statsandelen enligt prövning som avses i 30 § i lagen om statsandel för kommunal basservice.

Denna lag träder i kraft den 201 . Dess 19 och 19 a–19 c § träder dock i kraft först den 1 januari 2019.

Denna lag innehåller bestämmelser om förrättande av

1) val av riksdagsledamöter (riksdagsval),

2) val av republikens president (presidentval),

3) landskapsval,

4) kommunalval,

5) val av finländska ledamöter till Europaparlamentet (Europaparlamentsval).

Bestämmelser om val finns dessutom i grundlagen, landskapslagen ( / ) och kommunallagen (410/2015). Bestämmelser om landskapsval och kommunalval som förrättas i landskapet Åland finns i landskapets lagstiftning.

Bestämmelser om rösträtt vid landskapsval finns i landskapslagen. Bestämmelser om rösträtt vid kommunalval finns i grundlagen och kommunallagen.

Bestämmelser om valbarhet vid riksdagsval och om behörighet att bli vald till republikens president finns i grundlagen. Bestämmelser om valbarhet vid landskapsval finns i landskapslagen och om valbarhet vid kommunalval i kommunallagen. Bestämmelser om valbarhet vid Europaparlamentsval finns i 164 § i denna lag.

För riksdagsval indelas landet utgående från landskapsindelningen i följande valkretsar:

6) Tavastlands valkrets, som omfattar kommunerna Asikkala, Forssa, Hartola, Hattula, Hausjärvi, Heinola, Hollola, Humppila, Iitti, Janakkala, Jockis, Kärkölä, Lahtis, Loppi, Orimattila, Padasjoki, Riihimäki, Sysmä, Tammela, Tavastehus och Ypäjä,

7) Birkalands valkrets, som omfattar kommunerna Akaa, Birkala, Ikalis, Juupajoki, Kangasala, Kihniö, Kuhmoinen, Lempäälä, Mänttä-Vilppula, Nokia, Orivesi, Parkano, Punkalaidun, Pälkäne, Ruovesi, Sastamala, Tammerfors, Tavastkyro, Urjala, Valkeakoski, Vesilahti, Virdois och Ylöjärvi,

8) Sydöstra Finlands valkrets, som omfattar kommunerna Enonkoski, Fredrikshamn, Hirvensalmi, Imatra, Juva, Kangasniemi, Kotka, Kouvola, Lemi, Luumäki, Miehikkälä, Mäntyharju, Nyslott, Parikkala, Pertunmaa, Pieksämäki, Puumala, Pyttis, Rantasalmi, Rautjärvi, Ruokolahti, Savitaipale, S:t Michel, Sulkava, Taipalsaari, Villmanstrand och Virolahti,

9) Savolax-Karelens valkrets, som omfattar kommunerna Heinävesi, Idensalmi, Ilomants, Joensuu, Jorois, Juankoski, Juuka, Kaavi, Keitele, Kitee, Kiuruvesi, Kontiolahti, Kuopio, Lapinlahti, Leppävirta, Lieksa, Liperi, Nurmes, Outokumpu, Pielavesi, Polvijärvi, Rauta-lampi, Rautavaara, Rääkkylä, Siilinjärvi, Sonkajärvi, Suonenjoki, Tervo, Tohmajärvi, Tuusniemi, Valtimo, Varkaus, Vesanto och Vieremä,

11) Mellersta Finlands valkrets, som omfattar kommunerna Hankasalmi, Joutsa, Jyväskylä, Jämsä, Kannonkoski, Karstula, Keuruu, Kinnula, Kivijärvi, Konnevesi, Kyyjärvi, Laukaa, Luhanka, Multia, Muurame, Petäjävesi, Pihtipudas, Saarijärvi, Toivakka, Uurainen, Viitasaari och Äänekoski,

Vid landskapsval är landskapet valkrets och vid kommunalval är kommunen valkrets.

Förhandsröstningsställen är

1) de allmänna förhandsröstningsställen i hemlandet om vars antal och placering kommunstyrelsen beslutar och av vilka det ska finnas åtminstone ett i varje kommun, om inte något annat följer av särskilda skäl,

2) de finska beskickningar och deras verksamhetsställen som anges genom förordning av statsrådet samt vid landskapsval och kommunalval de allmänna förhandsröstningsställen i landskapet Åland som anges genom förordning av statsrådet,

3) sjukhus, verksamhetsenheter inom socialvården som lämnar vård dygnet runt och andra genom beslut av kommunstyrelsen angivna verksamhetsenheter inom socialvården samt straffanstalter (anstalt),

4) finska fartyg som befinner sig utomlands när förhandsröstning verkställs.

Landskapsfullmäktige ska i landskapet tillsätta en landskapsvalnämnd för sin mandatperiod. Landskapsvalnämnden består av en ordförande, en vice ordförande och tre andra medlemmar samt ett behövligt antal ersättare, dock minst fem. Ersättarna ska ställas i den ordning i vilken de träder i stället för medlemmarna. Både medlemmarna och ersättarna ska i den utsträckning det är möjligt företräda de grupper av röstande som vid föregående landskapsval ställt upp kandidater i landskapet. En medlem eller ersättare som enligt en kandidatansökan som lämnats till landskapsvalnämnden har ställts upp som kandidat för ett parti eller en valmansförening vid landskapsvalet kan inte delta i landskapsvalnämndens arbete vid valet i fråga.

Landskapsvalnämnden ska lämna sina kontaktuppgifter till Befolkningsregistercentralen på det sätt som centralen föreskriver.

Landskapsvalnämnden är beslutför med fem medlemmar. Om en ersättare har avlidit, har förhinder eller är jävig, får landskapsstyrelsen vid behov förordna en tillfällig ersättare.

Bestämmelser om jäv för landskapsvalnämndens medlemmar och deras ersättare finns i 27—30 § i förvaltningslagen.

Landskapsvalnämnden anställer en sekreterare och annan behövlig personal. Den beslutar om rätt att närvara och yttra sig vid nämndens sammanträden för andra personer än de som på grund av sina uppgifter enligt denna lag har rätt att delta i sammanträdena.

På landskapsvalnämnden tillämpas inte den i landskapslagen avsedda förvaltningsstadgans bestämmelser om rätten för landskapsstyrelsens företrädare och landskapsdirektören att närvara och yttra sig vid sammanträden eller om rätten att ta upp ett ärende till behandling i ett högre organ.

Följande uppgifter om varje röstberättigad tas in i rösträttsregistret, sådana de är i befolkningsdatasystemet den 51 dagen före valdagen klockan 24:

1) personbeteckning,

2) fullständigt namn,

3) vid riksdagsval, presidentval och Europaparlamentsval den valkrets som avses i 5 § och vid landskapsval landskapet,

4) hemkommun i Finland enligt lagen om hemkommun,

5) röstningsområde,

6) röstningsställe på valdagen och adressen till det,

7) modersmål, om detta är danska, isländska, norska eller svenska,

8) vid riksdagsval, presidentval och Europaparlamentsval den stat där den röstberättigade är bosatt, om staten inte är Finland,

9) den magistrat inom vars verksamhetsområde hemkommunen finns,

10) datum för införande i registret,

11) uppgift om en sådan spärrmarkering som avses i 36 § i lagen om befolkningsdatasystemet och Befolkningsregistercentralens certifikattjänster.

Om den röstberättigade inte har hemkommun i Finland den 51 dagen före valdagen, ska folkbokföringskommunen enligt lagen om hemkommun antecknas i rösträttsregistret i stället för hemkommunen. Om folkbokföringskommunen inte längre hör till finskt territorium, ska Helsingfors antecknas i stället för den. Om en sådan medborgare i en annan stat som är röstberättigad vid landskapsval och kommunalval eller Europaparlamentsval inte har hemkommun i Finland, ska rösträttskommunen antecknas i rösträttsregistret i stället för hemkommunen. Den röstberättigade hör i detta fall till det röstningsområde som fullmäktige med stöd av 8 § 1 mom. har bestämt i fråga om de röstberättigade som i befolkningsdatasystemet inte har antecknats vid någon fastighet.

Vid landskapsval och kommunalval införs i rösträttsregistret, utöver vad som föreskrivs i 18 § 2 mom., för varje röstberättigad som inte är finsk medborgare uppgift om

1) medborgarskap,

2) den tidsperiod han eller hon utan avbrott har haft hemkommun i Finland, om inte han eller hon är medborgare i en annan medlemsstat i Europeiska unionen eller i Island eller Norge.

Befolkningsregistercentralen utarbetar över var och en som införts i rösträttsregistret ett meddelandekort, som innehåller följande uppgifter:

1) de uppgifter som avses i 18 § 2 mom. 2, 5 och 6 punkten,

2) den adress som för den röstberättigade finns införd i befolkningsdatasystemet den 51 dagen före valdagen klockan 24,

3) det val och den valkrets eller det landskap och den kommun där kortets mottagare har rösträtt,

4) valdagen och förhandsröstningsperioden,

5) kontaktinformationen till den magistrat som antecknats som kortets avsändare och till den kommunala centralvalnämnden,

6) det register eller datasystem som uppgifterna på kortet grundar sig på,

7) av justitieministeriet utarbetade anvisningar om kortets användning och om förfarandet vid röstning.

Befolkningsregistercentralen ska i god tid före landskapsval, kommunalval och Europaparlamentsval i möjligaste mån på lämpligt sätt meddela alla medborgare i andra medlemsstater i Europeiska unionen som uppfyller villkoren för rösträtt att de enligt uppgifterna i befolkningsdatasystemet kommer att ha rösträtt och vara valbara vid valet samt informera om det förfarande som ska iakttas för utövande av rösträtten och rätten att bli uppställd som kandidat.

Kandidatansökningarna behandlas

1) vid riksdagsval av valkretsnämnden,

2) vid presidentval och Europaparlamentsval av Helsingfors valkretsnämnd,

3) vid landskapsval av landskapsvalnämnden,

4) vid kommunalval av den kommunala centralvalnämnden.

En kungörelse ska avfattas om beslutet. Kungörelsen ska delges de valombud som partierna har uppgett och hållas framlagd i myndighetens sammanträdeslokal. Kungörelsen ska vid landskapsval offentliggöras på det sätt som landskapets tillkännagivanden görs kända och vid kommunalval på det sätt som kommunala tillkännagivanden görs kända samt vid övriga val offentliggöras i den officiella tidningen.

Vid riksdagsval, landskapsval, kommunalval och Europaparlamentsval utlottas

1) den inbördes ordningen mellan å ena sidan de partier som inte har ingått valförbund och å andra sidan valförbunden,

2) inom valförbunden den inbördes ordningen mellan de partier som har bildat valförbund,

3) den inbördes ordningen mellan de gemensamma listorna.

Justitieministeriet tar vid behov valkretsvis, landskapsvis eller kommunvis ur det riksomfattande kandidatregistret en utskrift som upptar de uppgifter om varje kandidat som finns i sammanställningen av kandidatlistorna. Ministeriet ska se till att ett behövligt antal exemplar av utskriften sänds till de kommunala centralvalnämnderna, valbestyrelserna och valförrättarna vid förhandsröstningsställena i hemlandet samt till utrikesministeriet för vidare utdelning till de finska beskickningar och finska fartyg som är förhandsröstningsställen.

Landskapsvalnämnden ska se till att ett behövligt antal sammanställningar av kandidatlistorna vid landskapsval sänds till

1) de kommunala centralvalnämnderna i landskapet för vidare utdelning till valnämnderna, valbestyrelserna och valförrättarna,

2) valombuden för de partier, de gemensamma listor och de valmansföreningar utanför de gemensamma listorna som har ställt upp kandidater i landskapet,

3) justitieministeriet.

Den röstande ska ges tillfälle att ta del av sammanställningen av kandidatlistorna för valet i fråga inom sin valkrets, sitt landskap eller sin kommun, av sammanställningen av kandidatlistorna för Europaparlamentsvalet, av kandidatförteckningen för presidentvalet eller av det riksomfattande kandidatregistret eller av en utskrift ur det.

Den röstande får vid riksdagsval, landskapsval och kommunalval rösta på en kandidat som är upptagen i sammanställningen av kandidatlistorna inom den valkrets, det landskap eller den kommun där den röstande antecknats som röstberättigad vid valet i fråga, vid Europaparlamentsval på en kandidat i sammanställningen av kandidatlistorna och vid presidentval på en kandidat i kandidatförteckningen för presidentvalet.

Vid riksdagsval, presidentval och Europaparlamentsval ska den kommunala centralvalnämnden tillsluta valkuverten i ett hållbart omslag, sorterade enligt röstningsområde. Till försändelsen fogas uppgifter om antalet valkuvert i varje grupp som kuverten har sorterats i. Försändelsen förseglas och på omslaget antecknas valkretsnämndens adress och avsändaren. Försändelsen ska skyndsamt sändas till valkretsnämnden på det sätt som denna bestämmer.

Den röstande får vid riksdagsval, landskapsval och kommunalval rösta på en kandidat som är upptagen i sammanställningen av kandidatlistorna inom den valkrets, det landskap eller den kommun där den röstande antecknats som röstberättigad vid valet i fråga, vid Europaparlamentsval på en kandidat i sammanställningen av kandidatlistorna och vid presidentval på en kandidat i kandidatförteckningen för presidentvalet.

Ordföranden eller vice ordföranden och en annan medlem av valnämnden ska utan dröjsmål tillsammans föra den försändelse som innehåller röstsedlarna och den försändelse som innehåller valprotokollet vid landskapsval och kommunalval till den kommunala centralvalnämnden och vid andra val till valkretsnämnden.

Räkningen av de röstsedlar som getts in vid förhandsröstningen och kontrollräkningen av de röstsedlar som getts in vid röstningen på valdagen sköts

1) vid riksdagsval, presidentval och Europaparlamentsval av valkretsnämnden vid dess sammanträde,

2) vid landskapsval och kommunalval av den kommunala centralvalnämnden vid dess sammanträde.

Bestämmelser om val av ersättare i fullmäktige finns i 17 § kommunallagen.

Blir antalet ersättare under fullmäktiges mandatperiod ofullständigt, ska den kommunala centralvalnämnden på begäran av fullmäktiges ordförande förordna nya ersättare i enlighet med 17 § kommunallagen.

Om alla ersättarplatser inte kan besättas så som föreskrivs i denna paragraf, förblir antalet ersättare ofullständigt.

I II avdelningen finns bestämmelser om uträknande av kandidaternas röstetal vid presidentval, landskapsval och Europaparlamentsval, om sättet att räkna ut, bestämma, fastställa och offentliggöra resultatet av dessa val och om tillkännagivande av resultatet.

Dessutom får beslutet på den grunden att valet har skett i oriktig ordning och att detta har kunnat inverka på valresultatet överklagas av

1) varje röstberättigad person inom valkretsen, landskapet eller kommunen i fråga,

2) landskapsmedlemmarna vid landskapsval och kommunmedlemmarna vid kommunalval.

Om ett beslut eller en åtgärd av valmyndigheten har varit lagstridigt och lagstridigheten uppenbart har kunnat inverka på valresultatet, ska nyval utlysas i valkretsen, landskapet eller kommunen i fråga eller vid Europaparlamentsval i hela landet, om inte valresultatet kan rättas.

Om valkretsnämnden, landskapsvalnämnden eller den kommunala centralvalnämnden har förfarit lagstridigt vid uträkningen eller fastställandet av valresultatet och om lagstridigheten har inverkat på valresultatet, ska detta rättas.

Vid landskapsval ska förvaltningsdomstolens beslut delges ändringssökanden, landskapsstyrelsen och landskapsvalnämnden, partiernas och de gemensamma listornas valombud och, om det genom beslutet har bestämts att valresultatet ska rättas eller nyval utlysas, justitieministeriet. Landskapsvalnämnden ska utan dröjsmål tillkännage förvaltningsdomstolens beslut genom att hålla beslutet framlagt för en tid av sju dagar på det sätt som landskapets tillkännagivanden görs kända.

Vid kommunalval ska förvaltningsdomstolens beslut delges ändringssökanden, kommunstyrelsen och den kommunala centralvalnämnden, partiernas och de gemensamma listornas valombud och, om det genom beslutet har bestämts att valresultatet ska rättas eller nyval utlysas, justitieministeriet. Den kommunala centralvalnämnden ska utan dröjsmål tillkännage förvaltningsdomstolens beslut genom att hålla beslutet framlagt för en tid av sju dagar på det sätt som kommunala tillkännagivanden görs kända.

Om det i beslutet har bestämts att valresultatet ska rättas eller nyval utlysas, har de besvärsrätt som nämns i 101 § samt vid landskapsval även landskapsstyrelsen och vid kommunalval även kommunstyrelsen. De som inte har delgetts beslutet särskilt anses ha fått kännedom om beslutet när beslutet första gången kungjordes i en sändning från en inrättning som bedriver rundradioverksamhet eller när det anslogs på det sätt som avses i 104 §.

Om nyval utlyses med anledning av besvär, är valdagen för nyvalet

1) vid riksdagsval och Europaparlamentsval den första söndagen sedan 50 dagar har förflutit från det att besvärsmyndighetens beslut har vunnit laga kraft,

2) vid landskapsval den söndag som landskapsvalnämnden bestämmer och vid kommunalval den söndag som den kommunala centralvalnämnden bestämmer sedan högst 90 dagar har förflutit från det att besvärsmyndighetens beslut har vunnit laga kraft.

Förrättandet av nyval sköts av samma valmyndigheter som vid det upphävda valet. Om landskapsvalnämndens eller den kommunala centralvalnämndens mandatperiod likväl redan har löpt ut, sköts förrättandet av val av den nämnd som kommit i stället.

Vid nyval iakttas samma indelning i röstningsområden och används samma lagakraftvunna rösträttsregister och samma sammanställning av kandidatlistorna som vid det upphävda valet, om inte något annat bestäms i besvärsmyndighetens beslut. Befolkningsregistercentralen ska se till att ett nytt meddelandekort sänds till dem som införts i rösträttsregistret. Förhandsröstning förrättas endast i den valkrets, det landskap eller den kommun som det utlysta nyvalet gäller. Vid förrättandet av nyval tillämpas i övrigt vad som föreskrivs om ordinarie val.

Resultatet av nyval vid riksdagsval ska genast meddelas riksdagen, resultatet av nyval vid landskapsval landskapsfullmäktige i fråga och resultatet av nyval vid kommunalval fullmäktige i kommunen i fråga.

Valdagen vid landskapsval är den tredje söndagen i april.

Landskapsval förrättas i samband med kommunalval.

Landskapsvalnämnden ska kungöra hur många fullmäktigeledamöter som ska väljas i landskapet. Kungörelsen ska utan dröjsmål offentliggöras på det sätt som landskapets tillkännagivanden görs kända. Kungörelsen kan utfärdas i samband med den kungörelse som nämns i 34 § 2 mom.

Vid landskapsval får kandidater ställas upp av

1) partier,

2) röstberättigade som har bildat en valmansförening.

När kandidater ställs upp har två eller flera partier rätt att sluta sig samman till ett valförbund genom att komma överens om det sinsemellan. Två eller flera valmansföreningar har på motsvarande sätt rätt att bilda en gemensam lista.

Ett parti, ett valförbund eller en gemensam lista har rätt att i landskapet ställa upp ett antal kandidater som är högst en och en halv gång så stort som antalet fullmäktigeledamöter som ska utses vid valet.

En och samma person får vid samma val ställas upp som kandidat endast för ett parti eller en valmansförening.

Ett partis kandidater ställs upp av en förening som företräder partiets personmedlemmar i landskapet och som av partiet anmälts till landskapsvalnämnden.

För att bilda en valmansförening som ställer upp en kandidat vid landskapsval krävs minst 100 röstberättigade personer som har hemkommun i landskapet.

En valmansförening bildas genom att det upprättas en daterad och undertecknad stiftelseurkund, som ska innehålla följande uppgifter:

1) omnämnande av vilket landskapsval det är fråga om,

2) kandidatens namn och titel, yrke eller syssla som anges med högst två uttryck, samt hemkommun,

3) varje medlems namn, födelsetid och adress,

4) en av varje medlem undertecknad försäkran om att han eller hon vid det aktuella valet är röstberättigad i landskapet i fråga,

5) valmansföreningens valombuds och valombudets ersättares namn och kontaktinformation.

En röstberättigad kan vara medlem av endast en valmansförening. Om en röstberättigad blivit medlem av två eller flera valmansföreningar, ska landskapsvalnämnden stryka den röstberättigades namn från samtliga stiftelseurkunder.

Varje parti som ställer upp kandidater och varje valmansförening som ställer upp en kandidat ska ha ett valombud och för varje valombud en ersättare. Dessutom ska valmansföreningar som har bildat en gemensam lista bemyndiga något av valombuden för valmansföreningarna att vara den gemensamma listans valombud och ett annat ombud att vara dennes ersättare.

Ett partis eller en gemensam listas valombud får inte vara valombud för ett annat parti eller en annan gemensam lista. En valmansförenings valombud får inte vara valombud för ett parti eller för någon annan gemensam lista än den till vilken valombudets valmansförening hör och inte för en annan valmansförening. Ett partis eller en valmansförenings valombud får inte vara medlem eller ersättare i landskapsvalnämnden.

En ansökan, ett meddelande eller en rättelse som avses i denna lag får på valombudets vägnar göras av en av valombudet skriftligen bemyndigad person. Vad som i denna lag föreskrivs om ett partis, en gemensam listas och en valmansförenings valombud tillämpas också på valombudets ersättare.

Ett partis, en gemensam listas eller en valmansförenings valombud ska ge in kandidatansökan till landskapsvalnämnden senast den 40 dagen före valdagen före klockan 16.

Till ett partis kandidatansökan ska fogas

1) ett förslag till partiets kandidatlista, där varje kandidats namn och titel, yrke eller syssla som anges med högst två uttryck samt hemkommun ska nämnas i den ordning i vilken kandidaterna tas upp i sammanställningen av kandidatlistorna; vid sidan av eller i stället för kandidatens förnamn kan det användas ett annat allmänt känt tilltalsnamn eller förnamnet förkortat; kandidatlistan får inte innehålla några andra anteckningar, utom då sådana behövs för att precisera kandidatens identitet,

2) ett av varje kandidat undertecknat och med kandidatens personbeteckning försett samtycke till att ställa upp som kandidat för det parti som nominerat honom eller henne och samtycke till att ta emot uppdraget som fullmäktigeledamot samt en försäkran om att han eller hon inte vid samma landskapsval har samtyckt till att ställa upp som kandidat för något annat parti eller för någon valmansförening,

3) ett meddelande från dem som har rätt att teckna partiets namn om att den förening på vars vägnar partiets valombud uppträder företräder partiets personmedlemmar i landskapet,

4) ett meddelande från den förening som företräder partiet med partiets valombuds och valombudets ersättares namn, personbeteckning och kontaktinformation samt fullmakt av föreningen för partiets valombud och valombudets ersättare.

Partiets valombud ska datera och underteckna kandidatansökan och i den försäkra att kandidaterna är valbara.

Om flera partier har kommit överens om att sluta sig samman till ett valförbund, ska det göras en gemensam anmälan om detta där de partier som ingår i valförbundet räknas upp. Anmälan ska undertecknas av valombuden för alla partier i valförbundet. Valombudet för ett parti som anslutit sig till valförbundet ska lämna landskapsvalnämnden anmälan samtidigt med partiets kandidatansökan.

Till en valmansförenings kandidatansökan ska fogas

1) ett förslag till valmansföreningens kandidatlista som innehåller de uppgifter om kandidaten som avses i 143 h § 1 mom. 1 punkten,

2) ett av kandidaten undertecknat och med kandidatens personbeteckning försett samtycke till att ställa upp som kandidat för den valmansförening som nominerat honom eller henne och samtycke till att ta emot uppdraget som fullmäktigeledamot samt en försäkran om att han eller hon inte vid samma landskapsval har samtyckt till att ställa upp som kandidat för någon annan valmansförening eller för något parti,

3) valmansföreningens stiftelseurkund.

Valmansföreningens valombud ska datera och underteckna kandidatansökan och i den ange sin personbeteckning och försäkra att kandidaten är valbar och att valmansföreningens medlemmar själva har undertecknat stiftelseurkunden.

Om en valmansförening har kommit överens om en gemensam lista med en eller flera andra valmansföreningar, ska anmälan om den gemensamma listan och de valmansföreningar som hör till den samt om deras kandidater i den ordning i vilken kandidaterna tas upp i sammanställningen av kandidatlistorna ges in samtidigt med valmansföreningens kandidatansökan. Anmälan undertecknas av valombuden för de valmansföreningar som bildat den gemensamma listan.

I anmälan ska dessutom den gemensamma listans valombuds och valombudets ersättares namn och kontaktinformation nämnas.

I anmälan kan det föreslås att det i sammanställningen av kandidatlistorna ska tas in en beteckning för den gemensamma listan i vilken uttrycket "gemensam lista" ska ingå. Beteckningen får inte vara olämplig, inte heller till sin betydelse alltför allmän eller annars missvisande. I en beteckning får det alltid ingå ett i föreningsregistret infört namn, om föreningen bevisligen har gett de valmansföreningar som bildat den gemensamma listan sitt tillstånd att använda det namnet. I beteckningen får dock inte namnet på ett i partiregistret infört parti ingå.

Varje kommunal centralvalnämnd ska vid ett sammanträde som börjar senast klockan 18 den tredje dagen efter valdagen fastställa det röstetal som respektive kandidat samt parti, valförbund eller gemensamma lista sammanlagt har fått i kommunen vid landskapsvalet och utan dröjsmål på det sätt som justitieministeriet bestämmer meddela landskapsvalnämnden de fastställda röstetalen och det totala antalet röster samt antalet ogiltiga röster som avgetts vid valet.

Efter att ha mottagit ett meddelande enligt 1 mom. av samtliga kommunala centralvalnämnder ska landskapsvalnämnden utan dröjsmål fastställa resultatet i landskapsvalet med iakttagande av vad som i 88—91 § föreskrivs om uträkning av jämförelsetal, lottning och bestämmande av valresultatet.

Landskapsvalnämnden ska utan dröjsmål så snart valresultatet fastställts

1) offentliggöra protokollet med valresultatet tillsammans med besvärsanvisning för en tid av sju dagar på det sätt som landskapets tillkännagivanden görs kända,

2) lämna landskapsfullmäktige en förteckning över dem som blivit valda till fullmäktige och deras ersättare och tillkännage förteckningen på det sätt som landskapets tillkännagivanden görs kända,

3) underrätta justitieministeriet om valresultatet på det sätt som ministeriet bestämmer.

Bestämmelser om val av ersättare finns i 19 § i landskapslagen.

Om antalet ersättare under tiden för fullmäktiges mandatperiod blir ofullständigt, ska landskapsvalnämnden på begäran av fullmäktiges ordförande i enlighet med 19 § i landskapslagen förordna nya ersättare.

Om alla ersättarplatser inte kan besättas så som föreskrivs denna paragraf, förblir antalet ersättare ofullständigt.

Kommunalval förrättas i samband med landskapsval.

184 §

Närvarorätt för valombud och valobservatörer

Valombuden för partierna och de gemensamma listorna och valombuden för valmansföreningarna utanför de gemensamma listorna eller personer som dessa valombud skriftligen bemyndigat särskilt för varje valmyndighet har rätt att vara närvarande vid de sammanträden som valkretsnämnden, landskapsvalnämnden, den kommunala centralvalnämnden och valnämnden håller för att bestämma kandidaternas nummer, ordna och räkna röstsedlarna eller bestämma valresultatet.

På medlemmar av valkretsnämnden, landskapsvalnämnden, den kommunala centralvalnämnden, valnämnden eller valbestyrelsen och på valförrättare och andra personer tillämpas bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar när de är verksamma som valmyndigheter enligt denna lag.

Landskapet svarar för kostnaderna för landskapsvalnämndens verksamhet.

Varje kommun svarar för kostnaderna för den kommunala centralvalnämnden, valnämnderna, valbestyrelserna, valförrättarna på de allmänna förhandsröstningsställena och vid hemmaröstning samt för andra än i 1 mom. avsedda kostnader som föranleds av att val förrättas. Vid riksdagsval, presidentval och Europaparlamentsval betalar justitieministeriet som engångsersättning till kommunen ett belopp som ministeriet fastställer för varje kommuninvånare som har rösträtt i valet. Vid landskapsval betalar landskapet kommunen ersättning för de kostnader som landskapsvalet orsakat.

Landskapsval förrättas första gången i samband med presidentvalet 2018.

Inför det första landskapsvalet ska ett temporärt beredningsorgan inom landskapsförvaltningen i god tid före valet tillsätta en landskapsvalnämnd vars medlemmar ska företräda de grupper av röstande som vid föregående kommunalval ställt upp kandidater i landskapets kommuner. På landskapsvalnämnden tillämpas i övrigt vad som föreskrivs i 12 a och 12 b §.

Vid det första landskapsvalet iakttas samma tidtabell för kandidatuppställningen som vid presidentval. Kandidaterna i landskapsvalet tilldelas nummer i sammanställningen av kandidatlistorna, med 22 som första nummer.

Den kommunala centralvalnämnden ska sända de valkuvert som godkänts i landskapsvalet till valkretsnämnden på det sätt som föreskrivs i 64 §. Valnämnden ska ge in de röstsedlar i landskapsvalet som getts vid röstningen på valdagen till valkretsnämnden på det sätt som föreskrivs i 81 §.

I det första landskapsvalet sköter valkretsnämnderna räkningen av förhandsrösterna, vilken får inledas tidigast klockan 12 på valdagen eller av särskilda skäl enligt nämndens prövning också tidigare, dock tidigast klockan 9. Valkretsnämnderna sköter kontrollräkningen av de röster som avgetts på valdagen enligt följande:

1) Helsingfors valkretsnämnd räknar de röster som avgetts i Helsingfors,

2) Nylands valkretsnämnd räknar rösterna i landskapet Nyland, dock inte de röster som avgetts i Helsingfors,

3) Egentliga Finlands valkretsnämnd räknar rösterna i landskapet Egentliga Finland,

4) Satakunta valkretsnämnd räknar rösterna i landskapet Satakunta,

5) Tavastlands valkretsnämnd räknar rösterna i landskapen Egentliga Tavastland och Päijänne-Tavastland,

6) Birkalands valkretsnämnd räknar rösterna i landskapet Birkaland,

7) Sydöstra Finlands valkretsnämnd räknar rösterna i landskapen Kymmenedalen, Södra Karelen och Södra Savolax,

8) Savolax-Karelens valkretsnämnd räknar rösterna i landskapen Norra Savolax och Norra Karelen,

9) Vasa valkretsnämnd räknar rösterna i landskapen Södra Österbotten, Österbotten och Mellersta Österbotten,

10) Mellersta Finlands valkretsnämnd räknar rösterna i landskapet Mellersta Finland,

11) Uleåborgs valkretsnämnd räknar rösterna i landskapen Norra Österbotten och Kajanaland,

12) Lapplands valkretsnämnd räknar rösterna i landskapet Lappland.

Varje valkretsnämnd ska den tredje dagen efter valdagen vid ett sammanträde som inleds senast klockan 18 fastställa de röstetal som respektive kandidat samt parti, valförbund eller gemensamma lista har fått i landskapsvalet samt utan dröjsmål meddela landskapsvalnämnden i fråga de fastställda röstetalen, det totala antalet röster som avgetts i landskapsvalet och antalet ogiltiga röster. Landskapsvalnämnden fastställer resultatet i landskapsvalet med iakttagande av vad som i 88—91 § föreskrivs om uträkning av jämförelsetal, användning av lottning och bestämmande av valresultatet.

Denna lag träder i kraft den 20 .

I denna lag föreskrivs om kandidaters valfinansiering och om redovisning av finansieringen vid riksdagsval, presidentval, landskapsval, kommunalval och Europaparlamentsval.

En kandidat, en kandidats stödgrupp och någon annan sammanslutning som uteslutande arbetar för att stödja kandidaten får inte från en och samma givare ta emot bidrag, direkt eller indirekt, till ett värde som överstiger 3 000 euro vid kommunalval, 6 000 euro vid riksdagsval och landskapsval och 10 000 euro vid Europaparlamentsval. Bidrag från partier eller partiföreningar som avses i partilagen (10/1969) får dock vara större än detta, om de inte innehåller bidrag som förmedlas från någon annan givare och som överstiger det nämnda beloppet.

En kandidat, en kandidats stödgrupp och någon annan sammanslutning som uteslutande arbetar för att stödja kandidaten får inte ta emot bidrag för valkampanjen från staten, landskap, kommuner, samkommuner, statliga affärsverk, landskapens affärsverk eller kommunala affärsverk, offentligrättsliga föreningar, inrättningar eller stiftelser eller från bolag som staten, ett landskap eller en kommun har bestämmande inflytande i på det sätt som avses i 1 kap. 5 § i bokföringslagen (1336/1997). Detta gäller dock inte sedvanlig gästfrihet.

En kandidat, en kandidats stödgrupp och någon annan sammanslutning som uteslutande arbetar för att stödja kandidaten ska se till att det av sådan avgiftsbelagd reklam som ingår i valkampanjen eller är avsedd att stödja den framgår vem som betalar reklamen. Namnet på en enskild person får dock inte uppges utan dennes uttryckliga samtycke, om värdet av den reklam som personen betalat för är mindre än 800 euro vid kommunalval eller mindre än 1500 euro vid riksdagsval, landskapsval, Europaparlamentsval eller presidentval.

Skyldiga att redovisa sin valfinansiering är

1) vid riksdagsval de som valts till riksdagsledamöter och de som utses till ersättare när valresultatet fastställs,

2) vid presidentval de partier och valombuden för de valmansföreningar som ställt upp kandidater, eller valombudens ersättare,

3) vid landskapsval de som valts till fullmäktigeledamöter och de som valts till ersättare,

4) vid kommunalval de som valts till fullmäktigeledamöter och de som valts till ersättare,

5) vid Europaparlamentsval de som valts till ledamöter av Europaparlamentet och de som utses till ersättare när valresultatet fastställs samt den kandidat som är följande i den namnserie som avses i 91 § i vallagen (714/1998).

En kandidat som samtidigt har varit uppställd i både landskapsval och kommunalval men blivit vald endast i det ena, är redovisningsskyldig för valfinansieringen för bägge valen.

En redovisning ska innehålla följande:

1) omnämnande av vilket val det är fråga om,

2) kandidatens namn, titel, yrke eller uppdrag, det parti som ställt upp honom eller henne eller omnämnande av att kandidaten har varit kandidat för en valmansförening och vid riksdagsval den valkrets, vid landskapsval det landskap och vid kommunalval den kommun som kandidaten varit uppställd i,

3) de totala kostnaderna för valkampanjen samt specificerade enligt kostnaderna för valreklam i dagstidningar, gratistidningar och tidskrifter, radio, television, datanät och andra medier och för utomhusreklam, valtidningar, broschyrer och andra tryckalster, reklamplanering och valmöten samt övriga kostnader,

4) den totala valfinansieringen och finansieringen specificerad enligt kandidatens egna medel, lån som kandidaten har tagit upp, inbegripet utestående fakturor vid redovisningstidpunkten, och samtliga bidrag till kandidaten, kandidatens stödgrupp eller någon annan sammanslutning som uteslutande arbetar för att stödja kandidaten, grupperade enligt bidrag från enskilda personer, företag, partiet, partiföreningar och andra givare,

5) andra uppgifter om valfinansieringen och kostnaderna för valkampanjen som den redovisningsskyldige anser nödvändiga.

Varje enskilt bidrag och dess givare ska redovisas separat, om bidragets värde är minst 800 euro vid kommunalval eller minst 1 500 euro vid riksdagsval, landskapsval, Europaparlamentsval eller presidentval. Om bidraget har getts genom köp av specificerade varor eller tjänster eller på något annat motsvarande sätt mot vederlag, ska endast bidragets nettovärde redovisas separat. Om ett enskilt bidrag som ska redovisas separat innehåller ett bidrag som uppgår till minst ovannämnda belopp och förmedlas från en tredje part, ska mottagaren redovisa även uppgifter om vem som lämnat det förmedlade bidraget.

En redovisningsskyldig som samtidigt varit kandidat i både landskapsval och kommunalval ska lämna en gemensam redovisning med uppgifter om valfinansieringen för bägge valen. I fråga om bidrag som ska redovisas separat i en sådan redovisning iakttas vad som föreskrivs i 2 mom. om kommunalval.

Justitieministeriet ska till statens revisionsverk avgiftsfritt översända uppgifterna i det riksomfattande kandidatregister som avses i 43 § i vallagen och uppgifter om redovisningsskyldiga vid riksdagsval, landskapsval, kommunalval och Europaparlamentsval utan dröjsmål så snart valresultatet har fastställts och vid presidentval utan dröjsmål så snart kandidatuppställningen är klar.

Om en kandidat, kandidatens stödgrupp eller någon annan sammanslutning som uteslutande arbetar för att stödja kandidaten har tagit upp lån för att täcka kostnaderna för valkampanjen vid riksdagsval, landskapsval eller Europaparlamentsval, ska den redovisningsskyldige lämna uppgift till statens revisionsverk om lånebeloppet och om bidrag till ett värde av minst 1 500 euro som erhållits i syfte att betala lånet (efterhandsredovisning). Redovisningen ska göras kalenderårsvis under lånetiden under den valperiod som redovisningsskyldigheten hänför sig till.

Uppgifter om riksdagsval, landskapsval och kommunalval ska finnas tillgängliga i ett allmänt datanät i fem år, uppgifter om Europaparlamentsval i sex år och uppgifter om presidentval i sju år efter det att valresultatet har fastställts. Förhandsredovisningar från andra än de redovisningsskyldiga som avses i 5 § ska finnas tillgängliga i ett allmänt datanät i 30 dagar efter det att valresultatet har fastställts.

Denna lag träder i kraft den 20 .

Som bidrag till partiet eller partiföreningen räknas prestationer i pengar, varor och tjänster och andra motsvarande prestationer. Som bidrag betraktas dock inte

1) sedvanligt frivilligarbete och sedvanliga gratistjänster,

2) enligt verkligt värde prissatta prestationer som hänför sig till partiets eller partiföreningens sedvanliga organisationsverksamhet eller förmögenhetsförvaltning,

3) prestationer som partiet och dess partiföreningar fått av varandra,

4) inkomster från sådan affärsverksamhet av permanent natur som partiet eller partiföreningen bedriver på den allmänna marknaden och på marknadsvillkor,

5) inkomster från placeringsverksamhet som partiet eller partiföreningen bedriver,

6) statsunderstöd enligt 9 § eller annat motsvarande understöd som baserar sig på lag, statsbudgeten eller ett landskaps eller en kommuns budget.

Som bidrag till en partinära sammanslutning räknas prestationer i pengar, varor och tjänster och andra motsvarande prestationer. Som bidrag betraktas dock inte

1) sedvanligt frivilligarbete och sedvanliga gratistjänster,

2) enligt verkligt värde prissatta prestationer som hänför sig till den partinära sammanslutningens sedvanliga basverksamhet eller förmögenhetsförvaltning,

3) prestationer som samma partis partinära sammanslutningar har fått av varandra,

4) inkomster från sådan affärsverksamhet av permanent natur som den partinära sammanslutningen bedriver på den allmänna marknaden och på marknadsvillkor,

5) inkomster från placeringsverksamhet som den partinära sammanslutningen bedriver,

6) till den partinära sammanslutningen riktat understöd som baserar sig på lag, statsbudgeten eller ett landskaps eller en kommuns budget.

Ett parti, en partiförening och en partinära sammanslutning får inte ta emot bidrag från staten, landskap, kommuner, samkommuner, statliga affärsverk, landskapens affärsverk eller kommunala affärsverk, offentligrättsliga föreningar, inrättningar eller stiftelser eller från bolag som staten, ett landskap eller en kommun har bestämmande inflytande i på det sätt som avses i 1 kap. 5 § i bokföringslagen (1336/1997). Vad som föreskrivs ovan gäller dock inte användning av lokaler och sedvanlig gästfrihet.

Ett parti samt en förening som avses i understödsbeslutet ska separat för varje val specificera sina under kampanjperioden uppkomna kostnader för valkampanjen och kampanjfinansieringen. För landskapsval och kommunalval som förrättas samtidigt ska det dock göras en gemensam specifikation. Kostnaderna och finansieringen ska specificeras enligt följande:

1) de totala kostnaderna för valkampanjen och kostnaderna specificerade enligt kostnader för valreklam i dagstidningar, gratistidningar och tidskrifter, radio, television, datanät och andra medier, för utomhusreklam, för valtidningar, broschyrer och andra tryckalster, för reklamplanering och valmöten och för understöd avsedda för valkampanjen, kostnader för att anställa personal och skaffa lokaler för kampanjen samt övriga kostnader,

2) den totala valkampanjfinansieringen och finansieringen specificerad enligt lån som tagits upp, understöd enligt 9 § och annat motsvarande understöd som baserar sig på lag eller på statsbudgeten, på ett landskaps budget eller på en kommuns budget, bidrag för valkampanjen och övriga finansieringskällor; bidragen för valkampanjen ska grupperas enligt bidrag från enskilda personer, företag och andra givare.

Statliga myndigheter, myndigheter i landskap, kommuner och samkommuner samt sammanslutningar och inrättningar som staten, ett landskap, en kommun eller en samkommun har bestämmande inflytande i ska behandla alla partier lika och enligt enahanda grunder.

Denna lag träder i kraft den 20 .

Denna lag gäller förfarandet vid rådgivande folkomröstningar i landskap enligt 25 § i landskapslagen ( / ) och vid rådgivande kommunala folkomröstningar enligt 24 § i kommunallagen (410/2015).

En folkomröstning i landskapet anordnas den söndag som landskapsfullmäktige bestämmer och en kommunal folkomröstning den söndag som kommunfullmäktige bestämmer. Det kan dock inte bestämmas att en omröstning ska anordnas på nyårsaftonen eller nyårsdagen, trettondagen, påskdagen, valborgsmässoaftonen eller första maj, pingstdagen, självständighetsdagen eller julaftonen, juldagen eller annandag jul. Det får inte heller bestämmas att en omröstning ska anordnas i samband med statliga val eller en statlig folkomröstning.

En kommunal folkomröstning anordnas röstningsområdesvis enligt den indelning i röstningsområden som senast har bestämts med stöd av 8 § i vallagen (714/1998). Kommunfullmäktige kan dock besluta att flera röstningsområden i kommunen ska ha ett gemensamt röstningsställe.

Det är även möjligt att rösta på förhand per brev (brevröstning) enligt vad som föreskrivs nedan.

Landskapsfullmäktige kan besluta att en folkomröstning i landskapet anordnas i landskapets samtliga kommuner endast som brevröstning. Kommunfullmäktige kan besluta att en kommunal folkomröstning anordnas på motsvarande sätt. Vid brevröstning kan brevröstningshandlingarna i enlighet med 10 § returneras till den kommunala centralvalnämnden den söndag som har bestämts vara röstningsdag fram till klockan 20.

Om det har bestämts att en omröstning ska anordnas i samband med landskapsval och kommunalval, tillämpas inte 1–3 mom., utan omröstningen anordnas i enlighet med 4 § i vallagen genom förhandsröstning och röstning på valdagen. Förhandsröstning vid folkomröstning anordnas dock endast på respektive landskaps eller kommuns område.

Landskapsfullmäktige eller kommunfullmäktige ska fatta sitt beslut att anordna en folkomröstning senast den 60 dagen före röstningsdagen. Om en folkomröstning anordnas i samband med landskapsval och kommunalval, ska beslutet fattas senast den 90 dagen före röstningsdagen.

När fullmäktige beslutar att anordna en folkomröstning ska fullmäktige samtidigt besluta om föremålet och tidpunkten för omröstningen och om de alternativ som ska föreläggas väljarna. Alternativen får anges på samma röstsedel, men varje alternativ kan också ha sin egen röstsedel. Den röstande ska dock alltid ha möjlighet att ge uttryck för att han eller hon inte stöder något av alternativen. Fullmäktige ska i sitt beslut bestämma röstsedlarnas antal, innehåll och utseende.

Fullmäktige ska utan dröjsmål underrätta justitieministeriet och Befolkningsregistercentralen och vid en folkomröstning i landskapet dessutom de kommuner som hör till landskapet om sitt beslut.

Ett initiativ till folkomröstning enligt 25 § i landskapslagen och enligt 24 § i kommunallagen ska individualisera den fråga i vilken folkomröstning önskas. Initiativtagarna ska med sina underskrifter i initiativet intyga att de har fyllt 15 år och är invånare i landskapet eller kommunen.

Initiativtagarnas underskrifter samlas in på papper eller på elektronisk väg i ett datanät.

Underskrifter som samlas in på papper ska vara egenhändiga och innehålla uppgift om initiativtagarens namn och födelsetid samt i fråga om ett initiativ till folkomröstning i landskapet också hemkommun.

Insamlingen av underskrifter på elektronisk väg i ett datanät ska ske med hjälp av stark autentisering enligt lagen om stark autentisering och elektroniska signaturer (617/2009).

Röstningsmyndigheter vid folkomröstningar är den landskapsvalnämnd som avses i 12 a § i vallagen och den kommunala centralvalnämnd som avses i 13 § i den lagen samt de kommunala röstningsnämnderna. Kommunstyrelsen ska i god tid före omröstningen för varje röstningsområde som avses i 2 a § 1 mom. eller, om flera röstningsområden har ett gemensamt röstningsställe, för varje område med ett gemensamt röstningsställe tillsätta en röstningsnämnd med iakttagande av vad som i 15 § i vallagen föreskrivs om tillsättande av valnämnder.

Om det har bestämts att en omröstning ska anordnas i samband med landskapsval och kommunalval, är de kommunala röstningsmyndigheterna centralvalnämnden som avses i 13 § i vallagen, röstningsområdets valnämnd och valbestyrelserna i anstalter enligt 15 § i vallagen samt de i 17 § i vallagen avsedda valförrättarna.

Vid en folkomröstning i landskapet sammanträder landskapsvalnämnden och den kommunala centralvalnämnden första gången senast en månad före röstningsdagen och därefter om behandlingen av saken kräver det.

Vid en kommunal folkomröstning sammanträder den kommunala centralvalnämnden första gången senast en månad före röstningsdagen och därefter om behandlingen av saken kräver det.

Föremålet och tiden för folkomröstningen, förfarandet vid omröstningen, röstningsställena och de alternativ som omröstningen gäller ska i god tid före omröstningen tillkännages på det sätt som landskapets eller kommunens tillkännagivanden görs kända. Vid en folkomröstning i landskapet kommer landskapsvalnämnden och den kommunala centralvalnämnden överens om ett ändamålsenligt sätt att informera om saken. Vid kommunala folkomröstningar sköts informationen av den kommunala centralvalnämnden. Övriga bestämmelser om information om folkomröstningar finns i 28 § i landskapslagen och 29 § i kommunallagen.

Den kommunala centralvalnämnden ska senast den 55 dagen före röstningsdagen meddela Befolkningsregistercentralen om den önskar få de uppgifter som ska tas in i rösträttsregistret i maskinläsbar form eller som pappersutskrift. På pappersutskrifter tillämpas vad som i 71 § i vallagen föreskrivs om vallängder.

Som rösträttsregister för en folkomröstning som anordnas i samband med landskapsval och kommunalval används rösträttsregistret för valet i fråga.

Vid en folkomröstning i landskapet ska landskapsvalnämnden låta tillverka röstsedlarna och utarbeta röstningsanvisningarna för omröstningen samt se till att de sänds till de kommunala centralvalnämnderna för vidare utdelning till de röstberättigade. De kommunala centralvalnämnderna låter tillverka övriga handlingar.

Vid en kommunal folkomröstning är det centralvalnämnden som utarbetar och låter tillverka alla handlingar.

Av röstsedeln ska det framgå hur den viks ihop, och den ska vara sådan att bevarandet av valhemligheten tryggas.

För brevröstning ska den kommunala centralvalnämnden senast den 19 dagen före röstningsdagen till varje röstberättigad i kommunen vars adress är känd sända de röstsedlar som det i det beslut som anges i 3 § bestämts att ska användas och ett valkuvert, följebrev och ytterkuvert åtföljda av röstningsanvisningar som nämnden har utarbetat samt vid en folkomröstning i landskapet dessutom de röstningsanvisningar som landskapsvalnämnden har utarbetat (brevröstningshandlingar).

Om en folkomröstning i landskapet eller i kommunen anordnas i samband med landskapsval och kommunalval, ska landskapsvalnämnden och den kommunala centralvalnämnden sända de röstberättigade endast de röstningsanvisningar som nämnden själv har utarbetat.

När den röstberättigade har gjort sin röstningsanteckning ska han eller hon i valkuvertet innesluta röstsedeln eller, om flera röstsedlar står till buds, den röstsedel som han eller hon har valt, fylla i och egenhändigt underteckna följebrevet, innesluta valkuvertet och följebrevet i ytterkuvertet och sända ytterkuvertet per post till den kommunala centralvalnämnden så att det kommer fram senast vid en av centralvalnämnden angiven tidpunkt, som kan vara tidigast klockan 18 onsdagen före röstningsdagen och senast klockan 18 fredagen före röstningsdagen eller, om folkomröstningen i kommunen anordnas endast som brevröstning, senast den tidpunkt som avses i 2 a § 3 mom.

Om en omröstning har anordnats endast som brevröstning, behöver röstsedlarna inte stämplas.

En röstsedel är ogiltig,

3) om något annat än en röstsedel som landskapet eller kommunen har låtit trycka har använts som röstsedel,

4) om röstsedeln inte är stämplad så som föreskrivs i 11 §.

Vid en folkomröstning i landskapet ska centralvalnämnden i varje kommun senast den tredje dagen efter valdagen fastställa det röstetal som respektive röstningsalternativ har fått i kommunen samt det totala antalet röster och antalet ogiltiga röster som avgetts i kommunen och utan dröjsmål på det sätt som landskapsvalnämnden bestämmer meddela landskapsvalnämnden de fastställda röstetalen.

Efter att ha mottagit ett meddelande enligt 1 mom. av samtliga kommunala centralvalnämnder ska landskapsvalnämnden utan dröjsmål fastställa resultatet i folkomröstningen.

Vid en kommunal folkomröstning fastställs resultatet av centralvalnämnden.

Beslutet om fastställande av resultatet får inte överklagas genom besvär.

Landskapsvalnämnden eller den kommunala centralvalnämnden ska tillkännage resultatet av folkomröstningen på det sätt som tillkännagivanden offentliggörs i landskapet eller kommunen.

Den kommunala centralvalnämnden bestämmer på vilket sätt försändelser till den kommunala centralvalnämnden ska förseglas i röstningsnämnderna och skaffar behövligt förseglingsmaterial.

Kostnaderna för en folkomröstning i landskapet betalas av landskapets medel. Landskapet betalar ersättning för de kostnader som folkomröstningen har orsakat kommunerna.

Kostnaderna för en kommunal folkomröstning betalas av kommunens medel.

Närmare bestämmelser om myndigheternas uppgifter får utfärdas genom förordning av justitieministeriet.

Denna lag träder i kraft den 20 .

Denna lag tillämpas hos statliga myndigheter, landskapmyndigheter, kommunala myndigheter och självständiga offentligrättsliga inrättningar samt hos riksdagens ämbetsverk och republikens presidents kansli (myndighet).

Motiveringen för ett beslut kan utelämnas, om

1) ett viktigt allmänt eller enskilt intresse förutsätter att beslutet meddelas omedelbart,

2) beslutet gäller val som förrättas av ett kollegialt landskapsorgan eller av ett kommunalt kollegialt organ,

3) beslutet gäller antagande till frivillig utbildning eller beviljande av en sådan förmån som grundar sig på en bedömning av sökandens egenskaper,

4) ett yrkande som inte gäller någon annan part godkänns genom beslutet och ingen annan har rätt att söka ändring i beslutet, eller

5) motivering av någon annan särskild orsak är uppenbart onödig.

Bevislig delgivning med en kommun ska riktas till kommundirektören eller till ordföranden för det organ som för kommunens talan i ärendet. Delgivningen kan också riktas till någon annan som har rätt att på kommundirektörens eller ordförandens vägnar ta emot tillkännagivanden. Vad som ovan föreskrivs om bevislig delgivning med en kommun tillämpas även på bevislig delgivning med ett landskap.

Om en myndighet anser att det finns skäl till det, kan delgivning verkställas som stämningsdelgivning. På stämningsdelgivning tillämpas 11 kap. i rättegångsbalken. Stämningsdelgivning kan också verkställas av en tjänsteman eller tjänsteinnehavare som är anställd hos en statlig myndighet, landskapsmyndighet eller kommunal myndighet och som enligt särskilt förordnande har rätt att verkställa stämningsdelgivningar i ärenden som hör till myndighetens verksamhetsområde. På jäv för den som verkställer stämningsdelgivning tillämpas vad som i denna lag föreskrivs om jäv.

Denna lag träder i kraft den 20 .

Särskilda bestämmelser gäller för rätten att närvara vid riksdagens plenum samt vid sammanträden som hålls av fullmäktige och andra landskapsorgan eller kommunala organ samt domstolar och kyrkliga organ.

Med myndigheter avses i denna lag

4) landskapsmyndigheter och kommunala myndigheter,

8) nämnder, delegationer, kommittéer, kommissioner, arbetsgrupper, förrättningsmän och revisorer i landskap, kommuner och samkommuner samt andra därmed jämförbara organ som med stöd av en lag, en förordning eller ett beslut fattat av en myndighet som avses i 1, 2 eller 7 punkten har tillsatts för att självständigt utföra en uppgift.

Vad som i denna paragraf föreskrivs om en part gäller inte den vars rätt att söka ändring grundar sig uteslutande på medlemskap i ett landskap, en kommun eller någon annan sammanslutning.

Beslut om att en myndighetshandling lämnas ut ska fattas av den myndighet som innehar handlingen, om inte något annat föreskrivs i 15 § 3 mom. eller någon annanstans i lag. Landskapsfullmäktige eller kommunfullmäktige kan dock i sin förvaltningsstadga ge ett landskapsorgan eller ett kommunalt organ som verkar som en i denna lag avsedd myndighet rätt att i den utsträckning organet beslutar till en underlydande tjänsteinnehavare delegera myndighetens beslutanderätt när det gäller utlämnande av handlingar. Beslut om utlämnande av uppgifter ur en handling som har upprättats i samband med ett uppdrag som givits av en myndighet eller som har inkommit med anledning av ett uppdrag som utförs för en annan myndighets räkning fattas hos den myndighet som givit uppdraget, om inte något annat följer av uppdraget.

Om inte något annat föreskrivs särskilt, är följande myndighetshandlingar sekretessbelagda:

17) handlingar som innehåller uppgifter om statens, landskaps, kommuners eller något annat offentligt samfunds eller i 4 § 2 mom. avsedda sammanslutningars, inrättningars eller stiftelsers affärs- eller yrkeshemligheter, samt sådana handlingar som innehåller uppgifter om någon annan motsvarande omständighet som har samband med affärsverksamhet, om utlämnandet av uppgifter ur en sådan handling skulle medföra ekonomisk skada för sammanslutningen, inrättningen eller stiftelsen eller ge ett annat offentligt samfund eller en enskild som bedriver liknande eller annars konkurrerande verksamhet en konkurrensfördel eller försämra det offentliga samfundets eller i 4 § 2 mom. avsedda sammanslutningars, inrättningars eller stiftelsers möjligheter till förmånlig upphandling eller arrangemang som avser placering, finansiering eller låneskötsel,

18) handlingar som innehåller uppgifter som staten, landskap, kommuner eller något annat offentligt samfund har upprättat eller mottagit i egenskap av arbetsmarknadspart eller part i en arbetskonflikt, om utlämnandet av uppgifter ur en sådan handling skulle strida mot det offentliga samfundets intressen som arbetsgivare samt handlingar som innehåller uppgifter som representanter för staten har upprättat eller mottagit inför förhandlingarna om lantbruksstöd, om utlämnandet av uppgifter ur dessa skulle strida mot statens intressen som förhandlingspart,

När uppgifter ur en handling lämnas ut med stöd av denna lag i andra fall än de som avses i 9 och 11 § tas en avgift ut med iakttagande av vad som föreskrivs i lagen om grunderna för avgifter till staten eller i någon annan lag eller bestäms med stöd av landskapslagen ( / ) eller kommunallagen (410/2015). De myndigheter som avses i 4 § och på vilka landskapslagen, kommunallagen eller lagen om grunderna för avgifter till staten inte tillämpas, kan vid fastställandet av avgifter tillämpa de grunder som nämns i sistnämnda lag, om inte annat föreskrivs i lag.

Denna lag träder i kraft den 20 .

Bestämmelser om besvär över beslut av en landskapsmyndighet finns i landskapslagen ( / ). Bestämmelser om besvär över beslut av en kommunal myndighet finns i kommunallagen (410/2015).

Bestämmelser om besvär över beslut av Ålands landskapsregering och av en myndighet som är underställd denna samt över beslut av en kommunal myndighet på Åland finns i självstyrelselagen för Åland (1144/1991).

Vad som föreskrivs i 1 mom. ska inte tillämpas, om partsställningen för den som begärt muntlig förhandling baserar sig på medlemskap i ett landskap, en kommun eller ett annat samfund.

Ett förvaltningstvistemål behandlas av den förvaltningsdomstol inom vars domkrets den part mot vilken yrkandet riktas har sin hemort. Om yrkandet riktas mot staten, ett landskap, en kommun eller någon annan offentligrättslig juridisk person, ska målet behandlas av den förvaltningsdomstol inom vars domkrets den myndighet eller det organ som för den juridiska personens talan har sitt verksamhetsställe.

Denna lag träder i kraft den 20 .

Denna lag tillämpas hos domstolar och andra statliga myndigheter, hos landskapsmyndigheter, hos kommunala myndigheter, självständiga offentligrättsliga inrättningar, riksdagens ämbetsverk och republikens presidents kansli (myndighet), om inte något annat föreskrivs särskilt.

I denna lag avses med

1) enspråkiga myndigheter statliga myndigheter och landskapsmyndigheter, vars ämbetsdistrikt omfattar enbart kommuner med samma språk, samt enspråkiga kommuners myndigheter liksom även en samkommuns myndigheter, om enbart kommuner med samma språk hör till samkommunen,

2) tvåspråkiga myndigheter statliga centralförvaltningsmyndigheter samt sådana landskapsmyndigheter och andra myndigheter, vars ämbetsdistrikt omfattar kommuner som har olika språk eller minst en tvåspråkig kommun, och tvåspråkiga kommuners myndigheter samt en samkommuns myndigheter och ett i 51 § i kommunallagen (410/2015) avsett gemensamt organ för flera kommuner, om kommuner med olika språk eller minst en tvåspråkig kommun hör till samkommunen eller omfattas av det gemensamma organets verksamhet.

I kontakter med statliga myndigheter, tvåspråkiga landskapsmyndigheter och tvåspråkiga kommunala myndigheter har var och en rätt att använda finska eller svenska. Myndigheterna ska dessutom ordna möjlighet för den som ska höras att bli hörd på sitt eget språk, finska eller svenska.

Hos enspråkiga landskapsmyndigheter används landskapets språk och hos enspråkiga kommunala myndigheter används kommunens språk, om inte myndigheten på begäran beslutar annorlunda eller något annat föreskrivs på något annat ställe i lag. Var och en har dock rätt att bli hörd på sitt eget språk och att använda sitt eget språk i ärenden som väcks av en myndighet och som direkt gäller grundläggande rättigheter för honom eller henne eller någon som är i hans eller hennes vård eller om myndigheten ålägger honom eller henne någon skyldighet.

Har en stämningsansökan, en dom, ett beslut, ett protokoll eller någon annan handling skrivits på ett annat än någon av parternas språk, ska en statlig myndighet, en tvåspråkig landskapsmyndighet och en tvåspråkig kommunal myndighet på begäran ge parten en avgiftsfri officiell översättning av dessa handlingar till den del de gäller partens rätt, fördel eller skyldighet, om inte något annat följer av 2 mom.

En part som i ärenden som avses i 15 och 16 § önskar få en översättning, ska själv skaffa och bekosta den, om inte domstolen med beaktande av ärendets art bestämmer något annat.

En enspråkig landskapsmyndighet eller kommunal myndighet ska på begäran ge parten en avgiftsfri officiell översättning av en expedition i ärenden som väcks av myndigheten och som direkt gäller grundläggande rättigheter för parten eller någon som är i hans eller hennes vård eller om myndigheten ålägger honom eller henne någon skyldighet.

Statliga affärsverk samt sådana tjänsteproducerande bolag där staten eller ett eller flera tvåspråkiga landskap eller en eller flera tvåspråkiga kommuner eller landskap eller kommuner med olika språk har bestämmanderätt ska betjäna och informera allmänheten på finska och svenska i den omfattning som verksamhetens art och saksammanhanget förutsätter och på ett sätt som enligt en helhetsbedömning inte kan betraktas som oskäligt för bolaget. Vad som i denna lag föreskrivs om myndigheter tillämpas även på statliga affärsverk när de sköter myndighetsuppgifter.

I skriftväxling mellan statliga myndigheter används finska, om inte den mottagande eller avsändande myndigheten är enspråkigt svensk eller det av någon annan orsak är mer ändamålsenligt att använda svenska eller något annat språk.

När en statlig myndighet skickar skrivelser till ett enspråkigt landskap eller en enspråkig kommun ska den använda mottagarens språk och när den skickar skrivelser till ett tvåspråkigt landskap eller en tvåspråkig kommun båda språken, om inte något annat följer av 3 mom. När en statlig myndighet skickar skrivelser till universitet, yrkeshögskolor och andra läroanstalter ska den använda mottagarens språk.

När en landskapsmyndighet skickar skrivelser till en enspråkig kommun inom sitt ämbetsdistrikt ska den använda kommunens språk och när den skickar skrivelser till en tvåspråkig kommun inom sitt ämbetsdistrikt ska den använda båda språken.

När en statlig myndighet, landskapsmyndighet eller kommunal myndighet begär och ger yttrande i ett ärende där en expedition eller någon annan handling utfärdas till parten, ska myndigheten använda handläggningsspråket. En enspråkig myndighet får dock ge sitt yttrande på sitt språk. Den myndighet som handlägger ärendet ska då på begäran av parten ge en avgiftsfri officiell översättning av yttrandet.

Medlemmar av statsrådet samt medlemmar i statliga kommittéer, kommissioner, arbetsgrupper och andra liknande organ samt ledamöter i tvåspråkiga landskaps, kommuners och samkommuners organ och ledamöter i för flera kommuner gemensamma organ som avses i 6 § 1 mom. 2 punkten har rätt att använda finska eller svenska vid sammanträden och i skriftliga yttranden eller ställningstaganden till protokollet eller ett betänkande. Om någon annan medlem eller ledamot inte förstår ett muntligt yttrande, ska det på begäran relateras i korthet.

I tvåspråkiga kommuner och samkommuner ska fullmäktiges och samkommunsstämmans möteskallelser och protokoll skrivas på finska och svenska. Detsamma gäller möteskallelser och protokoll för i 6 § 1 mom. 2 punkten avsedda gemensamma organ för flera kommuner. Beslut om språket i möteskallelser och protokoll för andra organ i tvåspråkiga kommuner och samkommuner fattas av kommunen eller samkommunen med beaktande av att de förtroendevaldas möjlighet att fullgöra sina uppgifter ska tryggas och kommuninvånarnas behov av information tillgodoses.

I tvåspråkiga landskap ska landskapsfullmäktiges och landskapsstyrelsens möteskallelser och protokoll skrivas på finska och svenska. Beslut om språket i möteskallelser och protokoll för andra landskapsorgan fattas av landskapet med beaktande av att de förtroendevaldas möjlighet att fullgöra sina uppgifter ska tryggas och landskapsinvånarnas behov av information tillgodoses.

Tvåspråkiga landskaps, kommuners och samkommuners förvaltningsstadga och motsvarande reglering ska utfärdas på finska och svenska.

Information som statliga myndigheter, landskapsmyndigheter och kommunala myndigheter riktar till allmänheten ska ges på finska och svenska i tvåspråkiga kommuner. Det behöriga ministeriet ska se till att information som är väsentlig för individens liv, hälsa och säkerhet samt för egendom och miljön ges på båda nationalspråken i hela landet.

Denna lag träder i kraft den 20 .

Denna lag gäller de språkkunskaper som krävs av de anställda vid statliga myndigheter, landskapsmyndigheter, kommunala myndigheter, självständiga offentligrättsliga inrättningar, riksdagens ämbetsverk och republikens presidents kansli (myndighet) och hur språkkunskaperna ska visas.

Behörighetsvillkor som gäller språkkunskaper för anställda kan för kommunala myndigheter fastställas i den ordning som anges i kommunallagen (410/2015) och för landskapsmyndigheter i den ordning som anges i landskapslagen ( / ), om det inte i lag föreskrivs om behörighetsvillkor som gäller språkkunskaper.

Denna lag träder i kraft den 20 .

Med myndigheter avses i denna lag domstolar och andra statliga myndigheter, landskapsmyndigheter, kommunala myndigheter, självständiga offentligrättsliga inrättningar och riksdagens ämbetsverk.

Denna lag träder i kraft den 20 .

Bokföringsnämnden har en landskaps- och kommunsektion. Även andra permanenta eller tidsbestämda sektioner kan inrättas vid bokföringsnämnden. Till sektionerna kan kallas personer som inte hör till bokföringsnämnden. Närmare bestämmelser om uppgifterna för en sektion vid bokföringsnämnden och om dess sammansättning, tillsättande och beslutförhet utfärdas genom förordning av statsrådet.

Denna lag träder i kraft den 20 .

I statliga kommittéer, delegationer och andra motsvarande statliga organ, i landskapsorgan samt i kommunala organ och organ för kommunal samverkan, med undantag för landskapsfullmäktige och kommunfullmäktige, ska kvinnor och män vara representerade till minst 40 procent vardera, om inte något annat följer av särskilda skäl.

Om ett organ, ett ämbetsverk eller en inrättning, eller ett bolag där staten, landskap eller kommuner innehar majoritet, utövar offentlig makt och har ett förvaltningsråd, en direktion eller ett annat lednings- eller förvaltningsorgan som består av förtroendevalda, ska det i lednings- eller förvaltningsorganet finnas en jämn representation av kvinnor och män, om inte annat följer av särskilda skäl.

Myndigheter och alla de parter som ombeds utse kandidater till medlemmar i de organ som avses i denna paragraf ska i mån av möjlighet föreslå både en man och en kvinna för varje post.

Denna lag träder i kraft den 20 .

Denna lag tillämpas på

2 a) landskap,

För främjande av informationssamhällsutvecklingen inom den offentliga förvaltningen finns, i anslutning till finansministeriet, delegationen för informationsförvaltningen inom den offentliga förvaltningen (Juhta). Delegationen är ett permanent samarbets- och förhandlingsorgan mellan statliga myndigheter, Folkpensionsanstalten, landskapsmyndigheter och kommunala myndigheter. I delegationen kan det vid behov finnas representanter också för andra aktörer som deltar i främjandet av informationsförvaltningen inom den offentliga förvaltningen. Statsrådet tillsätter delegationen för tre år i sänder.

Denna lag träder i kraft den 20 .

Följande myndigheter inom den offentliga förvaltningen är skyldiga att använda de stödtjänster som avses i 3 § 1 mom. 1–4, 7 och 8 punkten, när stödtjänsten är tillgänglig och det serviceavtal för en tjänst som anskaffats självständigt och som motsvarar stödtjänsten i fråga har löpt ut, om inte myndigheten av tekniska eller funktionella skäl eller av skäl som gäller kostnadseffektiviteten eller informationssäkerheten nödvändigtvis måste använda andra tjänster i sin verksamhet eller i en del av den:

1 a) landskapsmyndigheter,

Denna lag träder i kraft den 20 .

Denna lag gäller följande arkivbildare:

2) kommunala myndigheter och organ samt landskapsmyndigheter och landskapsorgan,

4) statens, landskapens och kommunernas affärsverk,

Denna lag träder i kraft den 20 .

Med avvikelse från 47 § 1 mom. i självstyrelselagen för Åland (1144/1991) är avräkningsgrunden 0,36 procent.

Denna lag träder i kraft den 20 .

Denna lag tillämpas första gången när avräkningen för 2019 verkställs och när förskottet på avräkningsbeloppet för det året bestäms.

När avräkningen för 2019 och 2020 bestäms ska avräkningsgrunden emellertid vara 0,34 procent.