Strängare krav på djurvälfärd

Syftet med denna lag är att främja djurvälfärden och att på bästa möjliga sätt skydda djur mot men för deras välfärd.

Lagen syftar också till att öka respekten för djur och främja god behandling av djur.

Denna lag ska tillämpas på alla djur.

Denna lag innehåller bestämmelser om verkställigheten av följande EU-rättsakter som gäller djurvälfärd och av rättsakter som utfärdats med stöd av dem, till den del det inte föreskrivs om deras verkställighet i någon annan lag:

1) rådets förordning (EG) nr 1099/2009 om skydd av djur vid tidpunkten för avlivning, nedan avlivningsförordningen ,

2) rådets förordning (EG) nr 1/2005 om skydd av djur under transport och därmed sammanhängande förfaranden och om ändring av direktiven 64/432/EEG och 93/119/EG och förordning (EG) nr 1255/97, nedan transportförordningen ,

3) Europaparlamentets och rådet förordning (EU) 2017/625 om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels- och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 999/2001, (EG) nr 396/2005, (EG) nr 1069/2009, (EG) nr 1107/2009, (EU) nr 1151/2012, (EU) nr 652/2014, (EU) 2016/429 och (EU) 2016/2031, rådets förordningar (EG) nr 1/2005 och (EG) nr 1099/2009 och rådets direktiv 98/58/EG, 1999/74/EG, 2007/43/EG, 2008/119/EG och 2008/120/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 854/2004 och (EG) nr 882/2004, rådets direktiv 89/608/EEG, 89/662/EEG, 90/425/EEG, 91/496/EEG, 96/23/EG, 96/93/EG och 97/78/EG samt rådets beslut 92/438/EEG (förordningen om offentlig kontroll), nedan förordningen om offentlig kontroll .

Dessutom innehåller lagen bestämmelser om verkställigheten av följande EU-rättsakter samt om verkställigheten av avtal som är bindande för Finland eller Europeiska unionen, till den del det inte föreskrivs om deras verkställighet i någon annan lag:

1) rådets direktiv 98/58/EG om skydd av animalieproduktionens djur, nedan animalieproduktionsdjursdirektivet ,

2) rådets direktiv 2008/120/EG om fastställande av lägsta djurskyddskrav vid svinhållning,

3) rådets direktiv 1999/22/EG om hållande av vilda djur i djurparker, nedan djurparksdirektivet ,

4) rådets direktiv 1999/74/EG om att fastställa miniminormer för skyddet av värphöns,

5) rådets direktiv 2007/43/EG om fastställande av minimiregler för skydd av slaktkycklingar, nedan broilerdirektivet ,

6) rådets direktiv 2008/119/EG om fastställande av lägsta djurskyddskrav för kalvar,

7) Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/63/EU om skydd av djur som används för vetenskapliga ändamål,

8) den europeiska konventionen om skydd av animalieproduktionens djur (FördrS 47/1992),

9) den europeiska konventionen om skydd av djur som förs till slakt (FördrS 48/1992),

10) den europeiska konventionen om skydd av sällskapsdjur (FördrS 49/1992).

Bestämmelser om transport av djur finns i transportförordningen och i lagen om transport av djur (1429/2006). Bestämmelser om skydd av djur som används för vetenskapliga ändamål eller undervisningsändamål finns i lagen om skydd av djur som används för vetenskapliga ändamål eller undervisningsändamål (497/2013).

I fråga om jakt, fiske, naturskydd, medicinsk behandling av djur, bekämpning av djursjukdomar, identifiering av djur, avelsverksamhet och genteknik iakttas dessutom vad som förskrivs särskilt.

I denna lag avses med

1) förteckning över djurarter de förteckningar över djur och djurarter som avses i 8 § 2 mom.,

2) djurhållare en fysisk eller juridisk person som ansvarar för ett djur eller sköter om det permanent eller tillfälligt,

3) djurägare en fysisk eller juridisk person som äger ett djur,

4) tillsynsmyndighet landskapet, polisen och gränsveterinärerna samt Livsmedelsverket när det gäller i livsmedelslagen (23/2006) avsedda slakterier och inrättningar för vilthantering samt anläggningar som finns i anslutning till dem,

5) vilt djur ett sådant i naturen levande djur som tillhör en vild djurart och som är fött i naturen eller som har fötts upp för att frisläppas i naturen, dock inte ett djur som har rymt från människans vård och som kan särskiljas från djur som är födda i naturen,

6) bestämmelser om djurvälfärd denna lag, bestämmelser och föreskrifter som meddelats med stöd av den samt sådan EU-lagstiftning om djurvälfärd som är direkt tillämplig,

7) produktionsdjur djur som föds upp eller hålls för produktion av livsmedel, ull, skinn eller päls eller för annan typ av produktion, dock inte vilda djur eller djur som hålls för deltagande i tävlingar, utställningar, kulturella eller idrottsliga evenemang och motsvarande aktiviteter, och inte djur som används för vetenskapliga ändamål eller undervisningsändamål,

8) yrkesmässig eller annars storskalig djurhållning tillstånds- eller anmälningspliktig verksamhet enligt 49 och 56—60 § samt sådant hållande av produktionsdjur för vilket djurhållaren har rätt att få jordbruksstöd för husdjursskötsel och annat motsvarande hållande av produktionsdjur som ska betraktas som näringsverksamhet,

9) djurhållningsplats en box eller ett bås, en bur, en bassäng, en inhägnad, en bostad, en ladugård eller ett stall eller någon kombination av dessa samt andra utrymmen, lokaler eller avgränsade områden där man håller djur antingen permanent eller tillfälligt,

10) djurtävling evenemang som arrangeras för att rangordna djur eller djur och människor utifrån deras prestationer eller för att bedöma djurs egenskaper, läggning eller färdigheter; som djurtävling betraktas dock i regel inte evenemang som arrangeras för bedömning av i huvudsak djurens utseende,

11) djurutställning evenemang, tillställningar, föreställningar eller uppvisningar som arrangeras för att presentera djur eller deras färdigheter eller läggning för allmänheten eller vars huvudsakliga syfte är att bedöma djurs utseende,

12) djurpark en permanent anläggning där i huvudsak djur som tillhör vilda arter hålls för att förevisas för allmänheten,

13) permanent djurutställning en permanent anläggning där enbart eller i huvudsak andra djur än sådana som tillhör vilda djurarter hålls för att förevisas för allmänheten och där det förevisade antalet vilda djur eller djurarter är litet, dock inte en husdjursgård,

14) husdjursgård en permanent anläggning där enbart sådana däggdjurs- och fågelarter som enligt 8 § 2 mom. får hållas som produktionsdjur samt hundar (Canis familiaris) och katter (Felis silvestris catus) hålls för att förevisas för allmänheten,

15) ambulerande djurutställning en ambulerande anläggning där djur hålls för att förevisas för allmänheten,

16) cirkus en ambulerande eller permanent anläggning där djur inför publik upprepade gånger utför konster som de dresserats att utföra.

Djur ska behandlas väl och med respekt. Ett djur får inte tillfogas onödig smärta eller onödigt lidande och djurets välfärd får inte äventyras i onödan.

Djur som hålls av människan får inte lämnas utan skötsel eller överges.

Den som påträffar ett husdjur eller ett annat hållet djur som är sjukt eller skadat eller annars i hjälplöst tillstånd ska själv hjälpa djuret eller göra anmälan om djuret till djurägaren eller djurhållaren eller till tillsynsmyndigheten.

Om det är oskäligt svårt att få tag på en person som avses i 1 mom. och djurets tillstånd är sådant att det är grymt mot djuret att hålla djuret vid liv, får djuret avlivas. En i 1 mom. avsedd anmälan om saken ska göras utan dröjsmål.

Vilda djur som är sjuka, skadade eller annars i hjälplöst tillstånd ska hjälpas. Om djurets tillstånd är sådant att det grymt mot djuret att hålla djuret vid liv, ska djuret avlivas eller avlivningen ombesörjas. Landskapet ska sörja för att sjuka eller skadade vilda djur som förts till veterinärmottagning som landskapet ordnat avlivas.

Endast sådana djur och djurarter får hållas som produktionsdjur, sällskaps- och hobbydjur eller cirkusdjur eller i ambulerande djurutställningar, vilkas djurhållning enligt tillgänglig vetenskaplig kunskap och praktisk erfarenhet är möjlig att ordna så att

1) djuren har möjlighet att tillfredsställa sina väsentliga beteendemässig behov när det gäller rörelse, vila, kroppsvård, sökande efter föda och andra motsvarande aktiviteter samt i sociala relationer,

2) djurens fysiologiska behov kan tillgodoses,

3) ändamålsenliga djurhållningsplatser kan ordnas för djuren, och

4) djuren kan ges ändamålsenlig vård om de insjuknar eller skadas.

Djurarter som får hållas som produktionsdjur eller cirkusdjur eller i ambulerande djurutställningar räknas upp i bilaga 1. Bestämmelser om vilka djur och djurarter som får hållas som sällskaps- och hobbydjur utfärdas genom förordning av statsrådet.

Bestämmelser om innehav av invasiva främmande arter finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1143/2014 om förebyggande och hantering av introduktion och spridning av invasiva främmande arter, nedan förordningen om främmande arter , samt i lagen om hantering av risker orsakade av främmande arter (1709/2015).

I förteckningarna över djurarter kan nya djurarter läggas till eller djurarter strykas utifrån tillgänglig vetenskaplig kunskap eller praktisk erfarenhet som gäller hållande av djurarten i fråga.

Livsmedelsverket kan göra framställningar till jord- och skogsbruksministeriet om ändring av förteckningarna över djurarter på eget initiativ eller på grund av ansökningar som verket mottagit.

Naturresursinstitutet ger oberoende vetenskaplig sakkunnighjälp vid bedömningen av om förteckningarna över djurarter är tidsenliga.

Närmare bestämmelser om innehållet i en i 2 mom. avsedd ansökan, om den utredning som ska fogas till ansökan samt om behandlingen av ansökan får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Livsmedelsverket får i enskilda fall på ansökan bevilja tillstånd att hålla ett eller flera djur som inte finns upptagna i förteckningen över djurarter. Tillstånd får beviljas, om djurhållningen utifrån tillgänglig vetenskaplig kunskap eller praktisk erfarenhet kan ordnas på det sätt som avses i 8 § 1 mom.

Naturresursinstitutet lämnar oberoende vetenskaplig sakkunnighjälp för bedömningen av om grunder för beviljande av tillstånd enligt 1 mom. föreligger.

Närmare bestämmelser om innehållet i ansökan och om den utredning som ska fogas till ansökan samt om behandlingen av ansökan får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Ett barn som är yngre än sexton år får inte ensamt ansvara för ett djurs välfärd.

Föräldrar eller andra vårdnadshavare till eller andra personer som har uppsikt över ett barn som inte har fyllt 15 år är skyldiga att se till att barnet inte behandlar djur på ett sätt som strider mot 13 §.

Djur ska behandlas lugnt. Vid hantering och dressyr av ett djur ska såvitt möjligt tas fasta på djurets arttypiska beteende.

Djur ska vänjas vid hantering och de förhållanden under vilka de hålls, om det kan anses ändamålsenligt med hänsyn till djurarten och djurhållningsformen. Om ett djur inte är vant vid hantering, ska detta beaktas när djuret hanteras.

Närmare bestämmelser om hantering av djur samt om hur djur ska vänjas vid hantering och vid de förhållanden under vilka djuren hålls får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Ett djur får inte behandlas eller dresseras hårdhänt eller på något annat sätt som orsakar djuret onödig smärta eller onödigt lidande. Djuret får inte bindas eller tjudras på ett sätt som orsakar onödig smärta eller onödigt lidande.

Ett djur får inte överansträngas eller hållas i oskäligt sträng tukt. När ett djur dresseras och används ska nivån på djurets kunnande och dess prestationsförmåga beaktas. Djuret får inte tvingas att försöka anstränga sig på ett sätt som överstiger deras naturliga läggning eller krafter.

Ett djur får inte tillfogas skada i onödan. Som onödigt skadande av ett djur betraktas inte användning av hundar eller andra djur i myndighetsverksamhet i sådana uppdrag som anknyter till djurets användningsändamål och som på grund av uppdragets art är förknippade med risk för att djuret skadas.

Ett djur får inte färgas i syfte att förändra djurets utseende.

Närmare bestämmelser om vad som ska betraktas som förbjuden behandling av djur får utfärdas genom förordning av statsrådet.

En människa får inte ha könsumgänge med ett djur. Med könsumgänge avses i denna lag inträngande med människans könsorgan i djurets kropp eller inträngande i djurens könsorgan eller anus eller tagande av djurets könsorgan i människans kropp.

Vad som föreskrivs i 1 mom. utgör dock inget hinder för en åtgärd som är nödvändig av veterinärmedicinska eller avelsmässiga orsaker eller av någon annan motsvarande godtagbar orsak.

En operation eller något annat ingrepp som orsakar smärta eller lidande får utföras på ett djur endast om det är motiverat med hänsyn till djurets välfärd.

Trots vad som föreskrivs i 1 mom. är det dock tillåtet att

1) märka djuret med en metod som orsakar kortvarig och lindrig smärta,

2) ta sådana blod- och vävnadsprov av djuret som annan lagstiftning förutsätter,

3) förstöra hornanlaget hos eller avhorna nötkreatur och getter,

4) kastrera eller sterilisera djur,

5) utföra en operation eller något annat ingrepp som orsakar ett djur smärta eller lidande, om ingreppet behövs för att underlätta hanteringen av djuret, säkerställa människors eller andra djurs hälsa eller trygghet eller bestämma djurets avelsvärde eller av någon annan motsvarande tvingande orsak som hänför sig till djurhållningen, samt

6) seminera djur och vidta andra åtgärder som anknyter till artificiell reproduktion.

Ett djur som har genomgått en operation eller ett ingrepp som orsakar smärta eller lidande och som utförts i syfte att förändra djurets utseende får inte användas i tävlingar eller ställas ut.

Närmare bestämmelser om ingrepp enligt 2 mom. 5 punkten samt om seminering av djur och andra åtgärder som anknyter till artificiell reproduktion enligt 2 mom. 6 punkten utfärdas genom förordning av statsrådet. Närmare bestämmelser om de metoder som ska användas vid ingrepp enligt 2 mom. och vid seminering av djur får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Närmare bestämmelser om förbjudna ingrepp i syfte att förändra djurs utseende och om andra förbjudna ingrepp får utfärdas genom förordning av statsrådet.

En enligt 15 § tillåten operation eller annat tillåtet ingrepp som orsakar ett djur smärta får utföras endast av den som utövar veterinäryrket eller av någon annan som har behövlig utbildning eller annan tillräcklig kompetens för att utföra ingreppet.

I samband med smärtsamma ingrepp ska smärtlindring användas, om inte den smärta som ingreppet vållar är kortvarig eller om ingreppet inte tål uppskov.

Närmare bestämmelser om utbildning och behörighet för dem som utför ingrepp samt om metoder och behövlig smärtlindring som ska användas vid ingrepp får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Redskap, anordningar och ämnen som är avsedda för skötsel och hantering av djur ska vara lämpliga för sitt ändamål och de får inte orsaka djur onödig smärta eller onödigt lidande eller risk för skador. Ett djur får inte ges ämnen som är farliga för djurets välfärd, om det inte är fråga om veterinärmedicinsk vård eller avlivning av djuret eller någon behandling som tillåts särskilt någon annanstans i lagstiftningen.

Den som tillverkar, inför i landet, exporterar, transiterar genom Finland, saluför, bjuder ut, säljer eller på något annat sätt överlåter eller förmedlar redskap, anordningar eller ämnen som är avsedda för skötsel och hantering av djur, ska med sådan noggrannhet och yrkesskicklighet som omständigheterna kräver försäkra sig om att redskapen, anordningarna och ämnena uppfyller de krav som ställs i denna lag och med stöd av den.

Närmare bestämmelser om de krav som ställs på redskap, anordningar och ämnen som är avsedda för skötsel, hantering och avlivning av djur inom olika djurarter får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Följande redskap och anordningar som är avsedda för skötsel och hantering av djur får inte marknadsföras, införas i landet, tillverkas, säljas, överlåtas, användas eller innehas:

1) tagghalsband, taggbetsel och taggsporrar samt sådana andra motsvarande redskap för att styra och kontrollera djur som orsakar djuret smärta,

2) elhalsband och andra på djuret fästa anordningar som ger det elstötar, dock inte anordningar som används i veterinärmedicinskt syfte eller vid fysikalisk behandling av djur,

3) elektrisk kodressör.

Bestämmelser om andra redskap och anordningar som omfattas av 1 mom. och som orsakar djur onödig smärta, onödigt lidande eller risk för skada får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Vad som föreskrivs i 18 § gäller inte marknadsföring, införsel i landet, tillverkning, överlåtelse eller innehav av historisk eller konstnärligt värdefulla förbjudna redskap och anordningar.

Ett föremål betraktas som historiskt värdefullt, om det har anknytning till en betydande person, tilldragelse, plats eller tidsepok eller om det på grund av sin ålder eller raritet eller på grund av att det är representativt för denna typ av föremål eller av någon annan därmed jämförbar orsak har historisk eller etnografisk betydelse. Ett föremål betraktas som konstnärligt värdefullt, om det genom sin utformning, ytbehandling eller utsmyckning representerar en viss stilperiod eller annars med hänsyn till den konstnärliga helheten är av betydelse.

Djur ska skötas så att de har möjlighet att tillfredsställa sina väsentligt beteendemässiga behov när det gäller rörelse, vila, kroppsvård, ätande, sökande efter föda och andra motsvarande aktiviteter samt sociala relationer.

Hållna djurs allmänna välfärd, djurets renhet och den övriga kroppsvård som djuret behöver ska tillses. Vid skötseln av djur ska även ändamålsenliga åtgärder för att förebygga sjukdomar och skador hos djuren vidtas.

Om djur hålls i grupp, ska djurens sociala relationer, ålder, kön och storlek beaktas i gruppens sammansättning. Om djuren är fientligt inställda till varandra eller annars kan skada varandra, ska djuren hållas isär eller ha möjlighet att fly undan eller gömma sig för varandra. När grupper av djur slås samman eller när nya djur tillförs en grupp ska särskild uppmärksamhet fästas vid de problem som eventuellt uppstår när de sociala relationerna omformas.

Hållna djur måste få sitt motionsbehov tillgodosett. Djur ska ha möjlighet till tillräcklig vila.

Närmare bestämmelser om tillgodoseende av djurs väsentliga beteendemässiga behov och andra skötselåtgärder som behövs för att trygga djurvälfärden samt om hållande av djur i grupp får utfärdas genom förordning av statsrådet.

När ett hållet djur utfodras och vattnas ska hänsyn tas till djurets fysiologiska behov och det ska säkerställas att djuret får lagom mängd föda och vatten eller någon annan dryck av god kvalitet. Födans och dryckens sammansättning och sättet att ge den ska motsvara djurets fysiologiska behov och väsentliga beteendemässiga behov.

I en permanent djurhållningsplats för däggdjur och fåglar ska djuren hela tiden ha tillgång till vatten. Kontinuerlig tillgång till vatten förutsätts dock inte

1) för nyfödda eller nykläckta djur,

2) för ett djur vars tillgång till vatten måste begränsas av veterinärmedicinska skäl,

3) för djur som tillhör vilda djurarter och som föds upp i hägn på vidsträckta områden under naturenliga förhållanden,

4) när exceptionella och svåra väderförhållanden förhindrar att vatten hela tiden finns tillgängligt,

5) i sådana permanenta djurhållningsplatser där det är orimligt svårt att hela tiden ordna tillgång till vatten av orsaker som har att göra med djurhållningsformen och väderförhållandena.

Närmare bestämmelser om föda och dryck för hållna djur får utfärdas genom förordning av statsrådet. Närmare bestämmelser om de i 2 mom. 5 punkten avsedda permanenta djurhållningsplatser där det är orimligt svårt att hela tiden ordna tillgång till vatten av orsaker som har att göra med djurhållningsformen eller väderförhållandena utfärdas genom förordning av statsrådet.

Hållna djurs välfärd samt djurhållningsplatsen och sådana anordningar i anslutning till den som är avgörande för djurvälfärden ska inspekteras tillräckligt ofta. Vid bedömningen av vad som är tillräckligt inspektionsintervall ska uppmärksamhet ägnas djurhållningsformen, djurarten, djurets fysiologiska tillstånd samt förhållandena på djurhållningsplatsen och i livsmiljön.

Om hållna djur står under omedelbar uppsikt eller omedelbart kan nås av en människa, ska djurens välfärd och djurhållningsplatsen jämte anordningar inspekteras minst en gång om dagen och vid behov oftare. Skyldigheten att utföra inspektioner dagligen tillämpas inte på

1) djur som tillhör vilda djurarter och som föds upp i hägn på vidsträckta områden under naturenliga förhållanden,

2) djur som sommartid hålls på svårtillgängliga beten,

3) odlade fiskar som det är omöjligt att inspektera på grund av svåra väderförhållanden, istäcke eller uppfödningsmetoden.

Vid inspektionen ska särskild uppmärksamhet ägnas djur som är högdräktiga, håller på att föda eller nyligen har fött avkomma och djur som är nyfödda, sjuka, i dåligt skick eller skadade.

Närmare bestämmelser om inspektion av djurvälfärd och djurhållningsplatser får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Om ett hållet djur insjuknar eller skadas, ska djuret

1) ges eller skaffas behörig vård utan dröjsmål,

2) ges tillräcklig möjlighet till vila,

3) vid behov hållas skilt från andra djur i ett ändamålsenligt utrymme,

4) vid behov skaffas veterinärvård.

I vården av ett sjukt eller skadat djur ska strävan vara att trygga djurets funktionsförmåga och livskvalitet. Om sjukdomens eller skadans art så kräver, ska djuret avlivas.

Djur får inte tvingas att äta eller dricka, om det inte är påkallat av veterinärmedicinska skäl.

I djuraveln ska strävan vara att producera livskraftiga, funktionsdugliga och friska djur.

Ett djur får inte användas för avel, om

1) den avelskombination som används sannolikt orsakar sådana sjukdomar eller andra egenskaper hos avkomman som medför betydande men för avkommans välfärd,

2) djuret på grund av en ärftlig egenskap eller en sjukdom inte kan föröka sig på naturligt sätt, eller

3) förökningen sannolikt medför betydande men för djurets välfärd.

Avelsmetoder som kan medföra betydande men för djurets välfärdfår inte användas.

Djurägaren eller djurhållaren ska hindra sina däggdjur från att föröka sig okontrollerat.

Närmare bestämmelser om vilka slags djur som inte får användas för avel, om förbjudna avtalsmetoder samt om åtgärder för att förhindra att däggdjur förökar sig okontrollerat får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Landskapet ska inom sitt område ha en mottagningsplats för tillfällig skötsel av herrelösa hundar och katter samt andra små sällskaps- och hobbydjur som påträffas och tas fast (upphittade djur ). Landskapet ska också se till att det ordnas transport av fasttagna djur till mottagningsplatsen för upphittade djur.

På mottagningsplatsen för upphittade djur ska det kontrolleras om ett upphittat djur har en märkning eller någon annan identifikation samt vidtas skäliga åtgärder för att underrätta djurägaren eller den som annars håller djuret om omhändertagandet. Om djurägaren eller djurhållaren inte är känd, ska ett meddelande om att djuret tagits om hand och dess kännetecken publiceras på mottagningsplatsens webbplats och dessutom vid behov på något annat lämpligt sätt. För djur som är sjuka eller skadade ska det utan dröjsmål ordnas med sådana första hjälpen-åtgärder som djuret behöver och annan skälig vård för att behandla sjukdomen eller skadan.

Upphittade djur ska förvaras minst 10 dagar efter det att den som äger eller håller djuret har underrättats om att djuret tagits om hand eller det meddelande om omhändertagandet som avses i 2 mom. har publicerats. Efter detta har landskapet rätt att sälja djuret, överlåta det på annat sätt eller avliva det. Om ett djur har sålts och inkomsten av försäljningen är större än kostnaderna för skötseln av djuret, ska landskapet förvara de återstående medlen för djurägarens räkning i tre månader efter det att djuret lämnades till mottagningsplatsen, varefter medlen tillfaller landskapet.

Landskapet djur har rätt att av djurägaren eller djurhållaren ta ut ersättning för behövliga och skäliga kostnader för omhändertagande, skötsel och eventuell avlivning av djuret.

Om en anmälan om omhändertagande av en hund har gjorts till polisen enligt 55 § jaktlagen (615/1993), ska polisen underrätta mottagningsplatsen för upphittade djur om omhändertagandet.

Landskapet ska årligen utarbeta och publicera statistik över upphittade djur inom dess verksamhetsområde.

Närmare bestämmelser om ordnande av tillfällig skötsel av upphittade djur och om utarbetande av statistik över upphittade djur får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Landskapet kan skaffa de tjänster som avses i 26 § 1 och 2 mom. från en utomstående tjänsteproducent. En förutsättning är att tjänsteproducenten uppfyller de krav som föreskrivs i 59 §. Dessutom ska tjänsteproducenten ha utsett en ansvarig person som är skyldig att se till att mottagningsplatsen drivs i enlighet med de krav som ställs på den. Den ansvariga personen ska vara myndig och en tillförlitlig person som inte är försatt i konkurs och vars handlingsbehörighet inte har begränsats.

Mottagningsplatsen har, enligt vad som överenskoms om saken med landskapet, rätt att ta ut ersättning enligt 26 § 4 mom. av djurhållaren eller djurägaren. I avtalet om anskaffning av tjänsterna ska överenskommas om redovisning av ersättningen till landskapet eller om förvaring av den eller hur den annars ska användas.

På den ansvariga person som avses i 1 mom. tillämpas bestämmelserna om straffrättsligt ansvar när han eller hon utför åtgärder som gäller omhändertagande av upphittade djur. Bestämmelser om skadeståndsansvar finns i skadeståndslagen (412/1974).

Ett vilt ryggradsdjur får inte tas eller fångas in i syfte att hålla och föda upp djuret.

Förbudet i 1 mom. gäller inte fångande och innehav av djur, om det finns tillstånd för det enligt 48 eller 49 § i naturvårdslagen (1096/1996), 40 eller 41 § i jaktlagen eller 47 § i lagen om fiske (379/2015). Om inte annat föreskrivs i någon annan lag, får undantag från förbudet dessutom göras för fångande och innehav av ett djur

1) som ska hållas i djurpark,

2) för fiskodling, utplantering av fisk eller utbildning eller för andra motsvarande i lagen om fiske avsedda fiskerihushållningsändamål,

3) för vetenskaplig forskning, eller

4) för att ge ett djur i hjälplöst tillstånd vård.

Ett vilt djur som är skadat eller annars i hjälplöst tillstånd får kortvarigt tas om hand så att det kan ges första hjälpen eller överlämnas för vård. Efter första hjälpen ska djuret försättas i frihet när dess tillstånd tillåter det eller överlämnas för vård till en vårdplats som avses i 60 §. Om djuret inte kan försättas i frihet och vården av det inte kan ordnas, ska djuret avlivas.

Djurhållare och andra djurskötare ska ha tillräcklig kompetens för en ändamålsenlig skötsel av djuren.

Den som håller djur yrkesmässigt eller annars storskaligt ska ha lämplig utbildning eller på annat sätt förvärvad tillräcklig kompetensför att sköta sina uppgifter. Djurhållaren ska se till att ett tillräckligt antal kompetenta djurskötare sköter djuren. Djurhållaren ska förse de personer som denne anställer eller anlitar för att sköta och hantera djuren med instruktioner om och handledning i fråga om de krav som gäller för en ändamålsenlig skötsel av djuren.

Närmare bestämmelser om utbildning och kompetens för djurhållare och andra djurskötare enligt 1 och 2 mom. samt om vad som är ett tillräckligt antal djurskötare enligt 2 mom. får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Den som håller djur yrkesmässigt eller annars storskaligt ska förbereda sig på eldsvådor och strömavbrott och andra motsvarande störningar som hotar djurens välfärd.

Om skötseln av djuren eller regleringen och övervakningen av miljöfaktorer är beroende av elektriska eller mekaniska anordningar, ska det på en permanent djurhållningsplats finnas möjlighet att upprätthålla funktioner som är nödvändiga för djurens välfärd även när anordningarna drabbas av funktionsstörningar.

Närmare bestämmelser om vilka åtgärder djurhållare ska vidta för att förbereda sig på störningar får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Den som äger eller håller produktionsdjur ska föra bok över den medicinska behandling som getts produktionsdjuren och över antalet döda djur.

Bokföringen över den medicinska behandlingen av produktionsdjur som hålls för livsmedelsproduktion ska bevaras i minst fem år och bokföringen över antalet döda djur och bokföringen över den medicinska behandlingen av produktionsdjur som inte hålls för livsmedelsproduktion ska bevaras i minst tre år efter utgången av det år då den senaste anteckningen om ett djur gjordes i bokföringen.

Närmare bestämmelser om bokföringen över antalet döda djur får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Ett djur ska kunna stå och vila i naturlig ställning på djurhållningsplatsen samt byta ställning där utan svårighet. De djur som hålls på en och samma djurhållningsplats ska ha möjlighet att vila samtidigt.

En djurhållningsplats ska gå att hålla tillräcklig ren och där upprätthålla god hygien med hänsyn till djurens välfärd. Djuren på en djurhållningsplats ska kunna inspekteras och skötas utan svårighet.

Ett djur får hållas i en låda eller bur avsedda för transport av djur eller i ett motsvarande litet utrymme bara om djurtransporten, en sjukdom hos djuret eller något annat tillfälligt och godtagbart skäl kräver det.

Närmare bestämmelser om djurhållningsplatsers storlek, material, konstruktioner och andra egenskaper får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Djurhållningsplatser ska vara konstruerade av sådant material och ha sådana konstruktioner och övriga egenskaper att såväl risken för att djur ska skada sig, insjukna eller rymma som brandfaran är så liten som möjligt.

Närmare bestämmelser om material, konstruktioner och övriga egenskaper som inverkar på djurhållningsplatsers säkerhet får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Temperaturen, luftkvaliteten eller vattenkvaliteten och andra miljöförhållanden på en djurhållningsplats ska vara lämpliga för de djur som hålls där. Djur som hålls utomhus ska ha tillräckligt skydd mot ogynnsamma väderförhållanden eller vid behov kunna föras inomhus.

På en djurhållningsplats får det inte förekomma oavbrutet buller som stör djuren eller orsakar dem olägenhet.

Belysningen på en djurhållningsplats ska vara lämplig för tillgodoseende av djurens fysiologiska och väsentliga beteendemässiga behov och sådan att djuren kan inspekteras och skötas på behörigt sätt.

Om djurens välfärd är beroende av ett maskinellt ventilationssystem, ska anordningen vara försedd med ett larmsystem som slår larm vid funktionsstörningar. Larmsystemets funktionsduglighet ska testas regelbundet.

Närmare bestämmelser om djurhållningsplatsers förhållanden samt om skydd mot ogynnsamma väderförhållanden för djur som hålls utomhus får utfärdas genom förordning av statsrådet.

En djurhållningsplats ska hållas tillräckligt ren, så att djurens välfärd inte äventyras.

Fel som upptäckts på en djurhållningsplats och som äventyrar djurens välfärd ska rättas till omedelbart, och om detta inte är möjligt ska andra behövliga åtgärder vidtas för att trygga djurens välfärd till dess att felen rättas till.

En permanent djurhållningsplats ska vara tillräckligt rymlig samt även i övrigt vara så konstruerad och utrustad att den är lämplig för tillgodoseende av djurens fysiologiska behov och de väsentliga beteendemässiga behoven av rörelse, vila, kroppsvård, ätande, sökande efter föda eller andra motsvarande aktiviteter samt av sociala relationer.

Ett djur får inte hållas fortlöpande uppbundet på sin plats och djurets möjligheter att röra sig får inte begränsas permanent med konstruktioner som hindrar djuret från att vända sig.

Djur som hålls i grupp ska kunna undvika varandra. Djurhållningsplatsens utfodrings- och dricksapparater ska planeras, byggas och placeras så att konkurrens mellan djuren medför så små men som möjligt för djurens välfärd.

Varje djur ska ha tillgång till en lämplig viloplats.

Närmare bestämmelser om de krav som ställs på permanenta djurhållningsplatsers storlek, konstruktioner, utrustning och anordningar får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Trots vad som föreskrivs i 37 § 2 mom. får

1) suggor och gyltor hållas i insemineringshäckar högst åtta dagar i samband med semineringen,

2) suggor och gyltor hållas i grisningshäckar,

3) kor och kvigor som hålls för mjölkproduktion hållas fortlöpande uppbundna på sin plats.

Ko avser ett nötkreatur av honkön som har kalvat. Kviga avser ett minst åtta månader gammalt nötkreatur av honkön som inte har kalvat. Gylta avser ett könsmoget svin av honkön från betäckningen eller semineringen fram till första grisningen. Sugga avser ett svin av honkön vid första grisningen och därefter.

Närmare bestämmelser om uppbindning av nötkreatur samt om hållande av suggor och gyltor i grisningshäckar och insemineringshäckar utfärdas genom förordning av statsrådet.

På en permanent djurhållningsplats eller i anslutning till den ska det finnas utrymmen och redskap som är nödvändiga för att inspektera djur samt vid behov utrymmen för vård och isolering av djur som är sjuka eller skadade.

Närmare bestämmelser om utrymmen som avses i 1 mom. och om utrustningen i dem får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Den som säljer eller annars överlåter ett djur tillfälligt eller permanent ska i samband med överlåtelsen av djuret lämna mottagaren behövliga uppgifter om djurets skötsel, djurhållningsplats och andra omständigheter som är väsentliga med hänsyn till djurets välfärd. Om djuret är sjukt eller skadat, ska även den uppgiften meddelas.

Närmare bestämmelser om uppgifter som ska lämnas i samband med överlåtelse av djur och det sätt på vilket uppgifterna lämnas får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Ryggradsdjur och bläckfiskar får inte saluföras på torg och marknader eller på andra publikevenemang än sådana där avsikten är att förevisa djur. Ryggradsdjur och bläckfiskar får inte heller föras omkring för att saluföras på olika ställen.

Djur får inte saluföras i skyltfönster Hundar, katter och frettar samt ara, grå jako och amazon samt andra stora papegojor får inte saluföras i djuraffärer.

Djur får inte överlåtas som pris vid lotterier och tävlingar.

Ett djur får inte permanent överlåtas till en person som är under 16 år, om inte dennes vårdnadshavare ger sitt samtycke.

Djurtävlingar och djurutställningar får inte i onödan äventyra djurs välfärd.

Ett djur får inte ges sådana läkemedel eller andra motsvarande ämnen eller utsättas för någon annan behandling eller åtgärd som syftar till att på ett konstlat sätt påverka djurets prestationsförmåga eller beteende under en djurtävling eller djurutställning.

Närmare bestämmelser om sådana i 1 mom. avsedda tävlingar och utställningar som i onödan äventyrar djurs välfärd och som det med stöd av det momentet är förbjudet att arrangera får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Den som arrangerar djurtävlingar och djurutställningar ska ha sådana kunskaper och färdigheter att arrangera tävlingar och utställningar som är tillräckliga för tryggande av djurens välfärd. Både fysiska och juridiska personer får vara arrangörer.

Närmare bestämmelser om de krav som gäller arrangörer av djurtävlingar och djurutställningar får utfärdas genom förordning av statsrådet.

När djurtävlingar och djurutställningar arrangeras ska den förutsägbara risk för djurens välfärd som hänför sig till verksamheten beaktas. Arrangören ska vidta de åtgärder som behövs för att undanröja risken eller, om det inte är möjligt att undanröja risken, för att minska den. Om en tävling eller utställning ändå äventyrar djurens välfärd i onödan, får tävlingen eller utställningen inte arrangeras eller måste avbrytas.

Om den som arrangerar en djurtävling eller djurutställningar har grundad anledning att misstänka att ett enskilt djur behandlas eller används på ett sätt som strider mot denna lag, ska arrangören förbjuda det förfarande som strider mot bestämmelserna och vid behov förbjuda den som tävlar med eller ställer ut djuret att använda djuret i tävlingen eller utställningen. Om den som tävlar med eller ställer ut djuret inte iakttar förbudet mot att använda djuret, ska djuret hindras från att delta i tävlingen eller utställningen genom att tävlingen avbryts. Polisen ska vid behov ge tävlings- eller utställningsarrangören handräckning.

Närmare bestämmelser om de riskfaktorer som avses i 1 mom. och om åtgärder som behövs för att undanröja eller minska dem får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Det ska göras en skriftlig anmälan om sådana djurtävlingar där djuren kan bli utsatta för oskälig påfrestning, smärta eller lidande. Anmälningsplikten gäller även när det är fråga om en enda sådan tävling.

Den som arrangerar djurtävlingen ska göra en i 1 mom. avsedd anmälan till det landskap inom vars verksamhetsområde tävlingen är avsedd att ordnas. Anmälan kan gälla för viss tid eller tills vidare. Anmälan ska göras senast 30 dygn innan verksamheten inleds, och om anmälan gäller tills vidare, utan dröjsmål vid upphörande av verksamheten, samt vid väsentliga förändringar i verksamheten.

En ytterligare förutsättning för att få ordna anmälningspliktiga djurtävlingar är att tävlingsarrangören utser en tävlingsveterinär för varje tävling. Tävlingsveterinären ska vara närvarande under själva tävlingen. Tävlingsarrangören svarar för eventuella kostnader för utseendet av en tävlingsveterinär.

En i 45 § 1 mom. avsedd anmälan ska innehålla följande:

1) uppgifter om tävlingsarrangören,

2) uppgift om huruvida det är fråga om en anmälan för viss tid eller som gäller tills vidare,

3) tidpunkten då verksamheten inleds,

4) inom vilket landskaps eller vilka landskaps område verksamheten bedrivs,

5) uppgift om vilka slags djurtävlingar som arrangeras och för vilka djurarter,

6) en uppskattning av antalet djurtävlingar som arrangeras per år,

7) uppgift om tävlingsarrangörens kompetens.

Närmare bestämmelser om anmälan och de utredningar som ska fogas till anmälan får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Tävlingsveterinären har till uppgift är att bistå tävlingsarrangören med att se till att tävlingen inte äventyrar djurens välfärd. I denna uppgift kan tävlingsveterinären ge den som tävlar med ett djur och tävlingsarrangören råd som gäller djurvälfärden. Om tävlingsveterinären upptäcker att djurtävlingen äventyrar ett djurs välfärd, ska veterinären underrätta tävlingsarrangören om saken utan dröjsmål. Tävlingsveterinären ska också underrätta arrangören om skador som inträffat under tävlingen och som kommit till veterinärens kännedom.

Tävlingsveterinären ska dessutom vid behov ge djur som används i tävlingen första hjälpen-typ av vård, om vård inte annars står att få på tävlingsplatsen. Tävlingsarrangören ska se till att det finns en lämplig plats där vård kan ges samt behövliga redskap för att förflytta djur till förstahjälpsplatsen. Tävlingsveterinären har rätt att ta ut ett arvode för vården och ersättning för kostnaderna av den som tävlar med djuret.

Om tävlingsveterinären upptäcker att djurtävlingen äventyrar ett djurs välfärd i onödan och tävlingsarrangören inte vidtar de åtgärder som föreskrivs i 44 § 1 eller 2 mom., ska tävlingsveterinären utan dröjsmål underrätta landskapet eller polisen. När orsaker som hänför sig till välfärden för ett djur som används i tävlingen kräver det är tävlingsveterinären också skyldig att utan dröjsmål underrätta landskapet eller polisen om djuret. Tävlingsveterinären är skyldig att lämna den information som behövs för att utreda fallet. Anmälningsskyldigheten gäller också uppgifter i fråga om vilka veterinären har tystnadsplikt med stöd av 16 § i lagen om utövning av veterinäryrket (29/2000).

Tävlingsveterinären ska vara en legitimerad veterinär som avses i 3—5 § i lagen om utövning av veterinäryrket eller en veterinär som avses i 8 § i den lagen. En veterinärmedicinestuderande som avses i 7 § i den lagen kan vara vikarie för tävlingsveterinären.

Arrangörer av anmälningspliktiga djurtävlingar ska registrera förhållanden och händelser som inverkar på djurens välfärd under tävlingen. Registreringsdokumentet ska bevaras i minst ett år efter det att djurtävlingen arrangerades.

Närmare bestämmelser om registreringsskyldigheten får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Djur får hållas i djurparker, permanenta och ambulerande djurutställningar och cirkusar endast med tillstånd av landskapet.

Djur som hör till vilda djurarter och som hålls i en djurpark eller permanent djurutställning får inte användas i föreställningar där djuren för publik visar andra färdigheter som de blivit lärda än sådana som anknyter till skötseln av djuret.

Djurhållningsplatsen för ett djur som hör till en vild djurart och som hålls i en djurpark eller permanent djurutställning ska så väl som möjligt motsvara djurens naturliga livsmiljö. Djurparker och permanenta djurutställningar ska planmässigt sörja för förebyggande hälsovård för djuren, behandling av sjukdomar hos djuren samt utfodring av djuren.

Närmare bestämmelser om vilket slags föreställningar som är förbjudna enligt 2 mom. och om djurhållningsplatser som avses i 3 mom. får utfärdas genom förordning av statsrådet.

En djurpark ska bidra till att främja skyddet av den vilda faunan och bevarandet av den biologiska mångfalden. I detta syfte ska djurparken ge allmänheten information om de arter som förevisas och deras naturliga levnadsförhållanden. Djurparken ska dessutom delta i

1) forskning som främjar skyddet av djurarter,

2) utbildning i fråga om färdigheter att skydda djurarter,

3) informationsutbyte i fråga om artskydd, eller

4) när det är ändamålsenligt, uppfödning av djurarter i fångenskap, återinplantering av bestånd eller återinförande av arter till naturen.

Närmare uppgifter om djurparkers i 1 mom. avsedda uppgifter får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Ansökan om tillstånd att hålla en djurpark eller en permanent djurutställning ska göras hos det landskap inom vars verksamhetsområde djurparken eller den permanenta djurutställningen är belägen.

Ansökan om tillstånd att driva en cirkus eller ordna en ambulerande djurutställning ska göras hos det landskap inom vars verksamhetsområde den som äger cirkusen eller den ambulerande djurutställningen har sin hemort. Om cirkusen är en permanent anläggning, ska tillstånd dock sökas hos det landskap inom vars verksamhetsområde cirkusen är belägen.

Ansökan om tillstånd att driva en utländsk cirkus eller ordna en utländsk ambulerande djurutställning ska göras hos det landskap via vars verksamhetsområde den utländska cirkusen eller den ambulerande djurutställningen inreser till Finland.

Ansökan om tillstånd som avses i 51 § ska göras skriftligt. Av tillståndsansökan ska förutom uppgifter som behövs för att identifiera verksamhetsutövaren och allmänna uppgifter om den planerade verksamheten framgå

1) uppgift om de djurarter och det antal djur som verksamheten omfattar,

2) utredning om djurhållningsplatserna,

3) utredning om djurhållarens eller djurhållarnas kompetens, och

4) utredning om hur djurens skötsel avses bli ordnad.

Utöver vad som föreskrivs i 1 mom. ska en ansökan om tillstånd för djurpark innehålla information om vilken av de i 50 § 1 mom.1—4 punkten avsedda uppgifterna som anläggningen kommer att delta i.

Till en ansökan om tillstånd för cirkus ska det fogas en beskrivning av de programnummer som djuren deltar i och en detaljerad beskrivning av de konster som avsikten är att djuren ska förevisa under föreställningen.

Närmare bestämmelser om ansökan om tillstånd och de utredningar som ska fogas till ansökan får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Tillstånd för djurpark, permanent eller ambulerande djurutställning eller cirkus beviljas, om

1) djurhållningsplatserna uppfyller de krav som föreskrivs i 5 kap.,

2) skötseln av djuren uppfyller de krav som föreskrivs i 4 kap.,

3) djurhållaren har sådan kompetens som föreskrivs i 30 §.

Utöver vad som föreskrivs i 1 mom. förutsätts det för att tillstånd för djurpark eller permanent djurutställning ska beviljas att de krav som föreskrivs i 49 § 3 mom. är uppfyllda. För att tillstånd för djurpark ska beviljas förutsätts det dessutom att de krav som föreskrivs i 50 § ska vara uppfyllda.

En förutsättning för att tillstånd för cirkus ska beviljas är att de krav på behandling av djur som föreskrivs i 12 och 13 § har beaktats i programnumren.

Tillståndet kan förenas med villkor som är nödvändiga med hänsyn till djurens välfärd. Tillstånd för en ambulerande cirkus och en ambulerande djurutställning kan också beviljas för viss tid, om det är nödvändigt för att djurens välfärd ska kunna tryggas.

Landskapet ska inspektera djurparker, permanenta djurutställningar, ambulerande djurutställningar och cirkusar innan verksamheten inleds samt när ett sådant avgörande fattas som väsentligt ändrar tillståndets innehåll eller som gäller tillståndets giltighetstid.

Landskapet ska övervaka verksamheten genom regelbundna inspektioner.

Verksamhetsutövaren ska utan dröjsmål lämna en skriftlig anmälan till det landskap som beviljat tillståndet om sådana planerade ändringar i verksamheten som kan vara av betydelse vid bedömning av om förutsättningarna för att få tillstånd fortfarande föreligger. Landskapet bedömer utifrån anmälan huruvida kraven för beviljande av tillstånd fortfarande är uppfyllda och meddelar tillståndshavaren.

Ansökan om nytt tillstånd eller om komplettering av tillståndet ska göras, om nya djurarter tillkommer eller antalet djur utökas avsevärt eller verksamheten annars ändras på ett sätt som kan inverka på djurens välfärd.

En ambulerande djurutställning och en ambulerande cirkus ska årligen lämna det landskap som beviljat tillståndet en anmälan om cirkusens turnéplatser och tidtabell minst 30 dagar innan turnén startar.

När verksamheten avslutas ska en anmälan lämnas utan dröjsmål till det landskap som beviljat tillståndet.

Närmare bestämmelser om anmälningarnas innehåll och om den utredning som ska fogas till en anmälan får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Utöver det som i lagen om ett system för identifiering av djur (238/2010) föreskrivs om anmälan om hållande av djur och djurhållningsplatser samt registrering av uppgifter, ska den som håller en husdjursgård för införande i djurhållarregistret och registret över djurhållningsplatser meddela uppgifter om djurhållarens kompetens samt en utredning om hur djurens skötsel kommer att ordnas.

Utöver vad som i lagen om ett system för identifiering av djur föreskrivs om anmälan om hållande av djur och djurhållningsplatser samt registrering av uppgifter, ska den som håller djur för uppfödning i hägn i viltvårdssyfte samt den som håller dovhjortar, bisonoxar, vildsvin, strutsar, vaktlar, pärlhöns, fasaner, rapphönor och gräsänder som produktionsdjur för införande i djurhållarregistret och registret över djurhållningsplatser meddela uppgifter om djurhållarens kompetens samt en utredning om hur djurens skötsel kommer att ordnas. Den som håller djur för uppfödning i hägn i viltvårdssyfte ska meddela för vilket viltvårdssyfte enligt 3 § i jaktlagen som djuren hålls.

Utöver vad som i lagen om ett system för identifiering av djur föreskrivs om anmälan om djurhållningsplatser och om registrering av uppgifter, ska den som äger eller håller broilrar lämna uppgifter om de uppfödningsavdelningar i uppfödningsstall där broilerflockar föds upp för registrering i registret över djurhållningsplatser. Med broiler avses en fågel av arten Gallus gallus i produktionsledet som hålls för slakt.

En i 21 § i lagen om ett system för identifiering av djur avsedd förteckning ska föras separat för varje uppfödningsavdelning, och av den ska framgå

1) antalet insatta broilrar och den tillgängliga ytan för dem,

2) broilrarnas ras eller hybrid, om denna är känd,

3) antalet avlivade broilrar samt antalet och dödsorsakerna för de broilrar som påträffats döda, om dessa är kända, samt

4) antalet broilrar som finns kvar i flocken efter det att broilrar avlägsnats för försäljning eller slakt.

Om djurtätheten för broilrar överstiger 33 kilogram levande vikt per kvadratmeter, ska den som äger eller håller broilrarna göra en skriftlig beskrivning av produktionssystemet i broileruppfödningsstallet, vilken ska innehålla tekniska uppgifter om byggnaderna och deras anordningar. Beskrivningen ska hållas uppdaterad. Den djurtäthet som tillämpas i uppfödningsstallet eller en ändring av djurtätheten och viktiga uppgifter om produktionssystemet ska anmälas till landskapet senast 15 dagar innan den första flocken sätts in i stallet. Sådana förändringar i produktionssystemet som kan påverka broilrarnas välfärd ska utan dröjsmål anmälas till landskapet.

För att djurtätheten ska få höjas så att den överstiger 39 kilogram levande vikt per kvadratmeter och är högst 42 kilogram levande vikt per kvadratmeter förutsätts att det vid inspektionerna i broileruppfödningsstallet under de senaste två åren inte har uppdagats någon sådan verksamhet som strider mot bestämmelserna om djurvälfärd, att den som äger eller håller broilrarna tillämpar riktlinjerna för god praxis och att dödligheten bland broilrarna är tillräckligt låg. Om ingen inspektion har gjorts i broileruppfödningsstallet under de senaste två åren, ska minst en inspektion göras innan djurtätheten får höjas.

När den som äger eller håller broilrar sänder broilrar till slakt ska denne lämna slakteriet de uppgifter om djurhållningsplatsen för flocken och om flocken som behövs för bedömningen av broilrarnas välfärd.

Närmare bestämmelser om beskrivningen av produktionssystemet i broileruppfödningsstallet, om viktiga uppgifter om produktionssystemet, om de krav som gäller djurtätheten för broilrar, om riktlinjer för god praxis, om omständigheter som ska beaktas när det gäller dödligheten bland broilrar samt om de uppgifter om flocken som ska lämnas till slakteriet utfärdas genom förordning av statsrådet.

Den som yrkesmässigt eller annars storskaligt håller hundar, katter eller andra sällskaps- eller hobbydjur ska senast 30 dygn innan verksamheten inleds eller avslutas eller när verksamheten förändras väsentligt göra en skriftlig anmälan till det landskap inom vars verksamhetsområde verksamheten bedrivs.

Vad som föreskrivs i 1 mom. tillämpas inte på dem som håller hästdjur. När det gäller anmälningsskyldighet för dem som håller hästdjur ska lagen om ett system för identifiering av djur iakttas. Dessutom ska den som håller hästdjur yrkesmässigt eller annars storskaligt anmäla uppgifter om djurhållarens kompetens samt en utredning om hur djurens skötsel kommer att ordnas för införande i djurhållarregistret och registret över djurhållningsplatser.

Bestämmelser om vad som ska betraktas som yrkesmässigt eller annars storskaligt hållande av sällskaps- och hobbydjur finns i bilaga 2.

Den som bedriver vård av vilda djur ska senast 30 dygn innan verksamheten inleds eller avslutas eller när verksamheten förändras väsentligt göra en skriftlig anmälan till det landskap inom vars verksamhetsområde verksamheten bedrivs.

Innan ett vilt djur som överlämnats till en vårdplats får vård under en längre tid ska det utredas om det behövs dispens enligt naturvårdslagen eller jaktlagen för innehav av djuret. Bestämmelser om innehav av främmande arter finns i lagen om hantering av risker orsakade av främmande arter. Ett vilt djur som överlämnats till en vårdplats ska försättas i frihet när dess tillstånd tillåter det. Om ett djur inte kan försättas i frihet efter det att den vård som djuret getts på grund av skada, sjukdom eller någon annan orsak har avslutats och djuret inte kan placeras permanent i en djurpark, ska djuret avlivas.

Av en anmälan som avses i 59 § 1 mom. och 60 § 1 mom. ska förutom uppgifter som behövs för att identifiera verksamhetsutövaren och allmänna uppgifter om den planerade verksamheten framgå

1) uppgift om de djurarter och det antal djur som verksamheten omfattar,

2) utredning om djurhållningsplatserna,

3) utredning om djurhållarens eller djurhållarnas kompetens, och

4) utredning om hur djurens skötsel avses bli ordnad.

Närmare bestämmelser om anmälningar och vilken utredning som ska fogas till en anmälan får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Den som bedriver verksamhet som avses i 49, 56, 57, 59 och 60 § ska föra en förteckning över djurarter och djur som verksamheten omfattar.

Förteckningen ska hållas uppdaterad och föras antingen på en pappersblankett eller i elektronisk form så att den vid behov kan visas upp för tillsynsmyndigheten. Förteckningen ska bevaras i tre år från utgången av det år då den senaste anteckningen om ett djur fördes in i den.

Närmare bestämmelser om förande av förteckning och om de uppgifter som ska införas i förteckningen får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Ett djur ska avlivas så snabbt och smärtfritt som möjligt med en metod och en teknik som lämpar sig för avlivning av det djuret.

Ett djur får avlivas endast av en person som har tillräckliga kunskaper i den avlivningsmetod och avlivningsteknik som används i fråga om den djurarten samt tillräcklig skicklighet i att utföra avlivningen.

Den som avlivat ett djur ska försäkra sig om att djuret har dött innan destruktion eller någon annan åtgärd vidtas.

Renar eller hållna djur får inte avlivas med jaktmetoder. En renskötare får dock avliva en ren genom att skjuta den med jaktmetoder. Dessutom får ett hållet djur avlivas genom att det skjuts med jaktmetoder, om det finns en nödvändig och godtagbar orsak till detta.

Djur får inte avlivas i underhållningssyfte.

Närmare bestämmelser om de avlivningsmetoder och avlivningstekniker som används vid avlivning av djur utfärdas genom förordning av statsrådet. Närmare bestämmelser om vilken kompetens som krävs av personer som avlivar djur får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Ett djur ska bedövas eller avlivas på behörigt sätt med en lämplig metod innan blodavtappningen påbörjas. Djuret får inte utsättas för andra åtgärder som anknyter till slakten innan djuret har dött. Med slakt avses avlivning av andra djur som är avsedda att användas som livsmedel än vilda djur.

Närmare bestämmelser om slakt av djur som sker annorstädes än på ett slakteri får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Bestämmelser om tillämpning av avlivningsförordningen på avlivning och slakt av djur som föds upp eller hålls för produktion av livsmedel, ull, skinn, päls eller andra produkter och på avlivning av sådana djur vid besättningsavlivning samt på med dessa åtgärder sammanhängande verksamhet finns i artikel 1 i avlivningsförordningen.

Bestämmelser som kompletterar avlivningsförordningen får utfärdas genom förordning av statsrådet när det gäller

1) avlivning och slakt av fiskar,

2) slakt av renar och hägnat vilt.

En verksamhetsutövare som bedriver verksamhet som omfattar avlivning av djur, eller en ägare eller innehavare av djur som regelbundet avlivar stora besättningar, ska i god tid innan verksamheten inleds eller avslutas eller förändras väsentligt göra en skriftlig anmälan till det landskap inom vars verksamhetsområde verksamheten i huvudsak bedrivs. Anmälningsskyldigheten gäller inte slaktverksamhet.

Anmälan om avlivning av pälsdjur enligt artikel 7.3 i avlivningsförordningen ska göras till det landskap inom vars verksamhetsområde verksamheten i huvudsak bedrivs.

Närmare bestämmelser om i 1 och 2 mom. avsedda anmälningar får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Bestämmelser om de särskilda krav som gäller besättningsavlivning av sådana djur som hör till avlivningsförordningens tillämpningsområde finns i artikel 18 i den förordningen.

Livsmedelsverket, landskapet och gränsveterinären är de myndigheter som enligt artikel 18.1 i avlivningsförordningen ska utarbeta en handlingsplan och de myndigheter som enligt artikel 18.2 i den förordningen ska se till att handlingsplanen följs och djurens välbefinnande tillförsäkras.

Livsmedelsverket och landskapet är sådana myndigheter som enligt artikel 18.3 i avlivningsförordningen får bevilja undantag från bestämmelserna i den förordningen.

Livsmedelsverket är den myndighet som enligt artikel 18.4 i avlivningsförordningen till kommissionen ska överlämna en rapport om den besättningsavlivning som skett under det föregående året samt göra rapporten allmänt tillgänglig via internet.

Närmare bestämmelser om de olika myndigheternas uppgifter och om de förfaranden som ska iakttas vid besättningsavlivning får utfärdas genom förordning av statsrådet.

I nödfall, för att hindra utdraget lidande för ett djur och om de avlivningsmetoder som avses i 63 § 1 mom. inte kan användas eller om djuret inte kan fångas in, får djuret också avlivas på något annat sätt, dock så att djuret inte orsakas onödigt lidande.

Utbildning som förutsätts för sådan kompetens som avses i avlivningsförordningen får ges av en utbildningsanordnare som av utbildnings- och kulturministeriet har beviljats i lagen om yrkesutbildning avsett tillstånd att ordna examina och utbildning för sådan examen som innehåller kunnande som det kompetensbevis som förutsätts i avlivningsförordningen kräver.

Jord- och skogsbruksministeriet styr verkställigheten av denna lag och av EU-rättsakter som genomförs genom denna lag samt utövar tillsyn över efterlevnaden av dem.

Livsmedelsverket planerar, styr och utvecklar tillsynen över djurvälfärden samt utövar tillsyn över att bestämmelserna om djurvälfärd följs i hela landet.

Utöver det som föreskrivs någon annanstans i denna lag om Livsmedelsverkets uppgifter

1) är verket den myndighet som enligt artikel 13.3 i avlivningsförordningen ska bedöma vägledningarna för god praxis och den myndighet som enligt artikel 13.4 i den förordningen får utarbeta och offentliggöra egna vägledningar för god praxis,

2) är verket behörig myndighet enligt artikel 138 i förordningen om offentlig kontroll i fråga om åtgärder som gäller bruksanvisningarna för fixerings- eller bedövningsutrustning enligt avlivningsförordningen,

3) utser verket genom stickprov gårdar för den regelbundna tillsyn som förutsätts i EU-rättsakter om djurvälfärd,

4) svarar verket för statistik och rapportering i fråga om tillsynen över djurs välfärd,

5) i de fall som hör till tillämpningsområdet för lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer (1384/2015) beslutar verket om den rätt som yrkeskvalifikationer som har förvärvats utomlands medför att utföra i 15 § i denna lag tillåtna operationer och andra ingrepp som orsakar smärta eller seminering av djur och andra åtgärder vid artificiell reproduktion i Finland, samt i de fall som hör till tillämpningsområdet för lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer besluta om den rätt att vara i 30 § i denna lag avsedd djurhållare eller djurskötare i Finland som utomlands förvärvade yrkeskvalifikationer medför.

Livsmedelsverket svarar för tillsynen över djurvälfärden i de slakterier, inrättningar för vilthantering och anläggningar i anslutning till dem som avses i livsmedelslagen. Tillsynsansvaret får överföras på landskapet, om Livsmedelsverket och landskapet kommer överens om det. Inom området för de slakterier och inrättningar som Livsmedelsverket övervakar är verket utöver landskapet den myndighet som utfärdar tillfälliga kompetensbevis enligt 21.5 i avlivningsförordningen.

Landskapet planerar och utvecklar ordnandet av tillsynen över djurvälfärden samt styr och utövar tillsyn över efterlevnaden inom sitt verksamhetsområde av bestämmelserna om djurvälfärd.

Utöver det som någon annanstans i denna lag föreskrivs om landskapets uppgifter är landskapet

1) den myndighet som får utfärda kompetensbevis enligt artikel 21.1 b i avlivningsförordningen och en av de myndigheter som får utfärda tillfälliga kompetensbevis enligt artikel 21.5 i den förordningen,

2) behörig myndighet enligt artikel 138 i förordningen om offentlig kontroll i fråga om åtgärder som gäller kompetensbevis enligt avlivningsförordningen.

Landskapet svarar för tillsynen över djurvälfärden i de slakterier, inrättningar för vilthantering och anläggningar i anslutning till dem vilkas tillsyn har överförts på landskapet på det sätt som avses i 71 § 3 mom. I de renslakterier och i anläggningar i anslutning till dem som avses i livsmedelslagen sörjer landskapet Lappland i hela landet för de uppgifter som anknyter till tillsynen över djurvälfärden.

För tillsynen över djurvälfärden i landskapet ansvarar en tjänsteman som bestäms enligt landskapets förvaltningsstadga och som ska vara veterinär. Utöver detta ska landskapet ha ett tillräckligt antal veterinärer som sköter övervakningen av djurs välfärd samt annan för övervakningen kompetent och yrkesskicklig personal. Den av landskapet utsedda veterinären i tjänsteförhållande utför de uppgifter som enligt de EU-rättsakter som genomförs genom denna lag ska skötas av tjänsteveterinären.

Landskapet ska se till att brådskande uppgifter som hör till tillsynen över djurvälfärden kan skötas även utanför tjänstetid.

Närmare bestämmelser om kompetenskraven för tjänstemän som övervakar djurs välfärd och om vad som kan anses vara en tillräcklig personal får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Polisen övervakar inom sitt distrikt att bestämmelserna om djurvälfärd följs.

Gränsveterinären övervakar att bestämmelserna om djurvälfärd följs på gränsövergångsstället, på utreseplatsen och inom området för en veterinär gränskontrollstation.

Tillsynsmyndigheten ska ordna tillsynen över efterlevnaden av bestämmelserna om djurvälfärd så att den är högklassig och effektiv. Tillsynsmyndigheten ska sträva efter att främja djurs välfärd genom råd.

Bestämmelser om hur tillsynen över djurvälfärden ska ordnas ingår förutom i denna lag även i den EU-lagstiftning som gäller tillsynen över djurs välfärd.

Livsmedelsverket ska utarbeta en riksomfattande plan för tillsynen över djurvälfärden. Planen är en del av den nationella kontrollplanen enligt förordningen om offentlig kontroll.

Landskapet ska utarbeta en regional plan för hur tillsynen över djurvälfärden ordnas inom landskapets verksamhetsområde. Den riksomfattande planen ska beaktas i den regionala planen.

Tillsynsmyndigheten har rätt att utföra inspektion, om det finns anledning att misstänka att ett djur hålls eller behandlas i strid med bestämmelserna om djurvälfärd.

Även utan misstanke har tillsynsmyndigheten rätt att utföra inspektion

1) vid djurparker,

2) vid permanenta djurutställningar,

3) vid cirkusar,

4) vid ambulerande djurutställningar,

5) vid djurtävlingar,

6) vid djurutställningar och på platser där djur annars förevisas för publik eller används i föreställningar eller uppvisningar,

7) på platser där vilda djur föds upp i hägn i viltvårds- eller produktionssyfte,

8) på platser där sällskaps- och hobbydjur hålls yrkesmässigt eller annars storskaligt på det sätt som avses i 59 §,

9) på platser där vilda djur vårdas på det sätt som avses i 60 §,

10) på platser där i 66 § avsedd verksamhet som anknyter till avlivning av djur bedrivs,

11) på gränsövergångsställen, på utreseplatser och inom området för veterinära gränskontrollstationer,

12) i utrymmen avsedda för djur i slakterier, inrättningar för vilthantering och anläggningar som finns i anslutning till slakterierna eller inrättningarna samt i renslakterier och anläggningar som finns i anslutning till dem,

13) på verksamhetsutövarens begäran,

14) för att övervaka att djurhållningsförbud som meddelats med stöd av 17 kap. 23 § i strafflagen (39/1889) iakttas.

Livsmedelsverket får förordna att landskapet ska utföra en inspektion eller inspektioner för tillsynen över efterlevnaden av bestämmelserna om djurvälfärd eller för fullgörande av skyldigheter enligt ett internationellt avtal som är förpliktande för Finland eller då EU-lagstiftning förutsätter detta. Landskapet kan besluta om motsvarande inspektioner även i sin egen tillsyn.

Den som utför en inspektion har rätt att få tillträde till de utrymmen som utförandet av inspektionen förutsätter och att avgiftsfritt ta de prov som behövs för tillsynen. Denne har rätt att inspektera djuren, djurhållningsplatsen och andra utrymmen i anslutning till djurhållningen, föda, dryck, utrustning och redskap för djuret samt information och handlingar som gäller djurhållningen liksom övriga omständigheter av betydelse för tillsynen.

I utrymmen som används för boende av permanent natur får inspektion och provtagning utföras endast om det är nödvändigt för utredande av de omständigheter som inspektionen gäller och det finns anledning att misstänka att de bestämmelser om djurvälfärd som gäller behandling, skötsel eller djurhållningsplatser har överträtts eller överträds på ett sätt som är straffbart enligt lag. Inspektion får utföras endast av en myndighet.

I slakterier får Livsmedelsverket använda registrerande kameraövervakning som hjälp vid övervakningen av att bestämmelserna om djurvälfärd följs. För övervakningen får kameror placeras i utrymmen där djur lossas, förvaras, hanteras, flyttas eller bedövas eller där blodavtappningen sker.

Livsmedelsverket sörjer för installering och underhåll av kameror samt genomgång och förstörning av upptagningarna. En upptagning får bevaras i två månader från inspelningsdagen, varefter upptagningen ska förstöras utan dröjsmål, om den inte behövs för förundersökning. Slakteriets personal ska informeras om att kameraövervakning inleds och information om övervakningen ska meddelas på skyltar som fästs i närheten av kamerorna.

Om ett slakteri står under landskapets tillsyn sörjer landskapet för de uppgifter som avses i 1 och 2 mom. och i renslakterier är det landskapet Lappland som sörjer för dem.

Den i artikel 17 i avlivningsförordningen avsedda djurskyddsansvarige har rätt att få se kameraupptagningarna för skötseln av sina uppgifter. Upptagningar får också överlämnas till polisen för förundersökning och upptagningar kan användas för utbildning av slakteriets personal.

Tillsynsmyndigheten har, oberoende av sekretessbestämmelserna, rätt att av djurägare och djurhållare samt av andra som omfattas av skyldigheterna enligt denna lag eller enligt EU-lagstiftningen få de uppgifter och de handlingar som är nödvändiga för tillsynen. Rätten till uppgifter gäller också uppgifter som fås av statliga och kommunala samt landskapets myndigheter.

Livsmedelsverket har rätt att närvara vid övervakning och inspektioner. Samma rätt har en studerande som under tillsynsmyndighetens handledning genomför praktik som ger den studerande en insikt i myndigheternas verksamhet.

Tillsynsmyndigheten kan anlita en utomstående expert eller assistent vid övervakning och inspektioner. En sådan person kan ge sakkunnighjälp eller utföra assisterande uppdrag vid inspektionen, men saknar självständig inspektionsbefogenhet. Experter och assistenter får gå in i utrymmen som används för boende av permanent natur endast tillsammans med tillsynsmyndigheten.

Experter och assistenter ska ha tillräcklig kompetens med tanke på den djurart och djurhållningsform som det är fråga om och uppdragets natur i övrigt.

Experter och assistenter har, oberoende av sekretessbestämmelserna, rätt att få tillgång till uppgifter som är nödvändiga för att de ska kunna utföra sina uppdrag.

På utomstående experter och assistenter tillämpas bestämmelserna om straffrättsligt ansvar när de utför uppdrag som avses i denna paragraf. Bestämmelser om skadeståndsansvar finns i skadeståndslagen.

Vid inspektion iakttas 39 § i förvaltningslagen (434/2003). Om förordningen om offentlig kontroll tillämpas på inspektionen, ska den förordningen dock i första hand iakttas.

Bestämmelser om hörande av part finns i 34 § i förvaltningslagen. Innan åtgärder som avses i 94 § 2 mom., 95 § 1 mom., 96 § 1 mom. eller 97 § 3 mom. vidtas ska djurhållaren eller djurägaren ges tillfälle att bli hörd endast om de kan påträffas utan dröjsmål. Djurhållaren eller djurägaren ska underrättas om beslutet.

Vad som i denna lag föreskrivs om rätt för tillsynsmyndigheten att få tillträde till de utrymmen som utförandet av inspektionen förutsätter och att oberoende av sekretessbestämmelserna få de uppgifter och de handlingar som är nödvändiga för tillsynen gäller även inspektörer som avses i EU-lagstiftning eller internationella avtal som är bindande för Finland, när sådana för Finland bindande förpliktelser förutsätter detta. Tillsynsmyndigheten ska vid behov samarbeta med internationella myndigheters inspektörer.

Djurhållare är skyldiga att bistå myndigheterna vid inspektion och provtagning som utförs med stöd av denna lag eller EU-lagstiftning.

Livsmedelsverket och landskapet ska i fråga om de slakterier som de övervakar se till att uppgifterna om de broilrar som anlänt till slakteriet samt antalet broilrar som är döda vid ankomsten till slakteriet registreras vid slakteriet.

Inverkan av de förhållanden under vilka broilrar hålls och andra motsvarande faktorer på broilrarnas välfärd bedöms utifrån dödligheten inom flocken och den bedömning av hudinflammation på trampdynorna som görs i samband med köttbesiktningen (faktorer som beskriver broilrars välfärd).

Om bedömningen av broilrarnas välfärd visar på en försämring under uppfödningen, ska tillsynsmyndigheten underrätta den som äger eller håller broilrarna samt det landskap inom vars verksamhetsområde djurhållningsenheten är belägen om detta. Dessa ska vidta lämpliga åtgärder för att rätta till situationen.

Närmare bestämmelser om faktorer som beskriver broilrars välfärd och om hur dessa faktorer påverkar djurtätheten för broilrar samt om bedömningen av broilrars välfärd och om underrättelsen enligt 3 mom. utfärdas genom förordning av statsrådet.

Om en djurhållare flyttar från en tillsynsmyndighets verksamhetsområde till en annan tillsynsmyndighets område medan ett ärende i fråga om djurvälfärden hos djurhållaren är anhängigt, ska tillsynsmyndigheten, oberoende av sekretessbestämmelserna, utan dröjsmål anmäla flytten till tillsynsmyndigheten för det nya verksamhetsområdet och lämna denna de uppgifter som är nödvändiga för tillsynen.

Livsmedelsverket ska, om det misstänker att bestämmelserna om djurvälfärd har överträtts eller överträds vid en djurhållningsenhet som levererar djur till slakt, oberoende av sekretessbestämmelserna anmäla detta till det landskap inom vars verksamhetsområde djurhållningsenheten är belägen och lämna landskapet de uppgifter som är nödvändiga för tillsynen. Ett landskap ska göra motsvarande anmälan och lämna motsvarande uppgifter till ett annat landskap, om djurhållningsenheten är belägen på detta andra landskaps område.

Bestämmelser om tillsynsmyndighetens skyldighet att uppdatera och rätt att använda tillsynsregister finns i 110 §. Dessutom är andra tillsynsmyndigheter skyldiga att på begäran till Livsmedelsverket anmäla andra uppgifter om inspektioner, tillsynsåtgärder, tillsynspersonal, avgifter och tillsyn för uppföljning och planering av tillsynen enligt denna lag. Uppgifterna ska lämnas på det sätt som Livsmedelsverket bestämmer, och de kan också lämnas via en teknisk anslutning.

Närmare bestämmelser om innehållet i anmälningsskyldigheten får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Den som är anställd eller innehar ett förtroendeuppdrag hos någon av följande aktörer eller som utför motsvarande uppgifter i ett uppdragsförhållande eller som självständig yrkesutövare och som i sin uppgift fått kännedom om ett djur i behov av hjälp är skyldig att utan dröjsmål och oberoende av sekretessbestämmelserna göra en anmälan till den behöriga tillsynsmyndigheten och lämna myndigheten de uppgifter som är nödvändiga för att bedöma och utreda saken:

1) avbytarservice och vikariehjälp,

2) seminör,

3) social- och hälsovården och en producent av dessa tjänster,

4) en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården,

5) Nödcentralsenheten,

6) brand- och räddningsväsendet,

7) Tullen,

8) Gränsbevakningsväsendet,

9) utsökningsmyndigheten,

10) en församling eller något annat religiöst samfund.

Även andra än i 1 mom. avsedda personer kan göra en motsvarande anmälan, oberoende av de sekretessbestämmelser som eventuellt gäller dem.

Trots vad som föreskrivs i 1 och 2 mom. ska dock den tystnadsplikt som gäller vid bikt eller annan själavård iakttas.

Bestämmelser om anmälningsskyldighet för utövare av veterinäryrket finns i 12 § 2 mom. i lagen om utövning av veterinäryrket.

Bestämmelser om sekretess för uppgifter som erhållits vid tillsynen finns i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) samt i artikel 8 i förordningen om offentlig kontroll. Oberoende av bestämmelserna om sekretess får sådana nödvändiga uppgifter om en enskilds eller en sammanslutnings ekonomiska ställning eller företagshemlighet samt en enskilds personliga förhållanden som erhållits vid tillsynen över efterlevnaden av bestämmelserna om djurvälfärd eller vid utförandet av en uppgift i samband med tillsynen lämnas ut till

1) tillsynsmyndigheter och i 81 § i denna lag avsedda utomstående experter och assistenter för utförande av uppgifter enligt denna lag,

2) åklagar-, polis- och tullmyndigheterna för utredning av brott som avses i 8 kap. 2 § i tvångsmedelslagen (806/2011),

3) skatteförvaltningen för skötsel av dess lagstadgade uppgifter,

4) utländska och organ och inspektörer, om detta förutsätts i EU-lagstiftning eller internationella förpliktelser som är bindande för Finland.

Bestämmelser om polisens skyldighet att ge andra tillsynsmyndigheter handräckning finns i 9 kap. 1 § i polislagen (872/2011). Polisen ska ge en assistent som avses i 81 § handräckning, om assistenten förhindras att utföra sitt uppdrag och undanröjande av hindret förutsätter användning av polisbefogenheter. Bestämmelser om räddningsmyndighetens handräckning finns i 50 § i räddningslagen (379/2011).

Tullen är skyldig att ge gränsveterinären handräckning vid tillsynen över efterlevnaden av bestämmelserna om djurvälfärd.

Landskapet är skyldigt att ge polisinrättningen handräckning vid verkställigheten av beslag eller förverkandepåföljd som gäller djur.

Om det finns skäl att misstänka att bestämmelserna om djurvälfärd har överträtts, ska tillsynsmyndigheterna utan dröjsmål anmäla saken till polisen för förundersökning. Anmälan behöver dock inte göras om en förseelse som i sin helhet kan anses som ringa, och det inte är fråga om tredska mot myndigheternas förbud och påbud.

Om bestämmelserna om djurvälfärd inte har följts, ska tillsynsmyndigheten utan dröjsmål vidta sådana åtgärder som behövs för att säkerställa bestämmelsernas efterlevnad.

Om den upptäckta överträdelsen är ringa och tillsynsmyndigheten prövar att en uppmaning är en tillräcklig åtgärd för att rätta till situationen, kan myndigheten uppmana den som överträder bestämmelserna om djurvälfärd att fullgöra sin skyldighet omedelbart eller inom en utsatt tid som är tillräckligt lång med hänsyn till sakens natur. I annat fall ska tillsynsmyndigheten vidta åtgärder för att väcka ett förvaltningstvångsärende.

Förutom bestämmelserna i detta kapitel finns det bestämmelser om tillsynsmyndighetens åtgärder i förvaltningstvångsärenden i artikel 138 i förordningen om offentlig kontroll.

Tillsynsmyndigheten ska övervaka att en uppmaning samt ett beslut som meddelats i ett förvaltningstvångsärende följs.

Tillsynsmyndigheten får förelägga den som överträder bestämmelserna om djurvälfärd att fullgöra sin skyldighet omedelbart eller inom en utsatt tid som är tillräckligt lång med hänsyn till sakens natur.

Om de faktorer som beskriver broilrars välfärd visar på en försämring under uppfödningen, får landskapet, utöver vad som föreskrivs någon annanstans i detta kapitel, ålägga den som äger eller håller broilrarna att vidta sådana korrigerande åtgärder på broilrarnas djurhållningsplats som behövs med tanke på broilrarnas välfärd. Landskapet får ålägga den som äger eller håller broilrar att minska djurtätheten för broilrarna, om de faktorer som beskriver broilrars välfärd visar på en försämring i minst två av tre på varandra följande flockar under uppfödningen, eller om det konstateras att den som äger eller håller broilrarna har brutit mot bestämmelserna om djurvälfärd. Om den som äger eller håller broilrar har ålagts att minska djurtätheten för broilrarna och broilrar skickas från djurhållningsplatsen till ett slakteri som står under Livsmedelsverkets tillsyn, ska Livsmedelsverket underrättas om föreläggandet. Vid behov ska också det landskap som övervakar ett slakteri till vilket djur från en djurhållningsplats skickas för slakt underrättas.

Tillsynsmyndigheten får förbjuda den som överträder bestämmelserna om djurvälfärd att fortsätta med eller upprepa det förfarande eller den verksamhet som strider mot bestämmelserna.

Tillsynsmyndigheten får meddela ett i 1 mom. avsett förbud tillfälligt för den tid ärendet utreds eller ett missförhållande avhjälps, om det är nödvändigt för att trygga djurens välfärd. Det tillfälliga förbud som meddelas för utredning av ärendet är i kraft tills tillsynsmyndigheten meddelar sitt slutliga avgörande i ärendet. Tillsynsmyndigheten ska se till att den utredning som behövs för det slutliga avgörandet görs utan dröjsmål.

Om det är uppenbart att hållandet eller behandlingen av djur medför omedelbar risk för djurens välfärd och risken inte kan förhindras genom förbud eller på något annat sätt, har tillsynsmyndigheten rätt att genast avbryta verksamheten. Verksamheten får avbrytas endast till den del det är nödvändigt för att avvärja risken.

Ett beslut om avbrytande av verksamheten är i kraft för viss tid eller tills vidare, tills tillsynsmyndigheten meddelar sitt slutliga avgörande i ärendet. Tillsynsmyndigheten ska se till att den utredning som behövs för det slutliga avgörandet görs utan dröjsmål.

Om tillstånds- eller anmälningspliktig verksamhet avbryts av någon annan tillsynsmyndighet än landskapet, ska landskapet underrättas om avbrottet utan dröjsmål.

Tillsynsmyndigheten får vidta omedelbara åtgärder och skaffa ett djur föda, dryck eller annan vård som djuret behöver, om det är nödvändiga för att trygga djurets välfärd och välfärden inte kan tryggas tillräckligt på något annat sätt. I detta syfte får djuret också tas om hand och överlämnas till något annat ställe där det får vård. Om någon annan tillsynsmyndighet än landskapet vidtar åtgärden, ska landskapet underrättas om åtgärden utan dröjsmål.

Tillsynsmyndighetens beslut är i kraft för viss tid eller tills vidare, tills tillsynsmyndigheten meddelar sitt slutliga beslut i ärendet. Tillsynsmyndigheten ska se till att den utredning som behövs för det slutliga avgörandet görs utan dröjsmål.

Tillsynsmyndigheten får besluta att sälja ett djur till gängse pris eller, om djurets penningvärde är ringa, överlåta det på något annat sätt eller avliva det, om djuret inte kan lämnas kvar hos djurhållaren eller djurägaren. Tillvägagångssättet får vara detsamma, om djuret har skaffats vård någon annanstans med stöd av 96 § och djuret inte kan återlämnas till djurhållaren eller djurägaren.

Tillsynsmyndigheten får vidta åtgärder som avses i 1 mom. endast om en gärning eller försummelse från djurhållaren eller djurägaren kan äventyra djurets välfärd på ett allvarligt eller väsentligt sätt upprepade gånger och andra åtgärder inte är ändamålsenliga eller rimligtvis möjliga.

Om det i djurets beteende, livsfunktioner eller yttre väsen förekommer symptom eller förändringar, utifrån vilka man kan sluta sig till att djuret upplever kraftig smärta eller kraftigt lidande, och det är grymt mot djuret att hålla djuret vid liv, ska djuret avlivas utan dröjsmål.

Om ett djur hålls i strid med bilaga 1 eller den förordning av statsrådets som avses i 8 § 2 mom. och situationen inte kan avhjälpas genom ett förbud som avses i 94 § eller på något annat sätt, har tillsynsmyndigheten rätt att omhänderta och avliva djuret eller bestämma att det ska avlivas. I stället för att avlivas kan djuret också placeras i en djurpark. Ett vilt djur kan dessutom försättas i frihet, om djurets tillstånd tillåter det.

I fråga om invasiva främmande arter iakttas vad som föreskrivs om dem i förordningen om invasiva främmande arter och i lagen om hantering av risker orsakade av främmande arter.

Tillsynsmyndigheten har rätt att omhänderta ett redskap eller en anordning som är förbjuden i 18 § och bestämma att redskapet eller anordningen ska behandlas på nytt på ett sätt som tillsynsmyndigheten godkänt, förstöras, avlägsnas från marknaden eller återsändas till det land från vilket det har förts in till Finland. Beslutet kan förenas med villkor om det förfarande som ska iakttas vid verkställigheten.

Vid beslag av djur samt av redskap och anordningar som avses i 18 § iakttas tvångsmedelslagen. Trots vad som i 7 kap. 13 § i tvångsmedelslagen föreskrivs om förvaring av det beslagtagna får ett djur som tagits i beslag genast avlivas, säljas eller annars överlåtas, om dess penningvärde är obetydligt eller om det inte är möjligt eller ändamålsenligt att ordna dess skötsel.

Landskapet får återkalla ett tillstånd som avses i 49 § 1 mom. och stänga anläggningen, om förutsättningarna för beviljande av tillstånd inte längre föreligger eller om verksamhetsutövaren väsentligt överträder bestämmelserna om djurvälfärd. I stället för att återkalla tillståndet och stänga anläggningen kan tillståndet ändras och en del av anläggningen stängas, om detta är tillräckligt för att trygga djurens välfärd. En ytterligare förutsättning för att återkalla eller ändra tillståndet och stänga anläggningen eller en del av den är att verksamhetsutövaren inte har korrigerat olägenheterna inom en skälig tid som utsatts av myndigheten. Landskapet ska inspektera anläggningen innan tillståndet återkallas eller ändras.

Landskapet får förbjuda arrangerande av djurtävlingar enligt 45 §, hållande av husdjursgård enligt 56 §, hållande av sällskaps- eller hobbydjur enligt 59 §, bedrivande av djurhemsverksamhet för vilda djur i hjälplöst tillstånd enligt 60 § och verksamhet som gäller avlivning av djur enligt 66 § helt eller delvis, om verksamhetsutövaren väsentligt överträder bestämmelserna om djurvälfärd. En ytterligare förutsättning för att förbjuda verksamheten är att verksamhetsutövaren inte har korrigerat olägenheterna inom en skälig tid som utsatts av landskapet. Verksamheten kan förbjudas också i sådana fall där anmälningsskyldigheten i fråga om verksamheten har försummats.

Om landskapet förbjuder verksamhet som avses i 1 mom. eller en del av den, ska verksamhetsutövaren vidta behövliga åtgärder för att iaktta förbudet. Vid behov ska verksamhetsutövaren sälja eller annars överlåta de djur som använts i den förbjudna verksamheten och som verksamhetsutövaren äger, överlåta andra djur som verksamhetsutövaren har i sin besittning till deras ägare eller vidta andra nödvändiga åtgärder som landskapet godkänt för att avhjälpa situationen så att inga men orsakas djurens välfärd.

Tillsynsmyndigheten kan förena ett föreläggande som den meddelat med stöd av detta kapitel med vite eller med hot om att den försummade åtgärden vidtas på den försumliges bekostnad eller att verksamheten avbryts.

Bestämmelser om vite, hot om tvångsutförande och hot om avbrytande finns i viteslagen (1113/1990).

Livsmedelsverket kan besluta om användning av administrativa tvångsmedel när sådana ska användas inom områden som omfattar mer än ett landskap. Livsmedelsverket kan besluta om användning av administrativa tvångsmedel även inom ett enda landskaps område, om det av grundad anledning bedömer att landskapets åtgärder är otillräckliga för att trygga djurens välfärd.

Om Livsmedelsverket vidtar åtgärder som avses i 1 mom., ska verket utan dröjsmål underrätta berörda landskap.

Beslut om beviljande av tillstånd som avses i 53 § i denna lag och om beviljande av kompetensbevis som avses i avlivningsförordningen, beslut som avses i 92—98, 100 och 101 § liksom beslut som beviljats med stöd av Europeiska unionens lagstiftning får överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen (586/1996).

När det gäller andra beslut får omprövning begäras på det sätt som anges i förvaltningslagen. Beslut som meddelas med anledning av begäran om omprövning får överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen.

Förvaltningsdomstolens beslut i ett ärende som avses i 1 och 2 mom. får överklagas genom besvär endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd.

Tillsynsmyndighetens tillfälliga förbud enligt 94 § 2 mom. för utredning av ärendet, tillfälligt avbrytande av verksamheten enligt 95 § 1 mom. för utredning av ärendet och tillfälliga beslut om skaffande av brådskande vård enligt 96 § 1 mom. får dock inte överklagas separat.

Besvär över beslut som fattats med stöd av denna lag eller med stöd av en EU-rättsakt som genomförs genom denna lag och som gäller djurvälfärd ska behandlas skyndsamt.

Bestämmelser om sökande av ändring i avgifter som tas ut till staten finns i 11 b § i lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992).

Ändring i beslut som gäller avgifter till landskapet får sökas på det sätt som bestäms i 17 kap. i landskapslagen ( / ).

I ett beslut som fattas med stöd av denna lag eller med stöd av en EU-rättsakt som genomförs genom denna lag ska det, om verkställigheten av beslutet inte kan framskjutas av en orsak som har att göra med tryggandet av djurvälfärden, bestämmas att beslutet ska följas trots ändringssökande om inte besvärsmyndigheten bestämmer något annat.

Avgifter för statliga myndigheters prestationer enligt denna lag tas ut till staten enligt grunderna i lagen om grunderna för avgifter till staten.

För ett beslut som fattats på ansökan tar landskapet ut en avgift av aktören enligt den taxa som landskapet godkänt.

Tillsynsmyndigheten kan ta ut avgift också för inspektioner som avses i 91 § 4 mom. Bestämmelser om avgifter finns i avdelning II kapitel VI i förordningen om offentlig kontroll.

För uppgifter enligt denna lag betalar tillsynsmyndigheten experter och assistenter som den anlitat arvode och ersättning för resekostnader.

Kostnaderna för de åtgärder som avses i 96 § 1 mom., 97 § 1 och 3 mom. samt 98 § 1 och 3 mom. ska betalas av djurägaren eller djurhållaren. Om ett djur har sålts eller levererats för slakt eller om annan inkomst har erhållits av djuret, ska kostnaderna dras av från köpesumman för djuret eller annan inkomst av djuret och återstoden ges djurägaren eller djurhållaren. Kostnaderna för åtgärderna kan betalas tillfälligt av landskapet.

De kostnader som avses i 1 mom. och 26 § 4 mom. är direkt utsökbara. Bestämmelser om indrivning av dem finns i lagen om verkställighet av skatter och avgifter (706/2007). Om kostnaderna inte går att driva in, stannar de landskapet till last.

Personuppgiftsansvariga för de register som det föreskrivs om i detta kapitel är så som avses i artikel 26 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), nedan dataskyddsförordningen , Livsmedelsverket och landskapen tillsammans. Register över arrangerande av djurtävlingar förs dock alltid av landskapet. Andra i denna lag avsedda tillsynsmyndigheter har rätt att använda och skyldighet att uppdatera registeruppgifter i den omfattning som deras i lag föreskrivna uppdrag förutsätter. Varje tillsynsmyndighet ansvarar för att de uppgifter som den fört in i registret är korrekta och för att det är lagligt att registrera och använda uppgifterna vid skötseln av de egna uppdragen.

Registren enligt detta kapitel utgör en del av landsbygdsnäringsförvaltningens informationssystem som avses i lagen om landsbygdsnäringsförvaltningens informationssystem (284/2008), nedan informationssystemslagen . På de register och handlingar som det föreskrivs om i detta kapitel ska informationssystemslagen tillämpas, om inte något annat föreskrivs i detta kapitel.

Register förs över de djurparker, permanenta och ambulerande djurutställningar samt cirkusar som det beviljats tillstånd för med stöd av denna lag. Register förs dessutom över husdjursgårdar, uppfödning av vilda djurarter i hägn, yrkesmässigt eller storskaligt hållande av sällskaps- och hobbydjur, vård av skadade vilda djur samt anmälningspliktig avlivningsverksamhet och arrangerande av djurtävlingar. Registren förs i tillsynssyfte.

I andra register som avses i 1 mom. än registret över arrangerande av djurtävlingar förs följande uppgifter in:

1) de identifieringsuppgifter som avses i 4 § 3 mom. i informationssystemslagen,

2) vilken verksamhet tillståndet eller anmälan gäller,

3) utredning om aktörens kompetens,

4) de djurarter som verksamheten gäller och antalet djur; i fråga om avlivningsverksamhet räcker det med en uppskattning av det årliga antalet djur,

5) utredning om djurhållningsplatsen och hur skötseln av djuren är ordnad när det är fråga om en djurpark, en permanent eller ambulerande djurutställning, en cirkus, uppfödning av vilda djur i hägn, yrkesmässigt eller storskaligt hållande av sällskaps- och hobbydjur eller vård av skadade vilda djur,

6) i fråga djurparker en utredning om den uppgift enligt 50 § som anläggningen kommer att delta i,

7) utredning om de avlivningsmetoder som används när det är fråga om avlivningsverksamhet,

8) eventuella tillståndsvillkor och föreskrifter som gäller anmälningspliktig verksamhet,

9) den planerade tidpunkten för inledande av verksamheten och avslutande av verksamheten samt återkallelse av tillstånd och förbjudande av anmälningspliktig verksamhet,

10) väsentliga ändringar i verksamheten.

I registret över arrangerandet av djurtävlingar förs följande uppgifter in:

1) de identifieringsuppgifter som avses i 4 § 3 mom. i informationssystemslagen,

2) vilken verksamhet anmälan gäller,

3) information om huruvida det är fråga om en anmälan som gäller för viss tid eller tills vidare,

4) den planerade tidpunkten för inledande av verksamheten och avslutande av verksamheten,

5) vilka slags djurtävlingar som arrangeras och för vilka djurarter,

6) på vilket eller vilka landskaps område verksamheten bedrivs,

7) en uppskattning av det årliga antalet djurtävlingar som arrangeras,

8) utredning om tävlingsarrangörens kompetens.

Närmare bestämmelser om det förfarande som ska iakttas när registeruppgifterna förs in får utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

Utöver det som föreskrivs någon annanstans i detta kapitel, kan för tillsynen över djurvälfärden samt för planeringen, styrningen och utvecklingen av tillsynen följande registreras:

1) de identifieringsuppgifter som avses i 4 § 3 mom. i informationssystemslagen,

2) utförda inspektioner och provtagningar,

3) den verksamhet och djurarter som inspektionen gäller samt antalet djur,

4) iakttagelser som gjorts i samband med inspektionen,

5) resultaten från undersökningar av prov,

6) uppmaningar och administrativa tvångsmedel med stöd av 12 kap.,

7) uppgifter om djur som har hållits med stöd av 118 § 1 mom. eller med stöd av 120 § 1 och 2 mom. samt om dispenser som har beviljats med stöd av 10 §,

8) kompetensbevis som har utfärdats med stöd av artikel 21.1 b i avlivningsförordningen och tillfälliga kompetensbevis som har utfärdats med stöd av artikel 21.5 i den förordningen,

9) andra än i 1—8 punkten avsedda uppgifter enligt bestämmelserna om djurvälfärd som i motsvarighet till de bestämmelserna är nödvändiga för tillsynen och som inte innehåller uppgifter som avses i artikel 9 eller 10 i dataskyddsförordningen.

Närmare bestämmelser om det förfarande som ska iakttas när registeruppgifter förs in får utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

Bestämmelser om straff för djurskyddsbrott finns i 17 kap. 14, 14 a och 15 § i strafflagen.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1) i strid med förbudet enligt 6 § 2 mom. överger ett hållet djur,

2) försummar skyldigheten enligt 7 § att hjälpa ett skadat eller sjukt djur eller att göra anmälan om det eller att avliva det,

3) behandlar ett djur hårdhänt eller på något annat sätt som är förbjudet enligt 13 § 1—3 mom. eller som strider mot artikel 3, 4 eller 15 i eller mot bilaga III till avlivningsförordningen,

4) utför ett i 15 § 1 eller 3 mom. förbjudet ingrepp på ett djur,

5) utför ett i 16 § 1 mom. avsett ingrepp på ett djur utan att ha behövlig utbildning eller annan tillräcklig kompetens eller försummar att använda smärtlindring som föreskrivs i 16 § 2 mom.,

6) i strid med förbudet enligt 17 § 1 mom. ger ett djur ett ämne som är farligt för djurets välfärd,

7) använder ett redskap eller en anordning som avses i 18 § 1 mom. eller är förbjuden med stöd av 18 § 2 mom.,

8) vid skötseln av ett djur försummar det allmänna kravet på skötseln enligt 20 §, kravet på utfodring och vattning enligt 21 §, kravet på att inspektera djurs välfärd och djurhållningsplatsen enligt 22 § eller den skyldighet som gäller ett sjukt eller skadat djur enligt 23 §,

9) bryter mot förbudet enligt 24 § mot att tvinga djur att äta eller dricka,

10) bryter mot förbud enligt 25 § 2 eller 3 mom. mot att använda ett djur för avel eller mot en avelsmetod,

11) försummar allmänna krav på djurhållningsplatser enligt 33 §, krav på säkerhet enligt 34 §, krav på förhållanden enligt 35 §, krav på renhållning och underhåll enligt 36 § eller allmänna krav på permanenta djurhållningsplatser enligt 37 §,

12) bryter mot förbudet enligt 42 § 2 mom., som gäller påverkande av djurs prestationsförmåga eller beteende med hjälp av ett läkemedel, med något annat motsvarande ämne eller med någon annan motsvarande behandling eller åtgärd,

13) i strid med förbudet i 44 § 1 mom. arrangerar en djurtävling eller djurutställning trots att djurens välfärd äventyras, eller försummar ett krav på att avbryta tävlingen eller utställningen,

14) bryter mot skyldigheten enligt 63 § 1 mom. att avliva djur så snabbt och smärtfritt som möjligt med en lämplig metod och teknik, avlivar ett djur i strid med 63 § 2 mom. utan att ha tillräckliga kunskaper eller skicklighet eller försummar skyldigheten enligt 63 § 3 mom. att försäkra sig om att djuret har dött innan destruktionen av djuret påbörjas eller andra åtgärder vidtas,

15) i samband med slakt av djur i strid med 64 § 1 mom. försummar att bedöva eller avliva djuret före blodavtappningen eller bryter mot förbudet att utsätta djuret för andra åtgärder innan djuret har dött,

ska, om inte gärningen utgör brott enligt 17 kap. 14, 14 a eller 15 § i strafflagen eller strängare straff för gärningen föreskrivs någon annanstans i lag, för djurskyddsförseelse dömas till böter.

För djurskyddsförseelse döms också den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet

1) i strid med 8 § 2 mom. håller ett djur som inte nämns i bilaga 1 eller i den förordning av statsrådet som avses i det momentet som produktionsdjur, cirkusdjur eller i en ambulerande djurutställning eller som sällskaps- eller hobbydjur,

2) försummar den uppsiktsskyldighet när det gäller barn som är yngre än 15 år som avses i 11 § 2 mom.,

3) bryter mot förbudet enligt 15 § 3 mom. att använda ett djur vid tävling eller ställa ut det,

4) försummar skyldigheten enligt 17 § 2 mom. att försäkra sig om att redskap, anordningar och ämnen som är avsedda för skötsel och hantering av djur uppfyller de krav som ställs på dem,

5) i strid med förbudet i 18 § 1 mom. marknadsför, inför i landet, tillverkar, säljer eller annars överlåter eller innehar förbjudna redskap och anordningar som avses i det momentet,

6) försummar skyldigheten enligt 25 § 4 mom. att förhindra att däggdjur som personen i fråga håller förökar sig okontrollerat,

7) bryter mot förbudet enligt 28 § 1 mom. att ta eller fånga in ett vilt djur för att hålla och föda upp det,

8) försummar bokföringsskyldigheten enligt 32 § 1 mom. över den medicinska behandling som getts produktionsdjur och över antalet döda djur eller skyldigheten att bevara bokföringen enligt 32 § 2 mom.,

9) försummar att lämna uppgifter som avses i 40 § 1 mom. i samband med överlåtelse av djur,

10) bryter mot ett i 41 § föreskrivet förbud som gäller överlåtelse av djur,

11) försummar att vidta åtgärder som avses i 44 § 2 mom. i syfte att trygga djurs välfärd,

12) försummar att göra anmälan enligt 45 § 2 mom. om arrangerande av djurtävlingar eller skyldigheten enligt 45 § 3 mom. att utse en tävlingsveterinär för en djurtävling,

13) försummar anmälan enligt 47 § 1 mom. i fråga om ett djurs välfärd, att reservera en sådan plats för första hjälpen eller sådana behövliga redskap som avses i 47 § 2 mom. eller att göra anmälan enligt 47 § 3 mom. i fråga om äventyrande av ett djurs välfärd,

14) försummar registreringsskyldigheten i fråga djurtävlingar eller skyldigheten att förvara registreringsdokumentet enligt 48 § 1 mom.,

15) försummar att ansöka om tillstånd enligt 49 § 1 mom. för djurpark, permanent eller ambulerande djurutställning eller cirkus,

16) försummar att göra anmälan om inledande av verksamheten enligt 59 § 1 mom. i fråga om yrkesmässigt eller annars storskaligt hållande av sällskaps- eller hobbydjur,

17) försummar att göra anmälan om inledande av verksamheten enligt 60 § 1 mom. i fråga om djurhemsverksamhet för vilda djur i hjälplöst tillstånd,

18) försummar att föra en förteckning enligt 62 § 1 mom. över djur eller skyldigheten enligt 62 § 2 mom. att bevara förteckningen,

19) bryter mot förbudet enligt 63 § 4 mom. att avliva hållna djur eller renar med jaktmetoder eller förbudet enligt 63 § 5 mom. mot att avliva djur i underhållningssyfte,

20) försummar att göra anmälan enligt 66 § 1 eller 2 mom. om verksamhet som gäller avlivning av djur,

21) bryter mot ett djurhållningsförbud eller fungerar som mellanhand för någon annan i syfte att kringgå ett djurhållningsförbud,

22) försummar sin kontrollskyldighet i fråga om bedövning enligt artikel 5.1 i avlivningsförordningen,

23) försummar att utarbeta standardrutiner som avses i artikel 6 i avlivningsförordningen,

24) försummar den anmälan om avlivning av pälsdjur som avses i artikel 7.3 i avlivningsförordningen eller avlivar pälsdjur utan närvaro och direkt överinseende av den person som avses i den artikeln,

25) i strid med artikel 8 i avlivningsförordningen säljer utrustning för fixering och bedövning av djur, om den inte åtföljs av tillbörlig bruksanvisning,

26) försummar sådana skyldigheter i fråga om fixerings- och bedövningsutrustning som avses i artikel 9 i avlivningsförordningen,

27) försummar övervakningsförfaranden som avses i artikel 16 i avlivningsförordningen,

28) försummar att i enlighet med artikel 17.1 i avlivningsförordningen utse en djurskyddsansvarig för slakteriet, eller

29) försummar att föra bok enligt artikel 17.5 i avlivningsförordningen över de åtgärder som vidtagits för att förbättra djurskyddet.

För djurskyddsförseelse döms också den som uppsåtligen bryter mot förbudet enligt 14 § 1 mom. mot att ha könsumgänge med djur.

Vad som i 1 eller 2 mom. föreskrivs om lagens bestämmelser gäller också de närmare bestämmelser som utfärdats med stöd av dem.

Eftergift får ske i fråga om åtal eller straff, om de ekonomiska följderna på grund av något annat myndighetsbeslut som meddelats till följd av en och samma gärning kan anses vara en tillräcklig påföljd för aktören i förhållande till gärningens allvar eller om aktören bryter mot ett förbud som har meddelats med stöd av denna lag och förenats med vite.

Bestämmelser om djurhållningsförbud finns i 17 kap. 23 § i strafflagen.

Om någon har meddelats djurhållningsförbud eller fullföljdsdomstolen har förbjudit verkställigheten av ett djurhållningsförbud, ska domstolen göra anmälan om avgörandet till Rättsregistercentralen. Bestämmelser om domstolens skyldighet att göra anmälan genom registrering av uppgifter om sina avgöranden i registret över avgöranden och meddelanden om avgöranden i justitieförvaltningens riksomfattande informationssystem eller genom överföring av uppgifterna till Rättsregistercentralen får utfärdas genom förordning av statsrådet. På registreringen och överföringen tillämpas lagen om justitieförvaltningens riksomfattande informationssystem (372/2010).

Bestämmelser om förverkandepåföljder som har samband med djurskyddsbrott finns i 17 kap. 23 a § i strafflagen.

Denna lag träder i kraft den 20 .

Genom denna lag upphävs djurskyddslagen (247/1996), nedan den upphävda lagen .

En hänvisning till den upphävda lagen någon annanstans i lagstiftningen betraktas som en hänvisning till denna lag.

De förordningar av statsrådet och jord- och skogsbruksministeriet som utfärdats med stöd av den upphävda lagen förblir i kraft.

Vad som föreskrivs i 8 § 2 mom. tillämpas inte på sådana djurindivider som hålls som produktionsdjur eller cirkusdjur eller i en ambulerande djurutställning och som har börjat hållas före lagens ikraftträdande. Djurägaren eller djurhållaren få inneha djuret tills det dör en naturlig död. Bestämmelser om motsvarande undantag för djurindivider som hålls som sällskaps- eller hobbydjur får utfärdas genom förordning av statsrådet. Djurägaren eller djurhållaren ska anmäla innehav av andra djur än sådana som avses i bilaga 1 till landskapet inom sex månader från det att denna lag har trätt i kraft. Närmare bestämmelser om innehållet i anmälan och hur den görs får utfärdas genom förordning av statsrådet.

På en ladugård som är i drift när denna lag träder i kraft tillämpas i fråga om andra nötkreatur än kor och kvigor som hålls för mjölkproduktion 37 § 2 mom. från och med den 1 januari 2026. I fråga om kalvar tillämpas 37 § 2 mom. när denna lag träder i kraft Med kalv avses nötkreatur som är yngre än sex månader oberoende av kön. På en ladugård eller en avdelning i en ladugård som renoveras och på en ny ladugård eller en avdelning i en ladugård som byggs efter ikraftträdandet av denna lag tillämpas när renoveringen eller den nya ladugården eller avdelningen är klar 37 § 2 mom. i fråga om andra nötkreatur än kor och kvigor som hålls för mjölkproduktion.

På ett svinhus som är i drift när denna lag träder i kraft tillämpas i fråga om hållande av suggor och gyltor i insemineringshäckar 37 § 2 mom. från och med den 1 januari 2036. På ett svinhus eller en avdelning i ett svinhus som renoveras och på ett nytt svinhus eller en avdelning i ett svinhus som byggs efter ikraftträdandet av denna lag tillämpas när renoveringen eller det nya svinhuset eller avdelningen är klar 37 § 2 mom. i fråga om hållande av suggor och gyltor i insemineringshäckar.

På ett stall som är verksamt när denna lag träder i kraft tillämpas 37 § 2 mom. från och med den 1 januari 2026. På ett stall eller en avdelning i ett stall som renoveras och på ett nytt stall eller en avdelning i ett stall som byggs efter ikraftträdandet av denna lag tillämpas 37 § 2 mom. när renoveringen eller det nya stallet eller avdelningen är klar.

Trots vad som föreskrivs i 28 § 1 mom. om tagande eller infångande av vilda ryggradslösa djur för att hållas och födas upp får ett vilt djur som före ikraftträdandet av denna lag har tagits för uppfödning på det sätt som tillåts i 13 § 1 mom. i den upphävda lagen innehas tills djuret dör. En ytterligare förutsättning för detta är att innehav av djuret inte förbjuds eller begränsas med stöd av någon annan lag.

Trots vad som föreskrivs i 29 § eller 60 § 2 mom. om avlivning av vilda djur får ett vilt djur som omhändertagits med stöd av 13 § 2 mom. i den upphävda lagen och som inte kan försättas i frihet eller placeras i en djurpark innehas tills djuret dör.

Djurhållaren ska anmäla innehavet av ett djur som avses i 1 eller 2 mom. till landskapet inom sex månader från ikraftträdandet av denna lag.

Tillstånd för djurpark, cirkus eller permanent eller ambulerande djurutställning som beviljats med stöd av den upphävda lagen fortsätter att gälla i enlighet med tillståndsbesluten.

En husdjursgård som inte har ett med stöd av den upphävda lagen beviljat tillstånd för djurutställning ska göra anmälan enligt 56 § till djurhållarregistret och registret över djurhållningsplatser inom 30 dygn från ikraftträdandet av denna lag.

I fråga om uppfödning av vilda djur i hägn som inte har anmälts med stöd av den upphävda lagen, ska anmälan enligt 57 § till djurhållarregistret och registret över djurhållningsplatser göras inom 30 dygn från ikraftträdandet av denna lag.

En aktör som håller sällskaps- eller hobbydjur yrkesmässigt eller annars i stor skala och som inte har gjort anmälan om verksamheten med stöd av den upphävda lagen ska göra anmälan enligt 59 § till landskapet inom två månader från ikraftträdandet av denna lag.

Den som bedriver djurhemsverksamhet för vilda djur ska göra anmälan enligt 60 § till landskapet inom två månader från ikraftträdandet av denna lag.

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet genom misshandel, överansträngning, bristfällig skötsel eller bristfällig utfordring eller annars i strid med

1) lagen om djurvälfärd ( / ) eller en bestämmelse om utfärdats med stöd av den,

2) lagen om transport av djur (1429/2006) eller en bestämmelse som utfärdats med stöd av den,

3) bilaga I till rådets förordning (EG) nr 1/2005 om skydd av djur under transport och därmed sammanhängande förfaranden och om ändring av direktiven 64/432/EEG och 93/119/EG och förordning (EG) nr 1255/97, eller

4) rådets förordning (EG) nr 1099/2009 om skydd av djur vid tidpunkten för avlivning

behandlar ett djur med grymhet eller utsätter det för onödigt lidande eller onödig smärta, ska för djurskyddsbrott dömas till böter eller fängelse i högst två år.

Den som döms för grovt djurskyddsbrott ska samtidigt av domstolen meddelas djurhållningsförbud. Domstolen kan dock avstå från att meddela djurhållningsförbud, om det finns särskilt vägande skäl för detta. Den som döms för djurskyddsbrott eller lindrigt djurskyddsbrott kan samtidigt meddelas djurhållningsförbud. Djurhållningsförbud kan också meddelas en person som döms för djurskyddsförseelse med stöd av 114 § 1 mom., 2 mom. 6 punkten eller 3 mom. i lagen om djurvälfärd eller för djurtransportförseelse med stöd av 39 § i lagen om transport av djur och som kan anses olämplig eller oförmögen att sörja för djurens välfärd. Djurhållningsförbud kan också meddelas en person som med stöd av 3 kap. 4 § 2 mom. eller 6 kap. 12 § 4 eller 5 punkten i denna lag inte döms till straff. Djurhållningsförbud meddelas på yrkande av åklagaren.

Denna lag träder i kraft den 20 .

Förutom i denna lag finns det bestämmelser om skötsel, behandling och hantering av djur som transporteras i lagen om djurvälfärd ( / ).

Bestämmelser om vad som ska iakttas vid transport av djur för förhindrande av att djursjukdomar sprids finns i lagen om djursjukdomar (441/2013).

Denna lag träder i kraft den 20 .

Förutom i denna lag finns det bestämmelser om skötsel, behandling och hantering av djur i lagen om djurvälfärd ( / ) och naturvårdslagen.

Bestämmelser om förbud mot att orsaka djur onödig smärta eller onödigt lidande finns i 6 § i lagen om djurvälfärd. Bestämmelser om förbjuden behandling av djur finns i 13 § i lagen om djurvälfärd och bestämmelser om avlivning av djur i 63 § i den lagen.

Denna lag träder i kraft den 20 .

Om inte något annat föreskrivs i denna lag, ska vid hållande, skötsel, behandling och hantering av djur som används för vetenskapliga ändamål eller undervisningsändamål lagen om djurvälfärd ( / ) iakttas.

Denna lag träder i kraft den 20 .

Bestämmelser om fridlysning av djurarter som avses i 5 § jaktlagen finns i den lagen.

Ett fridlyst djur som påträffas sjukt eller skadat eller annars i hjälplöst tillstånd ska i mån av möjlighet ges hjälp. Djuret kan tas om hand för transport till vård och för tillfällig vård. I övrigt iakttas lagen om djurvälfärd ( / ).

Denna lag träder i kraft den 20 .

Om lagen om djurvälfärd ( / ), lagen om djursjukdomar (441/2013) eller lagen om ett system för identifiering av djur (238/2010) innehåller bestämmelser som avviker från denna lag, ska de tillämpas i stället för denna lag.

Denna lag träder i kraft den 20 .