Sammanslagning och reform av funktionshinderservicen

Syftet med denna lag är att

1) uppnå likabehandling, delaktighet och deltagande i samhället för personer med funktionsnedsättning,

2) förebygga och undanröja hinder som begränsar möjligheterna att uppnå likabehandling, delaktighet och deltagande i samhället för personer med funktionsnedsättning,

3) stödja förmågan att klara sig självständigt för personer med funktionsnedsättning och stödja deras självbestämmanderätt,

4) tillförsäkra personer med funktionsnedsättning tillräcklig service av god kvalitet enligt deras individuella behov.

Denna lag innehåller bestämmelser om särskild service för sådana personer med funktionsnedsättning som på grund av ett långvarigt funktionshinder som orsakas av en funktionsnedsättning eller sjukdom nödvändigt och upprepade gånger behöver hjälp eller stöd för att klara en normal livsföring.

Denna lag tillämpas om en person inte med stöd av socialvårdslagen (1301/2014) eller lagen om stödjande av den äldre befolkningens funktionsförmåga och om social- och hälsovårdstjänster för äldre (980/2012, nedan äldreomsorgslagen) eller någon annan lag får tillräckliga och lämpliga tjänster.

Bestämmelser om organiseringsansvaret finns i lagen om ordnande av social- och hälsovård ( / ). Bestämmelser om produktionen av service finns i lagen om ordnande av social- och hälsovård, lagen om produktion av social- och hälsotjänster ( / ), nedan tjänsteproducentlagen , och i lagen om kundens valfrihet inom social- och hälsovården ( / ), nedan valfrihetslagen .

Servicebehovet ska bedömas, servicen planeras och tillhandahållas samt genomförandet följas i samarbete med personen med funktionsnedsättning. I de fall som avses i 9 och 10 § i lagens om klientens ställning och rättigheter inom socialvården (812/2000), nedan klientlagen , ska servicebehovet bedömas, servicen planeras och tillhandahållas samt genomförandet följas i samarbete med personen med funktionsnedsättning och hans eller hennes lagliga företrädare eller med personen med funktionsnedsättning och en anhörig eller någon annan närstående till honom eller henne.

Bestämmelser om klientens rätt att få en utredning om åtgärdsalternativen finns i 5 § i klientlagen och bestämmelser om klientens självbestämmanderätt och medbestämmande i 8-10 § i den lagen. Bestämmelser om klientens medbestämmande vid bedömningen av servicebehovet och utarbetandet av klientplanen finns i 36, 39 och 41 § i socialvårdslagen.

Medbestämmande och delaktighet för personer med funktionsnedsättning ska stödjas på det sätt som deras funktionsförmåga, ålder och livssituation förutsätter. En person med funktionsnedsättning har rätt att använda ett sådant språk och ett sådant kommunikationssätt som lämpar sig för honom eller henne och ska vid behov få stöd för att få information och för att bilda sig en egen åsikt och uttrycka den.

Bestämmelser om utredning av barns och unga personers åsikter finns i 32 § i socialvårdslagen. För barn och unga personer ska det i tillräcklig omfattning tryggas hjälp och stöd för att få information samt för kommunikation och interaktion.

Bestämmelser om bedömningen av servicebehovet för personer med funktionsnedsättning finns i 36 och 37 § i socialvårdslagen.

Bestämmelser om utarbetande av en klientplan och om en egen kontaktperson finns i 39 och 42 § i socialvårdslagen. Bestämmelser om det sektorsövergripande samarbetet vid bedömningen av servicebehovet och utarbetandet av klientplanen och om samordningen av servicen finns i 41 § i socialvårdslagen.

Bestämmelser om det beslutsfattande som gäller servicen och om verkställigheten av besluten finns i 45 och 46 § i socialvårdslagen. Bestämmelser om tryggande av kontinuiteten hos service för personer vars stödbehov är bestående eller långvarigt finns i 38 § 3 mom. i socialvårdslagen.

Servicen enligt denna lag ska tillhandahållas så att den till innehåll, kvalitet och omfattning tillgodoser behoven hos personen med funktionsnedsättning och är förenlig med personen intresse, oavsett vilken service som valts eller hur servicen produceras. Vad som i klientlagen, socialvårdslagen, valfrihetslagen och tjänsteproducentlagen föreskrivs om servicens innehåll, mål, kvalitet, planering och tillhandahållande ska, utöver bestämmelserna i denna lag, iakttas vid fastställandet och bedömningen av servicens kvalitet.

Landskapets affärsverk ska se till att den på olika lagar baserade servicen enligt de individuella behoven hos en person med funktionsnedsättning och vid behov hans eller hennes familj bildar en samordnad helhet som tillgodoser syftet med denna lag. I fråga om helheten av service ska det vid behov fattas ett beslut enligt 46 § i socialvårdslagen.

Vid tillhandahållandet av service för barn och unga personer med funktionsnedsättning ska hänsyn tas till barnets eller den unga personens ålder och utvecklingsnivå, åsikter, familjeförhållanden och övriga nära människorelationer samt delaktighet och möjlighet till verksamhet i den egna omvärlden och närmiljön. Servicen ska tillhandahållas så att den tryggar barnets eller den unga personens välfärd och utveckling i enlighet med hans eller hennes individuella färdigheter.

Landskapet ska för personer med funktionsnedsättning i enlighet med bestämmelserna i denna lag ordna

1) träning och stöd,

2) personlig assistans,

3) stöd för boendet,

4) stöd för tillgängligt boende,

5) kortvarig omsorg,

6) verksamhet under dagtid,

7) stöd för rörligheten.

Landskapet kan inom ramen för anslagen ge personer med funktionsnedsättning ekonomiskt stöd som avses i denna lag eller ordna annan service som behövs för att lagens syfte ska uppnås.

Personer med funktionsnedsättning har rätt att få träning och stöd som de nödvändigt behöver

1) för att öva upp kognitiva eller funktionella färdigheter eller färdigheter som behövs vid social interaktion,

2) vid förändringar i livet,

3) för att kommunicera,

4) för att klara en normal livsföring,

5) för att fatta beslut som gäller det egna livet.

Familjen eller andra närstående till en person med funktionsnedsättning har rätt att få träning och stöd i situationer med betydande livsförändringar, om det är nödvändigt för att tillgodose syftet med servicen för personen med funktionsnedsättning.

Träning och stöd kan ordnas för familjen eller andra närstående till en person med funktionsnedsättning när det behövs för att de mål som i klientplanen angetts för träningen och stödet till personen ska nås.

Träningens och stödets mål och innehåll samt dess nödvändiga kvantitet och varaktighet samt sättet för genomförande ska bestämmas enligt de individuella behoven hos personen med funktionsnedsättning. Träning och stöd ges som personlig service eller service i grupp eller i kombination med annan service. Servicen omfattar behövliga transporter för genomförandet av servicen om personen har särskilda svårigheter att röra sig och på grund av sitt funktionshinder inte utan oskäligt stora svårigheter kan anlita offentlig trafik.

Personer med funktionsnedsättning har rätt att få personlig assistans om de nödvändigt och upprepade gånger behöver en annan persons hjälp för att klara sig

1) i de dagliga sysslorna,

2) i arbete, studier eller annan verksamhet som främjar delaktighet som ordnas med stöd av någon annan lag, eller

3) i fritidsverksamhet eller socialt deltagande.

Syftet med personlig assistans är att den ska hjälpa en person med funktionsnedsättning att förverkliga egna val på lika villkor som andra i sådana funktioner där ett funktionshinder hindrar att funktionen görs av personen själv. För att personlig assistans ska kunna ordnas förutsätts det att personen med funktionsnedsättning har resurser att definiera assistansens innehåll. Med personlig assistans svarar man på sådana behov som i huvudsak förutsätter andra insatser än vård, omsorg eller säkerställande av säkerheten för personen med funktionsnedsättning eller för någon annan.

Trots det som föreskrivs i 2 mom. kan det i den personliga assistansen som en del av servicen som helhet ingå sådana vårdåtgärder som är nödvändiga för att personen ska klara sig självständigt och som han eller hon utan funktionshindret skulle kunna utföra själv. En förutsättning för utförandet av dessa vårdåtgärder är att landskapets affärsverk ger personen med funktionsnedsättning och hans eller hennes assistent den introduktion i åtgärderna som de individuella behoven hos personen med funktionsnedsättning förutsätter, samt möjlighet till kontinuerlig handledning.

En person med funktionsnedsättning har i fråga om de funktioner som avses i 1 mom. 1 och 2 punkten rätt att få personlig assistans i den utsträckning det är nödvändigt. Dessutom har en person med funktionsnedsättning rätt att få personlig assistans i fråga om de funktioner som avses i 1 mom. 3 punkten minst 30 timmar per månad, om inte ett lägre timantal räcker till för att tillförsäkra personen nödvändig hjälp.

Personlig assistans tillhandahålls i enlighet med 8 § i landskapslagen eller 24 § 4 mom. eller 27 § i valfrihetslagen eller i enlighet med den arbetsgivarmodell som avses i 10 § i denna lag. Utöver de sätt för tillhandahållande som avses i landskapslagen eller valfrihetslagen ska landskapet ha tillgång till en arbetsgivarmodell.

När landskapets affärsverk fattar beslut om sätten att tillhandahålla personlig assistans ska affärsverket beakta de åsikter som personen med funktionsnedsättning har och det behov av hjälp som fastställts i klientplanen samt livssituationen som helhet. Ytterligare bestämmelser om användning av arbetsgivarmodellen finns i 10 § 2 mom. En anhörig eller någon annan närstående till en person med funktionsnedsättning kan av särskilda skäl utses till personlig assistent, om detta är förenligt med personens intressen.

Vikariearrangemangen för personlig assistans när assistenten är frånvarande och när anställningsförhållandet upphör ska antecknas i klientplanen och i ett beslut enligt 45 eller 46 § i socialvårdslagen.

En person med funktionsnedsättning kan anställa en personlig assistent i ett anställningsförhållande enligt arbetsavtalslagen (55/2001) och fungera som assistentens arbetsgivare, medan landskapets affärsverk ersätter kostnaderna för anställningen på det sätt som föreskrivs i denna paragraf (arbetsgivarmodellen ).

Arbetsgivarmodellen kan användas om den som blir arbetsgivare har förmåga att svara för sina skyldigheter som arbetsgivare och han eller hon samtycker till att vara arbetsgivare efter att av landskapets affärsverk ha fått en tillräcklig och förståelig redogörelse för arbetsgivarens skyldigheter och ansvar. Samtycket ska antecknas i klientplanen.

Landskapets affärsverk ska enligt de individuella behov som personen med funktionsnedsättning har ge rådgivning, handledning och stöd i de praktiska frågor som gäller arbetsgivarmodellen. Landskapets affärsverk är dock inte skyldigt att bedöma arbetsrättsliga frågor.

Landskapets affärsverk ska ersätta personen med funktionsnedsättning för en skälig lön till assistenten, för arbetsgivarens lagstadgade avgifter och ersättningar samt för övriga nödvändiga och skäliga kostnader för att vara arbetsgivare, inklusive löneförvaltningens kostnader. Assistentens lön och grunderna för kostnaderna för att vara arbetsgivare och hur kostnaderna ersätts ska antecknas i klientplanen och i ett beslut enligt 45 eller 46 § i socialvårdslagen.

En person med funktionsnedsättning har rätt att få stöd för boendet, om han eller hon nödvändigt och upprepade gånger behöver hjälp eller stöd av en annan person i boendet.

I stödet för boendet ingår utöver den hjälp och det stöd som behövs för de dagliga sysslorna också den service som personen med funktionsnedsättning behöver för att främja och upprätthålla välfärden och hälsan samt för att möjliggöra delaktighet, kommunikation och familjeliv. Innehållet och kvantiteten hos samt sättet för genomförande av stöd för boendet ska bestämmas enligt de individuella behoven hos personen med funktionsnedsättning. Stöd för boendet kan omfatta service som ges med stöd av denna lag och andra lagar, och som bildar en helhet av service enligt personens individuella behov.

Stöd för boendet ordnas i första hand i en bostad och på en bostadsort som personen med funktionsnedsättning själv valt.

Stöd för boendet för barn med funktionsnedsättning ska ordnas med barnets familj genom service i hemmet för barnet och familjen med iakttagande av 11 §.

Ett samtycke av vårdnadshavarna krävs för att stöd för boendet för barn ska kunna ordnas någon annanstans än med den egna familjen. Om den service som barnet och familjen får och annat stöd till familjen inte räcker till för att i hemmet trygga en omsorg i enlighet med barnets bästa, ska det på ansökan av vårdnadshavarna i enlighet med 4 § bedömas hur barnets boende och omsorg kan ordnas. Bedömningen ska göras i en multiprofessionell expertgrupp med tillräcklig expertis i socialarbete, psykologi, medicin och vid behov i andra områden. Innan ett beslut fattas ska barnets åsikt utredas på det sätt som föreskrivs i 3 §.

Utöver det som föreskrivs i 5 § 4 mom. ska vid ordnandet av stöd för boendet för barn särskild uppmärksamhet fästas vid barnets behov och den kompetens som personalen har och som motsvarar behoven, kontakten mellan barnet och familjemedlemmar och andra närstående och upprätthållandet av mänskliga relationer samt kontinuiteten i vården och omsorgen. Stöd för barnets boende ska ordnas så att avståndet till den plats där barnet bor inte är ett hinder för att upprätthålla kontakten med barnets närstående. Stöd för barnets boende någon annanstans än med den egna familjen kan ordnas i form av familjevård eller som stöd för boendet enligt 11 § i en serviceenhet där det samtidigt vårdas högst sju barn.

Om ett barn med stöd av denna lag bor någon annanstans än med den egna familjen svarar föräldrarna och vårdnadshavarna för kostnaderna för barnets underhåll.

En person med funktionsnedsättning har rätt att få ersättning för skäliga kostnader för ändringsarbeten i den stadigvarande bostaden samt för redskap och andra tekniska lösningar som gör det möjligt för personen att klara sig självständigt hemma, om dessa på grund av personens funktionshinder är nödvändiga i de dagliga sysslorna, för att röra sig eller för att klara sig självständigt i övrigt. I fråga om en bostad i en serviceenhet beviljas ersättning endast om personens individuella funktionshinder av särskilt vägande skäl kräver det. Landskapets affärsverk kan också avgiftsfritt ställa ovan avsedda redskap och andra tekniska lösningar till förfogande för personer med funktionsnedsättning.

Som ersättningsgilla kostnader för ändringsarbeten i bostaden anses även skäliga kostnader för planering av ändringsarbetena och för undanröjande av hinder i bostadens närmaste omgivning.

Ändringsarbeten i bostaden samt redskap och andra tekniska lösningar som gör det möjligt för en person med funktionsnedsättning att klara sig självständigt hemma ska planeras och förverkligas enligt personens individuella behov. Om en person med funktionsnedsättning själv vill låta utföra eller skaffa i 1 och 2 mom. avsedda ändringsarbeten eller andra redskap och tekniska lösningar som gör det möjligt att klara sig självständigt, ska landskapets affärsverk på begäran ge honom eller henne en uppskattning av de skäliga kostnader som ersätts. Ersättning för ändringsarbeten i bostaden och för anskaffning av redskap och andra tekniska lösningar ska sökas hos landskapets affärsverk senast sex månader från det att kostnaderna uppkommit.

Personer med funktionsnedsättning har rätt att få kortvarig omsorg för att trygga nödvändig omsorg och delaktighet samt för att stödja välfärden för dem som ansvarar för omsorgen.

Innehållet, kvantiteten och varaktigheten hos samt sättet för genomförandet av kortvarig omsorg ska bestämmas enligt de individuella behoven hos personen med funktionsnedsättning. Kortvarig omsorg omfattar behövliga transporter för genomförandet av servicen, om personen med funktionsnedsättning har särskilda svårigheter att röra sig och på grund av sitt funktionshinder inte utan oskäligt stora svårigheter kan anlita offentlig trafik.

Personer med funktionsnedsättning har rätt till verksamhet under dagtid om de på grund av sitt funktionshinder behöver särskild service som tryggar social interaktion och delaktighet samt upprätthåller funktionsförmågan, och inte social rehabilitering enligt 17 § i socialvårdslagen, verksamhet i sysselsättningssyfte enligt 27 d § i 1982 års socialvårdslag (710/1982) eller arbetsverksamhet enligt 27 e § i den lagen eller arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte enligt lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte (189/2001) är lämplig eller tillräcklig service i förhållande till personens servicebehov. Landskapet har inte skyldighet att ordna verksamhet under dagtid för personer som får sin huvudsakliga försörjning av ålderspension.

Verksamhet under dagtid ska ordnas fem dagar i veckan eller mer sällan, om det finns ett särskilt skäl för det som anknyter till de individuella behoven hos personen med funktionsnedsättning. Verksamhet under dagtid omfattar behövliga transporter för genomförandet av servicen om personen med funktionsnedsättning har särskilda svårigheter att röra sig och på grund av sitt funktionshinder inte utan oskäligt stora svårigheter kan anlita offentlig trafik.

En person med funktionsnedsättning har rätt att få stöd för rörligheten i form av färdtjänst med ett tillgängligt fordon som lämpar sig för personen, om personen har särskilda svårigheter att röra sig och på grund av sitt funktionshinder inte utan oskäligt stora svårigheter kan anlita offentlig trafik. Färdtjänsten ska kompletteras med ledsagarservice, om det är nödvändigt.

Landskapets affärsverk kan som alternativ till färdtjänst ställa en bil till förfogande för personen med funktionsnedsättning eller bevilja ekonomiskt stöd för anskaffning av en bil, om personens behov av stöd för rörlighet i funktioner som hör till normal livsföring är omfattande och av fortlöpande natur.

Syftet med stödet för rörligheten är att göra det möjligt för personer med funktionsnedsättning att röra sig i anslutning till

1) arbete,

2) studier,

3) annan verksamhet som främjar delaktighet som ordnas med stöd av någon annan lag, eller

4) fritidsverksamhet, socialt deltagande och annan verksamhet som hör till normal livsföring.

Vid bedömningen av mängden och den regionala omfattningen av samt de skäliga kostnaderna för den färdtjänst som avses i 16 § 1 mom. ska hänsyn tas till det behov av att röra sig som personen med funktionsnedsättning har, annan service som står till buds, resans syfte och det i 16 § 2 mom. avsedda stödet för rörligheten.

Färdtjänst till arbete, studier och annan verksamhet som främjar delaktighet som ordnas med stöd av någon annan lag ska ordnas i den omfattning som nödvändigt behövs för dem. Dessa resor kan göras inom den pendlingsregion som avses i 1 kap. 9 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice (916/2012).

Färdtjänst för fritidsverksamhet, socialt deltagande och annan verksamhet som hör till normal livsföring ska ordnas så att personen kan göra minst 18 enkelresor per månad inom den kommun där personen är bosatt eller en närbelägen kommun. Alternativt kan dessa färdtjänster med personens samtycke helt eller delvis ordnas så att honom eller henne i stället för resor beviljas färdtjänst högst till ett visst antal kilometer som landskapet fastställt, oberoende av kommun- eller landskapsgränser. Landskapets affärsverk kan besluta om periodisering av färdtjänsten för att användas under högst ett års tid.

Färdtjänst kan samordnas så att den görs med samma trafikmedel, om inte samordningen medför en oskälig förlängning av restiden eller andra oskäliga olägenheter för en person med funktionsnedsättning.

Om landskapet har ställt en bil till förfogande för en person med funktionsnedsättning, har denna rätt att få minst 24 enkelresor per år för fritidsverksamhet, socialt deltagande eller verksamhet som hör till normal livsföring, om inte ett mindre antal är tillräckligt för att trygga nödvändig rörlighet.

Landskapets affärsverk kan ersätta personer med funktionsnedsättning för kostnaderna för anskaffning av sådana redskap och andra tekniska lösningar som de behöver för de dagliga funktionerna, för att röra sig, för att kommunicera eller för fritidsaktiviteter, och som inte ingår i medicinsk rehabilitering inom hälso- och sjukvården. Dessutom kan landskapets affärsverk ersätta extra kostnader för anskaffning av specialkläder och specialkost.

Av kostnaderna för anskaffning av redskap och andra tekniska lösningar som en person med funktionsnedsättning behöver för de dagliga funktionerna, för att röra sig, för att kommunicera eller för fritidsaktiviteter ersätts hälften. Kostnadsbeloppet bedöms enligt de faktiska kostnaderna. Kostnaderna för sådana ändringsarbeten på redskap av standardmodell eller på andra tekniska lösningar samt i en bil eller ett annat färdmedel som är nödvändiga på grund av ett funktionshinder ersätts till fullt belopp.

Landskapet kan ge ekonomiskt stöd eller som service enligt denna lag ordna andra former av service som behövs för att lagens syfte ska uppnås.

Omprövning av ett beslut i ett ärende som avses i denna lag får begäras hos den myndighet som avses i 130 § 2 mom. i landskapslagen på det sätt som anges i förvaltningslagen (434/2003).

Ett beslut som meddelats med anledning av begäran om omprövning får överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen (586/1996).

Förvaltningsdomstolens beslut får överklagas genom besvär endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd.

Bestämmelser om grunderna för avgifter för service enligt denna lag och för avgiftsbeloppen finns i lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården (734/1992).

Ekonomiskt stöd som beviljats med stöd av 18 § får inte utmätas. Sådana redskap och andra tekniska lösningar för vars anskaffning det har beviljats ekonomiskt stöd enligt 18 § får inte heller utmätas.

Om en försäkringsanstalt ska betala ersättning till en person med funktionsnedsättning enligt lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar (459/2015), lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar (873/2015), lagen om skada, ådragen i militärtjänst (404/1948), lagen om ersättning för olycksfall i militärtjänst och tjänstgöringsrelaterad sjukdom (1521/2016), lagen om ersättning för olycksfall och tjänstgöringsrelaterad sjukdom i krishanteringsuppdrag (1522/2016), lagen om olycksfalls- och pensionsskydd för idrottsutövare (276/2009), trafikförsäkringslagen (460/2016) eller någon tidigare motsvarande lag, och landskapet för samma ändamål och för samma tid har gett personen service som avses i 6 §, övergår rätten till ersättning till landskapet mot redovisning. I fråga om landskapets rätt till ersättning med stöd av lagen om rehabilitering som ersätts enligt trafikförsäkringslagen (626/1991) föreskrivs särskilt.

Om en försäkringsanstalt som betalar ersättning har fått kännedom om den redovisning som nämns i 1 mom. så sent att ersättning enligt en annan lag redan har betalats till personen med funktionsnedsättning, har landskapet rätt att av personen med funktionsnedsättning återkräva ett belopp som motsvarar denna ersättning. På återkrav av ersättning tillämpas 21 och 22 § i lagen om utkomststöd (1412/1997).

Ansökan om återkrav ska göras hos förvaltningsdomstolen inom tre år från det att försäkringsanstalten betalade ut ersättningen.

Denna lag träder i kraft den 20 .

Genom denna lag upphävs lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda (519/1977) och lagen om service och stöd på grund av handikapp (380/1987).

Om det någon annanstans i lagstiftning hänvisas till de lagar som nämns i 2 mom. ska hänvisningen anses gälla denna lag, om inte något annat föreskrivs i denna lag.

Sådana beslut om servicen för personer som före ikraftträdandet av denna lag meddelats med stöd av lagen om service och stöd på grund av handikapp eller med stöd av lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda, gäller under den giltighetstid som antecknats i beslutet men dock i högst två år, eller till dess att personens servicebehov bedöms på nytt enligt denna lag eller någon annan lag. Den nya bedömningen av servicebehovet kan alltid påbörjas på initiativ av en person med funktionsnedsättning och på initiativ av landskapets affärsverk när det är förenligt med klientens förändrade servicebehov. Klientavgifter för servicen tas under beslutens giltighetstid ut enligt de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet av denna lag.

På ersättning för kostnader som orsakas av patientskador som inträffat före ikraftträdandet av denna lag tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet, om kommunen före ikraftträdandet har framställt ett krav till Patientförsäkringscentralen om de kostnader som orsakats kommunen.

När en anställd hos den kommunala socialvården i sitt arbete har fått kännedom om en person som behöver socialvård, ska den anställda se till att personens behov av brådskande hjälp omedelbart bedöms. Dessutom har personen rätt att få en bedömning av servicebehovet, om det inte är uppenbart onödigt att göra en bedömning.

Bedömningen av servicebehovet ska påbörjas utan dröjsmål och slutföras utan ogrundat dröjsmål. Bedömningen ska påbörjas senast den sjunde vardagen efter det att klienten, en anhörig eller en närstående eller klientens lagliga företrädare har kontaktat den kommunala myndighet som ansvarar för socialservicen för att få service, om

1) personen är över 75 år,

2) personen får vårdbidrag med högsta belopp enligt 9 § 3 mom. 3 punkten i lagen om handikappförmåner (570/2007),

3) personen är en i lagen om funktionshinderservice ( / ) avsedd person med funktionsnedsättning.

Bedömningen av hurdant servicebehov ett barn som behöver särskilt stöd har ska inledas senast den sjunde vardagen efter det att ärendet har inletts, och bedömningen ska bli klar senast tre månader från inledningen.

Bedömningen görs i den omfattning som klientens livssituation kräver i samarbete med klienten och vid behov med klientens anhöriga och närstående samt andra aktörer. När bedömningen görs ska det redogöras för klienten vilka hans eller hennes rättigheter och skyldigheter enligt den allmänna lagstiftningen eller speciallagstiftningen är samt för de olika alternativen vid tillhandahållandet av tjänster och deras effekter liksom också för andra omständigheter som är av betydelse för klientens ärende. Redogörelsen ska ges så att klienten tillräckligt väl förstår dess innehåll och betydelse. Vid bedömningen av en persons funktionsförmåga och servicebehov i omvärlden och olika närmiljöer ska personens hälsotillstånd, livssituation och levnadsförhållanden och förändringar i dessa beaktas.

Vid bedömningen ska klientens självbestämmanderätt respekteras och hans eller hennes önskemål, åsikter och individuella behov beaktas. Särskild vikt ska läggas vid respekten för självbestämmanderätten i fråga om barn, unga personer, personer med funktionsnedsättning och personer som behöver särskilt stöd. När utredningen av den äldre befolkningens servicebehov görs ska dessutom bestämmelserna i äldreomsorgslagen följas. När servicebehovet hos personer med funktionsnedsättning bedöms ska dessutom bestämmelserna i lagen om funktionshinderservice följas. Bestämmelser om utredning av barnskyddsbehovet i samband med bedömning av servicebehovet finns i barnskyddslagen. För bedömningen av servicebehovet svarar en sådan yrkesutbildad person inom socialvården enligt 3 § i lagen om yrkesutbildade personer inom socialvården (817/2015) som är ändamålsenlig för bedömningen, om inte något annat föreskrivs någon annanstans i lag. För bedömningen av servicebehovet hos barn som behöver särskilt stöd och andra personer som behöver särskilt stöd ansvarar en socialarbetare i tjänsteförhållande.

Bedömningen av servicebehovet ska kompletteras med en klientplan som utarbetas för klienten eller genom en annan motsvarande plan, om det inte är uppenbart onödigt att utarbeta en plan. Planen ska utarbetas tillsammans med klienten med iakttagande av 36 § 4 och 5 mom., om det inte föreligger något uppenbart hinder för detta.

I den omfattning som klientens servicebehov förutsätter ska klientplanen innehålla

1) klientens bedömning och en yrkesmässig bedömning av stödbehovet,

2) klientens bedömning och en yrkesmässig bedömning av den service och de åtgärder som behövs,

3) en bedömning som görs av den egna kontaktpersonen eller av en annan arbetstagare som ansvarar för klientens service av den socialservice som är nödvändig med hänsyn till klientens hälsa eller utveckling och av när servicen ska börja och dess varaktighet,

4) information om hur ofta klienten och den egna kontaktpersonen eller en annan arbetstagare som ansvarar för klientens service ska träffas,

5) klientens och arbetstagarens bedömning av klientens styrkor och resurser,

6) de mål som ställs upp av klienten och arbetstagaren tillsammans och som socialvården siktar på att uppnå,

7) en bedömning av klientrelationens varaktighet,

8) information om samarbetspartner som deltar i att möta klientens behov och ansvarsfördelningen mellan samarbetspartnerna,

9) information om uppföljning av planen, uppnående av målen och omprövning av behoven,

10) en redogörelse för hur personens livssituation samt omvärld och närmiljö påverkar funktionsförmågan.

Klientplanen ska justeras vid behov. Planens innehåll ska samordnas med service och stödåtgärder som tillhandahålls av andra förvaltningsområden och som personen behöver. Dessutom gäller i fråga om skyldigheten att utarbeta planen samt planens innehåll och de delaktiga vad som särskilt föreskrivs om det. Trots vad som föreskrivs någon annanstans i lag kan man med klientens samtycke utarbeta en gemensam plan som gäller service och stödtjänster inom socialvården och andra förvaltningsområden och som innehåller de uppgifter som behövs för att utarbeta och använda planen. I fråga om att utarbeta en gemensam plan utan klientens samtycke föreskrivs särskilt.

Om det finns anhöriga eller andra närstående personer som stöder klienten, utarbetas vid behov en särskild plan om stöd för dem.

Klienten har rätt att få ett skriftligt beslut om ordnandet av socialservicen. Ett ärende som gäller brådskande åtgärder ska handläggas och beslutet ska fattas utan dröjsmål utifrån tillgängliga uppgifter, så att klientens rätt till nödvändig omsorg och försörjning inte äventyras. I fall som inte är brådskande ska beslut fattas utan ogrundat dröjsmål efter det att ärendet inletts.

I brådskande fall ska beslutet verkställas utan dröjsmål och i fall som inte är brådskande utan ogrundat dröjsmål. Beslutet ska dock verkställas senast inom tre månader från det att ärendet inletts. Tiden kan vara längre än detta om utredningen av ärendet av något särskilt skäl kräver en längre handläggningstid eller om verkställigheten fördröjs av något annat särskilt skäl som hänger samman med klientens behov.

Om det görs avvikelser från den helhet av social service som antecknats i klientplanen, ska detta motiveras i beslutet. Bestämmelser om handläggning av ärenden och beslutsfattande finns dessutom i förvaltningslagen.

Denna lag träder i kraft den 20 .

En avgift ska efterskänkas för ett barn som får småbarnspedagogik som en del av träning och stöd enligt 7 § i lagen om funktionshinderservice ( / ).

Denna lag träder i kraft den 20 .