Reform av regleringen för säkerställda obligationer

I denna lag föreskrivs det om rätten att bedriva hypoteksbanksverksamhet, om de krav som ska ställas på verksamheten och om tillsynen över verksamheten.

Dessutom föreskrivs det i denna lag om säkerställda obligationer, emission av dem, säkerheter för dem samt om skyldighet att lämna uppgifter om säkerställda obligationer.

I denna lag avses med

1) hypoteksbanksverksamhet affärsverksamhet som består i att emittera säkerställda obligationer enligt denna lag; som hypoteksbanksverksamhet anses dock inte affärsverksamhet där det endast emitteras obligationer utan annan säkerhet än borgen som ställts av ett offentligt samfund,

2) hypotekskredit bostadskredit och affärsfastighetskredit enligt 11 §,

3) offentlig kredit offentlig kredit enligt 11 §,

4) mellankredit kredit som en hypoteksbank har beviljat en inlåningsbank eller ett kreditföretag enligt de förutsättningar som anges i 7 kap. i denna lag,

5) säkerställd obligation ett obligationslån för vilket emittenten är gäldenär och för vilket en säkerhetsmassa i enlighet med denna lag har ställts som säkerhet,

6) hypoteksbank ett kreditföretag i aktiebolagsform, vars enda syfte är att bedriva sådan affärsverksamhet som avses i 5 §,

7) inlåningsbank ett kreditinstitut enligt 1 kap. 8 § i kreditinstitutslagen (610/2014),

8) kreditföretag ett kreditinstitut enligt 1 kap. 10 § i kreditinstitutslagen,

9) emittent en hypoteksbank eller ett annat kreditinstitut som har rätt att bedriva hypoteksbanksverksamhet,

10) säkerhetsmassa en uppsättning säkerheter för en eller flera specificerade säkerställda obligationer och förpliktelser i anslutning till dem, vilka i obligationsregistret har antecknats separat från de andra tillgångar som emittenten och det kreditinstitut som är gäldenär i ett mellankreditförhållande har, och ur vilka innehavarna av säkerställda obligationer och andra borgenärer som avses i denna lag har rätt att få betalningar före andra borgenärer,

11) resolutionsmyndighet Verket för finansiell stabilitet och den gemensamma resolutionsnämnd som avses i artikel 42 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 om fastställande av enhetliga regler och ett enhetligt förfarande för resolution av kreditinstitut och vissa värdepappersföretag inom ramen för en gemensam resolutionsmekanism och en gemensam resolutionsfond och om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010 (EU:s resolutionsförordning ),

12) resolution resolution enligt 1 kap. 3 § 1 mom. 22 punkten i lagen om resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag (1194/2014) och resolution enligt kapitel 3 i EU:s resolutionsförordning.

Hypoteksbanksverksamhet får bedrivas endast av sådana hypoteksbanker och andra kreditinstitut som fått tillstånd enligt 8 §.

En hypoteksbank ska beviljas koncession för kreditföretag, enligt vilken kreditföretaget får bedriva endast sådan affärsverksamhet som anges i 5 §. Av koncessionen ska det framgå att kreditföretaget är en hypoteksbank enligt denna lag. På koncession och beviljande av koncession tillämpas i övrigt 4 kap. i kreditinstitutslagen.

En hypoteksbank ska dessutom ansöka om tillstånd att bedriva hypoteksbanksverksamhet enligt 8 §.

Med avvikelse från vad som föreskrivs i 5 kap. 2 § i kreditinstitutslagen får en hypoteksbank inte bedriva annan affärsverksamhet än hypoteksbanksverksamhet i enlighet med denna lag och verksamhet enligt denna paragraf.

En hypoteksbank får bevilja och förvärva hypotekskrediter, mellankrediter och offentliga krediter samt bedriva därtill nära anknuten verksamhet. En hypoteksbank får inte äga andra fastigheter, aktier eller andelar än sådana som den behöver för sin affärsverksamhet.

En hypoteksbank får utöver vad som föreskrivs i 1 mom. investera sina tillgångar endast i fordringar på vilka vid beräkning av tillsynskrav enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012, nedan EU:s tillsynsförordning , enligt artikel 113 i den förordningen får tillämpas 0 eller 20 procents riskvikt. Tillgångar får också investeras i sådana andra värdepapper som är föremål för handel på en reglerad marknad eller som på ansökan är föremål för handel på en multilateral handelsplattform i ett tredjeland utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller motsvarande handel och som avses i 2 kap. 1 § 1 mom. 2 punkten i värdepappersmarknadslagen (746/2012) och i 3 punkten när det gäller de värdepapper som syftar på de i 2 punkten avsedda värdepapperen.

En hypoteksbank får dock äga sådana fastigheter, aktier och andelar som har kommit i hypoteksbankens besittning som säkerhet för obetalda fordringar.

Utöver vad som föreskrivs i kreditinstitutslagen om ledningens lämplighet och tillförlitlighet, ska personer som leder hypoteksbanksverksamhet eller som har uppgifter i anslutning till hypoteksbanksverksamhet som helhet ha tillräcklig med utbildning eller yrkeserfarenhet visad kompetens för emittering och förvaltning av säkerställda obligationer. I hypoteksbanksverksamheten ska det i synnerhet finnas tillräcklig kompetens inom marknadsföring av skuldinstrument samt inom utlåning och informationssystem.

Endast hypoteksbanker får i sin firma eller annars i sin verksamhet använda ordet hypoteksbank.

Hypoteksbanker och andra kreditinstitut ska hos Finansinspektionen ansöka om tillstånd att bedriva hypoteksbanksverksamhet. Tillstånd kan beviljas hypoteksbanker och sådana kreditinstitut som avses i 1 kap. 7 § 1 mom. i kreditinstitutslagen och som uppfyller förutsättningarna för att bedriva hypoteksbanksverksamhet i denna lag. Tillståndet ger rätt att emittera säkerställda obligationer som uppfyller förutsättningarna enligt denna lag.

Finansinspektionen ska bevilja tillstånd om det enligt den utredning som lämnats in kan säkerställas att

1) ansökan innehåller en tillräckligt omfattande affärsplan, enligt vilken kreditinstitutet är kapabelt att bedriva hypoteksbanksverksamhet i den omfattning som planeras,

2) kreditinstitutet med tanke på investerarskyddet har tillräckliga förfaranden för att godkänna, ändra, förnya och refinansiera kreditfordringar som ingår i säkerhetsmassorna,

3) kreditinstitutet uppfyller de förutsättningar enligt denna lag som gäller förvaltning och värdeuppföljning av säkerhetsmassor,

4) kraven på yrkesskicklighet hos de som leder hypotekbanksverksamheten och den personal som deltar i hypoteksbanksverksamheten uppfylls i enlighet med 6 §,

5) målet för hypoteksbanksverksamhetens proportionella andel av hela kreditinstitutets affärsverksamhet har ställts upp i enlighet med 9 kap. 17 § 5 mom. i kreditinstitutslagen så att målet inte äventyrar refinansieringen för emittenten eller ett kreditinstitut som är gäldenär i ett mellankreditförhållande, och

6) Finansinspektionen inte känner till någon omständighet som kan äventyra likviditeten, kapitaltäckningen, den ekonomiska ställningen i övrigt eller riskhanteringen hos emittenten eller ett kreditinstitut som är gäldenär i ett mellankreditförhållande.

Närmare bestämmelser om tillståndsförfarandet och om de utredningar som ska fogas till ansökan om tillstånd får utfärdas genom förordning av finansministeriet.

Finansinspektionen övervakar hypoteksbanksverksamhet.

Finansinspektionen ska övervaka att denna lag iakttas vid emission av säkerställda obligationer och att hypoteksbanksverksamheten uppfyller kraven enligt denna lag.

Finansinspektionen och resolutionsmyndigheten ska samarbeta på ett ändamålsenligt sätt för att säkerställa att förvaltningen av säkerställda obligationer kan fortsätta oberoende av resolutionen.

Finansinspektionen ska på sin webbplats offentliggöra information om lagstiftningen om säkerställda obligationer samt uppgifter om emittenter och säkerställda obligationer.

Som säkerheter för säkerställda obligationer får endast användas sådana kreditfordringar som avses i 11 § och sådana fyllnadssäkerheter som avses i 18 §.

Som säkerheter för säkerställda obligationer är dessutom de fordringar som grundar sig på derivatavtal i enlighet med 26 § och de fordringar som grundar sig på försäkringsersättningar i enlighet med 16 §. Endast emittenten eller ett sådant kreditinstitut som är gäldenär i ett mellankreditförhållande som avses i 33 § får ställa en säkerhet för säkerställda obligationer.

Emittenten får som säkerhet för en säkerställd obligation använda följande kreditfordringar, förutsatt att de uppfyller kraven enligt artikel 129 i EU:s tillsynsförordning:

1) kredit vars säkerhet utgörs av en inteckning som fastställts i ett huvudsakligen för boende avsett inteckningsbart objekt enligt 16 kap. 1 § eller 19 kap. 1 § i jordabalken (540/1995) eller av aktier i ett bostadsaktiebolag enligt 1 kap. 2 § i lagen om bostadsaktiebolag (1599/2009) eller jämförbara aktier, andelar eller bostadsrätter eller med de ovan uppräknade säkerheterna jämförbar säkerhet som finns i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (bostadskredit ),

2) kredit vars säkerhet utgörs av en inteckning som fastställts i ett för affärs- eller kontorsbruk avsett inteckningsbart objekt enligt 16 kap. 1 § eller 19 kap. 1 § i jordabalken, av sådana aktier i ett bostadsaktiebolag eller ömsesidigt fastighetsaktiebolag enligt 28 kap. 2 § i lagen om bostadsaktiebolag som berättigar till besittning av affärs- eller kontorslokaler, eller med de ovan uppräknade säkerheterna jämförbar säkerhet som finns i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsrådet (affärsfastighetskredit ),

3) kredit som har beviljats en stat, en kommun, en centralbank eller ett annat offentligt samfund som uppfyller förutsättningarna i artikel 129.1 a eller b i EU:s tillsynsförordning, samt kredit vars fulla säkerhet utgörs av proprieborgen som har beviljats av ett sådant offentligt samfund (offentlig kredit ).

En hypotekskredit får inte vid tidpunkten för anteckning i obligationsregistret överstiga det verkliga värdet av de tillgångar som utgör säkerhet.

Antingen ska en kreditfordran som ställts som säkerhet för en säkerställd obligation anges i samma valuta som den säkerställda obligationen eller så ska derivatavtal användas som skydd mot valutarisken.

Ställande av en kreditfordran som säkerhet för en säkerställd obligation hindrar inte att en emittent eller ett kreditinstitut som är gäldenär i ett mellankreditförhållande avtalar om betalning av krediten i förtid eller om ändring av kreditvillkoren med gäldenären eller om att ersätta en säkerhet med en annan säkerhet enligt denna lag, och begränsar inte heller i övrigt borgenärens rättigheter.

Det verkliga värdet av en säkerhet för en hypotekskredit ska värderas utifrån en faktisk och tillförlitlig köpesumma för säkerheten eller värderas i enlighet med god fastighetsvärderingssed. Vid fastställande av säkerhetens värde ska EU:s tillsynsförordning samt 9 kap. 10 § i kreditinstitutslagen och sådana föreskrifter om hantering av kreditrisker som Finansinspektionen har meddelat med stöd av 9 kap. 24 § i den lagen iakttas. Emittenten får använda en tillförlitlig statistisk metod för att följa säkerhetens verkliga värde.

När det är fråga om aktier och fastigheter som utgör säkerhet för affärsfastighetskrediter och för bostadskrediter på över tre miljoner euro ska en värdering enligt lagen om fastighetsfonder (1173/1997) inhämtas av en opartisk och utomstående, av Centralhandelskammaren godkänd fastighetsvärderare.

Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter om de metoder som ska användas vid värdering av en säkerhet för hypotekskredit.

Emittenten ska se till att säkerheterna för de hypotekskrediter som ingår i säkerhetsmassan är försäkrade mot skaderisker på behörigt sätt.

En försäkringsersättning till panthavarens fördel som hänför sig till en kreditfordran som är säkerhet för en säkerställd obligation är i kraft även till förmån för innehavarna av en säkerställd obligation.

Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter om tillräckligt försäkringsskydd och uppföljning av försäkringsskyddet.

Om emittenten av ett annat kreditinstitut förvärvar en hypotekskredit eller offentlig kredit för inkluderande i säkerhetsmassan, ska emittenten på ett behörigt sätt försäkra sig om att de krediter som förvärvas och säkerheterna för dem uppfyller kraven för säkerheter för säkerställda obligationer i denna lag.

Om den ursprungliga borgenären för en hypotekskredit inte är ett kreditinstitut, ska emittenten bedöma tillräckligheten och lämpligheten i de metoder för bedömning av kreditvärdighet som används eller göra en omfattande omprövning av kredittagarnas kreditvärdighet. Om det konstateras att metoderna för bedömning av kreditvärdigheten inte motsvarar den nivå som de bestämmelser och föreskrifter som ska tillämpas på kreditinstitut förutsätter när det gäller hantering av kreditrisker, ska kredittagarnas kreditvärdighet bedömas på nytt.

Vad som föreskrivs i denna paragraf tillämpas även på ställande av hypotekskredit och offentlig kredit som säkerhet för säkerställda obligationer som en del av en sådan emission av säkerställda obligationer i enlighet med 7 kap. som grundar sig på mellankrediter.

Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter om de förfaringssätt som ska tillämpas vid bedömning av kvaliteten på krediter och deras säkerheter.

Som säkerhet för en säkerställd obligation får för att täcka likviditetskravet enligt 31 § eller som kompletterande säkerhet följande fyllnadssäkerheter som uppfyller förutsättningarna enligt artikel 129 i EU:s tillsynsförordning tillfälligt användas:

1) sådana medel som godkänts för täckning av ett kreditinstituts likviditetskrav och som omfattas av nivå 1, 2A eller 2B enligt den delegerade förordning som antagits med stöd av artikel 460 i EU:s tillsynsförordning,

2) sådana kortfristiga fordringar på kreditinstitut eller kortfristiga insättningar som avses i artikel 129.1 c i EU:s tillsynsförordning.

Som fyllnadssäkerhet får inte användas medel vars gäldenär ska betraktas som insolvent enligt artikel 178 i EU:s tillsynsförordning eller medel som är finansiella instrument emitterade av emittenten själv eller ett företag med anknytningar till emittenten.

Användningen av fyllnadssäkerheter ska vara tillfällig om

1) hypotekskredit eller offentlig kredit inte har hunnit beviljas eller registreras i säkerhetsmassan, eller

2) det totala värdet på säkerhetsmassan inte annars uppfyller villkoren enligt 4 kap.

Emittenten ska inrätta minst en säkerhetsmassa för säkerheter för säkerställda obligationer. Varje säkerställd obligation får höra till endast en säkerhetsmassa.

En säkerhetsmassa består av följande säkerheter som har antecknats i det obligationsregister som avses i 31 §:

1) kreditfordringar som avses i 11 §,

2) fordringar som grundar sig på försäkringsersättning och som avses i 16 §,

3) fyllnadssäkerheter som avses i 18 §,

4) fordringar som grundar sig på sådana derivatavtal som avses i 26 §.

Säkerheterna i säkerhetsmassan utgör säkerhet för allt kapital i och alla räntor för de säkerställda obligationer som säkerhetsmassan täcker, för alla derivatavtalsförpliktelser i samband med säkerställda obligationer och för alla förvaltnings- och utredningskostnader i samband med program för säkerställda obligationer.

Borgenärerna för de förpliktelser som avses i 1 mom. har rätt till en betalning ur säkerheterna i säkerhetsmassan före andra borgenärer för emittenten eller för ett kreditinstitut som är gäldenär i ett mellankreditförhållande. Förmånsrätten omfattar också ränta och avkastning på säkerheter samt tillgångar som ersätter säkerheter.

En förmånsrätt enligt denna paragraf inrättas genom att anteckna säkerheten i obligationsregistret. Bestämmelser om de uppgifter som ska antecknas i obligationsregistret finns i 5 kap.

Bestämmelser om borgenärens förmånsrätt när det gäller likviditetskredit och säkerhetsmassan finns i 44 § 3 mom.

En i obligationsregistret antecknad säkerhet som emittenten eller en gäldenär i ett mellankreditförhållande i enlighet med denna lag och avtalsvillkoren om säkerställda obligationer och mellankredit har ställt för en säkerställd obligation går inte åter med stöd av lagen om återvinning till konkursbo (758/1991).

En i obligationsregistret antecknad säkerhet för en säkerställd obligation får inte utmätas för skuld som innehas av en instans som beviljat hypotekskredit eller offentlig kredit, av ett kreditinstitut som är gäldenär i ett mellankreditförhållande eller av en emittent, och inga säkringsåtgärder i samband med sådana skulder får heller vidtas.

Borgenären för emittenten eller för ett kreditinstitut som är gäldenär i ett mellankreditförhållande får inte om någon av dessa försätts i likvidation eller konkurs kvitta sin fordran mot en säkerhet som ingår i säkerhetsmassan, om inte något annat föreskrivs i denna lag.

Emittenten samt gäldenären i ett mellankreditförhållande får inte utan Finansinspektionens tillstånd överlåta eller pantsätta hypotekskrediter eller offentliga krediter som utgör säkerhet för säkerställda obligationer. Överlåtelse eller pantsättning som strider mot detta förbud är utan verkan.

En säkerhetsmassa får innehålla

1) affärsfastighetskrediter till högst 10 procent av säkerhetsmassans totala nominella värde, om inte något annat har avtalats i villkoren för obligationen,

2) fyllnadssäkerheter till högst 20 procent av säkerhetsmassans totala nominella värde,

3) fyllnadssäkerheter som används för att täcka likviditetskravet enligt 31 §.

Finansinspektionen kan av särskilda skäl på emittentens ansökan för viss tid bevilja tillstånd till avvikelse från begränsningen enligt 1 mom. 2 punkten.

Till det totala värdet av en säkerhetsmassa får räknas högst

1) det återstående kapitalet av en bostadskredit, dock högst 80 procent av det verkliga värdet på de aktier eller den fastighet som utgör säkerhet för respektive bostadskredit,

2) det återstående kapitalet av en affärsfastighetskredit, dock högst 60 procent av det verkliga värdet på de aktier eller den fastighet som utgör säkerhet för respektive affärsfastighetskredit, och

3) kapitalet av övriga fordringar.

Emittenten ska varje kvartal värdera det verkliga värdet på säkerheterna för hypotekskrediter utifrån en tillförlitlig statistisk metod som beskriver utvecklingen av marknadsvärdena för fastigheterna eller på något annat tillförlitligt sätt.

För fordringar utan säkerhet, vars gäldenär ska betraktas som insolvent i enlighet med artikel 178 i EU:s tillsynsförordning, får inget värde som säkerhet beräknas.

Det totala värdet i säkerhetsmassan ska på det sätt som anges i denna paragraf fortlöpande överskrida värdet på de betalningsförpliktelser som de säkerställda obligationerna medför (övervärde ). Övervärdet ska vara minst två procent. Om kraven enligt artikel 129.3a tredje stycket i EU:s tillsynsförordning inte uppfylls, ska övervärdet vara minst fem procent. Övervärdet ska utöver den andel som föreskrivs i detta moment täcka de uppskattade kostnaderna för avveckling av säkerställda obligationer.

Övervärdet ska beräknas med en metod som grundar sig på nuvärdet. Vid beräkning av nuvärdet ska betalningar av kreditfordringar som ingår i säkerhetsmassan beaktas i den proportion som kreditfordringarna i fråga till sitt kapital räknas in i det totala värdet i säkerhetsmassan i enlighet med 23 §.

Om en beräkningsmetod som grundar sig på nuvärdet ger ett högre totalt värde i säkerhetsmassan för de förpliktelser som de säkerställda obligationerna medför än en beräkningsmetod som grundar sig på nominellt värde, ska övervärdet beräknas enligt det nominella värdet.

Både vid beräkning enligt nuvärde och enligt nominellt värde ska den höjda kreditförlustrisken för en fordran med säkerhet beaktas på ett ändamålsenligt sätt åtminstone i de fall där fordran i enlighet med artikel 178 i EU:s tillsynsförordning ska betraktas som oreglerad.

Vid beräkning enligt nominellt värde ska de säkerheter som ingår i säkerhetsmassan och de förpliktelser som de säkerställda obligationerna medför värderas så att derivatavtalens inverkan beaktas utan att ett nominellt värde för derivatavtalen i sig beräknas. Vid beräkning enligt nuvärde ska derivatavtal värderas enligt marknadsvärdet vid värderingstidpunkten.

Både det totala värdet i säkerhetsmassan och de förpliktelser som de säkerställda obligationerna medför ska värderas med samma metod.

Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter om beräkning av värden på derivat och beaktande av räntekassaflöden vid beräkning av det totala värdet i säkerhetsmassan. Dessutom kan Finansinspektionen meddela andra närmare föreskrifter om beräknings- och värderingsmetoder.

I kredithandlingarna eller i det datasystem där hypotekskrediterna och de offentliga krediterna administreras ska antecknas att en kredit har ställts som säkerhet för en säkerställd obligation.

I hypoteksbanksverksamhet får derivatavtal ingås endast för att skydda mot risker. Derivatavtalen ska inkluderas i säkerhetsmassan och antecknas i ett obligationsregister. Det ska vara möjligt att identifiera säkerheterna för de derivatavtal som ingår i säkerhetsmassan. Nivån på derivatskydden ska regelbundet kontrolleras i förhållande till volymen på den säkrade risken och derivatet avstås från när den säkrade risken upphört att finnas till. Derivatavtalen ska förvaras i skriftlig eller någon annan varaktig form.

De derivatavtal som ska inkluderas i säkerhetsmassan ska i enlighet med sina villkor förbli i kraft trots emittentens konkurs, likvidation eller resolution.

Derivatavtal och motpartsrisker i samband med dem ska uppfylla förutsättningarna i artikel 129 i EU:s tillsynsförordning.

Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter om tillåtna motpartsrisker i derivat, om de risker som derivat används som skydd mot och om dokumentationen av derivat.

Emittenterna ska föra register över säkerställda obligationer som de emitterat och över deras säkerhetsmassor.

Utifrån uppgifterna i obligationsregistret ska det vara möjligt att identifiera de säkerhetsmassor som är säkerhet för obligationerna samt de säkerheter som ingår i säkerhetsmassorna.

I obligationsregistret ska för varje emitterad säkerställd obligation antecknas

1) obligationens nominella värde och återstående lånekapital,

2) obligationens ränta eller räntegrund,

3) återbetalningstiden för obligationen,

4) beloppet av obligationsandelarna,

5) obligationsandelarnas nominella värde,

6) obligationens säkerhetsmassa,

7) de mellankrediter som gäller lånet, mellankrediternas nominella värde och det återstående lånekapitalet, och

8) det emissionsprogram inom vilket obligationen har emitterats, utom om emissionen har ägt rum separat från programmet.

I obligationsregistret ska det för varje säkerhetsmassa antecknas för vilka specificerade obligationer säkerhetsmassan i fråga utgör säkerhet. Av uppgifterna om säkerhetsmassan ska identifieringsuppgifterna om varje enskild säkerhet framgå.

Följande uppgifter ska antecknas om varje hypotekskredit, offentliga kredit, fyllnadssäkerhet och försäkringsersättningsfordran som avses i 16 § som är inkluderade i säkerhetsmassan:

1) nummer på krediten eller en annan fordran eller någon annan identifieringsuppgift som möjliggör identifiering av säkerheten,

2) kreditens återstående lånekapital eller det nominella värdet på en annan fordran,

3) återbetalningstid för krediten eller en annan fordran, och

4) ränta eller räntegrund för krediten eller en annan fordran.

Följande uppgifter ska antecknas om hypotekskrediter som är inkluderade i säkerhetsmassan:

1) det verkliga värdet på de aktier, den fastighet eller motsvarande objekt som utgör säkerhet,

2) det belopp som motsvarar i fråga om bostadskrediter 80 procent och i fråga om affärsfastighetskrediter 60 procent av det verkliga värdet på de tillgångar som utgör säkerhet för krediten, om kreditkapitalet överstiger detta,

3) i samband med realisering av tillgångar som utgör säkerhet för en kreditfordran, namnet på den bank som tagit emot den insättning som utgör fyllnadssäkerhet i stället för tillgångarna i fråga samt insättningens belopp och kontonummer.

De medel som flyter in av säkerheterna efter det att konkurs eller likvidation har börjat för den emittent eller gäldenär i ett mellankreditförhållande som har ställt säkerhetsmassan ska avskiljas från de övriga tillgångar som det kreditinstitut som ställt säkerheten har och antecknas i obligationsregistret.

Derivatavtal som ingåtts som skydd mot risker som hänför sig till säkerställda obligationer eller tillgångar som utgör säkerhet för sådana lån ska antecknas i obligationsregistret. Åtminstone följande uppgifter ska registreras om varje derivatavtal:

1) nummer som möjliggör identifiering av avtalet,

2) avtalstyp,

3) avtalspart,

4) start- och slutdag,

5) belopp i avtalsvaluta.

De medel som flyter in av derivaten efter det att emittentens konkurs eller likvidation har börjat ska avskiljas från emittentens övriga tillgångar och antecknas i obligationsregistret.

Emittenten ska se till att det i säkerhetsmassan fortlöpande finns fyllnadssäkerheter till ett belopp som motsvarar det maximala nettolikviditetsutflödet i anknytning till säkerställda obligationer under följande 180 dagars period (likviditetskrav ).

Vid beräkningen av det nettoutflöde som avses i 1 mom. får emittenten som förfallodag för den säkerställda obligationen använda den i 32 § 1 mom. avsedda dag då den säkerställda obligationen senast förfaller till betalning.

Finansinspektionen får utfärda närmare föreskrifter om beräkning av likviditetskravet.

En säkerställd obligation får innehålla ett villkor enligt vilket emittenten i enlighet med Finansinspektionens tillstånd får skjuta upp förfallodagen för den säkerställda obligationen. Av avtalsvillkoren ska då framgå förutsättningarna enligt denna paragraf och i villkoren ska fastställas den dag då den säkerställda obligationen senast förfaller till betalning.

Förutsättningar för att skjuta upp förfallodagen är att

1) emittenten inte förmår skaffa finansiering från sedvanliga källor för långfristig finansiering,

2) emittenten inte kan betala kapitalet för och räntan på en säkerställd obligation som förfaller utan att underskrida emittentens eller sammanslutningens likviditetskrav, och

3) uppskjutandet inte påverkar förfalloordningen enligt de ursprungliga förfallodagarna för de säkerställda obligationer som täcks av samma säkerhetsmassa.

Emittenten ska hos Finansinspektionen senast fem bankdagar innan den säkerställda obligationen förfaller ansöka om tillstånd att i enlighet med denna paragraf skjuta upp förfallodagen. Finansinspektionen ska bevilja tillstånd om förutsättningarna enligt 1 och 2 mom. uppfylls. Den nya förfallodagen ska framgå av tillståndet.

Ett sådant avtalsvillkor om uppskjutande av förfallodagen som strider mot denna paragraf är utan verkan mot borgenärerna för den säkerställda obligationen.

Prospektet för en säkerställd obligation ska omfatta innehållet i avtalsvillkoret om att skjuta upp förfallodagen, en beskrivning av tillståndsförfarandet för uppskjutande av förfallodagen, en beskrivning av hur konkurs, likvidation och resolution inverkar på uppskjutande av förfallodagen samt boförvaltarens, likvidatorns och ombudets uppgifter vid uppskjutande av förfallodagen.

Hypoteksbanken får bevilja ett kreditinstitut kredit mot vilken ett kreditinstitut som är gäldenär ska på det sätt som föreskrivs i denna lag ställa hypotekskrediter eller offentliga krediter som säkerhet (mellankredit ) för de säkerställda obligationer som har emitterats av hypoteksbanken. En gäldenär i ett mellankreditförhållande ska höra till samma finansiella företagsgrupp eller sammanslutning av inlåningsbanker som hypoteksbanken.

Om säkerhetsmassan innehåller kreditfordringar som finns i balansräkningen för en gäldenär i ett mellankreditförhållande, ska hypoteksbanken svara för att säkerhetsmassan fortlöpande uppfyller de krav som anges i denna lag och i avtalsvillkoren för den säkerställda obligationen.

I avtalsvillkoren för en mellankredit ska förfaringssätten för säkerställande av att säkerhetsmassan fortlöpande uppfyller de krav som anges i denna lag och i avtalsvillkoren för den säkerställda obligationen fastställas.

Emittenten ska i enlighet med 17 § försäkra sig om att de hypotekskrediter som ställts som säkerhet och som redovisas i balansräkningen för det kreditinstitut som är gäldenär i ett mellankreditförhållande uppfyller de förutsättningar som anges i denna lag och i avtalsvillkoren för den säkerställda obligationen.

På de säkerheter för en säkerställd obligation som ställts av ett kreditinstitut som är gäldenär i ett mellankreditförhållande tillämpas inte lagen om borgen och tredjemanspant (361/1999), med undantag för bestämmelserna om borgen i 28—30 § och om tredjemanspant i 40 § i den lagen. Gäldenären i ett mellankreditförhållande ska i första hand kvitta sin eventuella regressfordran mot mellankrediten.

Hypoteksbanken får använda betalningar baserade på mellankrediten endast för betalning av förpliktelser som förorsakas av säkerställda obligationer.

Hypoteksbanken får till ett kreditinstitut som är gäldenär i ett mellankreditförhållande göra med stöd av betalningar baserade på mellankrediten en betalning mot en regressfordran som uppkommit genom betalning eller överlåtelse av en hypotekskredit eller offentlig kredit, om alla de säkerställda obligationer som säkerheterna har säkerställt är till fullo betalda.

Utöver vad som någon annanstans i lag föreskrivs om en värdepappersemittents uppgiftsskyldigheter ska emittenten minst en gång i kvartalet på sin webbplats offentliggöra följande uppgifter i samband med säkerställda obligationer:

1) det totala värdet av säkerheterna och de emitterade säkerställda obligationerna,

2) ISIN-koderna (International Securities Identification Number) för obligationerna,

3) fördelningen av säkerheterna efter typ, dock så att uppgifterna om bostadskrediter ska uppges enligt en indelning i krediter som beviljats fysiska personer, krediter som beviljats bostadsaktiebolag och andra krediter som beviljats bostadssammanslutningar,

4) den geografiska fördelningen av säkerheterna för kreditfordringarna, en beskrivning av värderingsmetoderna och uppgifterna om kreditfordringarnas lånebelopp,

5) en redogörelse för marknadsriskerna i samband med de säkerställda obligationerna, inklusive ränterisken och valutakursrisken, samt för kreditriskerna och likviditetsriskerna,

6) uppgifter om lånetiden för de säkerställda obligationerna, inklusive eventuella villkor för uppskjutande av obligationens förfallodag samt rättsverkningarna och andra eventuella följder i samband med uppskjutandet av förfallodagen,

7) tillgängliga säkerheter och miniminivån på säkerheterna, inklusive den miniminivå på övervärde som fastställs i lagstiftningen, övervärdet enligt villkoren för obligationen eller programmet för säkerställda obligationer samt det totala värde i säkerhetsmassan som överstiger dessa, och

8) den andel kreditfordringar som med stöd av artikel 178 i EU:s tillsynsförordning och dock med stöd av en betalningsfördröjning på minst 90 dagar klassificeras som oreglerade i säkerhetsmassan.

De uppgifter som anges i denna paragraf ska specificeras separat för varje säkerhetsmassa.

Emittenten ska på sin webbplats hålla uppgifterna enligt 1 mom. minst för det innevarande kalenderåret och för de fem föregående kalenderåren tillgängliga.

Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter om hur uppgifterna enligt 1 mom. ska specificeras och presenteras.

Emittenten får använda beteckningen europeiska säkerställda obligationer (premium) och översättningar av den på Europeiska unionens officiella språk endast för säkerställda obligationer som emitterats i enlighet med denna lag.

Emittenten ska till Finansinspektionen en gång i kvartalet och separat när Finansinspektionen så kräver rapportera i den utsträckning som är behövlig med tanke på tillsynen över hypoteksbanksverksamheten följande uppgifter som hänför sig till emission av säkerställda obligationer och till säkerhetsmassor:

1) uppgifter om emitterade säkerställda obligationer,

2) uppgifter om säkerhetsmassan för bedömning av att den uppfyller förutsättningarna enligt denna lag,

3) uppgifter om värderingen av säkerheterna för de kreditfordringar som ingår i säkerhetsmassan,

4) uppgifter om obligationsregistret för bedömning av att den säkerställda obligationens säkerheter och poster som kan jämställas med säkerheter är antecknade i obligationsregistret på det sätt som anges i 5 kap.,

5) uppgifter om krav på säkerheter och beräkning av säkerheternas totalbelopp,

6) uppgifter om uppfyllande av likviditetskravet enligt 31 §,

7) uppgifter om avtalsvillkor enligt 32 §.

Finansinspektionen ska meddela närmare föreskrifter om innehållet i de uppgifter som ska rapporteras och om hur rapporteringen ska genomföras.

Vid en emittents konkurs anses inte säkerställda obligationer och i 26 § 2 mom. avsedda derivatavtal ha förfallit på det sätt som avses i 3 kap. 9 § i konkurslagen (120/2004).

På övervakning av fordringar som avses i 1 mom. tillämpas 12 kap. 17 § i konkurslagen.

När en emittent eller ett kreditinstitut som är gäldenär i ett mellankreditförhållande har försatts i likvidation eller konkurs ska Finansinspektionen utan dröjsmål tillsätta ett ombud som övervakar dels att de säkerställda obligationerna förvaltas korrekt, dels realiseringen av säkerheterna för obligationen.

På ombudets arvode, befogenheter, ansvar och lämplighet ska 29 § 2—4 mom. i lagen om Finansinspektionen (878/2008) tillämpas.

Det i 40 § avsedda ombudet ska särskilt övervaka förvaltningen och realiseringen av de tillgångar som utgör säkerhet för de säkerställda obligationerna samt de avtalsenliga betalningarna till borgenärerna för de säkerställda obligationerna, till borgenärer för derivatavtal i anknytning till säkerställda obligationer och till aktörer som kan jämställas med dem.

Dessutom ska ombudet tillsammans med boförvaltaren eller likvidatorn delta i uppgifter som hänför sig till förvaltningen av säkerställda obligationer och realiseringen av säkerheter på det sätt som anges närmare i detta kapitel.

Ombudet ska samarbeta med Finansinspektionen och i tillämpliga delar med resolutionsmyndigheten. Ombudet har rätt att av Finansinspektionen och resolutionsmyndigheten få sådana uppgifter som behövs med tanke på ombudets åligganden. På motsvarande sätt har Finansinspektionen och resolutionsmyndigheten rätt att av ombudet få sådana uppgifter som behövs med tanke på deras åligganden.

Vid emittentens konkurs ska boförvaltaren och vid emittentens likvidation likvidatorn på yrkande av ombudet sälja ett tillräckligt belopp av säkerheter som ingår i säkerhetsmassan för att täcka förpliktelserna i anknytning till säkerställda obligationer.

Vid konkurs för ett kreditinstitut som är gäldenär i ett mellankreditförhållande ska boförvaltaren och vid likvidation för ett kreditinstitut som är gäldenär i ett mellankreditförhållande likvidatorn på yrkande av ombudet sälja ett tillräckligt belopp av säkerheter som ingår i säkerhetsmassan för att uppfylla förpliktelserna i anknytning till mellankrediten.

Om kraven gällande totalbeloppet av säkerheterna för säkerställda obligationer inte kan uppfyllas vid konkurs eller likvidation för emittenten eller ett kreditinstitut som är gäldenär i ett mellankreditförhållande, ska boförvaltaren vid konkurs och likvidatorn vid likvidation på yrkande eller med samtycke av ombudet låta de säkerställda obligationerna och mellankrediter med anknytning till dem förfalla till betalning och för betalning av dem sälja de tillgångar som utgör säkerhet för respektive obligation.

Boförvaltaren har vid konkurs och likvidatorn vid likvidation på yrkande av ombudet eller med dennes samtycke rätt att av Finansinspektionen ansöka om tillstånd att skjuta upp förfallodagen för den säkerställda obligationen, om den säkerställda obligationen innehåller ett avtalsvillkor enligt 32 §.

Vid konkurs ska boförvaltaren och vid likvidation likvidatorn på yrkande eller med samtyckte av ombudet ingå derivatavtal som skydd mot risker orsakade av säkerställda obligationer och säkerheter för lånen.

Boförvaltaren och likvidatorn har på yrkande eller med samtycke av ombudet rätt att säga upp eller överföra ett derivatavtal på tredje part, om de tillgångar som utgör säkerhet överlåts eller realiseras och om åtgärden är motiverad med tanke på riskhanteringen, samt rätt att när obligationsinnehavarens intresse kräver det överlåta säkerheter till derivatavtalens motparter.

Boförvaltaren och likvidatorn har med samtycke eller på yrkande av ombudet rätt att trygga likviditeten genom avtalsarrangemang och att ta upp likviditetskredit. Likviditetskrediten ska antecknas i obligationsregistret. En borgenär för likviditetskrediten har rätt att få betalning av de tillgångar som ingår i säkerhetsmassan efter de fordringar som avses i 20 § 1 mom.

Vid konkurs kan boförvaltaren och vid likvidation likvidatorn med ombudets samtycke överlåta säkerheter som antecknats i obligationsregistret till konkursboet eller tillbaka till emittenten eller gäldenären i ett mellankreditförhållande endast om värdet i säkerhetsmassan avsevärt överstiger det minimivärde för säkerhetsmassans totala värde som fastställs i 24 § och det är uppenbart att den säkerhet som ska överlåtas inte behövs för att uppfylla förpliktelser enligt avtalsvillkoren för säkerställda obligationer, enligt derivatavtal eller enligt avtalsarrangemang som tryggar likviditeten.

En påföljdsavgift enligt lagen om Finansinspektionen påförs för försummelse eller överträdelse av följande i 40 § 1 mom. i lagen om Finansinspektionen avsedda bestämmelser i denna lag:

1) bestämmelsen i 7 § om användning av ordet hypoteksbank i firman eller annars i verksamheten,

2) bestämmelsen i 10 § om tillåtna säkerheter för säkerställda obligationer,

3) bestämmelserna i 22 § om begränsningar i fråga om sammansättningen av en säkerhetsmassa,

4) bestämmelserna i 26 § om tillåtna derivatavtal eller Finansinspektionens föreskrifter som meddelats med stöd av den paragrafen,

5) bestämmelserna om obligationsregistret i 5 kap. i denna lag,

6) bestämmelsen i 17 § om skyldigheten att försäkra sig om kreditfordringars lämplighet som säkerheter eller Finansinspektionens föreskrifter som meddelats med stöd av den paragrafen,

7) bestämmelserna i 31 § om likviditetskrav på säkerhetsmassan,

8) bestämmelserna i 32 § om uppskjutande av förfallodagen för en säkerställd obligation,

9) bestämmelsen i 37 § om användning av beteckningen för säkerställda obligationer.

Bestämmelser om påförande, offentliggörande och verkställighet av påföljdsavgift och andra administrativa påföljder finns i 4 kap. i lagen om Finansinspektionen.

Den som

1) i strid med 7 § i sin firma eller annars i sin verksamhet använder ordet hypoteksbank,

2) i strid med 37 § använder beteckningen europeisk säkerställd obligation (premium), en översättning av den på Europeiska unionens officiella språk eller en benämning som kan förväxlas med den,

3) emitterar en säkerställd obligation utan att iaktta förutsättningarna för värdering av en säkerhet för hypotekskrediter i enlighet med 15 §, förutsättningarna för fyllnadssäkerheter i enlighet med 18 §, förutsättningarna för sammansättningen av en säkerhetsmassa i enlighet med 22 §, förutsättningarna för värdering av säkerheter i en säkerhetsmassa i enlighet med 23 § eller förutsättningarna för det totala värdet i säkerhetsmassan i enlighet med 24 §,

4) gör en felaktig anteckning i obligationsregistret enligt 5 kap. eller försummar att göra eller avföra en anteckning som krävs,

ska, om inte gärningen är ringa eller strängare straff för den föreskrivs någon annanstans i lag, för hypoteksbanksbrott dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.

Utöver vad som föreskrivs i lagen om affärsbanker och andra kreditinstitut i aktiebolagsform (1501/2001), lagen om andelsbanker och andra kreditinstitut i andelslagsform (423/2013), sparbankslagen (1502/2001) och lagen om hypoteksföreningar (936/1978) tillämpas på fusion och total delning i fråga om en hypoteksbank eller ett kreditinstitut som beviljats tillstånd till hypoteksbanksverksamhet vad som föreskrivs i denna paragraf. Vad som föreskrivs i denna paragraf tillämpas också på partiell delning av ett sådant kreditinstitut, om delningen gäller hypoteksbanksverksamhet, och på överlåtelse av affärsverksamhet, om målet för överlåtelsen är hypoteksbanksverksamhet.

Det företag som övertar hypoteksbanksverksamheten ska, om inte något annat följer av 3 mom., vara ett kreditinstitut som i enlighet med 8 § i denna lag beviljats tillstånd till hypoteksbanksverksamhet eller ett utländskt EES-kreditinstitut som avses i 1 kap. 7 § 3 mom. i kreditinstitutslagen och som med stöd av nationell lagstiftning som grundar sig på Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2162 om utgivning av säkerställda obligationer och offentlig tillsyn över säkerställda obligationer samt om ändring av direktiven 2009/65/EG och 2014/59/EU har rätt att emittera säkerställda obligationer.

Det övertagande kreditinstitutet kan med avvikelse från 2 mom. också vara ett annat kreditinstitut än ett sådant som avses i 2 mom. Till fusionsplanen, delningsplanen och överlåtelseplanen ska fogas en ansökan om tillstånd enligt 8 § i denna lag. Fusionen, delningen eller överlåtelsen av affärsverksamhet får inte då registreras innan tillståndet har beviljats.

Ett kreditinstitut som bildas i samband med en delning eller en kombinationsfusion och som har för avsikt att bedriva hypoteksbanksverksamhet ska ansöka om tillstånd enligt 8 § i denna lag. Fusionen eller delningen får inte registreras innan tillståndet har beviljats.

Denna lag träder i kraft den 8 juli 2022.

Genom denna lag upphävs lagen om hypoteksbanksverksamhet (688/2010).

På säkerställda obligationer som avses i 2 § 5 punkten i lagen om hypoteksbanksverksamhet och som emitterats före denna lags ikraftträdande tillämpas de bestämmelser som gällde vid tidpunkten för emissionen.

Med avvikelse från 1 mom. tillämpas 9 § 1—3 mom., 36 och 38 § i denna lag på säkerställda obligationer som emitterats före denna lags ikraftträdande.

Vad som i denna paragraf föreskrivs om säkerställda obligationer som emitterats före denna lags ikraftträdande, tillämpas också på höjningar av kapitalbeloppen i sådana säkerställda obligationer när

1) kapitalbeloppet höjs inom två år från denna lags ikraftträdande,

2) den säkerställda obligationen har fått en ISIN-kod före den 8 juli 2022,

3) den säkerställda obligationen förfaller till betalning före den 8 juli 2027,

4) de höjningar av kapitalbeloppet som görs efter denna lags ikraftträdande till sitt totalbelopp inte överskrider ett belopp som är två gånger värdet på de säkerställda obligationer som har emitterats vid tidpunkten för denna lags ikraftträdande,

5) en säkerställd obligation till sitt kapital är högst 6 miljarder euro, räknat enligt förfallodagen, och

6) realsäkerheterna för de kreditfordringar som utgör säkerhet för en obligation finns i Finland.

När en hypoteksbank enligt 2 § 6 punkten i lagen om hypoteksbanker eller en sådan inlåningsbank eller ett sådant kreditföretag som har tillstånd för hypoteksbanksverksamhet och som avses i 10 § i den lagen senast den 31 mars 2022 hos Finansinspektionen ansöker om ett sådant tillstånd till hypoteksbanksverksamhet som avses i 8 § i denna lag, ska denna paragraf tillämpas på tillståndsförfarandet.

Till ansökan om tillstånd enligt 1 mom. ska fogas en affärsplan samt övriga uppgifter som Finansinspektionen förutsätter, så att Finansinspektionen kan försäkra sig om att tillståndsförutsättningarna enligt 8 § 2 mom. uppfylls.

Finansinspektionen ska bevilja tillstånd enligt 8 § före denna lags ikraftträdande så att tillståndet träder i kraft den dag då denna lag träder i kraft.

Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter om det tillståndsförfarande som avses i denna paragraf och om de utredningar som ska fogas till ansökan om tillstånd.

En koncession för en hypoteksbank som beviljats före lagens ikraftträdande jämställs vid tillämpningen av denna lag med en koncession enligt 4.

I lagen om hypoteksbanker och säkerställda obligationer ( / ) föreskrivs om förutsättningarna för att bedriva hypoteksbanksverksamhet.

För inlåningsbanker tillåten affärsverksamhet är

1 a) emission av säkerställda obligationer i enlighet med det tillstånd som avses i 8 § i lagen om hypoteksbanker och säkerställda obligationer och i enlighet med förutsättningarna för att bedriva hypoteksbanksverksamhet i den lagen,

Kreditföretag får bedriva affärsverksamhet enligt 1 § 1 och 2 mom. i detta kapitel men inte inlåning från allmänheten. Kreditföretag får från allmänheten ta emot andra medel som ska återbetalas på anfordran än insättningar endast i samband med tillhandahållande av betaltjänster och utgivning av elektroniska pengar.

Ett kreditinstitut som i enlighet med 8 § i lagen om hypoteksbanker och säkerställda obligationer har fått eller ansöker om tillstånd för hypoteksbanksverksamhet samt ett kreditinstitut som är gäldenär i ett mellankreditförhållande som avses i 33 § i den lagen ska för hela kreditinstitutets affärsverksamhet uppställa ett kvantitativt mål för hypoteksbanksverksamhetens proportionella andel. I målet ska fastställas den andel som upplåning genom säkerställda obligationer får utgöra av den samlade upplåningen och av balansomslutningen samt maximibeloppet av säkerställda obligationer i förhållande till beloppet av tillgängliga säkerheter. Målet ska behandlas i kreditinstitutets styrelse minst en gång om året och uppställas så att det inte med fog äventyrar kreditinstitutets affärsverksamhet i andra avseenden än när det gäller refinansiering av hypoteksbanksverksamheten. Vid bedömningen av om refinansieringen äventyras ska åtminstone följande beaktas:

1) vilken bindning kreditinstitutets och den finansiella företagsgruppens balansräkning har till säkerställda obligationer och andra finansiella instrument,

2) de skyldigheter att komplettera säkerhetsmassan och upprätthålla derivatskyddet som de säkerställda obligationerna medför, även med beaktande av möjligheten att värdet av säkerheterna för de hypotekskrediter som ingår i säkerhetsmassan minskar betydligt,

3) refinansieringsarrangemang på finansiell företagsgruppnivå och på sammanslutningsnivå samt refinansieringsställningen för en finansiell företagsgrupp och en sammanslutning av inlåningsbanker, och

4) tillräckligheten av handlingsalternativen i kreditinstitutets resolutionsplan och återhämtningsplan.

Den kapitalbas och den konsoliderade kapitalbas som ska räknas med i de krav som avses i 1 mom. får inte samtidigt räknas med för att täcka mer än det krav som avses i en av punkterna i 1 mom. åt gången. Den nämnda kapitalbas som ska räknas med i kravet får inte heller samtidigt räknas med för att täcka det sammanlagda buffertkravet enligt 3 § 2 mom., det krav som avses i artiklarna 92a eller 92b i EU:s tillsynsförordning eller det minimikrav för kapitalbas och kvalificerade skulder enligt 8 kap. 7 a, 7 b och 7 d § i resolutionslagen som baserar sig på det totala riskexponeringsbeloppet.

Denna lag träder i kraft den 20 . Lagens 10 kap. 1 a § 2 mom. träder dock i kraft den 20 .

Vad som i denna paragraf föreskrivs om återkallelse av verksamhetstillstånd ska tillämpas också på förordnanden om att försäkringsföreningar ska upphöra med sin verksamhet, på återkallelse av registrering av ombud som avses i lagen om ombud för obligationsinnehavare och på återkallelse av tillstånd som beviljats sådana värdepappersföretag i tredjeländer som avses i 5 kap. 5 § i lagen om investeringstjänster. Vad som i 1 mom. 1 och 3 punkten samt i 2 och 3 mom. föreskrivs om återkallelse av verksamhetstillstånd ska tillämpas också på återkallelse av ett sådant tillstånd att bedriva hypoteksbanksverksamhet som avses i lagen om hypoteksbanker och säkerställda obligationer ( / ). Vad som i 1 mom. 3 punkten och 2 mom. 1 punkten föreskrivs om återkallelse av verksamhetstillstånd ska tillämpas också på förordnanden om att pensionsstiftelser och försäkringskassor ska upphöra med sin verksamhet.

Vad som i denna paragraf föreskrivs om begränsning av verksamheten ska tillämpas också på begränsning av försäkringsföreningars stadgeenliga verksamhet, på sådan återkallelse av registrering av ombud som avses i lagen om ombud för obligationsinnehavare, på sådan begränsning av hypoteksbanksverksamhet som avses i lagen om hypoteksbanker och säkerställda obligationer och på sådan begränsning av tillståndsenlig verksamhet som bedrivs av sådana värdepappersföretag i tredjeländer som avses i 5 kap. 5 § i lagen om investeringstjänster. Bestämmelser om förbud mot försäkringsdistribution finns i lagen om försäkringsdistribution. Denna paragraf tillämpas inte på centralinstitutet för sammanslutningen av inlåningsbanker.

Finansinspektionen ska ålägga den att betala ordningsavgift som uppsåtligen eller av oaktsamhet

9) försummar eller bryter mot bestämmelserna i artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088 om hållbarhetsrelaterade upplysningar som ska lämnas inom den finansiella tjänstesektorn, nedan förordningen om hållbarhetsrelaterade upplysningar , om offentliggörande av information på webbplatser i fråga om policyer för hållbarhetsrisker, bestämmelserna i artikel 5.1 i den förordningen om transparens i fråga om ersättningspolicyer i samband med integreringen av hållbarhetsrisker i ersättningspolicyer och på webbplatser eller bestämmelserna i artikel 12 i den förordningen om granskning av information som i enlighet med artikel 3, 5 eller 10 i den förordningen offentliggörs på webbplatser och om säkerställande av att denna information är uppdaterad,

10) försummar eller bryter mot skyldigheten att regelbundet lämna uppgifter enligt 36 § i lagen om hypoteksbanker och säkerställda obligationer, bestämmelsen om rapportering om hypoteksbanksverksamhet i 38 § i den lagen eller Finansinspektionens föreskrifter som meddelats med stöd av dessa bestämmelser.

Påföljdsavgift ska påföras den som uppsåtligen eller av oaktsamhet försummar eller bryter mot de bestämmelser eller beslut som avses i 15 kap. 2 § i värdepappersmarknadslagen, 15 kap. 2 § i lagen om investeringstjänster, 12 kap. 2 § i lagen om handel med finansiella instrument, 15 § i lagen om värdepapperskonton, 8 kap. 6 § i lagen om värdeandelssystemet och om clearingverksamhet, 48 a § i lagen om betalningsinstitut, 22 kap. 2 § i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, 27 kap. 2 § i lagen om placeringsfonder, 15 § 2 mom. i lagen om gräsrotsfinansiering, 20 kap. 1 § i kreditinstitutslagen, 17 § 2 mom. i lagen om aktiesparkonton (680/2019), 18 kap. 1 § i resolutionslagen, 68 eller 71 § i lagen om försäkringsdistribution eller 46 § i lagen om hypoteksbanker och säkerställda obligationer.

Om förutsättningarna enligt 2 mom. uppfylls ska Finansinspektionen

1) på begäran av en i en annan EES-stat etablerad myndighet som avses i artikel 18.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2162 om utgivning av säkerställda obligationer och offentlig tillsyn över säkerställda obligationer samt om ändring av direktiven 2009/65/EG och 2014/59/EU till denna myndighet lämna ut sådan information som är behövlig med tanke på tillsynen över säkerställda obligationer,

2) på eget initiativ till de myndigheter som avses i 1 punkten lämna ut sådan information som Finansinspektionen förfogar över och som på ett väsentligt sätt kan påverka bedömningen av förutsättningarna för emission av säkerställda obligationer i en annan av Europeiska unionens medlemsstater.

Denna lag träder i kraft den 20 .

Verket ska lämna in till institutet en sammanfattning av resolutionsplanen.

Ett institut anses vara oförmöget eller sannolikt oförmöget att fortsätta sina verksamhet på det sätt som avses i 1 mom. 1 punkten, om det

3) för att kunna fortsätta sin verksamhet behöver extraordinärt offentligt stöd, som inte är en tillfällig statlig garanti för att garantera likviditetsfaciliteter som tillhandahålls av centralbanken eller institutets upplåning, eller rekapitalisering på normala villkor av ett institut, när ett institut som är föremål för en åtgärd som avses i denna punkt inte uppfyller villkoren i 1 och 2 punkten eller i 6 kap. 1 § 2 mom. och när dessa åtgärder är nödvändiga för att avhjälpa en allvarlig störning på finansmarknaden och åtgärderna inte används för att täcka förluster som institutet har lidit eller sannolikt kommer att lida inom en nära framtid.

Rekapitalisering av ett institut enligt 2 mom. 3 punkten ska begränsas till sådana kapitaltillskott som behövs för att ingripa i kapitalunderskott som den behöriga myndigheten i tillämpliga delar har bekräftat och som konstaterats till följd av stresstester, kvalitetskontroll av tillgångsposter eller motsvarande förfaranden som genomförts av Europeiska centralbanken, Europeiska bankmyndigheten eller Finansinspektionen och som tillämpats på nationell nivå, Europeiska unionens nivå eller den gemensamma tillsynsmekanismens nivå.

Denna lag träder i kraft den 20 .

Kapital som motsvarar aktier och andelar och som tagits upp i fonden för inbetalt fritt eget kapital enligt 8 kap. 2 § i aktiebolagslagen (624/2006), och som räknats som värdepappersföretagets kärnprimärkapital får inte återbetalas eller användas till vinstutdelning utan att Finansinspektionen gett tillstånd till det på förhand.

Bestämmelserna om minoritetens rätt att kräva vinstutdelning i 13 kap. 7 § i aktiebolagslagen och om inlösen av aktier i 16 kap. 13 § och 17 kap. 13 § i den lagen tillämpas inte på värdepappersföretag.

Om inte något annat följer av 3 mom. får ett värdepappersföretag och ett företag inom dess finansiella värdepappersföretagsgrupp, trots bestämmelserna i 13 kap. 10 § 1 mom. i aktiebolagslagen och i 34 § 3 mom. i lagen om skuldebrev (622/1947), bevilja lån för förvärv av egna eller moderföretagets aktier och andelar och ta emot dem som pant, om

Denna lag träder i kraft den 20 .