Effektivare kontroll av gränsöverskridande kontanter

Genom denna lag preciseras och kompletteras Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1672 om kontroller av kontanta medel som förs in i eller ut ur unionen och om upphävande av förordning (EG) nr 1889/2005, nedan förordningen , och dess nationella tillämpning.

Tullen är behörig myndighet enligt artikel 2 i förordningen. När polisen och Gränsbevakningsväsendet sköter tulluppgifter är även de behöriga myndigheter.

En i artikel 3 i förordningen avsedd anmälan om att kontanta medel förs in i eller ut ur Europeiska unionen till ett värde av minst 10 000 euro ska lämnas till den behöriga myndighet som anges i 2 §.

Bestämmelser om vad som avses med kontanta medel finns i artikel 2.1 i förordningen.

Tullen får meddela närmare föreskrifter om var en skriftlig anmälan ska lämnas och hur en elektronisk anmälan ska lämnas så att anmälan kan kontrolleras av den behöriga myndigheten när de kontanta medlen förs in eller förs ut.

Den behöriga myndighetens beslut att kräva redovisning av oledsagade medel enligt artikel 4 i förordningen ska delges bevisligen. Bestämmelser om bevislig delgivning finns i 60 § i förvaltningslagen (434/2003). I beslutet ska de påföljder som föreskrivs för försummelse av redovisningsskyldigheten anges.

Redovisningsskyldigheten ska fullgöras inom 30 dagar från delfåendet.

För kontroll av att skyldigheten att anmäla ledsagade kontanta medel enligt artikel 3 i förordningen har fullgjorts har den behöriga myndigheten rätt att hejda en person och granska hans eller hennes ytterkläder och resgods när personen reser in i till eller ut ur Europeiska unionens område, samt hejda och granska fordon.

För kontroll av att anmälningsskyldigheten enligt artikel 3 i förordningen har fullgjorts har den behöriga myndigheten rätt att utföra också annan kroppsvisitation än sådan som avses i 1 mom., om personen på sannolika skäl misstänks för att inte ha fullgjort anmälningsskyldigheten enligt den nämnda artikeln. Beslut om åtgärden fattas av en tullman som har rätt att besluta om kroppsvisitation enligt 18 § 3 mom. i tullagen (304/2016), en polisman som hör till befälet, en anhållningsberättigad tjänsteman vid Gränsbevakningsväsendet eller en gränsbevakningsman med minst majors grad. I övrigt iakttas vad som i tvångsmedelslagen (806/2011) föreskrivs om kroppsvisitation.

De behöriga myndigheterna får använda befogenheterna enligt 1 och 2 mom. också vid tillämpning av artikel 6 i förordningen på kontanta medel som understiger tröskelvärdet på 10 000 euro.

Kroppsvisitation ska utföras finkänsligt och så att den inte orsakar onödig olägenhet eller skada för den visiterade eller skada för sådan egendom som han eller hon bär på sig eller för med sig. Över sådan kroppsvisitation som avses i 2 mom. ska det upprättas ett protokoll, där det med tillräcklig noggrannhet redogörs för genomsökningens förlopp. På begäran ska en kopia av protokollet ges till den visiterade. Vid utförande av kroppsvisitation ska i förfarandet dessutom tvångsmedelslagen iakttas.

För att genomföra skyldigheten enligt artikel 4 och artikel 6.2 i förordningen att redovisa oledsagade kontanta medel ska de behöriga myndigheterna ha rätt att kontrollera alla försändelser, behållare eller transportmedel som kan innehålla oledsagade kontanta medel, i enlighet med de villkor som anges i 8 och 13 § i tullagen.

De behöriga myndigheterna får tillfälligt kvarhålla kontanta medel som förs in i eller ut ur Europeiska unionens område för att utreda om det finns anledning att vidta åtgärder beträffande de kontanta medlen med stöd av någon annan lagstiftning, om anmälningsskyldigheten enligt artikel 3 eller redovisningsskyldigheten enligt artikel 4 i förordningen inte har uppfyllts, samt, oberoende av beloppet av de kontanta medlen, om den behöriga myndigheten konstaterar att det finns tecken på att de kontanta medlen har anknytning till terroristbrott enligt 34 a § i strafflagen (39/1889), narkotikabrott, tagande eller givande av muta, tagande eller givande av muta i näringsverksamhet eller något annat brott för vilket det strängaste straffet är fängelse i över ett år, eller till ett brott som har begåtts eller begås som ett led i en organiserad kriminell sammanslutnings verksamhet.

Det tillfälliga kvarhållandet får gälla i högst 30 dagar. Bestämmelser om villkoren för att förlänga ett tillfälligt kvarhållande till högst 90 dagar finns i artikel 7 i förordningen.

De tillfälligt kvarhållna medlen ska omedelbart släppas till den person från vilken de har kvarhållits när grunderna för det tillfälliga kvarhållandet upphör eller de föreskrivna maximitiderna för kvarhållande har gått ut.

Beslut om tillfälligt kvarhållande fattas av en tullman som har rätt att besluta om kroppsvisitation enligt 18 § 3 mom. i tullagen, en polisman som hör till befälet, en anhållningsberättigad tjänsteman vid Gränsbevakningsväsendet eller en gränsbevakningsman med minst majors grad.

Beslut om att förlänga ett tillfälligt kvarhållande kan fattas av chefen för ett tullkontor, en polisman som hör till befälet eller en undersökningsledare vid Gränsbevakningsväsendet.

I fråga om tillfälligt kvarhållande av kontanta medel och förlängt kvarhållande ska ett administrativt beslut fattas. Den behöriga myndigheten ska föra bok över kvarhållna kontanta medel.

Tillfälligt kvarhållna kontanta medel som släpps ska göras tillgängliga för eller återlämnas till den berörda personen i enlighet med vad personen och den behöriga myndigheten separat kommer överens om. Den behöriga myndigheten kan deponera sådana kontanta medel hos regionförvaltningsverket som omfattas av lagen om deponering av pengar, värdeandelar, värdepapper eller handlingar som betalning eller till befrielse från annan fullgörelseskyldighet (281/1931). Medlen deponeras i det regionförvaltningsverk inom vars verksamhetsområde de kontanta medlen kvarhölls.

När kontanta medel i utländsk valuta som förs in i eller ut ur landet omräknas i euro ska de valutaomräkningskurser som publicerats med stöd av artikel 53.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 om fastställande av en tullkodex för unionen användas.

Uppgifter om anmälningar som gäller kontanta medel får utöver vad som föreskrivs i artikel 9–11 i förordningen lämnas ut endast för att förebygga, avslöja och utreda terroristbrott enligt 34 a § i strafflagen, narkotikabrott, tagande eller givande av muta, tagande eller givande av muta i näringsverksamhet eller något annat brott för vilket det strängaste straffet är fängelse i över ett år, eller brott som har begåtts eller begås som ett led i en organiserad kriminell sammanslutnings verksamhet.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet försummar anmälningsskyldigheten för kontanta medel enligt artikel 3 i förordningen, eller lämnar en ofullständig eller oriktig anmälan ska, om inte gärningen är ringa eller om inte strängare straff för gärningen föreskrivs någon annanstans i lag, för förseelse mot anmälningsskyldigheten för kontanta medel dömas till böter. På uppsåtligt lämnande av en ofullständig eller oriktig anmälan tillämpas inte 16 kap 8 § i strafflagen.

Tullen får påföra den som uppsåtligen eller av oaktsamhet försummar att lämna en redovisning enligt 4 §, eller lämnar en ofullständig eller oriktig redovisning, en felavgift på minst 50 och högst 15 000 euro. Felavgiften får påföras den som kravet att fullgöra skyldigheten enligt 4 § gällde. En förutsättning för bestämmande av felavgift är att skyldigheten inte har fullgjorts på behörigt sätt inom 30 dagar från delfåendet av kravet i enlighet med 4 §.

Felavgiftens belopp grundar sig på en helhetsbedömning. Vid bedömningen av felavgiftens belopp ska hänsyn tas till hur klandervärt förfarandet har varit, huruvida det har upprepats samt gärningsmannens ekonomiska ställning. Vid bedömningen ska hänsyn dessutom tas till den vinning som eftersträvats genom förfarandet, om den kan anges, samt gärningsmannens samarbete med Tullen för att utreda ärendet.

Felavgift ska inte påföras, om anmälan har lämnats efter tidsfristen och gärningen uppenbarligen har berott på ursäktlig ouppmärksamhet eller tanklöshet eller om det av någon annan orsak skulle vara uppenbart oskäligt att påföra påföljden.

Felavgift får inte påföras om det har gått över två år sedan tidfristen för lämnande av redovisning löpt ut.

Felavgiften ska betalas till staten och den är verkställbar när beslutet om avgiften har vunnit laga kraft. I fråga om indrivning av felavgift tillämpas vad som i tullagen föreskrivs om indrivning av tullskuld.

Felavgift får inte påföras den som vid en förundersökning eller åtalsprövning eller i ett brottmål som behandlas vid en domstol är misstänkt för en gärning som gäller samma kontanta medel.

Tullen ska avlyfta felavgiften, om den som har påförts felavgift senare döms till straff för brott som gäller samma kontanta medel och som har begåtts innan förutsättningarna för påförande av felavgift uppfylldes.

Bestämmelser om sökande av ändring i Tullens förvaltningsbeslut finns i tullagen.

Omprövning får begäras av förvaltningsbeslut som fattas av andra behöriga myndigheter än Tullen. Bestämmelser om begäran om omprövning finns i förvaltningslagen. Bestämmelser om sökande av ändring i förvaltningsdomstol finns i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019). Behörig förvaltningsdomstol är Helsingfors förvaltningsdomstol.

Denna lag träder i kraft den 20 .

Genom denna lag upphävs lagen om kontroller av kontanta medel som förflyttas över Europeiska gemenskapens gräns (653/2007).

Den som underlåter att fullgöra deklarationsskyldigheten eller uppgiftsskyldigheten enligt tullagstiftningen eller som vid fullgörandet av en sådan skyldighet lämnar oriktiga eller ofullständiga uppgifter så att gärningen är ägnad att orsaka

1) att ingen skatt påförs eller att skatt påförs till ett för lågt belopp eller återbetalas utan grund,

2) att en garanti för en tullskuld bestäms till otillräckligt belopp, eller

3) införsel eller utförsel av en vara i strid med ett förbud eller villkor som föreskrivs i lag eller i en bestämmelse som har utfärdats med stöd av lag,

ska, om inte gärningen utgör skattebedrägeribrott enligt 29 kap. 1–3 §, regleringsbrott eller smugglingsbrott enligt 1–5 § i detta kapitel eller förseelse mot anmälningsskyldigheten i fråga om kontanta medel enligt 12 § i lagen om kontroller av kontanta medel som förs in i eller ut ur Europeiska unionen ( / ), för tullredovisningsbrott dömas till böter eller fängelse i högst ett år och sex månader.

Denna lag träder i kraft den 20 .

En polisman som hör till befälet och arbetar vid centralen för utredning av penningtvätt kan för verkställande meddela tullmyndigheten och gränsbevakningsmyndigheten ett förordnande att under högst tio vardagar hålla inne medel som påträffats i samband med en tullåtgärd eller gränskontroll eller gränsövervakning, om en sådan åtgärd är nödvändig för att förhindra, avslöja eller utreda penningtvätt, finansiering av terrorism eller det brott genom vilket den egendom eller den vinning har fåtts eller kan fås som är föremål för penningtvätt eller finansiering av terrorism samt för att föra ärendet till undersökning. Med medel som ska hållas inne avses kontanta medel enligt artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1672 om kontroller av kontanta medel som förs in i eller ut ur unionen och om upphävande av förordning (EG) nr 1889/2005 samt annan lös egendom som har ett ekonomiskt värde.

Denna lag träder i kraft den 20 .