Precisering av havsvårdens begrepp och mål

I denna lag avses med

11) den marina miljöns tillstånd det allmänna tillståndet för miljön i havsvatten, med beaktande av de ingående marina ekosystemens struktur, funktion och processer, naturliga geomorfologiska, geografiska, biologiska, geologiska och klimatiska faktorer samt fysikaliska, akustiska och kemiska förhållanden, inbegripet dem som är resultatet av mänskliga aktiviteter inom eller utanför det berörda området,

12) miljömål för havsvården en kvalitativ eller kvantitativ beskrivning av det eftersträvade tillståndet för havsvattnets olika delar samt för belastningarna och påverkan på havsvattnet,

13) god miljöstatus i den marina miljön ett tillstånd där havet är ekologiskt variationsrikt och balanserat, dynamiskt samt rent, friskt och produktivt utifrån sina inneboende förutsättningar och där användningen av den marina miljön ligger på en nivå som är hållbar och tryggar möjligheten till användning och verksamhet för nuvarande och framtida generationer; vid god miljöstatus tillåter de ingående marina ekosystemens struktur, funktion och processer tillsammans med tillhörande geomorfologiska, geografiska, geologiska och klimatiska faktorer dessa ekosystem att fungera fullt ut och bevara sin återhämtningsförmåga mot miljöförändringar som orsakas av mänsklig verksamhet; marina arter och livsmiljöer skyddas, förlust av biologisk mångfald som orsakas av människan förhindras och olika biologiska beståndsdelar fungerar i jämvikt; ekosystemens hydromorfologiska, fysikaliska och kemiska egenskaper, inbegripet de egenskaper som är en följd av mänsklig verksamhet i det berörda området, stöder de ovan beskrivna ekosystemen; sådana av mänsklig verksamhet orsakade utsläpp av ämnen och energi, inbegripet buller, i den marina miljön ger inte upphov till föroreningseffekter.

I havsförvaltningsplanen ska det ingå en inledande bedömning av den marina miljöns tillstånd, och i den ska beaktas:

1) havsvattnens grundläggande egenskaper och förhållanden,

2) de viktigaste belastningarna, inbegripet urskiljbara trender, samt påverkningarna på havet, inbegripet de viktigaste kumulativa effekterna och synergieffekterna,

3) en ekonomisk och social analys av utnyttjandet av vattnen i fråga och av de kostnader som försämringen av den marina miljöns tillstånd medför, samt

4) relevanta bedömningar som gjorts med stöd av nationell lagstiftning samt utredningar som gjorts inom ramen för det internationella samarbetet kring marint skydd.

Utifrån den inledande bedömningen av den marina miljöns tillstånd ska en god miljöstatus i den marina miljön definieras och den marina miljöns särdrag fastställas på grundval av kvalitativa deskriptorer som fastställts separat och med beaktande av den belastning och påverkan som mänsklig verksamhet orsakar den marina miljön.

Utifrån den inledande bedömningen av den marina miljöns tillstånd, som ska ingå i havsförvaltningsplanen, ska omfattande miljömål ställas upp för att utvecklingen ska kunna styras mot en god miljöstatus i den marina miljön.

Vid uppställandet av miljömålen och fastställandet av de egenskaper som beskriver dessa samt fastställandet av belastningar och påverkan ska dessutom gränsöverskridande inverkan och havens naturvetenskapliga karakteristika beaktas och hänsyn tas till överensstämmelse med miljömål som ställts upp nationellt, inom Europeiska unionen och i internationella avtal.

För att uppnå en god miljöstatus i den marina miljön ska man samarbeta med de medlemsstater i Europeiska unionen som delar Östersjön, för att säkerställa att havsförvaltningsplanerna är konsekventa och samordnade.

De åtgärder som behövs vid upprättandet och genomförandet av havsförvaltningsplanen ska så långt möjligt samordnas med de kuststater vid Östersjön som inte hör till Europeiska unionen och vid behov med inlandsstaterna i Östersjöns avrinningsområde.

Denna lag träder i kraft den 2017.