Reform av livsmedels- och hälsoskyddstillsynen

Syftet med denna lag är att

1) trygga konsumentens hälsa och ekonomiska intressen genom att garantera livsmedlens och livsmedelskontaktmaterialens säkerhet, trygga en god hälsomässig livsmedelskvalitet och övrig kvalitet enligt livsmedelsbestämmelserna och säkerställa att informationen om livsmedlen och livsmedelskontaktmaterialen är tillräcklig och korrekt, samt

2) inom tillämpningsområdet främja verksamhetsbetingelserna för livsmedelsföretagare och kontaktmaterialföretagare.

Vid genomförandet av förpliktelserna i livsmedelsbestämmelserna och tillsynen av att de följs ska livsmedels- och kontaktmaterialverksamhetens karaktär och omfattning samt andra omständigheter som påverkar livsmedelssäkerheten och konsumentskyddet beaktas om inte annat föreskrivs i lag eller med stöd av lag.

Denna lag tillämpas på livsmedel, djur som används för livsmedelsproduktion, livsmedelskontaktmaterial, på livsmedels- och kontaktmaterialverksamhet, på livsmedels- och kontaktmaterialföretagare samt på tillsynen över livsmedel och livsmedelskontaktmaterial i alla stadier av produktions-, bearbetnings- och distributionskedjan.

Denna lag tillämpas inte på

1) primärproduktion avsedd för ett privathushålls eget bruk,

2) privathushålls framställning, hantering eller lagring av livsmedel som är avsedda för eget bruk,

3) alkoholdrycker eller alkoholpreparat till den del övrig lagstiftning innehåller bestämmelser om dessa.

Av bestämmelserna i 2 kap. tillämpas endast bestämmelserna i 13, 14 och 16 § på verksamhet som avses i 7 § 2 mom. 3 punkten underpunkterna a och b och i 9 § 2 mom.

Denna lag tillämpas också på genomförandet av rättsakter om livsmedel och livsmedelskontaktmaterial, livsmedels- och livsmedelkontaktmaterialverksamhet samt livsmedelstillsyn som utfärdats av Europeiska unionen till den del inte något annat föreskrivs om genomförandet av dessa rättsakter någon annanstans i lag.

Vad som i denna lag föreskrivs om Europeiska unionen eller om Europeiska unionens medlemsstater gäller också Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och dess medlemsstater.

I denna lag och i förordningar som utfärdats med stöd av denna lag tillämpas

1) definitionerna av livsmedel, livsmedelsföretagare, detaljhandel, utsläppande på marknaden, spårbarhet, stadier i produktions-, bearbetnings- och distributionskedjan och slutkonsument i artikel 2 och artikel 3 punkterna 3, 7, 8, 15, 16 och 18 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet,

2) definitionerna i artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004 om livsmedelshygien,

3) definitionerna i bilagorna I och III till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 om fastställande av särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung, med undantag för definitionen av frilevande vilt i punkt 1.5 i bilaga I,

4) definitionerna av offentlig kontroll, annan offentlig verksamhet, organ med delegerade uppgifter, fara, officiell veterinär, officiell assistent, kontrollmärke, ante mortem –bestsiktning (besiktning före slakt), och post mortem –besiktning (besiktning efter slakt) i artiklarna 2, 3.5, 23, 32, 49 och 51 samt artikel 17 c och d i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels- och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 999/2001, (EG) nr 396/2005, (EG) nr 1069/2009, (EG) nr 1107/2009, (EU) nr 1151/2012, (EU) nr 652/2014, (EU) 2016/429 och (EU) 2016/2031, rådets förordningar (EG) nr 1/2005 och (EG) nr 1099/2009 och rådets direktiv 98/58/EG, 1999/74/EG, 2007/43/EG, 2008/119/EG och 2008/120/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 854/2004 och (EG) nr 882/2004, rådets direktiv 89/608/EEG, 89/662/EEG, 90/425/EEG, 91/496/EEG, 96/23/EG, 96/93/EG och 97/78/EG samt rådets beslut 92/438/EEG ,

5) definitionen av kontrollerade uppfödningsförhållanden och delområde i artikel 1.2 och 1.3 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/1375 om fastställande av särskilda bestämmelser för offentlig kontroll av trikiner i kött,

6) definitionerna av zoonoser, zoonotiska smittämnen och matförgiftningsepidemi i artikel 2.2 a, b och d i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/99/EG om övervakning av zoonoser och zoonotiska smittämnen, om ändring av rådets beslut 90/424/EEG och om upphävande av rådets direktiv 92/117/EEG,

7)definitionen av flock i artikel 2.3 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2160/2003 om bekämpning av salmonella och vissa andra livsmedelsburna zoonotiska smittämnen

8) definitionerna av TSE, specificerat riskmaterial och snabbtest i artikel 3.1 a, g och l i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 999/2001om fastställande av bestämmelser för förebyggande, kontroll och utrotning av vissa typer av transmissibel spongiform encefalopati,

9) definitionen av groddar i artikel 2 a i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 208/2013 om spårbarhetskrav för groddar och för frön avsedda för produktion av groddar,

10) definitionen av nationella kvalitetssystem för livsmedel enligt definitionen i artikel 16 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1305/2013 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1698/2005,

11) definitionen av tekniker för distanskommunikation i artikel 2.2 u i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 1924/2006 och (EG) nr 1925/2006 samt om upphävande av kommissionens direktiv 87/250/EEG, rådets direktiv 90/496/EEG, kommissionens direktiv 1999/10/EG, Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/13/EG, kommissionens direktiv 2002/67/EG och 2008/5/EG samt kommissionens förordning (EG) nr 608/2004.

I denna lag och i de förordningar som utfärdas med stöd av denna lag avses med

1) livsmedelsbestämmelser bestämmelser i eller utfärdade med stöd av denna lag samt de unionsbestämmelser som omfattas av tillämpningsområdet för denna lag,

2) tillsynsmyndighet statens och landskapets myndigheter som sköter tillsynsuppgifter enligt denna lag,

3) tillsynsobjekt en livsmedels- eller kontaktmaterialföretagare som bedriver livsmedels- eller kontaktmaterialverksamhet och en plats där det bedrivs, eller där det finns anledning att anta att det bedrivs, livsmedels- eller kontaktmaterialverksamhet eller där det förvaras information som är av betydelse med tanke på iakttagandet av livsmedelsbestämmelserna,

4) primärproduktion primärproduktion som avses i artikel 3.17 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 samt överlåtelse av små mängder primärproduktionsprodukter direkt till konsumenterna, som avses i artikel 1.2 c i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004 och i artikel 1.3 c i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004,

5) primärproduktionsställe lantgård, trädgård, renskiljningsplatser eller annan plats där primärproduktion av livsmedel bedrivs,

6) primärproduktionsföretagare livsmedelsföretagare som bedriver primärproduktion och verksamhet i anslutning till den,

7) registrerad primärproduktion primärproduktion av livsmedel om vilken primärproduktionsföretagaren gjort en anmälan till den behöriga tillsynsmyndigheten,

8) godkänt primärproduktionsställe ett primärproduktionsställe som har godkänts på det sätt som förutsätts i artikel 6.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004,

9) livsmedelsverksamhet verksamhet för produktion, bearbetning och distribution av livsmedel som bedrivs av en livsmedelsföretagare,

10) registrerad livsmedelsverksamhet verksamhet för produktion, bearbetning och distribution av livsmedel, med undantag för primärproduktion, om vilken livsmedelsföretagaren gjort en anmälan till den behöriga tillsynsmyndigheten,

11) livsmedelslokal byggnad, lokal eller en del därav som avses o artikel 2.1 c i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004 eller annat utrymme utomhus eller inomhus där livsmedel som är avsedda för försäljning eller annan överlåtelse tillverkas, förvaras, transporteras, saluförs, serveras eller på annat sätt hanteras, dock inte primärproduktionsställe,

12) godkänd livsmedelslokal livsmedelslokal som har godkänts på det sätt som förutsätts i artikel 4.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2002,

13) mobil livsmedelslokal en rörlig livsmedelslokal, exempelvis en försäljningsbil, en vagn, ett tält, en container eller en cykel,

14) köttbesiktning ante mortem och post mortem -besiktningar,

15) officiellt laboratorium ett laboratorium som Livsmedelsverket har utsett att undersöka myndighetsprov,

16) utsett egenkontrollaboratorium ett laboratorium som Livsmedelsverket har utsett att undersöka egenkontrollprov i enlighet med livsmedelsbestämmelserna,

17) myndighetsprov ett prov som tillsynsmyndigheten tar eller låter ta för den offentliga tillsynen eller för andra offentliga åtgärder i enlighet med livsmedelsbestämmelserna,

18) salmonella alla bakterier som hör till Salmonella-släktet,

19) kampylobakterie Campylobacter jejuni och Campylobacter coli – bakterier,

20) djurhållningsplats en djurhållningsplats så som den definierats i 5 § punkt 9 i lagen om ett system för identifiering av djur (238/2010),

21) slaktningsparti fåglar ur samma flock som slaktats samma dag eller andra djur från samma djurhållningsplats som slaktats samma dag,

22) slaktningsgång slaktperiod under vilken slaktas djur i samma ålder som fötts upp på samma djurhållningsplats,

23) rekryteringsdjur ett djur som hålls i förökningssyfte,

24) epidemiologisk enhet djur som sinsemellan har lika stor risk att utsättas för smitta eller bland vilka smittspridning är möjlig genom förmedling av personer, utfodring, anläggningar eller utrustning eller på grund av andra förfaringssätt som tillämpas på djurhållningsplatsen,

25) renskötselområde renskötselområde såsom det definieras i 2 § i renskötsellagen (848/1990),

26) renslakteri slakteri som är beläget på ett renskötselområde, där det huvudsakligen slaktas renar,

27) frilevande vilt frilevande vilt såsom det definieras i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 bilaga I punkt 1.5. samt säl,

28) insekt uppfödda insekter som godkänns enligt artikel 6.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2283 om nya livsmedel och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 och upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 258/97 och kommissionens förordning (EG) nr 1852/2001,

29) livsmedelkontaktmaterial material och produkter som direkt eller indirekt är i kontakt med livsmedel eller som är avsedda att komma i kontakt med livsmedel eller som kan förväntas komma i kontakt med livsmedel,

30) kontaktmaterialverksamhet tillverkning av livsmedelskontaktmaterial och tillverkning av material och produkter som används vid tillverkningen av dessa, partihandel med livsmedelskontaktmaterial samt import på den inre marknaden eller import från länder utanför Europeiska unionen,

31) kontaktmaterialföretagare företagare som släpper ut livsmedelskontaktmaterial på marknaden,

32) gränsveterinär en gränsveterinär såsom det definieras i 4 § 1 punkt i lagen om veterinärgränskontroll a (1192/1996),

33) egenkontroll ett system som förutsätts enligt bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 178/2002 och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 852/2004, genom vilket livsmedelsföretagaren identifierar och kontrollerar risker i anslutning till sin verksamhet och säkerställer att livsmedlet, primärproduktionsstället och livsmedelslokalen samt den livsmedelsverksamhet som bedrivs där uppfyller de krav som ställs i livsmedelsbestämmelserna, samt ett system som förutsätts i kommissionens förordning (EG) nr 2023/2006 Kommissionens förordning (EG) nr 2023/2006 om god tillverkningssed när det gäller material och produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel genom vilket en kontaktmaterialföretagare kontrollerar risker i anslutning till sin verksamhet och säkerställer att livsmedelskontaktmaterialet och kontaktmaterialverksamheten uppfyller de krav som ställs i livsmedelsbestämmelserna,

34) lättfördärvliga livsmedel livsmedel som på grund av dess egenskaper erbjuder goda möjligheter för mikrober att föröka sig, och som därför måste förvaras i annan temperatur än rumstemperatur,

35) annan överlåtelse överlåtelse av livsmedel utan ersättning som understöd, gåva, prov, för testning eller motsvarande ändamål,

36) privathushåll en familjs eller persons enskilda hushåll,

37) namnskyddade produkter produkter med ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel samt sådana garanterade traditionella specialiteter som avses i artikel 5 och 18 i Europaparlamentets och rådets förordning om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel (EU) nr 1151/2012, produkter med geografiska beteckningar som avses i artikel 2.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 251/2014 om definition, beskrivning, presentation och märkning av, samt skydd av geografiska beteckningar för, aromatiserade vinprodukter och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1601/91 samt produkter med skyddade geografiska beteckningar som avses i artikel 15 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr (110/2008)om definition, beskrivning, presentation och märkning av, samt skydd av geografiska beteckningar för, spritdrycker, samt om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1576/8,

38) lanthandel livsmedelslokal som är belägen på den glest bebyggda och den egentliga landsbygden, på landsbygden nära en stad eller i ett lokalt centrum på landsbygden, och vars avstånd till närmaste affär är minst 7.5 kilometer eller som annars är svårtillgänglig och vars försäljning av dagligvaror uppgår till mindre än 2 miljoner euro per år,

39) allmännyttigt samfund ett allmännyttigt samfund så som det definieras i 22 § i inkomstskattelagen (1535/1992).

Livsmedelsföretagare ska i sin verksamhet ta hand om att livsmedel är till sina kemiska, fysikaliska och mikrobiologiska samt hälsomässiga egenskaper vara lämpade som människoföda, inte orsaka fara för människors hälsa och livsmedlen och informationen om dem får inte vilseleda konsumenterna.

Kontaktmaterialföretagare ska i sin verksamhet ta hand om at livsmedelskontaktmaterialen är lämpliga för livsmedelsanvändning och sådana att de inte orsakar fara för människors hälsa, orsakar olämpliga förändringar i livsmedels sammansättning, eller sensoriska egenskaper och informationen om dem inte vilseleder konsumenterna

Utöver det som föreskrivs i 1 mom. livsmedelsverksamhet ska vara sådan att säkerheten för de livsmedel som produceras, tillverkas, förvaras eller hanteras inte äventyras och så att livsmedelsverksamheten också i övrigt uppfyller kraven enligt livsmedelsbestämmelserna

En livsmedelsföretagare som tillverkar, låter tillverka, importerar eller på annat sätt släpper ut på marknaden livsmedel som omfattas av tillämpningsområdet för Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1925/2006 om tillsättning av vitaminer och mineralämnen samt vissa andra ämnen i livsmedel ska göra en anmälan till Livsmedelsverket.

En livsmedelsföretagare som tillverkar, låter tillverka, importerar eller på annat sätt släpper ut på marknaden kosttillskott som omfattas av tillämpningsområdet för Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/46/EG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kosttillskott ska göra anmälan till Livsmedelsverket. En anmälan ska göras även när preparatets sammansättning i fråga om de ämnen som kännetecknar det ändras.

En livsmedels- och kontaktmaterialföretagare ska vara tillförlitlig. Företagaren anses inte vara tillförlitlig om personen

1) under tre år före bedömningen upprepade gånger eller i betydande grad har försummat sina

registrerings-, rapporterings- och betalningsåtaganden i anslutning till skatter, lagstadgade pensions-, olycksfalls- och arbetslöshetsförsäkringsavgifter samt avgifter som Tullen tar ut,

2) enligt utmätning eller någon annan utredning är oförmögen att svara för sina skulder, eller

3) förutom som föreskrivs i 1 och 2 punkt genom sin tidigare verksamhet har visat sig vara uppenbart olämplig för att bedriva livsmedels- eller kontaktmaterialverksamheten.

Om livsmedels- och kontaktmaterialföretagaren är en juridisk person gäller kravet på tillförlitlighet verkställande direktören och dennes ställföreträdare, medlemmar och suppleanter i styrelsen, medlemmar och suppleanter i förvaltningsrådet och jämförbara organ, ansvariga bolagsmän och andra som hör till den högsta ledningen. Kravet på tillförlitlighet gäller även personer som direkt eller indirekt innehar mer än 25 procent av aktierna i ett aktiebolag eller av den rösträtt som aktierna medför eller motsvarande ägande- eller bestämmanderätt i en annan sammanslutning.

För bedömning av tillförlitligheten kan de omständigheter som avses i 1 mom. utredas för sådana registrerade företag och organisationer som avses i 3 § i företags- och organisationsdatalagen (244/2001), vilka har en direkt eller indirekt koppling till en livsmedels- eller kontaktmaterialföretagare eller till personer som avses i 2 mom.

Livsmedelsverket och landskapen kan av Enheten för utredning av grå ekonomi begära sådana fullgöranderapporter om företagarna som avses i 5 § i lagen om Enheten för utredning av grå ekonomi (1207/2010).

En primärproduktionsföretagare ska göra anmälan om primärproduktion av livsmedel för registrering av verksamheten i den elektroniska tjänst som tillsynsmyndigheten erbjuder eller lämna in uppgifterna på annat sätt till den behöriga tillsynsmyndigheten. Tillsynsmyndigheten ska också utan dröjsmål underrättas om verksamheten avbryts, läggs ned eller ändras väsentligt.

Anmälan som avses i 1 mom. behöver dock inte göras om

1) landskapet får uppgifter om primärproduktionen från en annan myndighet,

2) det är fråga om primärproduktion av vilda växter, svampar eller vilt,

3) det är fråga om primärproduktion av växter och svamp, ocha) företagaren är en enskild person, b) verksamheten inte kan betraktas som idkande av näring, eller c) verksamheten är en del av den livsmedelverksamhet som samma företagare har registrerad enligt 9 §.

Landskapet ska meddela företagaren att det fått uppgifterna från en annan myndighet i det fall som avses i punkt 1.

Det landskap där primärproduktionsstället är beläget handlägger och registrerar anmälan om primärproduktionen i det centraliserade verksamhetsstyrnings- och datahanteringssystemet för miljö- och hälsoskyddet. Företagaren får en kvittering av att anmälan registrerats elektroniskt eller på motsvarande sätt. Livsmedelsverket ska utfärda närmare bestämmelser om registrering av anmälan.

Med avvikelse från bestämmelsen i 7 § ska primärproduktionsföretagare som bedriver primärproduktion av groddar ansöka om godkännande av primärproduktionsstället hos tillsynsmyndigheten innan verksamheten inleds eller betydande ändring i den görs. Tillsynsmyndigheten ska också utan dröjsmål meddelas om verksamheten avbryts eller läggs ned.

Godkännande som avses i 1 mom. behöver dock inte sökas om primärproduktionsföretagaren idkar produktion av groddar i liten skala. Om sådan livsmedelsverksamhet ska göras anmälan enligt 7 §.

Primärproduktionsstället godkänns av det landskap där primärproduktionsstället är beläget. Landskapet fattar beslut om godkännande av primärproduktionsstället inom 60 dygn från att ärendet inleds, ifall inte ärendets omfattning, ansökans bristfällighet eller någon annan särskild orsak förutsätter en längre handläggning av ärendet. Landskapet kan i sitt beslut ställa villkor för förebyggande av faror. Landskapet registrerar de uppgifterna om godkännandet av primärproduktionsstället i det centraliserade verksamhetsstyrnings- och datahanteringssystemet för miljö- och hälsoskyddet. Företagaren får en kvittering av att anmälan registrerats elektroniskt eller på motsvarande sätt. Livsmedelsverket ska utfärda närmare bestämmelser om registrering av godkännanden.

En livsmedelsföretagare ska göra anmälan om livsmedelsverksamheten för registrering av verksamheten i den elektroniska tjänst som tillsynsmyndigheten tillhandahåller eller lämna in uppgifterna på annat sätt till den behöriga tillsynsmyndigheten senast fyra veckor innan verksamheten inleds. Den behöriga tillsynsmyndigheten ska också utan dröjsmål underrättas om verksamheten avbryts, läggs ned eller ändras väsentligt

Anmälan som avses i 1 mom. behöver dock inte göras när verksamheten och riskerna i samband med den är ringa och

1) livsmedelsverksamheten äger rum i samma lokal som annan näringsverksamhet som företagaren bedriver,

2) företagaren är en enskild person, eller

3) verksamheten inte kan betraktas som idkande av näring.

Det landskap där livsmedelslokalen är belägen handlägger anmälan om livsmedelsverksamheten.

Det landskap där livsmedelsföretagaren har sin hemort handlägger dock anmälan om livsmedelsverksamheten om livsmedelsverksamheten bedrivs

1) i en mobil livsmedelslokal,

2) i en livsmedelslokal där livsmedel enbart transporteras eller förvaras i ett eller flera transportfordon eller en eller flera containrar,

3) i en livsmedelslokal som används enbart för försäljning, förmedling eller annan hantering av livsmedel utan att livsmedlen finns i lokalen i fråga,

4) utan livsmedelslokal.

Om företagaren inte har sin hemort i Finland behandlas anmälan om livsmedelsverksamheten av det landskap inom vars område livsmedelsverksamheten inleds.

Statens tillstånds- och tillsynsverk handlägger anmälningar om registrering av tillverkningsställen som avses i 14 § 2 mom. och lagringsställen som avses i 16 § 1 och 2 mom. i alkohollagen (1102/2017). Landskapet handlägger anmälningar om registrering av sådana detaljhandelsställen för alkoholdrycker som avses i 17 § 2 mom. och 26 § i alkohollagen.

Den behöriga tillsynsmyndigheten registrerar anmälan om livsmedelsverksamheten i det centraliserade verksamhetsstyrnings- och datahanteringssystemet för miljö- och hälsoskyddet. Företagaren får en kvittering av att anmälan registrerats elektroniskt eller på motsvarande sätt. Livsmedelsverket ska utfärda närmare bestämmelser om registrering av anmälan.

Med avvikelse från bestämmelsen i 9 § ska en livsmedelsföretagare som bedriver livsmedelsverksamhet för vilken enligt artikel 4.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 förutsätts godkännande av livsmedelslokalen, ansöka om godkännande av livsmedelslokalen hos den behöriga tillsynsmyndigheten innan verksamheten inleds eller en betydande ändring i den görs. Den behöriga tillsynsmyndigheten ska också utan dröjsmål meddelas om verksamheten avbryts eller läggs ned.

För livsmedelslokalen behöver dock inte ansökas om godkännande då en primärproduktionsföretagare idkar sådan livsmedelstillverkning i liten skala av sina primärproduktionsprodukter som avses i artikel 1.3 d eller e eller i artikel 10 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004. Ansökan om godkännande av livsmedelslokal behöver inte heller göras då livsmedel av animaliskt ursprung levereras från en detaljhandelsaffär till andra detaljhandelsaffärer om det är fråga om ringa, lokal och begränsad verksamhet som avses i artikel 1.5 b(1) och b(ii) i förordning. Om sådan livsmedelsverksamhet ska ändå göras anmälan enligt 9 §.

Det landskap där livsmedelslokalen är belägen godkänner de livsmedelslokaler som avses i 1 mom. Livsmedelsverket godkänner slakterier och anläggningar för vilthantering samt godkända livsmedelslokaler i anslutning till dem. Landskapet Lappland godkänner renslakterier och livsmedelslokaler i anslutning till dem.

Det landskap där livsmedelsföretagaren har sin hemort godkänner de livsmedelslokaler som avses i 1 mom. om de är mobila livsmedelslokaler. Livsmedelsverket godkänner mobila slakterier och anläggningar för vilthantering samt godkända livsmedelslokaler i anslutning till dem. Landskapet Lappland godkänner mobila renslakterier och livsmedelslokaler i anslutning till dem.

Landskapet anmäler de livsmedelslokaler det godkänt till Livsmedelsverket, som ger ett godkännandenummer åt livsmedelslokalen.

Den behöriga tillsynsmyndigheten fattar beslut om godkännande av livsmedelslokalen inom 60 dygn från att ärendet inleds, ifall inte ärendets omfattning, ansökans bristfällighet eller någon annan särskild orsak förutsätter en längre handläggning av ärendet. Landskapet kan i sitt beslut ställa villkor för förebyggande av faror. Myndigheten registrerar uppgifterna om godkännandet av livsmedelslokalen i det centraliserade verksamhetsstyrnings- och datahanteringssystemet för miljö- och hälsoskyddet. Företagaren får en kvittering av att anmälan registrerats elektroniskt eller på motsvarande sätt. Livsmedelsverket ska utfärda närmare bestämmelser om registrering av godkännanden.

En livsmedelsföretagare ska meddela om

1) registrerad livsmedelsverksamhet i en mobil livsmedelslokal till de landskap inom vilkas område verksamheten bedrivs,

2) livsmedelsverksamhet i ett mobilt slakteri eller en mobil anläggning för vilthantering samt godkända livsmedelslokaler i anslutning till dem och om livsmedelsverksamhet i samband med slakteri eller anläggning för vilthantering i annan livsmedelslokal till Livsmedelsverket samt till de landskap inom vilkas område verksamheten bedrivs,

3) livsmedelsverksamhet i mobilt renslakteri och livsmedelslokal i anslutning till det till landskapet Lappland,

4) livsmedelsverksamhet i annan godkänd livsmedelslokal till de landskap inom vilkas område verksamheten bedrivs.

Uppgiften ska finnas hos den behöriga tillsynsmyndigheten senast fyra dagar innan den anmälda verksamheten inleds.

En kontaktmaterialföretagare ska göra en skriftlig anmälan om sitt verksamhetsställe och den kontaktmaterialverksamhet som bedrivs där till det landskap där verksamhetsstället är beläget. Den behöriga tillsynsmyndigheten ska utan dröjsmål underrättas om verksamheten avbryts, läggs ned eller ändras väsentligt. Landskapet registrerar anmälan om kontaktmaterialverksamheten i det centraliserade verksamhetsstyrnings- och datahanteringssystemet för miljö- och hälsoskyddet. Företagaren får en kvittering av att anmälan registrerats elektroniskt eller på annat motsvarande sätt. Livsmedelsverket ska utfärda närmare bestämmelser om registrering av anmälan.

Med livsmedel, djur som används för livsmedelsproduktion och livsmedelskontaktmaterial ska följa de dokument som krävs enligt livsmedelsbestämmelserna.

Bestämmelser om livsmedelsföretagarens skyldighet att skapa ett system för spårning av fiskeri- och vattenbruksprodukter ingår dessutom i artiklarna 56 och 58 i Rådets förordning (EG) nr 1224/2009 om införande av ett kontrollsystem i gemenskapen för att säkerställa att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs, om ändring av förordningarna (EG) nr 847/96, (EG) nr 2371/2002, (EG) nr 811/2004, (EG) nr 768/2005, (EG) nr 2115/2005, (EG) nr 2166/2005, (EG) nr 388/2006, (EG) nr 509/2007, (EG) nr 676/2007, (EG) nr 1098/2007, (EG) nr 1300/2008, (EG) nr 1342/2008 och upphävande av förordningarna (EEG) nr 2847/93, (EG) nr 1627/94 och (EG) nr 1966/2006 samt om skyldigheten att lämna information till konsumenter om fiskeri- och vattenbruksprodukter i artikel 67 och 68 i Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 404/2011 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1224/2009 om införande av ett kontrollsystem i gemenskapen för att säkerställa att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs.

En livsmedelsföretagare ska ha ett system för att identifiera och hantera faror i samband med sin livsmedelsverksamhet och säkerställa att livsmedelsverksamheten uppfyller de krav som ställs i livsmedelsbestämmelserna.

En kontaktmaterialföretagare ska ha ett system för att säkerställa att goda produktionssätt följs i verksamheten och för att livsmedelskontaktmaterialen motsvarar kraven.

En livsmedelsföretagare som omfattas av planmässig livsmedelstillsyn ska offentliggöra en rapport över inspektion av livsmedelsverksamhet som tillsynsmyndigheten utfärdat. Innan livsmedelsverksamheten inspekteras för första gången kan företagaren offentliggöra ett meddelande om att livsmedelsverksamheten omfattas av den planmässiga livsmedelstillsynen. Livsmedelsverket ska utfärda närmare bestämmelser om offentliggörande av tillsynsuppgifter.

Skyldigheten att offentliggöra tillsynsuppgifter gäller inte

1) primärproduktionsföretagare,

2) ställen för tillverkning och lagring av alkoholdrycker och företagare som i första hand bedriver detaljförsäljning av alkoholdrycker som avses i 9 § 5 mom.

Den senaste rapporten över inspektionen över livsmedelsverksamheten ska vara lätt tillgänglig på webbplatsen för en livsmedelsföretagare eller på annat motsvarande sätt. Dessutom ska rapporten över inspektionen finnas till påseende i en livsmedelslokal som besöks av konsumenter nära ingången till livsmedelslokalen eller på en annan plats som konsumenterna lätt kan se.

En livsmedelsföretagare har rätt att på begäran få en ny inspektion över den livsmedelsverksamhet företagaren bedriver av den behöriga tillsynsmyndigheten.

De behöriga tillsynsmyndigheterna offentliggör resultaten av den tillsyn de utövar.

Om en livsmedelsföretagare har fått kännedom om att ett av företagaren producerat, bearbetat eller distribuerat livsmedel har orsakat en matförgiftningsepidemi eller om livsmedelsföretagaren misstänker att ett livsmedel kan orsaka matförgiftning, ska företagaren omedelbart anmäla detta till den behöriga tillsynsmyndigheten. Ett livsmedel som misstänks ha orsakat matförgiftning eller ett prov av livsmedlet skall förvaras så att det kan undersökas på laboratorium för klarläggande av orsaken till matförgiftningen.

En livsmedelsföretagare ska i alla förhållanden så effektivt som möjligt förhindra ett en zoonosalstrare genom livsmedel sprids till människor. Livsmedelsföretagaren ska följa och kontrollera förekomsten av zoonosalstrare i produktionsdjur och livsmedel. Företagaren ska dessutom meddela den behöriga myndigheten uppgifter om undersökningar och undersökningsresultat som har samband med uppföljningen och kontrollen.

En person som arbetar med att hantera oförpackade och lättfördärvliga livsmedel i en livsmedelslokal ska ha ett hygienpass enligt en modell som godkänts av Livsmedelsverket, om personen i fråga har arbetat med uppgifter som förutsätter hantering av oförpackade och lättfördärvliga livsmedel under sammanlagt minst tre månader.

Hygienpass krävs dock inte av personer som arbetar i livsmedelslokaler enbart

1) i egenskap av fångar som omfattas av skyldigheter enligt 8 kap. 2 § i fängelselagen (767/2005),

2) fullgör beväringstjänst eller vapenfri tjänst enligt värnpliktslagen (1438/2007), militärtjänst enligt lagen om frivillig militärtjänst för kvinnor (194/1995) eller civiltjänstgöring enligt civiltjänstlagen (1446/2007),

3) i egenskap av klienter enligt lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården (812/2000), utför arbetsverksamhet enligt lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda (519/1977), arbetar inom skyddat arbete enligt lagen om service och stöd på grund av handikapp (380/1987), eller i verksamhet och arbetsverksamhet som stöder handikappade personers sysselsättning enligt socialvårdslagen (1301/2014), eller

4) i egenskap av person som har dömts enligt lagen om verkställighet av samhällspåföljder (400/2015).

Livsmedelsföretagare ska föra bok över den livsmedelshygieniska kompetensen hos personer som arbetar i livsmedelslokalen och på begäran visa upp uppgifterna för tillsynsmyndigheten.

Livsmedelsverket gör upp ett hygienpasstest för bedömning av livsmedelshygienisk kompetens . En hygienpasstestare som avses i 19 § ordnar hygienpasstest och beviljar hygienpass. Hygienpasstestaren kan ta ut en avgift för testet och beviljandet av hygienpass.

Hygienpass beviljas åt personer som genomgått ett hygienpasstest med godkänt resultat. Livsmedelsverket kan vid behov bevilja hygienpass enligt samma grunder som en hygienpasstestare samt återkalla ett hygienpass, om det beviljats på väsentligen oriktiga grunder.

Livsmedelsverket kan på ansökan godkänna som hygienpasstestare en person, som

1)har en högskoleexamen som förutsätts i 29 §, eller

2)har examen i eller behärskar ämnet så att personen är behörig för en tjänst eller befattning som lektor eller lärare vilken anknyter till livsmedelshygien vid en högskola eller vid en läroanstalt som hör till Utbildningsstyrelsens verksamhetsområde.

Livsmedelsverket övervakar hygienpasstestarnas verksamhet. Livsmedelsverket kan återkalla ett godkännande av en hygienpasstestare, om testaren inte ordnat hygienpasstest eller beviljat hygienpass på över tre år. Dessutom kan godkännandet återkallas om testaren i väsentlig grad har brutit mot de bestämmelser och föreskrifter som utfärdats om hygienpasstestning och inte har rättat till sin verksamhet på uppmaning av Livsmedelsverket. Godkännandet kan också återkallas temporärt.

På hygienpasstestare som fullgör uppgifter enligt denna paragraf tillämpas det som i 30 § 2 mom. föreskrivs om organ eller fysiska personer med delegerade uppgifter.

Livsmedelsverket kan utfärda närmare bestämmelser om ordnande av hygienpasstest, de språk som används vid testet och om bedömningen av godkänt avläggande av testet, om hygienpasset och beviljandet av det, handläggningen av registeruppgifter samt om datahanteringen.

Genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet får utfärdas närmare bestämmelser om de krav som avses i 5 § 1 och 2 mom. gällande

1) livsmedlens sammansättning, mikrobiologiska kvalitet och främmande ämnen i livsmedel,

2) livsmedlens tillsatsämnen, aromer, enzymer, näringsämnen och processhjälpmedel,

3) nationella arrangemang som förutsätts av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2283,

4) de uppgifter som ges på livsmedelsförpackningar, i broschyrer, i reklam eller i andra marknadsföringssammanhang,

5) de uppgifter som ska ges om nationella benämningar på alkoholdrycker, vilka är möjliga enligt Europeiska unionens lagstiftning, om deras sammansättning samt de uppgifter som ges av dem ,

6) livsmedelskontaktmaterial samt om märkningar, användningen och renhetskraven i fråga om dem.

Genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet kan utfärdas närmare bestämmelser om

1) anmälan som avses ovan i 5 § 4 mom. samt övriga nationella arrangemang som Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1925/2006 förutsätter,

2) anmälan som avses ovan i 5 § 5 mom.

Genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet kan utfärdas närmare bestämmelser om innehållet i och distribution av informationsmaterial om spädbarns- och småbarnskost som Europeiska unionens lagstiftning förutsätter.

Genom förordning av statsrådet kan utfärdas närmare bestämmelser om nationella arrangemang som förutsätts av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder.

Genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet får utfärdas närmare bestämmelser om de krav som avses i 5 § 3 mom. gällande

1) nationella bestämmelser om verksamheter som avses i artikel1.2 c i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004 och i artikel 1.3 c, d och e och 1.5 b(1) och b(ii) samt artikel 10 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004,

2) strukturella och funktionella krav som gäller livsmedelsverksamhet,

3) krav som gäller hantering och transport av livsmedel samt krav på temperaturer,

4) det nationella genomförandet av konventionen om internationell transport av lättfördärvliga livsmedel och om specialutrustning för sådan transport (FördrS 48/81), nedan ATP-överenskommelsen,

5) hälsotillståndet hos djur som används för livsmedelsproduktion samt om skötsel, hantering, provtagning, undersökningar och transport av dem och om den information som ska ges om djuren,

6) nationella bestämmelser som avses i bilaga III A kap. 1 punkt 6.2 och 6.5 och i bilaga V punkt 4.3. i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 999/2001.

Genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet får utfärdas närmare bestämmelser om

1) anmälan och handläggning av anmälan för registrering av primärproduktion som avses i 7 §,

2) ansökan om godkännande av primärproduktionsställe och beslut om godkännande som avses i 8 §,

3) anmälan och handläggning av anmälan för registrering av livsmedelslokal som avses i 9 §,

4) ansökan om godkännande av livsmedelslokal och beslut om godkännande som avses i 10 §,

5) meddelande som avses i 11 §,

6) anmälan om kontaktmaterialverksamhet som avses i 12 §,

7) spårbarhet för livsmedel, djur som används för livsmedelsproduktion och livsmedelskontaktmaterial, krav på registrering och dokument som gäller livsmedel, djur som används för livsmedelsproduktion och livsmedelskontaktmaterial samt hantering och transport av dem, och märkning av livsmedel av animaliskt ursprung, som avses i 13 §,

8) egenkontroll för livsmedel- och kontaktmaterialföretagare och registreringskrav i anslutning till det, som avses i 14 §,

9) inspektioner i anslutning till offentliggörande av tillsynsuppgifter samt om offentliggörande av tillsynsuppgifter, som avses i 15 §,

10) anmälan om matförgiftning som avses i 16 §,

11) livsmedelsföretagares skyldighet om livsmedelföretagarens skyldigheter att bekämpa spridningen av zoonooser, som avses i 17 §

Jord- och skogsbruksministeriet planerar och styr verkställigheten av livsmedelsbestämmelserna.

Livsmedelsverket planerar, styr, utvecklar och utför livsmedelstillsyn på riksnivå såsom i denna lag föreskrivs.

Utöver vad som föreskrivs annanstans i denna lag ska Livsmedelsverket

1) bedöma och styra genomförandet av livsmedelstillsynen i landskapen,

2) sköta livsmedelstillsynen i slakterier, vilthanteringsanläggningar och godkända livsmedelslokaler i anslutning till dem,

3) vid behov sköta ante mortem -besiktning på primärproduktionsställe,

4) vid behov befullmäktiga andra veterinärer än de som är anställda hos Livsmedelsverket eller landskapet att utföra ante mortem -besiktning på primärproduktionsställe,

5) övervaka att de laboratorier som avses i 31 § följer livsmedelsbestämmelserna,

6) i samarbete med landskapen svara för planeringen och genomförandet av de nationella uppföljnings- och tillsynsprogram som Europeiska unionens lagstiftning förutsätter,

7) i samarbete med landskapen svara för planeringen och genomförandet av offentliga prov som tas av livsmedelstillsynen och analysen av dem,

8) svara för nationella och internationella tillsynsuppgifter som kräver särskild sakkunskap och som gäller livsmedelssäkerheten och för andra officiella uppgifter och sammanställande av tillsynsrapporter samt i ärenden som gäller livsmedelstillsyn verka som nationell myndighet och kontaktpunkt som förutsätts i Europeiska unionens lagstiftning i de fall då ingen annan myndighet ålagts denna uppgift,

9) utarbeta den nationella beredskapsplan för särskilda situationer som avses i artikel 115 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625,

10) leda den nationella tillsynen över de bestämmelser som ATP-avtalet förutsätter och godkänna de säsongkontroll- och typkontrollstationer som avtalet förutsätter.

Gränsveterinärerna sköter livsmedelstillsynen i samband med den veterinärmedicinska gränskontrollen av animaliska livsmedel enligt denna lag.

Landskapet svarar för livsmedelstillsynen inom sitt verksamhetsområde såsom i denna lag föreskrivs.

Utöver vad som föreskrivs annanstans i denna lag ska landskapet

1) lämna anmälningar och rapporter till Livsmedelsverket i enlighet med livsmedelsbestämmelserna,

2) i samarbete med Livsmedelsverket svara för planeringen och genomförandet av de nationella uppföljnings- och tillsynsprogram som EU-lagstiftningen förutsätter,

3) i samarbete med Livsmedelsverket svara för planeringen och genomförandet av offentliga tillsynsprov som tas för livsmedelstillsynen och analysen av dem,

4) vid behov sköta ante mortem -besiktning på primärproduktionsställe,

5) övervaka att skyldigheterna enligt 13 § 2 mom. följs när det gäller fiskeri- och vattenbruksprodukter,

6) för sitt verksamhetsområde utarbeta den nationella beredskapsplan för livsmedel som avses i artikel 115 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625,

7) inom sitt verksamhetsområde övervaka att livsmedelsbestämmelserna samt Världshälsoorganisationens internationella hälsoreglemente (2005) (FördrS 50 och 51/2007) följs på fartyg,

8) övervaka internationella transporter av lättfördärvliga livsmedel och den specialutrustning som används vid dessa transporter enligt ATP-avtalet.

Utöver vad som annanstans i denna lag föreskrivs ska landskapet Lappland sköta

1) livsmedelstillsynen i renslakterier och livsmedelslokaler i anslutning till dem,

2) vid behov ante mortem -besiktning på primärproduktionsställe av djur som slaktas i renslakteri.

Med avvikelse från 23 § 2 mom. 2 punkten kan landskapet sköta livsmedelstillsynen i slakterier och för vilthanteringsanläggningar och godkända livsmedelslokaler i anslutning till dem, vilket enligt lag är Livsmedelsverkets uppgift, om landskapet ingått ett avtal om detta med Livsmedelsverket.

Utöver vad som föreskrivs annanstans i denna lag ska Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet

1) planera, styra och utföra tillsynen i fråga om drycker som innehåller mer än 2,8 volymprocent etylalkohol,

2) styra landskapen i tillsynen över alkoholbutikerna.

Försvarsmakten svarar för de uppgifter som enligt denna lag ska skötas av landskapet till den del det gäller livsmedelsverksamhet som omfattas av Försvarsmaktens tillsyn.

Tullen kontrollerar inom sitt verksamhetsområde

1) att de livsmedel av icke-animaliskt ursprung samt livsmedelskontaktmaterial som importeras från länder utanför Europeiska unionen motsvarar livsmedelsbestämmelserna,

2) att de livsmedel av icke-animaliskt ursprung samt livsmedelskontaktmaterial som sänds till Finland från Europeiska unionens medlemsstater motsvarar livsmedelsbestämmelserna vid lossning och därtill hörande lagring av livsmedelspartiet i Finland,

3) att handlingarna rörande de livsmedel av icke-animalisk ursprung samt livsmedelskontaktmaterial som transporteras som transitvaror är korrekta,

4) att handlingarna rörande de livsmedel av icke-animaliskt ursprung samt livsmedelskontaktmaterial som exporteras från Finland till länder utanför Europeiska unionen är korrekta,

5) internationella transporter av lättfördärvliga livsmedel och den specialutrustning som används vid dessa transporter i enlighet med ATP-avtalet.

Genom förordning av statsrådet får utfärdas närmare bestämmelser om Tullens uppgifter i övervakningen av exportkraven.

Jord- och skogsbruksministeriet utser för en verksamhetsperiod på tre år Statens näringsdelegation som är underställd ministeriet. Delegationen har till uppgift att fungera som sakkunnigorgan för främjande av befolkningens näring, utarbeta nationella näringsrekommendationer, uppgöra åtgärdsförslag och ta initiativ för att förbättra näringen, ge utlåtanden i anslutning till sitt verksamhetsområde och följa upp och bedöma åtgärdernas inverkan på näringen och hälsan.

Den tjänsteinnehavare som sköter uppgifter i anslutning till livsmedelstillsynen ska ha för uppgiften lämplig högskoleexamen eller vid behov en sådan behörighet som förutsätts i Europeiska unionens lagstiftning.

Genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet får utfärdas närmare bestämmelser om behörighetsvillkoren och språkkraven för samt fortbildningen av tjänsteinnehavare som sköter uppgifter i anslutning till livsmedelstillsynen .

En tillsynsmyndighet kan enligt de förutsättningar som anges i artiklarna 28—33 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 delegera kontroller, undersökningar och utredningar som behövs för offentlig kontroll eller annan offentlig verksamhet till organ eller fysisk person med delegerade uppgifter. De administrativa beslut som eventuellt ska fattas utifrån dessa kontroller, undersökningar och utredningar fattas av den tillsynsmyndighet som delegerat uppgifterna.

Livsmedelsverket godkänner organ med delegerade uppgifter, till vilka en tillsynsmyndighet kan delegera myndighetsuppgifter. Tillsynsmyndigheterna kan befullmäktiga fysisk person att utföra inspektioner som hör till myndighetsuppgifterna eller att ta myndighetsprov.

Av principerna för god förvaltningspraxis som ska följas när man utför uppgifter enligt denna paragraf föreskrivs i förvaltningslagen (434/2003), språklagen (423/2003) och lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999). På personer som är anställda av eller har ledningsuppdrag hos organ med delegerade uppgifter tillämpas bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar när personerna deltar i skötseln av de uppgifter som avses i denna lag.

Jord- och skogsbruksministeriet utser de nationella referenslaboratorierna och fastställer deras uppgifter.

Livsmedelsverket utser de officiella laboratorierna. Ett officiellt laboratorium kan utses för viss tid om inte laboratoriet fyller de krav som ställs på utseende av officiellt laboratorium, men bristerna är sådana att undersökningarnas tillförlitlighet inte äventyras. Laboratoriet ska inom utsatt tid avhjälpa bristerna och ansöka om att utses slutligt.

Livsmedelsverket utser på ansökan egenkontrollaboratorierna . Ett laboratorium för egenkontroll kan utses för viss tid om inte laboratoriet fyller de krav som ställs för att det ska utses, men bristerna är sådana att undersökningarnas tillförlitlighet inte äventyras. Laboratoriet ska inom utsatt tid avhjälpa bristerna och ansöka om att utses slutligt.

En förutsättning för att ett egenkontrollaboratorium ska utses är att laboratoriets kompetens påvisats enligt lagen om konstaterande av tillförlitligheten hos tjänster för bedömning av överensstämmelse med kraven (920/2005) på basis av ackreditering eller därmed jämförbar bedömning av kompetens. Laboratoriets kompetens ska utvärderas med minst tre års mellanrum.

Livsmedelsverket kan på ansökan av en livsmedelsföretagare utse ett laboratorium i en annan medlemsstat i Europeiska unionen eller i en medlemsstat i det europeiska samarbetsområdet att undersöka de egenkontrollprov som livsmedelsbestämmelserna förutsätter. Förutsättningen är att detta laboratoriums kompetens i medlemsstaten i fråga har påvisats genom ackreditering eller därmed jämförbar bedömning av kompetens.

De myndighetsprov som tillsynsmyndigheten tagit eller låtit ta ska undersökas i ett officiellt laboratorium eller i ett nationellt referenslaboratorium.

De egenkontrollprov som enligt livsmedelsbestämmelserna förutsätts bli undersökta ska undersökas i ett ackrediterat laboratorium för egenkontroll, i ett officiellt laboratorium eller i ett nationellt referenslaboratorium.

Ett officiellt laboratorium, ett utsett egenkontrollaboratorium och ett nationellt referenslaboratorium ska meddela Livsmedelsverket om det sker betydande ändringar i verksamheten, om verksamheten avbryts och om verksamheten upphör.

Ett officiellt laboratorium, ett utsett egenkontrollaboratorium och ett nationellt referenslaboratorium ska på begäran av Livsmedelsverket lämna verket antingen provspecifika uppgifter om de undersökningar enligt 32 § som laboratoriet utfört eller låtit utföra och om undersökningsresultaten eller ett sammandrag över dem. Uppgifter för identifikation av personer eller tillsynsobjekt som ingår i de provspecifika uppgifterna eller sammandragen ska förmedlas på ett tryggt sätt.

Ett officiellt laboratorium, ett utsett egenkontrollaboratorium och ett nationellt referenslaboratorium ska utan dröjsmål:

1) underrätta uppdragsgivaren om undersökningsresultat som tyder på fara,

2) informera den myndighet som utövar tillsyn över uppdragsgivaren och Livsmedelsverket om ett undersökningsresultat som tyder på allvarlig fara.

Laboratoriet ska förvara prov och sjukdomsalstrare från undersökningar som avses i detta moment samt uppgifterna om dem och på begäran av Livsmedelsverket sända dem till ett nationellt referenslaboratorium.

Ett officiellt laboratorium, ett utsett egenkontrollaboratorium och ett nationellt referenslaboratorium ska på begäran av Livsmedelsverket meddela uppgifter om undersökningar och undersökningsresultat som har samband med uppföljningen och kontrollen av zoonoser som avses i 17 § till Livsmedelsverket samt sända in prov och i undersökningarna isolerade sjukdomsalstrare till ett nationellt referenslaboratorium.

Det nationella referenslaboratoriet ska meddela Livsmedelsverket och Institutet för hälsa och välfärd de uppgifter som behövs för den epidemiologiska uppföljningen. Uppgifter för identifikation av tillsynsobjekt som ingår i uppgifter som ska meddelas till Institutet för hälsa och välfärd ska förmedlas på ett tryggt sätt.

Genom förordning av statsrådet får utfärdas närmare bestämmelser om

1) de standarder som beskriver kompetensen hos officiella laboratorier som avses i 31 § 2 mom. och hos de organ som utvärderar laboratorierna och om de krav som ställs på laboratoriernas kvalitetssystem,

2) de villkor för utseende av laboratorier som Europeiska unionens lagstiftning förutsätter,

3) utbildnings- och behörighetskraven i fråga om laboratoriernas personal,

4) innehållet i och lämnande av anmälningar som avses i 33 § 1 mom. och uppgifter samt innehållet i 2 mom. och lämnande av sammandrag som avses i 33 § 1 och 2 mom. samt om fara som avses i 33 § 3 mom.,

5) innehållet i och lämnande av anmälningar som avses i 33 § 5 mom.

Genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet får utfärdas närmare bestämmelser om undersökning av sjukdomsalstrare som avses i 33 § 4 och 5 mom. om undersökningsmetoder, om meddelande av undersökningsresultat samt om sändande av sjukdomsalstrare.

Livsmedelsverket får utfärda bestämmelser om anmälan om undersökningsresultat som tyder på sådan allvarlig fara som avses i 33 § 3 mom., samt om förvaring och sändande av prov och sjukdomsalstrare till ett nationellt referenslaboratorium som avses i 33 § 4 och 5 mom.

Livsmedelsverket gör upp en nationell livsmedelstillsynsplan för styrning och samordning av livsmedelstillsynen som en del av den fleråriga nationella tillsynsplan som förutsätts i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 och som omfattar hela livsmedelskedjan.

Tillsynsplanen ska ses över vid behov. I tillsynsplanen ska hänsyn tas till de gemensamma mål för miljö- och hälsoskyddet som har satts upp i det riksomfattande programmet för tillsyn över miljö- och hälsoskyddet.

För att genomföra den nationella livsmedelstillsynsplanen ska de tillsynsmyndigheter som avses i denna lag utarbeta tillsynsplaner för den livsmedelstillsyn som de ansvarar för och svara för att de samordnas så att tillsynen beaktar riskerna med livsmedels- och kontaktmaterialverksamheten och så att tillsynen motsvarar de allmänna krav som gäller tillsynen, förebygger faror för människors hälsa och skyddar konsumenterna från ekonomisk förlust. Tillsynsplanerna ska ses över vid behov.

Tillsynsmyndigheten och organ eller fysisk person med delegerade uppgifter som avses i 30 § har rätt att utföra sådana inspektioner i ett tillsynsobjekt som tillsynen förutsätter, ta del av handlingar och inspektera den utrustning, de redskap och de utrymmen som används i verksamheten. En studerande som handleds av tillsynsmyndigheten och som utför praktik som ger introduktion i myndighetsverksamhet har rätt att närvara när tillsynsmyndigheten utför tillsyn och inspektioner. Livsmedelsverket har rätt att närvara då landskapet utför tillsyn och inspektioner.

I ett tillsynsobjekt, som är beläget i utrymmen som används för permanent boende kan en inspektion göras för att genomföra de krav på offentlig kontroll som ställs i artikel 9‒15 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625, om en inspektion är nödvändig för att utreda de omständigheter som är föremål för inspektion. Sådan inspektion får endast göras av en tillsynsmyndighet.

Tillsynsmyndigheten har rätt att närvara vid Europeiska kommissionens kontroller enligt artikel 116 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 2017/625. Vad som i denna lag föreskrivs om tillsynsmyndigheters rätt att få tillträde till platser där livsmedels- och kontaktmaterialverksamhet bedrivs, och om deras rätt att få information gäller också de inspektörer som avses i Europeiska unionens lagstiftning eller i något annat internationellt avtal som är bindande för Finland, om den internationella förpliktelse som binder Finland förutsätter detta.

Tillsynsmyndigheten och organ och fysisk person med delegerade uppgifter som avses i 30 § har rätt att utan ersättning ta en sådan mängd prov som behövs för tillsynen samt lagra ljud och bilder. Livsmedels- och kontaktmaterialföretagaren ska få ett intyg över provtagningen.

Prov på livsmedel och livsmedelskontaktmaterial som saluförs och som tillsynsmyndigheten har beställt via teknik för distanskommunikation utan att identifiera sig kan användas i den offentliga kontrollen.

Över köttbesiktning ges på begäran ett skriftligt beslut. Till beslutet ska fogas anvisning om rättelseyrkande. Beslutet behöver inte undertecknas.

Ett skriftligt beslut om köttbesiktning delges parterna genom brev som avses i 59 § i förvaltningslagen eller genom vanlig elektronisk delgivning som avses i 19 § i lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet (13/2003).

Tillsynsmyndigheten har trots sekretessbestämmelserna rätt att av statens, landskapets och kommunens myndigheter samt av livsmedels- och kontaktmaterialföretagare och andra som omfattas av skyldigheterna enligt denna lag få den information som är nödvändig för den offentliga tillsynen och andra offentliga åtgärder.

Tillsynsmyndigheten har trots sekretessbestämmelserna rätt att av myndigheter och personer som sköter offentliga uppdrag få sådan information om hur livsmedels- och kontaktmaterialföretagare skött

registrerings-, rapporterings- och betalningsåtaganden i anslutning till skatter, lagstadgade pensions-, olycksfalls- och arbetslöshetsförsäkringsavgifter samt avgifter som Tullen tar ut, samt om deras verksamhet, ekonomi och kopplingar, som är nödvändiga för utredningen av deras tillförlitlighet enligt 6 §, återkallande av godkännande av livsmedelslokal enligt 58 § eller avbrytande eller nedläggning av livsmedelsverksamhet som bedrivs i registrerad livsmedelslokal enligt 59 §.

Tillsynsmyndigheten har rätt att få den information som avses i denna paragraf utan avgift och också via teknisk anslutning eller annars i elektronisk form.

Tillsynsmyndigheten har trots sekretessbestämmelserna i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet rätt att på eget initiativ lämna till en annan myndighet eller person som sköter ett offentligt uppdrag sådan information om en enskild persons eller en organisations ekonomiska ställning och affärshemligheter som myndigheten fått vid skötseln av de uppgifter som avses i denna lag om denna information är nödvändig för myndigheten i fråga eller den person som sköter ett offentligt uppdrag för skötseln av deras lagstadgade uppgifter.

Tillsynsmyndigheten ska underrätta Livsmedelsverket om konstaterade faror för människans hälsa och vid behov om sådana andra omständigheter som uppdagats i tillsynen och som kan inverka på livsmedelssäkerheten eller livsmedelkontaktmaterialens säkerhet eller livsmedlens spårbarhet eller uppgifter som ska ges om dem. Tillsynsmyndigheten ska vidare underrätta de myndigheter som avses i lagen om smittsamma sjukdomar (1227/2016) om sådant som uppdagats i tillsynen och som kan vara av betydelse när det gäller att skydda befolkningen mot smittsamma sjukdomar.

Tillsynsmyndigheten är skyldig att på begäran underrätta Livsmedelsverket de övriga uppgifter om inspektioner, kontrollåtgärder, kontrollpersonal, avgifter och tillsyn som det behöver för uppföljningen av tillsynen enligt denna lag.

Livsmedelsverket ska utfärda närmare bestämmelser om hur tillsynsmyndigheten ska lämna de uppgifter som avses i 1 och 2 mom. .

Tillsynsmyndigheterna ska inom sitt eget behörighetsområde ge livsmedels- och kontaktmaterialföretagare behövliga råd och anvisningar så att livsmedelsbestämmelserna följs.

Tillsynsmyndigheten ska vid behov ge livsmedels- och kontaktmaterialföretagare behövliga uppmaningar så att livsmedelsbestämmelserna följs.

Tillsynsmyndigheterna informerar inom sin behörighet om frågor som hör till livsmedelsbestämmelsernas tillämpningsområde.

Om en veterinär i samband med ett veterinärbesök på ett primärproduktionsställe och en person som besöker ett primärproduktionsställe i myndighetsuppgifter noterar att hälsotillståndet hos djuren på primärproduktionsstället väsentligt försvagar livsmedelssäkerheten eller kvaliteten på livsmedel som härrör från djuren, ska denne ofördröjligen meddela detta till djurens ägare eller innehavare, samt till den tillsynsmyndighet i landskapet som sköter de uppgifter som avses i denna lag. Landskapet har rätt att meddela ovannämnda omständigheter till den företagare som tar emot djuren eller livsmedlen samt till Livsmedelsverket.

Landskapet ska efter att ha fått den anmälan som matförgiftning eller misstanke om matförgiftning som avses i 16 § eller då det av annan orsak misstänker matförgiftning utan dröjsmål göra en utredning av fallet i samarbete med de myndigheter som avses i lagen om smittsamma sjukdomar samt lämna nödvändiga anmälningar till Institutet för hälsa och välfärd och Livsmedelsverket.. Uppgifter för identifikation av personer som ingår i uppgifterna ska förmedlas på ett tryggt sätt.

Genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet får utfärdas närmare bestämmelser om

1) köttbesiktning och tillsyn och anmälningar i anslutning till den som avses i 23 § 2 mom. 2 och 3 punkten, 24 § 2 mom. 4 punkten och 3 och 4 mom. samt skriftliga beslut om köttbesiktning som avses i 39 §,

2) provtagning som avses i 38 §,

3) tillsynsmyndigheters anmälningsskyldighet som avses i 42 §.

Genom förordning av statsrådet får utfärdas närmare bestämmelser om utredning och anmälan om matförgiftning, som avses i 45 §.

Livsmedelsverket får utfärda bestämmelser om

1) de uppgifter om livsmedel av animaliskt ursprung som ska meddelas till tillsynsmyndigheterna när livsmedlen kommer från den inre marknaden,

2) de metoder som ska användas vid köttbesiktning,

3) frekvensen för och omfattningen av trikinundersökningarna då kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/1375 ger möjlighet till det eller kräver det.

När livsmedel exporteras till något annat land än en medlemsstat i Europeiska unionen, är livsmedelsföretagaren skyldig att utreda och uppfylla de importkrav som myndigheterna i destinationsstaten ställer samt eventuella transiteringskrav.

Vid behov ska Livsmedelsverket delta i den utredning av myndighetskrav som avses i 1 mom., om det inte går att få klarhet om kraven på något annat sätt. Dessutom ska Livsmedelsverket vid behov vara med och upprätta de dokument och delta i det utredningsarbete som är ett villkor för att få tillträde till och stanna kvar på marknaden. Livsmedelsverket får avbryta sitt deltagande i dessa uppgifter om det inte längre finns förutsättningar för att fortsätta med utredningsarbetet.

Genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet får utfärdas närmare bestämmelser om förutsättningarna som avses i 2 mom. .

Landskapet ska utöva tillsyn över exporten av livsmedel inom sitt verksamhetsområde. Livsmedelsverket ska delta i tillsynsarbetet, om tillsynen avser att kontrollera att de importkrav som myndigheterna i destinationsstaten ställer uppfylls.

Genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet får utfärdas närmare bestämmelser om förutsättningarna för och innehållet i den tillsyn som avses i 1 mom. .

Livsmedelsverket och landskapet ska på begäran av en företagare utfärda exportintyg för andra livsmedel än livsmedel av animaliskt ursprung, om myndigheterna i destinationsstaten kräver sådana intyg. Kraven i 47 § tillämpas på utredning av de krav som destinationslandet ställer på innehållet i intygen.

På ansökan ska Livsmedelsverket godkänna ett nationellt kvalitetssystem för livsmedel om det uppfyller kraven i artikel 16.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1305/2013.

Ett nationellt kvalitetssystem för livsmedel ska ha kontrollerats av ett utomstående oberoende organ. Den sökande är skyldig att regelbundet rapportera resultaten av den utomstående kontrollen till Livsmedelsverket och underrätta verket om det görs ändringar i innehållet i kvalitetssystemet. På sin webbplats eller på något annat liknande sätt ska den sökande publicera information om kvalitetssystemet, vad det innehåller och vilka som deltar i systemet.

Livsmedelsverket ska utöva tillsyn över att de nationella kvalitetssystem som verket har godkänt uppfyller kraven för godkännande. Livsmedelsverket kan återta sitt godkännande av ett kvalitetssystem, om systemet inte längre uppfyller villkoren för godkännande.

Genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet får utfärdas närmare bestämmelser om

1) ansökan om, godkännande av och återkallelse av godkännande av ett nationellt kvalitetssystem för livsmedel,

2) kontroll som görs av ett oberoende organ, rapportering av resultaten från kontrollen och publicering av information om kvalitetssystemet.

På ansökan ska Livsmedelsverket erkänna primärproduktionsställen och de delområdena som bildas av primärproduktionsställena och övervaka att de uppfyller kontrollerade uppfödningsförhållanden. Förutsättning för erkännande är att de uppfyller kraven på kontrollerade uppfödningsförhållanden för svin. Livsmedelsverket kan återkalla erkännandet, om kraven på erkännande inte längre uppfylls.

Livsmedelsverket kan bestämma att det ska göras provtagningar för övervakning enligt kommissionens förordning (EU) 2015/1375 för att utreda trikinförekomsten hos svin som är uppfödda under kontrollerade uppfödningsförhållanden.

Genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet får utfärdas närmare bestämmelser om ansökan om offentligt erkännande av, erkännande av, tillsyn av och återkallelse av erkännande av primärproduktionsställe och delområden som uppfyller kraven på kontrollerade uppfödningsförhållanden .

Livsmedelsverket ska behandla ansökningar om registrering av namnskyddade produkter.

Livsmedelsverket ska offentliggöra de ansökningar som avses i 1 mom., ordna det nationella invändningsförfarandet och besluta om kraven för registrering uppfylls i Finland. Om kraven uppfylls, ska Livsmedelsverket offentliggöra sitt beslut och skicka ansökan till Europeiska kommissionen.

Livsmedelsföretagare som framställer en registrerad namnskyddad produkt ska innan de släpper ut produkten på marknaden anmäla produktens namn och framställningsplats till den tillsynsmyndighet som avses i 23—25 §. Tillsynsmyndigheten ska genast underrättas om framställningen avbryts eller läggs ned.

Genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet får utfärdas närmare bestämmelser om

1) ansökan om registrering, ordnande av invändningsförfarande och offentliggörande av ansökningar och beslut,

2) anmälningsskyldiga livsmedelsföretagare, de uppgifter som ska uppges i anmälan och hur anmälan ska göras.

Tillsynsmyndigheten kan meddela föreläggande om att en överträdelse av livsmedelsbestämmelserna ska avhjälpas, om

1) ett livsmedel, ett livsmedelskontaktmaterial, en livsmedelslokal, ett primärproduktionsställe, livsmedels- eller kontaktmaterialverksamhet kan orsaka fara för människors hälsa eller de i övrigt strider mot livsmedelsbestämmelserna, eller

2) informationen om ett livsmedel eller ett livsmedelskontaktmaterial kan orsaka fara för människors hälsa eller vilseleda konsumenterna.

Livsmedelsverket kan förelägga ett laboratorium som utför de undersökningar som avses i 32 § att avhjälpa den verksamhet som strider mot livsmedelsbestämmelserna.

Tillsynsmyndigheten kan förelägga den som enligt 50 § ansöker om godkännande av ett nationellt kvalitetssystem för livsmedel att avhjälpa ett missförhållande som gäller ett godkänt nationellt kvalitetssystem.

Tillsynsmyndigheten ska förelägga att överträdelsen av livsmedelsbestämmelserna ska upphöra omedelbart eller inom en viss tid.

Tillsynsmyndigheten kan förbjuda primärproduktion, tillverkning, import, export, partihandel eller annan distribution, servering och annan överlåtelse av ett livsmedel samt användning av livsmedlet i livsmedelstillverkning, om livsmedlet, informationen om livsmedlet, primärproduktionsstället eller livsmedelslokalen eller den livsmedelsverksamhet som bedrivs där orsakar allvarlig fara för människors hälsa eller om dessa av grundad anledning kan misstänkas orsaka allvarlig fara för människors eller fara till följd av en överträdelse av livsmedelsbestämmelserna som inte kan avhjälpas.

Tillsynsmyndigheten kan förbjuda tillverkning av, partihandel med eller annan distribution av och import av ett livsmedelskontaktmaterial, om livsmedelskontaktmaterialet eller informationen om materialet eller kontaktmaterialverksamheten orsakar allvarlig fara för människors hälsa eller om dessa av grundad anledning kan misstänkas orsaka allvarlig fara för människors eller fara till följd av en överträdelse av livsmedelsbestämmelserna som inte kan avhjälpas.

Förbudet kan vara temporärt och gälla under den tid som ärendet utreds eller missförhållandet avhjälps. Det temporära förbudet gäller tills tillsynsmyndigheten fattar sitt slutliga beslut i ärendet. Tillsynsmyndigheten ska för sin egen del se till att nödvändiga utredningar görs så snart som möjligt.

Tillsynsmyndigheten kan förelägga en livsmedels- eller en kontaktmaterialföretagare att dra tillbaka ett livsmedel eller ett livsmedelskontaktmaterial från marknaden, om företagaren inte iakttar skyldigheten enligt artikel 19 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 att dra tillbaka ett livsmedel eller ett livsmedelskontaktmaterial från marknaden som inte uppfyller bestämmelserna om livsmedelssäkerhet.

Tillsynsmyndigheten kan bestämma att ett livsmedel eller ett livsmedelskontaktmaterial ska dras bort från marknaden också om den information som ges om livsmedlet eller materialet i väsentlig grad strider mot livsmedelsbestämmelserna.

Tillsynsmyndigheten kan på livsmedels- eller kontaktmaterialföretagarens bekostnad informera allmänheten om livsmedel som inte uppfyller kraven i livsmedelsbestämmelser, om en företagare inte iakttar skyldigheten enligt artikel 19 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 att informera konsumenterna.

Tillsynsmyndigheten kan omhänderta ett livsmedel eller ett livsmedelskontaktmaterial, om det orsakar fara för människors hälsa eller om dessa av grundad anledning kan orsakas fara för människors hälsa.

Omhändertagandet ska ske i vittnes närvaro. Den som har fråntagits ett livsmedel eller ett livsmedelskontaktmaterial ska ges ett intyg, där det framgår vad som är orsaken till omhändertagandet och egendom som har omhändertagits.

Egendom som har omhändertagits kan vid behov förvaras i livsmedelslokalen, på primärproduktionsstället eller på kontaktmaterialföretagarens verksamhetsställe. Egendomen ska vara märkt på lämpligt sätt eller förvaras i en förseglad eller på något annat sätt märkt lagerlokal. Under den tid som går åt till eventuella undersökningar för att bedöma den fara som egendomen medför ska egendomen om möjligt förvaras så att kvaliteten inte försämras.

Tillsynsmyndigheten ska besluta för vilket ändamål ett livsmedel eller ett livsmedelskontaktmaterial som strider mot livsmedelsbestämmelserna får användas eller överlåtas, om det inte går att ändra livsmedlet eller livsmedelskontaktmaterialet så att det överensstämmer med bestämmelserna.

Tillsynsmyndigheten ska bestämma att ett livsmedel eller ett livsmedelskontaktmaterial ska förstöras, om det inte går att använda livsmedlet eller livsmedelskontaktmaterialet eller om det är nödvändigt av hälsomässiga skäl eller på grund av livsmedelsbestämmelserna.

Tillsynsmyndigheten ska fatta ett beslut enligt 1 och 2 mom. utan dröjsmål. Målet med beslutet ska vara att den ekonomiska förlusten för ägaren blir så liten som möjligt. Tillsynsmyndigheten ska sätta ut en skälig tid inom vilken livsmedels- eller kontaktmaterialföretagaren ska iaktta ett beslut som avses i 1 och 2 mom.

Tillsynsmyndigheten kan helt eller delvis återkalla sitt beslut om att godkänna ett primärproduktionsställe eller en livsmedelslokal, om en fara för människors hälsa inte kan förhindras på något annat sätt.

Ett beslut om att godkänna ett primärproduktionsställe eller en livsmedelslokal kan också återkallas, om primärproduktionsstället eller livsmedelslokalen eller den livsmedelsverksamhet som bedrivs där på ett väsentligt sätt strider mot livsmedelsbestämmelserna och företagaren inte har iakttagit ett föreläggande eller ett förbud som tillsynsmyndigheten har meddelat med stöd av 53 eller 54 §.

Ett godkännande kan dessutom återkallas, om företagaren inte längre är tillförlitlig på det sätt som avses i 6 § och anledningen till att företagaren inte anses vara tillförlitlig är väsentlig och allvarlig.

Ett godkännande kan också återkallas för viss tid.

Tillsynsmyndigheten kan avbryta eller stoppa registrerad primärproduktion och livsmedelsverksamhet eller anmäld kontaktmaterialverksamhet, om verksamheten i väsentlig grad strider mot livsmedelsbestämmelserna och företagaren inte har iakttagit ett föreläggande eller ett förbud som tillsynsmyndigheten har meddelat med stöd av 53 eller 54 §.

Verksamheten kan dessutom avbrytas eller stoppas, om livsmedels- eller kontaktmaterialföretagaren inte längre är tillförlitlig på det sätt som avses i 6 § och anledningen till att företagaren inte anses vara tillförlitlig är väsentlig och allvarlig.

Beslutet att avbryta verksamheten gäller tills tillsynsmyndigheten konstaterar att de missförhållanden som beslutet grundade sig på har avhjälpts.

Livsmedelsverket kan återkalla utseendet av ett laboratorium, om laboratoriet eller den verksamhet som bedrivs där i inte uppfyller de krav som ställs i 31 eller 33 §, missförhållandet är väsentligt och laboratoriet inte avhjälper bristerna trots föreläggande från Livsmedelsverket. Också ett temporärt utseende kan återkallas.

Livsmedelsverket kan också återkalla ett utseende för den tid som krävs för att behandla ärendet, om bristen i verksamheten vid det utsedda laboratoriet är av den arten att den kan äventyra undersökningsresultatens tillförlitlighet.

Livsmedelsverket kan beordra att den webbplats som en företagare driver eller använder ska läggas ner, om de livsmedel eller livsmedelskontaktmaterial som saluförs via den eller informationen om dem medför fara för människors hälsa eller av grundad anledning kan misstänkas medföra fara för människors hälsa, vilseleda konsumenten eller strida mot livsmedelsbestämmelserna på något annat sätt. Föreläggandet att lägga ner webbplatsen kan meddelas temporärt för den tid som ärendet utreds eller missförhållandet avhjälps. Den temporära nedläggningen gäller tills Livsmedelsverket har fattat ett slutligt beslut i ärendet.

Livsmedelsverket kan fatta beslut om att använda de administrativa tvångsmedel som avses i 53—57 § och i 62 § när det gäller ett område som är större än ett landskap.

Livsmedelsverket kan fatta beslut om att använda administrativa tvångsmedel också inom ett enda landskap, om det av grundad anledning bedömer att de åtgärder som landskapet vidtar inte räcker till för att avhjälpa den verksamhet som strider mot bestämmelserna.

Livsmedelsverket ska utan dröjsmål underrätta de berörda landskapen om de beslut som det fattat med stöd av 1 och 2 mom.

Tillsynsmyndigheten kan förbjuda en livsmedels- eller en kontaktmaterialföretagare att fortsätta med marknadsföring som strider mot livsmedelsbestämmelserna eller förbjuda företagaren att återuppta sådan marknadsföring eller därmed jämförbar marknadsföring. Förbudet kan också meddelas temporärt och gälla tills tillsynsmyndigheten har fattat sitt slutliga beslut i ärendet.

Om det i marknadsföringen av ett livsmedel eller ett livsmedelskontaktmaterial lämnas information som kan medföra allvarlig fara för människors hälsa eller om marknadsföringen på ett väsentligt sätt strider mot sanningen eller är vilseledande, kan tillsynsmyndigheten, utöver de åtgärder som nämns i 1 mom., vidta åtgärder enligt 53—56 § tills marknadsföringen har ändrats i överensstämmelse med livsmedelsbestämmelserna.

När tillsynsmyndigheten meddelar ett förbud enligt 1 mom. kan den förelägga den livsmedels- eller den kontaktmaterialföretagare som förbudet gäller att inom utsatt tid rätta marknadsföringen, om det ska anses nödvändigt på grund av de uppenbara olägenheter som marknadsföringen orsakar. I sitt beslut kan tillsynsmyndigheten bestämma att rättelsen av marknadsföringen ska göras i samma omfattning som den marknadsföring som är föremål för rättelsen har genomförts.

Utöver det som föreskrivs i 1—3 mom. bestämmelserna om marknadsföring finns i konsumentskyddslagen (38/1978) och i lagen om otillbörligt förfarande i näringsverksamhet (1061/1978).

Tillsynsmyndigheten kan förena ett föreläggande eller ett förbud som meddelats med stöd av denna lag med vite eller hot om tvångsutförande eller avbrytande. Bestämmelser om vite och hot om tvångsutförande och avbrytande finns i viteslagen (1113/1990).

En livsmedels- eller en kontaktmaterialföretagare ska stå för de kostnader som personen har för att iaktta de beslut som myndigheterna har fattat med stöd av detta kapitel.

För de prestationer som statliga myndigheter utför enligt denna lag ska det tas ut en avgift, om inte något annat föreskrivs i lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992). När avgifterna fastställs ska bestämmelserna i lagen om grunderna för avgifter till staten iakttas.

Genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet

1) kan avgifterna för köttbesiktning och kontroll i slakterier och vilthanteringsanläggningar som slaktar små mängder djur nedsättas högst till den nivå som fastställs i kapitel II i bilaga IV till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625,

2) får närmare bestämmelser utfärdas om de nationella arrangemang och storleken på de avgifter som avses i artiklarna 79—82 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625.

Landskapet tar ut en årlig grundavgift av företagare som ingår i den planmässiga livsmedelstillsynen och som bedriver

1) primärproduktion av groddar på ett godkänt primärproduktionsställe som avses i 8 §,

2) registrerad livsmedelsverksamhet som avses i 9 §,

3) livsmedelsverksamhet i en godkänd livsmedelslokal som avses i 10 §,

4) kontaktmaterialverksamhet på det sätt som avses i 12 §.

Den grundavgift för tillsyn som avses i 1 mom. tas inte ut av allmännyttiga samfund eller av lanthandel.

Den årliga grundavgiften för tillsynen debiteras i början av kalenderåret och den uppgår till 150 euro.

Utöver den årliga grundavgift som avses i 67 § ska landskapet enligt sin taxa ta ut en avgift av livsmedels- och kontaktmaterialföretagare för

1) behandling av en anmälan om registrering enligt 9 §, behandling av en ansökan om godkännande enligt 8 och 10 § samt behandling av en anmälan enligt 12 §,

2) inspektion av verksamhet som avses i 67 § 1 mom. och som ingår i landskapets tillsynsplan,

3) en ny inspektion enligt 15 § 4 mom. som görs på begäran av en livsmedelsföretagare,

4) inspektioner som görs för att kontrollera att en uppmaning enligt 43 § 2 mom. iakttas,

5) inspektioner för att kontrollera att de administrativa tvångsmedel som avses i 9 kap. och som baserar sig på att livsmedelsbestämmelserna inte har följts,

6) tillsyn enligt 48 § över de livsmedelsföretagare som exporterar livsmedel till stater utanför Europeiska unionen och för exportintyg enligt 49 §.

Med avvikelse från 67 § ska landskapet enligt sin taxa av en livsmedelsföretagare ta ut en avgift för ante mortem –besiktning på primärproduktionsställe som avses i 24 § 2 mom. 4 punkt.

Med avvikelse från 67 § ska landskapet Lappland enligt sin taxa av en livsmedelsföretagare ta ut en avgift för den livsmedelstillsyn som det utför enligt vad som avses i 24 § 3 mom. i renslakterier och livsmedelslokaler i anslutning till dem och för ante mortem -besiktning av ett djur som ska slaktas i renslakteri som det utför på primärproduktionsställe.

Landskapet ska bestämma de avgifter som avses i 1 mom. så att storleken på dem högst motsvarar kostnaderna för åtgärden, om inte något annat föreskrivs i artiklarna 79—82 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625.

Staten ska ersätta landskapen för deras kostnader för de inspektioner, provtagningar, undersökningar och utredning inom livsmedelstillsynen som Livsmedelsverket har påfört dem genom sin styrning och som enligt denna lag ingår i Livsmedelsverkets uppgifter eller som hänför sig till beredning av lagstiftning eller Livsmedelsverkets anvisningar.

De avgifter som avses i detta kapitel är direkt utsökbara. Bestämmelser om indrivning av dem finns i lagen om verkställighet av skatter och avgifter (706/2007).

Om den avgift som fastställts för en åtgärd inte har betalats på förfallodagen, får en årlig dröjsmålsränta enligt den räntefot som avses i 4 § 1 mom. i räntelagen (633/1982) tas ut på det belopp som inte betalats i tid. Förfallodagen kan infalla tidigast två veckor efter att den tjänst har tillhandahållits för vilken avgiften har bestämts. I stället för dröjsmålsränta kan myndigheten ta ut en dröjsmålsavgift på fem euro om beloppet för dröjsmålsräntan blir mindre än det.

Om tillsynsavgiften återbetalas på grund av rättelse av debiteringen eller sökande av ändring, betalas ränta på det återbetalade beloppet enligt 37 § i lagen om skatteuppbörd (11/2018) från och med betalningsdagen till och med återbetalningsdagen.

Ett sådant beslut av en statlig myndighet som avses i 10, 19, 50 och 52—63 § får överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen (586/1996).

När det gäller andra beslut av en statlig myndighet får omprövning begäras på det sätt som anges i förvaltningslagen. Det beslut som meddelas med anledning av begäran om omprövning får överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen.

Ändring i en avgift som en statlig myndighet har påfört får sökas på det sätt som anges i lagen om grunderna för avgifter till staten.

Omprövning av ett beslut som Tullen har fattat med stöd av denna lag får begäras på det sätt som anges i tullagen (304/2016). Ändring i beslut som Tullen har fattat med stöd av 54 § i denna lag får sökas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen.

I ett beslut av en tjänsteinnehavare i ett landskap får omprövning begäras inom 14 dagar från delfåendet av beslutet på det sätt som anges i förvaltningslagen. Omprövning ska begäras hos den myndighet som avses i 130 § 2 mom. i landskapslagen ( / ).

De beslut av ett landskap som avses i 8, 10, 53—59, 63 och 64 § får överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen.

När det gäller andra beslut av ett landskap än de som avses i 1 och 2 mom. får omprövning begäras på det sätt som anges i förvaltningslagen. Det beslut som meddelas med anledning av begäran om omprövning får överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen.

Ändring i ett beslut som gäller taxan för landskapens avgifter får sökas på det sätt som anges i 131 § i landskapslagen.

Omprövning av beslut om grundavgift för livsmedelstillsyn enligt 67 § får begäras hos landskapet. Omprövning i ett ärende som gäller påförande av avgiften ska begäras inom tre år från ingången av kalenderåret efter det år då avgiften påfördes, dock senast 60 dagar efter delfåendet av beslutet.

Det beslut som meddelas med anledning av begäran om omprövning enligt 1 mom. får överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen.

Omprövning av ett skriftligt beslut som gäller köttbesiktning får begäras hos Livsmedelsverket inom 14 dagar från delfåendet av beslutet på det sätt som anges i förvaltningslagen.

Det beslut som meddelats med anledning av begäran om omprövning får överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen.

Ett beslut av förvaltningsdomstolen i ett ärende som avses i 50 § 3 mom. och som gäller återtagande av godkännande samt i ett ärende som avses i 53—63 § får överklagas genom besvär på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen. Andra beslut av förvaltningsdomstolen får, om inte något annat föreskrivs någon annanstans, överklagas genom besvär endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd.

Tillsynsmyndigheten har rätt att söka ändring i ett beslut av förvaltningsdomstolen genom vilket förvaltningsdomstolen har upphävt eller ändrat dess beslut.

Livsmedelsverket har rätt att söka ändring i ett beslut av förvaltningsdomstolen genom vilket förvaltningsdomstolen har upphävt eller ändrat ett beslut som landskapet har fattat med anledning av något annat än en begäran om omprövning.

I ett beslut som avses i 9 kap. kan det föreskrivas att beslutet ska iakttas innan det har vunnit laga kraft eller innan en begäran om omprövning har behandlats, om inte besvärsmyndigheten eller den myndighet som behandlar begäran om omprövning bestämmer något annat. Begäranden om omprövning och besvär ska behandlas utan dröjsmål.

Ett beslut om återkallelse av hygienpass enligt 18 § 5 mom. ska iakttas trots besvär, om inte Livsmedelsverket eller besvärsmyndigheten bestämmer något annat.

Ett beslut om köttbesiktning ska iakttas trots begäran om omprövning och besvär, om inte Livsmedelsverket eller besvärsmyndigheten bestämmer något annat.

Bestämmelser om straff för hälsobrott som har begåtts i strid med livsmedelsbestämmelser finns i 44 kap. 1 § i strafflagen (39/1889).

Bestämmelser om straff för smuggling eller försök till smuggling av livsmedel i strid med bestämmelser och föreskrifter samt för olaga befattningstagande med infört gods finns i 46 kap. 4—6 och 6 a § i strafflagen.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1) tillverkar, importerar, exporterar, saluför, serverar eller i övrigt överlåter eller levererar ett livsmedel eller som antingen tillverkar eller importerar ett livsmedelskontaktmaterial som inte uppfyller kraven i 5 § ,

2) bedriver verksamhet som omfattas av denna lag på primärproduktionsställen, i livsmedelslokaler eller på verksamhetsställen för kontaktmaterialverksamhet som inte godkänts i enlighet med 8 eller 10 § eller för vilka det inte har gjorts en anmälan om inledande av verksamhet som avses i 7, 9 eller 12 § eller vars verksamhet har förbjudits helt, delvis eller temporärt,

3) bryter mot den skyldighet att informera som föreskrivs i 11 §,

4) bryter mot den spårbarhetsskyldighet som föreskrivs i 13 §,

5) bryter mot den skyldighet att utöva egenkontroll som förskrivs i 14 §,

6) försummar att göra en anmälan enligt 16 § eller meddela de uppgifter som avses i 17 §,

7) bryter mot ett föreläggande som tillsynsmyndigheten meddelat med stöd av 53, 55, 57 eller 63 §, ett förbud som tillsynsmyndigheten meddelat med stöd av 54 eller 63 §, ett beslut om omhändertagande som tillsynsmyndigheten fattat med stöd av 56 § eller ett beslut om återkallelse av godkännande eller utseende som tillståndsmyndigheten fattat med stöd av 58 eller 60 § eller ett beslut om avbrytande eller slutande av verksamhet som avses i 59 §,

8) trots en anmärkning eller ett förbud av tillsynsmyndigheten från ett primärproduktionsställe överlåter eller levererar ett livsmedel som inte uppfyller kraven i denna lag eller i bestämmelser eller föreskrifter som utfärdats med stöd av den

ska, om inte strängare straff för gärningen föreskrivs någon annanstans i lag, för livsmedelsförseelse dömas till böter.

Tillsynsmyndigheten kan låta bli att anmäla en förseelse till förundersökningsmyndigheten, om gärningen eller underlåtelsen är ringa och det inte är fråga om tredska mot myndighetens förbud eller förelägganden.

Vid förundersökning av en gärning som avses i 1—3 mom. eller någon annan gärning inom tillämpningsområdet av livsmedelsbestämmelser som är straffbar enligt strafflagen ska Livsmedelsverket ges möjlighet att bli hörd. Åklagaren ska ge Livsmedelsverket tillfälle att lämna utlåtande innan åtalsprövningen är avslutad. Vid den muntliga behandlingen av målet i domstol har Livsmedelsverket rätt att närvara och yttra sig.

Den som bryter mot ett förbud eller ett åläggande som har meddelats med stöd av denna lag och förenats med vite, kan lämnas obestraffad för samma gärning.

Till straff för brott mot tystnadsplikten enligt 79 § döms enligt 38 kap. 1 eller 2 § i strafflagen, om inte gärningen utgör brott enligt 40 kap. 5 § i strafflagen eller om inte strängare straff för den föreskrivs någon annanstans i lag.

Bestämmelser om sekretess för information som erhållits vid tillsyn finns i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet.

På begäran ska tillsynsmyndigheterna lämna varandra handräckning för att utföra de uppgifter som avses i denna lag.

På begäran av tillsynsmyndigheterna ska polisen lämna handräckning när myndigheterna ska utföra de uppgifter som avses i livsmedelsbestämmelserna.

För att styra och utveckla tillsynen och för att utföra tillsyn ska Livsmedelsverket och landskapen tillsammans föra riksomfattande register över

1) registrerad primärproduktion enligt 7 § och godkända primärproduktionsställen enligt 8 §,

2) registrerad livsmedelsverksamhet enligt 9 § och godkända livsmedelslokaler enligt 10 §,

3) verksamhetsställen som bedriver kontaktmaterialverksamhet enligt 12 §,

4) officiella laboratorier och utsedda laboratorier för egenkontroll enligt 31 §.

Livsmedelsverket och landskapen är gemensamt personuppgiftsansvariga för de register som avses i 1 mom. på det sätt som avses i artikel 26 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG. Livsmedelsverket och landskapen ska använda och uppdatera registren i den omfattning som det är nödvändigt för de uppgifter som avses i denna lag. Livsmedelsverket ska svara för underhåll och utveckling av de informationssystem som hänför sig till registrens funktion.

Övriga tillsynsmyndigheter enligt denna lag har rätt att använda de data som ingår i de register som avses i 1 mom. i den omfattning som det är nödvändigt för deras lagstadgade uppgifter.

För att styra och utveckla tillsynen och för att utföra tillsyn ska Livsmedelsverket föra riksomfattande register över

1) hygienpasstestare som avses i 19 § 1 mom. och över de personer som deltar i ett test för hygienpasset som testarna arrangerar och som av en testare har beviljats hygienpass enligt 18 § 5 mom.,

2) organ med delegerade uppgifter som avses i 30 §,

3) omständigheter som hänför sig till utredning av matförgiftningar och till uppföljning och kontroll av zoonoser utifrån anmälningar som avses i 33 § 4 mom. och 45 §,

4) sådana primärproduktionsställen samt sådana delområdena och primärproduktionsställena i dem som avses i 51 § och som Livsmedelsverket har erkänt uppfyller kraven på kontrollerade uppfödningsförhållanden för svin,

5) utbildade personer som genomgått den utbildning av jägare i hälsa och hygien som avses i kapitel I i avsnitt IV i bilaga III till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004.

Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet ska föra register över alkoholbutiker och platser för tillverkning och lagring av alkoholdrycker.

De register som avses i 1 och 4 mom. ingår i det informationssystem för landsbygdsnäringsförvaltningen som avses i lagen om landsbygdsnäringsförvaltningens informationssystem (284/2008).

I de register som avses i 81 § ska följande uppgifter införas:

1) identifikationsuppgifter om tillsynsobjekten och tillsynsobjektens verksamheter,

2) identifikationsuppgifter om de primärproduktionsställen och de delområdena samt de primärproduktionsställen som ingår i dem och har erkänts enligt 51 §,

3) planerade och genomförda tillsynsåtgärder,

4) för officiella laboratorier och utsedda egenkontrollaboratorier de analysmetoder som tillämpas vid bedömningen samt namn på den person som svarar för undersökningarna,

5) övriga uppgifter än de som avses i 1—4 punkt som behövs för tillsynen över livsmedelsbestämmelserna.

Identifikationsuppgifter som avses i 1 mom. är företagarens namn, adress och företags- och organisationsnummer, eller om nummer saknas personbeteckning, samt tillsynsobjektets namn på och adress. Identifikationsuppgifter om personer ska avregistreras när användningsändamålet inte längre existerar.

Livsmedelsverket ska publicera en förteckning över officiella laboratorier och utsedda laboratorier för egenkontroll där uppgifterna enligt 1 mom. 4 punkten framgår.

För hygienpasstestare och för de personer som deltar i ett hygienpasstest och som av testarna har beviljats hygienpass registreras identifikationsuppgifter och datum när hygienpasset har avlagts.

I övrigt om insamling och registrering av personuppgifter och på användning och utlämning av registeruppgifter föreskrivs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679, personuppgiftslagen (523/1999) och lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet..

På verksamhet som ett landskap ordnar med stöd av denna lag tillämpas lagen om landskapens finansiering ( / ), om inte något annat bestäms genom lag.

Denna lag träder i kraft den 20.

Genom denna lag upphävs livsmedelslagen (23/2006), nedan den upphävda lagen. Om det någon annanstans i lagstiftningen hänvisas till den upphävda lagen, ska i stället för den upphävda lagen denna lag tillämpas efter det att den har trätt i kraft.

De författningar som utfärdats med stöd av den upphävda lag som nämns i 2 mom. fortsätter att gälla.

De livsmedelslokaler och primärproduktionsställen som innan denna lag träder i kraft har godkänts eller anmälts enligt livsmedelslagen eller hälsoskyddslagen och de primärproduktionsställen som innan denna lag träder i kraft har registrerats enlig lagen om livsmedelshygien i fråga om animaliska livsmedel får fortsätta med sin verksamhet utan separat godkännande eller anmälan.

Den som är behörig att utföra livsmedelstillsyn när denna lag träder i kraft anses uppfylla kompetenskraven för motsvarande uppgifter enligt denna lag.

Verksamhetsutövaren ska senast 30 dygn innan verksamheten inleds göra en skriftlig anmälan till landskapets hälsoskyddsmyndighet om

1) ibruktagande av en inkvarteringsrörelse som avses i lagen om inkvarterings- och förplägnadsverksamhet (308/2006),

2) ibruktagande av en för allmänheten öppen konditionssal eller annan motionslokal, bastu, badanläggning, simhall, siminrättning och badstrand,

3) ibruktagande av ett daghem eller en klubb eller av en läroanstalt eller undervisningsplats för förskoleundervisning, grundläggande utbildning, yrkesutbildning, gymnasieutbildning och högskoleutbildning,

4) ibruktagande av en verksamhetsenhet som ger fortlöpande vård inom socialvården samt en flyktingförläggning,

5) ibruktagande av en solarie-, tatuerings- och skönhetssalong samt någon annan lokal där det utförs hudbehandling,

6) ibruktagande av en sådan annan lokal än de som avses i 1—5 punkt och inrättning eller inledande av sådan verksamhet som, med beaktande av besökarantalet eller verksamhetens karaktär, kan orsaka sanitär olägenhet.

En motsvarande anmälan ska göras också när en i 1 mom. avsedd verksamhet upphör eller ändras väsentligt. När verksamhetsutövaren byts ska den nya verksamhetsutövaren underrätta landskapets hälsoskyddsmyndighet om saken. Anmälan behöver inte göras, om verksamheten kräver miljötillstånd enligt miljöskyddslagen.

Anmälan ska innehålla uppgifter om verksamhetsutövaren och verksamheten samt de uppgifter som behövs för bedömningen av sanitära olägenheter som är förknippade med verksamheten. Närmare bestämmelser om anmälan och de utredningar som ska fogas till den utfärdas genom förordning av statsrådet.

Landskapet tar årligen ut en grundavgift av en verksamhetsutövare som ingår i den planmässiga tillsynen över hälsoskyddet och

1) som har gjort en anmälan som avses i 13 eller 18 a § om sin verksamhet till hälsoskyddsmyndigheten, eller

2) vars ansökan enligt 18 § har godkänts av hälsoskyddsmyndigheten.

Grundavgiften för tillsynen tas ut i början av kalenderåret och den uppgår till 150 euro.

Om verksamhetsutövaren gör en anmälan till landskapets hälsoskyddsmyndighet om att verksamheten upphör, tas ingen grundavgift för tillsynen längre ut från och med början av nästa kalenderår.

Utöver den årliga grundavgift för tillsynen som avses 50 § får landskapet dessutom enligt sin taxa ta ut en avgift

1) för att behandla en ansökan enligt 13 och 18 a § och för att behandla en ansökan om godkännande enligt 18 § samt för inspektioner, provtagningar och undersökningar i dessa fall,

2) för en inspektion, mätning, provtagning, undersökning eller utredning som har utförts i en bostad eller i ett annat vistelseutrymme och som hör samman med utredning av sanitära olägenheter som avses i 26 § eller med säkerställande av att en olägenhet avhjälps av fastighetens ägare eller innehavare eller någon annan som är ansvarig för en sanitär olägenhet med stöd av 27 §, myndighetens första inspektion för att utreda en misstanke om sanitär olägenhet och bestämma behovet av fortsatta undersökningar i anslutning till inspektionen är dock avgiftsfri,

3) av en brunnsägare för undersökningar av hushållsvattnet, om det inte är fråga om ett verk som levererar hushållsvatten,

4) för inspektioner i samband med tillsynen över att de författningar som utfärdas med stöd av 17 kap. i miljöskyddslagen följs,

5) för de inspektioner och intyg som avses i 6 § 4 mom.,

6) för inspektion av solarieanläggningar enligt 173 § i strålsäkerhetslagen (859/2018).

Landskapet ska bestämma de avgifter som avses i 1 mom. så att de högst motsvarar kostnaderna för åtgärden. Om landskapet låter göra undersökningar eller utredningar hos en utomstående sakkunnig eller ett utomstående laboratorium, får kostnaderna tas ut av kunden högst till ett belopp som motsvarar de verkliga kostnaderna.

Staten ersätter landskapen för de kostnader som de har för att utföra sådana kontroller, provtagningar, undersökningar och utredningar som Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet har uppdragit åt landskapen att utföra och som enligt denna lag hör till myndigheten eller hänför sig till beredningen av myndighetens anvisningar.

Beträffande avgifterna för statliga prestationer enligt denna lag och grunderna för avgifter iakttas lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992).

De avgifter som avses i denna lag får drivas in utan dom eller beslut i den ordning som föreskrivs i lagen om verkställighet av skatter och avgifter (706/2007).

Om den avgift som fastställts för en åtgärd inte har betalats på förfallodagen, får på det belopp som inte betalats i tid en årlig dröjsmålsränta tas ut högst enligt den räntefot som avses i 4 § 1 mom. i räntelagen (633/1982). Förfallodagen kan infalla tidigast två veckor efter att den tjänst för vilken avgiften fastställts har tillhandahållits. I stället för dröjsmålsränta kan myndigheten ta ut en dröjsmålsavgift på fem euro om beloppet av dröjsmålsräntan blir mindre än detta.

Om tillsynsavgiften återbetalas på grund av rättelse av debiteringen eller sökande av ändring, betalas ränta på det återbetalade beloppet enligt 37 § i lagen om skatteuppbörd (11/2018) från och med betalningsdagen till och med återbetalningsdagen.

Ett beslut om grundavgiften för tillsyn som avses i 50 § ska rättas, om ärendet inte har avgjorts genom ett beslut med anledning av besvär när

1) tillsynsavgiften togs på grund av ett fel,

2) utan egen förskyllan inte har påförts någon tillsynsavgift eller en del av avgiften på grund av ett fel eller på grund av att ärendet till någon del inte har utretts.

I det fall som avses i 1 punkten kan rättelse göras inom tre år från ingången av kalenderåret efter det år då avgiften påfördes och i det fall som avses i 2 punkten inom ett år från ingången av kalenderåret efter det år då avgiften påfördes eller skulle ha påförts.

Begäran om omprövning av den grundavgift för tillsyn som avses i 50 § får begäras på det sätt som anges i förvaltningslagen. Omprövning i ett ärende som gäller påförande av avgiften ska begäras inom tre år från ingången av kalenderåret efter det år då avgiften påfördes, dock senast 60 dagar efter delfåendet av beslutet.

Det beslut som meddelas med anledning av begäran om omprövning får överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen (586/1996). Ett beslut av förvaltningsdomstolen får överklagas genom besvär endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd.

Omprövning av ett beslut som gäller godkännande av ett laboratorium enligt 49 a §, ett beslut av en certifierare enligt 49 d § 2 och 4 mom. och ett beslut av en tjänsteinnehavare i landskapet får begäras på det sätt som anges i förvaltningslagen. Omprövning av ett beslut av en certifierare ska begäras hos social- och hälsovårdsministeriet. Omprövning av ett beslut av en tjänsteinnehavare i landskapet ska begäras hos landskapets hälsoskyddsmyndighet inom 14 dagar från delfåendet av beslutet.

Andra beslut som har fattats med stöd av denna lag får överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen, om ingenting annat följer av 5 mom..

Förvaltningsdomstolens beslut i ett ärende som avses i 49 b § och gäller återkallande av godkännandet av ett laboratorium eller avbrytande av verksamheten, i ett ärende som avses i 49 c § och gäller återkallande av ett beslut att utse en certifierare, i ett ärende som avses i 49 d § och gäller ett beslut att utplåna uppgifter om en utomstående sakkunnig eller i ett ärende som avses i 27 eller 51—53 § och gäller förbud, begränsning och föreskrifter får överklagas genom besvär på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen. Över andra beslut av förvaltningsdomstolen får besvär anföras endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd.

Landskapets hälsoskyddsmyndighet har rätt att söka ändring i förvaltningsdomstolens beslut.

Ändring i beslut som gäller den tillsynsplan som avses i 6 §, den hälsoskyddsordning som avses i 51 § och den taxa som avses i 50 § får sökas på det sätt som anges i landskapslagen ( / ).

Denna lag träder i kraft den 20 .

Fullgöranderapporter utarbetas till stöd för

24) utförande av de uppgifter som anges i 20 b § i lagen om Finansinspektionen (878/2008),

25) utredning av de uppgifter som avses i 6 § i livsmedelslagen ( / ).

Denna lag träder i kraft den 20 .