Uppdatering av regler för äldre naturskyddsområden

För åstadkommande av sådant naturskydd som det föreskrivs om i 1923 års lag om naturskydd (71/1923) inrättas Malla och Pisavaara naturparker.

Vad som i 49 § i naturvårdslagen ( / ) föreskrivs om verksamhet som är förbjuden och vad som i 50 § 1 mom. 1–3, 5–9 och 11 punkten, 50 § 2–5 mom. och 51 § i den lagen föreskrivs om undantag från fridlysningsbestämmelserna tillämpas också på de naturparker som avses i denna lag.

I enlighet med 50 § 5 mom. i naturvårdslagen kan Forststyrelsen begränsa renbetesgången i Malla naturpark om det utifrån naturvetenskapliga data är nödvändigt för att trygga arterna och naturtyperna i området. Begränsningen av renskötseln bör genomföras så att konsekvenserna när det gäller samernas rätt att bevara och utveckla sitt språk och sin kultur är så ringa som möjligt till omfattning och varaktighet. Forststyrelsen ska innan begränsningsåtgärder vidtas i samarbete med det berörda renbeteslaget och de lokala samiska samhällena bedöma de konsekvenser som begränsningsåtgärderna har för utövandet av samekulturen och beakta samernas traditionella kunskap i planeringen av begränsningarna. Renbeteslaget och det lokala samiska samhället har rätt att få en skriftlig redogörelse för konsekvensbedömningen innan förhandlingar enligt 53 § i renskötsellagen (848/1990) förs.

Utöver vad som föreskrivs i 50 § 1 mom. 6 punkten i naturvårdslagen är det i Pisavaara naturpark tillåtet att uppföra kojor, rengärden och andra konstruktioner som renskötseln förutsätter, ta det virke som behövs för renskötseln samt tillfälligt slå läger och göra upp öppen eld i anslutning till renskötseln.

Rätt till sådant avlägsnande av individer av viltarter som avses i 51 § 1 mom. 3 punkten i naturvårdslagen har i ett renskötselområde i de naturparker som avses i denna lag dessutom delägarna i de renbeteslag som är verksamma i naturparken och de personer som tillståndshavaren särskilt har utsett för ändamålet, oberoende av deras hemkommun.

Vad som i 55 § 3 mom. i naturvårdslagen föreskrivs om tryggande av vissa rättigheter, i 56 § om begränsningar i rätten att färdas, i 57 § om skötsel- och nyttjandeplaner för naturskyddsområden, i 58 § om ordningsstadgan för statliga naturskyddsområden, i 59 § om bestämning och utmärkning av gränserna för naturskyddsområden, i 60 § om införlivning av ett område i ett statligt naturskyddsområde och i 135 § om rätt till omhändertagande tillämpas också på de naturparker som avses i denna lag.

Denna lag träder i kraft den 20 .

För åstadkommande av sådant naturskydd som det föreskrivs om i 1923 års lag om naturskydd (71/1923) inrättas nedan nämnda statsägda områden som naturskyddsområden enligt följande:

1) som naturparker:a) Vaskijärvi område i Yläne kommun som Vaskijärvi naturpark, b) Vesijako område i Padasjoki kommun som Vesijako naturpark, c) Sinivuori område i Längelmäki kommun som Sinivuori naturpark, d) Häädetkeidas område i Parkano och Karvia kommuner som Häädetkeidas naturpark, e) Salamanperä område i Kivijärvi kommun som Salamanperä naturpark, f) Ulvinsalo område i Kuhmo kommun som Ulvinsalo naturpark, g) Paljakka område i Puolanka kommun som Paljakka naturpark, h) Runkaus område i Simo och Tervola kommuner som Runkaus naturpark, i) Maltio område i Savukoski kommun som Maltio naturpark, j) Sompio område i Sodankylä kommun som Sompio naturpark, k) Kevojoki område i Utsjoki kommun som Kevo naturpark,

2) som nationalparker:a) Liesijärvi område i Tammela kommun som Liesijärvi nationalpark, b) Linnansaari område i Rantasalmi kommun som Linnansaari nationalpark, c) Petkeljärvi område i Ilomants kommun som Petkeljärvi nationalpark, d) Pyhähäkki område i Saarijärvi kommun som Pyhä-Häkki nationalpark, e) Rokuanvaara område i Vaala kommun som Rokua nationalpark, f) Oulanka område i Kuusamo och Salla kommuner som Oulanka nationalpark, g) Lemmenjoki område i Enare kommun som Lemmenjoki nationalpark.

Vad som i 49 § i naturvårdslagen ( / ) föreskrivs om verksamhet som är förbjuden och vad som i 50 § 1 mom. 1–3, 5–9 och 11 punkten, 50 § 2–5 mom. och 51 § i den lagen föreskrivs om undantag från fridlysningsbestämmelserna tillämpas också på de naturparker som avses i denna lag.

I Kevo naturpark får, trots vad som föreskrivs i 49 § 1 mom. 1 punkten i naturvårdslagen, de som har sin hemkommun i det område där naturparken är belägen med tillstånd av Forststyrelsen uppföra sådana torvkåtor som behövs för bedrivande av naturnäringar.

I Kevo naturpark får, trots vad som föreskrivs i 49 § 1 mom. 5 punkten i naturvårdslagen, de som har sin hemkommun i det område där naturparken är belägen snara ripor.

I Runkaus, Maltio, Sompio och Kevo naturpark får, trots de begränsningar i rätten att färdas som anges i 56 § 1 mom. i naturvårdslagen, de som har sin hemkommun i det område där naturparken är belägen plocka bär och svamp i enlighet med 50 § 1 mom. 4 punkten i naturvårdslagen.

I Kevo naturpark får, trots de begränsningar i rätten att färdas som anges i 56 § 1 mom. i naturvårdslagen, de som har sin hemkommun i det område där naturparken är belägen fiska i enlighet med 50 § 1 mom. 5 punkten i naturvårdslagen.

I Sompio naturpark i Sompiojärvi är det, trots de begränsningar i rätten att färdas som anges i 56 § 1 mom. i naturvårdslagen, tillåtet att fiska i enlighet med 50 § 1 mom. 5 punkten i naturvårdslagen och bedriva annat fiske i enlighet med 51 § 1 mom. 4 punkten i naturvårdslagen.

Utöver vad som föreskrivs i 50 § 1 mom. 6 punkten i naturvårdslagen är det i de naturparker som är belägna i ett renskötselområde tillåtet att uppföra kojor, rengärden och andra konstruktioner som renskötseln förutsätter, ta det virke som behövs för renskötseln samt tillfälligt slå läger och göra upp öppen eld i anslutning till renskötseln.

Rätt till sådant avlägsnande av individer av viltarter som avses i 51 § 1 mom. 3 punkten i naturvårdslagen har i ett renskötselområde dessutom delägarna i de renbeteslag som är verksamma i naturparken och de personer som tillståndshavaren särskilt har utsett för ändamålet, oberoende av deras hemkommun.

Vad som i 49 § i naturvårdslagen ( / ) föreskrivs om verksamhet som är förbjuden och vad som i 50 och 51 § i den lagen föreskrivs om undantag från fridlysningsbestämmelserna tillämpas också på de nationalparker som avses i denna lag.

I Lemmenjoki nationalpark har, trots vad som föreskrivs i 49 § 1 mom. 5 punkten i naturvårdslagen, de som har sin hemkommun i det område där nationalparken är belägen rätt att i sin hemkommun jaga i enlighet med jaktlagen (615/1993).

I Oulanka nationalpark har, trots vad som föreskrivs i 49 § 1 mom. 5 punkten i naturvårdslagen, de som har sin hemkommun i det område där nationalparken är belägen rätt att i sin hemkommun jaga varg och björn i enlighet med jaktlagen i hela nationalparken liksom även småvilt och älg i de områden i Kitkanniemi och de aapamyrmarker som anges på den karta som utgör bilaga. Delägare i samfälld skog i Kuusamo har oberoende av hemkommun rätt att jaga älg i det område i Kitkanniemi som anges på nämnda karta.

Utöver vad som föreskrivs i 50 § 1 mom. 6 punkten i naturvårdslagen är det i de nationalparker som är belägna i ett renskötselområde tillåtet att uppföra kojor, rengärden och andra konstruktioner som renskötseln förutsätter, ta det virke som behövs för renskötseln samt tillfälligt slå läger och göra upp öppen eld i anslutning till renskötseln.

Med avvikelse från 50 § 1 mom. 6 punkten i naturvårdslagen får terrängtrafik i snöfri terräng i anslutning till renskötsel i Oulanka nationalpark bedrivas endast på nationalparkens serviceleder. Forststyrelsen kan tillåta terrängtrafik i snöfri terräng i anslutning till renskötsel också annanstans än på serviceleder i de områden som särskilt anvisats av Forststyrelsen. Forststyrelsen ska i planeringen av områden som får användas för terrängtrafik säkerställa en tillräcklig växelverkan med berörda renbeteslag. Tillstånd för terrängtrafik i anslutning till renskötsel meddelas för viss tid och får gälla högst tio år åt gången.

Rätt till sådant avlägsnande av individer av viltarter som avses i 51 § 1 mom. 3 punkten i naturvårdslagen har i ett renskötselområde dessutom delägarna i de renbeteslag som är verksamma i nationalparken och de personer som tillståndshavaren särskilt har utsett för ändamålet, oberoende av deras hemkommun.

I Lemmenjoki nationalpark får Jäkäläpää och Martiniiskonpalo flygplatser användas och underhållas.

I Oulanka nationalpark får de som har sin hemkommun i det område där området Kitkanniemi är beläget tillfälligt slå läger för att bedriva fiske i området Kitkanniemi.

I Lemmenjoki nationalpark får guldvaskning i enlighet med gruvlagen (621/2011) bedrivas med traditionella metoder utan maskinkraft och i 26 § 2 mom. i den lagen avsedda byggnader eller konstruktioner uppföras för guldvaskning med tillstånd av Forststyrelsen. Guldvaskningen får inte äventyra syftet med att nationalparken inrättades.

Forststyrelsen får överlåta husbehovsvirke från Kevo naturpark till innehavare av de fastigheter som gränsar till naturparken och från Lemmenjoki nationalpark till innehavare av de fastigheter som är belägna inom nationalparken.

Fridlysningen av Sompio naturpark utgör inget hinder för reglering av Lokka bassäng.

Vad som i 55 § 3 mom. i naturvårdslagen föreskrivs om tryggande av vissa rättigheter, i 56 § om begränsningar i rätten att färdas, i 57 § om skötsel- och nyttjandeplaner för naturskyddsområden, i 58 § om ordningsstadgan för statliga naturskyddsområden, i 59 § om bestämning och utmärkning av gränserna för naturskyddsområden, i 60 § om införlivning av ett område i ett statligt naturskyddsområde och i 135 § om rätt till omhändertagande tillämpas också på de nationalparker och naturparker som avses i denna lag.

Som stöd för Forststyrelsen i frågor som gäller skötseln och nyttjandet av Oulanka nationalpark kan en delegation tillsättas för nationalparken. Delegationen kan ha högst fjorton medlemmar som Forststyrelsen utnämner för fyra år i sänder, och det samma gäller medlemmarnas personliga ersättare. I delegationen ska miljöministeriet, närings-, trafik- och miljöcentralen, berörda kommuner och renbeteslag, försvarsmakten och lokala sammanslutningar som företräder naturvård, viltvård, fiskeriområde, invånare och näringar samt lokala friluftsorganisationer vara representerade. Forststyrelsen ska vara sakkunnigledamot i delegationen.

Denna lag träder i kraft den 20 .

Till sådana nationalparker som avses i 1923 års lag om naturskydd (71/1923) avsätts följande områden:

Till naturparker avsätts följande områden:

Vad som i 49 § i naturvårdslagen ( / ) föreskrivs om verksamhet som är förbjuden och vad som i 50 och 51 § i den lagen föreskrivs om undantag från fridlysningsbestämmelserna tillämpas också på de nationalparker som avses i 1 § i denna lag.

I Riisitunturi nationalpark har, trots vad som föreskrivs i 49 § 1 mom. 5 punkten i naturvårdslagen, de som har sin hemkommun i det område där nationalparken är belägen rätt att i sin hemkommun jaga i enlighet med jaktlagen (615/1993).

I Östra Finska vikens nationalpark har, trots vad som föreskrivs i 49 § 1 mom. 5 punkten i naturvårdslagen, de som har sin hemkommun i det område där nationalparken är belägen rätt att i sin hemkommun jaga älg och småvilt i enlighet med jaktlagen.

Utöver vad som föreskrivs i 50 § 1 mom. 6 punkten i naturvårdslagen är det i de nationalparker som är belägna i ett renskötselområde tillåtet att uppföra kojor, rengärden och andra konstruktioner som renskötseln förutsätter, ta det virke som behövs för renskötseln samt tillfälligt slå läger och göra upp öppen eld i anslutning till renskötseln.

Rätt till sådant avlägsnande av individer av viltarter som avses i 51 § 1 mom. 3 punkten i naturvårdslagen har i ett renskötselområde dessutom delägarna i de renbeteslag som är verksamma i nationalparken och de personer som tillståndshavaren särskilt har utsett för ändamålet, oberoende av deras hemkommun.

Fisk får utplanteras i Koirajärvet-sjöarna i Salamajärvi nationalpark.

I de nationalparker som avses i 1 § i denna lag får det bedrivas sådan verksamhet som förutsätts enligt de uppgifter som föreskrivits för försvarsmakten och Gränsbevakningsväsendet, och denna verksamhet får även utvecklas.

Vad som i 49 § i naturvårdslagen föreskrivs om verksamhet som är förbjuden och vad som i 50 § 1 mom. 1–3, 5–9 och 11 punkten, 50 § 2–5 mom. och 51 § i den lagen föreskrivs om undantag från fridlysningsbestämmelserna tillämpas också på de naturparker som avses i 2 § i denna lag.

I de naturparker som avses i 2 § i denna lag får, trots de begränsningar i rätten att färdas som anges i 56 § 1 mom. i naturvårdslagen, de som har sin hemkommun i det område där skyddsområdet är beläget plocka bär och svamp i enlighet med 50 § 1 mom. 4 punkten i naturvårdslagen.

Utöver vad som föreskrivs i 50 § 1 mom. 6 punkten i naturvårdslagen är det i de naturparker som är belägna i ett renskötselområde tillåtet att uppföra kojor, rengärden och andra konstruktioner som renskötseln förutsätter, ta det virke som behövs för renskötseln samt tillfälligt slå läger och göra upp öppen eld i anslutning till renskötseln.

Rätt till sådant avlägsnande av individer av viltarter som avses i 51 § 1 mom. 3 punkten i naturvårdslagen har i ett renskötselområde dessutom delägarna i de renbeteslag som är verksamma i naturparken och de personer som tillståndshavaren särskilt har utsett för ändamålet, oberoende av deras hemkommun.

Vad som i 55 § 3 mom. i naturvårdslagen föreskrivs om tryggande av vissa rättigheter, i 56 § om begränsningar i rätten att färdas, i 57 § om skötsel- och nyttjandeplaner för naturskyddsområden, i 58 § om ordningsstadgan för statliga naturskyddsområden, i 59 § om bestämning och utmärkning av gränserna för naturskyddsområden, i 60 § om införlivning av ett område i ett statligt naturskyddsområde och i 135 § om rätt till omhändertagande tillämpas också på de nationalparker och naturparker som avses i 1 och 2 § i denna lag.

Denna lag träder i kraft den 20 .

För åstadkommande av sådant naturskydd som det föreskrivs om i 1923 års lag om naturskydd (71/1923) inrättas Karkali naturpark av den del av Karkali udde i Lojo stad som hör till staten.

Karkali naturpark omfattar fastighet 444-891-1-2, som utgör ett ca 103 hektar stort område av Karkali udde i Lojo stad.

Vad som i 49 § i naturvårdslagen ( / ) föreskrivs om verksamhet som är förbjuden och vad som i 50 § 1 mom. 1–3, 5, 7–9 och 11 punkten, 50 § 2–4 mom. och 51 § i den lagen föreskrivs om undantag från fridlysningsbestämmelserna tillämpas också på den naturpark som avses i denna lag.

I Karkali naturpark är det tillåtet att använda de odlingar och ängar som finns i området samt att ta det gärdsgårds- och ladvirke som behövs för detta.

Vad som i 55 § 3 mom. i naturvårdslagen föreskrivs om tryggande av vissa rättigheter, i 56 § om begränsningar i rätten att färdas, i 57 § om skötsel- och nyttjandeplaner för naturskyddsområden, i 58 § om ordningsstadgan för statliga naturskyddsområden, i 59 § om bestämning och utmärkning av gränserna för naturskyddsområden, i 60 § om införlivning av ett område i ett statligt naturskyddsområde och i 135 § om rätt till omhändertagande tillämpas också på den naturpark som avses i denna lag.

Denna lag träder i kraft den 20 .

För att skydda Skärgårdshavets natur och kultur, för att trygga med dem förknippade traditionella sätt att utnyttja naturen, för att bevara en levande skärgård samt för att främja miljöforskning och allmänt intresse för naturen finns Skärgårdshavets nationalpark som en sådan nationalpark som avses i 1923 års lag om naturskydd (71/1923). Nationalparken omfattar statens land- och vattenområden inom det på bifogade karta med en röd streckad linje avgränsade området (samarbetsområdet ) i Kimitoöns kommun och Pargas stad, med undantag av de områden som är i försvarsmaktens besittning.

Vad som i 49 § i naturvårdslagen ( / ) föreskrivs om verksamhet som är förbjuden och vad som i 50 och 51 § i den lagen föreskrivs om undantag från fridlysningsbestämmelserna tillämpas också på den nationalpark som avses i denna lag.

Med Forststyrelsens tillstånd kan sådana undersökningar som avses i lagen om fornminnen (295/1963) utföras i nationalparken.

Forststyrelsen kan, på villkor som den finner lämpliga, för husbehov överlåta virke och boskapsfoder från nationalparksområdet till dem som är bosatta inom samarbetsområdet för nationalparken och av särskilda skäl även till andra skärgårdsbor.

Trots vad som föreskrivs i 49 § 1 mom. 5 punkten i naturvårdslagen har de som stadigvarande bor i byar som helt eller delvis hör till samarbetsområdet för Skärgårdshavets nationalpark rätt att med tillstånd av Forststyrelsen bedriva jakt i enlighet med jaktlagen (615/1993).

I Skärgårdshavets nationalpark får det bedrivas sådan verksamhet som förutsätts enligt de uppgifter som föreskrivits för försvarsmakten och Gränsbevakningsväsendet, och denna verksamhet får även utvecklas.

Vad som i 55 § 3 mom. i naturvårdslagen föreskrivs om tryggande av vissa rättigheter, i 56 § om begränsningar i rätten att färdas, i 57 § om skötsel- och nyttjandeplaner för naturskyddsområden, i 58 § om ordningsstadgan för statliga naturskyddsområden, i 59 § om bestämning och utmärkning av gränserna för naturskyddsområden, i 60 § om införlivning av ett område i ett statligt naturskyddsområde och i 135 § om rätt till omhändertagande tillämpas också på den nationalpark som avses i denna lag.

Denna lag träder i kraft den 20 .

Med stöd av 1923 års lag om naturskydd (71/1923) avsätts inom området Koilliskaira i Enare, Savukoski och Sodankylä kommuner ett ca 253 000 hektar stort område, som omfattar av staten ägda områden inom de gränser som har märkts ut med en röd streckad linje på den karta som utgör bilaga. Skyddsområdets namn är Urho Kekkonens nationalpark.

Vad som i 49 § i naturvårdslagen ( / ) föreskrivs om verksamhet som är förbjuden och vad som i 50 och 51 § i den lagen föreskrivs om undantag från fridlysningsbestämmelserna tillämpas också på den nationalpark som avses i denna lag.

I nationalparken har, trots vad som föreskrivs i 49 § 1 mom. 5 punkten i naturvårdslagen, de som har sin hemkommun i det område där nationalparken är belägen rätt att i sin hemkommun jaga i enlighet med jaktlagen (615/1993).

Utöver vad som föreskrivs i 50 § 1 mom. 6 punkten i naturvårdslagen är det i nationalparken tillåtet att uppföra kojor, rengärden och andra konstruktioner som renskötseln förutsätter, ta det virke som behövs för renskötseln samt tillfälligt slå läger och göra upp öppen eld i anslutning till renskötseln.

Rätt till sådant avlägsnande av individer av viltarter som avses i 51 § 1 mom. 3 punkten i naturvårdslagen har dessutom delägarna i de renbeteslag som är verksamma i nationalparken och de personer som tillståndshavaren särskilt har utsett för ändamålet, oberoende av deras hemkommun.

Forststyrelsen får inom gränserna för de kvoter som baserar sig på hållbara fiskbestånd bevilja fisketillstånd i Suomujoki för dem som har sin hemkommun i Sodankylä kommun och i Nuorttijoki för dem som har sin hemkommun i Savukoski kommun. Om kvoterna det tillåter får Forststyrelsen bevilja fisketillstånd i nämnda vattendrag även för andra, oberoende av hemkommun.

I Urho Kekkonens nationalpark får guldvaskning i enlighet med gruvlagen (621/2011) bedrivas med traditionella metoder utan maskinkraft. Guldvaskningen får inte äventyra syftet med att nationalparken inrättades.

I nationalparken får det bedrivas sådan verksamhet som förutsätts enligt de uppgifter som föreskrivits för försvarsmakten och Gränsbevakningsväsendet, och denna verksamhet får även utvecklas.

Vad som i 55 § 3 mom. i naturvårdslagen föreskrivs om tryggande av vissa rättigheter, i 56 § om begränsningar i rätten att färdas, i 57 § om skötsel- och nyttjandeplaner för naturskyddsområden, i 58 § om ordningsstadgan för statliga naturskyddsområden, i 59 § om bestämning och utmärkning av gränserna för naturskyddsområden, i 60 § om införlivning av ett område i ett statligt naturskyddsområde och i 135 § om rätt till omhändertagande tillämpas också på den nationalpark som avses i denna lag.

En delegation som tillsätts för Urho Kekkonens nationalpark ger Forststyrelsen stöd i frågor som gäller skötseln och nyttjandet av nationalparken. Delegationen kan ha högst fjorton medlemmar som Forststyrelsen utnämner för fyra år i sänder, och det samma gäller medlemmarnas personliga ersättare. I delegationen ska miljöministeriet, närings-, trafik- och miljöcentralen, Sametinget, berörda kommuner och renbeteslag, försvarsmakten och lokala sammanslutningar som företräder naturvård, viltvård, fiskeriområde, invånare och näringar samt lokala friluftsorganisationer vara representerade. Forststyrelsen ska vara sakkunnigledamot i delegationen.

Denna lag träder i kraft den 20 .

För att bevara en representativ del av skärgårds- och havsnaturen i Finska viken och för att främja miljöforskningen och intresset för naturen inrättas Ekenäs skärgårds nationalpark i enlighet med 1923 års lag om naturskydd (71/1923) på områden som staten äger i Raseborgs stad. Området omfattar ca 3 900 hektar, och dess gränser har märkts ut med en röd streckad linje på den karta som utgör bilaga 1.

Vad som i 49 § i naturvårdslagen ( / ) föreskrivs om verksamhet som är förbjuden och vad som i 50 och 51 § i den lagen föreskrivs om undantag från fridlysningsbestämmelserna tillämpas också på den nationalpark som avses i denna lag.

I nationalparken har, trots vad som föreskrivs i 49 § 1 mom. 5 punkten i naturvårdslagen, invånarna i en sådan skärgårdsdel i Raseborgs stad som avses i 9 § i lagen om främjande av skärgårdens utveckling (494/1981), rätt att i enlighet med jaktlagen (615/1993) jaga sjöfåglar på de holmar och skär söder om Jussarö som anges på den karta som utgör bilaga 2.

I Ekenäs skärgårds nationalpark får det bedrivas sådan verksamhet som förutsätts enligt de uppgifter som föreskrivits för försvarsmakten och Gränsbevakningsväsendet, och denna verksamhet får även utvecklas.

Som stöd för Forststyrelsen i frågor som gäller skötseln och nyttjandet av Ekenäs skärgårds nationalpark kan en delegation tillsättas för nationalparken. Delegationen kan ha högst tio medlemmar som Forststyrelsen utnämner för fyra år i sänder, och det samma gäller medlemmarnas personliga ersättare. I delegationen ska miljöministeriet, närings-, trafik- och miljöcentralen, berörda kommuner och lokala sammanslutningar som företräder naturvård, viltvård, invånare och näringar samt lokala friluftsorganisationer vara representerade. Forststyrelsen ska vara sakkunnigledamot i delegationen.

Vad som i 55 § 3 mom. i naturvårdslagen föreskrivs om tryggande av vissa rättigheter, i 56 § om begränsningar i rätten att färdas, i 57 § om skötsel- och nyttjandeplaner för naturskyddsområden, i 58 § om ordningsstadgan för statliga naturskyddsområden, i 59 § om bestämning och utmärkning av gränserna för naturskyddsområden, i 60 § om införlivning av ett område i ett statligt naturskyddsområde och i 135 § om rätt till omhändertagande tillämpas också på den nationalpark som avses i denna lag.

Denna lag träder i kraft den 20 .

För att skydda för södra Finland typisk myrnatur samt för att främja miljöforskning och intresset för naturen inrättas Torronsuo nationalpark i enlighet med 1923 års lag om naturskydd (71/1923) på områden som staten äger i Tammela kommun.

Vad som i 49 § i naturvårdslagen ( / ) föreskrivs om verksamhet som är förbjuden och vad som i 50 och 51 § i den lagen föreskrivs om undantag från fridlysningsbestämmelserna tillämpas också på den nationalpark som avses i denna lag.

Vad som i 55 § 3 mom. i naturvårdslagen föreskrivs om tryggande av vissa rättigheter, i 56 § om begränsningar i rätten att färdas, i 57 § om skötsel- och nyttjandeplaner för naturskyddsområden, i 58 § om ordningsstadgan för statliga naturskyddsområden, i 59 § om bestämning och utmärkning av gränserna för naturskyddsområden, i 60 § om införlivning av ett område i ett statligt naturskyddsområde och i 135 § om rätt till omhändertagande tillämpas också på den nationalpark som avses i denna lag.

Denna lag träder i kraft den 20 .

För att skydda den yttre skärgården och havsnaturen i Bottenviken samt för att främja miljöforskningen och intresset för naturen inrättas Bottenvikens nationalpark i enlighet med 1923 års lag om naturskydd (71/1923) på områden som staten äger i Kemi och Torneå städer.

Den rätt att bedriva fiske inom allmänt vattenområde som anges i 8 § i lagen om fiske (379/2015) tillämpas på alla vattenområden som hör till Bottenvikens nationalpark.

Vad som i 49 § i naturvårdslagen ( / ) föreskrivs om verksamhet som är förbjuden och vad som i 50 och 51 § i den lagen föreskrivs om undantag från fridlysningsbestämmelserna tillämpas också på den nationalpark som avses i denna lag.

Utöver vad som föreskrivs i 50 § 1 mom. 1 punkten i naturvårdslagen är det tillåtet att i nationalparken uppföra och underhålla byggnader och konstruktioner som behövs för fiske, gränsbevakning och sjöräddning samt restaurera, underhålla och använda byggnader och konstruktioner som hänför sig till traditionell användning av området.

Utöver vad som föreskrivs i 51 § i naturvårdslagen är det tillåtet att fördjupa och muddra farleder i nationalparken med tillstånd av Forststyrelsen.

I Bottenvikens nationalpark får det bedrivas sådan verksamhet som förutsätts enligt de uppgifter som föreskrivits för försvarsmakten och Gränsbevakningsväsendet, och denna verksamhet får även utvecklas.

Vad som i 55 § 3 mom. i naturvårdslagen föreskrivs om tryggande av vissa rättigheter, i 56 § om begränsningar i rätten att färdas, i 57 § om skötsel- och nyttjandeplaner för naturskyddsområden, i 58 § om ordningsstadgan för statliga naturskyddsområden, i 59 § om bestämning och utmärkning av gränserna för naturskyddsområden, i 60 § om införlivning av ett område i ett statligt naturskyddsområde och i 135 § om rätt till omhändertagande tillämpas också på den nationalpark som avses i denna lag.

Denna lag träder i kraft den 20 .

fogas till lagen nya 2 a–2 c § som följer:

För att skydda ett representativt fjällområde i Nordkarelen, gamla skogar och organismerna i dessa samt den centrala delen av nationallandskapet Koli, för att underhålla genom svedjebruk danade landskap och växtsamhällen, för miljöforskningen och miljöupplysningen samt för att främja intresset för naturen inrättas Koli nationalpark i enlighet med 1923 års lag om naturskydd (71/1923) på områden som staten äger i Lieksa stad.

Vad som i 49 § i naturvårdslagen ( / ) föreskrivs om verksamhet som är förbjuden och vad som i 50 § 1 mom. 1–5, 7, 9 och 11 punkten, 50 § 2–4 mom. och 51 § i den lagen föreskrivs om undantag från fridlysningsbestämmelserna tillämpas också på den nationalpark som avses i denna lag.

Trots vad som föreskrivs i 49 § 1 mom. 2 punkten i naturvårdslagen är det tillåtet att med Forststyrelsens tillstånd placera en luftledning som befinner sig på nationalparkens område i en befintlig ledningsgata i marken. Forststyrelsen kan ge tillstånd att placera ledningen utanför ledningsgatan om det är nödvändigt med tanke på de kostnader som placeringen av ledningen orsakar eller för att trygga naturvärdena.

Inom Koli turistcentrums område får man, trots fridlysningbestämmelserna, upprätthålla inkvarterings- och restauranglokaler och andra servicelokaler för ett hotell som betjänar turismen i nationalparken, upprätthålla befintliga slalombackar och iståndsätta och bygga slalomanläggningar. Byggandet får inte äventyra syftet med att nationalparken inrättades eller bevarandet av de skyddade naturvärdena. I samband med byggandet ska det även säkerställas att de särskilda värden som gäller nationalparkens landskap och byggda miljö bevaras. På grund av de särskilda naturskyddskraven på nationalparken får varken de direkta eller indirekta effekterna av ovan nämnda turisttjänster vara så omfattande eller avvikande jämfört med det nuvarande tillståndet att de förändrar nationalparkens karaktär eller förhållandena där i betydande grad.

Hyresavtal som gäller nationalparksområdet förblir i kraft för den tid som anges i respektive avtal. Avtalens giltighetstid kan förlängas om avtalsparterna så beslutar.

Vad som i 55 § 3 mom. i naturvårdslagen föreskrivs om tryggande av vissa rättigheter, i 56 § om begränsningar i rätten att färdas, i 57 § om skötsel- och nyttjandeplaner för naturskyddsområden, i 58 § om ordningsstadgan för statliga naturskyddsområden, i 59 § om bestämning och utmärkning av gränserna för naturskyddsområden, i 60 § om införlivning av ett område i ett statligt naturskyddsområde och i 135 § om rätt till omhändertagande tillämpas också på den nationalpark som avses i denna lag.

Denna lag träder i kraft den 20 .

För att skydda ovanligt representativa myrnatur- och fågelsjöområden i södra Finland samt för att främja miljöforskningen och intresset för naturen inrättas Puurijärvi och Isosuo nationalpark i enlighet med 1923 års lag om naturskydd (71/1923) på områden som staten äger i Vittis och Kumo städer.

Vad som i 49 § i naturvårdslagen ( / ) föreskrivs om verksamhet som är förbjuden och vad som i 50 och 51 § i den lagen föreskrivs om undantag från fridlysningsbestämmelserna tillämpas också på den nationalpark som avses i denna lag.

Trots nationalparkens fridlysningsbestämmelser är det tillåtet att vidta åtgärder för restaurering av fågelvatten i Puurijärvi.

Vad som i 55 § 3 mom. i naturvårdslagen föreskrivs om tryggande av vissa rättigheter, i 56 § om begränsningar i rätten att färdas, i 57 § om skötsel- och nyttjandeplaner för naturskyddsområden, i 58 § om ordningsstadgan för statliga naturskyddsområden, i 59 § om bestämning och utmärkning av gränserna för naturskyddsområden, i 60 § om införlivning av ett område i ett statligt naturskyddsområde och i 135 § om rätt till omhändertagande tillämpas också på den nationalpark som avses i denna lag.

Denna lag träder i kraft den 20 .

För att skydda en representativ arkipelag i en av våra stora sjöar och därtill hörande strand- och skogsnatur, för att främja miljöforskningen och intresset för naturen samt med tanke på rekreation i naturen och friluftsliv inrättas Päijänne nationalpark i enlighet med 1923 års lag om naturskydd (71/1923) på områden som staten äger i Padasjoki, Asikkala och Sysmä kommuner.

Vad som i 49 § i naturvårdslagen ( / ) föreskrivs om verksamhet som är förbjuden och vad som i 50 och 51 § i den lagen föreskrivs om undantag från fridlysningsbestämmelserna tillämpas också på den nationalpark som avses i denna lag.

Vad som i 55 § 3 mom. i naturvårdslagen föreskrivs om tryggande av vissa rättigheter, i 56 § om begränsningar i rätten att färdas, i 57 § om skötsel- och nyttjandeplaner för naturskyddsområden, i 58 § om ordningsstadgan för statliga naturskyddsområden, i 59 § om bestämning och utmärkning av gränserna för naturskyddsområden, i 60 § om införlivning av ett område i ett statligt naturskyddsområde och i 135 § om rätt till omhändertagande tillämpas också på den nationalpark som avses i denna lag.

Denna lag träder i kraft den 20 .

För att skydda den nyländska ödemarken med sjöar, bergsskogar, lundar, myrar, bäckar och klippsprång och för utfärder, undervisning och forskning inrättas Noux nationalpark i enlighet med 1923 års lag om naturskydd (71/1923) på områden som staten äger i Vichtis och Kyrkslätts kommuner samt i Esbo stad.

Vad som i 49 § i naturvårdslagen ( / ) föreskrivs om verksamhet som är förbjuden och vad som i 50 § 1 mom. 1–5, 7–9 och 11 punkten, 50 § 2–4 mom. och 51 § i den lagen föreskrivs om undantag från fridlysningsbestämmelserna tillämpas också på den nationalpark som avses i denna lag.

Vad som i 55 § 3 mom. i naturvårdslagen föreskrivs om tryggande av vissa rättigheter, i 56 § om begränsningar i rätten att färdas, i 57 § om skötsel- och nyttjandeplaner för naturskyddsområden, i 58 § om ordningsstadgan för statliga naturskyddsområden, i 59 § om bestämning och utmärkning av gränserna för naturskyddsområden, i 60 § om införlivning av ett område i ett statligt naturskyddsområde och i 135 § om rätt till omhändertagande tillämpas också på den nationalpark som avses i denna lag.

Denna lag träder i kraft den 20 .

För att skydda en i södra Finland exceptionellt representativ myrnatur, för att bevara arterna på myrarna och i deras randskogar samt med tanke på utfärder, undervisning och forskning inrättas Valkmusa nationalpark i enlighet med 1923 års lag om naturskydd (71/1923).

Vad som i 49 § i naturvårdslagen ( / ) föreskrivs om verksamhet som är förbjuden och vad som i 50 och 51 § i den lagen föreskrivs om undantag från fridlysningsbestämmelserna tillämpas också på den nationalpark som avses i denna lag.

Vad som i 55 § 3 mom. i naturvårdslagen föreskrivs om tryggande av vissa rättigheter, i 56 § om begränsningar i rätten att färdas, i 57 § om skötsel- och nyttjandeplaner för naturskyddsområden, i 58 § om ordningsstadgan för statliga naturskyddsområden, i 59 § om bestämning och utmärkning av gränserna för naturskyddsområden, i 60 § om införlivning av ett område i ett statligt naturskyddsområde och i 135 § om rätt till omhändertagande tillämpas också på den nationalpark som avses i denna lag.

Denna lag träder i kraft den 20 .

Till sådana skyddsområden som hör till Vänskapens park och som avses i 1923 års lag om naturskydd (71/1923) avsätts i Kuhmo stad

Vad som i 49 § i naturvårdslagen ( / ) föreskrivs om verksamhet som är förbjuden och vad som i 50 och 51 § i den lagen föreskrivs om undantag från fridlysningsbestämmelserna tillämpas också på de naturskyddsområden som avses i 2 § i denna lag.

Trots vad som föreskrivs i 49 § 1 mom. 5 punkten i naturvårdslagen har de som har sin hemkommun i det område där naturskyddsområdet är beläget rätt att i sin hemkommun i enlighet med jaktlagen (615/1993) jaga

1) inom Palonen och Maariansärkät naturskyddsområde,

2) inom Lentua naturskyddsområde, med undantag av de holmar som är belägna inom området,

3) älg och småvilt inom Elimyssalo naturskyddsområde, med undantag av området vid Elimysjärvi.

Forststyrelsen kan i enlighet med 52 § 5 mom. i naturvårdslagen ge tillstånd till malmletning i naturskyddsområdena.

Vad som i 55 § 3 mom. i naturvårdslagen föreskrivs om tryggande av vissa rättigheter, i 56 § om begränsningar i rätten att färdas, i 57 § om skötsel- och nyttjandeplaner för naturskyddsområden, i 58 § om ordningsstadgan för statliga naturskyddsområden, i 59 § om bestämning och utmärkning av gränserna för naturskyddsområden, i 60 § om införlivning av ett område i ett statligt naturskyddsområde och i 135 § om rätt till omhändertagande tillämpas också på de naturskyddsområden som avses i 2 § i denna lag.

Denna lag träder i kraft den 20 .

För att skydda sådana delar av fjäll-, skogs- och myrnaturen i nordöstra Finland som bevarat sitt naturtillstånd och sin vildmarkskaraktär samt för miljöforskningen och för att främja intresset för naturen inrättas Valtavaara och Pyhävaara naturskyddsområde i enlighet med 1923 års lag om naturskydd (71/1923) på områden som staten äger i Kuusamo kommun.

Vad som i 49 § i naturvårdslagen ( / ) föreskrivs om verksamhet som är förbjuden och vad som i 50 och 51 § i den lagen föreskrivs om undantag från fridlysningsbestämmelserna tillämpas också på det naturskyddsområde som avses i denna lag.

I naturskyddsområdet är det, trots vad som föreskrivs i 49 § 1 mom. 5 punkten i naturvårdslagen, tillåtet att jaga i enlighet med jaktlagen (615/1993).

Utöver vad som föreskrivs i 50 § 1 mom. 6 punkten i naturvårdslagen är det i naturskyddsområdet tillåtet att tillfälligt slå läger och göra upp öppen eld i anslutning till renskötsel.

Forststyrelsen kan i enlighet med 52 § 5 mom. i naturvårdslagen ge tillstånd till malmletning i naturskyddsområdet.

Vad som i 55 § 3 mom. i naturvårdslagen föreskrivs om tryggande av vissa rättigheter, i 56 § om begränsningar i rätten att färdas, i 57 § om skötsel- och nyttjandeplaner för naturskyddsområden, i 58 § om ordningsstadgan för statliga naturskyddsområden, i 59 § om bestämning och utmärkning av gränserna för naturskyddsområden, i 60 § om införlivning av ett område i ett statligt naturskyddsområde och i 135 § om rätt till omhändertagande tillämpas också på det naturskyddsområde som avses i denna lag.

Denna lag träder i kraft den 20 .

För att skydda sådana delar av fjäll-, skogs- och myrnaturen i östra och norra Finland som bevarats i naturtillstånd och är ödemarksartade samt för miljöforskningen och för att främja intresset för naturen inrättas Jonkerinsalo, Siikavaara, Mustanrinnantunturi och Pitsloma naturskyddsområden i enlighet med 1923 års lag om naturskydd (71/1923) på områden som staten äger i Kuhmo stad och i Puolanka, Pudasjärvi, Taivalkoski, Posio och Kittilä kommuner.

Vad som i 49 § i naturvårdslagen ( / ) föreskrivs om verksamhet som är förbjuden och vad som i 50 och 51 § i den lagen föreskrivs om undantag från fridlysningsbestämmelserna tillämpas också på de naturskyddsområden som avses i denna lag.

I naturskyddsområdena är det, trots vad som föreskrivs i 49 § 1 mom. 5 punkten i naturvårdslagen, tillåtet att jaga i enlighet med jaktlagen (615/1993).

Forststyrelsen kan i enlighet med 52 § 5 mom. i naturvårdslagen ge tillstånd till malmletning i naturskyddsområdena.

Vad som i 55 § 3 mom. i naturvårdslagen föreskrivs om tryggande av vissa rättigheter, i 56 § om begränsningar i rätten att färdas, i 57 § om skötsel- och nyttjandeplaner för naturskyddsområden, i 58 § om ordningsstadgan för statliga naturskyddsområden, i 59 § om bestämning och utmärkning av gränserna för naturskyddsområden, i 60 § om införlivning av ett område i ett statligt naturskyddsområde och i 135 § om rätt till omhändertagande tillämpas också på de naturskyddsområden som avses i denna lag.

Denna lag träder i kraft den 20 .

För att skydda en representativ längsåskam och ett nationallandskap samt för miljö- och skogsforskningen och för att främja miljöupplysningen och intresset för naturen inrättas Punkaharju naturskyddsområde i enlighet med 1923 års lag om naturskydd (71/1923) på områden som staten äger i Nyslotts stad.

Vad som i 49 § i naturvårdslagen ( / ) föreskrivs om verksamhet som är förbjuden och vad som i 50 § 1 mom. 1–5, 7–9 och 11 punkten, 50 § 2–4 mom. och 51 § i den lagen föreskrivs om undantag från fridlysningsbestämmelserna tillämpas också på det naturskyddsområde som avses i denna lag.

I naturskyddsområdet är det, trots vad som föreskrivs i 49 § 1 mom. 2 punkten i naturvårdslagen, tillåtet att utföra undersökningar enligt lagen om fornminnen (295/1963).

Utöver vad som föreskrivs i 50 § 1 mom. 1 punkten i naturvårdslagen är det tillåtet att restaurera och iståndsätta byggnader och konstruktioner inom naturskyddsområdet.

Med avvikelse från 52 § 5 mom. i naturvårdslagen får Forststyrelsen inte ge tillstånd till malmletning i Punkaharju naturskyddsområde.

Vad som i 55 § 3 mom. i naturvårdslagen föreskrivs om tryggande av vissa rättigheter, i 56 § om begränsningar i rätten att färdas, i 57 § om skötsel- och nyttjandeplaner för naturskyddsområden, i 58 § om ordningsstadgan för statliga naturskyddsområden, i 59 § om bestämning och utmärkning av gränserna för naturskyddsområden, i 60 § om införlivning av ett område i ett statligt naturskyddsområde och i 135 § om rätt till omhändertagande tillämpas också på det naturskyddsområde som avses i denna lag.

Denna lag träder i kraft den 20 .

För att skydda delar av skogs-, myr- och småvattendragsnaturen i norra Kajanaland vilka bibehållits i naturtillstånd och alltjämt har vildmarkskaraktär och för att bevara dem så nära naturtillståndet som möjligt samt för miljöforskningsändamål och för att främja intresset för naturen inrättas Martinselkonen naturskyddsområde i enlighet med 1923 års lag om naturskydd (71/1923) i ett statsägt område i Suomussalmi kommun.

Vad som i 49 § i naturvårdslagen ( / ) föreskrivs om verksamhet som är förbjuden och vad som i 50 och 51 § i den lagen föreskrivs om undantag från fridlysningsbestämmelserna tillämpas också på det naturskyddsområde som avses i denna lag.

I naturskyddsområdet har, trots vad som föreskrivs i 49 § 1 mom. 5 punkten i naturvårdslagen, de som har sin hemkommun i det område där naturskyddsområdet är beläget, och om viltbestånden det tillåter även andra, oberoende av hemkommun, rätt att jaga älg och småvilt.

Rätt till sådant avlägsnande av individer av viltarter som avses i 51 § 1 mom. 3 punkten i naturvårdslagen har i Martinselkonen naturskyddsområde dessutom delägarna i de renbeteslag som är verksamma i naturskyddsområdet och de personer som tillståndshavaren särskilt har utsett för ändamålet, oberoende av deras hemkommun.

Forststyrelsen kan i enlighet med 52 § 5 mom. i naturvårdslagen ge tillstånd till malmletning i naturskyddsområdet.

Vad som i 55 § 3 mom. i naturvårdslagen föreskrivs om tryggande av vissa rättigheter, i 56 § om begränsningar i rätten att färdas, i 57 § om skötsel- och nyttjandeplaner för naturskyddsområden, i 58 § om ordningsstadgan för statliga naturskyddsområden, i 59 § om bestämning och utmärkning av gränserna för naturskyddsområden, i 60 § om införlivning av ett område i ett statligt naturskyddsområde och i 135 § om rätt till omhändertagande tillämpas också på det naturskyddsområde som avses i denna lag.

Denna lag träder i kraft den 20 .

För att i södra Österbotten skydda myrnatur som bibehållits i naturtillstånd och för att främja miljöforskningen och intresset för naturen inrättas Levaneva naturskyddsområde i enlighet med 1923 års lag om naturskydd (71/1923) på statsägda områden i Kurikka stad och Laihela kommun.

Vad som i 49 § i naturvårdslagen ( / ) föreskrivs om verksamhet som är förbjuden och vad som i 50 och 51 § i den lagen föreskrivs om undantag från fridlysningsbestämmelserna tillämpas också på det naturskyddsområde som avses i denna lag.

I naturskyddsområdet är det, trots vad som föreskrivs i 49 § 1 mom. 5 punkten i naturvårdslagen, tillåtet att jaga älg.

Vattenståndet i den konstgjorda sjön Kivi- och Levalampi får regleras på det sätt som anges i villkoren för regleringstillståndet.

Forststyrelsen kan i enlighet med 52 § 5 mom. i naturvårdslagen ge tillstånd till malmletning inom naturskyddsområdet.

Vad som i 55 § 3 mom. i naturvårdslagen föreskrivs om tryggande av vissa rättigheter, i 56 § om begränsningar i rätten att färdas, i 57 § om skötsel- och nyttjandeplaner för naturskyddsområden, i 58 § om ordningsstadgan för statliga naturskyddsområden, i 59 § om bestämning och utmärkning av gränserna för naturskyddsområden, i 60 § om införlivning av ett område i ett statligt naturskyddsområde och i 135 § om rätt till omhändertagande tillämpas också på det naturskyddsområde som avses i denna lag

Denna lag träder i kraft den 20 .

För att i gränslandet mellan norra Savolax och Kajanaland skydda naturen med dess skogar, myrar och små vattendrag, som bevarats så gott som i naturtillstånd och som är ödemarksartad, samt för att bevara habitaten för hotade organismer, vilket allt utgör en del av skyddet av biologisk mångfald i vårt land, inrättas Talaskangas naturskyddsområde i enlighet med 1923 års lag om naturskydd (71/1923) på statsägd mark i Sonkajärvi och Vieremä kommuner och i Kajana stad. Området tjänar också natur- och miljöforskningen samt undervisningen.

Vad som i 49 § i naturvårdslagen ( / ) föreskrivs om verksamhet som är förbjuden och vad som i 50 och 51 § i den lagen föreskrivs om undantag från fridlysningsbestämmelserna tillämpas också på det naturskyddsområde som avses i denna lag.

Trots vad som föreskrivs i 49 § 1 mom. 5 punkten i naturvårdslagen är det tillåtet att i naturskyddsområdet jaga älg och småvilt.

Forststyrelsen kan i enlighet med 52 § 5 mom. i naturvårdslagen ge tillstånd till malmletning i naturskyddsområdet.

Vad som i 55 § 3 mom. i naturvårdslagen föreskrivs om tryggande av vissa rättigheter, i 56 § om begränsningar i rätten att färdas, i 57 § om skötsel- och nyttjandeplaner för naturskyddsområden, i 58 § om ordningsstadgan för statliga naturskyddsområden, i 59 § om bestämning och utmärkning av gränserna för naturskyddsområden, i 60 § om införlivning av ett område i ett statligt naturskyddsområde och i 135 § om rätt till omhändertagande tillämpas också på det naturskyddsområde som avses i denna lag.

Denna lag träder i kraft den 20 .