Vägskatt för tunga lastbilar

Till staten ska i enlighet med denna lag betalas vägskatt för användning av lastbil på väg i Finland.

Denna lag tillämpas inte på sådana vägar eller vägavsnitt på vilka det för användningen av lastbil tas ut andra kostnadsbaserade vägavgifter eller vägtullar för finansiering av väghållningen.

Om inte något annat föreskrivs i denna lag, iakttas i fråga om uppbörden av vägskatt lagen om skatteuppbörd (11/2018), samt lagen om skattetillägg och förseningsränta (1556/1995) och lagen om säkerställande av indrivningen av skatter och avgifter (395/1973).

Om inte något annat föreskrivs i denna lag, iakttas i fråga om registrering, användning och utlämning av beskattningsuppgifter vad som föreskrivs i lagen om transportservice (320/2017).

I denna lag avses med

1) lastbil enligt fordonslagen (1090/2002) lastbil som ingår i kategori N3 eller N3 G och vars totalmassa överstiger 12 000 kilogram,

2) fordonskombination en kombination av lastbil och släpvagn vars största tillåtna totalmassa överstiger 12 000 kilogram och vars släpvagn är avsedd för godstransport,

3) utsläppsklass den utsläppsklass enligt Europeiska unionens lagstiftning som gällde vid tidpunkten för det första ibruktagandet,

4) användningsperiod den tidsperiod på 1, 7, 30 eller 365 dagar under vilken lastbilen får användas på väg, och

5) väg sådan väg som avses i 2 § 1 punkten i vägtrafiklagen (729/2018).

Befriade från vägskatt är försvarsmaktens fordon, räddningsfordon och museifordon samt fordon som med stöd av internationella konventioner som är bindande för Finland i sin tur är befriade från den skatt som avses i denna lag.

Den skattepliktiga användningen börjar när den anmälda användningsperioden inleds eller den dag då lastbilen används på väg, beroende på vilken tidpunkt som inträffar först.

Skatten ska betalas av lastbilens innehavare.

Om en lastbil har använts utan innehavarens eller ägarens tillstånd, är den skattskyldig i vars användning lastbilen anses ha varit.

Om innehavaren försummar att betala skatt, kan skatten tas ut av lastbilens ägare.

Om det finns fler än en skattskyldig, ansvarar de solidariskt för att skatten betalas.

Skatteplikten och ansvaret för skatten fastställs när den skattepliktiga användningen inleds.

Skatten ska betalas enligt användningsperiod på grundval av lastbilens utsläppsklass och lastbilens eller fordonskombinationens axelantal enligt skattetabellen i bilagan. Skatten på en fordonskombination fastställs på basis av det största axelantalet under användningsperioden.

Om lastbilens utsläppsklass inte är känd, uppbärs skatten enligt klassen Euro 0.

Storleken på den skatt som ska betalas påverkas inte av att lastbilen ställs av, slutgiltigt avförs ur det finländska trafik- och transportregistret, slutar användas tidigare än vad som uppgetts i anmälan, byter innehavare eller ägare eller det uppstår andra hinder för användningen.

Den skattskyldige ska till Transport- och kommunikationsverket anmäla de uppgifter som behövs för beskattningen av en skattepliktig lastbil som används på väg.

Innan den skattepliktiga användningen av en lastbil inleds i Finland, ska den skattskyldige eller dennes företrädare uppge:

1) lastbilens innehavare och ägare, innehavarens företrädare samt deras kontaktuppgifter,

2) lastbilens användningsperiod och när perioden inleds,

3) uppgifter som specificerar lastbilen, utsläppsklass, antal axlar samt fordonskombinationens största antal axlar under användningsperioden,

4) anmälarens uppgifter.

Den skattskyldige ska utan dröjsmål anmäla, om de uppgifter som avses i 2 mom. 1 punkten förändras under användningsperioden. Om uppgifterna i 2 mom. 3 punkten förändras under användningsperioden genom att den vägskatt som ska betalas höjs, ska den skattskyldige lämna en anmälan om den nya användningsperioden innan användningen av fordonet eller fordonskombinationen på väg fortsätter. Om den skattepliktiga användningen av en lastbil fortsätter efter den angivna användningsperioden, ska den skattskyldige lämna en anmälan om den nya perioden innan den tidigare perioden går ut.

Transport- och kommunikationsverket får meddela närmare föreskrifter om hur uppgifter ska lämnas och om andra förfaranden vid anmälan.

Transport- och kommunikationsverket påför vägskatt genast när den skattskyldige har lämnat anmälan om användningsperiod eller när verket annars fått uppgifter som påverkar beskattningen.

I fråga om solidariskt ansvariga skattskyldiga debiteras skatten hos den person som först har antecknats som lastbilens ägare eller innehavare. Om skatten inte kan uppbäras hos den som först har antecknats som skattskyldig eller om det finns något annat särskilt skäl att ändra debiteringen, ska skatten debiteras hos någon annan solidariskt ansvarig skattskyldig.

Skatten påförs utan att den skattskyldige hörs, om skatten påförs med stöd av den skattskyldiges anmälan.

Vägskatten ska betalas senast 30 dagar efter det att den skattepliktiga användningen inleddes.

Skatten ska betalas till en penninginrättning eller till ett verksamhetsställe som tar emot betalningar med iakttagande av lagen om skatteuppbörd. Transport- och kommunikationsverket kan bestämma om andra godtagbara betalningssätt. I samband med betalningen ska anges referensnumret för det beskattningsbeslut som betalningen hänför sig till. Har skatten betalats med bristfälliga eller oriktiga betalningsuppgifter, hänförs betalningen inte till skatten i fråga utan särskild begäran.

Om fordonsskatten inte betalas inom den tid som anges i 1 mom., uppbärs hos den skattskyldige förseningsränta som räknas ut enligt grunderna i lagen om skattetillägg och förseningsränta.

En påföljdsavgift på 1 500 euro tas ut av en skattskyldig som använder en lastbil på väg utan att ha anmält användningen eller om lastbilen används vid andra tidpunkter än under den angivna användningsperioden. En påföljdsavgift tas också ut, om de uppgifter som avses i 8 § är felaktiga och skatten till följd av det inte har burits upp eller har burits upp hos fel skattskyldig.

Påföljdsavgiften fastställs med iakttagande av det efterbeskattningsförfarande som föreskrivs i 14 §.

Utöver de uppgifter som används vid verkställandet av beskattningen och de uppgifter som behövs för skattebetalningen kan i beskattningsbeslutet antecknas uppgifter om obetalda tidigare vägskatter för samma lastbil, påföljdsavgifter och på dessa beräknade dröjsmålspåföljder samt uppgifter om hos vem skatten för tiden i fråga har debiterats.

En skattskyldige som inte har fått något beskattningsbeslut, ska begära ett sådant av Transport- och kommunikationsverket så att skatten kan betalas på förfallodagen.

Om det finns skäl att befara att mottagarens adress är oriktig, kan handlingen sändas som bevislig delgivning. Om inte annat visas, anses delgivningen av en handling ha skett den sjunde dagen efter det att verket har lämnat handlingen till befordran av posten eller någon annan avtalspartner som handhar liknande uppgifter.

På beskattningsbeslutet tillämpas inte 44 och 45 § i förvaltningslagen (434/2003).

Om skatt har lämnats odebiterad eller debiterats till för lågt belopp, kan beskattningen rättas inom tre år efter den tidpunkt då skatten debiterades eller borde ha debiterats.

Trots den tid som föreskrivs i 1 mom. kan Transport- och kommunikationsverkets beslut som gäller ändring av beskattning rättas inom 60 dagar räknat från den dag då den som har rätt att söka ändring fick kännedom om verkets beslut.

Om vägskatten helt eller delvis har lämnats odebiterad eller den har återburits till för stort belopp med anledning av att anmälan eller annan uppgift eller handling är bristfällig, missvisande eller oriktig, ska Transport- och kommunikationsverket påföra den skattskyldige den skatt som inte har påförts av de orsaker som nämns ovan för betalning (efterbeskattning).

Innan efterbeskattning verkställs ska den skattskyldige beredas tillfälle att avge bemötande i saken.

Efterbeskattning ska verkställas senast tre år efter utgången av det år för vilket skatten borde ha debiterats.

Om vägskatten har debiterats till ett för stort belopp, ska Transport- och kommunikationsverket rätta debiteringen till den skattskyldiges fördel.

I fråga om beslut som meddelats med stöd av denna lag får omprövning begäras. Rätt att begära omprövning har den skattskyldige eller någon annan part och på statens vägnar den statliga intressebevakaren.

Tidsfristen för begäran om omprövning är tre år från den tidpunkt då skatten debiterades eller då den borde ha debiterats eller då beslut om rättelse fattades, dock alltid minst 60 dagar från delfåendet av beslutet. För den statliga intressebevakaren är tidsfristen sex månader från det att beskattningsbeslutet fattades.

En begäran om omprövning ska behandlas utan ogrundat dröjsmål.

Om inte något annat föreskrivs i denna lag, tillämpas på begäran om omprövning i övrigt förvaltningslagen.

Ett beslut som har meddelats med anledning av en begäran om omprövning får överklagas genom besvär hos Helsingfors förvaltningsdomstol. Besvärsrätt har den skattskyldige eller någon annan part och på statens vägnar den statliga intressebevakaren.

För den skattskyldige och andra parter är besvärstiden tre år från den tidpunkt då skatten debiterades eller då den borde ha debiterats eller då beslut om återbetalning av skatten fattades, dock alltid minst 60 dagar från delfåendet av omprövningsbeslutet. För den statliga intressebevakaren är besvärstiden 30 dagar från det att omprövningsbeslutet fattades.

Utöver vad som i 34 § 2 mom. i förvaltningsprocesslagen (586/1996) föreskrivs om avgörande av ett ärende utan att en part hörs, kan besvär som anförts av den skattskyldige eller av någon annan part avgöras utan att den statliga intressebevakaren hörs, om skattebeloppet med anledning av besvären kan ändras med högst 6 000 euro och om ärendet inte lämnar rum för tolkning och inte är oklart.

Ett beslut av förvaltningsdomstolen får överklagas genom besvär bara om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd.

Besvär ska anföras inom 60 dagar från delfåendet av förvaltningsdomstolens beslut. Besvärsrätt har den som med stöd av 16 § får yrka rättelse av beskattningen.

Om skatt med anledning av sökande av ändring eller rättelse har avlyfts eller sänkts, ska till vederbörande återbetalas det överskjutande beloppet jämte årlig ränta från skattebetalningsdagen enligt lagen om skatteuppbörd.

Om skatt påförs eller skattens belopp höjs med anledning av sökande av ändring, driver Transport- och kommunikationsverket in skatten jämte förseningsränta enligt lagen om skattetillägg och förseningsränta.

Statens intresse i ärenden som gäller ändringssökande och rättelse bevakas av Transport- och kommunikationsverkets skatteombud.

Den statliga intressebevakaren hörs och delges ett beslut genom att intressebevakaren ges tillfälle att ta del av beslutet och de handlingar som ligger till grund för det.

Om det råder olika åsikter vid avgörandet av ett ärende som har överklagats med stöd av denna lag, gäller som beslut den åsikt som flertalet ska anses ha omfattat. Vid lika röstetal vinner den åsikt som är fördelaktigast för den skattskyldige eller, om denna grund inte kan tillämpas, den åsikt som ordföranden har omfattat.

En skattskyldig eller en annan person som ansvarar för skatten är skyldig att betala skatt som förfallit till betalning oberoende av om ändring i skatten söks eller inte.

Om inte annat föreskrivs i denna lag ska Transport- och kommunikationsverket svara för verkställande av beskattningen, skatteuppbörd, skattekontroll och andra myndighetsuppgifter som föreskrivs i denna lag.

Transport- och kommunikationsverket kan avtala om att uppgifter av biträdande art i anslutning till skatteuppbörden kan överföras till andra än myndigheter. När det gäller lastbilar registrerade på Åland sköts uppgifterna av biträdande art av Statens ämbetsverk på Åland. I uppgifter av biträdand e art ingår att förmedla information till skattskyldiga om innehållet i lagstiftningen och anvisningarna om vägskatt, lämna uppgifter som gäller beskattningen av lastbilar ur trafik- och transportregistret samt ta emot de skattskyldigas deklarationer, registrera dem och vidarebefordra dem till skattemyndigheten. På den som sköter uppgifter av biträdande art tillämpas bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar vid skötseln av uppdraget i fråga. Bestämmelser om skadeståndsansvar finns i skadeståndslagen (412/1974). Uppgifter som innebär utövande av beslutandemakt i fråga om beskattningen sköts inte som uppdrag av biträdande art. Ett avtal om uppgifter av biträdande art inverkar inte på de uppgifter som åligger Transport- och kommunikationsverket eller på myndighetens skyldigheter.

Tillsynen över vägskatter ankommer på Transport- och kommunikationsverket samt polis-, gränsbevaknings- och tullmyndigheterna. De myndigheter som anges i lagen ska övervaka att det på vägarna inte används sådana fordon som är belagda med vägskatt som anmälts för användning i Finland eller för vilka skatt som förfallit till betalning är obetald. Polisen, Gränsbevakningsväsendet och Tullen ska lämna en anmälan till Transport- och kommunikationsverket, om det på vägen har iakttagits ett fordon som ska påföras en påföljdsavgift enligt 11 §.

För att utöva tillsynen får tillsynsmyndigheterna fotografera eller filma fordon som är i trafik. Fotograferingen eller filmningen kan också ske automatiskt, och den kan vara fortlöpande eller ske vid upprepade tillfällen. Utrymmen som används för boende av permanent natur får dock inte fotograferas eller filmas.

Om skatten eller påföljdsavgiften inte har betalts inom utsatt tid, får lastbilen inte användas i trafik (användningsförbud). Lastbilen får inte heller användas i trafik trots att det övergått till en annan ägare eller innehavare än den skattskyldige. Registreringsskyltarna och registreringsintyget från en lastbil som belagts med användningsförbud kan omhändertas av tillsynsmyndigheten. Lastbilen får dock med skriftligt tillstånd av polis-, tull- eller gränsbevakningsmyndigheten köras till ett i tillståndet bestämt ställe för förvaring.

Användningsförbudet upphör när den debiterade skatten eller påföljdsavgiften har betalts helt och hållet.

Transport- och kommunikationsverket kan av synnerligen vägande skäl helt eller för en bestämd tid återkalla ett användningsförbud eller bestämma att användningsförbud inte ska tillämpas på lastbilen. Användning av lastbilen kan tillåtas bara

1) om en domstol har beslutat om inledning av skuldsanering eller skuldreglering i fråga om den som lämnat skatten obetald, eller

2) om det kan anses att lastbilens ägare eller innehavare inte har känt till och inte har kunnat känna till att skatten är obetald och det med beaktande av omständigheterna kan anses vara oskäligt att förbjuda att lastbilen används.

Om uppgifter om försummad skattebetalning har varit tillgängliga för lastbilens köpare i ett register, återkallas användningsförbudet inte utan särskilda skäl.

Har vägskatt debiterats en skattskyldig som avses i 6 § 2 mom., medför detta inte användningsförbud för ägaren eller innehavaren på grund av obetald skatt.

Har ett förhållande eller en åtgärd getts sådan rättslig form som inte motsvarar sakens egentliga natur eller syftemål, ska vid beskattningen förfaras som om den riktiga formen hade använts i saken.

Om det är uppenbart att vid beskattningen bör förfaras så som avses i 1 mom., ska vid verkställandet av beskattningen alla omständigheter som kan påverka sakens bedömning prövas omsorgsfullt samt den skattskyldige beredas möjlighet att lämna utredning om de konstaterade sakförhållandena. Lämnar den skattskyldige då inte utredning om att den rättsliga form som har getts förhållandet eller åtgärden motsvarar sakens egentliga natur eller syftemål eller att åtgärden inte uppenbart har vidtagits i syfte att uppnå befrielse från skatt, ska vid verkställandet av beskattningen förfaras så som avses i 1 mom.

Transport- och kommunikationsverket kan på ansökan och på de villkor som det bestämmer helt eller delvis bevilja befrielse från betalning av vägskatt och påföljdsavgift som betalats eller ska betalas, jämte ränta, om det vore uppenbart oskäligt att ta ut dessa till fullt belopp.

Transport- och kommunikationsverket kan på grund av exceptionella omständigheter oberoende av sökanden, väsentligt nedsatt skattebetalningsförmåga eller andra särskilda skäl på ansökan bevilja uppskov med betalning av skatt. Uppskovet beviljas på villkor att säkerhet till ett belopp motsvarande uppskovsbeloppet ställs för betalningen. Uppskov kan emellertid beviljas utan krav på säkerhet om det belopp som ska betalas är ringa eller uppskovstiden är kort eller av andra särskilda skäl. På skatt med vars betalning uppskov har beviljats tas ut ränta enligt vad som bestäms i 4 § i lagen om skattetillägg och förseningsränta. Uppskov kan dock beviljas utan ränta om det vore uppenbart oskäligt att ta ut ränta.

Finansministeriet kan överta avgörandet av ett principiellt viktigt ärende som behandlas vid Transport- och kommunikationsverket.

Transport- och kommunikationsverket eller finansministeriet har rätt att av andra skattemyndigheter få nödvändiga uppgifter för att kunna avgöra ett ärende.

Vägskatten kan efterskänkas vid mindre, oavsiktliga fel vid betalningen eller av något annat särskilt skäl.

Uppgifter som gäller vägskatt och påföljdsavgift är offentliga med undantag av handlingar som gäller ansökningar om skattelättnad och betalningsuppskov samt ansökningar om befrielse från användningsförbud med tillhörande handlingar.

Transport- och kommunikationsverket kan utfärda intyg över att vägskatt och påföljdsavgift för lastbilen inte är obetald. För intyget tas ut en avgift vars storlek bestäms i lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992).

En handling som utställs ur beskattningssystemet kan undertecknas maskinellt. I handlingen ska finnas ett omnämnande om den maskinella underskriften.

Bestämmelser om straff för skattebedrägeri finns i 29 kap. 1—3 § i strafflagen (39/1889).

Denna lag träder i kraft den 20 .

För person- och paketbil som utnyttjar annan kraftkälla eller annat bränsle än motorbensin påförs drivkraftsskatt. Drivkraftsskattebeloppet per dag är

1) för personbilar (kategorierna M1 och M1 G) och bilar avsedda för två ändamål (kategori N1 ), samt för fordon vars användningssyfte på grund av obesiktigade ändringar närmast motsvarar användningssyftet för personbilar 5,5 cent för varje påbörjat hundratal kilogram totalmassa,

2) med avvikelse från bestämmelserna i 1 punkten per dag för varje påbörjat hundratal kilogram totalmassa docka) 1,5 cent om fordonets drivkraft är el, b) 0,5 cent om fordonets drivkraft är el och motorbensin, c) 4,9 cent om fordonets drivkraft är el och dieselolja, d) 3,1 cent om fordonets drivkraft är bränsle som består av metan,

3) för paketbilar (kategorierna N1 och N1 G), husbilar (kategori M1 ) och servicebilar (kategorierna M1 , N1 , N2 , N3 , M1 G, N1 G, N2 G och N3 G) 0,9 cent för varje påbörjat hundratal kilogram totalmassa.

Drivkraftsskatten för lastbilar (kategorierna N2 och N2 G) med en totalmassa på högst 12 000 kilogram är 0,6 cent för varje påbörjat hundratal kilogram totalmassa. För lastbilar (kategorierna N3 och N3 G) med en totalmassa på över 12 000 kilogram betalas drivkraftsskatt enligt skattetabell 3 i bilagan.

Skatten för fordon som är införda i registret som specialbilar är densamma som skatten för till axelantalet motsvarande fordon i kategori M eller N. För en specialbil fastställs fordonskategorin närmare enligt de fordonsklassificeringsbestämmelser som skulle tillämpas, om fordonets registreringskategori ändrades vid skatteperiodens ingång. Som bil avsedd för två ändamål anses ett fordon i kategori N1 som utöver förarsätet och sätena bredvid detta är utrustat med andra säten eller anordningar för fastgörande av säten, med undantag av sådana säten som är avsedda för tillfälligt bruk och som avses i 24 § i bilskattelagen (1482/1994) eller sådana säten som i enlighet med de vägtrafikbestämmelser som gällde före den 30 september 1998 har godkänts för paketbil. Skatten för lastbil vars drivaxel eller drivaxlar är utrustade med luftfjädring som inte har införts i trafik- och transportregistret uppbärs enligt annat fjädringssystem än luftfjädring. Som likvärdig med luftfjädring betraktas fjädring som godkänts som likvärdig enligt definitionen i punkt 1 i bilaga II till rådets direktiv 96/53/EG av den 25 juli 1996 om största tillåtna dimensioner i nationell och internationell trafik och högsta tillåtna vikter i internationell trafik för vissa vägfordon som framförs inom gemenskapen.

Bestämmelser om straff för skattebedrägeri finns i 29 kap. 1—3 § i strafflagen (39/1889).

En sådan ägare eller innehavare av ett fordon som uppsåtligen framför ett fordon för vilket fordonsskatt som förfallit till betalning är obetald, ska för fordonsskatteförseelse dömas till böter. För fordonsskatteförseelse ska också en sådan ägare eller innehavare av ett fordon dömas som överlämnat ett sådant fordon att framföras av någon annan.

Vid en fordonsskatteförseelse ska eftergift ske i fråga om anmälan, åtal och straff, om sådan tilläggsskatt som avses i 47 a § eller sådan påföljdsavgift som avses i 11 § i lagen om vägskatt för tunga lastbilar ( / ) kan påföras för samma gärning. Myndigheten ska då göra en anmälan om användningen av fordonet till Transport- och kommunikationsverket.

Denna lag träder i kraft den 20 . Om det innan lagen träder i kraft har burits upp mer skatt per dag för 2021 års skattedagar än vad som föreskrivs i denna lag, återbär Transport- och kommunikationsverket den grundlöst betalda skatten till den skattskyldige utan ansökan. På återbäringen betalas ingen ränta.

En sådan ägare eller innehavare av ett fordon som uppsåtligen framför ett fordon för vilket bränsleavgift som förfallit till betalning är obetald, ska för bränsleavgiftsförseelse dömas till böter. För bränsleavgiftsförseelse ska också en sådan ägare eller innehavare av ett fordon dömas som överlämnat ett sådant fordon att framföras av någon annan.

Vid en bränsleavgiftsförseelse ska eftergift ske i fråga om anmälan, förundersökning, åtal och straff, om sådan tilläggsskatt som avses i 47 a § i fordonsskattelagen (1281/2003) eller sådan påföljdsavgift som avses i 11 § i lagen om vägskatt för tunga lastbilar ( / ) kan påföras för samma gärning. Myndigheten ska då göra en anmälan om användningen av fordonet till Transport- och kommunikationsverket.

På lagstridigt undandragande av bränsleavgift och på försök till det tillämpas inte bestämmelserna i 29 kap. 1—3 § i strafflagen (39/1889), om en straffrättslig påföljd skulle bestämmas för samma person för vilken en administrativ påföljd av straffkaraktär har bestämts eller skulle kunna bestämmas eller för vilken personen kan bli ansvarig med stöd av bestämmelserna om skatteansvar.

Denna lag träder i kraft den 20 .

Vid en fordonsförseelse ska eftergift ske i fråga om anmälan, förundersökning, åtal och straff, om sådan tilläggsskatt som avses i 47 a § i fordonsskattelagen (1281/2003) eller sådan påföljdsavgift som avses i 11 § i lagen om vägskatt för tunga lastbilar ( / ) kan påföras för samma gärning. Myndigheten ska då göra en anmälan om användningen av fordonet till Transport- och kommunikationsverket.

Denna lag träder i kraft den 20 .

Om inte annat bestäms i någon annan lag är det avgiftsfritt att använda landsväg. För användning av en frigående färja kan dock avgift föreskrivas genom förordning av kommunikationsministeriet. Avgiften skall grunda sig på kostnaderna för användningen av färjan. Avgiften kan vara lägre än självkostnadsvärdet. Då avgift fastställs kan fordonskategori och tidpunkten för användning av färjan beaktas.

Denna lag träder i kraft den 20 .