Förenklad skattebetalning för företag

Inbetalningar och återbäringar används till betalning av skatter enligt förfallodagen från den äldsta till den senaste. Förfallodagen för en för sent deklarerad skatt som betalas på eget initiativ anses då vara den dag då skattedeklarationen lämnats in. Om skatter förfaller till betalning samma dag, används inbetalningar och återbäringar till betalning av skatterna i följande ordning:

1) de skatter och avgifter som avses i 4 § samt förskott och andra belopp som debiterats med stöd av lagen om förskottsuppbörd eller sjukförsäkringslagen (1224/2004),

2) sådana förskottsinnehållningar enligt lagen om förskottsuppbörd och sådana andra skatter som betalas på eget initiativ som har flera skattetagare,

3) avgifter enligt lagen om arbetsgivares sjukförsäkringsavgift (771/2016),

4) fastighetsskatt,

5) mervärdesskatter och andra skatter som tillfaller enbart staten,

6) försummelseavgifter enligt 22 a § i lagen om beskattningsförfarande och 39 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ,

7) återbäringar som ska återkrävas med stöd av 34 § i denna lag,

8) konjunkturdeposition,

9) Skatteförvaltningens andra fordringar.

Om ett flertal inbetalningar är tillgängliga, används de i den ordning i vilken inbetalningarna har gjorts. Om ett flertal återbäringar är tillgängliga, används de i den ordning i vilken återbäringarna har blivit tillgängliga för betalning av skatt, på det sätt som avses i 24 §. Om både inbetalning och återbäring är tillgänglig, används inbetalningen först.

En inbetalning som gjorts för betalning av skatt anses vara betald till Skatteförvaltningen den dag då

1) betalningen har debiterats betalarens konto, eller

2) betalningen har skett kontant till ett penninginstitut eller ett betalningsställe för skatter om vilket det föreskrivs separat.

Om någon uppgift om betalnings- eller debiteringsdag inte har förmedlats med betalningen, anses betalningen vara betald den dag då betalningen har bokförts på Skatteförvaltningens konto.

Betalningen är tillgänglig för betalning av skatt den dag då den med stöd av 1 eller 2 mom. anses vara betald.

Betalaren får rikta en inbetalning till betalning av en skattskyldigs alla skatter. Inbetalningen används till betalning av den skattskyldiges förfallna skatter och Skatteförvaltningens andra fordringar i enlighet med 6 §. Inbetalningen används inte till betalning av följande skatter och fordringar innan inbetalningen betalas tillbaka:

1) arvsskatt,

2) mervärdesskatt på vilken tillämpas en särskild ordning enligt 12 a kap. i mervärdesskattelagen,

3) fordran som baserar sig på ett betalningsprogram för företagssanering eller skuldsanering.

Betalaren får rikta en inbetalning till betalning av skatter av ett skatteslag.

Om betalaren riktar en inbetalning till betalning av skatter som avses i 7 §, används inbetalningen till betalning av dessa förfallna skatter i enlighet med 6 §.

Om betalaren riktar en inbetalning till betalning av ett annat skatteslag än skatter som avses i 7 §, används inbetalningen till betalning av förfallna och icke förfallna skattefordringar inom skatteslaget i fråga i enlighet med 6 §. Skatter som avses i 4 § samt förskott och andra belopp som påförts med stöd av lagen om förskottsuppbörd eller sjukförsäkringslagen samt tonnageskatt betraktas som ett enda skatteslag när en inbetalning riktas enligt skatteslag.

Om en inbetalning har riktats till betalning av skatter som avses i 3 mom. eller överlåtelseskatt, ska inbetalningen inte användas till betalning av andra skatter innan inbetalningen betalas tillbaka. Inbetalningen ska återbetalas i enlighet med 5 kap.

Avvikelse från användningsordningen för en inbetalning kan göras av särskilda skäl på grund av att den skattskyldige framställt en motiverad begäran.

Skatteförvaltningen kan med avvikelse från 16 § i sista hand eller vid återbetalning av inbetalning använda en inbetalning till betalning av fordringar som är föremål för betalningsarrangemang eller indrivning i utsökningsväg, samt i andra motsvarande situationer där det med betalaren har avtalats om avvikelse från användningsordningen eller där inbetalningen i strid med betalarens intresse skulle användas till betalning av en fordran som är föremål för indrivningsåtgärder.

Skatteförvaltningen kan med avvikelse från 16 § använda en inbetalning till betalning av fordringar innan de preskriberas.

Skatteförvaltningen betalar på yrkande av den skattskyldige, den som ansvarar för skatt eller någon annan som saken gäller tillbaka ett belopp som har betalats in, om det har betalats av misstag eller utan grund. Om yrkandet på återbetalning av inbetalningen inte godkänns, meddelar Skatteförvaltningen ett beslut i ärendet. Skatteförvaltningen kan också på eget initiativ betala tillbaka ett belopp som har betalats in utan grund efter att vid behov ha gett den som saken gäller tillfälle att lämna en utredning.

Skatteförvaltningen betalar tillbaka en obefogad inbetalning innan den preskriberas.

På det belopp som ska betalas tillbaka tillämpas bestämmelserna i 32 § 1 mom.

Om en i 2 mom. 1 eller 2 punkten avsedd återbäring vid tidpunkten för anmälan är föremål för Skatteförvaltningens kontrollåtgärd, är återbäringen tillgänglig när kontrollåtgärden har slutförts.

Till betalning av en fordran används inte

1) återbäring när motsvarande medel har betalats som utdelning ur ett konkursbo,

2) skatteåterbäring som överförs till en främmande stat,

Skatteförvaltningen kan med avvikelse från 1 mom. i sista hand använda en återbäring till betalning av fordringar som är föremål för betalningsarrangemang eller indrivning i utsökningsväg, samt i andra motsvarande situationer där det med mottagaren av återbäringen har avtalats om avvikelse från användningsordningen eller där återbäringen i strid med mottagarens intresse skulle användas till betalning av en fordran som är föremål för indrivningsåtgärder.

Krediteringsränta betalas

1) på skatt som ska betalas tillbaka enligt lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ,

2) på annan skatt som ska betalas tillbaka än sådan som avses i 1 punkten och på vilken det enligt lag ska betalas ränta när den betalas tillbaka,

3) på inbetalningar som betalas tillbaka med stöd av 20 §, dock inte på inbetalningar som uppenbart har gjorts i vinstsyfte.

På skatt som ska betalas tillbaka beräknas krediteringsränta från dagen efter den dag då skatten betalades till den dag då det belopp som ska betalas tillbaka debiteras Skatteförvaltningens konto eller används till betalning av skatt.

På en inbetalning som betalas tillbaka med stöd av 20 § eller används på det sätt som avses i 23 § 1 mom. beräknas krediteringsränta från dagen efter betalningsdagen till den dag då det belopp som ska betalas tillbaka debiteras Skatteförvaltningens konto.

En obefogad inbetalning enligt 20 § och en i 16 § 11 mom. avsedd inbetalning som riktats till betalning av säkerhet och ränta på den preskriberas fem år från utgången av det kalenderår då inbetalningen har gjorts.

Den skattskyldige, den som ansvarar för skatten och Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt får söka ändring i ett beslut som meddelats med stöd av denna lag. Den som ansvarar för skatten får söka ändring i ett beslut om användning av återbäring endast om återbäring till denne har använts till betalning av skatter som denne ansvarar för. Också någon annan som saken gäller än den skattskyldige eller den som ansvarar för skatten får söka ändring i ett beslut som med stöd av 20 eller 52 § har meddelats denne.

Den skattskyldige, den som ansvarar för skatten, någon annan som saken gäller och Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt får genom besvär överklaga ett beslut som meddelats med anledning av en begäran om omprövning hos den förvaltningsdomstol inom vars domkrets den skattskyldige, den som ansvarar för skatten eller den som saken gäller hade sin hemkommun när Skatteförvaltningen fattade sitt beslut. På ändringssökandet tillämpas vad som föreskrivs i lagen om beskattningsförfarande.

Den skattskyldige, den som ansvarar för skatten, någon annan som saken gäller och Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt får söka ändring i ett beslut av skatterättelsenämnden hos högsta förvaltningsdomstolen i stället för hos förvaltningsdomstolen, om högsta förvaltningsdomstolen beviljar tillstånd för prejudikatbesvär. På ändringssökandet tillämpas 71 a–71 d § i lagen om beskattningsförfarande.

Uppgifterna i det sammandrag som avses i 70 § delges den skattskyldige elektroniskt. Den skattskyldige anses ha fått uppgifterna i sammandraget den sjunde dagen efter utgången av den kalendermånad för vilken sammandraget har skapats.

Sammandrag ska dock delges som sådan vanlig delgivning som avses i 59 § i förvaltningslagen till fysiska personer och dödsbon som inte har gett sitt samtycke till elektronisk delgivning och som

1) inte har förts in i arbetsgivarregistret enligt 31 § i lagen om förskottsuppbörd, och

2) inte har förts in i registret över mervärdesskattskyldiga enligt 172 § i mervärdesskattelagen eller som inte bedriver annan mervärdesskattepliktig verksamhet än skogsbruk.

Om sammandraget inte kan delges genom elektroniska tjänster på grund av störningar i datakommunikationerna eller någon annan motsvarande teknisk störning, delges det som vanlig delgivning enligt 59 § i förvaltningslagen.

Skatteförvaltningen kan på eget initiativ lämna ett fel okorrigerat om felet är ringa och om det inte är till direkt ekonomisk skada för den skattskyldige eller om det belopp som den skattskyldige grundlöst har fått till godo är ringa och ett opartiskt bemötande av de skattskyldiga eller någon annan orsak inte kräver att korrigering görs.

Ett fel som avses i 72 § kan korrigeras inom tre år från utgången av det kalenderår då det sammandrag har skapats i vilket den åtgärd eller uppgift som yrkandet om korrigering gäller har antecknats eller borde ha antecknats. I andra fall kan fel korrigeras inom tre år från utgången av det kalenderår då den felaktiga åtgärden har vidtagits.

Denna lag träder i kraft den 20 . Lagens 18 § 4 mom. och 20 § 2 mom. träder dock i kraft den 1 januari 2026.

På användning och återbetalning av en inbetalning eller uppkommen återbäring som har betalats före ikraftträdandet av denna lag tillämpas efter ikraftträdandet bestämmelserna i denna lag.

På en inbetalning som har betalts före ikraftträdandet av denna lag och som används till betalning av skatt beräknas krediteringsränta enligt de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet av denna lag.

Om en inbetalning används till betalning av skatter senare än på betalningsdagen, beräknas dröjsmålsräntan till betalningsdagen för betalningen.

Om den återbäring som avses i 24 § 3 mom. i lagen om skatteuppbörd används till betalning av skatt, beräknas dröjsmålsräntan till den dag då den skattedeklaration eller rättelsedeklaration som ligger till grund för återbäringen lämnats in.

Denna lag träder i kraft den 20 .

Vid beräkning av dröjsmålsränta tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet av denna lag om som betalning av skatten används en för annan än överlåtelseskatt gjord inbetalning som betalats före denna lags ikraftträdande.