Enhetligare förfaranden för punkt- och bilbeskattning

Punktskatt ska betalas till staten i enlighet med denna lag.

Denna lag tillämpas på skatter och avgifter om vilka det föreskrivs i

1) lagen om punktskatt på flytande bränslen (1472/1994),

2) lagen om punktskatt på elström och vissa bränslen (1260/1996),

3) lagen om accis på alkohol och alkoholdrycker (1471/1994),

4) lagen om tobaksaccis (1470/1994),

5) lagen om punktskatt på läskedrycker (1127/2010),

6) lagen om accis på vissa dryckesförpackningar (1037/2004),

7) avfallsskattelagen (1126/2010),

8) lagen om oljeskyddsfonden (1406/2004).

Om en lag som nämns i 2 mom. innehåller bestämmelser som avviker från denna lag, tillämpas bestämmelserna i den lagen.

I respektive lagar om punktskatt eller accis föreskrivs det om grunderna för fastställande av skatt och om skattebelopp på punktskattepliktiga produkter.

I lagen om undantag för landskapet Åland i fråga om mervärdesskatte- och accislagstiftningen (1266/1996) föreskrivs det om undantag för landskapet Åland från bestämmelserna i denna lag.

På betalning av punktskatter, punktskattedeklaration och på fastställande, rättelse och annat beskattningsförfarande och ändringssökande som gäller punktskatter tillämpas lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ (768/2016) och på skatteuppbörd och indrivning av skatter lagen om skatteuppbörd (11/2018), om inte något annat föreskrivs i denna lag eller i en lag som nämns i 2 mom.

Punktskattepliktiga är de produkter som avses i de i 1 § 2 mom. nämnda lagarna och som tillverkas i Finland eller tas emot från andra medlemsstater i Europeiska unionen eller förs in i Finland från områden utanför unionen.

Tullen verkställer beskattningen, om produkterna förs in från ett område utanför unionen och de inte omedelbart efter införseln hänförs till ett uppskovsförfarande. På förfaranden vid betalning, återbetalning och återkrav av skatt och på andra förfaranden samt på säkerheter, skatteförhöjning, felavgift, efterbeskattning, uppgiftsskyldighet, föreläggande av vite och ändringssökande samt på sekretessen för uppgifter och utlämnande och erhållande av sekretessbelagda uppgifter tillämpas då vad som föreskrivs om tull i tullagstiftningen, om inte något annat föreskrivs i denna lag eller i respektive lag om punktskatt eller accis. Punktskatt ska dock betalas innan punktskattepliktiga produkter övergår till fri omsättning.

Vad som föreskrivs i 1 mom. tillämpas dock inte om den skattskyldige beviljas anstånd med betalningen i enlighet med artikel 110 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (tullkodexen ).

De formaliteter som anges i unionens tullbestämmelser för införsel av produkter till unionens tullområde gäller i tillämpliga delar vid införsel av punktskattepliktiga produkter till unionen från tredjeterritorier.

De formaliteter som anges i unionens tullbestämmelser för utförsel av produkter från unionens tullområde gäller i tillämpliga delar vid utförsel av punktskattepliktiga produkter från unionen till tredjeterritorier.

Skatteförvaltningen uppbär punktskatterna och svarar för skattekontroll och andra myndighetsuppgifter enligt denna lag eller respektive lag om punktskatt eller accis. Även Tullen har till uppgift att övervaka att de punktskatteskyldiga iakttar sina skyldigheter enligt vad som föreskrivs eller bestäms i syfte att säkerställa en korrekt beskattning.

I denna lag avses med

1) uppskovsförfarande ett system som tillämpas på tillverkning, bearbetning, innehav eller flyttning av punktskattepliktiga produkter under punktskatteuppskov inom unionens territorium eller via ett tredjeland eller ett tredjeterritorium, dock inte på tillverkning, bearbetning, innehav eller flyttning av sådana produkter som inte har tullstatus som unionsvaror på det sätt som definieras i artikel 5.24 i tullkodexen,

2) avsändarmedlemsstat den medlemsstat i Europeiska unionen från vilken de punktskattepliktiga produkterna avsänds,

3) destinationsmedlemsstat den medlemsstat i Europeiska unionen till vilken de punktskattepliktiga produkterna ska levereras,

4) skatteupplag en plats där punktskattepliktiga produkter tillverkas, bearbetas, innehas, tas emot eller avsänds under ett uppskovsförfarande av en godkänd upplagshavare i dennes affärsverksamhet under de särskilda villkor som fastställts av de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där skatteupplaget finns,

5) godkänd upplagshavare en fysisk eller juridisk person som av en medlemsstats behöriga myndigheter fått tillstånd att i sin affärsverksamhet tillverka, bearbeta, inneha, ta emot eller avsända punktskattepliktiga produkter i ett skatteupplag under ett uppskovsförfarande,

6) registrerad mottagare en fysisk eller juridisk person som av destinationsmedlemsstatens behöriga myndigheter fått tillstånd att i sin affärsverksamhet och på de villkor som dessa myndigheter angett, ta emot punktskattepliktiga produkter som flyttas under ett uppskovsförfarande från en annan medlemsstat eller från en importplats i Finland,

7) tillfälligt registrerad mottagare en fysisk eller juridisk person som av destinationsmedlemsstatens behöriga myndigheter fått rätt att i sin affärsverksamhet och på de villkor som dessa myndigheter angett, vid en viss tidpunkt och från en viss avsändare ta emot en viss kvantitet punktskattepliktiga produkter som flyttas under ett uppskovsförfarande från en annan medlemsstat eller från en importplats i Finland,

8) registrerad avsändare en fysisk eller juridisk person som av importmedlemsstatens behöriga myndigheter fått tillstånd att i sin affärsverksamhet och på de villkor som dessa myndigheter angett, under ett uppskovsförfarande avsända punktskattepliktiga produkter efter deras övergång till sådan fri omsättning som avses i artikel 201 i tullkodexen,

9) det datoriserade systemet ett sådant datoriserat system för elektronisk överföring av administrativa ledsagardokument samt förbättrad kontroll som avses i artikel 1 i Europaparlamentets och rådets beslut nr 1152/2003/EG om datorisering av uppgifter om förflyttningar och kontroller av punktskattepliktiga varor,

10) distansförsäljning försäljning av punktskattepliktiga produkter vilka redan frisläppts för konsumtion och köps från en annan medlemsstat av en annan person än en godkänd upplagshavare eller en registrerad eller tillfälligt registrerad mottagare som är etablerad i Finland och som inte bedriver en självständig ekonomisk verksamhet och vilka avsänds eller transporteras direkt eller indirekt till Finland av försäljaren eller för dennes räkning,

11) distansförsäljare en försäljare som säljer produkter till Finland i enlighet med 10 punkten,

12) skatterepresentant en i Finland etablerad person som en distansförsäljare har utsett och som Skatteförvaltningen har godkänt att på distansförsäljarens vägnar betala punktskatt på produkter som tagits emot i Finland,

13) innehav i kommersiellt syfte att någon annan person än en enskild person innehar punktskattepliktiga produkter och att en enskild person innehar och transporterar produkterna för annat än eget bruk i enlighet med 72 §,

14) import övergång till fri omsättning av punktskattepliktiga produkter i enlighet med artikel 201 i tullkodexen,

15) direkt leverans flyttning av punktskattepliktiga produkter så att de tas emot någon annanstans än i en godkänd upplagshavares skatteupplag eller på en registrerad mottagares mottagningsplats,

16) importplats den plats där varorna övergår till fri omsättning i enlighet med artikel 201 i tullkodexen,

17) exportplats den plats där punktskattepliktiga produkter lämnar unionens territorium,

18) exportmedlemsstat den medlemsstat där exportdeklarationen lämnas in i enlighet med artikel 263.1 i tullkodexen,

19) harmoniserade punktskattepliktiga produkter sådana produkter som nämns i punkt 11 i bilaga II till kommissionens förordning (EG) nr 684/2009 om genomförande av rådets direktiv 2008/118/EG vad gäller datoriserade förfaranden för flyttning av punktskattepliktiga varor under punktskatteuppskov.

Bestämmelserna om skatteperiod, sista inlämningsdag för skattedeklaration och betalning av skatt för skatteperioden i 11—20, 32 och 33 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ tillämpas inte, om det i samband med en övervakningsåtgärd eller annars upptäcks att en oegentlighet som avses i 11 § i denna lag har begåtts vid import, mottagande eller flyttning av produkter. Skyldigheten att betala skatt uppkommer omedelbart efter det att produkterna har tagits emot eller importerats olagligt eller oegentligheten under flyttningen annars har konstaterats.

Tidsfristen enligt 44 och 61 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ beräknas i de fall som avses i 1 mom. från utgången av det kalenderår under vilket skyldigheten att betala skatt uppkom.

Om punktskattepliktiga produkter som ska föras till ett område utanför unionen har hänförts till förfarandet för extern transitering enligt artikel 226 i tullkodexen i en annan medlemsstat och detta förfarande inte avslutas i enlighet med bestämmelserna om det, ska punktskatt betalas på produkterna, om de finns i Finland eller om det kan antas att de har konsumerats i Finland. Skattskyldig för dessa produkter är den gäldenär som avses i tullkodexen.

Punktskatten fastställs enligt de bestämmelser som gällde den dag då produkten frisläpptes för konsumtion i Finland eller skyldigheten att betala skatt annars uppkom.

För produkter som importerats från ett område utanför unionen och som inte omedelbart efter importen har hänförts till ett uppskovsförfarande, fastställs punktskatten enligt de bestämmelser som gällde den dag då tullmyndigheten godkände anmälan om produktens övergång till fri omsättning.

I sådana fall som avses i 13 § 1 mom. fastställs skatten enligt de bestämmelser som gällde den dag då produkten användes för ett skattepliktigt ändamål.

Om skattepliktiga produkter har tagits emot eller importerats i kommersiellt syfte eller annars för näringsverksamhet utan att denna lags bestämmelser om beskattning och övervakning iakttagits, fastställs skatten enligt de bestämmelser som gällde den dag då produkterna togs emot eller importerades eller oegentligheten annars konstaterades.

En godkänd upplagshavare ska för varje skatteperiod betala skatt på de produkter som har frisläppts för konsumtion under skatteperioden.

En registrerad mottagare och en skatterepresentant ska för varje skatteperiod betala skatt på de produkter som tagits emot under skatteperioden.

Den skattskyldige som avses i 13 § 1 mom. ska betala skatt på de produkter som under skatteperioden har använts för skattepliktiga ändamål. Skattedeklarationen ska lämnas in och skatten betalas med iakttagande av vad som föreskrivs i 17 § 1 mom. och 32 § 1 mom. i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ.

I andra situationer än de som avses i 1—3 punkten ska skatt betalas på de produkter som har tagits emot vid respektive tidpunkt eller på vilka skatt annars ska betalas.

Om tillståndet för en godkänd upplagshavares skatteupplag återkallas, ska upplagshavaren betala punktskatt på de produkter som finns i skatteupplaget när tillståndet upphör. Punktskatten betalas då enligt de bestämmelser som gäller dagen efter att tillståndet har upphört. Skattedeklarationen ska lämnas in och skatten betalas med iakttagande av vad som föreskrivs i 17 § 1 mom. och 32 § 1 mom. i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ. Vad som föreskrivs i detta moment ska inte tillämpas om den godkände upplagshavaren har försatts i konkurs.

Vad som i 1—5 mom. föreskrivs om beskattningsbara kvantiteter tillämpas också när den behöriga myndigheten påför skatt.

Produkter som tillverkas, bearbetas, innehas eller flyttas under ett uppskovsförfarande och produkter som hänförs till ett tullagerförfarande enligt artikel 240 eller förfarande för export enligt artikel 269 i tullkodexen är skattefria.

Bestämmelser om skattefrihet för punktskattepliktiga produkter ingår dessutom i respektive lagar om punktskatt eller accis.

För de ändamål som nämns i 1 mom. kan punktskattepliktiga produkter säljas skattefritt från ett skatteupplag. Skattefriheten kan även förverkligas genom återbetalning av punktskatten, varvid 83 § 1 mom. och 83 a § 1 mom. ska tillämpas. På den som har rätt till återbetalning tillämpas dessutom vad som föreskrivs om skattskyldiga i 59 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ.

Bestämmelser om påföljden för försummelse av anteckningsskyldigheten finns i 39 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ.

Punktskattepliktiga produkter får tillverkas, bearbetas, innehas, avsändas och tas emot inom ramen för ett uppskovsförfarande endast med stöd av tillstånd som beviljats för denna verksamhet.

Skatteförvaltningen kan på ansökan bevilja tillstånd att verka som godkänd upplagshavare, registrerad mottagare, registrerad avsändare eller skatterepresentant samt att hålla ett skatteupplag. Ansökan ska göras elektroniskt. Skatteförvaltningen kan dock av särskilda skäl godkänna att ansökan görs på något annat sätt än elektroniskt. Tillståndet ska vara i kraft när verksamheten inleds och medan den pågår.

På delgivning av tillståndsbeslut tillämpas 56 och 57 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ.

Den som fått ett tillståndsbeslut och Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt får söka ändring i beslutet. På ändringssökande tillämpas vad som föreskrivs i 62 § 5 mom. i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ.

Bestämmelser om påföljden för försummelse av skyldigheterna enligt denna paragraf finns i 39 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ.

Tillstånd att verka som godkänd upplagshavare, registrerad mottagare, registrerad avsändare eller skatterepresentant beviljas sökande som

1) inte väsentligt har försummat eller på de grunder som avses i 26 § 3 mom. i lagen om förskottsuppbörd (1118/1996) inte väsentligt kan antas försumma sina skyldigheter enligt 26 § 2 mom. i den lagen i fråga om beskattningen,

2) har uppnått myndighetsåldern och vars handlingsbehörighet inte har begränsats, om sökanden är en fysisk person, och

3) har ställt säkerhet i enlighet med 28 §.

En godkänd upplagshavare ska på yrkande av Skatteförvaltningen i syfte att trygga skattefordran ställa säkerhet för betalning av punktskatt som grundar sig på tillverkning, bearbetning eller innehav av punktskattepliktiga produkter.

En registrerad mottagare och skatterepresentant ska på yrkande av Skatteförvaltningen ställa säkerhet för betalning av punktskatt.

Bestämmelser om säkerhet som ska ställas för produkter som flyttas under ett uppskovsförfarande finns i 55 §. Bestämmelser om säkerhet som ska ställas i samband med flyttning av produkter som frisläppts för konsumtion i en annan medlemsstat finns i 9 kap.

Skatteförvaltningen bestämmer säkerhetens art och storlek. Vid prövningen av säkerhetens storlek ska tillståndssökandens tillförlitlighet, verksamhetens omfattning och lönsamhet samt sökandens soliditet, likviditet och övriga ekonomiska förutsättningar att svara för skatterna beaktas. Skatteförvaltningen kan bestämma att säkerhet ska ställas, kräva ytterligare säkerhet eller frisläppa säkerhet, om det behövs på grund av förändringar i tillståndshavarens verksamhet. Skatteförvaltningen ska då på tillståndshavarens begäran meddela denne ett beslut som gäller säkerheten.

På delgivning av i 4 mom. avsedda beslut som gäller säkerhet tillämpas 56 och 57 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ. Den som fått ett beslut som gäller säkerhet och Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt får söka ändring i beslutet. På ändringssökande tillämpas vad som föreskrivs i 62 § 5 mom. i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ.

Ett tillstånd återkallas om tillståndshavaren inte längre uppfyller förutsättningarna för beviljande av tillstånd eller om tillståndshavaren begär att tillståndet återkallas. På delgivning av beslut som gäller återkallelse av tillstånd tillämpas 56 och 57 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ. Den som fått ett beslut som gäller återkallelse av tillstånd och Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt får söka ändring i beslutet. På ändringssökande tillämpas vad som föreskrivs i 62 § 5 mom. i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ.

Skatteförvaltningen ska i god tid innan ett tillstånd återkallas underrätta tillståndshavaren om att tillståndet återkallas och ge tillståndshavaren tillfälle att lägga fram en redogörelse, om inte tillståndshavaren själv har begärt att tillståndet återkallas.

När tillståndshavaren begär återkallelse av tillståndet kan det förordnas upphöra senast sex månader efter det att ansökan lämnats in till Skatteförvaltningen.

När tillståndet har upphört att gälla frisläpper Skatteförvaltningen utan dröjsmål den säkerhet som avses i 28 §. Om det har funnits eller fortfarande finns obetald skatt från tillståndets giltighetstid eller om det finns kännedom om nya skatteförpliktelser som föranleds av den verksamhet som avses i tillståndet, ska den del av säkerheten frisläppas som inte har använts eller inte används för betalning av skatten.

Tillståndet anses upphöra om tillståndshavaren försätts i konkurs.

Skatteförvaltningen för ett sådant register över tillståndshavare och skatteupplag som förutsätts i rådets förordning (EU) nr 389/2012 om administrativt samarbete i fråga om punktskatter och om upphävande av förordning (EG) nr 2073/2004. Dessutom för Skatteförvaltningen för verkställigheten av denna lag och av lagarna om punktskatt eller accis ett register med uppgifter som behövs för punktbeskattning och återbetalning av punktskatter.

Skatteförvaltningen för ett register över de stödmottagare som avses i 98 b §. Dessutom för Skatteförvaltningen ett register över de småskaliga tillverkare som avses i 1 § 5 mom. i lagen om punktskatt på läskedrycker och i 1 § 3 mom. i lagen om accis på vissa dryckesförpackningar. Registret förs för beviljande och övervakning av stöd som avses i kommissionens förordning (EU) nr 1407/2013 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse. I registret antecknas den småskaliga tillverkarens namn, företags- och organisationsnummer, kontaktuppgifter, kvantiteten punktskattepliktiga produkter som produceras under ansökningsåret samt beloppen av de stöd av mindre betydelse som andra myndigheter beviljat den småskaliga tillverkaren under ansökningsåret och de två föregående kalenderåren.

Uppgifterna i de register som avses i 1 och 2 mom. bevaras i 12 år efter det att den registrerade har avregistrerats. Uppgifterna bevaras dock minst så länge det är möjligt att göra ändringar i beskattningen till följd av ändringssökande.

Bestämmelser om elektroniskt utlämnande av uppgifter ur registret över tillståndshavare och skatteupplag till behöriga myndigheter i andra medlemsstater finns i den förordning som nämns i 1 mom.

De som bedriver punktskattepliktig verksamhet och som enligt lag ska registrera sig som skattskyldiga, stödmottagare eller småskaliga tillverkare ska göra en registreringsanmälan till Skatteförvaltningen. Registreringsanmälan ska göras innan den verksamhet som kräver registrering inleds, om inte något annat föreskrivs i denna lag eller i respektive lag om punktskatt eller accis.

Skatteförvaltningen ska utan dröjsmål underrättas om ändringar i de anmälda uppgifterna och om att den verksamhet som kräver registrering upphör.

En anmälan enligt 1 och 2 mom. ska göras elektroniskt. Skatteförvaltningen kan dock av särskilda skäl godkänna att anmälan görs på något annat sätt än elektroniskt.

Skatteförvaltningen antecknar den som registrerat sig som skattskyldig i registret från och med den tidpunkt då den punktskattepliktiga verksamheten inleds, och stödmottagaren eller en småskalig tillverkare från och med den tidpunkt då rätten till stöd uppkommer.

Skatteförvaltningen gör ändringar i registreringen eller avregistrerar den skattskyldige, stödmottagaren eller den småskaliga tillverkaren från och med den tidpunkt då den verksamhet som är en förutsättning för registrering har förändrats eller upphört.

Skatteförvaltningen ska meddela den som saken gäller ett beslut i ett ärende som gäller registrering.

På delgivning av beslut tillämpas vad som föreskrivs i 56 och 57 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ. På stödmottagare och småskaliga tillverkare tillämpas då vad som föreskrivs om skattskyldiga.

Skatteförvaltningen får meddela närmare föreskrifter om registreringsförfarandet.

Vad som i lagen om skatteuppbörd föreskrivs om återbäring och skattskyldig som mottagare av återbäring tillämpas också på sådan återbetalning som avses i denna lag eller i respektive lag om punktskatt eller accis och som grundar sig på ansökan samt på den som ansöker om sådan återbetalning.

Bestämmelser om användning och återbetalning av säkerhet som avses i 53, 74, 78 och 80 § i denna lag finns i 16 § i lagen om skatteuppbörd.

På påföljder vid dröjsmål med betalning av punktskatt som uppbärs av Tullen i enlighet med 3 § 1 mom. tillämpas lagen om skattetillägg och förseningsränta (1556/1995). Vid tillämpningen av 3 § 3 mom. i den lagen beräknas skattetillägget dock för den tidsperiod för vilken ränta enligt artikel 114.2 i tullkodexen beräknas.

På punktskatt som återbetalas betalas krediteringsränta, om punktskatten återbetalas på basis av en rättelsedeklaration, en ansökan eller ändringssökande eller på basis av ett beslut om påförande av skatt eller ett beslut om rättelse till den skattskyldiges fördel. På beloppet av en säkerhet som återbetalas betalas inte krediteringsränta, om det inte är fråga om säkerhet som avses i 53, 74, 78 eller 80 § och som till någon del har använts för betalning av skatter. Bestämmelser om beräkning av krediteringsränta finns i 37 och 38 § i lagen om skatteuppbörd.

Vad som föreskrivs i denna paragraf tillämpas även om beskattningen i övrigt verkställs enligt bestämmelserna om tull. Räntan på den punktskatt som återbetalas beräknas dock från den tidpunkt som avses i 93 § 3 mom. i tullagen.

En godkänd upplagshavare eller registrerad mottagare får under ett uppskovsförfarande ta emot punktskattepliktiga produkter genom direkt leverans, om produkterna har avsänts från ett skatteupplag i en annan medlemsstat eller från en importplats i en annan medlemsstat eller i Finland.

En godkänd upplagshavare och en registrerad mottagare ska registrera sig som användare av direkt leverans. På registreringen tillämpas vad som i 5 kap. föreskrivs om registrering som skattskyldig. Skatteförvaltningen kan av övervakningsskäl begränsa eller förbjuda användningen av direkt leverans.

En godkänd upplagshavare och en registrerad mottagare är skyldiga att lämna en mottagningsrapport enligt 64 § 1 mom. i fråga om de produkter som tagits emot genom direkt leverans.

Flyttningen av punktskattepliktiga produkter under ett uppskovsförfarande ska i situationer som avses i 51 § 1 mom. 1 och 2 punkten påbörjas när de punktskattepliktiga produkterna lämnar skatteupplaget och i de situationer som avses i 51 § 1 mom. 3 punkten när produkterna övergår till fri omsättning enligt artikel 201 i tullkodexen.

Det datoriserade systemet används inte vid flyttning av andra än harmoniserade punktskattepliktiga produkter och på flyttningen tillämpas inte bestämmelserna i 53, 58—65, 67, 68 och 70 §. Om dessa produkter under ett uppskovsförfarande flyttas mellan skatteupplag på finskt territorium ska det förenklade förfarandet enligt 66 § iakttas.

Om andra än harmoniserade punktskattepliktiga produkter förs in från ett område utanför unionen, ska den godkände upplagshavaren eller den registrerade mottagaren i tulldeklarationen om övergång till fri omsättning anteckna numret på det skatteupplag till vilket produkterna flyttas och importpartiets referensnummer.

Bestämmelser om påföljden för försummelse av skyldigheterna enligt 54, 58, 59, 62—64, 66—68 och 71 § finns i 39 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ.

Punktskatt uppbärs inte på produkter som frisläppts för konsumtion i en annan medlemsstat och som en privatperson förvärvar för eget bruk och själv transporterar till Finland.

Vid bedömningen av om de produkter som en privatperson för med sig till Finland ska anses vara avsedda för eget bruk eller för användning i kommersiellt syfte eller i annan näringsverksamhet beaktas innehavarens kommersiella status och skäl för att inneha produkterna, den plats där produkterna finns och det använda transportsättet, dokument som hänför sig till produkterna, produkternas beskaffenhet och kvantitet samt andra därmed jämförbara relevanta omständigheter.

Vid bedömningen enligt 2 mom. anses produkterna vara avsedda för användning i kommersiellt syfte, om inte privatpersonen gör sannolikt att produkterna kommer till eget bruk, när produkternas kvantitet överstiger

1) 20 liter mellanprodukter som avses i 3 § i lagen om accis på alkohol och alkoholdrycker,

2) 90 liter vin, varav högst 60 liter mousserande viner,

3) 110 liter öl,

4) 10 liter andra alkoholdrycker.

En privatperson som förvärvar produkter på annat sätt än enligt 1 mom. är skyldig att betala skatt på produkterna i enlighet med de grunder och kvantiteter som föreskrivs i respektive lagar om punktskatt eller accis. Privatpersonen ska då dessutom iaktta de bestämmelser i denna lag som gäller beskattning och övervakning av produkter som levereras i kommersiellt syfte.

Trots det som föreskrivs ovan i denna paragraf ska en privatperson som för eget bruk för med sig bränsle till Finland från en annan medlemsstat betala punktskatt och försörjningsberedskapsavgift på bränslet i enlighet med lagen om punktskatt på flytande bränslen, om det är fråga om

1) motorbränsle som förs in på något annat sätt än i motorfordonets sedvanliga bränsletank eller en reservtank som rymmer högst 10 liter per motorfordon, eller

2) flytande bränsle som används för uppvärmning och som förs in på något annat sätt än i en tankbil som används i yrkesmässig näringsverksamhet.

I de situationer som avses i 5 mom. ska en privatperson dessutom iaktta de bestämmelser i denna lag som gäller beskattning och övervakning av produkter som levereras i kommersiellt syfte.

Om en privatperson på något annat sätt än enligt 72 § eller genom distansförsäljning från en annan medlemsstat för eget bruk förvärvar punktskattepliktiga produkter som transporteras till Finland av en annan privatperson eller av en yrkesmässig näringsidkare, är den privatperson som förvärvat produkterna skattskyldig. Också den som deltagit i transporten och den som innehar produkterna i Finland blir tillsammans med den privatperson som förvärvat produkterna solidariskt ansvariga för betalning av skatten.

Punktskatt ska betalas enligt de bestämmelser som gäller den dag då produkterna levereras eller produkter som är avsedda för leverans innehas i Finland.

En privatperson som avses i 1 mom. ska innan transporten av produkterna påbörjas till Skatteförvaltningen anmäla de produkter som avsänds från den andra medlemsstaten till Finland och ställa säkerhet för betalning av punktskatterna.

Vad som i 3 mom. föreskrivs om ställande av säkerhet tillämpas dock inte när andra produkter än harmoniserade punktskattepliktiga produkter flyttas mellan Finland och en annan medlemsstat.

Den som i sådana fall som avses i 75 § 1 mom. flyttar produkter mellan Finland och en annan medlemsstat eller inom Finland så att produkterna transporteras via en annan medlemsstats territorium ska förse produkterna med ett sådant ledsagardokument som avses i kommissionens förordning (EEG) nr 3649/92 om förenklade ledsagardokument vid flyttning inom gemenskapen av punktskattepliktiga varor som redan har frisläppts för konsumtion i den avsändande medlemsstaten, och som innehåller det i 58 § 1 mom. avsedda elektroniska administrativa dokumentets relevanta uppgifter.

Den skattskyldige ska innan transporten av produkterna påbörjas till Skatteförvaltningen anmäla de produkter som avsänds från den andra medlemsstaten till Finland och ställa säkerhet för betalning av punktskatterna.

Bestämmelserna i 1 mom. och bestämmelserna om ställande av säkerhet i 2 mom. tillämpas dock inte när andra produkter än harmoniserade punktskattepliktiga produkter flyttas mellan Finland och en annan medlemsstat.

Bestämmelser om ett förfarande som ersätter ett i 1 mom. avsett ledsagardokument och som ska tillämpas när produkter som frisläppts för konsumtion regelbundet flyttas mellan Finland och en annan medlemsstat får utfärdas genom förordning av statsrådet. En förutsättning är att det i den andra medlemsstaten finns ömsesidiga bestämmelser eller föreskrifter om tillämpning av ett motsvarande förenklat förfarande.

En distansförsäljare som inte har någon skatterepresentant i Finland ska innan produkter avsänds från en annan medlemsstat till Finland anmäla produkterna till Skatteförvaltningen och ställa säkerhet för betalning av punktskatterna.

Vad som i 1 mom. föreskrivs om ställande av säkerhet tillämpas dock inte när andra produkter än harmoniserade punktskattepliktiga produkter flyttas till Finland från en annan medlemsstat.

Punktskatt uppbärs inte i Finland om punktskattepliktiga produkter som frisläppts för konsumtion fullständigt har förstörts eller oåterkalleligen gått förlorade under transporten från en annan medlemsstat till Finland. Detta förutsätter att produkterna

1) förstörts eller gått förlorade på grund av att de blivit gamla eller avdunstat eller av någon annan orsak som har samband med deras egenskaper,

2) förstörts eller gått förlorade till följd av force majeure eller eldsvåda, skada eller någon annan motsvarande oförutsedd händelse, eller

3) produkterna förstörts med tillstånd av en behörig myndighet.

Produkterna anses fullständigt ha förstörts eller oåterkalleligen ha gått förlorade om de inte kan användas som punktskattepliktiga produkter.

Om punktskattepliktiga produkter fullständigt har förstörts eller oåterkalleligen gått förlorade i Finland eller om förstöringen eller förlusten av produkterna upptäcks i Finland, ska den påvisas på ett sätt som den behöriga myndigheten godkänt. Om produkterna fullständigt har förstörts eller gått förlorade och förstöringen eller förlusten av produkterna upptäcks i en annan medlemsstat, ska den påvisas på ett sätt som de behöriga myndigheterna i medlemsstaten i fråga godkänt.

Den säkerhet som ställts enligt 28 § 2 mom., 78 § 2 mom. eller 80 § 1 mom. ska frisläppas.

Om en oegentlighet har begåtts i Finland i samband med flyttning av produkter som frisläppts för konsumtion i en annan medlemsstat, ska punktskatt uppbäras på produkterna i Finland.

Punktskatt ska också uppbäras i Finland om det inte går att avgöra var oegentligheten begåtts, men den upptäcks i Finland. Om det likväl inom tre år från den dag då de för konsumtion frisläppta punktskattepliktiga produkterna förvärvades, fastställs i vilken medlemsstat oegentligheten faktiskt begåtts, ska punktskatt uppbäras i den medlemsstaten.

Punktskatten ska betalas av den som ställt säkerhet för betalning av skatten enligt 28 § 2 mom., 78 § 2 mom. eller 80 § 1 mom. och av den som medverkat i oegentligheten.

I denna paragraf avses med oegentlighet en situation där det förfarande som avses i 78 § inte har iakttagits under flyttning av de punktskattepliktiga produkter som avses i 75 § 1 mom. eller 79 § 1 mom. och flyttningen eller en del av flyttningen av de punktskattepliktiga produkterna på grund av detta inte avslutats i enlighet med vad som föreskrivs.

Vad som föreskrivs om skatteperiod, sista inlämningsdag för skattedeklaration och betalning av skatt för skatteperioden i 11—20, 32 och 33 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ tillämpas inte, om

1) de produkter som en privatperson för med sig på det sätt som avses i 72 § anses vara avsedda för annat än eget bruk,

2) förfarandet enligt 74 § inte har iakttagits vid flyttning av produkter som avses i 74 § 1 mom.,

3) en oegentlighet enligt 82 § har begåtts.

Skyldighet att betala skatt uppkommer

1) i en situation som avses i 1 mom. 1 punkten så snart produkterna har förts in i landet,

2) i de situationer som avses i 1 mom. 2 och 3 punkten så snart produkterna har tagits emot eller förts in i landet eller en oegentlighet som begåtts under flyttningen annars har konstaterats.

Tidsfristen enligt 44 och 61 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ beräknas från utgången av det kalenderår under vilket skyldigheten att betala skatt uppkom.

Bestämmelser om påföljden för försummelse av skyldigheterna enligt 72, 74, 78 och 80 § finns i 39 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ.

En godkänd upplagshavare har rätt att på ansökan som återbetalning få den punktskatt som upplagshavaren har betalat på produkter som återförts till skatteupplaget. Återbetalning kan emellertid inte fås i fråga om sådana produkter som fullständigt förstörts eller oåterkalleligen gått förlorade på grund av att de blivit gamla eller avdunstat eller av någon jämförbar orsak som har samband med deras egenskaper.

En godkänd upplagshavare och en registrerad mottagare har rätt att på ansökan som återbetalning få den punktskatt som de har betalat på produkter som frisläppts för konsumtion och som fullständigt förstörts eller oåterkalleligen gått förlorade till följd av en oförutsedd händelse eller force majeure. Återbetalning kan emellertid inte fås om produkterna har förstörts på grund av sin beskaffenhet. En förutsättning för återbetalning är dessutom att produkterna bevisligen har förstörts fullständigt eller oåterkalleligen gått förlorade. De produkter som återbetalningen av betald skatt gäller ska förstöras under den behöriga myndighetens övervakning eller annars på ett sätt som den godkänt.

Återbetalning enligt 83 § kan sökas för en period av en kalendermånad eller ett kalenderår. Återbetalning ska sökas hos Skatteförvaltningen inom tre år från utgången av det kalenderår under vilket rätten till återbetalning uppkom.

På återbetalning tillämpas i övrigt vad som föreskrivs om punktskatt i denna lag, respektive lagar om punktskatt eller accis, lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ och i någon annan lag. På återbetalning och på den som ansöker om återbetalning tillämpas vad som i lagen om skatteuppbörd föreskrivs om återbäring och skattskyldig när den skattskyldige är mottagare av återbäring. På den som ansöker om återbetalning tillämpas dessutom vad som föreskrivs om skattskyldiga i 5, 6, 8, 9, 21, 24, 37, 38, 40—42, 45—48 och 50 §, 52 § 1 och 4 mom., 54—56, 59, 61, 66, 68, 70, 71, 73 och 80 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ.

På beloppet av den överskjutande återbetalningen ska dröjsmålsränta betalas från dagen efter den dag då återbetalningen gjordes.

Om det i samband med ansökan om återbetalning lämnas bristfälliga eller felaktiga uppgifter, tillämpas vad som i 37 och 38 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ föreskrivs om skatteförhöjning.

Tidsfristen enligt 44 och 61 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ beräknas från utgången av det kalenderår som omfattar den period som beslutet om återbetalning gäller.

Skatteförvaltningen får meddela närmare föreskrifter om förfarandet för ansökan om återbetalning.

Tullen får utföra granskningar för att övervaka att denna lag och respektive lagar om punktskatt eller accis följs. Även företrädare för andra myndigheter får närvara vid granskningen. Bestämmelserna i 39 § i förvaltningslagen ska iakttas i tillämpliga delar vid granskningen.

Den skattskyldige ska på begäran för Tullen för granskning förete sitt bokföringsmaterial, uppgifter om sitt bokföringssystem och dess kopplingar till andra system, uppgifter om interna övervakningssystem och andra för beskattningen behövliga uppgifter i begärd form. Om det material som ska granskas har förvarats i ett maskinläsbart datamedium, ska den skattskyldige på begäran ta fram materialet i läsbar skriftlig form eller i en allmänt använd lagringsform. Den skattskyldige ska också visa den som utför granskningen sitt upplag och sina övriga lokaler och utrymmen, förutsatt att de inte används för boende av permanent natur, samt ställa behövliga lokaler, utrymmen och anordningar till förfogande för granskningen och även i övrigt bistå vid granskningen.

Den som utför granskningen har rätt att föra bort material som ska granskas eller kopior av materialet från det ställe där den skattskyldige har dem i sin besittning för granskning någon annanstans, om det är möjligt utan att den skattskyldige orsakas oskälig olägenhet. Materialet ska återlämnas så snart det inte längre behövs för granskningen.

Vad som föreskrivs om skattskyldiga ovan i denna paragraf gäller i tillämpliga delar också representanter för skattskyldigas filialer i Finland och den som med stöd av denna lag eller respektive lagar om punktskatt eller accis har förvärvat punktskattepliktiga produkter skattefritt.

Var och en ska trots sekretessbestämmelserna på begäran ge Tullen uppgifter om inköp, innehav, flyttningar, försäljningar och tillverkning av punktskattepliktiga produkter.

För att övervaka att denna lag och respektive lagar om punktskatt eller accis följs eller om det behövs för beskattningen har Tullen rätt

1) att få tillträde till och granska upplag och andra lokaler där punktskattepliktiga produkter förvaras eller behandlas,

2) att stoppa och granska fordon,

3) att meddela föreskrifter om lossning, lastning, transport, mottagande, lagring och avsändande av punktskattepliktiga produkter och att förse produkternas emballage, transportmedel och upplag med lås, sigill eller något annat märke.

Utrymmen som används för boende av permanent natur får dock inte granskas.

Även företrädare för andra myndigheter får närvara vid granskning som avses i 1 mom. Bestämmelserna i 39 § i förvaltningslagen ska iakttas i tillämpliga delar vid granskningen.

Skatteförvaltningen ska meddela den som är skyldig att lämna uppgifter ett beslut, om denne vägrar att lämna de uppgifter som avses i 1 eller de produktprover som avses i 2 mom. och som Skatteförvaltningen uppmanat den uppgiftsskyldige att lämna. På delgivning av beslut till den uppgiftsskyldige tillämpas vad som i 56 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ föreskrivs om delgivning till den skattskyldige. Bestämmelser om påföljden för försummelse av uppgiftsskyldigheten finns i 39 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ.

Bestämmelser om påföljden för försummelse av anmälningsskyldigheten enligt 1 mom. i fråga om stöd som avses i 2 mom. 1 och 2 punkten finns i 39 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ.

När ett företag beviljas stöd enligt 98 a § som skatteåterbäring, ska företaget i ansökan om skatteåterbäring ange de uppgifter som avses i 3 mom. i den paragrafen. Om det är fråga om annat stöd än sådant som betalas som skatteåterbäring på ansökan, ska företaget registrera sig som stödmottagare med iakttagande av vad som föreskrivs i 5 kap. och lämna uppgifterna i samband med registreringen.

Stödmottagaren ska utan dröjsmål underrätta Skatteförvaltningen, om de uppgifter som avses i 98 a § 3 mom. har ändrats eller om företaget råkat i sådana ekonomiska svårigheter som avses i artikel 2.18 i den förordning som nämns i 98 a § 1 mom.

Uppgifterna förs in i Skatteförvaltningens register. I registret kan det göras anteckningar också om andra omständigheter som inverkar på stödet. Skatteförvaltningen får meddela närmare föreskrifter om de uppgifter som ska lämnas för beviljande av och övervakning av stöd och offentliggörande av uppgifter samt om förfarandet för anmälan av uppgifter.

På skattestöd tillämpas vad som föreskrivs om stöd i lagen om tillämpning av vissa av Europeiska unionens bestämmelser om statligt stöd (300/2001).

Om den som har levererat produkter för skattefritt ändamål eller skattefritt förvärvat produkter med stöd av denna lag eller respektive lagar om punktskatt eller accis, inte vid en granskning i efterhand kan visa att produkterna har levererats eller använts för skattefritt ändamål, ska punktskatt betalas på produkterna med iakttagande av vad som föreskrivs i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ.

Den som enligt 96 eller 98 § i denna lag eller 24 eller 30 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ är skyldig att visa och ge den behöriga myndigheten uppgifter om punktbeskattningen eller bistå vid granskning ska vidta dessa åtgärder på egen bekostnad.

Ändring i ett beslut om omhändertagande som Skatteförvaltningen fattat får sökas med iakttagande av vad som föreskrivs i 62 § 5 mom. i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ. Bestämmelser om sökande av ändring i ett beslut om omhändertagande som Tullen har fattat finns i 13 kap. i tullagen.

Omprövning av Tullens förhandsavgörande får inte begäras, utan avgörandet får överklagas genom besvär hos Helsingfors förvaltningsdomstol. I övrigt tillämpas på ändringssökande i förvaltningsdomstol vad som föreskrivs i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019). Rättsbevakaren enligt 107 § har rätt att söka ändring på statens vägnar. Omprövning av ett beslut att inte meddela förhandsavgörande får dock inte begäras och beslutet får inte heller överklagas genom besvär.

Bestämmelser om sökande av ändring i Skatteförvaltningens förhandsavgörande finns i 10 kap. i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ.

Om Tullen har uppburit punktskatten, kan den på ansökan sänka eller helt slopa betald eller påförd punktskatt, skattetillägg, förseningsränta, dröjsmålsränta eller ränta med anledning av uppskov. Lättnad kan beviljas, om

1) det med beaktande av omständigheterna vore uppenbart oskäligt att ta ut punktskatten till fullt belopp, eller

2) det gäller sådana punktskattepliktiga produkter som under en begränsad tid används för forsknings- eller utvecklingsprojekt för teknisk utveckling av mer miljövänliga produkter eller av bränslen från förnybara källor.

Tullen kan ställa upp villkor för lättnaden för att det ska vara möjligt att övervaka att förutsättningarna för lättnaden uppfylls.

Tullen kan på grund av exceptionella omständigheter som är oberoende av sökanden eller på grund av väsentligt nedsatt skattebetalningsförmåga eller av andra särskilda skäl på ansökan bevilja uppskov med betalning av skatt. Uppskovet beviljas på villkor att säkerhet till ett belopp motsvarande uppskovsbeloppet ställs för betalningen. Uppskov kan emellertid beviljas utan krav på säkerhet, om det belopp som ska betalas är ringa eller uppskovstiden är kort eller av andra särskilda skäl. På det skattebelopp för vilket uppskov har beviljats tas det ut ränta, på vars belopp 4 § i lagen om skattetillägg och förseningsränta tillämpas. Uppskov kan dock beviljas utan ränta, om det vore uppenbart oskäligt att ta ut ränta.

Finansministeriet kan överta avgörandet av ett principiellt viktigt ärende som behandlas vid Tullen.

Omprövning av ett beslut som meddelats med stöd av denna paragraf får inte begäras och beslutet får inte heller överklagas genom besvär.

I ärenden som hör till Tullens behörighet bevakas statens rätt av tullombudet. Beslut i ett ärende som hör till Tullens behörighet delges tullombudet så att tullombudet ges tillfälle att ta del av beslutet och de handlingar som ligger till grund för det.

Bestämmelser om bevakning av statens rätt i ärenden som hör till Skatteförvaltningens behörighet finns i 5 kap. i lagen om Skatteförvaltningen. Bestämmelser om delgivning av beslut till Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt finns i 57 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ.

1. Denna lag träder i kraft den 20 .

2. Lagen tillämpas första gången på beskattningsförfarandet och ändringssökandet för en skatteperiod som börjar efter det att lagen har trätt i kraft.

3. På beskattningsförfarandet och ändringssökandet för en skatteperiod som löpt ut före lagens ikraftträdande tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet, om inte något annat föreskrivs nedan.

4. Om någon annan skattskyldig än en skattskyldig som deklarerar per skatteperiod och som avses i de bestämmelser i 6 § 18 punkten som gällde vid ikraftträdandet av denna lag har tagit emot produkterna eller dennes skyldighet att betala skatt annars har uppkommit före ikraftträdandet, tillämpas på beskattningsförfarandet och ändringssökandet de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet, om inte något annat föreskrivs nedan.

5. Om rätten till återbetalning av skatt har uppkommit före ikraftträdandet av denna lag men ansökan om återbetalning har blivit anhängig efter ikraftträdandet, tillämpas på återbetalningen av skatten bestämmelserna i denna lag.

6. På ett ärende som gäller tillstånd eller registrering och som är anhängigt när denna lag träder i kraft tillämpas bestämmelserna i denna lag. På sådan återkallelse av tillstånd som är anhängig när denna lag träder i kraft tillämpas dock de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.

7. Om den skattskyldiges skatteperiod med stöd av de bestämmelser i 31 § som gällde vid ikraftträdandet av denna lag har förlängts till högst ett kalenderår, betraktas kalenderåret 2020 som den sista förlängda skatteperioden.

8. Om Skatteförvaltningen med stöd av de bestämmelser i 32 § som gällde vid ikraftträdandet av denna lag har godkänt att skattedeklarationen för en skattskyldig som deklarerar per skatteperiod lämnas in på en pappersblankett, är den sista skatteperioden för vilken deklarationen får lämnas in på en pappersblankett den sista skatteperioden kalenderåret 2020.

9. Skatt som betalats för en skatteperiod som löpt ut före ikraftträdandet av denna lag kan inte dras av från skatteperioder som börjar efter ikraftträdandet. Skatt kan inte dras av även om rätten till avdrag har uppkommit före ikraftträdandet av denna lag. Det skattebelopp som inte dragits av kan återbetalas på ansökan. Återbetalning ska sökas senast inom tre år från utgången av det kalenderår under vilket rätten till avdrag uppkom.

10. På delgivning av ett beskattningsbeslut som Skatteförvaltningen fattat efter att lagen trätt i kraft och som gäller en skatteperiod som löpt ut före ikraftträdandet av denna lag och på sökande av ändring i ett sådant beskattningsbeslut tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet endast om beslutet fattas före den 1 februari 2021.

11. På delgivning av ett beslut som Skatteförvaltningen meddelat med anledning av en ansökan om återbetalning som är anhängig när denna lag träder i kraft och på sökande av ändring i ett sådant beslut tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet endast om beslutet fattas före den 1 februari 2021.

12. På delgivning av ett beskattningsbeslut som Skatteförvaltningen fattat efter ikraftträdandet av denna lag och på sökande av ändring i ett sådant beslut tillämpas i de fall som avses i 4 mom. de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet endast om beslutet fattas före den 1 februari 2021.

13. På sådan flyttning av produkter som avses i 74, 78 och 80 § och som inletts före ikraftträdandet av denna lag tillämpas de bestämmelser i 74, 78 och 80 § som gällde vid ikraftträdandet.

14. På sådana försummelser som inträffat före ikraftträdandet av denna lag och som avses i de vid ikraftträdandet gällande bestämmelserna i 44 och 110 § och inte gäller beskattning tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet. På försummelser av utomståendes skyldighet att lämna uppgifter tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet av denna lag, om uppgifterna har begärts före ikraftträdandet.

15. De bestämmelser som gäller skatteuppbörd, tidpunkten för betalning av skatt, kvittning, dröjsmålspåföljder, ränta som betalas på återbetalning, lättnader, uppskov med betalning, indrivning samt minimibelopp av punktskatt som uppbärs och återbetalas och som gällde vid ikraftträdandet av denna lag tillämpas på punktskatt till och med den 31 januari 2021, om skatteperioden för punktskatten har löpt ut före ikraftträdandet av denna lag eller om skyldigheten att betala punktskatt annars har uppkommit före ikraftträdandet.

För de flytande bränslen som inte har någon skattenivå i den skattetabell som finns i bilagan ska skatt betalas på grundval av sitt användningsändamål enligt skattenivån för motsvarande motor- eller uppvärmningsbränsle i skattetabellen.

För produkter som används, är avsedda att användas eller säljs som motorbränslen eller som hjälpprodukt eller tillsatsämne för motorbränsle eller som ämnen som utökar motorbränslets volym betalas skatt enligt skattenivån för motsvarande motorbränsle i skattetabellen.

För sådana kolväten utom torv som används, är avsedda att användas eller säljs för uppvärmning betalas skatt enligt skattenivån för motsvarande uppvärmningsbränsle i skattetabellen.

Denna paragraf tillämpas inte på sådana gasformiga eller fasta bränslen, för vilka det föreskrivs om punktskatteplikt i lagen om punktskatt på elström och vissa bränslen (1260/1996).

Punktskatten och försörjningsberedskapsavgiften betalas

1) på basis av de mängder som en godkänd upplagshavare under skatteperioden enligt sin bokföring har överlåtit till konsumtion som är belagd med skatt och försörjningsberedskapsavgift,

2) för bränslen som den skattskyldige under skatteperioden tagit för egen konsumtion på basis av de mängder som tagits i bruk,

3) i det fall som avses i 3 § 2 punkten på basis av de mängder som tillsatts det bränsle som beskattas,

4) i det fall som avses i 3 § 3 punkten på basis av de överlåtna mängderna.

Bränsle som inte har gjorts identifierbart enligt vad som föreskrivs med stöd av 7 § 1 mom. kan dock anses som lätt brännolja under förutsättning att det har överlåtits till skattepliktig konsumtion och använts som lätt brännolja.

Om bränslen inte gjorts identifierbara, kan det påföras en försummelseavgift på minst 10 procent av det punktskattebelopp som lämnas ouppburet, dock högst 80 000 euro. På försummelseavgift tillämpas i övrigt vad som föreskrivs om den försummelseavgift som påförs skattskyldiga och som avses i 39 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ (768/2016).

En godkänd upplagshavare har rätt att på ansökan få återbäring av den punktskatt och försörjningsberedskapsavgift som på basis av överlåtelse till med skatt och försörjningsberedskapsavgift belagd konsumtion betalats för kolväten som uppsamlats från motorbensin och produkter som ersätter den. En förutsättning för återbäring är att de uppsamlade kolvätena kondenseras till bensin i ett skatteupplag.

De kolväten som berättigar till återbäring utgör följande mängd av den enligt 6 § 1 mom. 1 punkten beräknade mängd motorbensin som överlåtits till konsumtion:

1) 0,14 volymprocent, om de kolväten som frigörs från bensinen uppsamlas både i skatteupplaget och på distributionsstationen,

2) 0,07 volymprocent, om de kolväten som frigörs från bensinen uppsamlas i skatteupplaget.

Ansökan om återbäring kan göras av den godkända upplagshavare från vars skatteupplag bensinen har överlåtits till konsumtion.

Ansökan om återbäring enligt 9 a § kan avse det bränsle som använts under ett kalenderår eller separat det bränsle som använts under januari—juni respektive juli—december. Ansökan om återbäring enligt 9 b § kan avse de kolväten som uppsamlats under ett kalenderår eller separat de kolväten som uppsamlats under en kalendermånad. Återbäring ska sökas inom tre år från utgången av det kalenderår som omfattar en ovan avsedd period. Återbäringen förutsätter att sökanden lägger fram en tillförlitlig redogörelse för den skattefria användningen av produkterna eller för de uppsamlade kolvätena.

Är det belopp som ska återbetalas mindre än 330 euro betalas återbäring inte ut, om inte det är fråga om skatt som ska återbetalas enligt 9 a § 2 mom. i fråga om fiskefartyg eller enligt 9 b §.

På återbäring tillämpas i övrigt vad som föreskrivs i 83 a § i punktskattelagen.

Skatteförvaltningen fastställer för januari—juni och för juli—december det belopp av punktskatt på motorbensin och produkter som ersätter den, dieselolja och produkter som ersätter den, flytgas och produkter som ersätter den samt lätt brännolja och produkter som ersätter den som ska återbetalas och som tillämpas på skatteåterbäring som gäller bränslen som har frisläppts för konsumtion under den aktuella perioden. Som återbäringsbelopp fastställs medelvärdet per liter eller kilogram med två decimalers noggrannhet för de betalda skatterna på det bränsle och de produkter som ersätter den som under den aktuella perioden frisläppts för skattepliktig konsumtion. För att få återbäring när det gäller bränsle som inte till sin sammansättning motsvarar det som med stöd av miljöskyddslagen (527/2014) föreskrivs om kvalitetskraven på motorbensin, dieselolja och vissa andra flytande bränslen och när det gäller lätt brännolja som innehåller mer än sju volymprocent biobrännolja ska sökanden dock lämna en tillförlitlig redogörelse för den skatt och försörjningsberedskapsavgift som har betalats för bränslet.

Om återbäringsbeloppet inte kan fastställas eller utredas i enlighet med 1 mom., är skatteåterbäringens belopp för

1) motorbensin, etanol, blandning av motorbensin och etanol, eller en produkt som ersätter dem, skatt och försörjningsberedskapsavgift enligt produktgrupp 22 i skattetabellen i bilagan,

2) dieselolja, biodieselolja, blandning av dieselolja och biodieselolja, eller en produkt som ersätter dem, skatt och försörjningsberedskapsavgift enligt produktgrupp 49 i skattetabellen i bilagan,

3) lätt brännolja, biobrännolja, blandning av lätt brännolja och biobrännolja, eller en produkt som ersätter dem, skatt och försörjningsberedskapsavgift enligt produktgrupp 64 i skattetabellen i bilagan,

4) flytgas, bioflytgas, blandning av flytgas och bioflytgas, eller en produkt som ersätter dem, skatt och försörjningsberedskapsavgift enligt produktgrupp 113 i skattetabellen i bilagan.

På tillverkare av biobrännolja tillämpas inte 21—29 § i punktskattelagen, om volymen av den framställda biobrännoljan är högst 100 000 liter per kalenderår och biobränslet inte flyttas mellan Finland och en annan medlemsstat eller mellan Finland och ett land utanför Europeiska unionen.

En tillverkare av biobrännolja ska registrera sig som skattskyldig. Bestämmelser om registreringsförfarandet finns i 5 kap. i punktskattelagen.

Denna lag träder i kraft den 20 .

I denna lag avses med

19) registrerad användare en fysisk eller juridisk person som använder naturgas i skattefritt syfte enligt denna lag och som är registrerad som skattskyldig på det sätt som avses i 5 kap. i punktskattelagen,

För sådana kolväten i gasform och fast form som används, är avsedda att användas eller säljs för uppvärmning ska det betalas skatt enligt skattesatsen för motsvarande uppvärmningsbränsle i skattetabellen.

Skattskyldig är den som överlåter eller själv använder bränslen som avses i 1 mom. för uppvärmning.

Punktskatt och försörjningsberedskapsavgift för elström ska betalas enligt skattetabellen i bilagan för varje skatteperiod för den mängd elström som

1) en nätinnehavare överlåter till förbrukning,

2) en elproducent eller småskalig producent producerar och för den mängd som en elproducent eller småskalig producent har anskaffat skattefritt och använder själv eller överlåter till skattepliktig förbrukning,

3) en i 5 § 3 punkten avsedd skattskyldig använder under skatteperioden, varvid skatt betalas till det belopp som utgör skillnaden mellan skatten på elström enligt skatteklass I och skatten på elström enligt skatteklass II,

4) en skattskyldig enligt 5 § 4 punkten tar emot eller importerar,

5) en innehavare av ett skattefritt ellager överlåter till förbrukning.

Trots 1 mom. 1 och 3 punkten kan såsom den mängd elström som överlåtits till förbrukning eller förbrukats anses den mängd för vilken elnätsinnehavaren direkt eller via ett försäljningsbolag debiterar elanvändaren i samband med överföringen. Mängden skattebelagd elström för en eller flera skatteperioder kan då hänföras till den skatteperiod under vilken elanvändaren debiteras för redan levererad elström eller elström som ska levereras. Om punktskatten på elström då har ändrats, ska punktskatt dock betalas enligt den punktskatt som gäller vid leveranstidpunkten.

Om elströmmen har anskaffats eller producerats med skatt enligt skatteklass I men använts för ett ändamål som skatteklass II berättigar till, har elanvändaren rätt att på ansökan få återbäring av skatt och försörjningsberedskapsavgift motsvarande skillnaden mellan skatteklass I och II. Återbäringen förutsätter att sökanden lägger fram en tillförlitlig redogörelse för användningen av elströmmen.

Ansökan om återbäring kan avse den elström som anskaffats av en elnätsinnehavare eller elproducent under ett kalenderår eller separat den elström som anskaffats av en elnätsinnehavare eller elproducent under en kalendermånad. Återbäring ska sökas inom tre år från utgången av det kalenderår som omfattar en ovan avsedd period. Skatteåterbäring betalas ut enligt den skattetabell som gällde när produkterna anskaffades.

På återbäring tillämpas i övrigt vad som föreskrivs i 83 a § i punktskattelagen.

Om företaget till någon annan efter räkenskapsperiodens utgång har överlåtit sådana produkter som avses i denna paragraf för vilka punktskatt har återburits med stöd av 1 mom., återkrävs skatteåterbäringen. Företaget ska utan dröjsmål anmäla överlåtelsen till Skatteförvaltningen för vidtagande av åtgärder som avses i detta moment.

På återbäring tillämpas i övrigt vad som föreskrivs i 83 a § i punktskattelagen. Om företagets räkenskapsperiod inte är ett kalenderår, beräknas tidsfristen enligt 44 och 61 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ (768/2016) dock från ingången av det kalenderår som följer på utgången av räkenskapsperioden.

Nätinnehavare, elproducenter och småskaliga producenter ska registrera sig som skattskyldiga. Bestämmelser om registreringsförfarandet finns i 5 kap. i punktskattelagen.

Skatteförvaltningen kan på ansökan bevilja tillstånd att vara verksam som innehavare av skattefritt ellager och tillstånd för hållande av skattefritt ellager. Tillståndet måste vara giltigt när verksamheten inleds och så länge den pågår.

Skattefri lagring av el ska göras i ett skattefritt ellager. Mängden el som matas in och ut ur ellagret ska mätas på ett tillförlitligt sätt. Skatteförvaltningen får meddela närmare föreskrifter om hur mängden el ska mätas.

En godkänd upplagshavare ska betala punktskatt och försörjningsberedskapsavgift för stenkol på basis av de mängder som under skatteperioden

1) enligt upplagshavarens bokföring överlåtits till skattepliktig förbrukning,

2) tagits för upplagshavarens egen förbrukning.

Fritt från punktskatt och försörjningsberedskapsavgift är

1) stenkol som används såsom råvara eller hjälpprodukt vid industriell produktion eller direkt vid första användningen då en vara tillverkas,

2) stenkol som en godkänd upplagshavare levererar för att överlåtas till förbrukning i något annat område inom unionen än Finland,

3) stenkol som används vid elproduktion och vid idriftsättning, urdrifttagning eller upprätthållande av produktionsberedskap för separat elproduktion,

4) stenkol som används i fartygstrafik som drivmedel för andra fartyg än privata fritidsbåtar.

Den i 1 mom. 3 punkten avsedda skattefriheten och avgiftsfriheten gäller dock inte sådan elproduktion som avses i 1 § 3 mom. eller en i 2 § 5 b-punkten avsedd småskalig producents elproduktion.

Om en godkänd upplagshavare inte vid eftergranskning kan lägga fram en tillförlitlig redogörelse för en sådan skattefri leverans som avses i 1 mom. 2 punkten, ska punktskatt betalas på produkterna i enlighet med denna lag.

Om någon annan än en godkänd upplagshavare har använt stenkol så som avses i 4 § 3 mom. eller för ändamål som enligt 12 § 1 mom. 1, 3 eller 4 punkten är skattefria, genomförs skattesänkningen eller skattefriheten genom att den betalda skatten helt eller delvis på ansökan återbetalas till användaren.

Ansökan om återbäring kan avse det stenkol som använts under ett kalenderår eller separat det stenkol som använts under januari—juni respektive juli—december. Återbäring ska sökas inom tre år från utgången av det kalenderår som omfattar en ovan avsedd användningsperiod. Återbäringen förutsätter att sökanden lägger fram en tillförlitlig redogörelse för den skattefria användningen av produkterna. Återbäring betalas inte ut, om det belopp som ska återbetalas är mindre än 330 euro.

På återbäring tillämpas i övrigt vad som föreskrivs i 83 a § i punktskattelagen.

Skatt på bränntorv och tallolja betalas för varje skatteperiod enligt de bestämmelser som är i kraft den dag då bränntorv och tallolja använts för ett sådant ändamål som avses i 15 §.

En användare enligt 15 § ska registrera sig som skattskyldig. Bestämmelser om registreringsförfarandet finns i 5 kap. i punktskattelagen.

Utöver vad som föreskrivs om betalning av skatt i punktskattelagen ska registrerade användare betala skatt och försörjningsberedskapsavgift på naturgas som under skatteperioden har använts i skattepliktigt syfte.

En naturgasnätsinnehavare ska registrera sig som skattskyldig.

Den som använder naturgas för skattefritt ändamål kan ansöka om att bli registrerad användare.

Bestämmelser om registreringsförfarandet finns i 5 kap. i punktskattelagen. På en i 2 mom. avsedd registrerad användare tillämpas vad som föreskrivs om dem som registrerat sig som skattskyldiga. Om en registrerad användare själv begär att bli avregistrerad, avregistrerar Skatteförvaltningen användaren dock från och med den tidpunkt då begäran framställdes.

Skatteförvaltningen får trots sekretessbestämmelserna lämna ut namn och kontaktuppgifter över dem som registrerats som registrerade användare till naturgasnätsinnehavare och godkända naturgasupplagshavare.

Den i 4 § 3 mom. avsedda skattesänkningen och den i 21 § avsedda skattefriheten kan genomföras så att den skatt som betalats för naturgas helt eller delvis återbärs till användaren på ansökan.

Ansökan om återbäring kan avse den naturgas som har använts under ett kalenderår eller separat den naturgas som använts under januari—juni respektive juli—december. Återbäring ska sökas inom tre år från utgången av det kalenderår som omfattar en ovan avsedd period. Återbäringen förutsätter att sökanden lägger fram en tillförlitlig redogörelse för den skattefria användningen av produkterna. Skatteåterbäring betalas ut enligt den skattetabell som gällde när produkterna anskaffades. Skatteåterbäring betalas inte ut, om det belopp som ska återbetalas är mindre än 330 euro.

På återbäring tillämpas i övrigt vad som föreskrivs i 83 a § i punktskattelagen.

På elström, bränntorv och tallolja tillämpas inte bestämmelserna i 21—29 § och 8 kap. i punktskattelagen och inte de bestämmelser i 9 kap. i den lagen som gäller den anmälan som ska göras till Skatteförvaltningen innan flyttningen påbörjas, om inte något annat föreskrivs i denna lag.

På stenkol och naturgas tillämpas inte bestämmelserna inte de bestämmelser i 9 kap. i punktskattelagen som gäller den anmälan som ska göras till Skatteförvaltningen innan flyttningen påbörjas.

En elnätsinnehavare, en elproducent och en innehavare av skattefritt ellager ska årligen specifikt för varje stödmottagare lämna Skatteförvaltningen uppgifter om överlåtelse av el enligt 4 § 2 mom. Även den som överlåter nämnda el vidare till andra stödmottagare ska årligen lämna Skatteförvaltningen uppgifter om dessa överlåtelser. Skatteförvaltningen får meddela närmare föreskrifter om de uppgifter som ska lämnas och om förfarandet för lämnande av uppgifterna.

Skatteförvaltningen ska meddela den som är skyldig att lämna uppgifter ett beslut, om denne vägrar att lämna de i 1 mom. avsedda uppgifter som Skatteförvaltningen uppmanat den uppgiftsskyldige att lämna. På delgivning av beslut tillämpas vad som föreskrivs i 56 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ. Bestämmelser om påföljden för försummelse av skyldigheten att lämna uppgifter finns i 39 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ.

Denna lag träder i kraft den 20 .

En tillförlitlig utredning om en i 4 mom. avsedd tillverkares oberoende ställning och produktion under ett kalenderår ska på begäran lämnas in till Skatteförvaltningen. Tillverkaren ska registrera sig som småskalig tillverkare av läskedrycker. Bestämmelser om registreringsförfarandet finns i 5 kap. i punktskattelagen (182/2010).

Denna lag träder i kraft den 20 .

Denna lag tillämpas inte på produkter som är starkt denaturerade enligt bestämmelser eller föreskrifter som Finland eller någon annan medlemsstat inom Europeiska unionen utfärdat. Lagen tillämpas inte heller på produkter som är lindrigt denaturerade enligt bestämmelser eller föreskrifter utfärdade av medlemsstater och som används vid tillverkning av andra än till förtäring avsedda produkter.

I denna lag avses med

5) etylalkohol c) produkter som innehåller drickbar alkohol, antingen i lösningsform eller i annan form, med undantag för läskedrycker som avses i lagen om punktskatt på läskedrycker (1127/2010).

Den som för eget bruk till Finland för med sig en större mängd alkoholdrycker än den mängd som enligt punktskattelagen (182/2010) är skattefri är skyldig att betala accis på alkoholdrycker för den överstigande mängden enligt vad som föreskrivs i denna lag.

Vad som föreskrivs i 1 mom. tillämpas även på den som här tar emot en sådan försändelse från ett område utanför unionen som innehåller alkoholdrycker och som levereras i annat än kommersiellt syfte.

Den accisskyldige ska uppge alkoholhalten för produkter i volymprocent med 0,1 procentenhets noggrannhet utan att beakta den överskjutande delen. Om den faktiska alkoholhalten i ett parti som uppgetts innehålla högst 5,5 volymprocent alkohol konstateras överstiga den uppgivna mängden med minst 0,5 procentenheter, ska accis betalas enligt den faktiska och inte enligt den uppgivna alkoholhalten i partiet i fråga. För övriga drycker är motsvarande gräns 1 procentenhet.

Alkoholhalten bestäms vid +20 °C.

Denna lag träder i kraft den 20 .

Denna lag tillämpas inte på dryckesförpackningar, om drycker som avses i accistabellen i bilagan har producerats av en tillverkare som i rättsligt och ekonomiskt hänseende är oberoende av andra tillverkare i samma bransch och som under ett kalenderår till konsumtion överlåter dryckesförpackningar innehållande drycker till en mängd av högst 70 000 liter. En tillförlitlig utredning om tillverkarens oberoende ställning och produktionsmängder under ett kalenderår ska på begäran läggas fram för Skatteförvaltningen. Tillverkaren ska registrera sig som småskalig tillverkare i fråga om dryckesförpackningar. Bestämmelser om registreringsförfarandet finns i 5 kap. i punktskattelagen (182/2010).

Denna lag tillämpas inte på produkter som är skattefria med stöd av 72, 73, 84, 86 och 88—90 § i punktskattelagen.

På produktion som avses i 3 mom. tillämpas vad som föreskrivs i kommissionens förordning (EU) nr 1407/2013 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse.

Accisfria är

2) förpackningar innehållande drycker som en auktoriserad lagerhållare levererar för konsumtion någon annanstans inom Europeiska unionen än i Finland,

5) förpackningar innehållande drycker om vars skattefrihet det föreskrivs i 1 § 3 mom. och 4 § 1 mom. 1—5 punkten i lagen om punktskatt på läskedrycker (1127/2010).

Den som i en skattedeklaration enligt lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ (768/2016) anmäler att dryckesförpackningar ingår i ett fungerande retursystem ska visa att den som är ansvarig för retursystemet för dryckesförpackningar har godkänts av Närings-, trafik- och miljöcentralen i Birkaland för anteckning i producentregistret på det sätt som anges i 103 § i avfallslagen eller att dryckesförpackningarna har godkänts för anteckning i motsvarande register enligt lagstiftningen i landskapet Åland. Miljömyndigheterna ska omedelbart underrätta Skatteförvaltningen om ändringar i registret. Om producentregisteruppgifter föranleder ändringar i beskattningen av en accisskyldig, beaktas ändringarna vid påförandet av accis för den följande kalendermånaden efter lämnandet av uppgifterna.

Denna lag träder i kraft den 20 .

Tobaksaccis ska betalas enligt accistabellen i bilagan.

Tobaksaccis betalas på basis av produktens detaljhandelspris. För cigarretter, pip- och cigarrettobak samt finskuren tobak avsedd att rullas till cigarretter betalas accisen dessutom som en accis per enhet. För cigarretter och finskuren tobak avsedd att rullas till cigarretter ska det dock betalas ett accisbelopp som alltid är minst minimiaccisen enligt accistabellen.

Med avvikelse från vad som föreskrivs i 2 mom. betalas accisen för vätska för elektroniska cigaretter endast som en accis per enhet.

Vid betalning av tobaksaccis avses med detaljhandelspris det detaljhandelspris som den skattskyldige har uppgett.

Som detaljhandelspris för tobaksprodukter som i strid med gällande bestämmelser eller för annat ändamål än kommersiell försäljning förts in i landet betraktas detaljhandelspriset för motsvarande produkter i Finland. Om det inte finns motsvarande produkter, ska accisen på cigaretter och finskuren tobak avsedd att rullas till cigaretter betalas i enlighet med den minimiaccis som avses i 8 §. Som beskattningsvärde för andra tobaksprodukter betraktas produktgruppens genomsnittliga detaljhandelspris, vilket fastställs av Skatteförvaltningen.

Bestämmelser om påföljden för försummelse av den i denna paragraf föreskrivna skyldigheten i fråga om prisetiketter och tryckta detaljhandelspris finns i 39 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ (768/2016).

Skatteförvaltningen ska meddela den skattskyldige ett beslut som gäller skyldigheten att lämna uppgifter, om den skattskyldige vägrar att lämna de i 1 mom. avsedda uppgifter som Skatteförvaltningen uppmanat den skattskyldige att lämna. På delgivning av beslut tillämpas vad som föreskrivs i 56 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ. Bestämmelser om påföljden för försummelse av skyldigheten att lämna uppgifter finns i 39 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ.

Denna lag träder i kraft den 20 .

Skatt betalas för varje skatteperiod för det avfall som har förts till avstjälpningsplatsen under skatteperioden.

Om avfall förvaras tre år eller längre på ett sådant område som avses i 3 § 2 mom. 1 punkten, betalas skatt för allt avfall på området. Allt avfall anses ha förts till avstjälpningsplatsen vid den tidpunkt då fristen på tre år löper ut. På avfallet tillämpas vad som i denna lag föreskrivs om avfall som förts till en avstjälpningsplats.

Den skattskyldige har på ansökan rätt till återbäring för den skatt som betalats för avfall som förts bort från avstjälpningsplatsen. Återbäringen förutsätter att sökanden lägger fram en tillförlitlig redogörelse för bortförandet av avfallet.

Återbäring söks för det avfall som förts bort från avstjälpningsplatsen under ett kalenderår eller separat för det avfall som förts bort under respektive skatteperiod. Återbäring ska sökas inom tre år från utgången av det kalenderår som omfattar en ovan avsedd period.

På återbäring tillämpas i övrigt vad som föreskrivs i 83 a § i punktskattelagen.

Huvudmannen för avstjälpningsplatsen ska registrera sig som skattskyldig. Bestämmelser om registreringsförfarandet finns i 5 kap. i punktskattelagen.

Den skattskyldige ska för varje skatteperiod lämna en rapport till Skatteförvaltningen över sådant till avstjälpningsplatsen fört avfall som inte nämns i skattetabellen i bilagan. Rapporten ska följa samma indelning som avfallsförteckningen. I fråga om sista dag för lämnande av uppgifter och förfarandet för lämnande av uppgifter tillämpas vad som föreskrivs om inlämnande av skattedeklaration i 17 § 2 mom. och 18 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ (768/2016).

Skatteförvaltningen ska meddela den skattskyldige ett beslut, om den skattskyldige vägrar att lämna de i 1 mom. avsedda uppgifter som Skatteförvaltningen uppmanat den skattskyldige att lämna. På delgivning av beslut tillämpas vad som föreskrivs i 56 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ. Bestämmelser om påföljden för försummelse av uppgiftsskyldigheten finns i 39 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ.

På avfall som avses i denna lag tillämpas inte 2 och 3 §, 2—4 kap. eller 8—10 kap. i punktskattelagen.

Denna lag träder i kraft den 20 .

Om inte annat föreskrivs i denna lag, tillämpas på beslut om bränsleavgift, om höjning av bränsleavgiften och om försummelseavgift som avses i denna lag samt på delgivning av beslutet och på betalning vad som föreskrivs om försummelseavgift i 39 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ (768/2016). Om inte annat föreskrivs i denna lag, tillämpas på uppbörd och indrivning av bränsleavgift, höjd bränsleavgift och försummelseavgift vad som i lagen om skatteuppbörd (11/2018) och i lagen om skattetillägg och förseningsränta (1556/1995) föreskrivs om uppbörd och indrivning av den försummelseavgift som avses i 39 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ, liksom vad som föreskrivs i lagen om verkställighet av skatter och avgifter (706/2007). På den avgiftsskyldige tillämpas då vad som föreskrivs om den skattskyldige i de nämnda lagarna.

Bränsleavgiften höjs

1) med högst 50 procent, om användningen av bränsleavgiftsgrundande bränsle upprepas efter det att det har konstaterats att sådant bränsle används i båten, och

2) med högst 100 procent, om användningen av bränsleavgiftsgrundande bränsle tyder på uppenbar likgiltighet för de förpliktelser som gäller användningen av bränsle.

Höjning påförs inte, om försummelsen är ringa eller om det finns en giltig orsak till försummelsen.

Om bränsleavgift debiteras på någon annan grund än det bränsle som konstaterats i båten, tas bränsleavgiften ut endast en gång för hela det år som beviset på användning av bränslet gäller. Bränsleavgift debiteras för högst tre år räknat från den tidpunkt då Skatteförvaltningen fick kännedom om användningen av bränsleavgiftsgrundande bränsle i båten.

Bränsleavgift ska påföras inom tre år från utgången av det kalenderår då Skatteförvaltningen fick kännedom om användningen av bränsleavgiftsgrundande bränsle i båten.

Om bränsleavgift har lämnats odebiterad, debiterats till för lågt belopp eller återbetalats till en avgiftsskyldig utan grund eller till ett för stort belopp, rättar Skatteförvaltningen beslutet om bränsleavgift. Rättelse ska göras inom tre år från ingången av det år som följer på det kalenderår då bränsleavgiften debiterades eller borde ha debiterats eller då beslutet om återbetalning av bränsleavgift fattades, om inte saken har avgjorts genom beslut med anledning av besvär. Innan rättelse till avgiftstagarens fördel sker ska den avgiftsskyldige ges tillfälle att avge bemötande i saken.

Om Skatteförvaltningen konstaterar att bränsleavgift har debiterats till för stort belopp eller återbetalats till för litet belopp, ska den rätta sitt beslut och till den avgiftsskyldige återbetala det som denne betalat för mycket eller den avgift som inte återbetalats, om inte saken har avgjorts genom beslut med anledning av besvär. Rättelse ska göras inom tre år från ingången av det år som följer på det kalenderår då bränsleavgiften debiterades eller återbetalningen fastställdes.

Ändring i ett beslut som meddelats med stöd av denna lag söks genom en skriftlig begäran om omprövning hos skatterättelsenämnden, om ärendet inte har avgjorts genom beslut med anledning av besvär. Skatteförvaltningen kan emellertid avgöra en begäran om omprövning till den del begäran godkänns, om den som söker ändring är någon annan än Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt.

Besvär ska anföras inom 60 dagar från delfåendet av omprövningsbeslutet. Besvär över ett förhandsavgörande ska dock anföras inom 30 dagar från delfåendet av beslutet. Besvärstiden för Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt räknas från det att beslutet fattades.

Utöver vad som i 44 § 2 mom. i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019) föreskrivs om avgörande av ett ärende utan att en part hörs, får förvaltningsdomstolen avgöra besvären utan att höra den statliga rättsbevakaren, om bränsleavgiftsbeloppet med anledning av den avgiftsskyldiges yrkande kan ändras med högst 6 000 euro och ärendet varken lämnar rum för tolkning eller är oklart.

På återbetalning av bränsleavgift som betalats av misstag eller utan grund tillämpas 20 § i lagen om skatteuppbörd. Som misstag betraktas inte att bränsleavgift har betalats för att undvika att användningen av båten förhindras eller under sådana omständigheter där detta syfte kan anses vara uppenbart.

Skatteförvaltningen påför den som framför en båt för vilken bränsleavgift som förfallit till betalning är obetald en försummelseavgift på högst 5 000 euro.

Försummelseavgift påförs inte, om försummelsen är ringa eller om det finns en giltig orsak till försummelsen.

Denna lag träder i kraft den 20 .

På sökande av ändring i ett beslut som Skatteförvaltningen fattat före ikraftträdandet av denna lag tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.

På försummelser som inträffat före ikraftträdandet av denna lag tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.

För olja som importeras till eller transporteras genom Finland och som kommer från en medlemsstat i Europeiska unionen är den som tar emot oljan i Finland skyldig att betala oljeskyddsavgift.

För olja som importeras till eller transporteras genom Finland och som kommer från en stat utanför Europeiska unionen är den som hänför oljan till tullförfarande skyldig att betala oljeskyddsavgift.

Avgiften bestäms i de fall som avses i 6 § 2 mom. enligt de bestämmelser som gällde den dag då oljan hänfördes till tullförfarande.

Utöver vad som föreskrivs i denna lag, finns det bestämmelser om betalningsförfarandet och ändringssökandet i fråga om oljeskyddsavgiften i punktskattelagen (182/2010) och i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ (768/2016) samt om skatteuppbörd i lagen om skatteuppbörd (11/2018). På den betalningsskyldiga tillämpas vad som i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ föreskrivs om sporadiskt skattskyldiga vid punktbeskattningen.

Denna lag träder i kraft den 20 .

Genom denna lag upphävs 6 och 7 § i lagen om ändring och temporär ändring av lagen om oljeskyddsfonden (1791/2009) och lagen om ändring av 7 § i en lag om ändring och temporär ändring av lagen om oljeskyddsfonden (1191/2016).

Denna lag träder i kraft den 20 .

För sådana personbilar (kategori M1 ), paketbilar (kategori N1 ), bussar (kategori M2 ) med en egenmassa under 1 875 kilogram, lätta bilar (kategori T1), motorcyklar (kategori L3e och L4e) samt motoriserade trehjulingar och tunga fyrhjulingar (kategori L5e och L7e) som ska registreras eller tas i bruk i Finland ska bilskatt betalas till staten.

På betalning av bilskatt för lätta bilar tillämpas vad som i denna lag föreskrivs om personbilar.

Om inte något annat föreskrivs i denna lag, tillämpas på klassificering av fordon och på tekniska egenskaper hos fordon vad som föreskrivs i fordonslagen (1090/2002) och med stöd av den.

Med registrering av fordon avses första registrering enligt fordonslagen i det trafik- och transportregister som avses i lagen om transportservice (320/2017) eller i motsvarande register enligt en landskapslag för Åland (trafik- och transportregistret ).

Med ibruktagande avses att ett fordon används i trafik inom finskt territorium även om det inte är registrerat i Finland. Ett fordon anses ha tagits i skattepliktigt bruk i Finland, om det inte enbart används skattefritt på det sätt som föreskrivs i 6 kap.

Den som tagit i bruk ett fordon är den som använder fordonet första gången i trafiken i Finland eller för vars räkning fordonet används. Om fordonet har varit i skattefri användning, är den som tagit i bruk fordonet den som använder fordonet när förutsättningarna för skattefrihet har upphört eller för vars räkning fordonet då används. Om det inte annars går att visa vem som tagit i bruk fordonet, betraktas fordonets ägare som den som tagit i bruk fordonet.

Skyldighet att betala skatt uppkommer när fordonet registreras eller tas i skattepliktigt bruk i Finland. Om en skattedeklaration för fordonet emellertid lämnas in före registrering och skattepliktigt ibruktagande, uppkommer skyldighet att betala skatt när skattedeklarationen för fordonet lämnas in.

Skyldighet att betala skatt uppkommer också när fordonets konstruktion, äganderätt eller användningssyfte ändras så att fordonet inte längre uppfyller de förutsättningar för skattenedsättning, skatteåterbäring eller skattefrihet som anges i 11 eller 23—26 § eller när fordonet börjar omfattas av lagens tillämpningsområde på grund av en ändring av fordonets konstruktion. Som ändring av ett fordons konstruktion anses även att en paketbil förses med andra sitsar eller anordningar för fastgörande av sitsar än sådana som avses i 11 §. Skyldighet att betala skatt uppkommer dock inte om fordonet inom en månad från det att det överlåtits av en ägare som har rätt till skattefrihet, rätt att använda ett fordon som omfattas av nedsatt skatt eller rätt till skatteåterbäring, registreras på en annan ägare som har rätt till nämnda förmåner. Skyldighet att betala skatt uppkommer inte heller för sådana ändringar av fordonets konstruktion som konstateras endast på basis av fordonets hastighet.

Skyldighet att betala skatt uppkommer dessutom när det är fråga om ett fordon som tidigare har beskattats eller borde ha anmälts till beskattning i Finland och

1) minst 50 procent av de komponenter som ingick i fordonet när det togs i skattepliktigt bruk eller registrerades byts ut,

2) karosseriet byts ut på ett fordon med självbärande karosseri,

3) det EG- eller EU-typgodkännandenummer som ingår i registeruppgifterna, till följd av ändringsarbete som utförts eller utrustning som monterats, måste ändras inom fyra år från utgången av det skatteår då skatt påfördes för fordonet första gången, eller

4) fordonet registreras, tas på nytt i skattepliktigt bruk eller det lämnas in en skattedeklaration för fordonet på det sätt som avses i 1 mom., om bilskatt har påförts på det sätt som avses i 28 § eller om det för fordonet har beviljats återbäring enligt 29 § eller avdrag enligt 31 §.

Ett fordon anses vara begagnat om det har varit registrerat eller i användning.

Om ett fordon inte anses vara begagnat på det sätt som avses i 1 mom., ska fordonet anses vara nytt vid tillämpningen av denna lag.

Ett nytt fordon som anmälts för demonstrationsanvändning enligt 41 § 1 mom. 8 punkten ska anses vara nytt vid tillämpningen av denna lag.

Skyldig att betala skatt är den som antecknats i trafik- och transportregistret som ägare till ett fordon. Vid köp på avbetalning är den skattskyldige dock köparen, som antecknas i trafik- och transportregistret som fordonets innehavare.

För fordon som tagits i bruk före registrering är den skattskyldige den som tagit i bruk fordonet.

Om en skattedeklaration för fordonet har lämnats in före registrering och skattepliktigt ibruktagande, är den skattskyldige den som lämnat in skattedeklarationen.

Skattskyldig i de fall som avses i 3 § 2 och 3 mom. är den som ägde fordonet när den faktor som inverkar på skattegrunderna för fordonet ändrades. Om det inte går att fastställa vem som är ägaren, är den skattskyldige den som ägde fordonet när ändringen kom till skattemyndighetens kännedom. I de fall som avses i 3 § 3 mom. 4 punkten fastställs skattskyldigheten enligt 5 §.

Om det beviljats återbäring enligt 26 § av bilskatten, anses den i 27 § avsedda mottagaren av återbäringen som skattskyldig.

Om ett registrerat bilskatteombud importerar eller tillverkar fordon, är det registrerade bilskatteombudet skyldigt att betala skatten i stället för den skattskyldige som avses i 5 § 1 mom. Det registrerade bilskatteombudet ansvarar också för bilskatten för ett sådant fordon som ombudet förvärvat obeskattat av någon annan än ett registrerat bilskatteombud. Skatteansvaret kan dock överföras, varvid mottagaren ansvarar för skatten. På mottagaren tillämpas vad som föreskrivs om skattskyldiga.

Över en överföring av skatteansvaret ska det ingås ett skriftligt avtal. Den som överför skatteansvaret ska anmäla överföringen till skattemyndigheten. Om anmälan försummas, ansvarar den som överlåtit fordonet och den som förvärvat det eller flera överlåtare och förvärvare gemensamt för skatten. Med överlåtelse av ett fordon avses att äganderätten eller besittningsrätten till fordonet överlåts.

Om skatten inte kan uppbäras hos det registrerade bilskatteombudet, ansvarar ägaren eller innehavaren av fordonet för skatten, om inte denne visar att han eller hon betalat ett belopp som motsvarar bilskatten till det registrerade bilskatteombudet eller dennes representant.

Om ett registrerat bilskatteombud är skyldigt att betala skatt, ska bestämmelserna om deklarations- och anmälningsskyldighet, verkställande och rättelse av beskattning, betalning av skatt och skatteuppbörd, påföljdsavgifter och ändringssökande tillämpas på det registrerade bilskatteombudet i stället för på den skattskyldige, om inte något annat föreskrivs.

Utöver vad som särskilt föreskrivs om den som ansöker om återbäring och om återbäring i denna lag ska 59—64, 68, 70—72, 74, 76, 79—86, 89, 92 och 93 § tillämpas på dem.

Utöver vad som särskilt föreskrivs om deklarations- och anmälningsskyldighet och skyldighet att lämna uppgifter i denna lag ska 64, 67, 68, 74 och 76 § tillämpas på andra anmälningsskyldiga än skattskyldiga, och 59, 60, 64, 67, 68 och 74 § på andra uppgiftsskyldiga än skattskyldiga.

Om inte något annat föreskrivs i denna lag, tillämpas på det skattebelopp som ska betalas för ett fordon de bestämmelser som gäller när skyldigheten att betala skatt uppkommer.

Skatten på en ny personbil och paketbil är ett procenttal enligt skattetabell 1 eller 1 A i bilagan av bilens beskattningsvärde, om inte något annat föreskrivs i 11 §. Skattesatsen bestäms utifrån det koldioxidutsläpp motsvarande bilens bränsleförbrukning som bestämts i enlighet med kraven i Europeiska unionens lagstiftning. Skattetabell 1 A tillämpas på bilar vilkas koldioxidutsläpp motsvarande bränsleförbrukningen bestämts enligt den globalt harmoniserade provcykel för lätta fordon som avses i kommissionens förordning (EU) 2017/1151 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2007 om typgodkännande av motorfordon med avseende på utsläpp från lätta personbilar och lätta nyttofordon (Euro 5 och Euro 6) och om tillgång till information om reparation och underhåll av fordon samt om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG, kommissionens förordningar (EG) nr 692/2008 och (EU) nr 1230/2012 och om upphävande av kommissionens förordning (EG) nr 692/2008 och i bilaga XXI till den förordningen. Skattetabell 1 tillämpas på övriga bilar.

Om det inte finns sådana uppgifter om koldioxidutsläppet som uppfyller kraven i 1 mom., bestäms skattesatsen enligt skattetabell 1 utifrån det kalkylerade koldioxidutsläppet för bilen enligt bilens totalmassa och drivkraft. Om kvoten av bilens effekt uttryckt i kilowatt och totalmassa uttryckt i kilogram är minst 0,15, ökas det kalkylerade koldioxidutsläppet genom att det multipliceras med talet 1,5. Mängden koldioxidutsläpp avrundas till hela gram.

Om drivkraften för en bil som avses i 1 mom. uteslutande är el, ska skatten bestämmas utifrån den lägsta skattesatsen enligt den skattetabell som ska tillämpas på bilen.

Från skattesatsen enligt 10 § görs ett avdrag enligt skattetabell 2 eller 2 A i bilagan, om det är fråga om en paketbil som hör till kategori N1, som utöver förarsitsen är utrustad med högst sitsarna bredvid denna eller anordningar för fastgörande av sådana sitsar, vars totalmassa är större än 2 500 kilogram och som uppfyller endera av följande villkor:

1) skillnaden mellan totalmassan och egenmassan (bärförmågan ) är minst 680 men mindre än 1 000 kilogram och kvoten av effekten (i kilowatt) och totalmassan (i kilogram) är högst 0,05, eller

2) bärförmågan är minst 1 000 kilogram och kvoten av effekten och totalmassan är högst 0,06.

Paketbilens egenmassa bestäms på basis av den utrustning som finns i fordonet vid tidpunkten för dess första beskattning.

Avdraget beviljas enligt skattetabell 2 A för bilar vid vilkas beskattning skattetabell 1 A tillämpas. På övriga bilar tillämpas skattetabell 2.

Skattesatsen är dock minst den lägsta skattesatsen enligt den skattetabell som ska tillämpas på bilen.

Bestämmelserna i denna paragraf tillämpas också på paketbilar som används för transport av en person som varaktigt använder rullstol, även om paketbilen utrustats med godtagbara anordningar för fastgörande av rullstol.

Skatten på en ny buss är 31,7 procent av bussens beskattningsvärde.

Skatten på nya motorcyklar och andra skattepliktiga nya fordon i kategori L bestäms enligt motorns slagvolym eller drivkraft och är följande procenttal av fordonets beskattningsvärde:

Slagvolym Skattesats

högst 130 cm3 9,8

131–255 cm3 12,2

256–355 cm3 15,9

356–505 cm3 19,5

506–755 cm3 22,0

756 cm3 eller mer 24,4

eldrivet fordon i kategori L 9,8

Bilskatten för ett fordon som beskattas som begagnat i Finland är det minsta belopp som med beaktande av de omständigheter som avses i 17 och 19 § återstår i bilskatt för ett i Finland registrerat fordon som betraktas som likadant.

Ett fordon beskattas i enlighet med bestämmelserna om beskattning av begagnade fordon utan beaktande av tidigare beskattning av fordonet i Finland också, om skyldigheten att betala skatt uppkommer på det sätt som avses i 3 § 3 mom. 4 punkten. Om det har förflutit mindre än sex månader sedan skatten påfördes eller återbäringen eller avdraget beviljades, kan det värde som bestämts i samband med påförande eller återbäring av eller avdrag från skatt anses utgöra fordonets beskattningsvärde.

I de fall som avses i 3 § 2 mom. ska beskattningen verkställas enligt de grunder som skulle ha tillämpats på ett likadant begagnat fordon vid den tidpunkt då ändringen av skattegrunden kom till skattemyndighetens kännedom.

Om det är fråga om en ambulans, räddningsbil, likbil eller veterinärbil som avses i 23 §, en taxi som avses i 25 § eller ett i 26 § avsett fordon som används av en person med funktionsnedsättning, debiteras dock det belopp som vid den första beskattningen borde ha uppburits i full skatt för fordonet. Från skatten avdras det skattebelopp som redan fastställts eller betalats för fordonet, om det beviljats återbäring enligt 27 § av skatten för fordonet.

Från det skattebelopp som avses i 2 mom. avdras en fyrtioåttondedel för varje hel månad som bilen har varit registrerad, om det är fråga om en räddningsbil, likbil eller veterinärbil, och en trettiosjättedel för varje hel månad som bilen har varit registrerad, om det är fråga om en taxi, ambulans eller ett fordon som används av en person med funktionsnedsättning.

I de fall som avses i 3 § 3 mom. 1 och 2 punkten ska beskattningen verkställas enligt de grunder som skulle ha tillämpats på ett likadant nytt fordon vid den tidpunkt då ändringen av skattegrunden kom till skattemyndighetens kännedom. Om ett fordon ändras i enlighet med 3 § 3 mom. 3 punkten, baserar sig skattebeloppet endast på värdet av det ändringsarbete som utförts eller den utrustning som monterats vid den tidpunkt då ändringen av skattegrunden kom till skattemyndighetens kännedom.

Beskattningsvärdet för ett fordon är fordonets allmänna värde i detaljhandeln inklusive skatt.

Med ett fordons allmänna värde i detaljhandeln avses det pris som allmänt kan erhållas för ett likadant fordon om det säljs som skattepliktigt på marknaden i Finland till en köpare som är konsument, vid en tidpunkt då skyldigheten att betala skatt uppkom.

Om något värde baserat på allmänna försäljningspriser inte finns att tillgå, bestäms det allmänna värdet i detaljhandeln utifrån det pris som likadana fordon allmänt saluförs till, minskat med ett belopp motsvarande sedvanliga prisnedsättningar.

Allt det som fordonets köpare direkt eller indirekt betalar som vederlag för fordonet till säljaren eller till tredje part anses ingå i fordonets allmänna värde i detaljhandeln. Benämningen på en post som inräknas i värdet, betalningstidpunkten eller andra motsvarande omständigheter har ingen betydelse för om posten ska räknas in i värdet eller inte. I fordonets värde räknas dock inte in sedvanliga finansieringskostnader och inte sedvanliga kostnader upp till högst 600 euro för leverans till kunden.

Ett fordons allmänna värde i detaljhandeln bestäms utifrån tillgänglig utredning om de faktorer som inverkar på bestämmandet av fordonets värde i detaljhandeln på Finlands fordonsmarknad samt utredning om fordonets värde och märke, modell, typ, drivkraft och utrustning och andra fordonsspecifika egenskaper som inverkar på värdet. Därtill kan fordonets ålder, antalet körkilometer och fordonets skick samt andra individuella egenskaper beaktas.

Vid bestämmandet av det allmänna värdet i detaljhandeln kan också information om fordonsmarknaden i andra länder beaktas.

Det allmänna värdet i detaljhandeln kan inte enbart bestämmas

1) utifrån priser som har använts mellan köpare och säljare som har intressegemenskap eller priser som har bestämts under exceptionella förhållanden på marknaden, eller

2) utifrån det anskaffningspris som betalats eller det försäljningspris eller den inlösningsersättning som erhållits för det fordon som ska beskattas.

Användningen enligt 41 § 1 mom. 8 punkten av ett nytt fordon som anmälts för demonstrationsanvändning och det antal kilometrar som körts under den tiden beaktas inte när fordonets allmänna värde i detaljhandeln bestäms.

Om ett begagnat fordons allmänna värde i detaljhandel inte kan bestämmas på det sätt som avses i 16 § på grund av det obetydliga antalet marknadsuppgifter, kan värdet i detaljhandeln bestämmas utifrån det allmänna värdet i detaljhandeln på ett motsvarande nytt fordon.

Det i 1 mom. avsedda allmänna värde i detaljhandeln på ett begagnat fordon som ska användas fås genom att värdet i detaljhandeln på ett nytt fordon minskas enligt ålder för det fordon som ska beskattas med tre procent för den månad då fordonet tas i bruk, med två procent för de två följande hela månaderna och därefter med en procent för varje hel månad av det restvärde som beräknats till slutet av den föregående månaden. Ett kalkylerat belopp för värdeminskningen som avviker från detta kan tillämpas, om det utifrån det statistiska materialet vad gäller marknadsuppgifter finns grund för att avvika från den förmodade värdeminskningen, och om det utifrån de uppgifter som finns till förfogande inte på ett relevant sätt kan bestämmas ett allmänt värde i detaljhandeln för ett fordon som motsvarar det fordon som ska beskattas.

Fordon kan anses likadana om de är likadana till märket, modellen och utrustningen. Om i olika länder EG- eller EU-typgodkända fordon ska jämföras med varandra, ska inte bara de dokumenterade uppgifterna om fordonen utan också fordonen i verkligheten vara tekniskt likadana. Små skillnader hindrar dock inte att fordonen betraktas som likadana, om skillnaderna inte kan anses ha betydelse med tanke på fordonets värde eller konsumenternas behov i fråga om fordonet.

Som ett motsvarande nytt fordon betraktas ett fordon med samma drivkraft, märke, karosserityp och modell som det fordon som ska beskattas. Dessutom ska fordonens motor, växellåda, transmission och utrustning och andra tekniska egenskaper motsvara varandra. Små skillnader hindrar dock inte att fordon betraktas som motsvarande.

Om ett motsvarande nytt fordon inte kan påvisas, väljs närmast motsvarande nya fordon, som får avvika till modellnamn och tekniska egenskaper och andra motsvarande faktorer till följd av ålder och teknisk utveckling i fråga om det fordon som ska beskattas.

Ett fordons ålder beräknas i månader från den första registreringen av fordonet i Finland eller utomlands. Om denna tidpunkt inte är känd, beräknas fordonets ålder från utgången av tillverkningsmånaden. Om inte heller denna tidpunkt är känd, bestäms fordonets ålder från utgången av det år under vilket fordonet sannolikt första gången registrerades, togs i bruk eller tillverkades i Finland eller utomlands.

Om fordonet är tillverkat av delar av ett eller flera fordon som tidigare använts i trafik, betraktas som fordonets tillverkningstidpunkt den tidpunkt då minst 50 procent av de ursprungliga delarna i fordonet ska anses ha bytts ut.

Fordonets ålder beräknas fram till den tidpunkt då skyldigheten att betala skatt uppkom.

När beskattningsvärdet för ett fordon bestäms anses till fordonet höra åtminstone den funktionsdugliga utrustning som krävs för att fordonet ska kunna godkännas för trafik. Dessutom anses till fordonet höra minst sådan annan utrustning som enligt typgodkännandet eller enligt utredning publicerad i det land där fordonet är tillverkat hör till dess standardutrustning, och i bil värmeaggregat. Beskattningsvärdet sänks inte om denna utrustning saknas eller är i olag.

Fria från bilskatt är

1) räddningsbilar som avses i 20 § i fordonslagen,

2) ambulanser som avses i 21 § i fordonslagen,

3) bilar i kategori N1 som konstruerats och utrustats som veterinärbilar och ägs av veterinärer som praktiserar sitt yrke och är avsedda för användning inom veterinärarbetet ocha) som har plats för passagerare endast på sätet bredvid föraren, b) vars inre höjd på den del av karosseriet som är belägen bakom förarutrymmet, på ett område som är 0,8 meter brett och 1,4 meter långt, ska vara minst 0,5 meter, och c) i vars utrymme som avses i underpunkt b det för veterinärarbetet ska finnas ett fast installerat förvaringsutrymme med en maskinell kylanordning samt fasta skåp, lådor och andra behövliga konstruktioner,

4) likbilar i kategori M1 som till färgen är svarta, vita eller silvergrå och som ägs av en idkare av begravningstjänst och som används enbart för transport av lik och blomsteruppsättningar som hör till begravningsverksamheten ocha) som har ett karosseri försett med en fast draglavett, b) där det mellan förarhytten och kistutrymmet finns en fast mellanvägg, c) där kistutrymmets längd är minst 2,1 meter när den mäts på en höjd av 0,4 meter från draglavetten, och d) i vars kistutrymme det får finnas högst ett säte för en person,

5) husbilar,a) vars egenmassa är minst 2 500 kilogram, b) där inkvarteringsutrymmets inre höjd är minst 1,85 meter på ett område vars bredd är minst 0,4 meter och längd minst 1,30 meter i bilens längdriktning, och c) vars inkvarteringsutrymme utöver den utrustning som anges i 22 § i fordonslagen är utrustat åtminstone med ett ordentligt fastsatt kylförvaringsutrymme och ett värmeaggregat för inkvarteringsutrymmet, samt

6) sådana bilar i kategori M1 vars egenmassa är minst 6 000 kilogram.

Fria från bilskatt är fordon som

1) försedda med särskilda registreringsskyltar är avsedda för officiellt bruk av främmande makters diplomatiska beskickningar och andra beskickningar i samma ställning eller utsända konsulers konsulat i Finland eller för privat bruk av diplomatiska representanter, utsända konsuler eller administrativ och teknisk personal av utländsk nationalitet vid nämnda beskickningar och familjemedlemmar som hör till deras hushåll, enligt vad som föreskrivs i Wienkonventionen om diplomatiska förbindelser (FördrS 4/70) och Wienkonventionen om konsulära förbindelser (FördrS 50/80),

2) är avsedda att användas av Europeiska unionens institutioner i Finland eller användas och innehas av de anställda vid dessa institutioner som kommer till Finland, om den anställda har varit stadigvarande bosatt någon annanstans än i Finland.

Utrikesministeriet avgör om förutsättningar enligt de konventioner som avses i 1 mom. 1 punkten föreligger.

Ett fordon får inte utan att skatt har betalats säljas, hyras ut eller på något annat sätt överlåtas eller vederlagsfritt överlämnas för att användas av andra än till motsvarande skattefria fordon berättigade beskickningar eller personer innan tre år har förflutit från den dag då fordonet registrerades för ändamålet i fråga.

Om en person som avses i 1 mom. flyttar från Finland innan den i 3 mom. föreskrivna tiden har löpt ut och i Finland säljer ett fordon som har varit i hans eller hennes bruk, ska i skatt betalas en trettiosjättedel för varje hel eller ofullständig månad som återstår av tiden.

Fria från bilskatt är fordon som

1) vid första registreringen i Finland registreras för taxitrafik enligt 4 § 1 mom. i lagen om transportservice eller för motsvarande trafik enligt en landskapslag för Åland, och som i huvudsak används i sådan trafik,

2) är tillgänglighetsanpassade eller används för skol- och dagvårdstransporter som ordnas på det sätt som avses i 142 § 1 mom. i vägtrafiklagen (729/2018), och

3) är godkända för transport av, utöver föraren, minst sex personer, varav en eller flera kan vara rullstolsburna personer.

För fordon som avses i 1 mom. 1 punkten och som inte uppfyller förutsättningarna enligt 1 mom. 2 och 3 punkten nedsätts den bilskatt som ska betalas med högst 1 200 euro, om fordonet registreras senast den 30 juni 2022.

Skattenedsättningen enligt 2 mom. minskas dock med en trettiosjättedel för varje hel eller påbörjad kalendermånad som fordonet varit i bruk någon annanstans än i Finland innan det registrerades för ovannämnt bruk.

När det vid första registreringen av en bil som ägare eller vid köp på avbetalning som innehavare har registrerats en person vars varaktiga invaliditetsgrad är minst 80 procent på grund av rörelse- eller synskada och i vars personliga bruk bilen kommer, eller en person vars varaktiga invaliditetsgrad är minst 60 procent på grund av skada och för vilken anskaffningen av en bil fyller ett väsentligt behov för att han eller hon ska kunna sköta sin tjänst, sitt arbete eller sina yrkesutbildningsstudier, ska Skatteförvaltningen på ansökan och på de villkor den bestämmer betala tillbaka bilskatten till ett belopp av högst 3 770 euro. Om sökanden genom anteckning på körkortet eller på något annat sätt tillförlitligt styrker att han eller hon behöver använda bil med automatväxel, betalas under ovannämnda förutsättningar högst 4 980 euro av skatten tillbaka.

Om en persons rörelseförmåga på grund av att han eller hon saknar det ena eller båda benen eller på grund av deras bristande funktion är så nedsatt att den varaktiga invaliditetsgraden på grund av skadan är minst 40 procent, ska Skatteförvaltningen på ansökan och på de villkor den bestämmer betala tillbaka 60 procent av bilskatten, dock högst 2 460 euro. Skatteåterbäring beviljas endast för en bil vars anskaffning fyller ett väsentligt behov för sökanden för att han eller hon ska kunna sköta sin tjänst, sitt arbete eller sina yrkesutbildningsstudier.

Maximibeloppen av skatteåterbäring höjs med det belopp genom vilket den utrustning har inverkat på bilskatten som efter fordonets tillverkning har monterats särskilt med anledning av ovannämnda rörelse- eller synskada eller någon annan skada.

Om det finns vägande skäl för att anse att det är befogat att bevilja återbäring, kan Skatteförvaltningen i fall som är jämförbara med 1 och 2 mom. på ansökan och på de villkor den bestämmer bevilja ovan avsedda återbäring eller en del av den, fastän de föreskrivna förutsättningarna för beviljande av återbäring inte uppfylls.

Skatteförvaltningen kan på ansökan för högst sex månader åt gången meddela ett beslut om huruvida sökanden enligt den utredning som lagts fram har rätt till återbäring enligt 1, 2 eller 4 mom.

På ansökan om återbäring tillämpas vad som föreskrivs i 27 §.

Om ett fordon vid den första registreringen antecknas i trafik- och transportregistret såsom ett fordon som på de grunder som avses i 11 eller 23—26 § beskattas lindrigare eller är skattefritt, och full bilskatt för fordonet har debiterats, ska skatt på ansökan betalas tillbaka till den som i trafik- och transportregistret antecknas som ägare till fordonet eller vid köp på avbetalning till köparen, som i trafik- och transportregistret antecknas som fordonets innehavare.

Ansökan ska lämnas till Skatteförvaltningen inom sex månader från det att fordonet första gången antecknades i registret. Sökanden ska lägga fram utredning om att förutsättningarna för återbäring uppfylls.

Skatteförvaltningen meddelar närmare föreskrifter om ansökningsförfarandet, om de uppgifter som ska lämnas i ansökan och om den utredning som ska läggas fram i samband med ansökan.

Om ett fordon som för första gången tagits i skattepliktigt bruk i Finland inte kommer att registreras i trafik- och transportregistret, avdras från full skatt på yrkande av den skattskyldige eller det registrerade bilskatteombudet det belopp som skulle betalas tillbaka för fordonet i enlighet med 29 § 2 mom. Avdraget beräknas med avvikelse från 29 § 2 mom. utifrån den dag då användningen av fordonet upphör. Skatt påförs dock alltid till ett belopp på minst fem procent av full skatt.

Yrkandet ska framställas till Skatteförvaltningen inom ett år från förfallodagen för den skatt som för första gången påförts. Skatteförvaltningen meddelar närmare föreskrifter om de uppgifter som ska lämnas i samband med yrkandet, hur uppgifterna ska lämnas och i övrigt om förfarandet för lämnande av uppgifterna.

Om beskattningen har verkställts innan yrkandet framställs, rättar Skatteförvaltningen beskattningen till den skattskyldiges fördel med iakttagande av vad som föreskrivs om rättelse annanstans i denna lag, även om den tidsfrist för rättelse av beskattningen som anges i 82 § skulle ha löpt ut. Skatteförvaltningen återkallar också registreringstillståndet för fordonet.

Efter att yrkandet har framställts ska användningen av fordonet i Finland upphöra.

Bilskatt betalas tillbaka på ansökan, om ett i Finland beskattat fordon har förts ut ur landet för permanent bruk någon annanstans än i Finland. Återbäring vid utförsel beviljas en sökande som i egenskap av ägare till fordonet har fört ut det ur landet för bruk någon annanstans än i Finland.

Av skatten betalas det tillbaka ett belopp som uppbärs för ett likadant fordon, om det beskattas som begagnat vid den tidpunkt då fordonet förs ut ur Finland. Av skatten betalas dock inte tillbaka ett högre belopp än vad som debiterats i skatt för fordonet. Skatt betalas inte heller tillbaka till den del fordonets värde eller den skatt som ska betalas för fordonet har stigit till följd av ändringsarbete som har utförts eller utrustning som har monterats efter beskattningen. Om skatt betalas tillbaka för ett fordon för vilket skatten nedsatts med stöd av denna lag, minskas det belopp som ska betalas tillbaka med den andel av skattenedsättningen som skulle uppbäras om fordonet vid tidpunkten för ansökan om återbäring överläts till annan användning än sådan som berättigar till nedsatt skatt.

Förutsättningar för beviljande av återbäring vid utförsel är dessutom att

1) det belopp som ska betalas tillbaka är minst 500 euro,

2) det vid tidpunkten för utförseln har förflutit högst tio år sedan fordonet första gången togs i bruk,

3) fordonet är i trafikdugligt skick på dagen för utförseln, och

4) fordonet har avställts i Finland i enlighet med 66 c § i fordonslagen.

Ansökan om återbäring vid utförsel ska göras till Skatteförvaltningen efter utförseln av fordonet och senast inom 30 dagar från det att fordonet har förts ut ur landet. Den som ansöker om återbäring vid utförsel ska lägga fram utredning om att förutsättningarna för återbäring vid utförsel uppfylls.

Skatteförvaltningen meddelar närmare föreskrifter om ansökningsförfarandet för återbäring vid utförsel, om de uppgifter som ska lämnas i ansökan och om den utredning som ska läggas fram i samband med ansökan.

Om ett fordon som första gången tas i bruk i Finland är avsett att användas i Finland i högst fem år på basis av ett tidsbundet hyresavtal, ska från bilskatten på den skattskyldiges yrkande i skattedeklarationen avdras det belopp som på ansökan skulle betalas tillbaka som återbäring vid utförsel efter utförsel av fordonet. Efter att avdraget godkänts beviljas för fordonet ingen återbäring vid utförsel.

En förutsättning för avdraget är att fordonet för första gången tas i bruk i Finland. Dessutom ska den skattskyldige visa att uthyraren har etablerat sig inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och har regelbunden uthyrning av fordon som sin affärsverksamhet. Avdrag görs inte om beloppet av det är mindre än 500 euro.

Om det i 1 mom. avsedda beloppet av återbäring vid utförsel inte kan bestämmas på ett tillförlitligt sätt vid verkställandet av beskattningen, avdras från skatten det belopp som beräknat i enlighet med 18 § skulle uppbäras för fordonet vid utförsel av fordonet från Finland vid det tidsbundna hyresavtalets utgång. Nedsättningen av bilskatten för ett fordon som beskattas som begagnat beräknas på grundval av skatten enligt 13 § 1 mom. med de minskningar som avses i 18 §.

Om avdrag enligt 31 § har gjorts från bilskatten och det tidsbundna hyresavtalet ändras, ska den skattskyldige göra en anmälan till Skatteförvaltningen om ändringen. Skatteförvaltningen meddelar närmare föreskrifter om anmälan, tidpunkten för anmälan, de uppgifter som ska lämnas och förfarandet för anmälan. Skatteförvaltningen kan meddela föreskrifter som begränsar anmälningsskyldigheten när skyldigheten är uppenbart onödig.

Om avdrag enligt 31 § har gjorts från bilskatten, ska användningen av fordonet i Finland upphöra senast den dag då det tidsbundna hyresavtalet går ut. Dessutom ska ett fordon avställas i Finland i enlighet med 66 c § i fordonslagen senast den dag då det tidsbundna hyresavtalet går ut och föras ut ur landet för permanent bruk någon annanstans än i Finland inom 30 dagar från utgången av det tidsbundna hyresavtalet. Fordonet ska vara i trafikdugligt skick på dagen för utförseln.

Utöver vad som föreskrivs om rättelse någon annanstans i denna lag, rättar Skatteförvaltningen beskattningen till den skattskyldiges fördel eller nackdel inom sex år från ingången av året efter skatteårets utgång, om det avdrag som gjorts i enlighet med 31 § 3 mom. vid verkställandet av beskattningen avviker från det belopp som ska beviljas i återbäring vid utförsel efter utförseln av fordonet. Skatteförvaltningen rättar beskattningen till den skattskyldiges nackdel också om de förutsättningar för avdraget som anges i 31 § 1 och 2 mom. eller kraven enligt 2 mom. i denna paragraf inte uppfylls. Skatteförvaltningen kan dock avstå från att verkställa rättelse av beskattningen till den skattskyldiges nackdel, om fordonet har skrotats eller annars förstörts och en anteckning om detta gjorts i trafik- och transportregistret i enlighet med 66 e § i fordonslagen.

Med en persons vanliga vistelseort avses den ort där personen bor under minst 185 dagar per kalenderår, beräknat enligt sådan personlig, yrkesmässig och annan anknytning som han eller hon har till orten.

Om en person vistas i två eller flera stater, ska som hans eller hennes vanliga vistelseort betraktas den ort dit han eller hon av personliga orsaker återkommer regelbundet. Vid bedömningen av vad som är personliga orsaker kan även arbetets art och varaktighet i det andra landet samt andra särskilda omständigheter beaktas. Personen behöver inte återkomma till den andra medlemsstaten om han eller hon vistas i Finland för att genomföra en uppgift av bestämd varaktighet. Genomförande av en uppgift av bestämd varaktighet påverkar inte maximitiden för skattefri användning av fordonet.

Skattemyndigheten kan på ansökan för högst ett år åt gången meddela ett beslut om i vilken stat personens vanliga vistelseort ska anses finnas enligt den utredning som lagts fram. Skattemyndigheten meddelar närmare föreskrifter om ansökningsförfarandet, om de uppgifter som ska lämnas i ansökan och om den utredning som ska läggas fram i samband med ansökan.

Den vanliga vistelseorten ska inte anses ha förändrats för en person som vistas i Finland eller i något annat land på grund av studier vid universitet eller någon annan läroanstalt.

Användningen av ett fordon är skattefri, om en fysisk person som är stadigvarande bosatt utomlands använder ett fordon som är registrerat utomlands och som personen för in för privat bruk under en sammanhängande eller inte sammanhängande tid av högst 6 månader inom loppet av en 12 månaders tidsperiod.

Den maximitid för skattefri användning som anges i 1 mom. tillämpas inte, om en fysisk person som är stadigvarande bosatt utomlands arbetar i Finland och med fordonet regelbundet avlägsnar sig till sin bostadsort i en annan stat.

Maximitiden tillämpas inte heller på användning av ett fordon som registrerats utomlands, om fordonet har förts in av en person som vistas i Finland enbart på grund av studier vid universitet eller någon annan läroanstalt och som har sin vanliga vistelseort utomlands. En anmälan om skattefri användning av fordonet ska dock göras till Skatteförvaltningen innan den maximitid som anges i 1 mom. löper ut, om den skattefria användningen fortgår längre än så. Dessutom ska personen varje termin eller vid sådana andra tidpunkter som Skatteförvaltningen bestämmer lägga fram en utredning om sina studier.

Skatteförvaltningen kan på ansökan och på de villkor som den bestämmer förlänga maximitiden enligt 34 § 1 mom. för skattefri användning med högst ett år. Ansökan om förlängning ska göras innan den föreskrivna skattefria användningstiden löper ut. Skatteförvaltningen meddelar närmare föreskrifter om ansökningsförfarandet, om de uppgifter som ska lämnas i ansökan och om den utredning som ska läggas fram i samband med ansökan.

Om maximitiden har förlängts i enlighet med 1 mom., kan fordonet på nytt med stöd av 34 § användas skattefritt tidigast efter sex månader från det att den förlängda tiden löpt ut. Om maximitiden har förlängts, uppbärs ingen skatt för fordonet under denna tid, även om den person som fört in fordonet till landet skulle anses ha blivit stadigvarande bosatt i Finland under denna tid.

Vad som i 34 § 1 mom. föreskrivs om skattefri användning av ett fordon som förs in för privat bruk, tillämpas även på ett fordon som är registrerat utomlands och som någon annan än en i Finland stadigvarande bosatt person för in till landet för att användas i företagsverksamhet som bedrivs av ett företag som inte finns i Finland eller i verksamhet som bedrivs av en internationell organisation eller ett annat samfund som finns någon annanstans än i Finland.

Maximitiden för skattefri användning i Finland är dock i de fall som avses i 1 mom. sju månader. Den tiden kan inte förlängas på det sätt som avses i 35 §.

En fysisk person som är stadigvarande bosatt i Finland och hans eller hennes familj får utan att betala skatt använda ett fordon som personen fört in för privat bruk under en sammanhängande tid av högst 14 dagar en gång per kalenderår, om fordonet är registrerat i någon annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Som personens familj räknas maken och ogifta barn som bor med personen i gemensamt hushåll. Med make jämställs en person som fortgående utan att ingå äktenskap lever med personen i gemensamt hushåll under äktenskapsliknande förhållanden.

En fysisk person som är stadigvarande bosatt i Finland och vars arbetsplats finns utomlands, kan skattefritt i Finland använda ett i landet där arbetsplatsen finns permanent registrerat fordon som arbetsgivaren äger eller innehar, uteslutande för skötseln av sina arbetsuppgifter. En förutsättning för skattefri användning är att fordonet återförs till registreringsstaten efter varje arbetsuppgift och att fordonet används i Finland under en sammanhängande tid av högst tre dygn per gång. Användningen av fordonet för resor mellan bostaden och arbetsplatsen betraktas inte som skötsel av arbetsuppgifter.

En fysisk person som är stadigvarande bosatt i Finland och vars arbetsgivare har ett fast driftställe utomlands kan skattefritt använda ett fordon i trafik i Finland, om det är permanent registrerat utomlands och ägs eller innehas av arbetsgivaren. En yrkesutövare som är stadigvarande bosatt i Finland och som har etablerat sig utomlands eller erbjuder sina tjänster där kan skattefritt använda sitt fordon i trafik i Finland, om det är permanent registrerat utomlands. Även den fysiska personens i 37 § 2 mom. avsedda familj får använda ett sådant fordon skattefritt.

En förutsättning för skattefri användning är att den i 1 mom. avsedda personen och hans eller hennes familj sammanlagt under en period av 12 månader använder fordonet mindre i Finland än utomlands, i dagar räknat. Om fordonet används både i Finland och utomlands under en och samma dag, anses fordonet ha använts utomlands.

En studerande som har sin vanliga vistelseort i Finland och som vistas utomlands minst 185 dagar per kalenderår på grund av studier vid universitet eller någon annan läroanstalt får tillfälligt i Finland använda ett fordon som är registrerat utomlands om det med beaktande av omständigheterna ska anses finnas tvingande skäl till det eller för en sedvanlig semesterresa eller en därmed jämförbar kortare vistelse.

Användningen av ett fordon är skattefri, om

1) ett fordon förs in i landet enbart för service, reparation eller annan behandling eller om fordonet för vidtagande av dessa åtgärder flyttas korta sträckor i landet,

2) ett fordon som inte registreras i Finland används enbart för försök eller forskningsändamål eller enbart för typgodkännande eller kortvarig demonstration,

3) ett importerat fordon flyttas från införselorten till någon annan ort i landet eller till utförselorten utan att det registreras i Finland,

4) ett fordon utan att det registreras i Finland används endast för att i utförselsyfte flyttas från överlåtelseorten till utförselorten eller om det antecknats i exportregistret och används för ovan avsedd flyttning, eller om ett fordon som är infört i exportregistret används tillfälligt i Finland av skäl som ska betraktas som tvingande eller för en sedvanlig semesterresa eller en därmed jämförbar kortare vistelse, dock inte under den månad som omedelbart följer på flyttningen från landet eller omedelbart föregår flyttningen till landet,

5) ett utomlands registrerat fordon förs in till landet för högst 30 dagar enbart för tävlingsändamål och därefter förs ut ur landet,

6) ett fordon som inte registreras i Finland förses med förflyttningsskyltar och används enbart för tävlingsändamål under en sammanhängande tid av högst sju dagar,

7) ett fordon försett med provnummerskyltar förflyttas, medan den som fått ett provnummerintyg eller hans eller hennes företrädare finns i fordonet, i ett syfte som direkt hänför sig till ett försök som gäller forskning eller produktutveckling i fråga om det fordon som tillhör den som erhållit provnummerintyg eller i fråga om dess anordningar, till provkörning av fordonet för att säkerställa att det fungerar tekniskt eller till kortvarig demonstration av fordonet i försäljningssyfte för en köpare som är stadigvarande bosatt någon annanstans än i Finland, eller till annan förflyttning som står i direkt samband med tillverkning, försäljning, utrustande, export, reparation eller besiktning av fordonet,

8) ett fordon som är avsett för försäljning i Finland och som har beviljats ett i fordonslagen avsett förflyttningstillstånd eller som är registrerat i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet används i högst nio månaders tid för kortvarig provkörning eller demonstration i försäljningssyfte under högst tre dygn per kund i affärsverksamheten vid ett företag som importerar, tillverkar eller säljer fordon, eller

9) det har avtalats om frihet från bilskatt eller bil- och motorcykelskatt i ett sådant avtal med en annan stat som är förpliktande för Finland.

I andra fall än de som avses i 1 mom. kan Skatteförvaltningen i enskilda fall godkänna kortvarig skattefri användning av ett fordon av orsaker som motsvarar de grunder som avses i 1 mom. samt enligt villkor och begränsningar som Skatteförvaltningen bestämmer.

Den skattefria användningen upphör efter det att det föreskrivna eller av Skatteförvaltningen bestämda villkoret för skattefri användning av fordonet inte längre uppfylls eller maximitiden för skattefri användning löper ut.

Om fordonet förs ut ur landet, flyttas till en plats som Skatteförvaltningen bestämmer eller förstörs på ett sätt som myndigheten bestämmer utan dröjsmål när tidsfristen löper ut eller villkoret inte längre uppfylls, uppkommer dock ingen skyldighet att betala skatt.

Skyldighet att betala skatt uppkommer inte heller om användningen av fordonet efter det att maximitiden löpt ut eller villkoret inte längre uppfylls är tillfällig, grundar sig på ett misstag eller oöverstigligt hinder och den användning av fordonet som inte är skattefri ska anses obetydlig.

Den skattefria användningen upphör, om fordonet säljs, hyrs ut eller överlåts på något annat sätt för annat än skattefri användning eller för att användas av någon annan än en sådan person som har rätt enligt denna lag att använda fordonet skattefritt.

Om ett fordon överlåts på det sätt som avses i 1 mom., ska överlåtaren göra en anmälan om överlåtelsen till Skatteförvaltningen. Skatteförvaltningen meddelar närmare föreskrifter om anmälan, tidpunkten för anmälan, de uppgifter som ska lämnas och förfarandet för anmälan. Skatteförvaltningen kan meddela föreskrifter som begränsar anmälningsskyldigheten när skyldigheten är uppenbart onödig.

Ett fordon kan dock överlåtas i syfte att flytta det korta sträckor i Finland för service, reparation eller annan behandling eller i något annat motsvarande syfte, om den person som har rätt till skattefri användning tillfälligt inte själv kan köra fordonet. Ett fordon kan också överlåtas till ett försäkringsbolag på grund av att det skadats. Ett sådant fordon kan dock inte registreras eller tas i skattepliktigt bruk i Finland, om inte skatt betalas för fordonet.

Om överlåtelsen enligt 1 mom. för annat än skattefri användning är tillfällig, grundar sig på ett misstag eller oöverstigligt hinder och den användning av fordonet som inte är skattefri ska anses obetydlig, upphör den skattefria användningen inte.

Skattemyndigheter är Skatteförvaltningen och Transport- och kommunikationsverket.

Skatteförvaltningen ansvarar för verkställandet av bilbeskattningen, skatteuppbörden, skattekontrollen och övriga myndighetsuppgifter enligt denna lag, om inte något annat föreskrivs i denna lag.

Transport- och kommunikationsverket ansvarar för de uppgifter som avses i 2 mom. efter registreringen av fordonet i de situationer som avses i 3 § 2 mom. och 3 mom. 1—3 punkten med undantag för ändringar i äganderätten till de fordon som avses i 24 §.

Utöver skattemyndigheterna övervakar Tullen och polisen att skyldigheterna enligt bestämmelser och föreskrifter iakttas.

Statens rätt bevakas vid den beskattning som hör till Skatteförvaltningens uppgifter av Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt och vid den beskattning som hör till Transport- och kommunikationsverkets uppgifter av Transport- och kommunikationsverkets skatteombud.

Den statliga rättsbevakaren hörs och delges beslut så att rättsbevakaren ges tillfälle att ta del av beslutet och av de handlingar som ligger till grund för beslutet.

Skatteförvaltningen för ett register över registrerade bilskatteombud (registret över bilskatteombud ). Syftet med registret över bilskatteombud är att säkerställa ett effektivt beskattnings- och registreringsförfarande samt att säkerställa och övervaka de registrerade bilskatteombudens tillförlitlighet.

Skatteförvaltningen kan på ansökan i registret anteckna den som i form av regelbunden affärsverksamhet bedriver eller sannolikt börjar bedriva import eller tillverkning av nya eller begagnade fordon som omfattas av lagens tillämpningsområde (registrerat bilskatteombud ).

I registret över bilskatteombud antecknas det registrerade bilskatteombudets namn, företags- och organisationsnummer och registeranteckningens giltighetstid. I registret över bilskatteombud antecknas dessutom uppgift om huruvida registreringen gäller nya eller begagnade fordon.

I registret över bilskatteombud antecknas en sökande som

1) inte väsentligt har försummat eller på de grunder som avses i 26 § 3 mom. i lagen om förskottsuppbörd (1118/1996) inte väsentligt kan antas försumma sina skyldigheter enligt 26 § 2 mom. i den lagen i fråga om beskattningen,

2) har uppnått myndighetsåldern och vars handlingsbehörighet inte har begränsats, om sökanden är en fysisk person, och

3) har ställt säkerhet enligt 51 §.

Den som ansöker om registrering som bilskatteombud ska lämna de uppgifter och kontaktuppgifter som behövs för förandet av registret över bilskatteombud samt utredning om bedrivande av sådan verksamhet som avses i 46 § 2 mom. och om att de förutsättningar som avses i 47 § uppfylls. Ansökan ska göras elektroniskt. Skatteförvaltningen kan dock av särskilda skäl godkänna att ansökan görs på något annat sätt än elektroniskt.

Skatteförvaltningen antecknar det registrerade bilskatteombudet i registret över bilskatteombud från och med det att registreringsbeslutet fattats. På sökandens begäran kan denne antecknas i registret som registrerat bilskatteombud också från och med en senare tidpunkt.

Ett registrerat bilskatteombud ska utan dröjsmål underrätta Skatteförvaltningen, om de uppgifter som lämnats i samband med registreringen ändras eller om den verksamhet som avses i 46 § 2 mom. upphör. Dessutom ska ett registrerat bilskatteombud på begäran av Skatteförvaltningen lämna de uppgifter och den utredning som avses i 1 mom.

Skatteförvaltningen meddelar närmare föreskrifter om registreringsförfarandet.

Skatteförvaltningen avregistrerar ett registrerat bilskatteombud ur registret över bilskatteombud, om det registrerade bilskatteombudet begär det. Ett registrerat bilskatteombud avregistreras från och med det att beslutet i ärendet har fattats.

Skatteförvaltningen kan på eget initiativ fatta beslut om avregistrering, om det registrerade bilskatteombudet inte längre bedriver verksamhet enligt 46 § 2 mom. eller uppfyller förutsättningarna i 47 § för anteckning i registret. Skatteförvaltningen ska före avregistreringen underrätta det registrerade bilskatteombudet om avregistreringen och bereda denne tillfälle att lägga fram utredning, om avregistreringen grundar sig på försummelser som avses i 47 § 1 mom. 1 punkten.

Skatteförvaltningen ska meddela den som saken gäller ett beslut i ett ärende som gäller registrering. Bestämmelser om innehållet i beslutet finns i 67 §.

Skatteförvaltningen kan kräva att säkerhet ska ställas för betalning av bilskatten. Skatteförvaltningen bestämmer säkerhetens art och storlek. Vid prövning av säkerhetens storlek ska sökandens tillförlitlighet, verksamhetens omfattning och lönsamhet samt sökandens soliditet, likviditet och övriga ekonomiska förutsättningar att svara för skatterna beaktas.

Skatteförvaltningen kan efter registreringen bestämma att säkerhet ska ställas, kräva ytterligare säkerhet eller frisläppa säkerhet, om det behövs på grund av förändringar i det registrerade bilskatteombudets verksamhet. Skatteförvaltningen ska då på det registrerade bilskatteombudets begäran meddela denne ett beslut som gäller säkerheten. Bestämmelser om innehållet i beslutet finns i 67 §.

Efter avregistrering av bilskatteombud frisläpper Skatteförvaltningen utan dröjsmål säkerheten. Om ett registrerat bilskatteombud har haft eller fortfarande har obetald skatt eller om det finns kännedom om nya skatteförpliktelser som föranleds av verksamheten, ska dock endast den del av säkerheten frisläppas som inte har använts eller inte används för betalning av skatt.

Uppgifterna i registret över bilskatteombud bevaras i 12 år efter det att det registrerade bilskatteombudet har avregistrerats. Uppgifterna bevaras dock minst så länge det är möjligt att göra ändringar i beskattningen till följd av ändringssökande.

Innan ett fordon tas i bruk ska den som tar i bruk fordonet göra en anmälan om ibruktagande till Skatteförvaltningen (anmälan om ibruktagande ). En anmälan om ibruktagande lämnas dock inte för ett fordon som tas i bruk efter registreringen.

Anmälan om ibruktagande ska innehålla uppgifter om fordonet och om skattepliktigt ibruktagande av det. Skatteförvaltningen meddelar närmare föreskrifter om de uppgifter som ska lämnas.

Den av Skatteförvaltningen bestyrkta anmälan om ibruktagande ska medföras i fordonet när det används, om inte Skatteförvaltningen bestämmer något annat. Anmälan om ibruktagande ska på begäran visas upp för tillsynsmyndigheten.

Den skattskyldige ska för beskattningen lämna in en skattedeklaration. Om ett registrerat bilskatteombud är skyldigt att betala skatten, är det registrerade bilskatteombudet ansvarigt för att deklarera skatten i stället för den skattskyldige.

Bilskattedeklarationen ska innehålla för verkställandet av beskattningen behövliga uppgifter om fordonet, den skattskyldige och andra omständigheter som inverkar på beskattningen. Skattemyndigheten meddelar närmare föreskrifter om de uppgifter som ska lämnas i skattedeklarationen.

Till skattedeklarationen fogas inga verifikationer, om inte skattemyndigheten bestämmer något annat av orsaker som hänför sig till skattekontrollen.

Skattskyldiga ska lämna in skattedeklaration innan fordonet antecknas i trafik- och transportregistret eller tas i bruk i Finland. Om en anmälan om ibruktagande i enlighet med 53 § har lämnats in för fordonet, ska skattedeklarationen lämnas in inom fem dagar från ibruktagandet.

Registrerade bilskatteombud ska lämna in skattedeklaration för en bilskatteperiod på en kalendermånad för de nya fordon som har registrerats under perioden. Bilskattedeklaration ska också lämnas in för en bilskatteperiod då inga fordon registreras. Skattedeklaration ska lämnas in senast den tionde dagen i den månad som följer efter bilskatteperioden. Deklaration för sådana bilskatteperioder då inga fordon registreras får lämnas in på förhand för högst sex månader.

Registrerade bilskatteombud ska lämna in skattedeklaration för begagnade fordon fordonsvis inom fem dagar från det att fordonet registrerats.

Den som äger ett fordon när en i 3 § 2 och 3 mom. avsedd ändring av fordonets konstruktion, användningssyfte eller äganderätt görs, ska lämna in skattedeklaration inom en månad från det att ändringen gjordes. Om en ändring av äganderätten emellertid gäller ett fordon som avses i 24 §, ska försäljaren lämna in skattedeklaration till Skatteförvaltningen innan fordonet överlåts.

Skattemyndigheten meddelar närmare föreskrifter om när skattedeklarationen ska lämnas in.

En skattskyldig eller ett registrerat bilskatteombud kan även återkalla sin till Skatteförvaltningen inlämnade bilskattedeklaration, om fordonet inte har registrerats eller tagits i skattepliktigt bruk. Skattedeklarationen kan också återkallas av den som visar att han eller hon förvärvat äganderätt till ett sådant fordon som inte har registrerats eller tagits i bruk. Skattedeklarationen ska återkallas inom ett år från skattens förfallodag.

Skatteförvaltningen kan fatta beslut om återkallande av skattedeklarationen på eget initiativ, om fordonet inte har registrerats eller tagits i bruk inom ett år från skattens förfallodag.

Den skattskyldige eller det registrerade bilskatteombudet påförs en försummelseavgift för återkallande av skattedeklarationen i de fall som avses i 1 och 2 mom. Om beskattningen har verkställts redan innan skattedeklarationen återkallas, ska Skatteförvaltningen dessutom återkalla beskattningen och tillståndet för registrering.

Skatteförvaltningen meddelar närmare föreskrifter om de uppgifter som ska lämnas i samband med återkallandet, hur uppgifterna ska lämnas och i övrigt om förfarandet för lämnande av uppgifterna.

Den som i landet för in ett fordon för skattefri användning eller här tar ett fordon i skattefri användning, är skyldig att göra en anmälan om skattefri användning till Skatteförvaltningen innan fordonet börjar användas skattefritt i Finland.

Anmälan ska innehålla uppgifter om det fordon som används och grunden för skattefri användning samt andra uppgifter som inverkar på den skattefria användningen av fordonet. Skatteförvaltningen meddelar närmare föreskrifter om de uppgifter som ska lämnas.

Den av Skatteförvaltningen bestyrkta anmälan ska medföras när fordonet används och ska visas för tillsynsmyndigheten på dennes begäran.

Anmälan om skattefri användning görs inte i fråga om sådan skattefri användning som avses i 34 §, om inte något annat föreskrivs i den paragrafen, och inte heller i fråga om sådan användning som avses i 36 eller 40 § eller 41 § 1 mom. 7 eller 9 punkten. I det fall som avses i 41 § 1 mom. 4 punkten görs anmälan endast till tullmyndigheten på ett finländskt gränsövergångsställe, när fordonet förs ut ur landet, och i det fall som avses i 41 § 1 mom. 6 punkten görs anmälan endast i fråga om första gången fordonet används skattefritt.

De anmälningar och deklarationer som avses i denna lag ska lämnas in till skattemyndigheten.

De deklarationer, anmälningar och andra uppgifter för beskattningen som avses i denna lag ska lämnas in i den form som skattemyndigheten bestämmer. Registrerade bilskatteombud, samfund och samfällda förmåner ska lämna in deklarationer och anmälningar elektroniskt. Skattemyndigheten kan dock av särskilda skäl godkänna att en deklaration eller anmälan lämnas in på papper.

Skattemyndigheten meddelar närmare föreskrifter om hur deklarationer och anmälningar ska lämnas in samt om deklarations- och anmälningsförfarandet i övrigt.

För fullgörande av deklarations- och anmälningsskyldigheten ansvarar ett samfunds styrelse eller förvaltning, en sammanslutnings delägare, en intressebevakare, en dödsbodelägare eller den som har boet i sin besittning samt för en utlännings eller ett utländskt samfunds räkning dennes ombud eller filialchef i Finland.

Skattskyldiga och andra anmälningsskyldiga ska på uppmaning av skattemyndigheten utöver skattedeklarationen eller någon annan anmälan med samma skyldigheter dessutom lämna de kompletterande uppgifter och utredningar samt visa upp de verifikationer som kan behövas vid behandlingen av beskattningen av den skattskyldige eller den anmälningsskyldige eller vid behandling av ändringssökande som gäller denna beskattning.

När den som använder ett fordon åberopar bestämmelserna om skattefri användning av fordonet, ska han eller hon till skattemyndigheterna ge in behövlig utredning om sin vanliga vistelseort.

Utöver vad som föreskrivs i bokföringslagen (1336/1997) ska den skattskyldige ordna sin bokföring så att de uppgifter som avses i 54 § fås ur den.

En skattskyldig som inte är bokföringsskyldig ska med avseende på sin deklarationsskyldighet föra sådana anteckningar att de uppgifter som behövs vid beskattningen framgår tillräckligt specificerade av dem.

Anteckningarna ska basera sig på verifikationer. Den skattskyldige ska bevara verifikationer som gäller uppgifter om fordonet i sex år från ingången av året efter skatteårets utgång. Verifikationer ska behandlas och förvaras så att innehållet utan svårigheter kan granskas och kontrolleras i läsbar form.

Skattemyndigheten meddelar närmare föreskrifter om anteckningsskyldigheten och anteckningarna samt om begränsning av skyldigheten att bevara verifikationer när bevaringsskyldigheten är uppenbart onödig.

Sådan huvudsaklig användning av ett fordon som avses i 25 § och sådan skattefri användning av ett fordon som avses i 39 § och 41 § 1 mom. 8 punkten ska verifieras genom körjournal.

Av körjournalen ska framgå att de förutsättningar för frihet från bilskatt som anges i 25 § eller de förutsättningar för skattefri användning som anges i 39 § eller 41 § 1 mom. 8 punkten uppfylls.

Skattemyndigheten meddelar närmare föreskrifter om skyldigheten att föra körjournal samt om uppgifterna i och förvaringen av körjournalen och skyldigheten att visa upp körjournalen.

Den skattskyldige ska på uppmaning för skattemyndigheten för granskning visa upp sin bokföring och sina anteckningar samt allt det material och all den egendom som kan behövas vid behandlingen av den skattskyldiges beskattning eller av ändringssökande som gäller denna beskattning.

I fråga om verifikationer och annat material som gäller bilskatt och som lagras elektroniskt utomlands ska uppgifterna vara fullständigt tillgängliga i realtid genom en datorförbindelse och uppgifterna ska kunna omvandlas till läsbar form. På uppmaning av skattemyndigheten ska en kopia av den tekniska upptagningen dessutom framställas för den person som utför granskningen, om detta behövs för att genomföra granskningen.

Den skattskyldige ska ges förhandsmeddelande om platsen för skattegranskningen och om tidpunkten då den inleds, om inte särskilda omständigheter föranleder ett annorlunda förfarande.

Företrädare för andra myndigheter kan bistå som sakkunniga vid skattegranskningen.

Skattemyndigheten ska upprätta en skattegranskningsberättelse över skattegranskningen, om inte något annat följer av särskilda skäl.

Närmare bestämmelser om förfarandet vid skattegranskningar samt om det material och den egendom som ska visas upp utfärdas genom förordning av statsrådet.

Om inte något annat föreskrivs i denna lag, tillämpas på beskattningsförfarandet vad som föreskrivs i de allmänna bestämmelserna om förfarandet vid beskattning i 26 § 1—4 och 6 mom. och 26 a och 26 c § i lagen om beskattningsförfarande (1558/1995) eller med stöd av dem.

Vad som föreskrivs om Skatteförvaltningen i lagen om beskattningsförfarande tillämpas även på Transport- och kommunikationsverket. Vad som föreskrivs om skattskyldiga i lagen om beskattningsförfarande tillämpas även på i denna lag avsedda registrerade bilskatteombud, sökande av återbäring och andra anmälnings- och uppgiftsskyldiga.

Vad som föreskrivs om hörande i 26 § 3 mom. i lagen om beskattningsförfarande tillämpas även på hörande i ärenden som gäller sådan annan anmälan samt följdändring som avses i denna lag, om hörandet är möjligt och om hörandet inte är uppenbart onödigt.

Deklaration, anmälan och andra uppgifter anses ha lämnats när de har kommit in till den behöriga skattemyndigheten.

Bestämmelser om ankomsttidpunkten för uppgifter som lämnats in elektroniskt finns i 10 § i lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet (13/2003), och bestämmelser om ankomsttidpunkten för uppgifter som lämnats i pappersform finns i 18 § i förvaltningslagen (434/2003).

Av ett beslut ska framgå uppgifter som specificerar den skattskyldige eller sökanden, hur ärendet har avgjorts, den myndighet som fattat beslutet och myndighetens kontaktuppgifter samt anvisningar om hur ändring kan sökas i beslutet.

Ett beslut ska motiveras, om avvikelse görs från deklarationen eller omprövningsbegäran, om ärendet inte avgörs i enlighet med ansökan eller om beskattningen ändras till den skattskyldiges nackdel.

Om avvikelse görs från skattedeklarationen eller ärendet inte avgörs i enlighet med en ansökan som avses i 27 eller 29 §, behöver motiveringen inte finnas i beslutet, utan den ska finnas tillgänglig hos skattemyndigheten. Om bestämmelserna om beskattning enligt uppskattning, kringgående av skatt eller skatteförhöjning tillämpas vid avvikelse från skattedeklarationen, ska de bestämmelser som ligger till grund för beslutet antecknas i handlingarna.

Beslutet behöver inte motiveras om motivering är uppenbart onödig.

Om en skattedeklaration eller en annan handling som lämnats in till skattemyndigheten har förstörts, ska den lämnas in på nytt.

Skattemyndigheten meddelar närmare föreskrifter om nytt fullgörande av deklarationsskyldigheten samt om påförande av skatt i det fallet att skattedeklarationen eller någon annan handling har förstörts.

Skatteåret är det kalenderår under vilket skyldigheten att betala skatt har uppkommit.

I ett i 27 eller 29 § avsett ärende som gäller skatteåterbäring är skatteåret det kalenderår under vilket Skatteförvaltningen har fattat beslut i ärendet.

När Transport- och kommunikationsverket verkställer beskattningen är skatteåret det kalenderår under vilket Transport- och kommunikationsverket har fattat beslut i ärendet.

Skattemyndigheten verkställer beskattningen utifrån skattedeklarationen, uppgifter som erhållits från utomstående som är skyldiga att lämna uppgifter samt annan utredning som erhållits i saken.

När skattemyndigheten har verkställt beskattningen, ska ett beskattningsbeslut sändas till den skattskyldige.

Om beloppet av bilskatten är mindre än 10 euro, ska skatten inte påföras.

Om den skattskyldige genom begäran om omprövning meddelar en sådan i 54 § avsedd uppgift som inverkar på beskattningen och som den skattskyldige inte tidigare har meddelat eller som beskattningsbeslutet inte annars har grundat sig på, verkställer Skatteförvaltningen beskattningen till denna del och fattar ett kompletterande beskattningsbeslut i ärendet. Kompletterande beskattningsbeslut fattas i övrigt med beaktande av vad som i 79 och 80 § och 89 § 2 mom. föreskrivs om rättelse av beskattningen. Det fattas inget beslut om avvisande av begäran om omprövning.

Om ett ärende hör till samma helhet som en sådan begäran om omprövning som samtidigt är anhängig eller om det av någon annan motsvarande orsak är motiverat att avgöra ärendena gemensamt, kan ärendet avgöras i ett förfarande för begäran om omprövning. Den skattskyldige ska då underrättas om att ärendet behandlas i ett förfarande för begäran om omprövning.

När Skatteförvaltningen behandlar ett ärende som gäller kompletterande beskattningsbeslut kan Skatteförvaltningen förbjuda att en fordran verkställs eller bestämma att verkställigheten ska avbrytas. På förfarandet tillämpas vad som i lagen om verkställighet av skatter och avgifter (706/2007) föreskrivs om avbrytande av verkställighet med anledning av begäran om omprövning som gäller beskattning. På Skatteförvaltningen tillämpas då vad som i den lagen föreskrivs om besvärsmyndigheten.

Ett ärende som gäller kompletterande beskattningsbeslut ska behandlas utan obefogat dröjsmål. Skatteförvaltningen meddelar närmare föreskrifter om hur uppgifterna ska lämnas och i övrigt om förfarandet för lämnande av uppgifterna.

Ändring i kompletterande beskattningsbeslut söks genom begäran om omprövning hos skatterättelsenämnden.

Skattemyndigheten kan på ansökan meddela förhandsavgörande om hur denna lag ska tillämpas på beskattningen av sökandens fordon. I ansökan ska det specificeras i vilken fråga förhandsavgörande söks och läggas fram den utredning som behövs för att ärendet ska kunna avgöras.

Förhandsavgörande ges för viss tid, dock högst till utgången av kalenderåret efter det år då avgörandet meddelades. Ett förhandsavgörande som har vunnit laga kraft ska, på yrkande av den som fått avgörandet, iakttas med bindande verkan under den tid för vilken det har meddelats.

Ärenden som gäller förhandsavgörande ska i Skatteförvaltningen, Transport- och kommunikationsverket, förvaltningsdomstolen och högsta förvaltningsdomstolen behandlas skyndsamt.

Beskattningen ska verkställas enligt uppskattning, om skattedeklaration inte har lämnats in eller om deklarationen inte ens korrigerad kan läggas till grund för beskattningen.

Innan beskattningen verkställs enligt uppskattning ska skattemyndigheten sända en uppmaning att lämna in en skattedeklaration eller lägga fram en utredning. Uppmaningen ska innehålla uppgift om det uppskattade skattebeloppet. När skatten uppskattas ska uppgifter om fordonet eller bilskatteperioden, den skattskyldiges verksamhet eller andra motsvarande tillgängliga uppgifter beaktas.

Om ett förhållande eller en åtgärd har getts en rättslig form som inte svarar mot sakens egentliga natur eller syfte, ska beskattningen verkställas som om den riktiga formen hade iakttagits.

Om det är uppenbart att ett förfarande enligt 1 mom. ska iakttas när beskattningen verkställs, ska vid verkställandet av beskattningen alla omständigheter som kan påverka sakens bedömning prövas omsorgsfullt samt den skattskyldige ges tillfälle att lägga fram en utredning om de konstaterade sakförhållandena. Om den skattskyldige inte lägger fram en utredning om att den rättsliga form som har getts ett förhållande eller en åtgärd som inverkar på beskattningen motsvarar sakens egentliga natur eller syfte eller att någon annan åtgärd inte vidtagits i uppenbart syfte att uppnå befrielse från skatt, ska vid verkställandet av beskattningen förfaras på det sätt som anges i 1 mom.

Om det anses att ett fordon för undgående av skatt har byggts eller ändrats så att det till sin konstruktion och sina egenskaper avviker från de normala egenskaperna hos fordon i kategorin i fråga, kan skatt uppbäras för fordonet enligt den fordonsgrupp eller fordonskategori som fordonet eller användningen av det i verkligheten bör anses motsvara, även om fordonet enligt klassificeringen eller bestämmelserna i denna lag skulle vara skattefritt eller berättigat till en lägre skattesats.

Skatteförvaltningen beviljar den personuppgiftsansvarige för trafik- och transportregistret tillstånd att registrera ett fordon (registreringstillstånd ), när den skatt som har debiterats för fordonet har betalats. Skatteförvaltningen meddelar närmare föreskrifter om uppgifterna i registreringstillståndet och om förfarandet för lämnande av uppgifterna.

Om ett registrerat bilskatteombud är skyldigt att betala skatten, får fordonet antecknas i trafik- och transportregistret utan Skatteförvaltningens registreringstillstånd. I annat fall får ett fordon inte antecknas i trafik- och transportregistret, om inte Skatteförvaltningen har beviljat tillstånd för första registrering. Skatteförvaltningen får meddela föreskrifter som begränsar förbudet mot anteckning i registret, om tillståndet är uppenbart onödigt med tanke på skattekontrollen.

Vad som i 1 och 2 mom. föreskrivs om registreringstillstånd tillämpas inte på fordon som ska registreras i trafik- och transportregistret enligt en landskapslag för Åland.

Om bilskattedeklaration inte lämnats in eller anmälan om ändring av konstruktionen eller om någon annan omständighet som inverkar på beskattningen inte gjorts för ett fordon som antecknats i registret eller är i skattepliktigt bruk, kan skattemyndigheten bestämma att användningen av fordonet genast ska förhindras. Om deklarations- eller anmälningsskyldigheten har försummats, kan Tullen eller polisen förhindra att fordonet används och omhänderta registreringsskyltarna och registreringsintyget till dess att skyldigheten har fullgjorts eller skatten debiterats.

Användningen av fordonet kan förhindras också i sådana fall där fordonet har övergått till en annan ägare eller innehavare. Om en senare ägare betalar skatten, kan användning av fordonet åter tillåtas.

Skattemyndigheten kan tillåta att fordonet används fram till förfallodagen för skatten.

Om beskattningen innehåller ett fel till följd av vilket den skattskyldige har påförts skatt till ett för högt belopp eller det till den skattskyldige betalats tillbaka skatt till ett för litet belopp, rättar skattemyndigheten beskattningen till den skattskyldiges fördel.

Om skattemyndigheten i ett ärende som hänför sig till dess kontrollverksamhet enligt 83—85 § upptäcker ett fel till den skattskyldiges nackdel, rättar skattemyndigheten beskattningen till den skattskyldiges fördel.

Beskattningen rättas dock inte om ärendet har avgjorts genom beslut med anledning av besvär.

Om skatten helt eller delvis inte blivit påförd eller om den har betalats tillbaka till ett för stort belopp, rättar skattemyndigheten beskattningen till den skattskyldiges nackdel.

Beskattningen rättas inte om skattemyndigheten har utrett och uttryckligen avgjort ärendet. Beskattningen kan dock rättas, om avgörandet i ärendet har baserat sig på felaktig eller bristfällig utredning eller det i ärendet har framkommit sådan ny utredning som kunde ha inverkat på avgörandet i ärendet. Även ett skrivfel, ett räknefel eller något annat därmed jämförbart fel kan rättas.

Beskattningen rättas inte om ärendet har avgjorts genom beslut med anledning av besvär.

Skattemyndigheten behöver inte verkställa rättelse av beskattningen till den skattskyldiges nackdel, om den skatt som inte påförts ska anses vara ringa och uppnående av en jämlik beskattning eller arten av den skattskyldiges försummelser eller det att försummelserna upprepats inte kräver det.

Skattemyndigheten meddelar närmare föreskrifter om när den skatt som inte påförts ska anses vara ringa på det sätt som avses i 1 mom.

Beskattningen ska verkställas eller rättas till den skattskyldiges fördel eller nackdel inom tre år från ingången av året efter skatteårets utgång.

Transport- och kommunikationsverket ska med avvikelse från 1 mom. verkställa beskattningen inom tre år från utgången av det kalenderår då skattemyndigheten fick kännedom om ändringen av fordonets konstruktion, användningssyfte eller äganderätt eller om att fordonet börjat omfattats av lagens tillämpningsområde.

Skattemyndigheten kan låta tidsfristen enligt 82 § för verkställande av beskattningen eller rättelse till den skattskyldiges nackdel omfatta ytterligare ett år, om

1) en kontrollåtgärd har inletts exceptionellt sent på grund av uppgifter som lämnats av en annan myndighet eller fåtts någon annanstans ifrån eller om åtgärden kräver myndighetssamarbete, eller

2) den skattskyldige har lämnat en anmälan eller annan utredning som gäller saken exceptionellt sent, eller den skattskyldige som är föremål för kontrollåtgärden avsevärt försvårar utförandet av kontrollåtgärden.

Beslutet om fortsatt tidsfrist ska fattas innan tidsfristen enligt 82 § löper ut och delges på det sätt som föreskrivs i 26 c § i lagen om beskattningsförfarande. Om skattemyndigheten har fått de uppgifter som avses i 1 mom.1 punkten eller den anmälan eller annan utredning som avses i 2 punkten innan tidsfristen enligt 82 § löper ut, kan beslutet dock fattas inom 60 dagar från det att uppgifterna, anmälan eller annan utredning har erhållits.

Ändring i ett beslut som avses i 2 mom. får inte sökas separat.

Skattemyndigheten kan oberoende av tidsfristen enligt 82 § inom sex år från ingången av året efter skatteårets utgång

1) verkställa beskattningen eller rätta beskattningen till den skattskyldiges nackdel till den del verkställandet eller rättelsen av beskattningen baserar sig på sådana uppgifter som inverkar på den skattskyldiges beskattning och som har erhållits vid annat internationellt utbyte av information än automatiskt utbyte av information, eller

2) verkställa beskattningen, om ett sådant fordon finns i trafik- och transportregistret eller är i bruk för vilket bilskattedeklaration inte har lämnats in.

Skattemyndigheten kan verkställa beskattningen eller rätta beskattningen till den skattskyldiges nackdel oberoende av tidsfristen enligt 82 § inom ett år från utgången av det kalenderår under vilket åklagaren har väckt åtal i ett brottmål som avses i 29 kap.1—3 § i strafflagen (39/1889).

Skattemyndigheten rättar ett beslut som avses i 1 mom. till den del åklagaren har återkallat åtalet eller åtalet har förkastats genom en dom eller ett beslut som vunnit laga kraft eller avvisats utan prövning. Vid förfarandet iakttas vad som i 79 § föreskrivs om rättelse av beskattningen till den skattskyldiges fördel.

Verkställande och rättelse av beskattningen till följd av brott kan riktas mot en juridisk person, om en fysisk person som handlat för den juridiska personens räkning åtalas för ett brott som avses i 1 mom.

Beskattningen anses ha blivit verkställd och en rättelse gjord inom föreskriven tid, om skattemyndighetens beslut har fattats före utgången av de tidsfrister som föreskrivs i denna lag.

På skatteuppbörd och indrivning tillämpas lagen om skatteuppbörd (11/2018), om inte något annat föreskrivs i denna lag.

Vad som i lagen om skatteuppbörd föreskrivs om Skatteförvaltningen tillämpas även på Transport- och kommunikationsverket till den del det är fråga om skatteuppbörd och indrivning som utförs av verket, om inte något annat föreskrivs i denna lag. Vad som i 35 och 49 § i lagen om skatteuppbörd föreskrivs om Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt tillämpas även på Transport- och kommunikationsverket till den del det är fråga om skatteuppbörd och indrivning som utförs av verket.

Vad som i lagen om skatteuppbörd föreskrivs om återbäring och skattskyldiga som mottagare av återbäring tillämpas även på återbäring som grundar sig på ansökan samt på den som ansöker om sådan återbäring.

Vad som i lagen om skatteuppbörd föreskrivs om skattskyldiga tillämpas även på ett registrerat bilskatteombud när det registrerade bilskatteombudet är skyldigt att betala bilskatt i stället för den skattskyldige.

På skatteuppbörd och indrivning som utförs av Transport- och kommunikationsverket tillämpas inte 16 och 17 §, 27 § 1 mom., 28, 30 och 36 §, 42 § 2 mom., 54, 60—64 och 70 §, 71 § 3—7 mom., 75 § 1 mom. och inte 11 kap. i lagen om skatteuppbörd.

Utöver vad som föreskrivs i 11 § i lagen om skatteuppbörd, ska vid betalning av bilskatt som fastställs av Transport- och kommunikationsverket användas de uppgifter som Transport- och kommunikationsverket bestämmer att ska lämnas i samband med betalningen.

Utöver vad som föreskrivs i 47 § i lagen om skatteuppbörd kan Transport- och kommunikationsverket bevilja befrielse från bilskatt på de villkor som verket bestämmer.

Med avvikelse från användningsordningen enligt 6 § i lagen om skatteuppbörd ska en betalning eller återbäring av bilskatt som fastställts av Transport- och kommunikationsverket användas till betalning av bilskatt som fastställts av Transport- och kommunikationsverket. Därefter kan en betalning eller återbäring i första hand användas till betalning av Transport- och kommunikationsverkets andra skattefordringar och i andra hand till betalning av statens andra skattefordringar.

Ändring i beslut om skatteuppbörd och indrivning som fattats av Transport- och kommunikationsverket får sökas i enlighet med bestämmelserna om ändringssökande i denna lag.

Om det inte har lämnats någon bilskattedeklaration för fordonet och fordonet har antecknats i trafik- och transportregistret eller tagits i bruk i Finland, eller om bilskattedeklarationen har lämnats in efter utsatt tid och påförandet av skatten därför har fördröjts, ska det vid verkställandet av beskattningen även påföras dröjsmålsränta enligt lagen om skattetillägg och förseningsränta (1556/1995). När Transport- och kommunikationsverket verkställer beskattningen beräknas dröjsmålsräntan dock från den tidpunkt då ändringen av skattegrunden kom till skattemyndighetens kännedom.

Om bilskatten helt eller delvis inte blivit påförd eller om den har betalats tillbaka till ett för stort belopp på grund av att den skattskyldige har lämnat en bristfällig, vilseledande eller oriktig skattedeklaration eller annan uppgift eller handling, ska det vid verkställandet eller rättelsen av beskattningen även påföras dröjsmålsränta enligt lagen om skattetillägg och förseningsränta.

Om skatten inte har betalats på förfallodagen, kan skattemyndigheten bestämma att fordonet inte får användas i trafik (användningsförbud ). Fordonet får inte heller användas i trafik i sådana fall då det övergått till en annan ägare eller innehavare än den skattskyldige eller den som ansvarar för skatten. Skattemyndigheten kan begära handräckning av Tullen och polisen för hindrande av att fordonet används. Tillsynsmyndigheten får omhänderta registreringsskyltarna och registreringsintyget för ett fordon som belagts med användningsförbud. Med skriftligt tillstånd av tillsynsmyndigheten får fordonet dock transporteras till ett i tillståndet bestämt ställe för förvaring.

Förbudet att använda fordonet upphör när den skatt som påförts för fordonet har betalats. Förbudet att använda fordonet upphör dock inte även om skatten inte längre kan drivas in på grund av att de föreskrivna tidsfristerna löpt ut.

Om användningen av ett fordon har förbjudits med stöd av denna lag, kan skattemyndigheten på ansökan upphäva användningsförbudet för viss tid eller permanent, om det finns särskilda skäl att upphäva användningsförbudet. Skattemyndigheten kan ställa villkor för upphävandet av användningsförbudet. Ansökan om upphävande av användningsförbudet kan göras av fordonets ägare eller innehavare. Ändring får inte sökas i ett beslut om upphävande av användningsförbud.

På skatt som ska betalas tillbaka till följd av en ändring i beskattningen eller en ansökan om återbäring betalas krediteringsränta enligt lagen om skatteuppbörd.

På återbäring vid utförsel enligt 29 § betalas ränta, om sökanden visar att fordonet har förts in till Finland för tidsbunden användning och användningstiden har bestämts innan fordonet förts in. Ränta betalas högst för den användningstid som bestämts på förhand. Ränta betalas dock inte om den sökande har beviljats avdrag enligt 31 §. Räntan beräknas som en årlig ränta och är den i 12 § i räntelagen (633/1982) avsedda referensräntan för den halvårsperiod som föregår kalenderåret i fråga.

Skattemyndigheten påför den skattskyldige skatteförhöjning, om en skattedeklaration eller en annan föreskriven uppgift, handling eller utredning är bristfällig eller felaktig eller över huvud taget inte har lämnats in.

Skatteförhöjning påförs dock inte om den skattskyldige har underlåtit att lämna en uppgift som är till fördel för den skattskyldige vid beskattningen, om inte det är fråga om ett fall som avses i 93 § 2 mom.

Skatteförhöjning påförs inte om försummelsen är ringa, om det finns ett giltigt skäl till försummelsen eller om påförande av skatteförhöjning i de fall som avses i 93 § 4 mom. skulle vara oskäligt med hänsyn till omständigheterna.

Skatteförhöjningen är 10 procent av det ökade skattebeloppet.

Skatteförhöjningen är dock minst 15 procent och högst 50 procent av det ökade skattebeloppet, om

1) en försummelse som avses i 92 § är återkommande, eller

2) den skattskyldiges agerande tyder på uppenbar likgiltighet för de förpliktelser som gäller beskattningen.

Vid beskattning enligt uppskattning är skatteförhöjningen 25 procent av det ökade skattebeloppet.

Om ett ärende enligt vad som föreskrivs i 26 § 2 mom. i lagen om beskattningsförfarande lämnar rum för tolkning eller är oklart eller om i 1 mom. i denna paragraf avsedd skatteförhöjning är oskälig av någon annan särskild orsak, är skatteförhöjningen 5 procent av det ökade skattebeloppet.

Skatteförhöjningen är 2 procent av det ökade skattebeloppet, om den skattskyldige på eget initiativ yrkar att ett fel ska korrigeras efter att beskattningsbeslutet har fattats och den skattskyldige har uppfyllt sin utredningsskyldighet.

Skatteförhöjningen är dock alltid minst 75 euro. Skatteförhöjningen för en bilskatteperiod är dock minst 300 euro.

I stället för skatteförhöjning påför skattemyndigheten den skattskyldige en förseningsavgift, om den skattskyldige lämnar in en skattedeklaration eller på eget initiativ rättar till en annan försummelse enligt 92 § innan beskattningsbeslutet fattats. Förseningsavgift påförs dock inte i stället för skatteförhöjning, om den skattskyldige har tagit fordonet i skattepliktigt bruk före anmälan om ibruktagande.

Förseningsavgift påförs inte om den skattskyldige har underlåtit att lämna en uppgift som är till fördel för den skattskyldige vid beskattningen, om inte det är fråga om ett fall som avses i 93 § 2 mom. Förseningsavgift påförs inte heller om inlämnandet av skattedeklarationen har försenats på grund av hinder som är oberoende av den skattskyldige, försummelsen är ringa eller om det finns ett giltigt skäl eller något annat särskilt skäl till försummelsen.

För försening med en skattedeklaration påförs en förseningsavgift på 50 euro. För försening med skattedeklarationen för en bilskatteperiod påförs dock en förseningsavgift på 200 euro.

Den skattskyldige ska ges tillfälle att lämna utredning innan förseningsavgiften påförs, om det är behövligt av särskilda skäl.

Förseningsavgiften är inte en avdragbar utgift i inkomstbeskattningen.

Skattemyndigheten påför en försummelseavgift på högst 2 000 euro, om någon

1) återkallar skattedeklaration i enlighet med 56 § 1 mom. eller om Skatteförvaltningen återkallar någons skattedeklaration i enlighet med 56 § 2 mom.,

2) försummar anmälningsskyldigheten enligt 32 § 1 mom., 43 § 2 mom., 53 § eller 57 §,

3) försummar den i 60 § avsedda utredningsskyldigheten i fråga om den anmälningsskyldighet som avses i 32 § 1 mom., 43 § 2 mom., 53 § eller 57 §, eller

4) försummar kontrollskyldigheten enligt 116 §.

Skattemyndigheten påför en försummelseavgift på högst 5 000 euro om någon trots uppmaning av skattemyndigheten försummar

1) den i 48 § avsedda underrättelseskyldigheten eller uppgiftsskyldigheten som gäller vid registrering,

2) bokföringsskyldigheten enligt 61 § i fråga om beskattningen, anteckningsskyldigheten enligt 62 § i fråga om beskattningen eller skyldigheten enligt 63 § att föra körjournal.

Försummelseavgift påförs inte, om försummelsen är ringa eller om det finns ett giltigt skäl till försummelsen.

Försummelseavgiften är inte en avdragbar utgift i inkomstbeskattningen.

Ändring i beskattningen får sökas av den skattskyldige och av den som annars är ansvarig för betalningen av skatten. Om ett registrerat bilskatteombud enligt 7 § är skyldigt att betala bilskatt, har det registrerade bilskatteombudet dock rätt att söka ändring.

Ändring i andra beslut än beskattningsbeslut får sökas av den som ett beslut avser eller den vars rätt, skyldighet eller fördel direkt påverkas av beslutet. Ändring i ett beslut om skatteåterbäring får sökas av den som ansökt om återbäring.

Rätt att söka ändring på statens vägnar har en statlig rättsbevakare.

Ändring i Skatteförvaltningens beslut söks genom en skriftlig begäran om omprövning hos skatterättelsenämnden och ändring i Transport- och kommunikationsverkets beslut söks genom en skriftlig begäran om omprövning hos Transport- och kommunikationsverket. Omprövning får inte begäras om ärendet har avgjorts genom beslut med anledning av besvär.

Fordonets ägare eller vid köp på avbetalning fordonets innehavare får inte begära omprövning i fråga om nedsatt skatt enligt 11 § eller skattefrihet enligt 23—25 §.

Begäran om omprövning ska lämnas till skattemyndigheten inom föreskriven tid.

En begäran om omprövning ska behandlas utan obefogat dröjsmål.

Omprövning av beskattningsbeslut och beslut om skatteåterbäring ska begäras inom tre år från ingången av året efter skatteårets utgång. Omprövning får dock alltid begäras inom 60 dagar från den dag då den som har rätt att söka ändring fick del av beslutet.

Omprövning av andra beslut än de som avses i 1 mom. ska begäras inom 60 dagar från det att ändringssökanden har fått del av skattemyndighetens beslut, om inte något annat föreskrivs i denna lag.

För den statliga rättsbevakaren är tiden för begäran om omprövning 60 dagar från det att beslutet fattades.

Skatterättelsenämnden avgör en begäran om omprövning som gäller Skatteförvaltningens beslut. Skatteförvaltningen kan emellertid avgöra en begäran om omprövning till den del begäran godkänns, om den som söker ändring är någon annan än Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt.

Om beskattningen av en skattskyldig har verkställts enligt uppskattning och den skattskyldige söker ändring i beskattningen genom att lämna in en skattedeklaration efter det att beskattningsbeslutet har fattats, kan Skatteförvaltningen upphäva beskattningen och verkställa den på nytt.

Transport- och kommunikationsverket avgör en begäran om omprövning som gäller Transport- och kommunikationsverkets beslut.

Den som ansöker om ett förhandsavgörande samt den statliga rättsbevakaren får söka ändring genom besvär hos förvaltningsdomstolen. I ett beslut genom vilket det bestämts att förhandsavgörande inte meddelas får ändring inte sökas genom besvär.

Besvär anförs hos den förvaltningsdomstol till vars domkrets sökandens hemkommun eller hemvist eller hemort hörde när beslutet fattades. Om ingen förvaltningsdomstol är behörig att behandla besvären, söks ändring hos Helsingfors förvaltningsdomstol. Vid sökande av ändring iakttas 102 §.

Besvärstiden är 30 dagar från delfåendet av beslutet. För den statliga rättsbevakaren räknas besvärstiden från det att beslutet fattades.

Ett beslut med anledning av en begäran om omprövning får överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen. Besvär anförs hos den förvaltningsdomstol inom vars domkrets den som har rätt att söka ändring hade sin hemkommun eller hemvist eller hemort när skattemyndighetens beslut fattades. Om beslutet gäller flera skattskyldiga eller ingen förvaltningsdomstol är behörig att behandla besvären, söks ändring hos Helsingfors förvaltningsdomstol.

Besvär ska anföras inom 60 dagar från delfåendet av omprövningsbeslutet. För den statliga rättsbevakaren räknas besvärstiden från det att beslutet fattades.

Förvaltningsdomstolen ska ge en sådan statlig rättsbevakare som avses i 45 § tillfälle att avge bemötande på den skattskyldiges besvär och den skattskyldige tillfälle att avge bemötande på den i 45 § avsedda statliga rättsbevakarens besvär samt vid behov ge den ändringssökande tillfälle att avge genmäle.

Utöver vad som i 44 § 2 mom. i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019) föreskrivs om avgörande av ett ärende utan att en part hörs, får förvaltningsdomstolen avgöra besvären utan att höra den statliga rättsbevakaren, om skattebeloppet med anledning av den skattskyldiges yrkande kan ändras med högst 6 000 euro och ärendet varken lämnar rum för tolkning eller är oklart.

Ett beslut av förvaltningsdomstolen får överklagas genom besvär endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd.

Besvär ska anföras inom 60 dagar från delfåendet av förvaltningsdomstolens beslut. I fråga om förvaltningsdomstolens beslut som gäller förhandsavgörande är besvärstiden dock 30 dagar från delfåendet.

Den som har rätt att söka ändring samt Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt får söka ändring i ett beslut av skatterättelsenämnden hos högsta förvaltningsdomstolen i stället för hos förvaltningsdomstolen, om högsta förvaltningsdomstolen beviljar tillstånd för prejudikatbesvär. Vid ändringssökandet iakttas då vad som föreskrivs i 71 a—71 d § i lagen om beskattningsförfarande.

Till skatterättelsenämndens beslut ska fogas besvärsanvisning enligt 47 § i förvaltningslagen, av vilken framgår hur den som är missnöjd med avgörandet ska förfara för att få ärendet prövat av förvaltningsdomstolen eller söka ändring genom prejudikatbesvär enligt 104 § i denna lag. I besvärsanvisningen ska också förfarandet i ett ärende som gäller tillstånd för prejudikatbesvär beskrivas i huvuddrag.

På fastställelse av ändringsgrunden tillämpas 73 § i lagen om beskattningsförfarande.

Om ett ärende avgörs av skatterättelsenämnden, förvaltningsdomstolen eller högsta förvaltningsdomstolen genom omröstning, gäller såsom beslut den åsikt som flertalet ska anses ha omfattat. Vid lika röstetal avgör den åsikt som är fördelaktigare för den skattskyldige eller, om denna grund inte kan tillämpas, den åsikt som ordföranden har omfattat.

Om beskattningen har ändrats på ett sätt som inverkar på beskattningen för en annan bilskatteperiod, ett annat fordon eller på en annan skattskyldigs beskattning, ändrar skattemyndigheten också beskattningen för den sistnämnda bilskatteperioden, det sistnämnda fordonet eller den sistnämnde skattskyldige på ett sätt som motsvarar ändringen.

En följdändring behöver inte göras om ändringen av särskilda skäl är oskälig.

Den skattskyldig eller någon annan som ansvarar för skatten är trots ändringssökande skyldig att betala skatten, dröjsmålspåföljden och andra påföljder.

Om skatt till följd av ett beslut med anledning av ändringssökande ska avlyftas eller sänkas, ändrar skattemyndigheten beskattningen och betalar tillbaka den överbetalda skatten jämte räntepåföljder.

Om någon till följd av beslut med anledning av ändringssökande ska förklaras skattskyldig eller om skatten ska höjas, ändrar skattemyndigheten beskattningen och uppbär den obetalda skatten jämte räntepåföljder. Om beloppet av den skatt som påförs till följd av en ändring i beskattningen är mindre än tio euro ska, skatten inte påföras.

Beskattning som ska verkställas på nytt på grund av ett beslut av den myndighet hos vilken ändring sökts eller av skattemyndigheten samt följdändringar och andra ändringar i beskattningen till följd av ändringssökande ska genomföras med iakttagande av vad som i 79 och 80 § föreskrivs om rättelse av beskattningen. Ändring i besluten söks med iakttagande av vad som föreskrivs om sökande av ändring i beslut som gäller rättelse av beskattningen.

Skattemyndigheten ska på eget initiativ bestämma att verkställigheten av en fordran ska avbrytas till den del som den myndighet hos vilken ändring sökts har upphävt beskattningsbeslutet och återförvisat ärendet till skattemyndigheten för ny behandling, om inte något annat följer av särskilda skäl. Förordnande om avbrott ska utfärdas utan dröjsmål efter det att beslutet av den myndighet hos vilken ändring sökts har delgetts skattemyndigheten. På förordnande om avbrott tillämpas i övrigt vad som föreskrivs i lagen om verkställighet av skatter och avgifter.

Sådana ändringar i beskattningen som avses i denna paragraf kan göras också då det saknas förutsättningar för rättelse av beskattningen.

På ärenden som avses i denna lag tillämpas inte bestämmelserna om grundbesvär i lagen om verkställighet av skatter och avgifter.

På ersättning för rättegångskostnader tillämpas 10 kap. i lagen om rättegång i förvaltningsärenden.

Importören eller tillverkaren ska lämna Skatteförvaltningen uppgifter genom vilka importören, tillverkaren eller dennes representant anmäler nya fordon för allmän försäljning i Finland. Uppgifterna ska lämnas enligt den fordonsmodell enligt vilken fordonet specificeras och allmänt marknadsförs. Uppgifter ska lämnas när försäljningen eller marknadsföringen av en fordonsmodell inleds och när det allmänna begärda priset för en fordonsmodell ändras. Den uppgiftsskyldige som avses ovan ska dessutom underrätta Skatteförvaltningen när fordonsmodellen inte längre finns till försäljning. Importören och tillverkaren ska bevara de uppgifter som avses i detta moment i minst sex år från utgången av det skatteår under vilket det nya fordonet anmäldes för försäljning i Finland. På förvaring av de uppgifter som avses i detta moment tillämpas vad som föreskrivs om förvaring av verifikationer i bokföringslagen.

Samfund, samfällda förmåner och näringsidkare som affärsmässigt i elektronisk form publicerar annonser om försäljning av fordon ska lämna Skatteförvaltningen uppgifter om de försäljningsannonser om begagnade fordon som de publicerat.

Den som utför registrering av fordon, besiktningsförrättaren, Tullen och polisen ska, om det i registret eller i användning upptäcks ett fordon för vilket skatt uppenbarligen inte har betalats eller som i fråga om konstruktion, användningssyfte eller äganderätt har ändrats så att skatt eventuellt ska betalas för fordonet, anmäla detta till skattemyndigheten. Om polisen eller Tullen förhindrar användningen av ett fordon med stöd av 78 eller 90 §, ska denna underrätta skattemyndigheten om att användningen förhindrats.

På myndighetens allmänna skyldighet att lämna uppgifter tillämpas dessutom 18 § i lagen om beskattningsförfarande. Vad som föreskrivs om Skatteförvaltningen i 18 § i lagen om beskattningsförfarande tillämpas även på Transport- och kommunikationsverket.

Skattemyndigheten meddelar närmare föreskrifter om de uppgifter som ska lämnas, tidpunkten då uppgifterna ska lämnas, sättet på vilket de ska lämnas samt om bevaringstiden och förvaringssättet för uppgifterna. Skattemyndigheten kan begränsa skyldigheten att lämna uppgifter i situationer som har ringa betydelse med tanke på skattekontrollen.

Var och en ska på uppmaning av skattemyndigheten på basis av namn, bankkontonummer, kontotransaktion eller någon annan motsvarande identifikation lämna sådana uppgifter som han eller hon förfogar över eller känner till och som kan behövas för behandlingen av ett ärende som gäller någon annans beskattning eller ändringssökande, om inte innehavaren av uppgifterna enligt lag har rätt att vägra vittna i ärendet. Ingen får dock vägra lämna sådana uppgifter om någon annans ekonomiska ställning som inverkar på beskattningen.

Näringsidkare ska på uppmaning av Skatteförvaltningen lämna uppgifter om inköp av, försäljningsannonser om, begärda priser för och eventuell återförsäljning av fordon.

Tullen ska på uppmaning av skattemyndigheten lämna behövliga uppgifter om ett fordon och iakttagelser i samband med övervakningen samt andra upplysningar som inverkar på beskattningen inbegripet uppgifter som specificerar den skattskyldige och den skattskyldiges kontaktuppgifter, om de kan behövas för verkställandet av bilbeskattning, för tillståndsprövning, för skattekontroll eller för utförandet av andra sådana uppgifter i anslutning till bilbeskattningen som omfattas av skattemyndighetens behörighet.

På myndighetens särskilda skyldighet att lämna uppgifter tillämpas dessutom 20 § i lagen om beskattningsförfarande. Vad som föreskrivs om Skatteförvaltningen i 20 § i lagen om beskattningsförfarande tillämpas även på Transport- och kommunikationsverket.

Vad som i 59 § föreskrivs om dem som ansvarar för fullgörande av deklarations- och anmälningsskyldigheten gäller också dem som är uppgiftsskyldiga enligt 113 och 114 §.

På utomståendes skyldighet att lämna uppgifter tillämpas dessutom 21, 22, 22 a, 23 och 25 § i lagen om beskattningsförfarande. Vad som föreskrivs om Skatteförvaltningen i lagen om beskattningsförfarande tillämpas även på Transport- och kommunikationsverket.

Besiktningsförrättaren är vid utförandet av en periodisk besiktning skyldig att kontrollera att fordonet inte är belagt med användningsförbud på grund av försummad betalning av bilskatt. Ett fordon anses vara belagt med användningsförbud när det finns en anteckning om försummad betalning av skatt i ett register över fordon, om det inte lämnas tillförlitlig utredning över betalningen av skatten eller visas upp ett sådant beslut som tillåter att fordonet används och som den myndighet som påfört skatten fattat med stöd av 90 §.

Som utredning enligt 1 mom. betraktas en verifikation från en penninginrättning på att skatten är betald. Som utredning betraktas även ett kontoutdrag eller en verifikation som visas upp tillsammans med beskattningsbeslutet.

Skattemyndigheten, Tullen och polisen har rätt att granska ett fordon eller förordna att fordonet ska uppvisas för granskning hos besiktningsförrättaren, varvid den sistnämnda ska lämna begärda uppgifter till skattemyndigheterna. Skattemyndigheterna, Tullen och polisen har också rätt att granska lokaler där fordon innehas eller hanteras samt rätt att hejda ett fordon för att granska det. Granskning får dock inte utföras i utrymmen som används för boende av permanent natur.

Tullen har trots sekretessbestämmelserna rätt att på eget initiativ lämna skattemyndigheten information om beskattningsbara fordon, iakttagelser i samband med övervakningen och om andra upplysningar som behövs för utförandet av sådana uppgifter i anslutning till bilbeskattningen som omfattas av skattemyndighetens behörighet inbegripet information som specificerar den skattskyldige och den skattskyldiges kontaktuppgifter.

På elektronisk kommunikation och underskrift tillämpas 93 a § i lagen om beskattningsförfarande.

Bestämmelser om straff för lagstridigt undandragande av bilskatt och för försök därtill finns i 29 kap. 1—3 § i strafflagen.

Denna lag träder i kraft den 20 .

Lagen tillämpas på fordon för vilka skyldigheten att betala skatt uppkommer eller som tas i skattefritt bruk efter det att lagen har trätt i kraft.

Lagen tillämpas också på en sådan ansökan om återbäring av bilskatt som blir anhängig efter det att lagen har trätt i kraft.

Genom denna lag upphävs

1) bilskattelagen (1482/1994), nedan gamla bilskattelagen , med undantag av 86, 87 och 88 §, av dem 86 § sådan den lyder i lag 951/2018 och 88 § sådan den lyder i lag 1192/2016,

2) förordningen om fordons konstruktion och utrustning (1256/1992).

1. Om inte något annat föreskrivs nedan, tillämpas på bilbeskattning och återbäring av skatt på ansökan och på sökande av ändring i dem samt på sökande av ändring i andra beslut de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet av denna lag, om bilbeskattningen gäller ett fordon för vilket skyldigheten att betala skatt har uppkommit första gången före ikraftträdandet, eller om ansökan om återbäring har blivit anhängig eller beslutet har meddelats före ikraftträdandet.

2. Om ett beslut har fattats efter det att denna lag har trätt i kraft, tillämpas på sökande av ändring i fråga om bilbeskattning, återbäring som beviljas på ansökan och andra beslut samt på delgivning av beslut bestämmelserna i denna lag även i det fall att bilbeskattningen gäller ett fordon för vilket skyldigheten att betala skatt har uppkommit före ikraftträdandet av denna lag eller att ansökan har blivit anhängig före ikraftträdandet.

3. Om en anmälan om ibruktagande av ett fordon har lämnats in före ikraftträdandet av denna lag och skattedeklarationen lämnas in efter ikraftträdandet, anses skyldigheten att betala skatt uppkomma i enlighet med denna lag genom inlämnande av skattedeklarationen.

4. På sådan tillfällig skattefri användning enligt 2 § 2 mom. eller 6 kap. i gamla bilskattelagen som börjat före ikraftträdandet av denna lag tillämpas gamla bilskattelagen till utgången av de tidsfrister som anges i den lagen. Bestämmelserna i denna lag tillämpas omedelbart efter det att tidsfristerna löpt ut.

5. Om skyldighet att betala skatt har uppkommit första gången före ikraftträdandet av denna lag och fordonets konstruktion, äganderätt eller användningssyfte ändras efter ikraftträdandet så att fordonet inte längre uppfyller villkoren eller förutsättningarna för skattefrihet, skatteåterbäring eller skattenedsättning, anses skyldigheten att betala skatt uppkomma för ändring av fordonet och på beskattningen tillämpas vad som föreskrivs om bilbeskattning i denna lag, när skyldigheten att betala skatt uppkommer med stöd av 3 § 2 mom. På beskattningen kan dock på yrkande av den skattskyldige tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet av denna lag, om tillämpningen av dem leder till ett fördelaktigare resultat för den som beviljats skatteförmånen än bestämmelserna i denna lag. På återkrav av förskottsåterbäring tillämpas dock de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet av denna lag.

6. Om rätten till återbäring av bilskatt på grund av skada på person eller till återbäring vid utförsel har uppkommit före ikraftträdandet av denna lag men ansökan om återbäring har blivit anhängig efter ikraftträdandet, tillämpas på återbäringen av skatten bestämmelserna i denna lag. På ansökan tillämpas dock de bestämmelser om återbäring av bilskatt på grund av invaliditet eller återbäring vid utförsel som gällde vid ikraftträdandet av denna lag, om tillämpningen av dem leder till ett fördelaktigare resultat för sökanden än bestämmelserna i denna lag. Om en ansökan om återbäring vid utförsel blir anhängig efter ikraftträdandet av denna lag och fordonet har beviljats förskottsåterbäring enligt gamla bilskattelagen, dras förskottsåterbäringen av från det belopp som betalas som återbäring vid utförsel.

7. Skatteförvaltningen antecknar som registrerat bilskatteombud den som vid lagens ikraftträdande är ett av Skatteförvaltningen godkänt registrerat ombud.

8. De tillstånd för tillfällig skattefri användning som Skatteförvaltningen beviljat och som är giltiga vid ikraftträdandet av denna lag förblir i kraft på de villkor som anges i dem.

9. De beslut som har meddelats med stöd av 50 och 51 § i gamla bilskattelagen och som gällde vid ikraftträdandet av denna lag förblir i kraft på de villkor som anges i dem.

10. Bestämmelserna i 86 § i gamla bilskattelagen, som gällde vid ikraftträdandet av denna lag, tillämpas också på handlingar som hänför sig till ärenden som avses i 26 § i denna lag.

11. En skattedeklaration som lämnats in före ikraftträdandet av denna lag kan återkallas under de förutsättningar som anges i 43 § i gamla bilskattelagen inom ett år från ikraftträdandet av denna lag. Skatteförvaltningen kan tidigast ett år efter ikraftträdandet av denna lag på eget initiativ återkalla en skattedeklaration som lämnats in före ikraftträdandet av denna lag, om fordonet inte har registrerats i trafik- och transportregistret inom ett år från förfallodagen för skatten. På återkallandet tillämpas bestämmelserna i gamla bilskattelagen.

12. På försummelser som avses i 95 § och som inträffat före ikraftträdandet av denna lag tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet. På försummelser av utomståendes skyldighet att lämna uppgifter tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet av denna lag, om uppgifterna har begärts före ikraftträdandet.

13. På bilskatten tillämpas till och med den 31 januari 2021 de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet av denna lag och som gäller tillämpning av lagen om skatteuppbörd, förfallodag, dröjsmålspåföljder, ränta som betalas på återbäring, skattelättnad, uppskov med betalningen, indrivning, användningsförbud samt den minsta bilskatt som uppbärs och drivs in.

14. Om det i trafik- och transportregistret antecknas ett fordon vars fordonskategori har antecknats enligt den gamla kategorimärkningen eller som saknar anteckning om kategorin och fordonet till sina tekniska egenskaper motsvarar fordon i kategori L5e och L7e, tillämpas bestämmelserna i denna lag på skatteplikten för fordonet.

15. Om det i någon annan lag eller i en bestämmelse som utfärdats med stöd av den hänvisas till den gamla bilskattelagen, avser hänvisningen efter ikraftträdandet av denna lag en hänvisning till denna lag, om inte något annat följer av denna lag.

Befrielse från grundskatt beviljas

3) en person som beviljats återbäring av bilskatt enligt 26 § i bilskattelagen ( / ).

Denna lag träder i kraft den 20 .

I bilskattelagen ( / ) finns det bestämmelser om konstruktionen för och dimensioneringen av bilar som är befriade från skatt eller för vilka betalas nedsatt skatt samt om övriga villkor för skattefrihet eller nedsatt skatt.

Förhandsanmälan får göras av en fordonstillverkare och dennes representant eller, om fordonet har förts in i landet av någon annan än tillverkarens representant, av en importör som

2) är ett registrerat bilskatteombud enligt 46 § i bilskattelagen, om sammanslutningen förhandsanmäler bilskattebelagda fordon, eller är registrerad kreditkund hos Tullen, om sammanslutningen förhandsanmäler andra än bilskattebelagda fordon som den importerar från ett land utanför EES-området,

Denna lag träder i kraft den 20 .

Förvaltningsdomstolen är domför också i en sammansättning med två ledamöter, om inte en fråga som skall avgöras i ärendet på grund av sin natur kräver en sammansättning med tre ledamöter och domstolen skall avgöra ett fullföljdsärende som gäller

1) naturliga avdrag, avdrag från kapitalinkomst, resekostnadsersättningar, avdrag från förvärvsinkomsten, avdrag från skatten och underskottsgottgörelser enligt inkomstskattelagen (1535/1992) eller tillämpningen av fastighetsskattelagen (654/1992), bilskattelagen ( / ) eller fordonsskattelagen (1281/2003), skogsvårdsavgifter enligt lagen om skogsvårdsföreningar (534/1998) eller uppskattning av värdet på egendom enligt lagen om skatt på arv och gåva (378/1940),

Denna lag träder i kraft den 20 .

Syftet med förskottsuppbördsregistret är att förbättra rättsskyddet för den som gör en betalning och effektivisera skatteinflödet.

Ur förskottsuppbördsregistret kan också avföras eller registrering vägras

1) den som på grundval av sina tidigare försummelser eller försummelser av samfund eller sammanslutningar som denne lett kan antas väsentligen försumma sin skyldighet enligt 2 mom.,

2) ett samfund eller en sammanslutning som på grundval av tidigare försummelser av den som leder samfundet eller sammanslutningen eller tidigare försummelser av andra samfund eller sammanslutningar som denne lett kan antas väsentligen försumma sin skyldighet enligt 2 mom.,

3) den som meddelats näringsförbud enligt lagen om näringsförbud (1059/1985),

4) ett samfund eller en sammanslutning i vars ledning det ingår en person som har meddelats näringsförbud enligt lagen om näringsförbud.

Uppgifterna i förskottsuppbördsregistret bevaras i 12 år efter det att den registrerade har avförts ur registret, dock så länge det är möjligt att göra ändringar i beskattningen till följd av ändringssökande.

Denna lag träder i kraft den 20 .

Bestämmelserna i 26 § 3 mom. 3 och 4 punkten tillämpas på avförande ur och registrering i förskottsuppbördsregistret också när näringsförbud har meddelats före denna lags ikraftträdande.

Företrädare för andra myndigheter kan bistå som sakkunniga vid skattegranskningen.

Denna lag träder i kraft den 20 .

Denna lag tillämpas på beskattningsförfarandet och ändringssökandet beträffande de skatter och avgifter som hör till Skatteförvaltningens uppgiftsområde och som det föreskrivs om i

1) mervärdesskattelagen (1501/1993),

2) lotteriskattelagen (552/1992),

3) apoteksskattelagen (770/2016),

4) lagen om skatt på vissa försäkringspremier (664/1966),

5) lagen om förskottsuppbörd (1118/1996),

6) lagen om arbetsgivares sjukförsäkringsavgift (771/2016),

7) lagen om källskatt på ränteinkomst (1341/1990),

8) lagen om källskatt för löntagare från utlandet (1551/1995),

9) lagen om beskattning av anställda vid Nordiska Investeringsbanken, Nordiska utvecklingsfonden och Nordiska miljöfinansieringsbolaget (562/1976),

10 lagen om beskattning av begränsat skattskyldig för inkomst (627/1978),

11) punktskattelagen (182/2010),

12) lagen om punktskatt på flytande bränslen (1472/1994),

13) lagen om punktskatt på elström och vissa bränslen (1260/1996),

14) lagen om punktskatt på läskedrycker (1127/2010),

15) lagen om accis på alkohol och alkoholdrycker (1471/1994),

16) lagen om accis på vissa dryckesförpackningar (1037/2004),

17) lagen om tobaksaccis (1470/1994),

18) avfallsskattelagen (1126/2010),

19) lagen om oljeskyddsfonden (1406/2004).

I denna lag avses med

1) skatteperiod den tidsperiod för vilken skatt som påförs enligt de relevanta skattelagarna ska deklareras och betalas,

2) skattedeklaration en anmälan i vilken uppgifter om skatten för skatteperioden ska lämnas,

3) allmän förfallodag den 12 dagen i varje kalendermånad eller, om den inte är en bankdag, den därpå följande första bankdagen,

4) skattskyldig förutom de som är skattskyldiga vid beskattning enligt de lagar som nämns i 1 § 1 mom. 1—4 och 11—19 punkten, avgiftsskyldiga, de som är skyldiga att ta ut källskatt och förskottsinnehållningsskyldiga som avses i de lagar som nämns i 1 § 1 mom. 5—10 punkten,

5) betalare den som gör en betalning som omfattas av förskottsinnehållning, källskatt, källskatt på löneinkomst, slutlig löneskatt, källskatt på ränteinkomst eller arbetsgivares sjukförsäkringsavgift, och den som betalar eller ger någon annan prestation eller förmån,

6) regelbundet skattskyldig vid punktbeskattningen en i punktskattelagen avsedd godkänd upplagshavare, registrerad mottagare eller skatterepresentant, samt en sådan skattskyldig som enligt respektive lag om punktskatt eller accis är skyldig eller har rätt att registrera sig som skattskyldig,

7) sporadiskt skattskyldig vid punktbeskattningen en annan skattskyldig enligt punktskattelagen eller respektive lag om punktskatt eller accis än den som är regelbundet skattskyldig vid punktbeskattningen.

Skatteperioden är en kalendermånad, om inte något annat föreskrivs i 2—6 mom.

Den skatteperiod som ska tillämpas vid avfallsbeskattningen för den huvudman för avstjälpningsplatsen som avses i 4 § i avfallsskattelagen är ett kalenderårskvartal.

Den skatteperiod som ska tillämpas vid beskattningen av elström för småskaliga producenter som avses i 2 § 1 mom. 5 b punkten i lagen om punktskatt på elström och vissa bränslen är ett kalenderår.

Skattedeklarationen för skatteperioden ska lämnas in senast på den allmänna förfallodagen i den kalendermånad som följer på skatteperioden, om inte något annat föreskrivs i 2—4 mom.

En mervärdesskattskyldig, en betalare som tillämpar den skatteperiod som avses i 12 § 1 mom., en lotteriskattskyldig och en regelbundet skattskyldig vid punktbeskattningen ska lämna skattedeklaration för skatteperioden senast på den allmänna förfallodagen i den andra kalendermånaden efter skatteperioden.

Om den skattskyldiges skatteperiod vid annan beskattning än punktbeskattningen är kalenderåret, ska skattedeklarationen för skatteperioden lämnas senast den sista dagen i februari som följer på skatteperioden.

Den som är sporadiskt skattskyldig vid punktbeskattningen ska lämna in alla skattedeklarationer som gäller samma punktskatt eller accis senast inom den tidsfrist som anges i 2 mom., om den skattskyldige också är regelbundet skattskyldig vid punktbeskattningen för samma punktskatt eller accis.

Om en skattskyldig som tillämpar en skatteperiod enligt 11 § 2, 4 eller 6 mom. eller 12 § 2 mom. upphör med sin verksamhet under kalenderåret, anses skatteperioden gå ut den dag då verksamheten upphör. Skattedeklarationen för skatteperioden ska lämnas in senast på den allmänna förfallodagen i den andra kalendermånaden efter den månad då verksamheten upphörde.

Skattedeklaration som gäller mervärdesskatt, skatt på försäkringspremie och apoteksskatt samt skattedeklaration för den som är regelbundet skattskyldig vid punktbeskattningen ska lämnas in även för den tid då verksamheten är avbruten.

Företrädare för andra myndigheter kan bistå som sakkunniga vid skattegranskningen.

Den skattskyldige kan utan ogrundat dröjsmål rätta ett annat fel av ringa ekonomisk betydelse än ett sådant som gäller punktskatt eller accis genom att på motsvarande sätt ändra det skattebelopp eller en annan uppgift som ska deklareras för följande skatteperioder. Skatteförvaltningen kan hänföra rättelsen av felet till rätt skatteperiod, om detta är motiverat av särskilda skäl med hänsyn till skattekontrollens behov.

Den skattskyldige ska betala skatt för skatteperioden senast på den allmänna förfallodagen i den kalendermånad som följer på skatteperioden, om inte något annat föreskrivs i 2—4 mom.

En mervärdesskattskyldig, en betalare som tillämpar den skatteperiod som avses i 12 § 1 mom., en lotteriskattskyldig och den som är regelbundet skattskyldig vid punktbeskattningen ska betala skatt för skatteperioden senast på den allmänna förfallodagen i den andra kalendermånad som följer på skatteperioden.

Om den skattskyldiges skatteperiod vid annan beskattning än punktbeskattningen är kalenderåret, ska skatt för skatteperioden betalas senast den sista dagen i februari som följer på skatteperioden.

Den som är sporadiskt skattskyldig vid punktbeskattningen ska betala alla skatter som gäller samma punktskatt eller accis senast inom den tidsfrist som anges i 2 mom., om den skattskyldige också är regelbundet skattskyldig vid punktbeskattningen för samma punktskatt eller accis.

Förseningsavgift påförs inte om skattedeklarationen lämnats för sent på grund av en störning i ett allmänt datanät eller i Skatteförvaltningens elektroniska servicetjänster. Förseningsavgift påförs inte heller om skatteförhöjning påförs för skatt som deklarerats för sent.

Skatteförhöjning påförs inte om försummelsen är ringa eller om det finns en giltig orsak till försummelsen.

Skatteförvaltningen ålägger den skattskyldige eller i en situation som avses i 7 eller 8 punkten den uppgifts- eller anmälningsskyldige att betala högst 5 000 euro i försummelseavgift, om denne trots Skatteförvaltningens uppmaning underlåter att fullgöra

1) den anmälningsskyldighet som föreskrivs i 130 § 4 mom. eller 130 a § 5 mom. i mervärdesskattelagen,

2) den anmälningsskyldighet rörande registrering som föreskrivs i 133 f, 133 m eller 134 a § eller i 161 § 1 eller 2 mom. i mervärdesskattelagen eller i 31 § i lagen om förskottsuppbörd eller i 31 § i punktskattelagen,

3) den skyldighet att ge en verifikation som föreskrivs i 209 b § i mervärdesskattelagen eller i 35 § i lagen om förskottsuppbörd,

4) den bokföringsskyldighet rörande beskattningen som föreskrivs i 134 e § i mervärdesskattelagen eller i 26 § i denna lag eller den anteckningsskyldighet rörande beskattningen som föreskrivs i 27 §,

5) den skyldighet att anteckna uppgifter i fakturor som föreskrivs i 209 e eller 209 f § i mervärdesskattelagen eller i 20 a § i punktskattelagen,

6) den skyldighet i anslutning till punktskattetillstånd som föreskrivs i 22 eller 27 § i punktskattelagen,

7) den skyldighet att lämna uppgifter om proviantering och produktprover som föreskrivs i 98 § i punktskattelagen,

8) den anmälningsskyldighet som föreskrivs i 98 a § i punktskattelagen, om det är fråga om stöd som avses i 2 mom. 1 och 2 punkten i den paragrafen,

9) den skyldighet att lämna uppgifter som föreskrivs i 26 b § 1 mom. i lagen om punktskatt på elström och vissa bränslen,

10) den uppgiftsskyldighet som föreskrivs i 10 § 1 mom. i avfallsskattelagen,

11) den skyldighet att lämna uppgifter om kvantiteter, prisklasser och statistiska uppgifter om tobaksprodukter som föreskrivs i 13 § 1 mom. i lagen om tobaksaccis.

Skatteförvaltningen ålägger den skattskyldige eller i en situation som avses i 1 punkten avsändaren eller mottagaren av punktskattepliktiga produkter att betala högst 2 000 euro i försummelseavgift, om denne underlåter att fullgöra

1) den skyldighet i fråga om flyttningsförfarande som föreskrivs i 54, 58, 59, 62—64, 66—68, 71, 72, 74, 78 eller 80 § i punktskattelagen,

2) den skyldighet i fråga om prisetiketter eller tryckta detaljhandelspriser som föreskrivs i 11 § i lagen om tobaksaccis.

Försummelseavgift påförs inte, om försummelsen är ringa eller om det finns en giltig orsak till försummelsen.

Skatteförvaltningen ska meddela den skattskyldige ett beslut i ett ärende enligt 45 § som avser fortsatt tidsfrist för påförande av skatt eller rättelse av beslut.

Ett beslut som avses i 1 mom. meddelas separat för varje skatteperiod.

Den som får ett beslut om registrering, andra som har rätt att söka ändring och Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt får söka ändring i ett sådant beslut av Skatteförvaltningen som gäller registrering enligt den berörda skattelagen.

Den som är skyldig att lämna uppgifter får söka ändring i Skatteförvaltningens beslut som gäller skyldighet att lämna uppgifter enligt 5 kap., 98 § i punktskattelagen, 26 b § i lagen om punktskatt på elström och vissa bränslen, 13 § 1 mom. i lagen om tobaksaccis eller 10 § 1 mom. i avfallsskattelagen. Den som är skyldig att lämna uppgifter och Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt får söka ändring i ett beslut av Skatteförvaltningen som gäller försummelseavgift som påförts med stöd av 31 §.

Beslut som gäller mervärdesskatt, skatt på försäkringspremie och punktskatt eller accis överklagas hos Helsingfors förvaltningsdomstol genom besvär.

1. Denna lag träder i kraft den 20 .

2. Denna lag tillämpas första gången på beskattningsförfarandet och ändringssökandet för en skatteperiod som börjar efter det att lagen har trätt i kraft.

3. På beskattningsförfarandet och ändringssökandet för en skatteperiod som löpt ut före denna lags ikraftträdande tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet, om inte något annat föreskrivs nedan.

4. Om en skattskyldig som avses i 2 § 7 punkten har tagit emot produkterna eller dennes skyldighet att betala skatt annars har uppkommit före ikraftträdandet av denna lag, tillämpas på beskattningsförfarandet och ändringssökandet de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet av denna lag i fråga om andra skattskyldiga än i 6 § 18 punkten i punktskattelagen avsedda skattskyldiga som deklarerar per skatteperiod, om inte något annat föreskrivs nedan.

5. Om Skatteförvaltningen med stöd av de bestämmelser i 32 § i punktskattelagen som gällde vid ikraftträdandet av denna lag har godkänt att skattedeklarationen för en skattskyldig som deklarerar per skatteperiod lämnas in på en pappersblankett, är den sista skatteperioden för vilken deklarationen får lämnas in på en pappersblankett den sista skatteperioden kalenderåret 2020.

6. På delgivning av ett beslut om punktbeskattning som Skatteförvaltningen fattar i fråga om en skatteperiod som löpt ut före ikraftträdandet av denna lag och på sökande av ändring i ett sådant beskattningsbeslut tillämpas bestämmelser i denna lag, om beslutet fattas den 1 februari 2021 eller därefter.

7. På delgivning av ett beslut som Skatteförvaltningen meddelar med anledning av en sådan ansökan om återbäring av punktskatt eller accis som är anhängig när denna lag träder i kraft och på sökande av ändring i ett sådant beslut tillämpas bestämmelserna i denna lag, om beslutet fattas den 1 februari 2021 eller därefter.

8. På delgivning av ett beslut om punktbeskattning som Skatteförvaltningen fattar efter ikraftträdandet av denna lag och på sökande av ändring i ett sådant beslut tillämpas i sådana fall som avses i 4 mom. bestämmelserna i denna lag, om beslutet fattas den 1 februari 2021 eller därefter. Den tidsfrist som avses i 61 § räknas från utgången av det kalenderår under vilket produkterna togs emot eller skyldigheten att betala skatt annars uppkom.

9. På försummelser som avses i 39 § och som inträffat före ikraftträdandet av denna lag tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet. På försummelser av utomståendes skyldighet att lämna uppgifter tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet av denna lag dock endast, om uppgifterna har begärts före ikraftträdandet.

Punktskattepliktiga varor anses omfattas av skatteupplagringsförfarande när de finns i ett sådant skatteupplag som avses i 6 § 4 punkten i punktskattelagen (182/2010).

Tillstånd till hållande av skattefritt lager beviljas av Skatteförvaltningen på ansökan. Ansökan ska göras elektroniskt. Skatteförvaltningen kan dock av särskilda skäl godkänna att ansökan görs på något annat sätt än elektroniskt. I tillståndsbeslutet fastställs villkoren för hållande av lagret. Skatteförvaltningen kan kräva att en säkerhet ska ställas för betalning av skatt.

På delgivning av beslut som gäller tillstånd tillämpas 56 och 57 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ.

Vad som i 59 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ föreskrivs om skattskyldiga tillämpas också på den som söker tillstånd till hållande av skattefritt lager. I ärenden som gäller tillstånd får ändring sökas även av Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt. Ändring söks genom en skriftlig begäran om omprövning i enlighet med 10 kap. i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ med iakttagande av vad som i 62 § 5 mom. i den lagen föreskrivs om tidsfristen för begäran om omprövning.

Bilskatt på fordon som ett i 46 § i bilskattelagen ( / ) avsett registrerat bilskatteombud enligt 7 § 1 mom. i den lagen betalat i stället för en i trafik- och transportregistret införd fordonsägare och debiterat av denne, utgör inte del av det vederlag som bilskatteombudet debiterat en återförsäljare för försäljning av fordonet och inte heller av det vederlag som en återförsäljare debiterat en i registret införd fordonsägare för försäljning av fordonet.

Vad som i 5, 6, 8, 9, 21, 24, 37, 38, 40—42 och 45—50 §, 52 § 1 och 4 mom., 54—56, 59, 61, 66, 68, 70, 71, 73 och 80 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ föreskrivs om skattskyldiga tillämpas också på den som ansöker om återbäring enligt 133 a och 133 b § i denna lag, och vad som i 8 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ föreskrivs om fullgörande av deklarationsskyldigheten tillämpas också på ansökan om återbäring.

Vid tillämpningen av 73 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ på den som ansöker om återbäring enligt 133 a och 133 b § i denna lag betraktas det kalenderår under vilket rätten till skatteåterbäring uppkom som skatteperiod.

Om det i ansökan om återbäring eller i samband med den lämnas bristfälliga eller felaktiga uppgifter, tillämpas vad som i 37 och 38 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ föreskrivs om skatteförhöjning.

Vad som i 5, 6, 8, 9, 21, 24, 37, 38, 40—42, 45—48 och 50 §, 52 § 1 och 4 mom., 54—56, 59, 61, 66, 68, 70, 71, 73 och 80 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ föreskrivs om skattskyldiga tillämpas också på den som ansöker om återbäring enligt 150 § i denna lag, och vad som i 8 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ föreskrivs om fullgörande av deklarationsskyldigheten tillämpas också på ansökan om återbäring.

Vid tillämpningen av 73 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ på den som ansöker om återbäring enligt 150 § i denna lag betraktas den period som avses i 150 § 3 mom. i denna lag som skatteperiod.

Om det i ansökan om återbäring eller i samband med den lämnas bristfälliga eller felaktiga uppgifter, tillämpas vad som i 37 och 38 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ föreskrivs om skatteförhöjning.

Vad som i 5, 6, 8, 9, 21, 24, 37, 38, 40—42, 45—48 och 50 §, 52 § 1 och 4 mom., 54—56, 59, 61, 66, 68, 70, 71 och 73 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ föreskrivs om skattskyldiga tillämpas också på den som ansöker om återbäring enligt 156 a § i denna lag, och vad som i 8 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ föreskrivs om fullgörande av deklarationsskyldigheten tillämpas också på ansökan om återbäring.

Vid tillämpningen av 73 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ på den som ansöker om återbäring enligt 156 a § i denna lag betraktas den period som avses i 156 b § 1 mom. i denna lag som skatteperiod.

Om det i ansökan om återbäring eller i samband med den lämnas bristfälliga eller felaktiga uppgifter, tillämpas vad som i 37 och 38 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ föreskrivs om skatteförhöjning.

Vad som föreskrivs i 1 och 2 mom. tillämpas inte på den som köper ett nytt i 26 d § 1 mom. 1 punkten och 26 d § 2 mom. avsett nytt transportmedel och som med stöd av denna lag inte är skattskyldig för annan verksamhet och inte heller på den som köper i 26 e § avsedda punktskattepliktiga varor och vars övriga anskaffningar inte utgör gemenskapsinterna förvärv enligt 26 c § 2 mom.

I registret över mervärdesskattskyldiga införs med avvikelse från 1 mom. inte den som köper ett nytt i 26 d § 1 mom. 1 punkten och 26 d § 2 mom. avsett transportmedel och som med stöd av denna lag inte är skattskyldig för annan verksamhet och inte heller den som köper i 26 e § avsedda punktskattepliktiga varor och vars övriga anskaffningar inte utgör gemenskapsinterna förvärv enligt 26 c § 2 mom.

Syftet med registret över mervärdesskattskyldiga är att identifiera skattskyldiga med tanke på beskattningen och tillsynen över den samt för att förbättra rättssäkerheten för parterna i en transaktion.

Uppgifterna i registret över mervärdesskattskyldiga bevaras i 12 år från den tidpunkt då den skattskyldige avregistrerades, dock så länge det är möjligt att göra ändringar i den skattskyldiges beskattning.

Denna lag träder i kraft den 20 .

Bestämmelserna i denna lag om gemenskapsinterna förvärv av ett nytt transportmedel eller av punktskattepliktiga varor tillämpas, om skyldigheten att betala mervärdesskatt för gemenskapsinterna förvärv har uppkommit enligt 16 a § efter ikraftträdandet av denna lag. På gemenskapsinterna förvärv för vilka skyldigheten att betala skatt har uppkommit före ikraftträdandet av denna lag tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet. Med avvikelse från detta ska på sökande av ändring i beslut som fattas efter denna lags ikraftträdande inte 148 b § utan bestämmelserna i denna lag tillämpas.

På ett ärende som gäller tillstånd och som är anhängigt när denna lag träder i kraft tillämpas bestämmelserna i denna lag. När Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt söker ändring i ett ärende som gäller tillstånd och som blivit anhängigt före ikraftträdandet av denna lag tillämpas dock de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.

På sådana ansökningar om återbäring som blivit anhängiga före ikraftträdandet av denna lag tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.

På de försummelser som avses i 133 c § 6 mom., 156 § 5 mom. och 156 l § 5 mom. och som inträffat före ikraftträdandet av denna lag tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.

Denna lag tillämpas på förfarandet vid betalning, återbetalning och indrivning av skatter och avgifter enligt lagen om beskattningsförfarande (1558/1995) och lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ (768/2016). Lagen tillämpas på skatter enligt lagen om förskottsuppbörd (1118/1996), mervärdesskattelagen (1501/1993) och punktskattelagen (182/2010) även till den del som lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ inte tillämpas på dem, om inte något annat föreskrivs i den lag det är fråga om.

Betalaren får rikta en inbetalning till betalning av sådan säkerhet som avses i 53, 74, 78 eller 80 § i punktskattelagen eller som krävs med stöd av 2 b § i lagen om punktskatt på flytande bränslen (1472/1994).

Om en inbetalning har riktats till betalning av säkerhet enligt 53, 74, 78 eller 80 § i punktskattelagen, används inbetalningen inte förrän den skattskyldige har lämnat in sin skattedeklaration för den skatteperiod under vilken de produkter tagits emot för vilka säkerheten har ställts i syfte att trygga den punktskatt som ska betalas på produkterna eller förrän punktskatt för skatteperioden har påförts enligt uppskattning med stöd av 43 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ. Säkerheten används i första hand till betalning av punktskatten för den skatteperiod till vilken den skattskyldige i skattedeklarationen riktar säkerheten eller den skatteperiod i fråga om vilken skatt har påförts enligt uppskattning. Därefter används inbetalningen till betalning av andra skatter med iakttagande av 6 §.

Om en inbetalning har riktats till betalning av sådan säkerhet enligt 9 mom. som ska ställas för produkter för vilka det inte behöver lämnas in någon skattedeklaration, ska inbetalningen på ansökan betalas tillbaka till den skattskyldige. Om förutsättningarna för återbetalning av en inbetalning uppfylls, kan Skatteförvaltningen betala tillbaka inbetalningen även på eget initiativ.

Till betalning av en fordran används inte

1) återbäring på skatt som har betalats av misstag,

2) återbäring när motsvarande medel har betalats som utdelning ur ett konkursbo,

3) skatteåterbäring som överförs till en främmande stat,

4) återbäring av försummelseavgifter enligt 22 a § i lagen om beskattningsförfarande, 39 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ och 95 § i bilskattelagen ( / ).

På skatt som ska betalas tillbaka beräknas krediteringsränta från dagen efter den dag då skatten betalades till den dag då det belopp som ska betalas tillbaka debiteras Skatteförvaltningens konto eller används till betalning av skatt. På sådan återbäring av i 7 § avsedd skatt som används till betalning av i den paragrafen avsedd skatt beräknas krediteringsränta till den dag då skatten senast ska betalas enligt lag eller förordning. På sådan skatt som ska betalas tillbaka och som Skatteförvaltningen håller kvar för betalning av senare skatter, och som det inte i enlighet med någon annan lag ska betalas ränta på, beräknas krediteringsränta dock från dagen efter den dag då det beslut som berättigar till återbäring har fattats.

Om en återbäring beror på ett beslut som gäller skatt som med stöd av bilskattelagen ( / ), punktskattelagen eller respektive lag om punktskatt eller accis ska betalas tillbaka på ansökan, beräknas krediteringsränta på återbäringen från dagen efter beslutsdagen till den dag som avses i 1 mom.

På en inbetalning som används till betalning av skatt senare än på betalningsdagen beräknas krediteringsränta från dagen efter betalningsdagen till den dag då inbetalningen används till betalning av skatten. På en sådan inbetalning av i 7 § avsedd skatt som används till betalning av i den paragrafen avsedd skatt beräknas krediteringsränta till den dag då skatten senast ska betalas enligt lag eller förordning. På en inbetalning som betalas tillbaka med stöd av 20 § eller används på det sätt som avses i 23 § 1 mom. beräknas krediteringsränta från dagen efter betalningsdagen till den dag då det belopp som ska betalas tillbaka debiteras Skatteförvaltningens konto.

Utöver vad som föreskrivs i 2 mom. kan befrielse från punktskatt beviljas, om det är fråga om sådana punktskattepliktiga produkter som under en begränsad tid används för forsknings- eller utvecklingsprojekt vilkas syfte är teknisk utveckling av mer miljövänliga produkter eller av bränslen från förnybara källor.

Om en skattedeklaration som gäller skatter som betalas på eget initiativ lämnas in för sent, preskriberas skatten för skatteperioden i fråga fem år från ingången av det kalenderår som följer på det år då deklarationen lämnades in, till den del skattebeloppet för skatteperioden ökar på basis av deklarationen.

Belopp som ska återkrävas med stöd av 34 § preskriberas fem år från ingången av det kalenderår som följer på beslutsdagen.

Om en obefogad inbetalning enligt 20 § eller en i 16 § 11 mom. avsedd inbetalning som riktats till betalning av säkerhet inte har kunnat betalas tillbaka till den skattskyldige på grund av bristfälliga betalningsuppgifter, preskriberas inbetalningen samt ränta på den fem år från utgången av det kalenderår då inbetalningen har gjorts.

Denna lag träder i kraft den 20 . Bestämmelserna i 16 § 9 mom. tillämpas dock redan från och med den 1 januari 2021.

På ränta som betalas på återbäring för tiden före ikraftträdandet av denna lag tillämpas de bestämmelser om ränta som betalas på återbäring som gällde vid ikraftträdandet.

På preskription av skattebelopp som har ökat på basis av en före denna lags ikraftträdande för sent inlämnad skattedeklaration som gäller skatter som betalas på eget initiativ och på preskription av belopp som det före denna lags ikraftträdande bestämts att ska återkrävas tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.

Dröjsmålsränta beräknas på obetald skatt som hör till tillämpningsområdet för lagen om skatteuppbörd, på skatt som påförs i samband med rättelse av beskattningen enligt 57 § i lagen om beskattningsförfarande (1558/1995), på punktskatt som påförs i en situation som avses i 11 a § 1 mom. och 82 a § 1 mom. i punktskattelagen (182/2010) och på bilskatt som påförs i samband med verkställande eller rättelse av beskattningen enligt 89 § i bilskattelagen ( / ). Dröjsmålsräntan är referensräntan enligt 12 § i räntelagen för den halvårsperiod som föregår kalenderåret i fråga förhöjd med sju procentenheter.

På punktskatt som påförts i en situation som avses i 11 a § 1 mom. och 82 a § 1 mom. i punktskattelagen beräknas dröjsmålsränta från dagen efter den dag då skyldigheten att betala skatt uppkom till den dag då skatten betalas.

Dröjsmålsränta enligt 89 § i bilskattelagen beräknas vid beskattning enligt period från dagen efter den lagstadgade förfallodagen till förfallodagen för den skatt som påförs.

Dröjsmålsräntan enligt 89 § i bilskattelagen beräknas vid fordonsspecifik beskattning från den 25 dagen i den tredje kalendermånaden efter den dag då skyldigheten att betala skatt uppkom till förfallodagen för den skatt som påförs. Om beskattningen av ett fordon verkställs vid fordonsspecifik beskattning på myndighetsinitiativ på den grunden att fordonet har tagits i bruk utan att en skattedeklaration har lämnats in, beräknas dock dröjsmålsräntan på bilskatten från dagen efter den dag då skyldigheten att betala skatt uppkom till förfallodagen för den skatt som påförs.

På i 89 § i bilskattelagen avsedd skatt som betalats tillbaka till ett för stort belopp beräknas med avvikelse från 6 och 7 mom. dröjsmålsränta från dagen efter den dag då det överskjutande beloppet har använts till betalning av skatt eller debiterats Skatteförvaltningens konto till förfallodagen för den skatt som påförts till följd av rättelse av beskattningen.

Skatteförvaltningen kan lämna dröjsmålsränta och nedsatt dröjsmålsränta helt eller delvis ouppburen, om betalningen har fördröjts av orsaker som inte berott på den skattskyldige eller av ett giltigt skäl, eller av andra särskilda skäl.

Denna lag träder i kraft den 20 .

Den ränta som ska betalas på bilskatt och punktskatt för tiden före denna lags ikraftträdande beräknas enligt de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet. På ränta som beräknats i enlighet med de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet av denna lag på bilskatt och punktskatt som är obetald när lagen träder i kraft tillämpas dock inte skatteförhöjningens och förseningsräntans minimibelopp på tre euro.