Smidigare planläggning

Syftet med denna lag är att reglera områdesanvändningen och byggandet för att på det sättet skapa förutsättningar för en bra livsmiljö och främja en ekologiskt, ekonomiskt, socialt och kulturellt hållbar utveckling.

Målet är också att tillförsäkra alla en möjlighet att delta i beredningen av ärenden och att säkerställa att planeringen är högklassig och sker i växelverkan, att det finns tillgång till mångsidig sakkunskap och att det ges öppen information om de ärenden som behandlas.

Denna lag innehåller bestämmelser om planering av områden samt om områdesanvändning.

De mål och planer enligt denna lag som gäller områdesanvändning ska, på det sätt som bestäms särskilt, beaktas när det med stöd av annan lagstiftning planeras och fattas beslut om utveckling av samhällen, byggande och hur användningen av miljön ska regleras.

För att reglera och styra områdesanvändningen inom en kommun utarbetas generalplaner och detaljplaner. I generalplanen anges huvuddragen för områdesanvändningen i kommunen. I detaljplanen anges hur ett delområde i kommunen ska användas och bebyggas.

Flera kommuner kan utarbeta en gemensam generalplan.

En landskapsplan är en översiktlig plan över områdesanvändningen i landskapet eller ett delområde i landskapet.

Statsrådet kan godkänna riksomfattande mål för områdesanvändningen och regionstrukturen.

Målet för områdesplaneringen är att utgående från en interaktiv planering och tillräcklig bedömning av konsekvenserna främja

1) skapandet av en trygg, hälsosam, trivsam och socialt välfungerande livsmiljö och omgivning som är bra med tanke på olika befolkningsgrupper, såsom barn, äldre och personer med nedsatt rörelse- eller funktionsförmåga,

2) en ekonomisk samhällsstruktur och områdesanvändning,

3) förutsättningarna för en tillräcklig bostadsproduktion,

4) den byggda miljöns skönhet och möjligheterna att bevara kulturmiljövärden,

5) möjligheterna att bevara den biologiska mångfalden och andra naturvärden,

6) miljövården och förebyggandet av miljöolägenheter,

7) en sparsam användning av naturresurserna,

8) begränsning av och anpassning till klimatförändringen

9) välfungerande samhällen och ett högklassigt byggande,

10) ett ekonomiskt samhällsbyggande,

11) näringslivets verksamhetsförutsättningar och utvecklingen av en fungerande konkurrens,

12) tjänsternas tillgänglighet,

13) ändamålsenliga trafikarrangemang samt i synnerhet verksamhetsförutsättningarna för kollektivtrafiken och gång- och cykeltrafiken,

14) den nationella säkerheten och försörjningsberedskapen.

Bestämmelser om de krav på planernas innehåll som förverkligar de mål som anges i 1 mom. finns nedan i denna lag för varje planform.

I planeringen av områdesanvändningen ska behoven hos landets försvar, gränssäkerheten och gränsbevakningen, befolkningsskyddet och försörjningsberedskapen tillgodoses och det ska säkerställas att verksamhetsförutsättningarna för de aktörer som svarar för dessa funktioner inte försämras.

Sådana produktionsanläggningar som hanterar och lagrar farliga ämnen och som medför risk för storolycka som avses i artikel 3.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/18/EU om åtgärder för att förebygga och begränsa faran för allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår och om ändring och senare upphävande av rådets direktiv 96/82/EG (produktionsanläggningar som medför risk för storolycka ) ska vid planläggningen placeras tillräckligt långt från bostadsområden, byggnader och områden som är i allmänt bruk, rekreationsområden, områden som är särskilt känsliga med tanke på naturen samt i möjligaste mån från landsvägs- och järnvägsnätets huvudleder. Dessutom ska man vid planläggningen beakta risken för storolycka i närheten av befintliga produktionsanläggningar som medför risk för storolycka.

Vid planläggningen av områden som är avsedda för placering av produktionsanläggningar som medför risk för storolycka eller av områden som ligger i närheten av befintliga produktionsanläggningar som medför risk för storolycka ska utlåtande begäras av Säkerhets- och kemikalieverket och av välfärdsområdets räddningsmyndighet.

Bestämmelserna om produktionsanläggningar som medför risk för storolycka i 1 och 2 mom. gäller även sådana produktionsanläggningar där verksamheten är omfattande på det sätt som avses i lagen om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor (390/2005).

Bestämmelserna om produktionsanläggningar som medför risk för storolycka i 1 mom. gäller även sådana bangårdar och hamnområden som avses i 48 § 1 mom. 4 och 5 punkten i räddningslagen (379/2011). Vid planeringen av områden som är avsedda för placering av sådana bangårdar och hamnområden eller av områden som ligger i närheten av sådana befintliga bangårdar och hamnområden ska utlåtande begäras av Transport- och kommunikationsverket och av välfärdsområdets räddningsmyndighet.

Kommuner som hör till stadsregionerna Helsingfors, Tammerfors, Åbo, Uleåborg, Jyväskylä, Kuopio och Lahtis ska samarbeta i fråga om harmoniseringen av planeringen i regionala frågor som gäller områdesanvändning, boende och trafiksystem. Statliga myndigheter vars ansvarsområde omfattar sådana frågor som behandlas i anslutning till samarbetet ska delta i samarbetet.

Med ett område i behov av planering avses ett sådant område som saknar detaljplan där det på grund av förtätat byggande eller byggandet av samhällstekniska nätverk och trafikleder eller förutsättningarna för genomförande av sådana eller ordnandet av friområden eller säkerställandet av förutsättningarna för genomförande av sådana behövs mera omfattande prövning än ett sedvanligt tillståndsförfarande vid placering av nytt byggande.

Bestämmelserna om områden i behov av planering tillämpas också på sådant byggande som på grund av miljökonsekvensernas betydelse förutsätter mera omfattande prövning än sedvanligt tillståndsförfarande.

Kommunen kan i en generalplan eller en i 17 § i bygglagen (751/2023) avsedd byggnadsordning såsom ett område i behov av planering anvisa även ett område där det på grund av dess läge kan förväntas en samhällsutveckling som kräver planering eller där det på grund av särskilda miljövärden eller miljöolägenheter är nödvändigt att planera områdesanvändningen. Bestämmelser i en generalplan eller byggnadsordning om anvisande av ett område såsom ett område i behov av planering gäller högst 10 år åt gången.

Bestämmelser om förutsättningar för placering av byggande på områden i behov av planering finns i 46 § i bygglagen.

Bestämmelserna om områden i behov av planering tillämpas inte på strandområden enligt 73 §.

Mellan kommunen och Tillstånds- och tillsynsverket ska minst en gång per två år föras en samarbetsdiskussion, där det behandlas frågor som gäller kommunens områdesplanering och dess utveckling, betydande planärenden som är anhängiga eller blir anhängiga under den närmaste tiden samt samarbetet mellan kommunen och Tillstånds- och tillsynsverket.

Den som utarbetar en plan ska ha för planeringsuppgiften lämplig högskoleexamen och tillräcklig erfarenhet med tanke på uppgiftens svårighetsgrad.

Miljöministeriet ska sköta den allmänna utvecklingen och styrningen av områdesplaneringen.

Miljöministeriet svarar för beredningen av de riksomfattande målen för områdesanvändningen enligt 3 kap.

Miljöministeriet svarar för den allmänna utvecklingen och styrningen av havsplaneringen enligt 13 kap. samt för samarbetet med grannländerna.

Tillstånds- och tillsynsverket ska stödja kommunens områdesplanering.

Tillstånds- och tillsynsverket ska övervaka att ärenden som har verkningar som är riksomfattande och ärenden som är betydande på landskapsnivå beaktas vid planläggningen och annan områdesanvändning.

Livskraftscentralen ska främja en fungerande och hållbar områdesanvändning på sitt område.

Landskapsförbundet ska sköta planeringen på landskapsnivå samt havsplaneringen.

Landskapsförbundet ska inom sitt område sörja för den uppföljning av områdesanvändningens, regionstrukturens, den byggda miljöns samt kultur- och naturmiljöns tillstånd och utveckling som planeringen på landskapsnivå förutsätter.

Kommunen ska sköta planeringen av områdesanvändningen på sitt område. Kommunen ska ha tillräckliga resurser och tillräcklig sakkunskap till sitt förfogande för dessa uppgifter.

Kommunen ska inom sitt område sörja för den uppföljning av områdesanvändningens, byggandets och den byggda miljöns samt kultur- och naturmiljöns tillstånd och utveckling som skötseln av kommunens planläggningsuppgifter förutsätter.

En kommun vars invånarantal överstiger 6 000 ska ha en planläggare som har den behörighet som skötseln av kommunens planläggningsuppgifter förutsätter. Planläggaren kan också vara gemensam för flera kommuner. Kommunen kan också med stöd av ett avtal låta en planläggare anställd hos en annan kommun eller hos en samkommun sköta uppgiften.

Miljöministeriet kan av särskilda skäl för viss tid bevilja kommunen undantag från förpliktelsen enligt 3 mom.

Finlands miljöcentral svarar för anmälningsförfaranden och samråd i anslutning till gränsöverskridande miljökonsekvenser enligt 15 kap.

Finlands miljöcentral ska producera information om områdesanvändningen och region- och bebyggelsestrukturen samt utföra uppgifter i anslutning till uppföljningen av områdesanvändningen.

Bestämmelser om Finlands miljöcentrals uppgifter finns dessutom i 1 § i lagen om Finlands miljöcentral (1069/2009).

Syftet med de riksomfattande målen för områdesanvändningen är att främja att de riksomfattande och internationella behoven i fråga om områdesanvändningen och regionstrukturen tillgodoses.

De riksomfattande målen för områdesanvändningen kan gälla ärenden som

1) med tanke på regionstrukturen, områdesanvändningen, den nationella säkerheten, försörjningsberedskapen, trafiksystemet, kommunikationsnäten eller energiförsörjningen är av internationell eller nationell betydelse,

2) har en betydande inverkan på ett internationellt eller nationellt sett värdefullt kultur- eller naturarv, eller

3) har en nationellt betydande inverkan på begränsningen av eller anpassningen till klimatförändringar, på den biologiska mångfalden, på en hållbar användning av naturresurserna eller på möjligheterna att undvika betydande miljöolägenheter.

Beslut om riksomfattande mål för områdesanvändningen fattas av statsrådet vid dess allmänna sammanträde.

Miljöministeriet svarar för beredningen av de riksomfattande målen för områdesanvändningen och för bedömningen av deras aktualitet. Målen för områdesanvändningen ska beredas i samarbete med de övriga ministerier och myndigheter som berörs av saken. Beredningen av målen ska basera sig på växelverkan mellan olika aktörer samt på uppföljning och prognostisering av de nationella behoven med avseende på områdesanvändningen och regionstrukturen.

Miljöministeriet ska begära utlåtande om förslaget till riksomfattande mål för områdesanvändningen av de ministerier, landskapsförbund, kommuner och andra myndigheter som saken berör samt av de riksomfattande organisationer som är centrala med avseende på förslaget. Utlåtande ska även begäras av sametinget om de riksomfattande målen för områdesanvändningen gäller samernas hembygdsområde eller kan påverka samernas rättigheter som urfolk.

Riksdagen ska ges tillfälle att ta ställning till de föreslagna målen innan statsrådet beslutar om dem.

Vid beredningen av de riksomfattande målen för områdesanvändningen ska det allmänna syftet med denna lag enligt 1 § och målen för områdesplaneringen enligt 5 § beaktas.

Vid beredningen av de riksomfattande målen för områdesanvändningen ska deras konsekvenser utredas och bedömas. Bedömningen av miljökonsekvenserna ska utföras med iakttagande av vad som föreskrivs i lagen om bedömning av miljökonsekvenserna av myndigheters planer och program (200/2005).

Närmare bestämmelser om förfarandet vid beredningen av målen får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Vid områdesplaneringen och i de statliga myndigheternas verksamhet ska de riksomfattande målen för områdesanvändningen beaktas och uppnåendet av dem främjas.

De statliga myndigheterna ska i sin verksamhet bedöma vilka konsekvenser deras åtgärder har för regionstrukturen och områdesanvändningen.

I landskapsplanen anges principerna för områdesanvändningen i landskapet och anges områden som är behövliga med tanke på landskapets utveckling.

I 1 mom. avsedda frågor behandlas endast i den mån och med den noggrannhet som behövs med tanke på de riksomfattande målen eller landskapets mål för områdesanvändningen.

Landskapsförbundet ska se till att en landskapsplan utarbetas och att planen hålls aktuell och utvecklas i den mån det behövs.

En landskapsplan kan också utarbetas etappvis eller delområdesvis. När en landskapsplan utarbetas delområdesvis ska ett organ tillsättas vid landskapsförbundet för att styra beredningen av planen. Organets medlemmar ska föreslås av de berörda kommunerna.

Landskapsplanen godkänns av det högsta beslutande organet för landskapsförbundet.

När landskapsplanen utarbetas ska särskild uppmärksamhet fästas vid

1) en ekonomisk och ekologiskt hållbar områdesanvändning och en fungerande regionstruktur,

2) begränsningen av och anpassningen till klimatförändringen,

3) ett fungerande trafiksystem samt med tanke på miljön och ekonomin hållbara arrangemang för trafik och teknisk service,

4) förutsättningarna för en hållbar användning av naturresurser,

5) verksamhetsförutsättningarna för näringslivet,

6) att landskapet, kulturmiljön samt den biologiska mångfalden och de övriga naturvärdena värnas,

7) att det finns tillräckligt med områden som lämpar sig för rekreation.

När planen utarbetas ska uppmärksamhet fästas vid de särskilda behov som följer av förhållandena i landskapet. Planen ska i mån av möjlighet samordnas med landskapsplanläggningen av landskap som gränsar till landskapsplaneområdet.

Naturskyddsprogram och naturskyddsbeslut som avses i 15 och 144 § i naturvårdslagen (9/2023) samt beslut om att inrätta landskapsvårdsområden som avses i 91 § i den lagen ska tjäna till ledning när planen utarbetas.

När planen utarbetas ska man sörja för att markägare eller andra rättsinnehavare inte orsakas oskäliga olägenheter. När planen utarbetas ska det klarläggas vem som ska genomföra planen och vidta de åtgärder den förutsätter.

De omständigheter som nämns i denna paragraf ska utredas och beaktas i den utsträckning landskapsplanens syfte att fungera som en översiktlig plan enligt 21 § förutsätter.

24 §

Utformningen av landskapsplanen

Landskapsplanen utarbetas i ett nationellt interoperabelt datamodellformat. Landskapsplanen består av planobjekt och planbestämmelser.

Landskapsplanen presenteras på en karta eller kartor i en sådan skala att principerna för områdesanvändningen, behövliga områden och planens övriga innehåll framgår på ett ändamålsenligt sätt med beaktande av behovet av styrning av områdesanvändningen. Den skala som har använts vid utarbetandet av planen ska anges i planhandlingarna. Landskapsplanens planobjekt och planbestämmelser presenteras i nationellt standardformat på en karta och vid behov som en separat handling.

Närmare bestämmelser om det interoperabla datamodellformatet och om planobjektens och planbestämmelsernas standardutformning får utfärdas genom förordning av miljöministeriet.

Till landskapsplanen ska bifogas en beskrivning där den information som behövs för att bedöma planens mål, olika alternativ och deras konsekvenser samt den information som behövs för att bedöma grunderna för lösningarna presenteras.

Närmare bestämmelser om beskrivningen av landskapsplanen får utfärdas genom förordning av statsrådet.

I landskapsplanen utfärdas bestämmelser som behövs när planområdet planeras.

I fråga om ett område där en bygginskränkning enligt 28 § 1 mom. gäller kan det även utfärdas bestämmelser som behövs när planområdet bebyggs.

Om något område ska skyddas på grund av landskapet, naturvärden, den byggda miljön, kulturhistoriska värden eller andra särskilda miljövärden, kan bestämmelser om detta utfärdas i landskapsplanen.

En bestämmelse om skogshantering som begränsar bedrivandet av skogsbruk kan endast utfärdas, om ett naturskyddsområde enligt naturvårdslagen har inrättats eller ska inrättas på det område som omfattas av bestämmelsen eller om skogslagen (1093/1996) ska tillämpas på området och bestämmelsen gäller särskilt viktiga livsmiljöer enligt 10 § i den lagen.

Sådana naturskyddsområden som avses bli inrättade med stöd av naturvårdslagen får inte anvisas i landskapsplanen utan Tillstånds- och tillsynsverkets skriftliga samtycke. Planbestämmelser som gäller sådana naturskyddsområden är giltiga i högst fyra år.

Vid utfärdande av ovan avsedda landskapsplanebestämmelser ska landskapsplanens syfte enligt 21§ och kraven på landskapsplanens innehåll enligt 23 § beaktas.

När en generalplan utarbetas ska landskapsplanen beaktas.

Myndigheterna ska beakta landskapsplanen när de planerar andra åtgärder som gäller områdesanvändning och beslutar om att vidta sådana åtgärder.

Generalplanen kan av grundad anledning utarbetas med avvikelse från bestämmelserna i 1 mom. Då ska det emellertid ses till att generalplanen anpassas till landskapsplanen som helhet och de i 23 § föreskrivna kraven på landskapsplanens innehåll beaktas.

På området för en generalplan gäller landskapsplanen inte, utom när generalplanen ändras.

Vad som föreskrivs i 1, 3 och 4 mom. tillämpas även på utarbetandet av detaljplaner för ett område som inte har någon gällande generalplan.

På ett område som i landskapsplanen anvisats som rekreations- eller skyddsområde, för ändamål som hänför sig till försvaret eller till gränskontroll eller för nätverk eller områden för trafik eller teknisk service gäller en villkorlig bygginskränkning enligt 49 § i bygglagen. Ett område med bygginskränkning kan utvidgas eller inskränkas genom en särskild bestämmelse i planen.

Om det behövs för att trygga regleringen av områdesanvändningen, kan landskapsförbundet genom ett separat beslut förbjuda att ett område där det enligt ett planförslag eller en godkänd plan råder bygginskränkning används för byggande som strider mot planförslaget eller planen. Förbudet gäller inte uppförande av en ekonomibyggnad som hör till en redan befintlig bostad och inte byggande som är behövligt för bedrivande av jord- och skogsbruk eller en binäring till det. Förbudet gäller tills landskapsplanen har trätt i kraft, dock högst två år.

Landskapsförbunden ska vid utarbetandet av en landskapsplan i behövlig mån vara i kontakt med berörda kommuner, statliga myndigheter och andra aktörer som är centrala med avseende på landskapsplanläggningen. I nationellt betydande ärenden ska kontakt upprätthållas med de ministerier som saken berör och med Tillstånds- och tillsynsverket.

Om landskapsplanen utarbetas delområdesvis på det sätt som avses i 22 § 2 mom., ska landskapsförbundet höra de berörda kommunerna innan planen blir anhängig.

Bestämmelser om inlösning av mark för genomförande av en landskapsplan finns i 99 § i lagen om genomförande av planer (132/1999).

Syftet med generalplanen är att i allmänna drag styra samhällsstrukturen och områdesanvändningen i kommunen eller en del av den samt att samordna funktionerna. En generalplan kan också utarbetas för att styra områdesanvändningen och byggandet på ett visst område.

I generalplanen anges principerna för den eftersträvade utvecklingen och anvisas nödvändiga områden till grund för detaljplanläggningen och annan planering samt byggande och annan områdesanvändning.

Kommunen svarar för att en generalplan utarbetas och hålls aktuell på det sätt som kommunens utveckling eller behovet av att styra områdesanvändningen förutsätter.

En generalplan kan också utarbetas etappvis eller delområdesvis.

Generalplanen godkänns av kommunfullmäktige.

När frågan om att utarbeta en generalplan har väckts, kan kommunen för området utfärda byggförbud och åtgärdsbegränsning enligt 53 § i bygglagen.

Byggförbud och åtgärdsbegränsning gäller högst fem år. Om planläggningen är oavslutad, kan kommunen förlänga tiden med högst tre år.

Om kommunen har utfärdat byggförbud eller åtgärdsbegränsning enligt 1 mom., gäller de också på ett område för vilket har godkänts en generalplan eller en ändring av generalplanen, till dess beslutet om godkännande har vunnit laga kraft.

Krav på generalplanens innehåll

När en generalplan utarbetas ska landskapsplanen beaktas på det sätt som föreskrivs ovan.

När en generalplan utarbetas ska särskild uppmärksamhet fästas vid

1) att samhällsstrukturen fungerar, är ekonomisk och ekologiskt hållbar,

2) att den befintliga samhällsstrukturen och infrastrukturen utnyttjas,

3) att behov i anslutning till boendet och tjänsternas tillgänglighet beaktas,

4) att trafiken, i synnerhet kollektivtrafiken och gång- och cykeltrafiken, samt energiförsörjningen, vatten och avlopp samt avfallshanteringen ordnas på ett ändamålsenligt och med tanke på miljön, naturtillgångarna och ekonomin hållbart sätt,

5) en trygg, sund och för olika befolkningsgrupper balanserad livsmiljö,

6) verksamhetsförutsättningarna för näringslivet,

7) att miljöolägenheterna minskas,

8) att kulturmiljön, landskapet samt den biologiska mångfalden och de övriga naturvärdena värnas,

9) att det finns tillräckligt med områden som lämpar sig för rekreation och att dessa områden är tillgängliga,

10) att det finns beredskap för tilltagande extrema väderförhållanden och översvämningsrisker och att det finns förutsättningar för kommunens dagvattenhantering.

De omständigheter som avses i 2 mom. ska utredas och beaktas i den omfattning som styrmålet för generalplanen och generalplanens noggrannhet förutsätter.

Generalplanen får inte orsaka markägare eller andra rättsinnehavare oskäliga olägenheter.

35 §

Utformningen av generalplanen

Generalplanen utarbetas i ett nationellt interoperabelt datamodellformat. Generalplanen består av planobjekt och planbestämmelser.

Generalplanen presenteras på en karta eller kartor i en sådan skala att principerna för områdesanvändningen, behövliga områden och planens övriga innehåll framgår på ett ändamålsenligt sätt med beaktande av behovet av styrning av områdesanvändningen och byggandet och generalplanens syfte. Den skala som har använts vid utarbetandet av planen ska anges i planhandlingarna.

Generalplanens planobjekt och planbestämmelser presenteras i nationellt standardformat på en karta och vid behov som en separat handling.

Närmare bestämmelser om det interoperabla datamodellformatet och om planobjektens och planbestämmelsernas standardutformning får utfärdas genom förordning av miljöministeriet.

Till generalplanen ska bifogas en beskrivning där den information som behövs för att bedöma planens mål, olika alternativ och deras konsekvenser samt den information som behövs för att bedöma grunderna för lösningarna presenteras.

Närmare bestämmelser om beskrivningen av generalplanen får utfärdas genom förordning av statsrådet.

I generalplanen utfärdas bestämmelser som med beaktande av syftet med planen och de krav som ställs på dess innehåll behövs när generalplaneområdet planeras eller bebyggs eller annars används. Bestämmelserna kan bland annat gälla särskild styrning av områdesanvändningen och byggandet på ett visst område samt förhindrande eller begränsning av skadliga miljökonsekvenser.

Om något område eller någon byggnad ska skyddas på grund av landskapet, naturvärden, den byggda miljön, kulturhistoriska värden eller andra särskilda miljövärden, kan bestämmelser om detta utfärdas i generalplanen.

Sådana naturskyddsområden som avses bli inrättade med stöd av naturvårdslagen får inte anvisas i generalplanen utan Tillstånds- och tillsynsverkets skriftliga samtycke. Planbestämmelser som gäller sådana naturskyddsområden är giltiga i högst fyra år.

Generalplanen ska tjäna till ledning när detaljplanen utarbetas samt när åtgärder annars vidtas för att reglera områdesanvändningen.

När myndigheterna planerar åtgärder som gäller områdesanvändningen och beslutar om att vidta sådana åtgärder, ska de se till att åtgärderna inte försvårar genomförandet av generalplanen.

Generalplanen ersätter en tidigare godkänd generalplan för samma område, om inte något annat bestäms i planen. På ett detaljplaneområde gäller generalplanen inte, utom i fråga om verkan enligt 1 mom. när detaljplanen ändras.

Om generalplanen är föråldrad, får detaljplanens innehåll av grundad anledning utarbetas med avvikelse från det som föreskrivs i 1 mom. I så fall ska dock det som föreskrivs i 34 § om kraven på generalplanens innehåll beaktas.

På ett område med en generalplan gäller bygginskränkning enligt 50 § i bygglagen.

I generalplanen kan bestämmas att generalplaneområdet eller en del av det inte får bebyggas så att genomförandet av generalplanen försvåras. I ett sådant fall tillämpas inte vad som föreskrivs i 50 § i bygglagen. I generalplanen kan också bestämmas att en åtgärd som förändrar landskapet inte får vidtas utan tillstånd enligt 53 § i bygglagen.

I generalplanen kan det genom en särskild bestämmelse föreskrivas att ett område som är avsett för byggnadsverksamhet under högst fem år inte får användas för annat byggande än för jordbrukets och därmed jämförbara näringars behov.

Bestämmelser om inlösnings- och ersättningsskyldighet till följd av inskränkningar och begränsningar enligt denna paragraf finns i 101 § i lagen om genomförande av planer och i 54 § i bygglagen.

En generalplan får trots 46 § 1 mom. 1 och 3 punkten i bygglagen direkt användas som grund för bygglov i de områden där det i generalplanen särskilt bestäms att planen får användas som grund för bygglov. En sådan bestämmelse kan inte gälla ett område där behovet av att styra områdesanvändningen förutsätter att en detaljplan utarbetas. En ytterligare förutsättning är att byggande och annan områdesanvändning på området styrs i tillräcklig omfattning genom generalplanen.

Om en i 1 mom. avsedd generalplan utarbetas i huvudsak på grund av ett enskilt intresse och på initiativ av en markägare eller markinnehavare, kan kommunen hos denne helt eller delvis ta ut kostnaderna för utarbetandet av generalplanen. Kommunen godkänner principerna för avgiften och sättet och tidpunkten för uttagandet av avgiften särskilt för varje planområde.

Bestämmelser om användning av generalplanen som grund för bygglov på strandområden finns i 73 §. Bestämmelser om användning av generalplanen som grund för bygglov för vindkraftverk och solkraftverk finns i 67 och 70 §.

Gemensam behandling av generalplanen och detaljplanen

Generalplanen och detaljplanen kan utarbetas samtidigt och godkännas genom samma beslut. Då ska den generalplan som utarbetas styra utarbetandet av detaljplanen i stället för den generalplan som är i kraft.

I beslutet om godkännande av generalplanen kan samtidigt beslutas om upphävande av en gällande detaljplan för området.

En generalplan kan också utarbetas och godkännas så att den på hela eller en del av det område som generalplanen omfattar inte har sådana rättsverkningar som avses i denna lag. På en sådan generalplan tillämpas dock vad som i 99 § 3 mom. i lagen om genomförande av planer föreskrivs om inlösning.

I en generalplan utan rättsverkningar måste det konstateras att det är fråga om en generalplan utan rättsverkningar.

För styrning i allmänna drag av områdesanvändningen och samordning av funktionerna kan flera kommuner utarbeta en generalplan i samarbete (gemensam generalplan för flera kommuner).

En gemensam generalplan för flera kommuner godkänns av fullmäktige i kommunerna i planområdet. Kommunernas fullmäktige ska godkänna planen inom tre månader från det första beslutet om godkännande, annars förfaller besluten om godkännande. En gemensam generalplan betraktas som godkänd när det sista beslutet om godkännande har fattats.

Kommunerna kan också oberoende av vad som i 49 § i kommunallagen (410/2015) föreskrivs om formerna för samarbete mellan kommuner ge landskapsförbundet, en annan för uppgiften lämplig samkommun eller något annat av kommunernas gemensamma organ i uppdrag att utarbeta och godkänna en gemensam generalplan.

På det organ som avses i 2 mom. tillämpas vad som i denna lag föreskrivs om kommuner.

Bestämmelserna om generalplaner i denna lag tillämpas på gemensamma generalplaner för flera kommuner.

För den detaljerade regleringen av områdesanvändningen och för byggande utarbetas en detaljplan, vars syfte är att anvisa behövliga områden för olika ändamål och att styra byggandet och annan områdesanvändning på det sätt som krävs med tanke på de lokala förhållandena, stads- och landskapsbilden, god byggnadssed, främjandet av användningen av det befintliga byggnadsbeståndet och andra styrmål för planen.

En ändring av en detaljplan kan utarbetas också etappvis.

Kommunen ska utarbeta detaljplanen och hålla den aktuell efter hand som kommunens utveckling eller behovet av att styra områdesanvändningen det förutsätter.

Vid bedömningen av behovet av att styra områdesanvändningen ska i synnerhet behovet av bostadsproduktion och främjandet av en fungerande konkurrens inom näringslivet beaktas.

Detaljplanen godkänns av kommunfullmäktige. Fullmäktiges beslutanderätt kan i förvaltningsstadgan överföras på kommunstyrelsen eller en nämnd.

När frågan om att utarbeta eller ändra en detaljplan för ett område har väckts, kan kommunen utfärda byggförbud för området. Bestämmelser om tillståndsplikt för åtgärder som förändrar landskapet på ett område med byggförbud finns i 53 § i bygglagen.

Byggförbudet gäller i högst två år. Om planläggningen är oavslutad, kan kommunen förlänga förbudstiden med två år åt gången. Byggförbudet kan dock gälla i högst sex år.

Byggförbud gäller också på ett område för vilket en detaljplan eller en ändring av detaljplanen har godkänts till dess beslutet om godkännande har vunnit laga kraft.

När en detaljplan utarbetas ska landskapsplanen och generalplanen beaktas på det sätt som föreskrivs ovan.

Detaljplanen ska utarbetas så att det skapas förutsättningar för en hälsosam, trygg och trivsam livsmiljö, för tjänsternas tillgänglighet och för reglering av trafiken, i synnerhet kollektivtrafiken och gång- och cykeltrafiken. Kulturmiljön och naturmiljön ska värnas och särskilda värden i anslutning till dem får inte förstöras. På det område som planläggs eller i dess närmaste omgivning ska det finnas tillräckligt med parker, grönområden eller andra områden som lämpar sig för närrekreation. I detaljplanen ska det finnas beredskap för tilltagande extrema väderförhållanden, översvämningar och dagvatten.

Detaljplanen får inte leda till att kvaliteten på någons livsmiljö försämras avsevärt på ett sätt som inte är motiverat med beaktande av detaljplanens syfte. Genom detaljplanen får inte heller markägaren eller någon annan rättsinnehavare åläggas sådana oskäliga begränsningar eller orsakas sådana oskäliga olägenheter som kan undvikas utan att de mål som ställs för planen eller de krav som ställs på den åsidosätts.

Om det utarbetas en detaljplan för ett område där det inte finns någon generalplan eller om detaljplanen utarbetas så att den avviker från generalplanen, ska vid utarbetandet av detaljplanen beaktas även vad som föreskrivs i 34§ om kraven på generalplanens innehåll.

Om ett område i detaljplanen anvisas för utbyggnad av vindkraft, ska vad som föreskrivs i 68 § iakttas. Om ett område i detaljplanen anvisas för utbyggnad av solenergi ska vad som föreskrivs i 71 § iakttas.

En detaljplan ska grunda sig på en baskarta som avbildar terrängen. Baskartan ska vara tillräckligt detaljerad och noggrann.

En detaljplan eller en ändring av en sådan får inte godkännas, om baskartan inte är tillräckligt detaljerad eller noggrann eller om den är så föråldrad att den inte längre kan användas som grund för planläggningen.

En detaljplaneändring som har ringa verkningar kan dock godkännas trots att baskartan är föråldrad, om ändringen inte väsentligt påverkar planläggningen av området eller dess närmaste omgivning.

Planläggningsmätningar ska övervakas av kommunala tjänsteinnehavare. Den som övervakar planläggningsmätningar ska vara diplomingenjör, ingenjör eller tekniker som avlagt en för uppgiften lämplig lantmäteriexamen.

Kommunen kan svara för övervakningen i samarbete med en annan kommun i enlighet med 49 § i kommunallagen.

Om baskartan för en detaljplan uppfyller de krav som ställs på den ska den som övervakar en planläggningsmätning godkänna kartan.

Med ett allmänt område avses i denna lag ett område som i detaljplanen anvisats som gatuområde, torg, trafikområde, rekreationsområde eller därmed jämförbart område och som avses bli anlagt av kommunen, staten eller något annat offentligt samfund.

Ett gatuområde omfattar ett i detaljplanen anvisat gatuområde inklusive ledningar, anordningar och konstruktioner under, på och ovanför marknivå, om inte något annat anges i detaljplanen.

Trafikområden är områden som i detaljplanen anvisas för landsvägar, järnvägar, vattenleder, hamnar och flygfält.

Trafikområden för landsvägar kan anvisas för riksvägar, stamvägar och regionala vägar samt för vägar som förbinder dessa eller utgör fortsättning på dem och som betjänar i huvudsak annan trafik än lokal trafik. För en led för gång- och cykeltrafik som hör till en landsväg kan anvisas ett trafikområde som är avskilt från det övriga trafikområdet, om detta är motiverat på grund av de lokala förhållandena.

55 §

Utformningen av detaljplanen

Detaljplanen utarbetas i ett nationellt interoperabelt datamodellformat. Detaljplanen består av planobjekt och planbestämmelser. Detaljplanens planobjekt och planbestämmelser presenteras i nationellt standardformat på en karta.

I detaljplanen anges på det sätt som behovet av styrning av områdesanvändningen förutsätter

1) gränserna för detaljplanen och dess olika områden,

2) områdenas allmänna eller enskilda användningsändamål,

3) omfattningen av byggandet,

4) principer som gäller byggnadernas läge och vid behov byggsättet.

Detaljplanen presenteras på en grundkarta i skala 1:2 000. Detaljplanen kan även presenteras i en större eller i en mindre skala, om planens syfte och innehåll förutsätter det. Den skala som har använts vid utarbetandet av planen ska anges i planhandlingarna.

I detaljplanen ska namnet på gator och andra allmänna områden och numret på kommundelar och kvarter anges. Namnen och numren kan också ändras genom ett separat beslut av kommunen på det sätt som föreskrivs i kommunallagen om kommunens beslutsfattande.

Närmare bestämmelser om det interoperabla datamodellformatet, om planobjektens och planbestämmelsernas standardutformning och om hur uppgifter som ändrats genom ett i 4 mom. avsett separat beslut ska tas in i planen får utfärdas genom förordning av miljöministeriet.

Till detaljplanen ska bifogas en beskrivning där den information som behövs för att bedöma planens mål, olika alternativ och deras konsekvenser samt grunderna för lösningarna presenteras.

Närmare bestämmelser om beskrivningen av detaljplanen får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Om en detaljerad planering av områdesanvändningen behövs endast för byggande eller annan användning av underjordiska utrymmen, kan detaljplanen också utarbetas etappvis så att den omfattar endast underjordiska områden. På ett område där detaljplanen omfattar endast underjordiska utrymmen, tillämpas de bestämmelser i denna lag eller i andra lagar som gäller områden som saknar detaljplan och som styr områdesanvändningen ovan jord.

I detaljplanen utfärdas bestämmelser som med beaktande av planens syfte och de krav som ställs på planens innehåll behövs när detaljplaneområdet bebyggs eller annars används. Bestämmelserna kan också gälla förhindrande eller begränsning av skadliga miljökonsekvenser.

Om något område eller byggnadsobjekt ska skyddas på grund av landskapet, naturvärden, den byggda miljön, kulturhistoriska värden eller andra särskilda miljövärden, kan bestämmelser om detta utfärdas i detaljplanen. Dessa bestämmelser ska vara skäliga för markägaren eller byggnadsobjektets ägare.

Sådana naturskyddsområden som avses bli inrättade med stöd av naturvårdslagen får inte anvisas i detaljplanen utan Tillstånds- och tillsynsverkets skriftliga samtycke. Planbestämmelser som gäller sådana naturskyddsområden är giltiga i högst fyra år.

I detaljplanen kan trots vad som föreskrivs i 2 mom. tas in de bestämmelser som behövs för att skydda objekt som avses i 3 § i lagen om skyddande av byggnadsarvet (498/2010). I fråga om rätten till ersättning gäller vad som föreskrivs i 13–15 § i den lagen. När det gäller skydd av andra objekt än sådana som är av nationell betydelse är dock kommunen ersättningsskyldig. För ersättningar som kommunen betalat kan den beviljas understöd av statens medel inom ramen för budgeten. Vad som föreskrivs ovan om kommunens ersättningsskyldighet gäller, med undantag för församlingar, inte byggnadsobjekt som ägs av offentliga samfund och deras affärsverk.

Ett byggnadsobjekt får inte uppföras i strid med detaljplanen. Beträffande andra åtgärder som förändrar miljön ska detaljplanen beaktas på det sätt som föreskrivs nedan.

På ett detaljplaneområde får inte placeras sådana funktioner som medför olägenheter för den i planen anvisade andra områdesanvändningen. På ett detaljplaneområde får inte heller placeras funktioner som strider mot detaljplanebestämmelser som avser att förhindra eller begränsa miljökonsekvenser som är skadliga eller förorsakar störningar.

I detaljplanen kan uppförandet av ett nytt byggnadsobjekt förbjudas under högst tre år, om detta är nödvändigt för tidsplaneringen av genomförandet av planen. Kommunen får av särskilda skäl förlänga förbudets giltighetstid med högst tre år åt gången. Byggförbudet kan dock gälla i högst nio år.

Om en detaljplan krävs i huvudsak på grund av ett enskilt intresse och har utarbetats på initiativ av markägaren eller markinnehavaren, har kommunen rätt att av denne ta ut kostnaderna för utarbetandet av planen.

Kommunen ska se till att detaljplanerna är aktuella och vid behov vidta åtgärder för att förnya föråldrade detaljplaner.

På området för en sådan detaljplan som har varit i kraft över 13 år och som till betydande del fortfarande inte har genomförts, får bygglov inte beviljas för uppförande av ett nytt byggnadsobjekt som är av väsentlig betydelse för områdesanvändningen eller miljöbilden, förrän kommunen har bedömt hur aktuell detaljplanen är. Någon bedömning behöver emellertid inte göras, om planens aktualitet har bedömts under de senaste fem åren. Bedömning av detaljplanens aktualitet kan samtidigt utföras på ett område som utgör en med tanke på bedömningen ändamålsenlig helhet.

I ett beslut av kommunen där detaljplanen har konstaterats vara aktuell får ändring inte sökas genom besvär.

Den tid på 13 år som avses i 2 mom. kan av särskilda skäl förkortas eller förlängas i detaljplanen. Tiden får emellertid inte vara kortare än fem år eller längre än 20 år.

När den tid på 13 år som anges i 2 mom. beräknas, beaktas inte den tid då byggförbud enligt 49 § 1 mom. för ändring av detaljplanen eller förbud enligt 59 § 3 mom. gäller för området.

Närmare bestämmelser om bedömningen av detaljplanens aktualitet får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Om det vid bedömningen av detaljplanen konstateras att den är föråldrad, kan bygglov inte beviljas förrän detaljplanen ändras. Kommunens beslut genom vilket detaljplanen konstateras vara föråldrad leder till att byggförbud enligt 49 § 1 mom. träder i kraft för ändring av detaljplanen.

Kommunen ska föra en sammanställning av alla gällande detaljplaner inom kommunen (aktuell detaljplan ). I den aktuella detaljplanen ska namnet på gator och andra allmänna områden och numret på kommundelar och kvarter anges, sådana de lyder i ett separat beslut av kommunen enligt 55 § 4 mom.

Kommunen får föra den aktuella detaljplanen i det datasystem för den byggda miljön som avses i lagen om datasystemet för den byggda miljön (431/2023). På behandling av uppgifter i datasystemet och på lämnande av uppgifter till datasystemet tillämpas vad som föreskrivs i den lagen.

Med en stor detaljhandelsenhet avses i denna lag en detaljhandelsaffär med över 4 000 kvadratmeter våningsyta samt en sådan koncentration av affärer som till sina verkningar kan jämföras med en stor detaljhandelsenhet.

En stor detaljhandelsenhet ska i första hand i landskapsplanen, generalplanen eller detaljplanen anvisas placering inom ett centrumområde. Stora detaljhandelsenheter kan dock anvisas placering utanför centrumområdet, om det utöver vad som i övrigt föreskrivs om kraven på respektive plans innehåll ses till att den planerade områdesanvändningen inte har betydande skadliga konsekvenser för de kommersiella tjänsterna i centrumområden och utvecklingen av dessas tjänster.

Stora detaljhandelsenheter får inte placeras utanför ett område som i landskapsplanen eller generalplanen är avsett för centrumfunktioner, om inte området i detaljplanen särskilt har anvisats för detta ändamål.

Vad som föreskrivs i 1 mom. tillämpas också på utvidgning av en redan befintlig detaljhandelsaffär till en stor detaljhandelsenhet. Vad som föreskrivs i 1 mom. tillämpas också på utvidgning av en stor detaljhandelsenhet, med undantag för utvidgningar som inte är betydande.

En generalplan får trots 46 § 1 mom. i bygglagen direkt användas som grund för bygglov för vindkraftverk i de områden där det i generalplanen särskilt bestäms om det.

När en i 67 § avsedd generalplan som styr utbyggnad av vindkraft utarbetas ska det, utöver vad som annars föreskrivs om generalplaner, ses till att

1) generalplanen styr byggandet och annan områdesanvändning på området i tillräcklig omfattning,

2) den planerade utbyggnaden av vindkraft och annan planerad områdesanvändning lämpar sig för omgivningen,

3) den planerade utbyggnaden av vindkraft inte medför några betydande negativa konsekvenser för landskapet,

4) det är möjligt att ordna vindkraftverkets tekniska service och elöverföring.

Om en generalplan som styr utbyggnaden av vindkraft inte gäller ett område som anvisats för vindkraftverk i landskapsplanen, ska ett vindkraftverks avstånd från befintliga bostadshus och från bostadsbyggnadsplatser som har beviljats bygglov samt från i detaljplanen eller den i 40 eller 73 § avsedda generalplanen anvisade bostadsbyggnadsplatser vara lika med minst 1 250 meter.

Det minimiavstånd som avses i 2 mom. tillämpas inte, om den generalplan som styr utbyggnaden av vindkraft gäller ett område i fråga om vilket det finns en gällande generalplan eller detaljplan som styr utbyggnaden av vindkraft.

Det minimiavstånd som avses i 2 mom. tillämpas inte, om markägaren och den eventuella innehavaren av arrenderätt ger sitt samtycke i fråga om minst fyra femtedelar av de bostadsbyggnader, bostadsbyggnadsplatser för vilken bygglov har beviljats och i planen anvisade bostadsbyggnadsplatser som ligger inom ett avstånd från det planerade vindkraftverket som är mindre än 1 250 meter. För varje bostadshus eller bostadsbyggnadsplats ges endast ett samtycke, som är gemensamt för samtliga markägare och innehavare av arrenderätt.

Det samtycke som avses i 4 mom. får endast ges efter det att planen har blivit anhängig. Samtycket upphör att gälla, om den planlösning som samtycket getts för ändras när beredningen av planen framskrider. Om samtycke har getts, kan det inte återkallas senare. Samtycket är bindande även för senare ägare av fastigheten och innehavare av arrenderätten. Samtycke ges till kommunen, som ska bevara samtycket som en del av planhandlingarna.

Om en i 67 § avsedd generalplan som styr utbyggnad av vindkraft utarbetas i huvudsak på grund av ett enskilt intresse och på initiativ av den sammanslutning som inleder vindkraftsprojektet eller på initiativ av markägaren eller markinnehavaren, kan kommunen hos denne helt eller delvis ta ut kostnaderna för utarbetandet av generalplanen. Kommunen godkänner principerna för avgiften och sättet och tidpunkten för uttagandet av avgiften särskilt för varje planområde.

En generalplan får trots 46 § 1 mom. i bygglagen direkt användas som grund för bygglov för solkraftverk i de områden där det i generalplanen särskilt bestäms om det.

När en i 70 § avsedd generalplan som styr utbyggnad av solenergi utarbetas ska det, utöver vad som annars föreskrivs om generalplaner, ses till att

1) generalplanen styr byggandet och annan områdesanvändning på området i tillräcklig omfattning,

2) en betydande del av den areal som anvisas för ett solkraftverk inte är skogsmark,

3) odikade myrmarker i naturtillstånd inte anvisas för utbyggnaden av solenergi,

4) det är möjligt att ordna solkraftverkets elöverföring.

Om en i 70 § avsedd generalplan som styr utbyggnad av solenergi utarbetas i huvudsak påkallad av ett enskilt intresse och på initiativ av den sammanslutning som inleder solenergiprojektet eller på initiativ av markägaren eller markinnehavaren, kan kommunen hos denne helt eller delvis ta ut kostnaderna för utarbetandet av generalplanen. Kommunen godkänner principerna för avgiften och sättet och tidpunkten för uttagandet av avgiften särskilt för varje planområde.

I en strandzon som hör till ett strandområde vid hav eller vattendrag får byggnadsobjekt inte uppföras utan en detaljplan eller en sådan generalplan där det särskilt bestäms att generalplanen eller en del av den kan användas som grund för beviljande av bygglov.

Vad som föreskrivs i 1 mom. gäller också ett strandområde där det på grund av det byggande som kan väntas på området är nödvändigt att planera byggande och annan användning för att reglera i huvudsak strandbaserad fritidsbebyggelse.

Vad som föreskrivs i 1 och 2 mom. gäller inte

1) byggande som behövs för att bedriva jord- eller skogsbruk eller fiskeri,

2) byggande för försvarets eller gränsbevakningens behov,

3) byggande för sjöfartens behov,

4) uppförande av en ekonomibyggnad på samma gårdsområde som ett befintligt bostadshus,

5) renovering eller mindre utvidgning av ett befintligt bostadshus.

Bestämmelser om beviljande av undantag från begränsningarna i 1 och 2 mom. finns i 57 § i bygglagen.

När en generalplan eller detaljplan (stranddetaljplan ) utarbetas för att i huvudsak reglera fritidsbebyggelse på ett strandområde, ska det utöver vad som i övrigt bestäms om general- eller detaljplaner ses till att

1) det planerade byggandet och annan områdesanvändning lämpar sig för strandlandskapet och omgivningen i övrigt,

2) naturvård, landskapsvärden, rekreationsbehov, vattenskydd och ordnande av vattentjänster samt vattendragens, terrängens och naturens särdrag beaktas även i övrigt,

3) det kvarstår ett tillräckligt stort sammanhängande obebyggt område på strandområdena.

När en plan utarbetas för ett område som inbegriper ett befintligt byområde, tillämpas inte det som föreskrivs i 1 mom. 3 punkten inom byområdet, under förutsättning att det beaktas att det finns tillräckligt med områden som lämpar sig för rekreation.

I fråga om stranddetaljplaner gäller i övrigt vad som föreskrivs om detaljplaner. Vad som i 61 § föreskrivs om bedömning av detaljplanens aktualitet tillämpas dock inte på stranddetaljplaner.

Markägaren kan se till att ett förslag till detaljplan för reglering av fritidsbebyggelse utarbetas för ett strandområde som markägaren äger. I planförslaget kan det av särskilda skäl anvisas områden i ringa omfattning också för stadigvarande boende och andra användningsändamål. Området för planförslaget ska utgöra en ändamålsenlig helhet.

Kommunen leder utarbetandet av planförslaget och kan ställa mål och villkor för planförslaget. Kommunen ansvarar för att planens konsekvenser utreds på det sätt som avses i 78 §. Kommunen ansvarar också för att planförslaget utarbetas med iakttagande av bestämmelserna om kraven på planens innehåll, utformningen av planen, den beskrivning som hör till planen och baskartan för detaljplanen. Kommunen ska dessutom sörja för att den som utarbetar planen uppfyller behörighetsvillkoren enligt 11 §.

Kommunen och markägaren ska förhandla innan utarbetandet av planen inleds och dessutom innan planförslaget läggs fram offentligt.

Kommunen ska se till att deltagande och växelverkan ordnas i enlighet med 11 kap.

Markägaren ska ge in den baskarta som är ett resultat av att förslaget till detaljplan utarbetas till kommunen för att förvaras och för att användas som en del av kommunens kartmaterial.

Planförslaget ska behandlas i kommunen utan obefogat dröjsmål.

I en stranddetaljplan kan områden anvisas för planområdets interna behov (samnyttjoområde ). Uppgiften att anlägga och underhålla samnyttjoområden ska skötas av de fastigheter för vilka samnyttjoområdena har anvisats i planen. Närmare bestämmelser om anläggande av samnyttjoområden finns i 75 § i lagen om genomförande av planer.

I en stranddetaljplan kan med kommunens samtycke även anvisas områden för allmänna behov (allmänna områden ). I en sådan detaljplan kan markägaren genom en särskild bestämmelse åläggas att anlägga allmänna områden, om inte detta ska anses oskäligt med hänsyn till den ringa nytta detaljplanen medför för markägaren.

Om en generalplan som gäller stränder i huvudsak utarbetas för att reglera fritidsbebyggelse, kan kommunen ta ut kostnaderna för utarbetandet av generalplanen hos markägarna i förhållande till den nytta de har av planen. Kommunen godkänner principerna för avgiften och sättet och tidpunkten för uttagandet av avgiften särskilt för varje planområde.

78 §

Utredning av konsekvenserna när planer utarbetas

En plan ska grunda sig på planering som omfattar bedömning av planens sannolikt betydande konsekvenser och på sådana uppgifter och utredningar som planeringen kräver. När planens konsekvenser utreds ska planens uppgift och syfte beaktas. Konsekvenserna ska utredas för hela det område som det bedöms att de omfattar.

När en plan utarbetas ska de sannolikt betydande direkta och indirekta konsekvenserna av genomförandet av planen och undersökta alternativ utredas i fråga om

1) region- och bebyggelsestrukturen, samhälls- och energiekonomin och trafiken,

2) människors levnadsförhållanden och livsmiljö samt hälsa och trivsel,

3) naturens mångfald och växt- och djurarter,

4) marken och berggrunden, vattnet, luften, klimatet och naturresurserna,

6) landskapet, den byggda miljön, stadsbilden och kulturarvet,

7) utvecklingen av näringslivets verksamhetsförutsättningar och en fungerande konkurrens inom näringslivet.

När en detaljplan utarbetas ska dessutom de betydande konsekvenser som planen kan antas ha för kostnader för byggande bedömas.

Om detalj- eller generalplanens i 2 mom. avsedda konsekvenser utsträcker sig till en annan kommuns område, ska kontakt med denna kommun hållas i tillräcklig utsträckning vid utredningen av konsekvenserna av planen. Om planens i 2 mom. avsedda konsekvenser utsträcker sig till området för ett annat landskapsförbund, ska kontakt på motsvarande sätt upprätthållas med detta landskapsförbund.

När en plan utarbetas för genomförandet av ett projekt som avses i 3 § i lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning (252/2017) kan miljökonsekvenserna av projektet bedömas i samband med planläggningen i stället för i det förfarande som avses i 3 kap. i den lagen. Den projektansvarige ska då överlämna de uppgifter som avses i 16 och 19 § i den lagen till den myndighet som ansvarar för utarbetandet av planen. Den i den lagen avsedda kontaktmyndigheten svarar för att kontrollen av att miljökonsekvensbedömningen är tillräcklig och för sammanställandet av en motiverad slutsats enligt lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning.

Om en och samma myndighet ansvarar för både projektet och utarbetandet av planen kan en miljökonsekvensbedömning av projektet dock inte göras i samband med utarbetandet av planen.

Närmare bestämmelser om den projektansvariges skyldighet att överlämna uppgifter till myndigheterna samt om myndigheternas uppgifter och samarbete utfärdas genom förordning av statsrådet.

Kommunen ska tillhandahålla information i det allmänna datanätet om planer som är anhängiga i kommunen. Kommunen ska också tillhandahålla information i det allmänna datanätet om planer som blir anhängiga under den närmaste tiden, om det inte är fråga om en ringa ändring av en detaljplan.

Landskapsförbundet ska tillhandahålla information i det allmänna datanätet om de landskapsplaner som är anhängiga eller under den närmaste tiden blir anhängiga.

Den myndighet som utarbetar planen ska meddela att en plan blivit anhängig med iakttagande av vad som i 108 § i kommunallagen föreskrivs om offentliggörande av kommunala tillkännagivanden i kommunen. När frågan om planläggning har väckts ska detta dessutom meddelas så att intressenterna har möjlighet att få information om utgångspunkterna för planläggningen, den planerade tidsplanen samt förfarandet för deltagande och bedömning. Med intressent avses i denna lag markägarna på området, de vars boende, arbete eller övriga förhållanden påverkas eller sannolikt kommer att påverkas av planen samt de myndigheter och sammanslutningar vars verksamhetsområde behandlas vid planeringen.

När en plan utarbetas ska ett med avseende på planens syfte och betydelse nödvändigt program för deltagande och växelverkan samt för bedömning av planens konsekvenser utarbetas i ett tillräckligt tidigt skede (program för deltagande och bedömning ). Programmet för deltagande och bedömning kan fogas till meddelandet om att en plan blivit anhängig.

Det som föreskrivs i 2 mom. tillämpas inte på sådana ändringar av detaljplanen som är ringa till sina verkningar.

Närmare bestämmelser om meddelande om att en plan blivit anhängig samt om programmet för deltagande och bedömning får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Den myndighet som utarbetar en plan ska ge intressenter och kommunmedlemmar tillfälle att framföra sina åsikter när planen bereds genom att beredningsmaterialet läggs fram eller på något annat sätt som anses lämpligt.

Den myndighet som utarbetar planen ska meddela om möjligheten att framföra åsikter med iakttagande av vad som i 108 § i kommunallagen föreskrivs om offentliggörande av kommunala tillkännagivanden i kommunen.

Vid beredningen av en detaljplan eller en generalplan kan intressenterna och kommunmedlemmarna ges tillfälle att framföra sina åsikter samtidigt som de informeras om att de har inletts.

Närmare bestämmelser om deltagande och växelverkan i planens beredningsfas får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Om utarbetandet av den plan som krävs för genomförandet av ett projekt och miljökonsekvensbedömningen av projektet pågår samtidigt, kan hörandena samordnas med iakttagande av vad som föreskrivs i 22 § i lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning.

Landskapsförbundet och kommunerna i planområdet ska delge förslaget till landskapsplan genom offentlig kungörelse med iakttagande av 62 a § i förvaltningslagen (434/2003). Förslaget till landskapsplan ska dock hållas offentligt framlagt i minst 30 dagar. Berörda kommuners medlemmar och intressenterna har rätt att göra anmärkning mot planförslaget. Anmärkningen ska ges in till landskapsförbundet före utgången av den tid under vilken förslaget är framlagt.

Kommunen ska delge förslaget till generalplan och förslaget till detaljplan genom offentlig kungörelse med iakttagande av 62 a § i förvaltningslagen. Planförslaget ska dock hållas offentligt framlagt i minst 30 dagar. Ett förslag till sådan ändring av detaljplanen som har ringa verkningar ska hållas offentligt framlagt under minst 14 dagar. Kommunmedlemmarna och intressenterna har rätt att göra anmärkning mot planförslaget. Anmärkningen ska ges in till kommunen före utgången av den tid under vilken förslaget är framlagt.

Om planförslaget har ändrats väsentligt sedan det var framlagt, ska det ändrade planförslaget läggas fram på nytt. Om ändringarna gäller endast enskilt intresse och de intressenter som berörs av ändringarna hörs särskilt, är det inte nödvändigt att lägga fram förslaget på nytt.

Den myndighet som utarbetar planen ska meddela dem som gjort en anmärkning och som lämnat sina kontaktuppgifter sitt motiverade ställningstagande till den framförda åsikten.

Framläggandet av ett förslag till detaljplan och ett i 40, 67, 70 eller 73 § avsett förslag till generalplan ska dessutom skriftligen meddelas sådana av kommunen kända ägare och innehavare av mark inom planområdet vars kontaktuppgifter kommunen har tillgång till. Meddelandet ska sändas senast vid den tidpunkt när planförslaget delges genom offentlig kungörelse.

Landskapsförbundet ska när en landskapsplan bereds hålla kontakt med Tillstånds- och tillsynsverket och med de ministerier och andra myndigheter till vars ansvarsområde hör ärenden av nationell betydelse som behandlas i planen.

Landskapsförbundet, Tillstånds- och tillsynsverket och de ministerier och andra myndigheter som avses i 1 mom. ska samråda för att konstatera de riksomfattande mål och övriga centrala mål som hänför sig till utarbetandet av planen i ett tillräckligt tidigt skede av utarbetandet av planen, senast innan beredningsmaterialet läggs fram enligt 81 §. Dessutom ska samråd om förslaget till landskapsplan ordnas efter att förslaget har varit offentligt framlagt och anmärkningar och utlåtanden om det har tagits emot. Ett sammandrag av anmärkningarna och utlåtandena om planförslaget ska finnas tillgängligt vid myndigheternas samråd.

Till samråd enligt 2 mom. ska kallas de myndigheter till vars ansvarsområde hör ärenden som behandlas i planen. Dessutom ska Finlands skogscentral kallas till samråd, om ärenden som hör till dess verksamhetsområde och som är riksomfattande eller betydande på landskapsnivå behandlas i planen. Ett museum med regionalt ansvar ska dessutom kallas till samråd, om ärenden som hör till dess verksamhetsområde behandlas i planen.

Närmare bestämmelser om myndigheternas samråd får utfärdas genom förordning av statsrådet.

86 §

Myndigheternas samråd om generalplanen och detaljplanen

Kommunen ska hålla kontakt med Tillstånds- och tillsynsverket när det bereds en general- eller detaljplan som gäller ärenden som har konsekvenser som är riksomfattande eller betydande på landskapsnivå eller som är viktig med avseende på de statliga myndigheternas genomförandeskyldighet. Tillstånds- och tillsynsverket och kommunen ska samråda för att konstatera de riksomfattande mål, mål på landskapsnivå och övriga centrala mål som hänför sig till utarbetandet av en sådan plan. Samråd ska ordnas under beredningen av en plan innan kommunen ger intressenterna tillfälle att framföra sina åsikter samt vid behov efter det att planförslaget har varit offentligt framlagt och anmärkningar och utlåtanden om det har tagits emot.

Till samråd ska kallas de myndigheter vars verksamhetsområde saken kan gälla. Dessutom ska Finlands skogscentral kallas till samråd, om ärenden som hör till dess verksamhetsområde och som är riksomfattande eller betydande på landskapsnivå behandlas i planen. Ett museum med regionalt ansvar ska dessutom kallas till samråd, om ärenden som hör till dess verksamhetsområde behandlas i planen.

Närmare bestämmelser om myndigheternas samråd får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Landskapsförbundet ska begära utlåtande om ett förslag till landskapsplan av

1) Tillstånds- och tillsynsverket,

2) de kommuner som saken berör,

3) landskapsförbunden för de områden som gränsar till planområdet,

4) enligt behov andra myndigheter och sammanslutningar som är centrala med avseende på landskapsplanen,

5) de ministerier som saken berör.

Kommunen ska begära utlåtande om ett förslag till generalplan av

1) landskapsförbundet,

2) den kommun vars områdesanvändning planen påverkar,

3) enligt behov Tillstånds- och tillsynsverket,

4) enligt behov andra myndigheter och sammanslutningar som är centrala med avseende på generalplanen.

Kommunen ska begära utlåtande om ett förslag till detaljplan av

1) landskapsförbundet, om planen gäller ärenden som har behandlats i landskapsplanen eller ärenden som i övrigt har betydelse för landskapet,

2) Tillstånds- och tillsynsverket, om planen gäller de riksomfattande målen för områdesanvändningen, ett område eller ett objekt av betydelse för naturvården, skyddet av kulturmiljön eller byggnadsskyddet eller ett område som i landskapsplanen har reserverats som rekreations- eller skyddsområde,

3) den kommun vars områdesanvändning planen påverkar,

4) enligt behov andra myndigheter vars verksamhetsområde behandlas i detaljplanen, samt sammanslutningar som är centrala med avseende på detaljplanen.

En markägare har rätt att lägga fram ett motiverat initiativ till kommunen om utarbetande eller ändring av en detaljplan eller en sådan generalplan som avses i 40, 67, 70 eller 73 § för ett område som markägaren äger.

Kommunen ska fatta beslut om att godkänna eller avslå initiativet i sitt kollegiala organ utan obefogat dröjsmål och senast inom fyra månader från det att initiativet inkommit.

I ett beslut av kommunen i ett ärende som avses i 2 mom. får ändring inte sökas genom besvär.

Kommunen kan på begäran av markägaren fatta beslut om att lägga fram ett förslag till markägaren om utarbetande av en detaljplan eller en sådan generalplan som avses i 40, 67, 70 eller 73 § för ett område som markägaren äger. Kommunen ska fatta beslut om att godkänna eller avslå begäran i det kollegiala organet.

Kommunen leder utarbetandet av planförslaget och kan ställa mål och villkor för planförslaget. Kommunen ansvarar för att planens konsekvenser utreds på det sätt som avses i 78 §. Kommunen ansvarar också för att planförslaget utarbetas med iakttagande av bestämmelserna om kraven på planens innehåll, utformningen av planen, den beskrivning som hör till planen och baskartan för detaljplanen. Kommunen ska dessutom sörja för att den som utarbetar planen uppfyller behörighetsvillkoren enligt 11 §. Kommunen kan av grundad anledning lämna tillbaka planförslaget för beredning eller avbryta beredningen. Kommunen ska fatta beslut om att avbryta beredningen i det kollegiala organet.

Kommunen och markägaren ska förhandla innan utarbetandet av planen inleds och dessutom innan planförslaget läggs fram offentligt.

Kommunen ska se till att deltagande och växelverkan ordnas på det sätt som anges i 11 kap.

Markägaren ska ge in den baskarta som är ett resultat av att förslaget till detaljplan utarbetas till kommunen för att förvaras och för att användas som en del av kommunens kartmaterial.

I ett beslut av kommunen i ett ärende som avses i 1 eller 2 mom. får ändring inte sökas genom besvär.

Syftet med havsplaneringen är att främja hållbar utveckling och tillväxt vad gäller ett havsområdes olika användningsområden, hållbar användning av havsområdets naturresurser och god status i den marina miljön.

Vid havsplaneringen ska behoven inom olika användningsområden granskas och det ska strävas efter att samordna dessa behov. Användningsområden som ska granskas är i synnerhet sektorerna för energi, sjötransport, fiske och vattenbruk, turism, rekreation samt bevarande, skydd och förbättring av miljön och naturen. Vid havsplaneringen ska hänsyn tas till havsområdets särdrag och växelverkan mellan land och hav. Dessutom ska försvarets behov beaktas.

En havsplan ska utarbetas för territorialvattnet och den ekonomiska zonen. De landskapsförbund vars område innefattar territorialvatten svarar för att en havsplan utarbetas och godkänns. Landskapsförbunden ska bereda havsplanen i samarbete med varandra. Havsplanerna ska samordnas.

Närmare bestämmelser om havsplanernas utformning, antalet havsplaner, planeringsområdena och tidsfristerna utfärdas genom förordning av statsrådet.

Landskapsförbunden ska ordna beredningen av en havsplan så att de myndigheter och sammanslutningar vars verksamhetsområde behandlas vid planeringen har möjlighet att delta i beredningen av planen. Landskapsförbunden ska begära utlåtande av de myndigheter och sammanslutningar vars verksamhetsområde eller uppgifter planen på ett väsentligt sätt berör. Beträffande den ekonomiska zonen ska utlåtande begäras av utrikesministeriet.

Andra än de som avses i 1 mom. ska genom ett meddelande som publiceras i det allmänna datanätet ges tillfälle att ta del av beredningsmaterialet och framföra sina synpunkter. Minst 30 dagar ska reserveras för framförandet av synpunkter.

Landskapsförbunden ska informera om en godkänd havsplan och dess motivering i det allmänna datanätet. Uppgift om att havsplanen har godkänts ska sändas till de myndigheter och sammanslutningar som deltagit i beredningen. Havsplanen ska vara tillgänglig för alla i det allmänna datanätet.

Landskapsförbunden ska utan dröjsmål sända den godkända havsplanen och ändringar av den till miljöministeriet för kännedom.

För att bevara och vårda kultur- eller naturlandskapets skönhet, biologisk mångfald eller historiska särdrag inom ett område som hör till den urbana miljön eller därtill anslutna värden i stadsbilden, sociala värden, rekreationsvärden eller andra särskilda värden kan en nationalstadspark inrättas.

För en nationalstadspark kan avsättas områden som i en plan har avsatts som park, rekreations- eller skyddsområde, värdefullt landskapsvårdsområde eller för någon annan användning som är lämplig med tanke på syftet med en nationalstadspark.

För en nationalstadspark avsätts i första hand områden som ägs av kommunen, staten eller något annat offentligt samfund. Andra områden kan avsättas för parken med markägarens samtycke.

Beslut om att inrätta en nationalstadspark fattas av miljöministeriet.

En nationalstadspark kan inrättas på ansökan av kommunen. Kommunen ska hålla utkastet till ansökan och andra beredningshandlingar offentligt framlagda under minst 30 dagar och meddela om framläggandet med iakttagande av vad som i 108 § i kommunallagen föreskrivs om offentliggörande av kommunala tillkännagivanden i kommunen.

Kommunen ska ge intressenter och kommunmedlemmar tillfälle att framföra sina åsikter om utkastet till ansökan. Kommunen ska sända de framförda åsikterna och ett ställningstagande om dem som bilaga till ansökan till miljöministeriet.

I beslutet om att inrätta en nationalstadspark kan det i enlighet med kommunens ansökan tas in bestämmelser som behövs för att områdets väsentliga värden ska bevaras. Andra bestämmelser som behövs för vården och användningen av området ges i skötsel- och nyttjandeplanen för nationalstadsparken, som kommunen gör upp.

Skötsel- och nyttjandeplanen ska beredas i växelverkan med dem vars förhållanden avsevärt kan påverkas av saken. Dessutom ska kommunen hålla utkastet till skötsel- och nyttjandeplan offentligt framlagt under minst 30 dagar och meddela om framläggandet med iakttagande av vad som i 108 § i kommunallagen föreskrivs om offentliggörande av kommunala tillkännagivanden i kommunen. Intressenter och kommunmedlemmar ska ges tillfälle att framföra sina åsikter om utkastet.

Skötsel- och nyttjandeplanen godkänns av miljöministeriet.

Vid planläggningen av ett område som hör till en nationalstadspark och vid annan planering och annat beslutsfattande som påverkar området ska bestämmelserna om parken beaktas.

En nationalstadspark kan läggas ned eller dess gränser ändras, om områdets värde har minskat avsevärt eller om genomförandet av ett projekt eller en plan som är av särskild vikt för det allmänna intresset kräver det.

Vad som i 97 § föreskrivs om inrättandet av en nationalstadspark och i 98 § om bestämmelser för nationalstadsparken tillämpas också på nedläggning av en nationalstadspark och på ändring av bestämmelserna.

Om genomförandet av en plan som utarbetas enligt denna lag medför sannolikt betydande miljökonsekvenser inom territoriet för en annan medlemsstat i Europeiska unionen, ska Finlands miljöcentral sörja för ett sådant anmälningsförfarande och ett sådant samråd om planens betydande miljökonsekvenser med den andra medlemsstaten som föreskrivs i artikel 7 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/42/EG om bedömning av vissa planers och programs miljöpåverkan.

Om territoriet för en stat som är part i ett internationellt avtal som är förpliktande för Finland sannolikt utsätts för betydande miljökonsekvenser enligt 1 mom. eller den stat som de betydande miljökonsekvenserna gäller begär det, ska Finlands miljöcentral på motsvarande sätt sköta anmälnings- och samrådsförfarandet med staten i fråga.

Om genomförandet av en plan som är under beredning kan ha sannolikt betydande miljökonsekvenser inom en annan stats territorium, ska den myndighet som svarar för planläggningen utan dröjsmål meddela Finlands miljöcentral att frågan om planläggning har väckts. Till meddelandet ska fogas det program för deltagande och bedömning samt tillgängligt beredningsmaterial i anslutning till planen.

Om Finlands miljöcentral anser att genomförandet av planen har sådana sannolikt betydande miljökonsekvenser inom en annan stats territorium eller om en stat som utsätts för de sannolikt betydande miljökonsekvenserna begär det, ska Finlands miljöcentral underrätta den andra staten om bedömningen av miljökonsekvenserna och sända programmet för deltagande och bedömning och det beredningsmaterial som avses i 1 mom. för att den ska kunna bedöma de miljökonsekvenser som genomförandet av planen medför. Det material som sänds till den andra staten ska när utarbetandet av planen framskrider kompletteras med en planbeskrivning efter det att den färdigställts. Finlands miljöcentral ska sända den underrättelsen som lämnas till en annan stat för kännedom till utrikesministeriet.

Det material som beskriver vilka miljökonsekvenser genomförandet av en plan har för en annan stats territorium ska vid behov i tillräcklig utsträckning översättas till den mottagande statens officiella språk. Den myndighet som ansvarar för utarbetandet av planen står för översättningskostnaderna.

Om den stat som materialet sändes till inom 30 dagar från mottagandet av underrättelsen meddelar att den vill inleda samråd i frågan, ska Finlands miljöcentral inleda samråd om de sannolikt betydande gränsöverskridande miljökonsekvenser som genomförandet av den plan som utarbetas medför. Vid samråden bestäms vilka arrangemang som ska iakttas när myndigheterna och allmänheten i den stat som påverkas av de sannolikt betydande miljökonsekvenserna ges tillfälle att framföra sin åsikt inom skälig tid.

När planen utarbetas ska resultaten av samråden mellan staterna beaktas.

Närmare bestämmelser om anmälnings- och samrådsförfarandet får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Den myndighet som utarbetat en plan ska utan dröjsmål informera Finlands miljöcentral om att en plan som avses i 101 § har godkänts samt sända den godkända planen och planbeskrivningen till den. Till planbeskrivningen ska också fogas en utredning om hur resultaten av samråden med den andra staten har beaktats i planen. Finlands miljöcentral ska meddela att planen har godkänts och sända handlingarna till den stat med vilken samråd enligt 101 § har skett.

Om en kommun inte i enlighet med denna lag ser till att en detaljplan eller generalplan utarbetas eller hålls aktuell, och om det är uppenbart att detta försvårar möjligheterna att uppnå de mål som ställs för områdesplaneringen, kan miljöministeriet sätta ut en tid inom vilken kommunen ska godkänna en detaljplan eller generalplan.

Innan ett förordnande enligt 1 mom. utfärdas ska miljöministeriet samråda med kommunen och inhämta kommunens utlåtande om saken.

Om kommunen inte iakttar ett förordnande enligt 1 mom., kan miljöministeriet förelägga kommunen att göra det vid vite.

Vad som i denna paragraf föreskrivs om kommuner, tillämpas också på landskapsförbund, om det inte ser till att en landskapsplan utarbetas eller att den hålls aktuell.

När miljöministeriet har utfärdat ett förordnande enligt 1 mom. om utarbetande av en detaljplan eller generalplan, är byggförbud och sådan åtgärdsbegränsning som avses i 53 § i bygglagen i kraft på det område som förordnandet avser.

Om det är synnerligen viktigt med tanke på det allmänna intresset att förutsättningar skapas för uppnåendet av ett riksomfattande mål för områdesanvändningen och den behövliga lösningen inte har anvisats i landskapsplanen, generalplanen eller detaljplanen, kan statsrådet vid sitt allmänna sammanträde besluta om en tid inom vilken landskapsförbundet eller kommunen ska godkänna en plan där den behövliga lösningen har anvisats. I sådana fall ansvarar staten för de planläggningskostnader som verkställandet av förordnandet medför för kommunen eller för landskapsförbundet.

Miljöministeriet ansvarar för beredningen av det beslut som avses i 1 mom. Innan beslutet meddelas ska miljöministeriet samråda med landskapsförbundet, kommunen och de andra myndigheter som saken gäller, samt inhämta deras utlåtande om saken.

Om landskapsförbundet eller kommunen inte iakttar det i 1 mom. avsedda beslutet, kan statsrådet vid sitt allmänna sammanträde förelägga landskapsförbundet eller kommunen att göra det vid vite.

Om någon vidtar åtgärder i strid med en plan, ett byggförbud eller vad som föreskrivs i 73 § 1 eller 2 mom., får kommunens byggnadstillsynsmyndighet genom sitt beslut ålägga den som tredskas att inom en utsatt tid rätta till det som gjorts.

Ett föreläggande som meddelats av en myndighet kan förenas med vite eller hot om att den åtgärd som ålagts den försumlige vidtas på den försumliges bekostnad.

Bestämmelser om vite och hot om tvångsutförande finns i viteslagen (1113/1990).

Ett beslut av statsrådet om riksomfattande mål för områdesanvändningen som avses i 19 § ska delges genom offentlig kungörelse med iakttagande av 62 a § i förvaltningslagen.

Ett beslut om godkännande av en plan delges kommunmedlemmarna, parterna och andra som har rätt att överklaga med iakttagande av vad som i 140 § i kommunallagen föreskrivs om delgivning av beslut med en kommunmedlem.

Information om ett beslut om godkännandet av en plan ska utan dröjsmål sändas till de myndigheter, de kommunmedlemmar samt de som gjort en anmärkning, som när planen var framlagd begärde det skriftligen och samtidigt lämnade sina kontaktuppgifter. Om den skrivelse där begäran framställdes har flera undertecknare, kan information om att planen godkänts sändas till enbart den första undertecknaren. Den första undertecknaren svarar för att informationen sänds till de övriga undertecknarna.

Kommunen ska utan dröjsmål sända ett beslut om godkännande av generalplanen och detaljplanen samt en plankarta och en planbeskrivning till Tillstånds- och tillsynsverket för kännedom. Dessutom ska en kopia av ingivna utlåtanden och anmärkningar ges, om inte en tillräcklig redogörelse för dem ingår i beslutet om godkännande.

Ett landskapsförbund ska utan dröjsmål sända ett beslut om godkännande av landskapsplanen samt en plankarta och en planbeskrivning till de ministerier som saken gäller samt till Tillstånds- och tillsynsverket, Lantmäteriverket, landskapsförbunden för de områden som gränsar till landskapsplaneområdet, kommunerna och byggnadstillsynsmyndigheterna i landskapsplaneområdet samt enligt behov till andra myndigheter.

Vad som föreskrivs i 2 och 3 mom. tillämpas inte, om handlingarna finns tillgängliga för de ovan avsedda myndigheterna via datasystemet för den byggda miljön. Även i sådana fall ska kommunen och landskapsförbundet dock utan dröjsmål sända information om ett beslut om godkännandet av en plan till de ovan avsedda myndigheterna.

Beslut om bygginskränkning enligt 28 § 2 mom., byggförbud och åtgärdsbegränsning enligt 33 § 1 mom. samt byggförbud enligt 49 § 1 mom. delges kommunmedlemmarna samt parterna och andra som har rätt att överklaga med iakttagande av vad som i 140 § i kommunallagen föreskrivs om delgivning av beslut med en kommunmedlem.

Ändring i beslut om godkännande av planer får sökas genom kommunalbesvär i förvaltningsdomstol med iakttagande av vad som föreskrivs i kommunallagen.

Besvär som gäller en detaljplan som ska anses vara viktig med tanke på bostadsbyggande eller näringslivets verksamhetsförutsättningar eller annars vara av samhällelig vikt ska vid förvaltningsdomstolen behandlas skyndsamt i förhållande till andra besvär som gäller planärenden enligt denna lag och tillståndsärenden enligt bygglagen.

Om miljökonsekvenserna av ett projekt har bedömts på det sätt som anges i 78 § 5 mom., får det i besvär som gäller planen inte åberopas att miljökonsekvensbedömningen av projektet har utförts bristfälligt. Bestämmelser om besvärsrätt vid avsaknad av eller bristfällig bedömning finns i 34 § i lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning.

Besvär som gäller en detaljplan som ska anses vara viktig med tanke på produktionen av förnybar energi eller kärnkraft, en i 67 § avsedd generalplan som styr utbyggnad av vindkraft eller en i 70 § avsedd generalplan som styr utbyggnad av solenergi ska vid förvaltningsdomstolen behandlas skyndsamt i förhållande till andra besvär som gäller planärenden enligt denna lag och tillståndsärenden enligt bygglagen.

Ändring i ett beslut som fattats med stöd av denna lag och som inte gäller godkännande av en plan får sökas genom besvär hos förvaltningsdomstolen med iakttagande av vad som föreskrivs i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019).

Bestämmelser om besvärsrätt i fråga om beslut som gäller godkännande av landskapsplaner och generalplaner finns i 137 § i kommunallagen. Därutöver har myndigheterna i ärenden som hör till deras verksamhetsområde rätt att överklaga ett beslut som gäller godkännande av en landskapsplan eller en generalplan. Landskapsförbund och kommuner för vars område den områdesanvändning som anges i planen har konsekvenser har också besvärsrätt, och en registrerad lokal eller regional sammanslutning har besvärsrätt i ärenden som hör till dess verksamhetsområde inom det geografiska område där sammanslutningen är verksam. Finlands skogscentral har också besvärsrätt i ärenden som hör till dess verksamhetsområde, om det är fråga om ett ärende som har konsekvenser som är riksomfattande eller betydande på landskapsnivå. Ett museum med regionalt ansvar har också besvärsrätt i ärenden som hör till dess verksamhetsområde inom det geografiska område där det är verksamt.

I fråga om ett beslut som gäller godkännande av en landskapsplan har också en registrerad riksomfattande sammanslutning besvärsrätt, om det är fråga om huruvida något strider mot riksomfattande mål för områdesanvändningen.

Ingen annan än kommunen har besvärsrätt i fråga om ett beslut genom vilket förvaltningsdomstolen har upphävt ett beslut att godkänna en generalplan. En markägare har dock rätt att överklaga ett beslut genom vilket förvaltningsdomstolen har upphävt ett i 40, 67, 70 eller 73 § avsett beslut om godkännande av en generalplan. Ingen annan än landskapsförbundet eller kommunen har besvärsrätt i fråga om ett beslut genom vilket förvaltningsdomstolen har upphävt ett beslut om godkännande av en landskapsplan.

I fråga om en detaljplan som utarbetas för ett område med en gällande generalplan utan att avvika från generalplanens styrande verkan har de besvärsrätt vilkas rätt, skyldighet eller fördel direkt påverkas av ett beslut. Om det utarbetas en detaljplan för ett område där det inte finns någon gällande generalplan eller med avvikelse från generalplanens styrande verkan, tillämpas i fråga om besvärsrätt det som föreskrivs i 137 § i kommunallagen.

Därutöver har myndigheterna i ärenden som hör till deras verksamhetsområde rätt att överklaga ett beslut att godkänna en detaljplan. Landskapsförbund och kommuner för vars område den områdesanvändning som anges i planen har konsekvenser har också besvärsrätt. Finlands skogscentral har också besvärsrätt i ärenden som hör till dess verksamhetsområde, om det är fråga om ett ärende som har konsekvenser som är riksomfattande eller betydande på landskapsnivå. Ett museum med regionalt ansvar har också besvärsrätt i ärenden som hör till dess verksamhetsområde inom det geografiska område där det är verksamt.

Besvärsrätt i fråga om beslut som gäller godkännande av detaljplan har också registrerade lokala eller regionala sammanslutningar inom det geografiska område där de är verksamma och i ärenden som hör till deras verksamhetsområde, om sammanslutningen har gjort en anmärkning som avses i 83 § 2 mom. mot planförslaget. Sammanslutningar har dock alltid besvärsrätt, om

1) förslaget till detaljplan har ändrats efter att det varit framlagt så att det är mer ofördelaktigt för sammanslutningen,

2) besvären grundar sig på ett fel i förfarandet vid utarbetandet eller godkännandet av detaljplanen, eller

3) det är fråga om godkännande av en detaljplan vars genomförande medför sådana sannolikt betydande miljökonsekvenser att den förutsätter ett bedömningsförfarande enligt lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning.

Ingen annan än kommunen och markägaren har besvärsrätt i fråga om ett beslut genom vilket förvaltningsdomstolen har upphävt ett beslut att godkänna en detaljplan.

En plan träder i kraft när beslutet om godkännande har vunnit laga kraft. Information om ikraftträdandet ska ges utan dröjsmål i enlighet med 108 § i kommunallagen.

En bygginskränkning enligt 28 § 2 mom., ett byggförbud och en åtgärdsbegränsning enligt 33 § 1 mom. och ett byggförbud enligt 49 § 1 mom. träder i kraft när beslutet har vunnit laga kraft. Information om ikraftträdandet ska ges utan dröjsmål med iakttagande av vad som föreskrivs i 108 § i kommunallagen.

Ett byggförbud enligt 49 § 3 mom. som beror på en godkänd detaljplan, och en därtill ansluten åtgärdsbegränsning enligt 53 § i bygglagen, träder dock i kraft genom beslutet om godkännande av planen.

Landskapsstyrelsen kan med avvikelse från 115 § efter utgången av tiden för sökande av ändring bestämma att en landskapsplan ska verkställas innan den har vunnit laga kraft. Kommunstyrelsen kan med avvikelse från 115 § efter utgången av tiden för sökande av ändring bestämma att en generalplan och en detaljplan ska verkställas innan beslutet om godkännande har vunnit laga kraft i fråga om den del av planområdet som besvären inte kan anses gälla. Besvärsinstansen kan förbjuda att beslutet verkställs.

Ett beslut som avses i 1 mom. ska utan dröjsmål delges den som söker ändring och besvärsinstansen. Information om beslutet ska också ges med iakttagande av vad som föreskrivs i 108 § i kommunallagen.

I ett beslut som gäller en bygginskränkning enligt 28 § 2 mom., ett byggförbud eller en åtgärdsbegränsning enligt 33 § 1 mom. eller ett byggförbud enligt 49 § 1 mom. kan det bestämmas att beslutet ska verkställas innan det har vunnit laga kraft. Besvärsinstansen kan förbjuda att beslutet verkställs.

Information om beslutet ska ges med iakttagande av vad som föreskrivs i 108 § i kommunallagen.

Besvärsinstansen kan göra justerande rättelser i planer.

Besvärsinstansen kan med samtycke av kommunen eller landskapsförbundet även göra mindre justeringar i planen, om justeringen inte påverkar andras rätt eller fördel än deras som gett sitt samtycke till justeringen.

Förvaltningsdomstolens beslut i ett ärende som avses i 110 § delges genom offentlig kungörelse med iakttagande av 62 a § i förvaltningslagen.

Vad som i denna lag föreskrivs om utarbetandet av planer tillämpas också när planer ändras och upphävs.

Den myndighet som ansvarar för planläggningen eller en som förordnats av myndigheten har i andra utrymmen än sådana som används för boende av permanent natur rätt att för verkställigheten av denna lag

1) röra sig på annans område,

2) utföra inspektioner och undersökningar,

3) utföra mätningar och ta prover, och

4) placera ut tillfälliga märken på området i samband med sådana åtgärder som avses i 2 och 3 punkten.

Märken som placerats ut i samband med åtgärder får inte utan tillstånd avlägsnas, flyttas eller skadas. Om inte ett märke avses bli utplacerat endast för en kortare tid, ska det placeras så att det inte medför nämnvärd olägenhet för användningen av fastigheten och inte heller förfular miljön på ett sätt som kan undvikas.

De rättigheter som avses ovan i denna paragraf ska utövas så att de orsakar så liten olägenhet som möjligt och så att hemfriden eller skyddet för privatlivet för ägaren eller innehavaren av området inte äventyras.

När en inspektion enligt 1 mom. utförs ska det som i 39 § i förvaltningslagen föreskrivs om inspektioner iakttas. I fråga om situationer där någon kommer att röra sig på fastighetsägarens eller fastighetsinnehavarens gårdsplan eller motsvarande område ska, om detta inte är uppenbart onödigt, fastighetsägaren eller fastighetsinnehavaren på förhand underrättas om detta.

Miljöministeriet, Finlands miljöcentral, Tillstånds- och tillsynsverket och livskraftscentralerna har rätt att utan avgift av kommunerna, landskapsförbunden och andra myndigheter få sådan information som dessa innehar och som behövs för att följa områdesanvändningen och den byggda miljön samt de handlingar som behövs för tillsynsuppgifter och andra myndighetsuppgifter enligt denna lag.

Kommunerna och landskapsförbunden har trots sekretessbestämmelserna rätt att av Skatteförvaltningen på begäran få följande uppgifter som Skatteförvaltningen har och som behövs för skötseln av en myndighetsuppgift som grundar sig på denna lag och för sändande av delgivningar i förvaltningsärenden enligt denna lag:

1) namn och kontaktuppgifter i fråga om ombudet eller någon annan kontaktperson för ett dödsbo,

2) namn och kontaktuppgifter i fråga om en fastighetsägare,

3) namn och kontaktuppgifter i fråga om en fastighetsinnehavare.

Kommunerna och landskapsförbunden har rätt att få de uppgifter som nämns ovan avgiftsfritt.

När en plan utarbetas och godkänns ska utöver denna lag även 5 kap. i naturvårdslagen och 13 § i lagen om fornminnen (295/1963) iakttas. När ett annat beslut av en myndighet fattas ska dessutom iakttas vad som föreskrivs i naturvårdslagen och i lagen om fornminnen.

När en plan utarbetas för ett skärgårdsområde ska, utöver vad som föreskrivs i denna lag, iakttas de mål som föreskrivs i 2 § i lagen om främjande av skärgårdens utveckling (494/1981).

Bestämmelser om straff för miljöförstöring, grov miljöförstöring, miljöförseelse och miljöförstöring av oaktsamhet finns i 48 kap. 1–4 § i strafflagen (39/1889) och bestämmelser om byggnadsskyddsbrott i 6 § i det kapitlet.

Denna lag träder i kraft den 20 .

Bestämmelserna i 111 § gäller till och med den 31 december 2032.

På utarbetande och godkännande av planer som lagts fram offentligt som förslag före ikraftträdandet av denna lag och på ändringssökande av beslut om godkännande av sådana planer tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet av denna lag.

Kommunen och landskapsförbundet kan vid utarbetandet och godkännandet av en enskild plan i stället för att tillämpa 24, 35 och 55 § i denna lag till utgången av 2028 tillämpa de bestämmelser i 29, 40 och 55 § i lagen om områdesanvändning (132/1999) som gällde vid ikraftträdandet av lagen om ändring av markanvändnings- och bygglagen (432/2023).

130 §

Övergångsbestämmelse om gällande planer

En sådan

landskapsplan som trätt i kraft med stöd av lagen om områdesanvändning gäller som en landskapsplan enligt denna lag,

generalplan med rättsverkningar som trätt i kraft med stöd lagen om områdesanvändning gäller som en generalplan med rättsverkningar enligt denna lag,

generalplan utan rättsverkningar som trätt i kraft med stöd av lagen om områdesanvändning gäller som en generalplan utan rättsverkningar enligt denna lag,

detaljplan som trätt i kraft med stöd lagen om områdesanvändning gäller som en detaljplan enligt denna lag.

På ett byggförbud för utarbetande av en detaljplan som är gällande vid ikraftträdandet av denna lag tillämpas de bestämmelser som gäller vid ikraftträdandet av denna lag. Byggförbudets giltighet kan dock inte heller i sådana fall förlängas för en längre tid än högst två gånger två år.

På ett byggförbud som meddelats i en detaljplan som är gällande vid ikraftträdandet av denna lag tillämpas de bestämmelser som gäller vid ikraftträdandet av denna lag. Byggförbudet kan dock inte heller i sådana fall förlängas för en längre tid än högst två gånger tre år.

På ett byggförbud för utarbetande av en generalplan som är gällande vid ikraftträdandet av denna lag tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet av denna lag.

Syftet med denna lag är att möjliggöra genomförandet av planer och att reglera planeringen och byggandet av allmänna områden för att på det sättet skapa förutsättningar för en fungerande livsmiljö och främja en ekologiskt, ekonomiskt, socialt och kulturellt hållbar utveckling.

Kommunen ska sköta planeringen och byggandet av allmänna områden och utövandet av markpolitiken på sitt område. Kommunen ska ha tillräckliga resurser och tillräcklig sakkunskap till sitt förfogande för dessa uppgifter.

Vid anläggandet av ett samnyttjoområde för en vägförbindelse enligt en stranddetaljplan som avses i 73 § i lagen om områdesanvändning iakttas vad som i fastighetsbildningslagen (554/1995) och lagen om enskilda vägar (560/2018) föreskrivs om anordnande av vägförbindelse. Rätten att använda andra samnyttjoområden än områden för vägförbindelse stiftas vid en fastighetsförrättning som ett servitut enligt 154 a § i fastighetsbildningslagen.

Med anläggande och underhåll av andra samnyttjoområden än sådana som anvisats för vägförbindelse avses uppförande, underhåll och användning av för nyttjande av områdena behövliga byggnader, konstruktioner och anordningar samt täckande av kostnaderna för dessa. På skyldigheten för ägarna till de fastigheter som fått rätt till samnyttjoområdet att delta i anläggandet och underhållet av samnyttjoområdet tillämpas vad som i lagen om enskilda vägar föreskrivs om väghållningsskyldighet.

Vid en fastighetsförrättning där någon annan i 1 mom. avsedd servitutsrätt än en rätt till vägförbindelse stiftas kan det bestämmas att för anläggande och underhåll av samnyttjoområdet bildas ett strandlag, om någon av ägarna till de fastigheter som erhållit rätt till samnyttjoområdet så kräver eller om det annars är behövligt. På strandlaget, dess delägare och de avgifter som strandlaget påför, åtgärder som anläggandet av samnyttjoområdet förutsätter, på verksamheten och på avgörandet av tvister tillämpas vad som i lagen om enskilda vägar eller med stöd av den föreskrivs om vägdelägare, väglag och vägavgifter. Om något förordande om bildande av strandlag inte getts, tillämpas på ägarna till de fastigheter som erhållit rätt till samnyttjoområdet vad som i 5 kap. i lagen om enskilda vägar föreskrivs om sådana vägdelägare som inte bildar ett väglag.

En bindande tomtindelning utarbetas och godkänns antingen som en del av en i lagen om områdesanvändning avsedd detaljplan eller separat. En riktgivande tomtindelning utarbetas och godkänns som en del av detaljplanen. En separat bindande tomtindelning utarbetas och godkänns av kommunen.

På en baskarta för tomtindelning tillämpas bestämmelserna om en baskarta för en detaljplan i 51 § i lagen om områdesanvändning.

Gator byggs i enlighet med en plan som kommunen har godkänt. En gata ska planeras och byggas så att den passar in i sin omgivning enligt detaljplanen och uppfyller kraven på funktion, säkerhet och trivsel. Vid utarbetandet av planen ska 80 § 1 mom. och 81 § i lagen om områdesanvändning tillämpas. Möjlighet att delta i beredningen av en gatuplan kan dock även ordnas i samband med detaljplanläggning eller annan planering av en större områdeshelhet.

Ägare eller innehavare av fastigheter som ligger längs med gatan eller en del av den ska med iakttagande av 139 och 140 § kommunallagen (410/2015) underrättas om ett gatuhållningsbeslut och om när underhållsskyldigheten enligt beslutet inträder.

Som ovan avsedda kostnader för samhällsbyggande som betjänar ett planområde kan beaktas anskaffnings-, planerings- och byggnadskostnader för gator, parker och andra allmänna områden som i avsevärd grad betjänar planområdet, oberoende om de är belägna på eller utanför planområdet, samt markförvärvskostnader för uppförande av allmänna byggnader som i avsevärd grad betjänar planområdet, till den del de betjänar planområdet. Dessutom kan beaktas kommunens kostnader för att iståndsätta marken och utföra nödvändig bullerbekämpning på planområdet samt kommunens planläggningskostnader som inte har tagits ut med stöd av 60 § i lagen om områdesanvändning.

En årlig ränta på 2 procent ska betalas på utvecklingskostnadsersättningen med början två år från den tidpunkt då detaljplanen har trätt i kraft och beslutet om fastställande av utvecklingskostnadsersättning har vunnit laga kraft. Ingen ränta betalas för den tid då ett byggförbud enligt 49 § eller 59 § 3 mom. i lagen om områdesanvändning gäller på tomten.

Innan utvecklingskostnadsersättning fastställs ska ett utlåtande om beslutsförslaget begäras av Lantmäteriverket och beslutsförslaget på det sätt som anges i 139 och 140 § i kommunallagen delges de markägare som förslaget gäller. Markägarna har rätt att göra anmärkning mot förslaget. Anmärkningen ska ges in till kommunen inom 30 dagar från delfåendet av förslaget.

Bygguppmaning får likväl inte ges ägaren eller innehavaren av en sådan tomt enligt detaljplanen som är avsedd för uppförande av ett bostadshus med högst två bostäder, om det på tomten finns ett bostadshus som redan är i bruk. Bygguppmaning får inte heller ges då ett i 49 § eller 59 § 3 mom. i lagen om områdesanvändning avsett byggförbud gäller. Om ett sådant byggförbud träder i kraft för tomten efter att en bygguppmaning har getts, förfaller uppmaningen.

Miljöministeriet kan, när det allmänna behovet så kräver, bevilja kommunen tillstånd att lösa in ett område som behövs för samhällsbyggande och därtill hörande regleringar eller för kommunens planmässiga utveckling i övrigt.

Miljöministeriet kan ge den myndighet som genomför planen rätt att lösa in ett område som tagits in i landskapsplanen eller att inskränka nyttjanderätten till det, om detta är behövligt för att genomföra landskapsplanen för att tillgodose statens, regionens, samkommunens eller kommunbefolkningens gemensamma behov.

Miljöministeriet kan dessutom bevilja kommunen tillstånd att lösa in ett område som i generalplanen har anvisats som trafikled, för bostadsbyggande eller för samhällsbyggande som ansluter sig till bostadsbyggande och som behövs för kommunens planenliga samhällsutveckling, samt ett område som är avsett för en inrättning för kommunen eller samkommunen eller för deras övriga behov. I ett område som inlöses för bostadsbyggande eller för samhällsbyggande som ansluter sig till bostadsbyggande kan även ingå ett rekreations- och skyddsområde.

Miljöministeriet kan bevilja kommunen tillstånd att lösa in ett byggnadskvarter eller något annat område som ingår i detaljplanen, om inlösningen är motiverad med tanke på genomförandet av planen och det allmänna behovet kräver det.

Om marken enligt detaljplanen eller med stöd av en bestämmelse enligt 39 § 2 mom. i lagen om områdesanvändning i generalplanen har anvisats för något annat ändamål än för enskild byggnadsverksamhet och markägaren därför inte kan utnyttja området på ett sätt som medför skälig nytta, är kommunen eller, om området i planen är avsett eller har anvisats för statens behov, staten skyldig att lösa in området eller betala ersättning för olägenheten. När den skäliga nyttan bedöms beaktas den nytta som markägaren får av generalplanen eller stranddetaljplanen. Inlösnings- eller ersättningsskyldigheten gäller inte i 76 § i lagen om områdesanvändning avsedda samnyttjoområden eller i 91 § i denna lag avsedda områden, i 93 § avsedda vägområden eller i 94 § avsedda gatuområden. Inlösnings- eller ersättningsskyldighet som avses i detta moment kan gälla ett område som har anvisats för jord- och skogsbruk endast om särskilda begränsningar för områdets användning har uppställts i planen.

Markägare har rätt att av kommunen få ersättning för en begränsning av bedrivande av skogsbruk som beror på en bestämmelse om skogshantering i en generalplan eller en detaljplan, om begränsningen medför mer än ringa ekonomisk förlust. En förlust anses vara mer än ringa om den uppgår till minst 3 000 euro eller minst fyra procent av värdet på det marknadsdugliga trädbeståndet på markägarens skogsfastighet som omfattas av begränsningen, beroende på vilken beräkningsgrund som är förmånligare för markägaren.

Denna paragraf tillämpas inte, om det område som omfattas av bestämmelsen är avsett att bilda eller bildar ett naturskyddsområde enligt naturvårdslagen (9/2023). Denna paragraf tillämpas inte heller, om skogslagen (1093/1996) tillämpas på det område som omfattas av bestämmelsen och bestämmelsen gäller särskilt viktiga livsmiljöer enligt 10 § i den lagen.

Kommunens eller statens inlösnings- eller ersättningsskyldighet enligt 101 och 101 a § träder i kraft först när markägarens ansökan om ett i 57 § i bygglagen (751/2023) avsett undantagslov från en begränsning har avslagits och beslutet vunnit laga kraft.

Kommunen och staten befrias från sin inlösnings- eller ersättningsskyldighet enligt 101 §, om området genom en ändring av generalplanen eller detaljplanen kan användas på ett sätt som medför skälig nytta för enskilda behov och ett ärende som gäller inlösnings- eller ersättningsskyldigheten ännu inte har avgjorts genom ett beslut som har vunnit laga kraft. Kommunen befrias från sin ersättningsskyldighet enligt 101 a §, om ändringen av generalplanen eller detaljplanen inte medför mer än ringa olägenhet för bedrivandet av skogsbruk och det ärende som gäller ersättningsskyldigheten ännu inte har avgjorts genom ett beslut som har vunnit laga kraft.

Dagvattenplanen ska utarbetas så att den tar hänsyn till detaljplanen, gatuplanen och planen för allmänna områden och fyller kraven på funktion, säkerhet och trivsel också vid ökade nederbördsmängder och ökade störtregn. Vid utarbetandet av planen iakttas 80 § 1 mom. och 81 § i lagen om områdesanvändning.

Beslut om att utse ett område till utvecklingsområde kan fattas i samband med ett beslut om utarbetande eller ändring av en general- eller detaljplan eller i en generalplan med rättsverkningar eller i en detaljplan. Beslutet om utvecklingsområde kan också fattas separat, om det inte är nödvändigt att utarbeta en plan eller att ändra planen för att utveckla området. Beslut om att utse ett område till ett utvecklingsområde som är gemensamt för flera kommuner kan fattas vid ovan nämnda tillfällen eller i samband med utarbetandet av en gemensam generalplan med iakttagande av vad som i 44 § i lagen om områdesanvändning föreskrivs om gemensamma generalplaner för kommunerna.

När ett beslut om utvecklingsområde fattas på något annat sätt än i en plan iakttas vid beredningen av beslutet 80 § 1 mom. och 81 § i lagen om områdesanvändning.

— — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — —Ett beslut om att utse ett område till utvecklingsområde åsidosätter inte de krav som i lagen om områdesanvändning ställs på utarbetandet av planer eller deras innehåll.

Om någon vidtar åtgärder som strider mot bestämmelser som ingår i denna lag eller som utfärdats eller meddelats med stöd av den eller försummar en skyldighet som baserar sig på dem, får i ärenden enligt 13 a kap. det kollegiala organ som kommunen utsett genom sitt beslut ålägga den som tredskas att inom utsatt tid rätta till det som gjorts eller försummats.

Ett förbud eller förordnande som myndigheten utfärdat kan förenas med vite eller hot om att den åtgärd som inte vidtagits utförs på den försumliges bekostnad.

I ett ärende som gäller vite och hot om tvångsutförande tillämpas i övrigt viteslagen (1113/1990).

Ändring i ett beslut av kommunen som gäller fastställande av utvecklingskostnadsersättning får sökas med iakttagande av kommunallagen. I fråga om rätten att söka ändring tillämpas dock lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019).

Ändring i ett beslut av kommunen som gäller debitering av utvecklingskostnadsersättning får sökas genom besvär hos förvaltningsdomstolen med iakttagande av lagen om rättegång i förvaltningsärenden. I samband med debiteringen får ändring inte sökas i fråga om ersättningsgrunder som vid fastställandet av utvecklingskostnadsersättningen har avgjorts genom ett beslut som har vunnit laga kraft.

Ändring i ett beslut som en kommunal myndighet fattat med stöd av denna lag och som inte avses i 189, 189 a eller 189 b § får sökas genom besvär i förvaltningsdomstol med iakttagande av lagen om rättegång i förvaltningsärenden.

Tomtindelningen träder i kraft när beslutet om godkännande har vunnit laga kraft.

I ett beslut som gäller en tomtindelning, en gatuplan eller frågan om att utse ett område till utvecklingsområde kan det bestämmas att beslutet ska träda i kraft innan det har vunnit laga kraft. Besvärsinstansen kan förbjuda att beslutet verkställs.

Ägare till och innehavare av tomter eller andra fastigheter är skyldiga att tillåta att arbeten som orsakas av tomtindelning eller en dagvattenplan utförs på deras område. Märken som placerats ut vid förrättningen får inte utan tillstånd avlägsnas, flyttas eller skadas. Om inte märkena avses bli utplacerade endast för en kortare tid, ska de i möjligaste mån placeras på en byggnad eller ett stängsel eller på marken så att de inte medför olägenhet för det normala nyttjandet av fastigheten och inte heller förfular miljön på ett sätt som kan undvikas.

Miljöministeriet och Tillstånds- och tillsynsverket har rätt att utan avgift av kommunerna och andra myndigheter få de upplysningar som dessa innehar och som behövs för att följa områdesanvändningen och den byggda miljön samt de handlingar som behövs för tillsynsuppgifter och andra myndighetsuppgifter enligt denna lag.

Denna lag träder i kraft den 20 .

Bestämmelserna i 101 a § tillämpas inte på planer som lagts fram offentligt som förslag eller som godkänts före ikraftträdandet av denna lag.

Statsrådets förordning om havsplanering (816/2016) och miljöministeriets förordning om utformningen av planbestämmelser och planobjekt i landskaps-, general- och detaljplaner (311/2024), vilka har utfärdats med stöd av bestämmelser som upphävs genom denna lag, förblir i kraft.

Byggande som tillåts på en tomt eller någon annan byggplats anges som byggrätt. Bestämmelser om utvisande av omfattningen av byggandet i en detaljplan finns i 55 § i lagen om områdesanvändning ( / ) och i en generalplan i 40, 67, 70 och 73 § i den lagen. På andra områden kan byggrätten fastställas i byggnadsordningen.

Uppförande av ett nytt byggnadsobjekt förutsätter bygglov även om byggandet har mer än ringa konsekvenser för områdesanvändningen, stadsbilden, landskapet, kulturarvet eller miljöaspekterna, om byggandet förutsätter myndighetstillsyn för säkerställande av att de väsentliga tekniska kraven uppfylls eller om byggnadstillsynen behöver övervaka uppförandet av byggnadsobjektet med tanke på det allmänna intresset. Bygglov behövs dock inte, om åtgärden baserar sig på en gatuplan enligt lagen om genomförande av planer (132/1999), en godkänd vägplan enligt lagen om trafiksystem och landsvägar (503/2005) eller en godkänd järnvägsplan enligt banlagen (110/2007). Kommunen får i byggnadsordningen dock bestämma att det i kommunen eller en del av den inte behövs bygglov för sådana byggprojekt som avses i detta moment, om byggprojektet kan betraktas som ringa.

För placering på ett i 9 § i lagen om områdesanvändning avsett område i behov av planering förutsätts utöver vad som föreskrivs i 45 § i denna lag att byggandet

1) inte väsentligt försvårar utarbetandet av en generalplan eller detaljplan som enligt den information som tillhandahålls i det allmänna datanätet enligt 79 § 1 mom. i lagen om områdesanvändning är eller under den närmaste tiden blir anhängig,

2) inte leder till sådant byggande med betydande konsekvenser eller medför sådana betydande skadliga miljökonsekvenser eller andra betydande och skadliga konsekvenser som förutsätter att en detaljplan utarbetas,

3) är lämpligt med tanke på skapande av samhällstekniska nät och trafikleder samt trafiksäkerheten och tillgängligheten till tjänster.

Ett solkraftverk med en areal på minst 50 hektar anses alltid utgöra sådant byggande med betydande konsekvenser som avses i 1 mom. 2 punkten.

Trots de förutsättningar som anges i 1 mom. ska en kommun dock bevilja bygglov för

1) uppförande av en ekonomibyggnad som hör till en redan befintlig bostad eller lantgård,

2) uppförande av en byggnad som behövs för bedrivande av jord- och skogsbruk eller en binäring till det och som hör till ett redan befintligt landsbygdsföretag,

3) reparationer och ändringar av en byggnad,

4) mindre utvidgning av ett bostadshus.

Bestämmelser om användning av generalplanen som grund för bygglov på strandområden finns i 73 § i lagen om områdesanvändning.

Sådant jordbyggnadsarbete och sådan trädfällning eller någon annan härmed jämförbar åtgärd som förändrar landskapet får inte vidtas utan tillstånd av kommunen (åtgärdsbegränsning )

4) på ett område på vilket ett i 49 § i lagen om områdesanvändning avsett byggförbud för utarbetande av en detaljplan gäller eller beträffande vilket så har bestämts för utarbetande av en generalplan eller ändring av generalplanen.

En byggnad eller en del av en byggnad får inte utan tillstånd rivas på ett detaljplaneområde, på ett område där så bestäms i en generalplan eller på ett område på vilket ett i 49 § i lagen om områdesanvändning avsett byggförbud för utarbetande av en detaljplan gäller.

Tillstånd behövs inte, om ett giltigt bygglov, en gatuplan enligt lagen om genomförande av planer, en godkänd vägplan enligt lagen om trafiksystem och landsvägar eller en godkänd järnvägsplan enligt banlagen förutsätter att byggnaden rivs. Tillstånd behövs inte heller för rivning av en ekonomibyggnad eller någon annan därmed jämförbar mindre byggnad, om inte byggnaden ska betraktas som historiskt betydande eller arkitektoniskt värdefull eller som en del av en sådan helhet.

Kommunen kan av särskilda skäl bevilja undantagslov från en bestämmelse, en föreskrift, ett förbud eller en annan begränsning som har utfärdats i lagen om områdesanvändning eller med stöd av den eller i lagen om genomförande av planer eller med stöd av den eller i denna lag eller med stöd av den. Vad som föreskrivs ovan gäller dock inte behörighetsvillkor, tomtindelning och behovet av och förutsättningarna för tillstånd för miljöåtgärder och inte heller sådana i 46 § 1 mom. 2 punkten avsedda förutsättningar för placering på områden i behov av planering som gäller utarbetande av en detaljplan. Undantagslov från andra förutsättningar för placering får beviljas på ett område i behov av planering.

Kommunen kan av särskilda skäl besluta att det från en bestämmelse, en föreskrift, ett förbud eller en annan begränsning som gäller byggande eller andra åtgärder och som har utfärdats i lagen om områdesanvändning eller med stöd av den eller i lagen om genomförande av planer eller med stöd av den eller i denna lag eller med stöd av den får beviljas undantag som avser ett större område än en byggplats, om det är fråga om att ändra utrymmen i ett befintligt bostadshus eller en befintlig affärs- eller kontorsbyggnad på ett detaljplaneområde så att de tas i bruk för boende eller för något annat ändamål som inte medför miljöstörningar. Förutsättningarna för undantag enligt 57 § gäller även förutsättningarna för undantag enligt denna paragraf. En förutsättning för undantagslov enligt denna paragraf är dessutom att undantaget främjar användningen, utvecklandet och underhållet av befintliga byggnader.

Kommunens byggnadstillsynsmyndighet ska med tanke på det allmänna intresset övervaka iakttagandet av planläggningen samt för sin del se till att det som i lagen om områdesanvändning eller lagen om genomförande av planer föreskrivs om byggande eller som med stöd av dem föreskrivs eller bestäms om byggande iakttas i samband med byggandet. Kommunens byggnadstillsynsmyndighet ska dessutom övervaka i denna lag avsett byggande med tanke på det allmänna intresset samt för sin del se till att det som föreskrivs i denna lag eller föreskrivs eller bestäms med stöd av den iakttas i samband med byggandet. Byggnadstillsynsmyndigheten ska sörja för behandlingen av tillstånd för byggande och tillstånd för andra åtgärder samt för sin del övervaka underhållet och skötseln av den byggda miljön och byggnaderna enligt vad som föreskrivs om saken. Kommunens byggnadstillsynsmyndighet ska också sköta den allmänna styrning och rådgivning i fråga om byggandet som behövs i kommunen.

Bestämmelser om flyttning av ledningar, anordningar och konstruktioner på allmänna områden finns i 89 § i lagen om genomförande av planer.

Efter det att tiden för sökande av ändring har gått ut kan bygglov, trots vad som föreskrivs i 49 § 3 mom. i lagen om områdesanvändning, i 81 § 1 och 2 mom. i lagen om genomförande av planer och i 44 § 1 mom. 7 punkten i denna lag, beviljas på grundval av en detaljplan som är godkänd men som inte har vunnit laga kraft. I bygglovet ska det då anges att byggandet inte får inledas innan detaljplanen har trätt i kraft. Tillståndet anses ha förfallit om detaljplanen inte träder i kraft.

Denna lag träder i kraft den 20 .

På ansökningar om bygglov som är anhängiga vid ikraftträdandet av denna lag tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.

En rå får huggas upp på ovan angivet sätt också inom ett område som i en stranddetaljplan enligt 10 kap. i lagen om områdesanvändning ( / ) har anvisats för skogsbruk.

Denna lag träder i kraft den 20 .

Trots 1 mom. 1 punkten har kommunen förköpsrätt på ett sådant utvecklingsområde som avses i 110 § lagen om genomförande av planer (132/1999), när beslut i saken har fattats med stöd av 111 och 112 § i den lagen.

Denna lag träder i kraft den 20 .

Underhåll och renhållning av gator enligt denna lag gäller gator som i enlighet med den upphävda stadsplanelagen (145/1931), den upphävda byggnadslagen (370/1958) eller lagen om genomförande av planer (132/1999) upplåtits till allmänt bruk eller kan anses upplåtna därtill.

Denna lag träder i kraft den 20 .

Bestämmelser om avgörande av tillståndsärenden och andra ärenden enligt denna lag och i övrigt om vidtagande av åtgärder enligt denna lag finns, utöver i denna lag och annan lagstiftning, i naturvårdslagen (9/2023), miljöskyddslagen (527/2014), ödemarkslagen (62/1991), lagen om områdesanvändning ( / ), lagen om genomförande av planer (132/1999), bygglagen (751/2023), vattenlagen (587/2011), renskötsellagen (848/1990), strålsäkerhetslagen (859/2018), kärnenergilagen (990/1987), lagen om fornminnen (295/1963), terrängtrafiklagen (1710/1995), dammsäkerhetslagen (494/2009), förvaltningslagen (434/2003), lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet (13/2003), sametingslagen, samiska språklagen (1086/2003), språklagen (423/2003), lagen om tillsyn över utlänningars företagsköp (172/2012), lagen om tillståndsplikt för vissa fastighetsförvärv (470/2019), lagen om statens förköpsrätt inom vissa områden (469/2019) och lagen om inlösen av fast egendom och särskilda rättigheter för säkerställande av den nationella säkerheten (468/2019).

För malmletning krävs dessutom samtycke av den myndighet eller inrättning som är behörig i saken eller av den berörda rättsinnehavaren när det gäller ett gatuområde eller ett torg enligt lagen om genomförande av planer, en landsvägs vägområde enligt lagen om trafiksystem och landsvägar (503/2005), en flygplats eller annat område som tjänar luftfarten enligt luftfartslagen (864/2014), ett järnvägsområde enligt banlagen (110/2007), en kanal eller annat motsvarande trafikområde som används för allmän trafik, eller ett område som ligger på mindre än 30 meters avstånd från sådana trafikområden, om inte ett bredare skyddsområde fastställts i de lagarna, någon annan lag eller med stöd av lag.

Denna lag träder i kraft den 20 .

En förutsättning för styckning av ett allmänt område är att kommunen har lagfart på det område som styckas eller att området kommer eller har kommit i kommunens ägo med stöd av 93, 94 eller 218 § i lagen om genomförande av planer (132/1999) samt att de fastigheter av vilka det allmänna området bildas är fria från inteckningar eller att det område som styckas befrias från dem med stöd av 28 § eller 29 § 3 mom. i denna lag eller 107 § i lagen om genomförande av planer.

En fastighet utanför ett detaljplaneområde som är avsedd till byggplats får bildas genom styckning endast om den fastighet som bildas uppfyller de krav som ställs på en byggplats i lagen om områdesanvändning ( / ) och bygglagen (751/2023) samt de föreskrifter som utfärdats med stöd av dessa lagar. Dessutom bör man se till att planläggningen, genomförandet av planen eller regleringen av områdesanvändningen i övrigt inte försvåras, i de fall där styckningen gäller

1) ett område som i en generalplan med rättsverkningar har anvisats som rekreations- eller skyddsområde,

2) ett i 9 § i lagen om områdesanvändning avsett område i behov av planering,

3) ett område på vilket byggförbud gäller för utarbetande av detaljplan, eller

4) ett strandområde som avses i 73 § i lagen om områdesanvändning för vilket ingen sådan generalplan gäller där det särskilt bestäms om möjligheten att bygga.

Trots vad som föreskrivs i 1 mom. får ett outbrutet område som är avsett till byggplats avstyckas till en fastighet, om

1) kommunen av grundad anledning ger sitt samtycke till styckningen,

2) ett undantagslov som avses i 57 § i bygglagen är i kraft för det outbrutna området när förrättningen inleds eller erhålls medan förrättningen pågår,

3) den fastighet som ska bildas av ett område som avses i 1 mom. 4 punkten är avsedd att användas för i 73 § 3 mom. i lagen om områdesanvändning avsett byggande,

4) ett bygglov eller ett placeringstillstånd för en annan än en i 10 § i bygglagen avsedd temporär byggnad är i kraft för det outbrutna området när förrättningen inleds eller erhålls medan förrättningen pågår, eller om

5) en bostadsbyggnad redan har uppförts på det outbrutna området med stöd av bygglov för en annan än en i 10 § i bygglagen avsedd temporär byggnad, och kommunen inte av särskilda skäl motsätter sig styckning.

På ett område med byggförbud enligt 1 mom. 3 punkten får ett outbrutet område genom styckning överföras till en redan existerande fastighet, om styckningen inte avsevärt försvårar utarbetandet av planen.

Uppstår det vid styckningen ovisshet om huruvida det outbrutna området är beläget inom ett strandområde som avses i 73 § i lagen om områdesanvändning, ska förrättningsingenjören hänskjuta ärendet till Tillstånds- och tillsynsverket för avgörande.

Om det outbrutna området är beläget utanför ett område med bindande tomtindelning i en detaljplan och köparen har förlorat sin rätt att häva köpet med stöd av 2 kap. 34 § 3 mom. i jordabalken, får det outbrutna området bildas genom styckning till fastighet trots bestämmelserna i 1–3 mom i denna paragraf.

Vid reglering av byggnadsmark avskiljs först åt kommunen de i 54 § i lagen om områdesanvändning avsedda allmänna områden som i detaljplanen är avsedda för kommunens behov, till den del områdena inte redan är i kommunens ägo.

En kommun, en samkommun eller staten får vid en förrättning lösa in ett sådant allmänt område eller en sådan tomt för en allmän byggnad som avses i 96 § i lagen om genomförande av planer och som i detaljplanen anvisats för dess behov, om området inte ska avskiljas till kommunen enligt 118 § i denna lag.

Storleken av det gatuområde som kommunen enligt lagen om genomförande av planer har rätt att få utan ersättning bestäms med iakttagande av vad som i den lagen föreskrivs om detta. Vid beräkningen likställs dock hela regleringsområdet med ett område som tillhör en enda markägare, och områden i kommunens ägo tas inte med i beräkningen.

Vid skifte kan kommunen åläggas att lösa in ett samfällt område som avses i 1 mom. eller en del av området, om området eller delen ligger inom området för en detaljplan och kommunen med stöd av lagen om genomförande av planer vore berättigad att lösa in det utan särskilt tillstånd.

Till förmån för en fastighet inom ett stranddetaljplaneområde stiftas på en annan registerenhets område som servitut annan rätt att använda ett samnyttjoområde som avses i 75 § i lagen om genomförande av planer än rätt till vägförbindelse för de fastigheter för vilka området har anvisats i planen. Detsamma gäller områden som avses i 91 § 2 mom. i lagen om genomförande av planer.

I fråga om en förrättning som verkställs på ett område i behov av planering, på ett strandområde som avses i 73 § i lagen om områdesanvändning, på området för en generalplan med rättsverkningar eller en detaljplan eller på ett område på vilket byggnadsförbud gäller för utarbetande av detaljplan, sänds kallelsebrev till kommunen även i det fall att kommunen inte är sakägare vid förrättningen.

Denna lag träder i kraft den 20 .

Fastighetsregistret förs av Lantmäteriverket enligt vad Lantmäteriverkets centralförvaltning bestämmer. På detaljplaneområden, med undantag för sådana stranddetaljplaneområden som avses i 10 kap. i lagen om områdesanvändning ( / ), förs fastighetsregistret likväl av kommunens fastighetsingenjör, om kommunen beslutar åta sig att föra fastighetsregister. Finns det i en kommun flera fastighetsingenjörer, ska kommunen bestämma vilken av dem som ska föra fastighetsregistret.

Denna lag träder i kraft den 20 .

Till förrättningsingenjör ska Lantmäteriverket förordna en lantmäteriingenjör som verkställer lantmäteriförrättningar och är tillräckligt förtrogen med inlösningsärenden. Om en förrättning i sin helhet sker inom en kommuns detaljplaneområde, med undantag för stranddetaljplaneområden enligt 10 kap. i lagen om områdesanvändning ( / ), och kommunen inte är sakägare vid inlösningsförrättningen, kan med kommunens samtycke en fastighetsingenjör som har motsvarande förtrogenhet med inlösningsärenden förordnas till förrättningsingenjör.

När en kommun med stöd av 99 eller 100 § i lagen om genomförande av planer (132/1999) inlöser fast egendom eller en ständig särskild rättighet för samhällsbyggande ska områdets värdestegring till följd av planeringen av områdesanvändningen beaktas vid bestämmandet av ersättningen.

Om inlösen sker med stöd av lagen om genomförande av planer, kan av det inlösta området på inlösarens begäran bildas en annan fastighet än en inlösningsenhet.

Denna lag träder i kraft den 20 .

Den särskilda skatteprocentsatsen tillämpas på obebyggda byggplatser, om

1) detaljplanen enligt lagen om områdesanvändning ( / ) har varit i kraft minst ett år före ingången av kalenderåret,

6) det för byggplatsen inte har utfärdats ett sådant byggförbud som avses i 33 eller 49 § eller i 59 § 3 mom. i lagen om områdesanvändning, och om

Denna lag träder i kraft den 20 .

Bestämmelser om fastighetsingenjörens uppgifter finns i fastighetsbildningslagen (554/1995), fastighetsregisterlagen (392/1985) och lagen om genomförande av planer (132/1999).

Denna lag träder i kraft den 20 .

Skyldigheten att redogöra för sina bindningar gäller kommunstyrelsens ledamöter, ledamöter i organ som sköter uppgifter som avses i lagen om områdesanvändning ( / ), lagen om genomförande av planer (132/1999) eller bygglagen (751/2023), ordföranden och vice ordförande i fullmäktige och nämnder, kommundirektören, borgmästaren och biträdande borgmästare samt föredragande i kommunstyrelsen och nämnder. Redogörelsen ska lämnas inom två månader från det att personen har blivit vald till sitt uppdrag. Personen ska även utan dröjsmål anmäla förändringar i bindningarna.

En kommun sköter inte en uppgift i ett konkurrensläge på marknaden åtminstone när

6) kommunen köper, säljer eller arrenderar ut fastigheter och denna verksamhet gäller skötseln av kommunens uppgifter enligt lagen om områdesanvändning, lagen om genomförande av planer eller bygglagen.

Denna lag träder i kraft den 20 .

En enskild väg ändras till landsväg när förutsättningarna enligt 13 § 3 mom. för anläggande av en ny landsväg så kräver. I 54 § 4 mom. i lagen om områdesanvändning ( / ) föreskrivs för hurdana landsvägar ett trafikområde kan anvisas inom ett detaljplaneområde.

Sådana reklamaffischer och annonser avsedda för trafikanter på en landsväg som sätts upp utanför ett detaljplaneområde, eller inom ett detaljplaneområde på ett trafikområde som avses i 54 § 4 mom. i lagen om områdesanvändning, ska utformas och placeras så att de inte äventyrar trafiksäkerheten eller medför olägenhet för väghållningen och så att de så väl som möjligt passar in i omgivningen.

Då en landsväg byggs på ett område som enligt 54 § 4 mom. i lagen om områdesanvändning anvisats som trafikområde för landsväg, är väghållaren skyldig att lösa in fastigheten eller en del av den till nämnda områdes gräns, om fastighetens ägare yrkar på detta vid landsvägsförrättningen. Väghållaren har även rätt att lösa in en fastighet av nämnt slag eller en del av den till områdets gräns. Vid bildandet av en inlösningsenhet iakttas 67 § 3 mom.

Har en sådan ändring av en detaljplan som kan inverka på den inlösningsrätt eller inlösningsskyldighet som nämns i 1 mom. godkänts, eller har ett ärende som gäller inlösen av område väckts med stöd av lagen om genomförande av planer (132/1999), får vid en landsvägsförrättning inte beslutas om inlösen förrän avgörandet av detaljplaneändringen vunnit laga kraft eller ärendet angående inlösen av området inte längre är anhängigt med stöd av lagen om genomförande av planer. Vid behov kan ärendet avskiljas för behandling vid separat förrättning.

Om inte något annat följer av 88 § 1 mom. övergår ett vägområde som väghållaren äger och som hör till en landsväg som upphört från väghållaren kostnadsfritt till den fastighet som ligger närmast invid. Inom ett detaljplaneområde eller ett område för vilket kommunen beslutat utarbeta en detaljplan övergår vägområdet i kommunens ägo. Bestämmelser om överföring av ett vägområde till kommunen när en detaljplan träder i kraft finns i 93 § i lagen om genomförande av planer.

Om en landsvägs vägområde, som har innehafts med vägrätt enligt 58 § 1 mom. och 112 § 4 och 5 mom. och som har upphört, har anvisats i detaljplanen som ett sådant allmänt område som avses i 54 § 1 mom. i lagen om områdesanvändning, ska vägrätter som belastat ägarens eller innehavarens rättigheter beaktas vid bestämmandet av eventuell ersättning för ett sådant område i samband med genomförandet av detaljplanen.

Denna lag träder i kraft den 20 .

Grunderna för syftet med att skydda områdena finns i de områdesspecifika blanketterna i databasen för Natura 2000. Myndigheterna ska, när de inrättar naturskyddsområden eller beslutar om andra åtgärder enligt denna lag, vidta sådana åtgärder som uppfyller ekologiska krav i fråga om och som syftar till att bevara, öka eller förbättra de naturtyper och arter som utgör grund för skydd av områden inom nätverket Natura 2000. Motsvarande åtgärder ska vidtas även vid utarbetandet av skötsel- och nyttjandeplaner för ödemarksområden enligt ödemarkslagen (62/1991) och för statens strövområden som inrättats med stöd av lagen om friluftsliv (606/1973) samt vid utarbetandet av skötsel- och nyttjandeplaner för Natura 2000-områden liksom även vid bedömning av läget inom Natura 2000-områdena. Syftet med skyddet ska beaktas även när planer utarbetas enligt lagen om områdesanvändning ( / ) på det sätt som uppgifterna för och syftet med planerna kräver samt när beslut om stöd för miljövård fattas.

De i 1 mom. avsedda bestämmelser om ett landskapsvårdsområde som hör till tillämpningsområdet för lagen om områdesanvändning tillämpas inte på ett område för vilket det finns en gällande detaljplan eller generalplan med rättsverkningar.

I fråga om ersättning för olägenhet som orsakas av att tillstånd enligt bygglagen eller marktäktslagen vägras gäller vad som föreskrivs särskilt. I 11 § i skogslagen finns det bestämmelser om hur den särskilda skyldighet enligt 10 § i den lagen som gäller användningen av skogarna ska göras skäligare.

Denna lag träder i kraft den 20 .

Av särskilda skäl kan tillstånd beviljas för en längre tid, dock för högst femton år, och i fråga om brytning av berg för högst 20 år, om detta anses lämpligt med beaktande av projektets omfattning, den framlagda planens art och andra faktorer som ska beaktas vid täktverksamhet. Som särskilt skäl kan även betraktas att täktverksamhet sker i ett område som har reserverats för marktäkt i en i lagen om områdesanvändning ( / ) avsedd gällande landskapsplan eller generalplan med rättsverkningar.

Om tillstånd har beviljats för en kortare tid än tio år och om en del av de marksubstanser som det beviljade tillståndet avser ännu inte har tagits när tillståndstiden går ut, kan tillståndstiden förlängas så att den totala tiden blir högst tio år. När tiden förlängs kan tillståndsbestämmelserna ändras eller nya tillståndsbestämmelser meddelas. Tillståndet får dock inte förlängas, om en i lagen om områdesanvändning avsedd detaljplan eller generalplan med rättsverkningar eller en i 33 eller 49 § i den lagen avsedd åtgärdsbegränsning är i kraft på området i fråga. Tillståndstiden kan förlängas utan i 7 § i denna lag avsedda utlåtanden.

Denna lag träder i kraft den 20 .

Följande platser och områden betraktas som i 2 § 46 punkten avsedda platser och områden vars konstruktioner och tjänster samt besökarantal och avfallsmängder är små:

4) sådana konstruktionr på ett i 76 § i lagen om områdesanvändning ( / ) avsett samnyttjoområde i en stranddetaljplan som möjliggör förtöjning av fritidsbåtar och som uteslutande används av delägarna i strandlaget,

Denna lag träder i kraft den 20 .

Denna lag tillämpas på skötseln och användningen av skog inom områden som utgör skogsbruksmark. Den tillämpas dock inte på

2) områden som i en i lagen om områdesanvändning ( / ) avsedd plan anvisats som skyddsområden,

Denna lag träder i kraft den 20 .

Jordegendom som är belägen i en strandzon får arrenderas ut för privat fritidsbebyggelse, om området i en godkänd i lagen om områdesanvändning ( / ) avsedd detalj- eller generalplan har anvisats för detta ändamål eller om det för området har beviljats undantag från bestämmelserna och föreskrifterna om kravet på planläggning.

Denna lag träder i kraft den 20 .

Byggandet ska basera sig på en i lagen om områdesanvändning ( / ) avsedd detaljplan. I planen kan för området anvisas byggrätt för i 1 mom. avsett byggande som omfattar högst 10 000 kvadratmeter våningsyta. I byggnaderna kan anvisas källarlokaler som är placerade i en enda källarvåning inom det område som begränsas av byggnadernas ytterväggar. Höjdläget för byggnadernas yttertak eller någon annan fast byggnadsdel får vara högst 462,5 meter ovanför havsytan mätt enligt koordinatsystemet N60. I hotellet får inkvarteringen omfatta högst 320 bäddplatser.

Denna lag träder i kraft den 20 .

Bestämmelserna i denna lag ska beaktas när myndighetsbeslut som gäller anläggande och drift av dammar fattas i enlighet med vattenlagen, miljöskyddslagen, lagen om områdesanvändning ( / ) och bygglagen.

Denna lag träder i kraft den 20 .

Kommuner och landskapsförbund ska utan dröjsmål lämna följande i lagen om områdesanvändning ( / ), lagen om genomförande av planer (132/1999) och bygglagen avsedda uppgifter till datasystemet för den byggda miljön i ett nationellt interoperabelt och maskinläsbart format:

Denna lag träder i kraft den 20 .

Bestämmelser om skyddandet av byggnadsarvet på detaljplaneområden samt på områden som omfattas av byggförbud för utarbetande av en detaljplan finns i lagen om områdesanvändning ( / ).

Denna lag träder i kraft den 20 .

I denna lag avses med

11) väg enskilda vägar enligt lagen om enskilda vägar (560/2018) samt andra enskilda vägar, landsvägar enligt lagen om trafiksystem och landsvägar (503/2005) och gator enligt lagen om genomförande av planer (132/1999),

12) väghållare sådana vägdelägare som avses i lagen om enskilda vägar gemensamt eller ett väglag, om ett sådant har bildats, en fastighetsägare, den myndighet som avses i 11 § 1 och 2 mom. i lagen om trafiksystem och landsvägar eller kommunen i egenskap av ansvarig för gatuhållningen i enlighet med lagen om genomförande av planer,

En utredningsplan och en järnvägsplan som gäller byggande av en järnväg ska grunda sig på en sådan plan med rättsverkningar som avses i lagen om områdesanvändning ( / ) i vilken järnvägsområdets läge och dess förhållande till övrig områdesanvändning har klarlagts. På ett område för vilket en plan med rättsverkningar håller på att utarbetas eller ändras kan åtgärder vidtas i syfte att utarbeta en utredningsplan eller en järnvägsplan som grundar sig på målen för planen med rättsverkningar.

Om en järnväg på en fastighets område byggs i en tunnel, på en bro eller på en damm eller på ett sådant område som i detaljplanen i första hand har anvisats för andra användningsändamål än som ett sådant trafikområde för järnvägar som avses i 54 § 3 mom. i lagen om områdesanvändning, grundas för bannätsförvaltaren i stället för äganderätt nyttjanderätt till järnvägsområdet enligt 3 § i inlösningslagen i enlighet med järnvägsplanen. Om järnvägen byggs över ett område som ligger inom en inlösningsenhet som inte ägs av bannätsförvaltaren och som fortfarande används för det ändamål för vilket det har inlösts, grundas för bannätsförvaltaren nyttjanderätt till järnvägsområdet enligt 3 § i inlösningslagen.

Om en järnväg byggs på ett område som enligt 54 § 3 mom. i lagen om områdesanvändning anvisats som trafikområde för järnväg, är bannätsförvaltaren skyldig att lösa in fastigheten eller en del av den till gränsen för trafikområdet enligt detaljplanen, om fastighetens ägare yrkar på detta vid järnvägsförrättningen. Bannätsförvaltaren har även rätt att lösa in en fastighet av det nämnda slaget eller en del av den till områdets gräns. Bestämmelser om bildandet av en inlösningsenhet finns i 57 § 3 mom. i denna lag.

Om en sådan ändring av en detaljplan som kan inverka på i 1 mom. föreskriven inlösningsrätt eller inlösningsskyldighet har väckts eller om ett ärende som gäller inlösen av området har väckts med stöd av lagen om genomförande av planer, får det vid en järnvägsförrättning inte beslutas om inlösen förrän avgörandet av detaljplaneändringen har vunnit laga kraft eller ärendet angående inlösen av området inte längre är anhängigt med stöd av lagen om genomförande av planer. Vid behov kan ärendet avskiljas för behandling vid en separat förrättning.

Denna lag träder i kraft den 20 .

För miljöförstöring döms också den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet på något annat sätt än det som avses i 1 mom. börjar göra ändringar i miljön i strid med

lagen om områdesanvändning ( / ),

lagen om genomförande av planer (132/1999),

bygglagen (751/2023),

vattenlagen (587/2011),

marktäktslagen (555/1981),

avtappningsstadgan för Saimen och Vuoksen, eller

bestämmelser eller föreskrifter som utfärdats, beslut i enskilda fall som meddelats eller planer eller tillstånd som utfärdats med stöd av dessa,

så att gärningen är ägnad att medföra så allvarliga miljöförändringar att de kan jämställas med förorening av miljön.

Denna lag träder i kraft den 20 .

I planer som avses i lagen om områdesanvändning ( / ) samt i motsvarande planer som rör skärgården och till denna hörande vattenområden bör särskilt beaktas de mål som anges i 2 §.

Denna lag träder i kraft den 20 .

I den ekonomiska zonen tillämpas lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning (252/2017), miljöskyddslagen (527/2014), lagen om vattenvårds- och havsvårdsförvaltningen (1299/2004), vattenlagen (587/2011), 13 kap. i lagen om områdesanvändning ( / ) om havsplanering och lagen om avskiljning och lagring av koldioxid (416/2012) samt de bestämmelser som utfärdats med stöd av dem.

Denna lag träder i kraft den 20 .

Kommunen ska utarbeta en riskhanteringsplan för områden som har angetts som områden med betydande risk för dagvattenöversvämningar, med iakttagande i tillämpliga delar av bestämmelserna i 10 och 11 § och i 12 § 1 mom. När planen utarbetas ska också vad som i 78 § i lagen om områdesanvändning ( / ) föreskrivs om utredning av miljökonsekvenserna iakttas. Kommunen godkänner riskhanteringsplanen för dagvattenöversvämningar.

För deltagande i och information om riskhanteringsplaneringen för dagvattenöversvämningar gäller i tillämpliga delar vad som i 83 § och 108 § 1 mom. i lagen om områdesanvändning föreskrivs om planläggningsförfarande och växelverkan.

Denna lag träder i kraft den 20 .

Om en friluftsled har tagits in i en plan som avses i lagen om områdesanvändning ( / ) eller parterna kommit överens om att ett område ska överlåtas för friluftsled, kan friluftsledsförrättning hållas med iakttagande av detta kapitel, även om någon plan för friluftsleden inte har gjorts upp.

19 §

En campingplats ska förläggas så att den inte försvårar genomförandet av i lagen om områdesanvändning avsedda planer.

Denna lag träder i kraft den 20 .

Denna lag tillämpas på i denna lag särskilt angivna tillståndsförfaranden och på andra administrativa förfaranden enligt miljöskyddslagen (527/2014), vattenlagen (587/2011), naturvårdslagen (9/2023), lagen om fornminnen (295/1963), lagen om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor (390/2005), lagen om gödselmedel (711/2022), lagen om animaliska biprodukter (517/2015), Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1069/2009 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter och därav framställda produkter som inte är avsedda att användas som livsmedel och om upphävande av förordning (EG) nr 1774/2002 (förordning om animaliska biprodukter ), luftfartslagen (864/2014), lagen om områdesanvändning ( / ), bygglagen (751/2023), lagen om inlösen av fast egendom och särskilda rättigheter (603/1977), lagen om inlösningstillstånd för vissa projekt som påverkar användningen av miljön (768/2004), lagen om Finlands ekonomiska zon (1058/2004), elmarknadslagen (588/2013), lagen om utsläppshandel (1270/2023), lagen om kompensationsområden för vindkraft (490/2013), territorialövervakningslagen (755/2000), lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning (252/2017) och lagen om tryckbärande anordningar (1144/2016), enligt det som nedan föreskrivs närmare i denna lag.

Denna lag träder i kraft den 20 .

Bestämmelser om områdesplanering finns i lagen om områdesanvändning ( / ) och bestämmelser om byggande i bygglagen (751/2023).

Denna lag träder i kraft den 20 .

På ett område för vilket gäller en i lagen om områdesanvändning ( / ) avsedd plan eller för vilket det är aktuellt att utarbeta en sådan plan, får vattentjänstverkets anordningar inte anläggas så att utarbetandet eller genomförandet av planen försvåras.

Kommunen kan efter förhandlingar med ett vattentjänstverk besluta att verket inom det område som fastställs i ett beslut ska ha hand om avloppshanteringen av dagvatten i överensstämmelse med samhällsutvecklingens behov. Avloppshanteringen är en del av den dagvattenhantering som avses i 103 b § 1 punkten i lagen om genomförande av planer (132/1999).

Beslutet i 1 mom. förutsätter också att kommunen och verket har avtalat om avloppshanteringen av dagvatten eller, om det inte finns ett sådant avtal, att avloppshanteringen av dagvatten inom det område som avses i beslutet sker i enlighet med en detaljplan enligt lagen om områdesanvändning eller en dagvattenplan, gatuplan eller plan för ett allmänt område enligt lagen om genomförande av planer.

Denna lag träder i kraft den 20 .

När denna lag tillämpas och även i övrigt vid förfaranden enligt denna lag ska naturvårdslagen (9/2023), lagen om fornminnen (295/1963), lagen om områdesanvändning ( / ), lagen om genomförande av planer (132/1999) och bygglagen (751/2023) iakttas.

Denna lag träder i kraft den 20 .

Bestämmelser om den miljökonsekvensbedömning som motsvarar en miljöbedömning enligt denna lag och som ska göras vid utarbetandet av planer finns i lagen om områdesanvändning ( / ).

Denna lag träder i kraft den 20 .

Tillstånd till uppförande av annan än i 18 § nämnd kärnanläggning kan beviljas, om

4) det för uppförande av kärnanläggningen har reserverats ett område i en i lagen om områdesanvändning ( / ) avsedd detaljplan, och sökanden har den besittningsrätt till området som verksamheten vid anläggningen förutsätter;

Denna lag träder i kraft den 20 .

En enskild väg eller vägdel upphör när ett gatuhållningsbeslut enligt 86 § 3 mom. i lagen om genomförande av planer (132/1999) har fattats om byggande eller förbättring av en gata som förmedlar dess trafik. I gatuhållningsbeslutet ska det fastställas vilka vägar eller vägdelar som ska upphöra. Kommunen ska på begäran lämna vägdelägare och väglag sådana uppgifter om markanvändningen som den har kännedom om till den del de kan påverka gatuhållningsskyldighetens inträde.

Denna lag träder i kraft den 20 .

Miljökonsekvensbedömning av ett i 3 § 1 och 2 mom. avsett projekt eller en ändring av ett redan genomfört projekt kan utföras genom ett förfarande enligt 3 kap., i samband med utarbetandet av en plan i enlighet med lagen om områdesanvändning ( / ) eller i ett förfarande enligt någon annan lag på det sätt som föreskrivs separat om detta. Om en miljökonsekvensbedömning görs i ett förfarande enligt någon annan lag, ska konsekvenserna utredas på det sätt som anges i 15–21, 23 och 24 § i denna lag.

Denna lag träder i kraft den 20 .