Stärkt självbestämmanderätt för personer med utvecklingsstörning
Lag om ändring av lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda
Självbestämmanderätten och den självständiga funktionsförmågan hos personer med utvecklingsstörning stärks inom specialomsorgerna. Användningen av begränsningsåtgärder minskas och det föreskrivs noggranna och exakta förutsättningar för tillåtna begränsningsåtgärder.
- Status
- Godkänd med ändringar
- Överlämnad
- 22.10.2015
- Senaste händelse
- 13.5.2016
- Omröstningar
- 0
- Anföranden
- 10
- Stadfäst
- 20.5.2016
- Författning
- 381/2016
- Källa
- eduskunta.fi ↗
Vad som föreslås
Lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda kompletteras med bestämmelser om stödjande av självbestämmanderätten och den självständiga funktionsförmågan, om att förebyggande åtgärder ska prioriteras samt om allmänna och särskilda förutsättningar för begränsningsåtgärder. Tillåtna begränsningsåtgärder är endast fasthållande, omhändertagande av ämnen och föremål, kroppsvisitation och kortvarig isolering i enheter med heldygnsomsorg. Samtidigt ändras förutsättningarna för oberoende av viljan given specialomsorg så att de överensstämmer med FN:s funktionshinderkonvention, så att funktionsnedsättning i sig inte berättigar till frihetsberövande.
Vad det betyder
Ändringen stärker rättsskyddet för personer med utvecklingsstörning inom specialomsorgerna och gör det möjligt för Finland att ratificera FN:s funktionshinderkonvention. Begränsningsåtgärdernas tillämpningsområde beräknas omfatta 1 000–2 000 personer med utvecklingsstörning i enheter för serviceboende med heldygnsomsorg och institutionsvård. Tjänsteproducenter och kommuner får nya skyldigheter vid beslutsfattande om begränsningsåtgärder, dokumentation, efterutredning och introduktion av personal, vilket ökar kostnaderna med uppskattningsvis 820 000 euro per år. Lagen avses träda i kraft den 1 mars 2016.
Så röstade riksdagen
Propositionen godkändes utan omröstning – ingen ledamot föreslog att den skulle förkastas eller ändras i plenum.
Debatten i salen
Vad som debatterades och var varje grupp stod, och därunder ledamöternas anföranden ordagrant ur riksdagens protokoll. Anförandena visas på originalspråket.
10 anföranden · 7 talare · 2 debatter
Debattens huvudpunkter
Riksdagen behandlade stärkandet av självbestämmanderätten för personer med utvecklingsstörning och en exakt reglering av begränsningsåtgärder, vilket gör det möjligt att ratificera FN:s funktionshinderkonvention. Debatten var helt enhällig och propositionen ansågs förtydliga reglerna och förbättra rättsskyddet för personer med funktionsnedsättning. Samtidigt efterlystes i flera anföranden en motsvarande reglering om självbestämmanderätt snabbt även för personer med minnessjukdom.
Samlingspartiet ansåg att propositionen var ett mycket välkommet steg för att förbättra likabehandlingen av personer med funktionsnedsättning och ratificera FN-konventionen.
”Tämä hallituksen esitys kehitysvammaisten erityishuollosta annetun lain muuttamisesta on lämpimästi tervetullut.”
— Sari Sarkomaa - CenternFör
Centern stödde lagförslaget eftersom det preciserar en bristfällig lagstiftning, stärker de grundläggande fri- och rättigheterna för personer med funktionsnedsättning och ger vårdpersonalen tydliga befogenheter.
”Näillä muutoksilla selvennetään ja tarkennetaan nimenomaan vammaisen henkilön itsemääräämisoikeutta, sen mahdollista rajoittamista eri tilanteissa.”
— Niilo Keränen - SDPFör
SDP understödde propositionen varmt och betonade att begränsningsåtgärder ska tillgripas först i sista hand, men skyndade på att motsvarande lagstiftning snarast även ska omfatta personer med minnessjukdom.
”Kannatan lämpimästi tätä lakiesitystä, mutta samalla toivon, että valmistelussa oleva laajempi itsemääräämisoikeuslaki tulisi nopeasti eduskunnan käsittelyyn.”
— Merja Mäkisalo-Ropponen - De GrönaFör
De Gröna stödde lagförslaget eftersom det tryggar självbestämmanderätten, minskar begränsningsåtgärderna och gör det möjligt att ratificera FN:s funktionshinderkonvention.
”Mutta iloinen asia on se, kuten edustaja Sarkomaakin muistutti, että tämän lain myötä meillä on mahdollisuus vihdoinkin ratifioida YK:n vammaisten henkilöiden oikeuksien sopimus.”
— Johanna Karimäki Kristdemokraterna ansåg att beredningen av propositionen varit god och höll det för viktigt att lagen tryggar självbestämmanderätten för personer med funktionsnedsättning och även beaktar barn med funktionsnedsättning.
”On todellakin suuri päivä lähenemässä, kun kehitysvammaisten YK:n sopimus voidaan pikkuhiljaa saada ratifioitua.”
— Sari Tanus
Sammandraget är AI-genererat utifrån 10 anföranden 13.9.2026. Gruppernas ståndpunkter är lästa ur anförandena, inte ur omröstningarna; citaten har kontrollerats ordagrant mot protokollet.
Keskustelu päättyi. Asia lähetettiin sosiaali- ja terveysvaliokuntaan, jolle perustuslakivaliokunnan on annettava lausunto.
Yleiskeskustelu päättyi. Eduskunta hyväksyi hallituksen esitykseen HE 96/2015 vp sisältyvän lakiehdotuksen sisällön mietinnön mukaisena. Lakiehdotuksen ensimmäinen käsittely päättyi.
Behandlingens skeden
Propositionens väg från remissdebatt till beslut, så som riksdagen har antecknat den.
- 22.10.2015Eduskuntakäsittelyn vireilletulo · Sosiaali- ja terveysministeriö
- 4.11.2015Lähetekeskustelu · Täysistunto
- 28.4.2016Valiokunnan mietintö tai lausunto · sosiaali- ja terveysvaliokunta
- 3.5.2016Ensimmäinen käsittely · Täysistunto
- 10.5.2016Toinen käsittely · Täysistunto
- 13.5.2016Eduskunnan vastaus ja kirjelmä
Beslut per lagförslag1
- 1Laki kehitysvammaisten erityishuollosta annetun lain muuttamisestaHyväksytty muutettuna · 381/2016 · 20.5.2016
Föreslagen lagtext
Lagförslagen i propositionen så som regeringen lade fram dem. Den slutliga lagen kan avvika från detta efter utskottsbehandlingen.
Lag om ändring av lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda
I enlighet med riksdagens beslut upphävs i lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda (519/1977) 7, 40 och 41 §, av dem 7 § sådan den lyder i lag 124/1999 och 41 § sådan den lyder i lag 1539/2009, ändras 1 § 1 mom., 32 §, 33 § 1 och 3 mom., 34, 37—39, 42, 80 och 81 §, av dem 33 § 1 och 3 mom. sådana de lyder i lag 1539/2009, 34 § sådan den lyder delvis ändrad i lag 26/1984, 39 § sådan den lyder i lag 702/1982 samt 80 och 81 § sådana de lyder delvis ändrade i lag 1539/2009, samt fogas en ny kapitelrubrik före 42 §, till lagen ett nytt 3 a kap. samt nya 75 a och 81 a—81 d § som följer:
1 §
Denna lag innehåller bestämmelser om specialomsorger för dem som på grund av medfödd eller i utvecklingsåldern erhållen sjukdom eller skada hämmats eller störts i sin utveckling eller sina psykiska funktioner och som inte med stöd av någon annan lag kan få den service de behöver.
32 §
En person kan oberoende av sin vilja förordnas att intas på en verksamhetsenhet för specialomsorger om han eller hon
1) inte kan träffa avgöranden om sin vård och omsorg eller förstå konsekvenserna av sitt handlande,
2) sannolikt allvarligt äventyrar sin egen eller andras hälsa eller säkerhet, och
3) inte kan få vård och omsorg på något annat sätt.
Specialomsorger som är oberoende av en persons vilja ges i serviceboende med heldygnsomsorg enligt 21 § 4 mom. i socialvårdslagen (1301/2014) eller institutioner enligt 22 § i den lagen eller på motsvarande privata verksamhetsenheter eller inrättningar för socialvård som har en tillräcklig sakkunskap inom medicin, psykologi och socialt arbete för att genomföra och följa vården och omsorgen.
En skriftlig ansökan om att en person oberoende av sin vilja ska förordnas att intas på en verksamhetsenhet för specialomsorger ska lämnas till ledargruppen för specialomsorger. Ansökan får göras av personens lagliga företrädare eller en anhörig eller en annan närstående.
Om det inte finns någon sådan i 3 mom. avsedd person som har rätt att göra ansökan eller om de inte samtycker till att göra ansökan, kan ansökan göras också av den socialnämnd eller något annat organ som svarar för socialvården och inom vars område personen vistas eller av en tjänsteinnehavare som socialnämnden eller något annat organ som svarar för socialvården förordnat. I fråga om personer som är intagna på straffanstalt kan ansökan under motsvarande förutsättningar göras av anstaltens föreståndare.
33 §
Om ledargruppen för specialomsorger på grund av en ansökan enligt 32 § anser det uppenbart att det finns förutsättningar för att förordna en person att oberoende av dennes vilja intas på en verksamhetsenhet för specialomsorger, kan ledargruppen förordna att personen ska tas in för undersökning.
När undersökningen slutförts beslutar ledargruppen för specialomsorger huruvida personen oberoende av sin vilja ska förordnas att tas in på verksamhetsenheten för specialomsorger. Beslut om att förordna en person att tas in på en verksamhetsenhet för specialomsorger oberoende av dennes vilja ska omedelbart, dock senast inom två veckor efter det att beslutet fattats, underställas förvaltningsdomstolen. Förvaltningsdomstolen ska handlägga ärendet skyndsamt.
34 §
För ett individuellt genomförande av specialomsorgerna ska ledargruppen för specialomsorger, eller inom gränser som den bestämt, den ansvariga föreståndaren för verksamhetsenheten för varje person som är i behov av specialomsorger godkänna ett specialomsorgsprogram. Programmet ska såvitt möjligt göras upp i samarbete med personen själv och hans eller hennes lagliga företrädare eller i situationer enligt 9 § 1 mom. i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården (812/2000), nedan socialvårdens klientlag, personens lagliga företrädare eller anhöriga eller andra närstående som deltagit i planeringen och genomförandet av servicen samt med socialnämnden eller något annat organ som svarar för socialvården. Programmet ska ses över vid behov.
37 §
Om det vid undersökning av en person som oberoende av sin vilja förordnats att tas in på en verksamhetsenhet för specialomsorger eller vid ordnande av vård och omsorg för honom eller henne framgår att förutsättningar saknas för att förordna personen att oberoende av sin vilja tas in på en verksamhetsenhet för specialomsorger saknas ska ledargruppen för specialomsorgerna, eller de situationer som avses i 19 § 2 mom. i mentalvårdslagen (1116/1990) Institutet för hälsa och välfärd, på ledargruppens förslag genast besluta att de av viljan oberoende specialomsorgerna ska avslutas.
38 §
En person får på grund av en och samma undersökning och oberoende av sin vilja hållas på en verksamhetsenhet för specialomsorger under en tid av högst ett halvt år. Om han eller hon inte därefter samtycker till att stanna kvar på verksamhetsenheten för specialomsorger och om dessa omsorger inte ska avslutas med stöd av 37 § ska det minst en gång per halvår på nytt utredas huruvida förutsättningar alltjämt finns för att förordna en person att oberoende av sin vilja tas in på en verksamhetsenhet inom specialomsorgerna. Bestämmelserna i 33 § 3 mom. ska då iakttas.
39 §
Kommunalförbund för specialomsorgsdistrikt eller en kommun som ordnar specialomsorger ska för personer som förordnats till undersökning eller som ges specialomsorger av kommunalförbundet eller kommunen ordna transport mellan kommunalförbundets eller kommunens verksamhetsenheter. Dessutom ska kommunalförbundet eller kommunen ordna de transporter eller ersätta kostnaderna för de transporter som är nödvändiga för att en person ska få specialomsorger.
3 a Kap. – Stärkande av självbestämmanderätten och användning av begränsningsåtgärder inom specialomsorger
42 §Stärkt självbestämmanderätt
Specialomsorger ska ordnas och personer som ges specialomsorger ska bemötas så att deras människovärde inte kränks samt så att deras övertygelse och integritet respekteras. När specialomsorger ges ska man beakta personernas önskemål, åsikter, intressen och individuella behov. Den som ges specialomsorger ska tryggas möjligheten att delta och medverka i sina egna ärenden. Välbefinnandet, hälsan och tryggheten hos personer som ges specialomsorger ska upprätthållas och främjas.
42 a §Åtgärder som stöder förutsättningarna att klara sig på egen hand och stöder självbestämmanderätten
De åtgärder som stöder och främjar en persons förutsättningar att klara sig på egen hand och personens självbestämmanderätt ska skrivas in i service- och vårdplanen för den som ges specialomsorger. Service- och vårdplanen ska ses över vid behov, dock minst var sjätte månad, om det inte är uppenbart onödigt. När service- och vårdplanen ses över ska man särskilt bedöma hur den begränsningsåtgärd som använts inverkar på service- och vårdplanen samt på specialomsorgsprogrammet.
Utöver det som föreskrivs i 3 kap. i lagen om klienthandlingar inom socialvården (254/2015) ska service- och vårdplanen innehålla uppgifter om
1) åtgärder som stöder och främjar en personens förutsättningar att klara sig på egen hand och stärker självbestämmanderätten,
2) skäliga anpassningar som tryggar att personen fullt ut kan delta och vara delaktig,
3) de kommunikationsmetoder personen använder,
4) de sätt på vilka personens specialomsorger ges primärt utan begränsningsåtgärder,
5) de begränsningsåtgärder som enligt en bedömning krävs när personen ges specialomsorger.
Service- och vårdplanen ska utarbetas i samarbete med den som ges specialomsorger samt hans eller hennes lagliga företrädare eller i situationer som avses i 9 § 1 mom. i socialvårdens klientlag, personens lagliga företrädare eller anhöriga eller andra närstående personer som deltagit i planeringen och genomförandet av servicen om det inte finns ett uppenbart hinder för det.
En verksamhetsenhet för specialomsorger ska ha ett tillräckligt antal yrkesutbildade personer inom socialvården och hälso- och sjukvården samt övrig personal med tanke på verksamheten och de särskilda behoven hos dem som ges specialomsorger.
Den som ger specialomsorger ska se till att
1) personalen i den verksamhetsenhet som ger specialomsorger introduceras i och får anvisningar om de arbetsmetoder och sätt genom vilka man i fråga om en person som ges specialomsorger stöder och främjar förutsättningarna att klara sig på egen hand och hans eller hennes självbestämmanderätt,
2) de yrkesutbildade personerna inom socialvården eller hälso- och sjukvården i verksamhetsenhetens personal utbildas i att förebygga situationer som kräver användning av begränsningsåtgärder och att använda begränsningsåtgärderna korrekt,
3) man i en verksamhetsenhet som ger specialomsorger främjar ibruktagande av arbetsformer som är alternativa och rehabiliterande i förhållande till begränsningsåtgärder,
4) man stöder och främjar förutsättningarna för en person som ges specialomsorger att klara sig på egen hand och hans eller hennes självbestämmanderätt genom ändamålsenliga möbler, redskap och planlösningar.
42 b §Tillämpningsområdet för bestämmelserna om användning av begränsningsåtgärder
Begränsningsåtgärder enligt 42 f—42 i § får, under nedannämnda förutsättningar, användas inom specialomsorgerna endast i serviceboenden med heldygnsomsorg enligt 21 § 4 mom. i socialvårdslagen eller vid service på en institution enligt 22 § i den lagen eller inom motsvarande privat service.
En förutsättning för användning av begränsningsåtgärder är dessutom att serviceboenden med heldygnsomsorg och institutioner ska ha tillräcklig sakkunskap inom medicin, psykologi och socialt arbete för att genomföra och följa vården och omsorgen.
42 c §Tjänsteansvar
På den som med stöd av detta kapitel utövar offentlig makt tillämpas bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar när denne sköter uppgifter som avses i detta kapitel, även när personen inte står i tjänsteförhållande till staten, en kommun eller en samkommun. Bestämmelser om skadeståndsansvar finns i skadeståndslagen (412/1974).
42 d §Allmänna förutsättningar för användning av begränsningsåtgärder
Specialomsorgerna ges i första hand i samförstånd med den som ges omsorger. Begränsningsåtgärder enligt 42 f—42 i § får användas i specialomsorgerna endast när
1) den som ges specialomsorger inte kan träffa avgöranden om sin vård och omsorg eller förstå konsekvenserna av sitt handlande,
2) det är nödvändigt att använda begränsningsåtgärder för att skydda personens eller andras hälsa eller säkerhet eller förhindra betydande egendomsskador och
3) andra, lindrigare metoder inte lämpar sig för eller är tillräckliga i situationen.
En begränsningsåtgärd ska vara motiverad med tanke på personens vård och omsorg samt lämpa sig för och stå i rätt förhållande till ändamålet. Om en person blir föremål för flera begränsningsåtgärder samtidigt eller efter varandra ska särskild uppmärksamhet fästas vid deras samfällda konsekvenser.
En begränsningsåtgärd ska genomföras med respekt för människovärdet hos den som ges specialomsorger, så tryggt som möjligt och så att personens grundläggande behov tillgodoses. Begränsningsåtgärden ska avslutas genast när den inte längre är nödvändig eller om den äventyrar hälsan eller säkerheten hos den som ges specialomsorger. Om den som är föremål för en begränsningsåtgärd är minderårig ska den minderårigas intresse samt ålder och utvecklingsnivå beaktas när begränsningsåtgärden används.
42 e §Minskad användning av begränsningsåtgärder
Om en begränsningsåtgärd enligt 42 f—42 i § har använts när specialomsorger ges ska orsakerna till att åtgärden har använts och de sätt med vilkas hjälp man i fortsättningen kan minska bruket av begränsningsåtgärder i enheten utan dröjsmål bedömas inom verksamhetsenheten.
42 f §Fasthållande
En yrkesutbildad person inom socialvården eller hälso- och sjukvården i verksamhetsenhetens personal får under en kort stund hålla fast en person som ges specialomsorger. Fasthållandet kan även innebära att personen flyttas i verksamhetsenhetens lokaler. Fasthållandet ska genomföras med en acceptabel vårdmetod.
Beslut om fasthållande fattas av en yrkesutbildad person inom socialvården eller hälso- och sjukvården i verksamhetsenhetens personal.
42 g §Omhändertagande av ämnen och föremål
En yrkesutbildad person inom socialvården eller hälso- och sjukvården i verksamhetsenhetens personal kan i verksamhetsenhetens besittning ta ämnen och föremål som innehas av en person som ges specialomsorger och som till sina egenskaper lämpar sig för att allvarligt äventyra hälsa eller säkerhet eller skada egendom på ett betydande sätt och som sannolikt skulle användas för dessa ändamål.
Beslut om huruvida ämnen eller föremål ska tas om hand fattas av en yrkesutbildad person inom socialvården eller hälso- och sjukvården i verksamhetsenhetens personal. Verksamhetsenhetens ansvariga föreståndare ska fatta ett skriftligt beslut om saken om ämnena eller föremålen inte inom ett dygn efter omhändertagandet lämnas tillbaka till den som ges specialomsorger. Egendom som har tagits om hand ska lämnas tillbaka till en person som ges specialomsorger senast när specialomsorgerna har avslutats för personen i fråga, om det inte i någon annan lag föreskrivs något annat om att lämna tillbaka eller förstöra dem.
42 h §Kroppsvisitation
En yrkesutbildad person inom socialvården eller hälso- och sjukvården i verksamhetsenhetens personal får kroppsvisitera en person som ges specialomsorger trots dennes motstånd, om det finns grundad anledning att misstänka att han eller hon i sina kläder eller på annat sätt bär på sig eller i de saker han eller hon har med sig har ämnen eller föremål som avses i 42 g § 1 mom. En förutsättning är dessutom att den som ges specialomsorger eller någon annan sannolikt skulle använda ämnena eller föremålen för att allvarligt äventyra hälsa eller säkerhet eller skada egendom på ett betydelsefullt sätt.
En kroppsvisitation ska företas i närvaro av en annan person i verksamhetsenhetens personal som är yrkesutbildad inom socialvården eller hälso- och sjukvården om inte något annat följer av särskilda skäl. Den som visiterar och den vid visitationen närvarande personen ska vara av samma kön som den som visiteras. Den som visiterar och den vid visitationen närvarande personen kan dock vara av annat kön än den som visiteras om de är yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården eller om det är nödvändigt att utföra åtgärden omedelbart för att säkerställa hälsa och säkerhet för den som visiteras eller för andra.
Beslut om kroppsvisitation fattas av verksamhetsenhetens ansvariga föreståndare. Beslutet får i brådskande fall fattas av en yrkesutbildad person inom socialvården eller hälso- och sjukvården i verksamhetsenhetens personal och denne ska utan dröjsmål meddela verksamhetsenhetens ansvariga föreståndare om saken.
42 i §Kortvarig avskildhet
En yrkesutbildad person inom socialvården eller hälso- och sjukvården i verksamhetsenhetens personal får för en kort stund, högst två timmar, skilja en person som ges specialomsorger från andra trots dennes motstånd i syfte att lugna ner honom eller henne. Dörren till det rum som används för ändamålet får vid behov låsas.
En yrkesutbildad person inom socialvården eller hälso- och sjukvården i verksamhetsenhetens personal ska övervaka den som hålls i avskildhet under hela tiden för avskildheten genom att befinna sig i samma rum som denne eller i den omedelbara närheten så att personalen kan få kontakt med honom eller henne. Den som hålls i avskildhet ska också ha möjlighet att få kontakt med personalen.
Beslut om avskildhet för en kort stund fattas av verksamhetsenhetens ansvariga föreståndare. Beslutet får i brådskande fall fattas av en yrkesutbildad person inom socialvården eller hälso- och sjukvården i verksamhetsenhetens personal och denne ska utan dröjsmål meddela verksamhetsenhetens ansvariga föreståndare om saken.
42 j §Genomgång i efterhand och anteckning av begränsningsåtgärder
Om en person som ges specialomsorger har varit föremål för en begränsningsåtgärd enligt 42 f—42 i § ska användningen av åtgärden utan dröjsmål bedömas i samråd med denne efter att åtgärden avslutats. Vid genomgången i efterhand ska en bedömning göras av grunderna för begränsningsåtgärden och de metoder med hjälp av vilka användning av begränsningsåtgärder kan undvikas i fortsättningen.
I klienthandlingarna för en person som ges specialomsorger ska antecknas
1) användningen av och grunderna för en begränsningsåtgärd enligt 42 f—42 i §,
2) personens syn på användningen av och grunderna för en begränsningsåtgärd,
3) konsekvenserna av en begränsningsåtgärds för den som ges specialomsorger,
4) tidpunkten för när en begränsningsåtgärd inletts och avslutats,
5) vem som avgjort frågan om en begränsningsåtgärd eller fattat beslut den samt vem som vidtagit begränsningsåtgärden.
42 k §Rapport om och delgivning av begränsningsåtgärder
En person som ges specialomsorger samt hans eller hennes lagliga företrädare eller i situationer enligt 9 § 1 mom. i socialvårdens klientlag, dennes lagliga företrädare eller anhöriga eller andra närstående personer som deltagit i planeringen och genomförandet av servicen ska utan dröjsmål ges en rapport om innehållet i och grunderna för begränsningsåtgärden samt om de tillgängliga rättsmedlen. Rapporten ska ges i begriplig form och på ett tillgängligt sätt med beaktande av de kommunikationsmetoder som mottagaren använder.
Om en person som ges specialomsorger har varit föremål för en begränsningsåtgärd och har varit i ett tillstånd där han eller hon inte har kunnat förstå meningen med åtgärden ska en rapport enligt 1 mom. ges genast när han eller hon kan förstå meningen med saken.
Om en person som ges specialomsorger har varit föremål för en begränsningsåtgärd vars mening han eller hon inte kunde förstå på grund av sitt tillstånd och i vilken ändring får sökas genom besvär enligt 81 b § 1 eller 3 mom., ska beslutet om begränsningsåtgärden jämte anvisning om ändringssökande ges personens lagliga företrädare eller i situationer som avses i 9 § 1 mom. i socialvårdens klientlag dennes lagliga företrädare eller anhöriga eller andra närstående som deltagit i planeringen och genomförandet av servicen för kännedom.
42 l §Bemyndigande att utfärda förordning
Närmare bestämmelser om tillräcklig sakkunskap inom medicin, psykologi och socialt arbete enligt 32 § 2 mom., om det tillräckliga antalet yrkesutbildade personer inom socialvården och hälso- och sjukvården och övrig personal enligt 42 a § 4 mom. och om utbildningen för yrkesutbildade personer inom socialvården och hälso- och sjukvården enligt 42 a § 5 mom. 2 punkten kan utfärdas genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet.
75 a §
Regionförvaltningsverket ska särskilt övervaka användningen av begränsningsåtgärder med stöd av 3 a kap. Vid övervakningen kan regionförvaltningsverket ge en person som ges specialomsorger möjlighet till ett konfidentiellt samtal med en representant för verket.
80 §
Ändring i andra beslut av socialnämnden eller av något annat organ som svarar för socialvården än de som avses i 81 a §, får sökas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen (586/1996).
81 §
Ändring i beslut som fattats av förbundsfullmäktige, förbundsstyrelsen, en nämnd, direktionen eller gemensamma direktionen för ett kommunalförbund för specialomsorgsdistrikt, av en ledargrupp för specialomsorger eller av ett annat kommunalt organ eller en tjänsteinnehavare får sökas på det sätt som föreskrivs i kommunallagen (410/2015), om inte något annat föreskrivs i denna lag.
81 a §
Omprövning av beslut som gäller huruvida andra specialomsorger än de som är oberoende av en persons vilja ska ges eller avslutas och beslut om godkännande av ett individuellt specialomsorgsprogram får begäras hos regionförvaltningsverket på det sätt som föreskrivs i förvaltningslagen (434/2003). Ett beslut med anledning av begäran om omprövning får överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen.
81 b §
Ett skriftligt beslut om huruvida specialomsorger som är oberoende av viljan ska ges, fortsättas eller avslutas eller om omhändertagande av ämnen eller föremål i enlighet med 42 g § får överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen.
Beslut som ledargruppen för specialomsorger fattar med stöd av 33 § 1 mom. får dock inte överklagas genom besvär.
Ett skriftligt beslut av den ansvariga föreståndaren för en privat verksamhetsenhet eller inrättning för socialvård som gäller omhändertagande av ämnen eller föremål i enlighet med 42 g § får överklagas på det sätt som föreskrivs i 1 mom.
Ett ärende enligt 1 och 3 mom. får överklagas av den som ges specialomsorger och hans eller hennes lagliga företrädare. Om en myndig person som ges specialomsorger inte har en laglig företrädare får situationer som avses i 9 § 1 mom. i socialvårdens klientlag överklagas också av anhöriga eller andra närstående som deltagit i planeringen och genomförandet av servicen.
81 c §
Om ett kommunalt organ eller en kommunal tjänsteinnehavare fattar beslut i ett ärende som med stöd av 92 § i kommunallagen kan tas till behandling i ett högre organ får beslutet överklagas på det sätt som föreskrivs i kommunallagen.
81 d §
Ett beslut av förvaltningsdomstolen i ett ärende som avses i 33 § 3 mom. får överklagas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen. Över andra beslut av förvaltningsdomstolen får besvär anföras endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd.
§
Denna lag träder i kraft den 20 .
Propositionens huvudsakliga innehåll (officiellt)
Sammanfattningen och rubriken har tagits fram med AI 13.9.2026. De är inte officiella dokument – kontrollera detaljerna i den ursprungliga propositionen. Propositionens titel och huvudsakliga innehåll kommer från riksdagens officiella svenskspråkiga handling. Rubriken och sammanfattningarna är maskinöversättningar av de finskspråkiga AI-sammanfattningarna. Anföranden och citat visas alltid på originalspråket.