Inrättande av en salmonellafond för svingårdar

För det skadeskydd som gäller salmonella tas ut avgifter hos svinföretagare för salmonellaskadefonden inom svinsektorn (salmonellafonden ).

I denna lag föreskrivs om ersättning till svinföretagare för kostnader och förluster som orsakas av salmonella ur salmonellafonden samt om salmonellafondens verksamhet och medel.

Syftet med lagen är att främja hanteringen av salmonellarisken inom primär jordbruksproduktion.

I denna lag avses med

1) svin djur som tillhör arten Sus scrofa,

2) svinföretagare en sådan aktör som bedriver svinhållning inom primär jordbruksproduktion som avses i artikel 4.24 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/429 om överförbara djursjukdomar och om ändring och upphävande av vissa akter med avseende på djurhälsa (”djurhälsolag”), nedan EU:s djurhälsoförordning ,

3) salmonella sådana salmonellainfektioner hos svin som med stöd av 4 § i lagen om djursjukdomar (76/2021) klassificeras som djursjukdomar som ska övervakas,

4) djurregister det register som ska föras över djur och som avses i 30 § i lagen om identifiering och registrering av djur (1069/2021),

5) djurhållar- och djurhållningsplatsregister det register som ska föras över djurhållare och djurhållningsplatser och som avses i den i 4 punkten nämnda paragrafen,

6) djurhållningsplats en djurhållningsplats som avses i artikel 4.27 i EU:s djurhälsoförordning, med undantag för slakterier, djurhållningsplatser där det inte hålls andra svin än hägnade vildsvin, minigrisar eller mikrogrisar, djurhållningsplatser där det inte har funnits fler än 100 svin den första dagen i minst en månad i enlighet med de uppgifter i djurregistret som gäller föregående kalenderår, och med undantag för sådana spermasamlingsstationer som avses i kommissionens delegerade förordning (EU) 2020/686 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/429 vad gäller godkännande av anläggningar för avelsmaterial och spårbarhets- och djurhälsokrav för förflyttning av avelsmaterial från vissa hållna landlevande djur inom unionen och i 40 § i lagen om djursjukdomar.

Salmonellafonden är en fond som är underställd jord- och skogsbruksministeriet och som står utanför statsbudgeten. Ministeriet har rätt att av fonden få de uppgifter och utredningar som ministeriet behöver.

Jord- och skogsbruksministeriet godkänner salmonellafondens resultatmål på framställning av fondens styrelse.

Den högsta beslutanderätten i salmonellafonden utövas av fondens styrelse.

Salmonellafondens medel består av de salmonellaskadeavgifter som intäktsförs i salmonellafonden. Salmonellafondens medel består även av överskott från tidigare räkenskapsperioder samt av återbetalningar av ersättningar som betalats ur fonden jämte ränteposter och andra poster i anslutning till dem. Salmonellafonden kan även bestå av medel som överförts från statsbudgeten och av medel som erhållits som donationer eller i skadeersättningar.

Salmonellafondens medel används för betalning av de ersättningar och arvoden som avses i denna lag, för fondens skuldhanteringsutgifter och för de nödvändiga kostnader för fondens verksamhet som fondens styrelse har fastställt.

Salmonellafonden har inte rätt att placera fondens tillgångar.

För att finansiera de ersättningar som betalas ur fonden kan salmonellafonden med statsrådets tillstånd och på de villkor som statsrådet bestämmer ta upp lån som sammanlagt och samtidigt inte får överskrida 10 miljoner euro.

Staten ansvarar för de lån som avses i 1 mom.

Statskontoret har till uppgift att ordna den upplåning som avses i 1 mom., besluta om närmare villkor för upplåningen och vidta övriga åtgärder i anknytning till salmonellafondens upplåning.

Svinföretagare ska betala en årlig salmonellaskadeavgift på basis av de antal slaktsvin och grisar på djurhållningsplatserna som de har ansvarat för föregående år.

Den avgift som baserar sig på antalet slaktsvin beräknas genom att den avgift på 2,50 euro som tas ut per slaktsvin multipliceras med det största antal slaktsvin som var över 3 och under 8 månader gamla som svinföretagaren enligt uppgifterna i djurregistret hade under föregående kalenderår första dagen i en månad.

Den avgift som baserar sig på antalet grisar beräknas genom att den avgift på 5,00 euro som tas ut per gris multipliceras med det största antal grisar som var högst 3 månader gamla som svinföretagaren enligt uppgifterna i djurregistret hade under föregående kalenderår första dagen i en månad.

Som salmonellaskadeavgift betalas det sammanlagda beloppet av de avgifter som föreskrivs i 2 och 3 mom.

Svinföretagarens skyldighet att betala salmonellaskadeavgiften inträder det kalenderår som följer på det år under vilket verksamheten inleddes.

Skyldigheten att betala en årlig salmonellaskadeavgift för svinen på djurhållningsplatsen upphör i slutet av det år när verksamheten på djurhållningsplatsen avslutats och den svinföretagare som ansvarar för djurhållningsplatsen har lämnat de anmälningar till djurhållar- och djurhållningsplatsregistret samt djurregistret som krävs enligt EU:s djurhälsoförordning.

Om verksamheten fortsätter men svinföretagaren byts eller företagsformen ändras, upphör den förra svinföretagarens betalningsskyldighet i slutet av det år när förändringen skedde och de anmälningar till djurhållar- och djurhållningsplatsregistret samt djurregistret som krävs enligt EU:s djurhälsoförordning gjordes. Den nya svinföretagarens betalningsskyldighet gäller från ingången av följande år, och salmonellaskadeavgiften betalas det första fulla verksamhetsåret på basis av det antal svin som den förra svinföretagaren ansvarade för det föregående året.

För uppbörd och uttagning av salmonellaskadeavgifter ansvarar Livsmedelsverket.

Salmonellaskadeavgiften uppbärs i två rater. Avgiften ska betalas senast på den förfallodag som Livsmedelsverket har fastställt i avgiftsbeslutet. Förfallodagen för den första raten ska vara senast den sista dagen i juni och förfallodagen för den senare raten senast den sista dagen i oktober. Betalningsbeslutet ska sändas till den betalningsskyldiga senast två månader före förfallodagen.

För en salmonellaskadeavgift som har betalats efter förfallodagen ska betalas dröjsmålsränta. Bestämmelser om beräkning av dröjsmålsränta finns i lagen om skattetillägg och förseningsränta (1556/1995).

Bestämmelser om salmonellaskadeavgiftens direkta utsökbarhet utan utsökningsgrund föreskrivs i lagen om verkställighet av skatter och avgifter (706/2007).

Om salmonella konstateras hos svin som hålls på djurhållningsplatsen, har svinföretagaren rätt att få ersättning ur salmonellafonden för de svin under företagarens ansvar som avlivats eller slaktats på grund av salmonella, som det enligt ett utlåtande av Livsmedelsverket som lämnats innan de ovannämnda åtgärderna vidtagits har varit motiverat att avliva eller slakta svinen med tanke på bekämpningen av sjukdomen.

I ersättning betalas svinets genomsnittliga marknadsvärde minskat med en självriskandel på 10 procent.

Om det djur för vilket ersättning betalas kan utnyttjas i sin helhet eller delvis, ska djurets återstående bruksvärde avdras från det genomsnittliga marknadsvärdet innan självriskandelen beräknas.

Med avvikelse från vad som föreskrivs i 1 mom. betalas ersättning inte för minigrisar eller mikrogrisar, hägnade vildsvin och minst 8 månader gamla galtar.

Närmare bestämmelser om beräkningen av det genomsnittliga marknadsvärdet utfärdas genom förordning av statsrådet.

Om det på den djurhållningsplats för svin som svinföretagaren ansvar för konstateras salmonella, ersätts ur salmonellafonden som saneringskostnader:

1) kostnader för arbete i anslutning till avlivning av djur, bortskaffande av djur samt planering och utförande av åtgärder och undersökningar som gäller rengöring och desinficering av djurstallar,

2) kostnader för anordningar och utrustning samt redskap och ämnen som används för genomförandet de åtgärder som avses i 1 punkten,

3) sådana produkter, ämnen, varor, föremål och konstruktioner som det för att effektivt lyckas bekämpa sjukdomen har varit nödvändigt att bortskaffa eller hantera dem så att de har skadats eller blivit oanvändbara.

Till den svinföretagare som ansvarar för djurhållningsplatsen betalas ersättning för kostnaderna minskade med en självriskandel på 10 procent och för den förstörda eller skadade egendomens marknadsvärde minskat med motsvarande självriskandel. Om den skadade egendomen fortfarande kan användas avdras det återstående bruksvärdet från egendomens marknadsvärde innan självriskandelen beräknas.

Självrisken är dock 20 procent ifall det är mindre än två år sedan ett beslut om förhindrade av spridning av sjukdom som fattats om djurhållningsplatsen med stöd av lagen om djursjukdomar upphävdes, och beslutet hade fattats på grund av en salmonellasmitta som på basis av helgenomsekvensering var av samma salmonellastam.

Som saneringskostnader ersätts endast de kostnader som föranleds företagaren inom ett år från den tidpunkt då svinen på djurhållningsplatsen avlivades eller, om de inte avlivats, från den tidpunkt då åtgärderna för att utrota salmonellan vidtogs. Tidsfristen är dock två år för de djurhållningsplatser där det hålls grisande suggor.

Ett villkor för betalning av ersättning är att det har gjorts upp en saneringsplan för djurhållningsplatsens sanering och att den som har gjort upp planen har lämplig utbildning och på annat sätt erhållit tillräckligt kunnande för detta.

Ersättning för kostnader för en sådan upphandling i anslutning till sanering som överskrider 10 000 euro förutsätter dessutom att det på ett ändamålsenligt sätt har begärts ett tillräckligt antal anbud med tanke på upphandlingens syfte och mål och att det anbud som totalekonomiskt sett är det mest fördelaktiga eller som har det lägsta priset har antagits. En upphandling får inte delas upp eller beräknas med exceptionella metoder eller kombineras med en annan upphandling på ett artificiellt sätt i syfte att undgå begäran om anbud. Undantag från kraven i fråga om upphandling kan dock göras när beslutet om ersättning fattas, om det är möjligt att på annat sätt försäkra sig om att kostnaderna är skäliga.

Arbete som utförs av en person som är en sådan lantbruksföretagare som avses i lagen om pension för lantbruksföretagare (1280/2006), en sådan företagare som avses i lagen om pension för företagare (1272/2006) eller en i de nämnda lagarna avsedd familjemedlem till en sådan person eller en person som hör till företagets personal kan ersättas endast om svinföretagaren med uppgifter om begärda anbud eller om löner som betalats eller på något annat sätt kan visa att beräkningsgrunderna för den ersättning som söks från salmonellafonden för eget arbete eller användning av egna redskap och anordningar är skäliga och att ersättningen inte överskrider de kostnader som arbetet skulle ha föranlett om det skulle ha beställts av en extern tjänsteleverantör.

Bestämmelser om förfarandet vid upphandling som överstiger de tröskelvärden som anges i lagen om offentlig upphandling och koncession (1397/2016) finns i den lagen.

Om en sådan byggnad på djurhållningsplatsen där svin hålls tas helt och hållet ur bruk och detta är ändamålsenligt med tanke på byggnadens ålder och övriga sådana egenskaper som utgör en risk för att saneringskostnaderna blir oskäligt höga eller att saneringen misslyckas, kan det i stället för den ersättning för saneringskostnader som avses i 11 § betalas en standardersättning som innefattar en ersättning för byggnadens återstående bruksvärde och en ersättning för rengöring och desinficering av byggnaden.

Ersättningen är 2000 euro per plats för suggor i byggnaden, 200 euro per plats för slaktsvin i byggnaden och 100 euro per djurplats i sådana byggnader som används som tillväxtstall och där det inte hålls grisande suggor eller svin som föds upp för köttproduktion tills de uppnått slaktåldern.

Ersättningen kan betalas endast om byggnadens återstående bruksvärde är högst två gånger högre än standardersättningen. Det förutsätts dessutom att svinföretagaren utför sådan rengöring och desinficering som är minimikravet för att säkerställa att den byggnad som blir tom inte medför fara för spridning av salmonella.

För att ersättning ska betalas förutsätts att svinföretagaren lägger fram en tillräcklig utredning om att de villkor som anges i 1 och 3 mom. uppfylls och att salmonellafondens styrelse har lämnat ett utlåtande utifrån utredningen där den anser att villkoren uppfylls.

Om salmonella konstateras på djurhållningsplatsen betalas som ersättning för förlust av täckningsbidrag en engångsersättning ur salmonellafonden till den svinföretagare som ansvarar för djuren, som är oberoende av hur länge avbrottet eller bortfallet i produktionen varat eller vilka konsekvenser det fått. En förutsättning för att få ersättning är dock att svinföretagarens produktion på djurhållningsplatsen fortsätter efter saneringen.

Engångsersättningens storlek beräknas på grundval av det antal grisar och slaktsvin som har överlåtits i djurhållningsplatsens tidigare verksamhet. Antalet beräknas enligt antalet under en referensperiod som består av de 12 på varandra följande kalendermånaderna före skadehändelsen och som fastställs så, att det efter att perioden är slut återstår en hel kalendermånad före den tidpunkt då det beslut om förhindrade av spridning av sjukdom på djurhållningsplatsen har fattats med stöd av lagen om djursjukdomar. Antalet bevisas på grundval av svinföretagarens verifikat eller övriga handlingar. Livsmedelsverket kan använda uppgifter i djurregistret för att fastställa antalet.

Engångsersättningen beräknas genom att det antal djur som avses i 2 mom. multipliceras med en ersättning per djur som är 4,5 procent av det belopp som det genomsnittliga producentpriset för kött av slaktsvin i euro per 100 kilogram var månaden efter den då djuren avlivades eller, om djuren inte avlivats, månaden efter den då saneringsåtgärderna inleddes.

Med avvikelse från det som föreskrivs i 3 mom. är ersättningen per djur dock

1) 9 procent av det pris som föreskrivs i 3 mom. i fråga om de överlåtna slaktsvinen då när endast egenproducerade grisar föds upp till slaktsvin på djurhållningsplatsen tills de uppnår slaktålder,

2) 1,5 procent av det pris som föreskrivs i 3 mom. när djurhållningsplatsen är ett tillväxtstall där det inte hålls grisande suggor eller svin som föds upp för köttproduktion tills de uppnått slaktålder.

Till den svinföretagare som ansvarar för djuren kan betalas tilläggsersättning utöver den engångsersättning som föreskrivs i 14 §, om det på djurhållningsplatsen hålls grisande suggor och om djurhållningsplatsens verksamhet har varit avbruten eller väsentligt mindre ännu efter att det förlöpt över ett år från det att beslutet om förhindrande av spridning av sjukdom gavs med stöd av lagen om djursjukdomar. En förutsättning för att få ersättning är också att svinföretagarens produktion på djurhållningsplatsen fortsätter efter saneringen.

Tilläggsersättningen beräknas genom att det antal djur som avses i 14 § 2 mom. multipliceras med en ersättning per djur som är 2,25 procent av det belopp som det genomsnittliga producentpriset för kött av slaktsvin i euro per 100 kilogram var månaden efter den då djuren avlivades eller, om djuren inte avlivats, månaden efter den då saneringsåtgärderna inleddes.

För att få tilläggsersättning förutsätts det att svinföretagaren lägger fram en tillräcklig utredning om att de villkor som anges i 1 mom. uppfylls och att salmonellafondens styrelse har lämnat ett utlåtande utifrån utredningen där den anser att villkoren uppfylls.

De ersättningar som betalas för en skadehändelse på en djurhållningsplats får sammanlagt inte överskrida ersättningstaket per djurhållningsplats.

Ersättningstaket per djurhållningsplats beräknas genom att addera de ersättningstak för djurplatserna som är 4000 euro per brukad plats för suggor och 400 euro per brukad plats för slaktsvin. Om det på djurhållningsplatsen inte finns platser avsedda för suggor och slaktsvin, är ersättningstaket per djurplats 200 euro per använd grisplats. Oberoende av djurhållningsplatsens typ beräknas till ersättningstaket dessutom 400 euro per brukad plats för unga avelssvin.

Om de ersättningar som fastställs i enlighet med denna lag överskrider ersättningstaket, betalas ersättning i första hand för de djur som har avlivats.

Närmare bestämmelser om beräkningen av de brukade platserna för suggor, slaktsvin och grisar utfärdas genom förordning av statsrådet.

Den ersättning för avlivade svin som avses i 10 §, den i 11 § avsedda ersättningen för marknadsvärdet av förstörd eller skadad egendom, den i 13 § avsedda ersättningen för en byggnad som tas ur bruk eller den ersättning för förlust av täckningsbidrag som avses i 14 eller 15 § betalas inte till

1) sådana företag i svårigheter som avses i artikel 2.59 i kommissionens förordning (EU) nr 2022/2472 genom vilken vissa kategorier av stöd inom jordbruks- och skogsbrukssektorn och i landsbygdsområden förklaras förenliga med den inre marknaden enligt artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, om inte sjukdomsutbrottet är orsaken till att företaget hamnat i svårigheter,

2) de företag som inte har iakttagit ett sådant beslut om återkrav av stöd som avses i 1 § i lagen om tillämpning av vissa av Europeiska unionens bestämmelser om statligt stöd (300/2001).

Ersättningsbeloppet minskas med de ersättningar som på basis av ett försäkringsavtal eller någon annan lag ska betalas för samma kostnader eller förluster.

Rätten till ersättning ur salmonellafonden går helt eller delvis förlorad, om svinföretagen det år när salmonellan konstaterades eller under de fem åren före det har försummat att iaktta lagen om identifiering och registrering av djur, de bestämmelser som utfärdats med stöd av den, de författningar om djurhälsa som avses i 3 § 1 mom. 1 punkten i lagen om djursjukdomar, lagen om införselkontroll av djur och vissa varor (1277/2019) eller de EU-rättsakter som genomförts med stöd av ovannämnda lagar, eller om svinföretagaren utan att ha beviljats dispens från en myndighet har försummat att iaktta ett beslut som fattats med stöd av ovannämnda lagar eller rättsakter.

Rätten till ersättning går även förlorad om svinföretagaren när denne förvärvade djuret eller annan egendom visste eller, med beaktande av omständigheterna, borde ha vetat att djuret led av eller bar på salmonella eller att egendomen var kontaminerad.

Livsmedelsverket beslutar om beviljandet av ersättningar.

Ansökan om ersättningarna görs elektroniskt via en nättjänst. De informationsmaterial som hänför sig till handläggningen av ersättningarna är en del av den informationsresurs för livsmedelsförvaltningen som avses i lagen om livsmedelsförvaltningens informationsresurs (560/2021). Bestämmelserna om de krav som gäller identifiering av sökande finns i 6 § i lagen om tillhandahållande av digitala tjänster (306/2019).

Ersättningarna ska sökas inom sex månader efter att de åtgärder som föranlett kostnaderna eller förlusterna i fråga har vidtagits. Ersättning för förlust av täckningsbidrag ska sökas senast inom sex månader efter att beslutet om förhindrande av spridning av sjukdom har upphört att gälla. Av särskilda orsaker kan också en ansökan som lämnats in efter den utsatta tiden tas till behandling.

Till ansökan ska fogas tillräcklig utredning om kostnaderna och skadorna samt om uppfyllandet av villkoren för betalning av ersättning.

Svinföretagaren kan dela upp sin ansökan om ersättning i flera delar. Livsmedelsverket betalar dock ersättning till svinföretagaren högst en gång per kalendermånad, om inte Livsmedelsverket anser att det finns något särskilt, grundat skäl för ett tätare betalningsintervall.

Närmare bestämmelser om innehållet i den utredning som ska fogas till ansökan får utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.

Livsmedelsverket ska ålägga mottagaren av ersättningen att återbetala ersättningen till salmonellafonden helt eller delvis, beroende på hur allvarligt svinföretagarens förfarande är, om svinföretagaren i samband med ansökan om ersättning har lämnat oriktiga eller vilseledande uppgifter, eller hemlighållit uppgifter och detta har påverkat beviljandet av ersättningen.

Livsmedelsverket ska dessutom ålägga den svinföretagare som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet har orsakat att salmonella har spridits till svin som ägs av en annan svinföretagare att helt eller delvis, beroende på hur allvarligt svinföretagarens förfarande är, ersätta salmonellafonden för de kostnader och ersättningar som till följd av förfarandet har betalats av fondens medel. Ersättningen kan jämkas, om ersättningsskyldigheten anses vara oskäligt betungande med hänsyn till skadevållarens ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt och sjukdomens spridning inte har orsakats uppsåtligen.

Om det belopp som ska återbetalas eller ersättas inte betalas senast på den förfallodag som Livsmedelsverket bestämt, ska det till salmonellafonden betalas en årlig dröjsmålsränta enligt den räntesats som avses i 4 § 1 mom. i räntelagen (633/1982). Det belopp som ska återbetalas eller ersättas och dröjsmålsräntan är direkt utsökbara. Bestämmelser om indrivning av dem finns i lagen om verkställighet av skatter och avgifter.

Salmonellafonden har utöver en ordförande även en vice ordförande och minst fem andra medlemmar, som var och en har en personlig suppleant. Ordföranden ska vara från jord- och skogsbruksministeriet. De andra medlemmarna ska representera svinföretagare, de företagare som bedriver svinslakt och vidareförädling av svinkött samt myndigheter så, att styrelsen har den sakkunskap som krävs med tanke på dess uppgifter.

Jord- och skogsbruksministeriet utser styrelsens ordförande och vice ordförande samt de andra medlemmarna och suppleanterna för en mandatperiod på tre år. Jord- och skogsbruksministeriet befriar styrelsen eller dess ordförande, vice ordförande, andra medlemmar eller suppleanter från uppdraget på dennes begäran.

Salmonellafonden har rätt att använda de gemensamma tjänster inom statsförvaltningen som Livsmedelsverket använder.

Från salmonellafonden betalas styrelseordförandens och de andra medlemmarnas de arvoden och ersättningar för kostnader som jord- och skogsbruksministeriet fastställer grunderna för.

Styrelsen väljer en eller flera sekreterare som ska vara jord- och skogsbruksministeriets eller Livsmedelsverkets tjänstemän.

Till stöd för skötseln av sina uppgifter kan salmonellafondens styrelse anlita en eller flera permanenta sakkunniga som representerar sådan sakkunskap som är relevant med tanke på styrelsens uppgifter.

Från salmonellafonden betalas de arvoden och kostnadsersättningar till permanenta sakkunniga som jord- och skogsbruksministeriets fastställer grunderna för.

I fråga om permanenta sakkunniga tillämpas bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar. Bestämmelser om skadeståndsansvar finns i skadeståndslagen (412/1974).

De sakkunniga har trots sekretessbestämmelserna rätt att av salmonellafondens styrelse eller sekreterare få de uppgifter som är nödvändiga för att sköta sitt uppdrag. De sakkunniga är skyldiga att hemlighålla sekretessbelagda uppgifter som de får tillgång till.

Salmonellafondens styrelse har till uppgift att

1) ansvara för att fondens likviditet är tillräcklig,

2) besluta om fondens upplåning inom ramen för den fullmakt som avses i 5 §,

3) besluta om andra ärenden som är betydande med tanke på fondens ekonomi och verksamhet, med undantag för de beslut som hör till Livsmedelsverket enligt denna lag,

4) fastställa fondens instruktion,

5) avge de utlåtanden som fondens styrelse har till uppgift att ge enligt denna lag,

6) vid behov avge andra utlåtanden än de som avses i 5 punkten och lägga fram initiativ om ärenden som hänför sig till fondens verksamhet,

7) besluta om salmonellafondens verksamhets- och ekonomiplan och göra framställning till jord- och skogsbruksministeriet om fondens resultatmål,

8) godkänna och underteckna salmonellafondens bokslut inklusive verksamhetsberättelsen och lämna dem till jord- och skogsbruksministeriet,

9) sköta de övriga uppgifter i anslutning till fondens verksamhet som jord- och skogsbruksministeriet ålägger styrelsen.

Salmonellafonden ska till jord- och skogsbruksministeriet dessutom åtminstone vart tredje år före utgången av april lägga fram sin uppskattning av den nivå på salmonellaskadeavgifterna som i genomsnitt motsvarar fondens ersättnings- och betalningsansvar. I samband med det ska styrelsen även lägga fram sin uppskattning av nivån på de ersättningstak per djurhållningsplats som avses i 16 § med beaktande av kostnadsutvecklingen.

Salmonellafondens förvaltning, bokföring och betalningsrörelse sköts till de andra delar som föreskrivs i 1 och 2 mom. av Livsmedelsverket.

Styrelsen sammanträder på ordförandens eller vice ordförandens kallelse. Mötena kan hållas utan mötesplats i en elektronisk miljö eller så att medlemmarna efter eget val kan delta på plats eller genom att använda någon lämplig teknisk dataöverföring.

Styrelsen är beslutför när styrelsens ordförande eller vice ordförande samt minst hälften av de övriga medlemmarna eller suppleanterna är närvarande. Dessutom får medlemmarna enhälligt besluta att beslut i ett ärende som hör till styrelsen fattas utan att hålla möte.

Som styrelsens beslut gäller den mening som flertalet har understött. Vid lika röstetal gäller som beslut den mening som har understötts av styrelsens ordförande eller, i dennes frånvaro, vice ordföranden.

Uppbörden av den årliga salmonellaskadeavgiften avbryts vid utgången av det år under vilket salmonellafondens kapital den sista dagen i november har överstigit 20 miljoner euro. Uppbörden inleds på nytt efter utgången av det år då systemets kapital den sista dagen i november understiger 20 miljoner euro.

Trots ett sådant avbrott som avses i 1 mom. tas den årliga salmonellaskadeavgiften dock alltid ut hos svinföretagaren det kalenderår då svinföretagarens betalningsskyldighet börjar enligt 7 § 1 mom.

Bestämmelser om salmonellafondens bokföring, betalningsrörelse, övriga redovisning samt bokslut finns i lagen om statsbudgeten (423/1988) och de författningar som utfärdats med stöd av den.

Statens revisionsverk utför årligen revision av salmonellafonden.

Revisorerna ska granska salmonellafondens förvaltning, bokföring och bokslut. Revisorerna ska för varje räkenskapsperiod avge en revisionsberättelse, av vilken i synnerhet ska framgå

1) huruvida bokslutet är upprättat i enlighet med de bestämmelser och föreskrifter som gäller för upprättande av bokslut,

2) huruvida bokslutet ger riktiga och tillräckliga uppgifter om resultatet av fondens verksamhet och om dess ekonomiska ställning,

3) huruvida fondens förvaltning och verksamhet har skötts i enlighet med bestämmelserna och föreskrifterna om detta,

4) fastställande av bokslutet,

5) disponering av fondens resultat så som fondens styrelse har föreslagit.

När revisionen har slutförts ska revisorerna i bokslutet göra en anteckning om detta, vilken ska innehålla en hänvisning till revisionsberättelsen samt ett uttalande om huruvida bokslutet har upprättats i enlighet med god bokföringssed.

Om en revisor under räkenskapsperioden finner att det finns skäl till betydande anmärkning i fråga om förvaltningen och ekonomin i salmonellafonden ska fondens styrelse och jord- och skogsbruksministeriet omedelbart underrättas om saken.

Salmonellafondens styrelse och sekretariat och Livsmedelverket ska vid behov bistå revisorn vid revisionen.

Omprövning får begäras av sådana beslut av Livsmedelsverket som gäller salmonellaskadeavgifter eller ersättningar. Bestämmelser om begäran om omprövning finns i förvaltningslagen (434/2003).

Bestämmelser om sökande av ändring i förvaltningsdomstol finns i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019).

Om en svinföretagare på grund av ett fel har påförts för stor avgift, ska avgiftsbeslutet rättas, om inte saken har avgjorts genom beslut med anledning av besvär. Rättelse till svinföretagarens fördel kan göras inom tre år från ingången av kalenderåret efter det år då avgiftsposten påfördes.

Om en svinföretagare på grund av ett räknefel eller ett motsvarande misstag, eller på grund av att saken till någon del inte har utretts, inte har påförts föreskriven salmonellaskadeavgift eller en del av avgiften, ska avgiftsbeslutet rättas, om inte saken har avgjorts genom beslut med anledning av besvär. Rättelse till avgiftsmottagarens fördel kan göras inom ett år från ingången av kalenderåret efter det år då avgiften eller en del av den påfördes eller borde ha påförts.

Livsmedelsverket och salmonellafondens styrelse har trots sekretessbestämmelserna rätt att av svinföretagare få sådana uppgifter som är nödvändiga för att sköta de uppgifter i 2 kap. som gäller uppbörd och uppföljning av salmonellaskadeavgifterna och som inte fås ur djurhållar- och djurhållningsplatsregistret eller djurregistret.

Livsmedelsverket och salmonellafondens styrelse har rätt att av svinföretagare få sådana uppgifter som är nödvändiga för att sköta de uppgifter i 3 kap. som gäller uppbörd och uppföljning av salmonellaskadeavgifterna och som inte fås ur djurhållar- och djurhållningsplatsregistret eller djurregistret.

Den i denna lag avsedda behöriga myndigheten och salmonellafondens styrelse har trots sekretessbestämmelserna rätt att av andra myndigheter och aktörer som sköter offentliga uppdrag få sådana uppgifter om svinföretagaren, svinföretagarens ekonomiska ställning och affärs- eller yrkesverksamhet och andra omständigheter som är betydelsefulla med avseende på uppbörden av salmonellaskadeavgifterna eller betalningen av ersättning, om uppgifterna är nödvändiga för att sköta de uppgifter som föreskrivs i denna lag.

På Livsmedelsverkets rätt att utföra inspektioner som gäller svinföretagares verksamhet tillämpas vad som i 16 och 17 § i statsunderstödslagen (688/2001) föreskrivs om statsbidragsmyndighetens granskningsrätt.

Denna lag träder i kraft den 20 .

De svinföretagare som när denna lag träder i kraft bedriver verksamhet är skyldiga att betala den salmonellaskadeavgift som ska tas ut det år lagen träder i kraft till ett belopp som motsvarar det antal slaktsvin och grisar på djurhållningsplatsen som svinföretagaren ansvarade för året innan denna lag trädde i kraft.

På ersättning för kostnader och förluster som föranletts av sjukdomsutbrott som konstaterats före ikraftträdandet av denna lag tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.