Enklare basbanktjänster och bankbyte

En inlåningsbank ska på ett jämlikt och icke-diskriminerande sätt tillhandahålla betalkonton, betaltjänster och elektroniska identifieringstjänster för den som är lagligen bosatt i en EES-stat. En inlåningsbank som tillhandahåller betaltjänster ska tillhandahålla ett betalkonto med grundläggande funktioner i euro, tillhörande betaltjänster och elektroniska identifieringstjänster för fysiska personer som är lagligen bosatta i en EES-stat, med iakttagande av denna paragraf samt 6 a och 6 b §. När inlåningsbanken tillhandahåller ett betalkonto med grundläggande funktioner, tillhörande betaltjänster och elektroniska identifieringstjänster ska den bemöta alla kunder på ett jämlikt och icke-diskriminerande sätt. Med kunder avses i denna paragraf samt i 6 a och 6 b § fysiska personer som huvudsakligen handlar för ändamål som faller utanför deras närings- eller yrkesverksamhet.

En inlåningsbank ska utan obefogat dröjsmål och senast inom tio bankdagar efter att ha tagit emot ansökan godkänna eller avslå en kunds ansökan om ett betalkonto med grundläggande funktioner. Inlåningsbanken får vägra öppna ett betalkonto med grundläggande funktioner och tillhandahålla betaltjänster i anslutning till kontot endast av skäl som anges i lagen om förhindrande och utredning av penningtvätt och av finansiering av terrorism (503/2008) och i lagen om uppfyllande av vissa förpliktelser som grundar sig på Finlands medlemskap i Förenta Nationerna och Europeiska unionen (659/1967).

Kunden ska utan dröjsmål, skriftligen och avgiftsfritt underrättas om den exakta orsaken till vägran. Kunden ska dock inte underrättas ifall det skulle strida mot den nationella säkerheten, den allmänna ordningen eller mot lagen om förhindrande och utredning av penningtvätt och av finansiering av terrorism. Inlåningsbanken ska informera kunden om förfarandet för överklagande av avslagsbeslutet och om rätten att kontakta den behöriga myndigheten och det utsedda alternativa organet för tvistlösning samt tillhandahålla relevanta kontaktuppgifter.

En inlåningsbank ska ge kunderna avgiftsfri tillgång till lättillgänglig information och informera om betalkonton med grundläggande funktioner och tillhörande betaltjänster, om elektroniska identifieringstjänster samt om avgifter och nyttjandevillkor.

En inlåningsbank ska ge allmänheten tillräcklig information om möjligheten att öppna betalkonton med grundläggande funktioner, om egenskaperna hos och villkoren för betalkonton med tillhörande betaltjänster, om elektroniska identifieringstjänster samt om de förfaranden som möjliggör anlitande av alternativa tvistlösningsförfaranden.

Följande tjänster ska vara knutna till sådana betalkonton med grundläggande funktioner som tillhandahålls av en inlåningsbank:

1) öppnande, användande och avslutande av betalkontot,

2) insättning av medel,

3) uttag av kontanter inom en EES-stats område,

4) utförande av betalningstransaktioner som direktdebitering, med debetkort, genom överföringar, vid terminaler, på kreditinstitutets verksamhetsställen och via kreditinstitutets onlinetjänster.

En inlåningsbank ska tillhandahålla tjänster som avses i 1 mom. i lika stor utsträckning som den redan tillhandahåller sådana tjänster för sina kunder som har någon annan typ av betalkonto än ett betalkonto med grundläggande funktioner. Inlåningsbanken får inte begränsa antalet transaktioner i fråga om tjänster eller elektroniska identifieringstjänster som avses i 1 mom. Om en inlåningsbank tillhandahåller sina övriga kunder tjänster som stark autentisering ska den tillhandahålla sådana tjänster också för kunder som har betalkonton med grundläggande funktioner.

De avgifter som tas ut hos kunderna ska vara rimliga och motsvara inlåningsbankens faktiska kostnader för tjänsterna. Vid bedömningen av avgifternas rimlighet ska åtminstone beaktas den nationella inkomstnivån och de genomsnittliga avgifterna för betalkontotjänster.

På ramavtal om betalkonton med grundläggande funktioner tillämpas betaltjänstlagen (290/2010), om inte något annat följer av 2 och 3 mom.

En inlåningsbank får säga upp ett ramavtal som avser ett betalkonto med grundläggande funktioner endast om

1) kunden avsiktligt har använt betalkontot för olagliga ändamål,

2) det inte har förekommit några transaktioner på betalkontot under 24 månader,

3) kunden har lämnat felaktiga uppgifter och om korrekta uppgifter skulle ha lett till att ansökan om ett betalkonto med grundläggande funktioner skulle ha avslagits, eller om

4) kunden inte längre är lagligen bosatt i en EES-stat.

En inlåningsbank ska i enlighet med detta moment skriftligen och avgiftsfritt underrätta en kund om att ett avtal om ett betalkonto med grundläggande funktioner har sagts upp och om grunden för uppsägningen. Om inlåningsbanken säger upp ett betalkonto med grundläggande funktioner med stöd av 2 mom. 2 eller 4 punkten ska kunden underrättas senast två månader innan uppsägningen träder i kraft, om underrättelsen inte skulle strida mot den nationella säkerheten eller allmänna ordningen. Om inlåningsbanken säger upp ett betalkonto med grundläggande funktioner med stöd av 2 mom. 1 eller 3 punkten, träder uppsägningen omedelbart i kraft. Inlåningsbanken ska informera kunden om förfarandet för överklagande av uppsägningsbeslutet och om konsumentens rätt att kontakta den behöriga myndigheten och det utsedda alternativa organet för tvistlösning samt tillhandahålla relevanta kontaktuppgifter.

En inlåningsbank ska underrätta Finansinspektionen om huruvida den tillhandahåller sådana betalkonton med grundläggande funktioner som avses i 6 och 6 a § samt om antalet öppnade betalkonton med grundläggande funktioner och om antalet avslag på ansökningar som avser sådana konton.

I lagen om Finansinspektionen föreskrivs om Finansinspektionens skyldighet att upprätthålla en webbplats för jämförelse av tjänsteleverantörers priser på sina betaltjänster.

På den jämförelsewebbplats som avses i 1 mom. ska det finnas åtminstone

1) jämförelseuppgifter för de mest representativa tjänster som är knutna till betalkonton,

2) uppgifter om huruvida de medel som finns på ett betalkonto omfattas av insättningsgarantier enligt lagen om myndigheten för finansiell stabilitet (1195/2014).

Jämförelsewebbplatsen ska vara oberoende och ge exakt, uppdaterad och tillräckligt täckande information om betaltjänsterna och prissättningen av dem. Finansinspektionen upprätthåller på sina webbsidor en förteckning över jämförelsewebbplatser enligt denna paragraf.

Den som upprätthåller en jämförelsewebbplats kan hos tjänsteleverantörerna ta ut rimliga kostnader. Användningen av webbplatsen ska vara avgiftsfri för konsumenterna.

Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter om betalkonton med grundläggande funktioner enligt 6 och 6 a § samt om kontonas egenskaper och de tjänster som tillhandahålls, om rapportering om betalkonton med grundläggande funktioner enligt 6 c § samt om jämförelsewebbplatsens information och egenskaper enligt 6 d § 2 och 3 mom.

Ett kreditinstitut ska tillhandahålla konsumenterna kontobytestjänster.

Ett kreditinstitut ska ge konsumenterna tillgång till information om åtminstone

1) uppgifterna för dem som deltar i genomförandet av kontobytestjänsten,

2) tidtabellen för genomförandet,

3) de avgifter som debiteras,

4) information som konsumenterna ombes lämna,

5) tvistlösningsförfarandet.

Kreditinstitutet ska göra information som avses i 1 mom. tillgänglig avgiftsfritt på papper eller på ett annat varaktigt medium i alla de av kreditinstitutets lokaler som är tillgängliga för konsumenter och på sina webbsidor.

Konsumenterna ska avgiftsfritt från det överförande och mottagande kreditinstitutet få uppgifter om befintliga permanenta uppdrag, direktdebiteringar, direktbetalningsfullmakter och elektroniska fakturor. Ett överförande kreditinstitut får inte debitera ett mottagande kreditinstitut eller en konsument för information som avses i 3 § 1 mom. 1 punkten eller för avslutande av ett konto. Debiteringen för andra tjänster som anknyter till kontobytestjänsten ska vara rimlig och motsvara kreditinstitutets kostnader.

Ett kreditinstitut ska utan dröjsmål ersätta ekonomisk skada som orsakas konsumenten och som direkt beror på att kreditinstitutet försummar sina skyldigheter i anslutning till en kontobytestjänst enligt detta kapitel. Skadeståndsskyldighet föreligger dock inte om kreditinstitutet kan åberopa osedvanliga eller oförutsägbara omständigheter som det inte skulle ha kunnat inverka på och vars konsekvenser hade varit omöjliga att undvika ens med iakttagande av yttersta omsorg.

Det mottagande kreditinstitutet ska inom två bankdagar efter att ha mottagit konsumentens fullmakt be det överförande kreditinstitutet att

1) till det mottagande kreditinstitutet och på begäran till konsumenten överlämna en förteckning över permanenta uppdrag som är i kraft, över direktdebiteringsfullmakter, direktbetalningsfullmakter och elektroniska fakturor samt om upprepade inkommande överföringar, elektroniska fakturor, direktdebiteringar och direktbetalningar från konto under de senaste 13 månaderna,

2) upphöra med att godkänna direktdebiteringar, inkommande överföringar och elektroniska fakturor,

3) annullera permanenta uppdrag och direktbetalningsfullmakter,

4) överföra kontosaldot till ett konto som förvaltas av det mottagande kreditinstitutet,

5) avsluta kontot och tillhörande betalningsinstrument hos det överförande kreditinstitutet.

Det mottagande kreditinstitutet ska ge det överförande kreditinstitutet tillräcklig information om konsumentens konton som förvaltas av det mottagande kreditinstitutet och om konsumentens elektroniska fakturaadress, för överföring av elektroniska fakturor och kontosaldot enligt 1 mom. 4 punkten.

Det mottagande kreditinstitutet ska inom fem bankdagar från att ha fått den information som avses i 1 mom.

1) vidta åtgärder för att genomföra permanenta uppdrag, direktdebiteringar och direktbetalningar, ta emot elektroniska fakturor samt genomföra och ta emot dem enligt fullmakt,

2) informera konsumenten om tekniska och affärsmässiga krav som gäller kontobytestjänster och direktdebitering i euro samt om de rättigheter som avses i artikel 5.3 d i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 260/2012 om ändring av förordning (EG) nr 924/2009,

3) ge dem som gör upprepade överföringar och direktdebiterar information om det betalkonto som det mottagande kreditinstitutet förvaltar samt informera fakturerare som fakturerar elektroniskt om elektroniska fakturaadresser och sända dem en kopia av fullmakten,

4) ge dem som direktdebiterar och fakturerar elektroniskt information om det datum från och med vilket direktdebiteringar får göras från ett betalkonto som det mottagande kreditinstitutet förvaltar och det datum då elektroniska fakturor tas emot på det mottagande kreditinstitutets elektroniska fakturaadress.

Den utsatta dag som anges i den fullmakt som konsumenten utfärdat och åtgärder börjar vidtas i fråga om de permanenta uppdrag, direktdebiteringar, direktbetalningar och elektroniska fakturor som avses i 3 mom. 1 punkten, får infalla tidigast sex bankdagar efter den dag då det mottagande kreditinstitutet får den information som avses i 1 mom. 1 punkten.

Om konsumenten själv översänder den information som avses i 3 mom. 3 och 4 punkten till betalarna samt till dem som direktdebiterar och fakturerar elektroniskt, ska det mottagande kreditinstitutet inom den tid som nämns i 3 mom. sända konsumenten ett standardbrev med detaljerade uppgifter om betalkontot, elektroniska fakturaadressen och den utsatta dag som anges i fullmakten.

Det överförande kreditinstitutet ska inom fem bankdagar överföra den information som avses i 3 § och utföra åtgärderna den utsatta dag som anges i den fullmakt som konsumenten utfärdat.

Användningen av de till kontot anslutna betalningsinstrumenten får inte blockeras före den utsatta dag som nämns i den fullmakt som konsumenten utfärdat. Om det på grund av konsumentens obetalda förbindelser inte är möjligt att avsluta betalkontot, ska konsumenten utan obefogat dröjsmål underrättas om detta.

Det överförande kreditinstitutet ska på begäran av en konsument

1) avgiftsfritt ge konsumenten information som avses i 3 § 1 mom. 1 punkten,

2) överföra ett positivt saldo till ett konto som förvaltas av den mottagande tjänsteleverantören,

3) avsluta ett betalkonto.

Den dag som satts ut av konsumenten för åtgärder som avses i 1 mom. får infalla tidigast sex bankdagar efter den dag då det överförande kreditinstitutet får begäran. Om det på grund av konsumentens obetalda förbindelser inte är möjligt att avsluta betalkontot ska konsumenten utan obefogat dröjsmål underrättas om detta.

Ett kreditinstitut ska underrätta Finansinspektionen om antalet inom kontobytestjänsten överförda konton och avslagna ansökningar om överföring.

Kreditinstituten ska säkerställa att enskilda meningsskiljaktigheter mellan konsumenter och kreditinstitut om jämförbarheten och öppenheten gällande avgifter för tjänster, om konton med grundläggande funktioner eller tillhörande tjänster, om elektroniska identifieringstjänster och om kontobytestjänster kan hänskjutas till ett oavhängigt organ som ger rekommendationer till avgöranden. Organets stadgar ska trygga en opartisk, öppen, effektiv och rättvis behandling av meningsskiljaktigheter.

Inlåningsbankerna ska informera konsumenterna om förfarandet för att till ett frivilligt tvistlösningsorgan hänskjuta bankens beslut att avslå ansökningar om betalkonton med grundläggande funktioner eller om uppsägning av sådana betalkonton.

Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter om rapportering enligt 6 § om en kontobytestjänst.

Denna lag träder i kraft den 20 .

Dessutom ska Finansinspektionen

5 a) delta i upprättandet av en förteckning över de mest representativa tjänster som är knutna till ett betalkonto och över standardiserade begrepp i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/92/EU om jämförbarhet för avgifter som avser betalkonto, byte av betalkonto och tillgång till betalkonto med grundläggande funktioner, nedan betalkontodirektivet , samt publicera den slutliga förteckningen med iakttagande av artikel 3 i det direktivet,

5 b) se till att det i Finland finns minst en i kreditinstitutslagen (610/2014) avsedd webbplats för jämförelser av tjänsteleverantörernas priser på sina betaltjänster,

5 c) ge kommissionen information för utvärdering i enlighet med betalkontodirektivet med iakttagande av 27 artikeln i det direktivet.

Med tillsynsobjekt avses i denna lag sammanslutningar och inrättningar enligt 2—4 mom.

Med auktoriserade tillsynsobjekt avses i denna lag

1) kreditinstitut och filialer till tredjeländers kreditinstitut enligt kreditinstitutslagen,

Finansinspektionen ska ålägga den att betala ordningsavgift som uppsåtligen eller av oaktsamhet

6) försummar eller bryter mot skyldigheten att betala EU:s stabiliseringsavgift enligt 4 kap. i lagen om myndigheten för finansiell stabilitet eller mot skyldigheten att betala insättningsgarantiavgift enligt 5 kap. i den lagen,

7) försummar eller bryter mot skyldigheten att tillhandahålla en kontobytestjänst enligt 15 a kap. 1 § i kreditinstitutslagen eller 9 a § i lagen om betalningsinstitut eller skadeståndsskyldigheten enligt 15 a kap. 2 §, den mottagande tjänsteleverantörens skyldigheter enligt 15 a kap. 3 §, den överförande tjänsteleverantörens skyldigheter enligt 15 a kap. 4 § eller den överförande tjänsteleverantörens skyldigheter enligt 15 a kap. 5 § i kreditinstitutslagen,

8) försummar eller bryter mot skyldigheten att tillhandahålla betalkonton med grundläggande funktioner enligt 15 kap. 6 §, skyldigheter i fråga om egenskaper hos betalkonton med grundläggande funktioner eller tillhandahållande av tjänster enligt 15 kap. 6 a § eller sådana skyldigheter vid uppsägning av betalkonton med grundläggande funktioner som avses i 15 kap. 6 b § i kreditinstitutslagen.

Finansinspektionen är den behöriga myndighet som avses i artikel 21 och den kontaktpunkt som avses i artikel 22 i betalkontodirektivet.

Denna lag träder i kraft den 20 .

Bestämmelser om ikraftträdandet av 3 § 3 mom., 5 a och 5 b punkten utfärdas dock genom förordning av statsrådet.

Bestämmelserna i 38 § 1 mom. 7 och 8 punkten får tillämpas när sex månader har förflutit från ikraftträdandet av denna lag.

Denna lag ska, med undantag för kontobytestjänster enligt 9 § 1 mom. 1 punkten och 3 mom., inte tillämpas på tjänster som tillhandahålls av

1) kreditinstitut enligt kreditinstitutslagen (610/2014),

2) Statskontoret eller andra statliga myndigheter, landskapet Åland, kommunerna, samkommunerna eller andra regionala och lokala myndigheter,

3) Folkpensionsanstalten eller andra självständiga offentligrättsliga inrättningar,

4) Europeiska centralbanken, Finlands Bank eller någon annan nationell centralbank,

5) företag som har beviljats koncession enligt lagen om posttjänster (313/2001),

6) bolag enligt lagen om statens specialfinansieringsbolag (443/1998) eller av bolag enligt lagen om aktiebolaget Fonden för industriellt samarbete Ab (291/1979).

Utöver betaltjänster som nämns i auktorisationen får ett betalningsinstitut

1) tillhandahålla valutaväxling, kontobytestjänster enligt 15 a kap. i kreditinstitutslagen samt andra motsvarande funktionella tilläggstjänster eller tilläggstjänster som har ett nära samband med betaltjänster, samt

2) upprätthålla och tillhandahålla betalningssystem.

Betalningsinstitutet får bedriva också annan affärsverksamhet, om inte annat följer av 19 § 2 mom. När betalningsinstitutet tillhandahåller en kontobytestjänst enligt 1 mom. ska på det tillämpas 15 a kap. 2—7 § i kreditinstitutslagen.

Betalningsinstitutet får tillhandahålla endast sådana betalkonton som används uteslutande för genomförande av betalningstransaktioner. De medel som betalningsinstitutet tar emot från betaltjänstanvändarna är inte sådana insättningar eller andra återbetalbara medel som avses i kreditinstitutslagen.

När betalningsinstitutet tillhandahåller betalkonton och betaltjänster ska det bemöta sina kunder på ett icke-diskriminerande och jämlikt sätt med iakttagande av 15 kap. 6 § i kreditinstitutslagen.

Ett betalningsinstitut som tillhandahåller betalkonton ska tillhandahålla en kontobytestjänst och i enlighet med 15 a kap. 2—7 § i kreditinstitutslagen rapportera om saken till Finansinspektionen.

På enskilda meningsskiljaktigheter om jämförbarheten och öppenheten gällande avgifter för ett betalningsinstituts tjänster, konton med grundläggande funktioner eller tillhörande tjänster, elektroniska identifieringstjänster och kontobytestjänster ska 15 a kap. 7 § i kreditinstitutslagen tillämpas.

Denna lag träder i kraft den 20 .

Tjänsteleverantören ska i sin avtalsinformation, kommersiella information och marknadsföringsinformation till konsumenter använda de standardiserade begreppen i den förteckning som avses i 3 § 3 mom. 5 a punkten i lagen om Finansinspektionen (878/2008). I samband med tjänster får marknadsföringsbeteckningar användas, om de standardiserade begrepp som motsvarar dessa individualiseras klart.

När ett betalkonto ingår i ett samerbjudande som omfattar sådana andra produkter eller tjänster som inte hör ihop med kontot, ska konsumenten informeras om huruvida kontot kan fås separat. Om betalkontot kan fås separat ska dessutom kostnaderna specificeras i fråga om alla sådana produkter eller tjänster som ingår i samerbjudandet och som kan fås separat.

En tjänsteleverantör som ingår avtal om ett betalkonto med en konsument ska i god tid innan avtalet ingås ge konsumenten ett separat kortfattat dokument i skriftlig form eller på något annat bestående sätt med de standardiserade begreppen i den förteckningen som avses i 3 § 3 mom. 5 a punkten i lagen om Finansinspektionen och, om dessa tjänster tillhandahålls av tjänsteleverantören, de avgifter som tas ut för respektive tjänst. Om tjänster som är knutna till ett betalkonto ingår i ett samerbjudande ska dokumentet med avgiftsinformation innehålla uppgifter om den sammanlagda avgiften för samerbjudandet, vilka och hur många tjänster som ingår i samerbjudandet samt om tilläggsavgiften för det antal tjänster som överskrider det antal tjänster som den sammanlagda avgiften täcker. Informationen i dokumentet ska anges i betalkontots valuta eller i någon annan EES-stats valuta enligt avtal mellan parterna. I fråga om tjänster får sekundärt, vid sidan av beteckningar enligt de standardiserade begreppen, marknadsföringsbeteckningar användas.

Dokumentet ska rubriceras så att det utgör ett dokument med avgiftsinformation och det ska individualiseras genom en symbol som placeras bredvid rubriken och som är standardiserad inom EES-staterna. I dokumentet ska nämnas att det innehåller avgifter för betalkontots mest representativa tjänster och att fullständig förhands- och avtalsinformation för alla tjänster finns i andra dokument.

Tjänsteleverantören ska alltid hålla dokumentet samt en ordlista som gäller de standardiserade begrepp och de tillhörande definitioner som avses i 1 mom. lätt tillgängliga för konsumenterna i sina lokaler och sina eventuella webbplatser, samt på begäran av en konsument tillhandahålla dem avgiftsfritt skriftligen eller på något annat varaktigt sätt.

Tjänsteleverantören ska minst en gång per år avgiftsfritt förse konsumenterna med en specifikation, på ett varaktigt medium och på konsumentens begäran skriftligt, av alla de avgifter som debiterats för tjänster som är knutna till ett betalkonto och av eventuella räntor på betalkontot. I specifikationen ska de standardiserade begreppen i den förteckning som avses i 3 § 3 mom. 5 a punkten i lagen om Finansinspektionen användas. Informationen i specifikationen ska anges i betalkontots valuta eller i någon annan EES-stats valuta som parterna avtalat om. I fråga om tjänster får, vid sidan av beteckningar enligt de standardiserade begreppen, marknadsföringsbeteckningar användas.

Specifikationen ska rubriceras så att den utgör en specifikation av avgifter och den ska individualiseras genom en symbol som placeras bredvid rubriken och som är standardiserad inom EES-staterna.

I avgiftsspecifikationen ska nämnas åtminstone

1) den enhetsavgift som tagits ut för varje tjänst och det antal tillfällen när tjänsten nyttjades samt i fråga om tjänster ett samerbjudande, den sammanlagda avgift som tas ut för samerbjudandet samt antalet gånger som den sammanlagda avgiften tagits ut och den tilläggsavgift som tagits ut för det antal tjänster som överskrider det antal tjänster som den sammanlagda avgiften täcker,

2) det sammanlagda beloppet av de avgifter som tagits ut för respektive tjänst, respektive samerbjudande av tjänster och för det antal tjänster som överskrider det antal tjänster som den sammanlagda avgiften täcker,

3) räntesatsen för en eventuell kontokredit och det sammanlagda beloppet av den ränta som tagits ut,

4) räntesatsen för en eventuell inlåningsränta och det sammanlagda beloppet av den upplupna räntan,

5) det sammanlagda beloppet av de avgifter som har tagits ut för alla tillhandahållna tjänster.

Finansinspektionen övervakar att denna lag efterlevs när det gäller dess tillsynsobjekt. Också konsumentombudsmannen övervakar att lagen iakttas om betaltjänstanvändaren är en konsument.

Finansinspektionen och konsumentombudsmannen ska ha ett ändamålsenligt samarbete. När de utför sina tillsynsuppgifter ska de vid behov samarbeta med Kommunikationsverket.

Tillsynsmyndigheterna ska när de utför uppgifter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/92/EU om jämförbarhet för avgifter som avser betalkonto, byte av betalkonto och tillgång till betalkonto med grundläggande funktioner, ha ett ändamålsenligt samarbete med utländska EES-tillsynsmyndigheter, med iakttagande av artiklarna 22 och 23 i det direktivet. Finansinspektionen är den kontaktpunkt som avses i artikel 22 i det direktivet.

Tjänsteleverantörerna är skyldiga att till tillsynsmyndigheten överlämna de handlingar som gäller betaltjänster och som behövs för tillsynen. Tjänsteleverantörerna ska också utan dröjsmål, till de webbplatser som avses i 3 § 3 mom. 5 b punkten i lagen om Finansinspektionen och i 15 kap. 6 d § i kreditinstitutslagen, lämna uppgifter om sina betaltjänster och prissättningen av dem samt om eventuella ändringar.

Bestämmelser om hur Finansinspektionen ska fullgöra sina tillsynsuppgifter, om dess rätt att bestämma om påföljder och om överklagande av Finansinspektionens beslut finns i lagen om Finansinspektionen.

Denna lag träder i kraft 20 .

Bestämmelser om ikraftträdandet av 9 § 2 mom., 17 a och 17 b § utfärdas dock genom förordning av statsrådet.