HE 130/2026 vpUnder behandlingÖverlämnad 6.8.2026

Strängare och längre djurhållningsförbud

Ändring av lagstiftningen om djurhållningsförbud

Djurhållningsförbud som meddelas för djurskyddsbrott förlängs, och förbud ska som huvudregel meddelas även vid brott av normalgraden. Den som bryter mot ett djurhållningsförbud ska i fortsättningen kunna dömas till fängelse.

Status
Under behandling
Överlämnad
6.8.2026
Senaste händelse
10.9.2026
Omröstningar
0
Anföranden
18

Vad som föreslås

Ett djurhållningsförbud ska meddelas vid djurskyddsbrott av normalgraden, om det inte finns vägande skäl att avstå från det, och förbudets minimilängd höjs från ett år till tre år (vid grovt brott minst fem år). Överträdelse av förbudet flyttas till strafflagen med ett maximistraff på ett år fängelse, vilket gör det möjligt att utföra husrannsakan vid misstanke om överträdelse. Samtidigt stiftas ett nytt domstolsförfarande för att ändra eller häva förbudet efter en föreskriven minimitid.

Vad det betyder

Ändringen berör personer som gör sig skyldiga till djurskyddsbrott samt tillsynsmyndigheter, polisen och domstolar. Tillsynen över förbuden effektiviseras särskilt för sällskapsdjur som hålls i hemmet. Kostnaderna för rättsväsendet beräknas öka med under 300 000 euro om året, och lagarna avses träda i kraft våren 2027.

Så röstade riksdagen

Behandlingen pågår: riksdagen har ännu inte röstat om propositionen i plenum.

Debatten i salen

Vad som debatterades och var varje grupp stod, och därunder ledamöternas anföranden ordagrant ur riksdagens protokoll. Anförandena visas på originalspråket.

18 anföranden · 1 debatt

Debattens huvudpunkter

I debatten behandlades förlängningen av djurhållningsförbud som meddelas för djurskyddsbrott och skärpningen av straffskalan. Propositionen ansågs allmänt vara behövlig och ett viktigt sätt att ingripa mot vanvård av djur. Debatt väckte dock också lantbruksproducenternas rättsskydd och regleringens eventuella konsekvenser för försörjningsberedskapen.

  • Hur påverkar den strängare regleringen och tillsynen lantbruksproducenternas rättsskydd?
  • Borde yrkesmässig hållning av produktionsdjur behandlas annorlunda i regleringen än hållning av sällskapsdjur?
  • Samlingspartiet gav propositionen starkt stöd och ansåg att de skärpta straffen och myndigheternas förbättrade tillsynsmöjligheter var mycket välkomna åtgärder för att bekämpa djurskyddsbrottslighet.

    Lämpimästi toivotan tervetulleeksi tämän lakiesityksen. Se on kannatettava.
    Sari Sarkomaa
  • Största delen av gruppen understödde skärpta djurhållningsförbud och ett stärkt skydd för djur, men inom gruppen uttrycktes också oro för propositionens konsekvenser för den inhemska matproduktionen och försörjningsberedskapen.

    Nämä muutokset johtaisivat eläintenpitokiellon tehostumiseen ja sen vaikuttavuuden lisääntymiseen turvaamistoimenpiteenä.
    Leena Meri
  • SDPFör

    SDP understödde lagförslaget och ansåg det viktigt att tröskeln sänks för att meddela djurhållningsförbud för personer som begått djurskyddsbrott samt att överträdelser av förbuden leder till verkliga straff.

    Pidän tätä lakiesitystä hyvänä ja kannatan sen hyväksymistä.
    Hanna Laine-Nousimaa
  • CenternFör med reservationer

    Centern betonade rättsskyddet för jordbrukare som sköter produktionsdjur och lyfte fram oron för de tunga konsekvenser som tillsynsveterinärers felaktiga beslut medför för gårdarna.

    Valvontaeläinlääkäreiden tekemien virheellisten päätösten seuraukset viljelijöille ovat merkittäviä niin henkisesti kuin taloudellisestikin.
    Vesa Kallio

Sammandraget är AI-genererat utifrån 18 anföranden 13.9.2026. Gruppernas ståndpunkter är lästa ur anförandena, inte ur omröstningarna; citaten har kontrollerats ordagrant mot protokollet.

Keskustelu päättyi. Asia lähetettiin lakivaliokuntaan, jolle maa- ja metsätalousvaliokunnan on annettava lausunto.

Behandlingens skeden

Propositionens väg från remissdebatt till beslut, så som riksdagen har antecknat den.

  1. 6.8.2026Eduskuntakäsittelyn vireilletulo · Oikeusministeriö
  2. 8.9.2026Lähetekeskustelu · Täysistunto

Beslut per lagförslag3

  • 1Laki rikoslain 17 luvun muuttamisesta
  • 2Laki eläinten hyvinvoinnista annetun lain 109 ja 110 §:n muuttamisesta
  • 3Laki eläintenpitokieltorekisteristä annetun lain 3 ja 7 §:n muuttamisesta

Föreslagen lagtext

Lagförslagen i propositionen så som regeringen lade fram dem. Den slutliga lagen kan avvika från detta efter utskottsbehandlingen.

1.Lag om ändring av 17 kap. i strafflagen

I enlighet med riksdagens beslut ändras i strafflagen (39/1889) 17 kap. 23 § och 23 a § 1 mom., sådana de lyder, 17 kap. 23 § i lagarna 14/2011 och 696/2023 och 17 kap. 23 a § 1 mom. i lag 14/2011, samt fogas till 17 kap. nya 15 b och 23 c § som följer:

17 kap. – Om brott mot allmän ordning

15 b §Brott mot djurhållningsförbud

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot ett i 23 § avsett djurhållningsförbud eller är mellanhand för någon annan i syfte att kringgå ett djurhållningsförbud, ska för brott mot djurhållningsförbud dömas till böter eller fängelse i högst ett år.

23 §Djurhållningsförbud

Den som döms för grovt djurskyddsbrott ska samtidigt av domstolen meddelas djurhållningsförbud för att djurens välfärd ska tryggas. Domstolen kan dock avstå från att meddela djurhållningsförbud, om det finns särskilt vägande skäl för detta. Den som döms för djurskyddsbrott ska samtidigt av domstolen meddelas djurhållningsförbud. Domstolen kan dock avstå från att meddela djurhållningsförbud, om det finns vägande skäl för detta.

Den som döms för lindrigt djurskyddsbrott kan samtidigt av domstolen meddelas djurhållningsförbud. Djurhållningsförbud kan också meddelas en person som döms för djurskyddsförseelse med stöd av 109 § 1 mom., 2 mom. 5 eller 6 punkten eller 3 mom. 3 eller 4 punkten i lagen om djurvälfärd eller för djurtransportförseelse med stöd av 39 § i lagen om transport av djur och som kan anses olämplig eller oförmögen att sörja för djurens välfärd.

Djurhållningsförbud kan också meddelas en person som med stöd av 3 kap. 4 § 2 mom. eller 6 kap. 12 § 4 eller 5 punkten inte döms till straff.

Den som har meddelats djurhållningsförbud får inte äga, hålla eller sköta djur och inte heller annars sörja för djurs välfärd. Förbudet kan gälla vissa djurarter eller djur över huvud taget. Domstolen kan dock av särskilda skäl förordna att den dömde alltjämt helt eller delvis får äga djur som inte är föremål för brott och som den dömde äger då avgörandet träffas, om det är möjligt att i avgörandet ange vilka dessa djur är.

Djurhållningsförbud kan meddelas för minst ett år eller så att det blir bestående. Om ett djurhållningsförbud för viss tid meddelas med anledning av att en person gjort sig skyldig till ett djurskyddsbrott, ska förbudet dock meddelas för minst tre år. Om ett djurhållningsförbud för viss tid meddelas med anledning av att en person gjort sig skyldig till ett grovt djurskyddsbrott, ska förbudet meddelas för minst fem år. Ett djurhållningsförbud kan meddelas så att det blir bestående, om den som meddelas förbudet ska anses bestående olämplig eller oförmögen att äga, hålla eller sköta djur eller annars sörja för deras välfärd och

1) personen har gjort sig skyldig till grovt djurskyddsbrott,

2) personen tidigare med en lagakraftvunnen dom har dömts till djurhållningsförbud, eller

3) personen har svag hälsa.

Djurhållningsförbud meddelas på yrkande av åklagaren. Djurhållningsförbud gäller även om det överklagas. Om domstolen dock i enlighet med 23 a § 4 mom. förbjuder verkställigheten av en dom som gäller förverkande av djur till staten, gäller djurhållningsförbudet inte sådana djur som har hållits i enlighet med domstolens förordnande. Bestämmelser om registrering av de djurhållningsförbud som domstolarna meddelar finns i lagen om registret över djurhållningsförbud (21/2011).

23 a §Förverkandepåföljd som har samband med djurskyddsbrott

Djur som avses i ett djurhållningsförbud och som vid den tidpunkt när avgörandet meddelas hålls eller ägs av den som meddelas förbudet ska dömas förverkade till staten. Djur som har varit föremål för ett brott mot djurhållningsförbud ska också dömas förverkade till staten. Till förverkandepåföljd döms oberoende av vem som äger de djur som döms förverkade. I andra hand ska, i stället för de djur som varit föremål för ett brott mot djurhållningsförbudet, djurens värde dömas förverkat till staten hos den som gjort sig skyldig till brott mot djurhållningsförbud.

23 c §Ändring eller upphävande av djurhållningsförbud

En domstol kan på ansökan av den som meddelats djurhållningsförbud och efter att ha hört åklagaren ändra innehållet i eller giltighetstiden för ett lagakraftvunnet djurhållningsförbud eller upphäva förbudet helt eller delvis, om det till följd av förändrade betydelsefulla omständigheter eller av andra särskilda skäl är motiverat för att djurens välfärd ska tryggas.

En förutsättning för domstolens avgörande enligt 1 mom. är dessutom att djurhållningsförbudet innan ansökan blir anhängig har varit i kraft

1) minst två år, eller

2) minst fem år, om den som meddelats förbudet tidigare med en lagakraftvunnen dom har dömts till ett annat djurhållningsförbud än det som ansökan gäller eller om den som meddelats förbudet har meddelats ett bestående djurhållningsförbud den första gången djurhållningsförbud meddelades.

Ansökan om ändring eller upphävande av ett djurhållningsförbud ska prövas av den tingsrätt som i egenskap av första instans har avgjort det ärende som gäller meddelande av djurhållningsförbud.

Vid behandling av ärenden som gäller ändring eller upphävande av djurhållningsförbud ska bestämmelserna om behandling av ansökningsärenden i 8 kap. i rättegångsbalken iakttas. Domstolen ska dock sörja för de åtgärder som behövs med tanke på hörandet av åklagaren. Åklagaren har rätt att söka ändring i det beslut genom vilket ett djurhållningsförbud har upphävts eller ändrats.

§

Denna lag träder i kraft den 20 .

2.Lag om ändring av 109 och 110 § i lagen om djurvälfärd

I enlighet med riksdagens beslut upphävs i lagen om djurvälfärd (693/2023) 109 § 2 mom. 22 punkten och ändras 110 § 2 mom. som följer:

110 §Djurhållningsförbud

Om någon har meddelats djurhållningsförbud eller fullföljdsdomstolen har förbjudit verkställigheten av ett djurhållningsförbud, ska domstolen göra anmälan om avgörandet till Rättsregistercentralen. Domstolen ska också göra anmälan till Rättsregistercentralen om ett avgörande genom vilket ett djurhållningsförbud har upphävts eller genom vilket innehållet i eller giltighetstiden för förbudet har ändrats. Justitieförvaltningens myndighet ska göra anmälan om sitt avgörande genom att föra in uppgifter om det i registret över avgöranden och meddelanden om avgöranden i justitieförvaltningens riksomfattande informationssystem eller på något annat lagstadgat sätt. Bestämmelser om införande av uppgifter finns i lagen om justitieförvaltningens nationella informationsresurs (955/2020).

§

Denna lag träder i kraft den 20 .

3.Lag om ändring av 3 och 7 § i lagen om registret över djurhållningsförbud

I enlighet med riksdagens beslut ändras i lagen om registret över djurhållningsförbud (21/2011) 3 § och 7 § 1 mom. som följer:

3 §Registrets informationsinnehåll

I registret registreras namn, personbeteckning och kontaktuppgifter för de personer som har meddelats djurhållningsförbud samt uppgifter om den domstol som har meddelat förbudet, tidpunkten då avgörandet meddelades och andra uppgifter för att identifiera avgörandet samt uppgifter om förbudets innehåll, längd och övriga giltighet utifrån domstolens meddelande om sitt avgörande.

7 §Utplåning av uppgifter ur registret

De uppgifter som har registrerats i registret över djurhållningsförbud ska gallras ur registret, om avgörandet om djurhållningsförbud på grund av överklagande har upphävts, om förbudet har upphävts genom ett förfarande för ändring eller upphävande av djurhållningsförbud eller då förbudet har upphört. Uppgifterna överförs dock när de gallras ur registret till arkivregistret som förs av Rättsregistercentralen. Ur arkivregistret får uppgifter lämnas ut till de myndigheter som anges i 4 §.

§

Denna lag träder i kraft den 20 .

Propositionens huvudsakliga innehåll (officiellt)
I denna proposition föreslås det att strafflagen, lagen om djurvälfärd och lagen om registret över djurhållningsförbud ändras. Det föreslås att grunderna för meddelande av djurhållningsförbud ändras så att förbud med anledning av ett djurskyddsbrott av normalgraden ska meddelas, om det inte finns vägande skäl att inte meddela förbud. Dessutom ska minimilängden för ett djurhållningsförbud som meddelas med anledning av ett djurskyddsbrott av normalgraden enligt propositionen förlängas från nuvarande ett år till tre år. Det föreslås att minimilängden för djurhållningsförbud som meddelas med anledning av ett grovt djurskyddsbrott ska vara fem år. Det föreslås nya bestämmelser om en möjlighet att under vissa förutsättningar ändra innehållet i eller giltighetstiden för ett djurhållningsförbud eller upphäva ett djurhållningsförbud och om förfarandet för detta. Straffbestämmelsen om brott mot djurhållningsförbud ska enligt propositionen flyttas från lagen om djurvälfärd till strafflagen, och det föreslås att maximistraffet för brott mot djurhållningsförbud ska vara fängelse i ett år. Det föreslås att domstolens anmälningsskyldighet utvidgas så att den också omfattar avgöranden genom vilka innehållet i eller giltighetstiden för djurhållningsförbud har ändrats eller genom vilka förbud har upphävts. Det föreslås att bestämmelserna om utplåning av uppgifter ur registret preciseras i situationer där ett djurhållningsförbud har upphävts. Lagarna avses träda i kraft våren 2027.

Sammanfattningen och rubriken har tagits fram med AI 13.9.2026. De är inte officiella dokument – kontrollera detaljerna i den ursprungliga propositionen. Propositionens titel och huvudsakliga innehåll kommer från riksdagens officiella svenskspråkiga handling. Rubriken och sammanfattningarna är maskinöversättningar av de finskspråkiga AI-sammanfattningarna. Anföranden och citat visas alltid på originalspråket.