Årlig grundavgift för hälsoskyddstillsyn
Lag om ändring av hälsoskyddslagen
Aktörer som omfattas av planmässig hälsoskyddstillsyn ska betala en årlig grundavgift på 150 euro. Småskalig verksamhet undantas från avgiften.
- Status
- Godkänd med ändringar
- Överlämnad
- 23.9.2021
- Senaste händelse
- 23.11.2021
- Omröstningar
- 1
- Anföranden
- 10
- Stadfäst
- 16.12.2021
- Författning
- 1187/2021
- Källa
- eduskunta.fi ↗
Vad som föreslås
I hälsoskyddslagen införs en fast årlig grundavgift för tillsyn på 150 euro för anmälnings- och tillståndspliktig verksamhet, utöver vilken avgifter för inspektioner fortfarande tas ut enligt kommunens taxa. Samtidigt preciseras vilka objekt som omfattas av anmälningsplikten, och verksamheter med låg risk samt småskalig verksamhet befrias från grundavgiften.
Vad det betyder
Ändringen träder i kraft den 1 januari 2022 och gäller bland annat hotell, gym, spaanläggningar, daghem, skolor och vattenverk, vars tillsynsavgifter stiger med 150 euro om året per verksamhetsställe. För kommunerna beräknas reformen ge cirka 3 miljoner euro mer i tillsynsintäkter om året, vilket förbättrar tillsynens kostnadsmotsvarighet och förenhetligar praxisen med livsmedelstillsynen.
Så röstade riksdagen
2:a behandlingen · 16.11.2021Riksdagen godkände lagen med rösterna 94–71.
Regeringen ja, oppositionen nej. 34 ledamöter var frånvarande. Protokoll ↗
Fylld cirkel = ja, ring = nej, grå = frånvarande. Placeringen vid tidpunkten för denna omröstning är inte arkiverad, så ledamöterna har grupperats per parti på riktgivande platser.
En godkänd lag träder inte i kraft genast: republikens president stadfäster lagen, och den träder i kraft den dag som anges i lagen. Denna lag stadfästes 16.12.2021.
Debatten i salen
Vad som debatterades och var varje grupp stod, och därunder ledamöternas anföranden ordagrant ur riksdagens protokoll. Anförandena visas på originalspråket.
10 anföranden · 7 talare · 3 debatter
Debattens huvudpunkter
Debatten gällde ändringen av hälsoskyddslagen och den årliga grundavgiften för tillsyn på 150 euro för verksamhetsutövare. Syftet med propositionen var att förbättra kommunernas kostnadsmotsvarighet och förenhetliga avgifterna inom miljö- och hälsoskyddet. Propositionen delade meningarna, då oppositionen och delvis regeringsrepresentanter uttryckte oro för avgiftens konsekvenser för småföretagarnas ekonomi, och Sannfinländarna krävde att propositionen förkastas.
- Innebär den årliga grundavgiften en oskälig tilläggsbörda för småföretag och branscher som drabbats av coronapandemin?
- Är det motiverat att ta ut en tillsynsavgift även av aktörer som inte är föremål för direkta inspektioner?
- SDPFör
SDP stödde propositionen eftersom grundavgiften förenhetligar lagstiftningen, förbättrar kommunernas tillsynsmöjligheter och uppmuntrar till förebyggande rådgivning.
”Esityksen tavoitteena on parantaa kuntien terveydensuojeluvalvonnan kustannusvastaavuutta ja yhdenmukaistaa ympäristöterveydenhuollon lakeja valvonnan maksullisuudessa.”
— Krista Kiuru - CenternFör med reservationer
Centern ansåg att det är viktigt att nivån på tillsynsavgifterna hålls rimlig och att små aktörer inte belastas med en alltför tung avgiftsbörda.
”kun tulee näitä erilaisia maksuja, joita tarkastusten perusteella esimerkiksi pienille yrittäjille määrätään, niin niissä pitää kyllä olla kohtuullinen, järki mukana.”
— Hannu Hoskonen - SannfinländarnaEmot
Sannfinländarna motsatte sig propositionen och krävde att den förkastas, eftersom grundavgiften ökar företagens skatteliknande kostnadsbörda utan direkt tillsynsvederlag.
”Perussuomalaisten valiokuntaryhmä vastustaa yritystoiminnan verorasituksen lisäämistä uusien veroluonteisten maksujen muodossa.”
— Kaisa Juuso - KristdemokraternaFör med reservationer
Kristdemokraterna ansåg att det var motiverat att förenhetliga avgifterna, men uttryckte oro för avgiftens storlek för små företag och frågade om avgifternas framtid i välfärdsområdena.
”edustaja Hoskonen kyllä toi hyvin esille sen, että pienille toimijoille ne sadatviidetkymmenet eurotkin ovat ja voivat olla isoja rahoja.”
— Sari Essayah
Sammandraget är AI-genererat utifrån 10 anföranden 13.9.2026. Gruppernas ståndpunkter är lästa ur anförandena, inte ur omröstningarna; citaten har kontrollerats ordagrant mot protokollet.
Keskustelu päättyi. Asia lähetettiin sosiaali- ja terveysvaliokuntaan.
Yleiskeskustelu päättyi. Eduskunta hyväksyi hallituksen esitykseen HE 140/2021 vp sisältyvän lakiehdotuksen sisällön mietinnön mukaisena. Lakiehdotuksen ensimmäinen käsittely päättyi.
Keskustelu päättyi ja asian käsittely keskeytettiin.
Behandlingens skeden
Propositionens väg från remissdebatt till beslut, så som riksdagen har antecknat den.
- 23.9.2021Eduskuntakäsittelyn vireilletulo · Sosiaali- ja terveysministeriö
- 5.10.2021Lähetekeskustelu · Täysistunto
- 28.10.2021Valiokunnan mietintö tai lausunto · sosiaali- ja terveysvaliokunta
- 9.11.2021Ensimmäinen käsittely · Täysistunto
- 17.11.2021Toinen käsittely · Täysistunto
- 19.11.2021Eduskunnan vastaus ja kirjelmä
Beslut per lagförslag1
- 1Laki terveydensuojelulain muuttamisestaHyväksytty muutettuna · 1187/2021 · 16.12.2021
Föreslagen lagtext
Lagförslagen i propositionen så som regeringen lade fram dem. Den slutliga lagen kan avvika från detta efter utskottsbehandlingen.
Lag om ändring av hälsoskyddslagen
I enlighet med riksdagens beslut upphävs i hälsoskyddslagen (763/1994) 57 §, sådan den lyder i lagarna 720/2005 och 285/2006, ändras 13, 50, 50 a och 56 §, sådana de lyder, 13 § i lag 942/2016, 50 § i lagarna 129/2009, 553/2014, 1237/2014 och 860/2018, 50 a § i lag 129/2009 och 56 § i lag 1042/2015, samt fogas till lagen en ny 50 b § samt en bilaga som följer:
13 §Anmälningsskyldighet
Verksamhetsutövaren ska senast 30 dygn innan verksamheten inleds göra en skriftlig anmälan till den kommunala hälsoskyddsmyndigheten om ibruktagande av sådana verksamhetsställen eller inledande av sådana verksamheter som räknas upp i bilagan.
Dessutom ska en anmälan göras när en i 1 mom. avsedd verksamhet ändras väsentligt. Om verksamheten upphör, ska den kommunala hälsoskyddsmyndigheten underrättas elektroniskt eller skriftligen. Om verksamhetsutövaren byts, ska den nya verksamhetsutövaren underrätta den kommunala hälsoskyddsmyndigheten om saken. Anmälan behöver inte göras, om verksamheten kräver miljötillstånd enligt miljöskyddslagen.
Anmälan ska innehålla uppgifter om verksamhetsutövaren och verksamheten samt uppgifter som behövs för bedömningen av sanitära olägenheter som är förknippade med verksamheten. Närmare bestämmelser om anmälan och de utredningar som ska fogas till den utfärdas genom förordning av statsrådet.
11 kap. – Undersökningslaboratorier och avgifter
50 §Grundavgift för tillsyn
Kommunen tar årligen ut en grundavgift för tillsyn på 150 euro av verksamhetsutövarna för verksamhetsställen eller verksamheter som avses i bilagan.
Om den verksamhet som verksamhetsutövaren bedriver på ett verksamhetsställe omfattar flera olika verksamheter som avses i 1 mom., tas grundavgift för tillsyn ut bara en gång per år.
Grundavgiften för tillsyn tas ut i början av kalenderåret. Av ett tillsynsobjekt som under kalenderåret gör en anmälan om inledande av verksamhet ska ingen grundavgift för tillsyn tas ut för kalenderåret i fråga. Om en verksamhetsutövare anmäler till den kommunala hälsoskyddsmyndigheten att verksamheten avslutats, upphör uttaget av grundavgift för tillsyn vid ingången av det följande kalenderåret.
50 a §Andra avgifter som tas ut för hälsoskyddstillsynen
Kommunen tar ut avgift enligt en av kommunen godkänd taxa för
1) handläggning av anmälningar enligt 13 och 18 a §, handläggning av ansökningar om godkännande enligt 18 § samt de inspektioner, dokumentkontroller, mätningar, provtagningar, undersökningar och utredningar som gäller verksamheter som avses i de paragraferna; handläggning av anmälningar om avbrytande och avslutande av verksamheten är dock avgiftsfri,
2) mätningar, provtagningar, undersökningar och utredningar som hör samman med utredning av sanitära olägenheter i verksamheter som avses i 1 punkten eller med säkerställande av att en olägenhet avhjälps,
3) godkännande av en riskbedömning enligt 20 § samt övervakning och kontroll av hushållsvattnets kvalitet,
4) övervakning av kvaliteten hos badvatten enligt 29 §,
5) inspektioner och beviljande av intyg enligt 6 § 4 mom.,
6) inspektioner av solarieanordningar enligt 173 § i strålsäkerhetslagen,
Kommunen har dessutom rätt att ta ut en avgift enligt en av kommunen godkänd taxa
1) hos fastighetens ägare eller innehavare eller hos någon annan som med stöd av 27 § är ansvarig för en sanitär olägenhet för en inspektion, dokumentkontroll, mätning, provtagning, undersökning eller utredning som har utförts i en bostad eller ett annat vistelseutrymme och som hör samman med en utredning av sanitära olägenheter som avses i 26 § eller med säkerställande av att en olägenhet avhjälps; myndighetens första inspektion för att utreda en misstanke om sanitär olägenhet i en bostad och bestämmande av behovet av fortsatta undersökningar i samband med inspektionen är dock avgiftsfri,
2) hos en brunnsägare för undersökningar av hushållsvattnet, om det inte är fråga om en i 16 § 1 mom. 3 punkten anläggning som levererar hushållsvatten.
3) inspektioner i samband med tillsynen över efterlevnaden av de bestämmelser som utfärdats med stöd av 17 kap. i miljöskyddslagen,
4) åtgärder i samband med flyttning av lik enligt överenskommelsen om transport av lik (FördS 13/1989) samt övervakningsbesök eller inspektioner enligt en förordning av statsrådet som utfärdats med stöd av 43 § i denna lag.
5) andra inspektioner och annan dokumentkontroll, mätning, provtagning, undersökning och utredning som hör samman med utredning av sanitära olägenheter eller med säkerställande av att en olägenhet avhjälps än vad som avses i 1–4 punkten.
Kommunen ska bestämma de avgifter som avses i 1 och 2 mom. så att deras storlek högst motsvarar kostnaderna för åtgärden. När kommunen låter utomstående sakkunniga eller ett laboratorium utföra undersökningar eller utredningar tas kostnaderna ut hos kunden högst i enlighet med de faktiska kostnaderna.
Staten ersätter de kostnader kommunen orsakas av utförandet av sådana kontroller, provtagningar, undersökningar och utredningar som enligt denna lag hör till Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovårdens uppgifter eller som hänför sig till beredningen av författningar eller verkets anvisningar och som verket har styrt till kommunen.
Bestämmelser om grunderna för när statliga prestationer enligt denna lag ska vara avgiftsbelagda och för storleken av avgifterna finns i lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992).
50 b §Indrivning av avgifter utan dom eller beslut samt dröjsmålsränta
De avgifter som avses i denna lag är direkt utsökbara. Bestämmelser om indrivning av dem finns i lagen om verkställighet av skatter och avgifter (706/2007).
Om den avgift som påförts för en åtgärd inte har betalats senast på förfallodagen, får en årlig dröjsmålsränta enligt den räntesats som avses i 4 § 1 mom. i räntelagen (633/1982) tas ut på det belopp som inte betalats i tid. Förfallodagen får infalla tidigast två veckor efter att den åtgärd för vilken avgiften bestämts har vidtagits. I stället för dröjsmålsränta kan myndigheten ta ut en dröjsmålsavgift på fem euro, om beloppet av dröjsmålsräntan blir mindre än detta.
Om en avgift återbetalas på grund av rättelse av debiteringen eller ändringssökande, betalas på den återbetalade avgiften krediteringsränta enligt 37 § i lagen om skatteuppbörd (11/2018) från och med betalningsdagen till och med återbetalningsdagen.
56 §Ändringssökande
Omprövning av ett beslut som gäller godkännande av ett laboratorium enligt 49 a §, ett beslut av en certifierare med stöd av 49 d § 2 och 4 mom. samt ett beslut av en kommunal tjänsteinnehavare får begäras. Omprövning av ett beslut av en certifierare ska begäras hos social- och hälsovårdsministeriet. Omprövning av ett beslut av en kommunal tjänsteinnehavare ska begäras hos den kommunala hälsoskyddsmyndigheten inom 14 dagar från delfåendet av beslutet.
Omprövning av ett beslut om en grundavgift för tillsyn enligt 50 § får begäras hos kommunen, om
1) grundavgift har tagits ut utan grund,
2) grundavgift inte har påförts och detta inte berott på den betalningsskyldige.
I ärenden som avses i 2 mom. 1 punkten får omprövning begäras inom tre år från ingången av kalenderåret efter det år då avgiften påfördes, dock senast 60 dagar från delfåendet av beslutet, och i det fall som avses i 2 mom. 2 punkten inom ett år från ingången av kalenderåret efter det år då avgiften borde ha påförts.
På begäran om omprövning tillämpas i övrigt 7 a kap. i förvaltningslagen.
Bestämmelser om sökande av ändring i förvaltningsdomstol finns i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019). Lagen om rättegång i förvaltningsärenden tillämpas även vid sökande av ändring i en kommunal myndighets beslut. Vid sökande av ändring i beslut som gäller en tillsynsplan som avses i 6 § 2 mom., en hälsoskyddsordning som avses i 51 § 3 mom. och taxor som avses i 50 § 2 mom. ska dock vad som föreskrivs i kommunallagen (410/2015) tillämpas.
Ett beslut som avses i 6 § 2 mom. samt 27, 51 och 52 § får dock verkställas oberoende av ändringssökande.
Vid sökande av ändring i beslut som gäller föreläggande och utdömande av vite samt föreläggande och verkställighet av hot om tvångsutförande eller hot om avbrytande ska dock viteslagen (1113/1990) tillämpas.
§
Denna lag träder i kraft den 20 .
Propositionens huvudsakliga innehåll (officiellt)
Sammanfattningen och rubriken har tagits fram med AI 2.9.2026. De är inte officiella dokument – kontrollera detaljerna i den ursprungliga propositionen. Propositionens titel och huvudsakliga innehåll kommer från riksdagens officiella svenskspråkiga handling. Rubriken och sammanfattningarna är maskinöversättningar av de finskspråkiga AI-sammanfattningarna. Anföranden och citat visas alltid på originalspråket.