Överföring av räddningsväsendet till landskapen

Denna lag tillämpas på ordnande, utveckling och styrning av samt tillsynen över räddningsväsendet.

Ansvaret för ordnande av räddningsväsendet har de landskap som avses i landskapslagen ( / ). Bestämmelser om hur organiseringsansvaret ska genomföras finns i 7 § i den lagen. Bestämmelser om fördelningen av ansvaret och beslutanderätten i fråga om tjänster som samlats till större helheter finns i 3 § i denna lag.

I fråga om landskapets uppgifter inom räddningsväsendet gäller särskilda bestämmelser.

Tjänster som hör till räddningsväsendet får samlas till större helheter i ett eller flera landskap, om det är nödvändigt med tanke på tillgången till tjänsterna och deras kvalitet, hur krävande eller exceptionella de är eller med tanke på stora kostnader till följd av dem.

Bestämmelser om de tjänster som samlas och om de landskap till vilka tjänsterna samlas utfärdas genom förordning av statsrådet. Innan en sådan statsrådsförordning utfärdas ska de landskap som berörs av saken höras.

Ett landskap som med stöd av 2 mom. har ålagts ansvaret för tjänster svarar för allas lika tillgång till tjänsterna och beslutar hur behovet, mängden och kvaliteten i fråga om tjänsterna ska bestämmas, på vilket sätt tjänsterna produceras och hur myndigheternas befogenheter ska utövas i fråga om dessa tjänster. De andra landskapen har inte rätt att besluta om dessa tjänster och de får inte producera eller skaffa dem från något annat ställe.

Ett landskap ska i sin egen verksamhet skilja åt ordnandet av räddningsväsendet och produktionen av tjänster. För landskapets egen tjänsteproduktion svarar landskapets i 52 § i landskapslagen avsedda affärsverk.

Frivilliga brandkårer, anstaltsbrandkårer, industribrandkårer, militärbrandkårer eller andra inom räddningsbranschen verksamma sammanslutningar kan enligt vad som avtalas med dem anlitas vid produktionen av räddningsväsendets tjänster.

Den riksomfattande ledningen av räddningsväsendet ankommer på inrikesministeriet. Inrikesministeriet svarar för den allmänna planeringen, styrningen, tillsynen och samordningen av räddningsväsendet och för utvecklingen av det.

Inrikesministeriet ska också sörja för riksomfattande förberedelser och arrangemang inom räddningsväsendet samt utveckla samarbetet mellan olika ministerier och sektorer när det gäller räddningsväsendet.

Närmare bestämmelser om inrikesministeriets uppgifter inom räddningsväsendet och om det riksomfattande samarbetet mellan olika ministerier och sektorer när det gäller räddningsväsendet får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Statsrådet fastställer vart fjärde år de riksomfattande riktlinjer och strategiska mål för ordnandet av räddningsväsendet som kompletterar lagstiftningen.

Inrikesministeriet bereder förslaget till riksomfattande riktlinjer och mål enligt 1 mom. Innan förslaget lämnas ska inrikesministeriet höra landskapen samt i behövlig utsträckning andra myndigheter.

Statsrådet får ålägga landskapet att göra behövliga ändringar inom servicestrukturen för det räddningsväsende som landskapet har organiseringsansvar för, om servicestrukturen inte säkerställer en riskenlig servicenivå eller kostnadsnyttoeffektivt och effektivt ordnande av tjänsterna och om korrigerande åtgärder inte har överenskommits vid samrådet enligt 9 §. I statsrådets beslut ska tidsplanen för de ändringar som ska göras i servicesystemet fastställas.

Statsrådet får för att förvissa sig om ett kostnadsnyttoeffektivt och effektivt tillhandahållande av informationssystemtjänsterna och genomförande av informationshanteringen besluta om ändring av befintliga informationssystem och vid behov om skapande av nya system samt de krav som ska iakttas. Beslutet ska grunda sig på en gemensam beredning av landskapen och staten samt på de riksomfattande mål som avses i 6 §. Tidsplanen för ändringarna ska anges i beslutet. När statsrådet beslutar om ändring av informationssystemen eller anskaffning av ett nytt system, ska det samtidigt beslutas om hur projektet ska finansieras.

Genom förordning av statsrådet får bestämmelser utfärdas om de tekniska och ekonomiska kraven för att en ändring av en informationssystemtjänst eller anskaffningen av ett nytt system ska grunda sig på landskapens och statens gemensamma beredning.

Det affärsverk som svarar för landskapets räddningsväsende ska utarbeta ett program för egenkontroll i fråga om räddningsväsendets tjänster. I programmet ska det anges hur tillhandahållandet av tjänsterna och kvaliteten på dem säkerställs. Det ska dessutom anges hur tillhandahållandet av tjänsterna och deras kvalitet ska övervakas och upptäckta brister åtgärdas. Programmet för egenkontroll ska innehålla en plan för utvecklingen av kvalitetshanteringen och tjänsterna.

Bestämmelser om innehållet i och utarbetandet av programmet för egenkontroll och om den plan som enligt 1 mom. ska ingå i programmet får utfärdas genom förordning av inrikesministeriet.

Inrikesministeriet och landskapen ska årligen samråda om tillhandahållandet av räddningsväsendets tjänster. Syftet med samrådet är att styra utvecklingen av räddningsväsendet och dess tjänster samt att främja nationell enhetlighet vid ordnande av räddningsväsendet.

Vid samrådet ska genomförandet av de riksomfattande målen och strategierna, utvecklingen av kostnaderna och kostnadsnyttoeffekten, utvecklingen av räddningsväsendets tjänster samt genomförandet av egenkontrollen utvärderas. Vid samrådet ska dessutom centrala mål, arbetsfördelning och samverkan vid tjänsteproduktion samt förändringar i omvärlden och servicebehovet behandlas. Vid samrådet kan också andra frågor med anknytning till ordnandet av räddningsväsendet och till produktionen av tjänster behandlas.

För den bedömning som avses i 13 § 3 mom. i landskapslagen ska landskapet årligen utarbeta en rapport om tillgången till räddningsväsendets tjänster och kostnaderna för dem, och lämna rapporten till inrikesministeriet.

I den bedömning enligt 13 § 3 mom. i landskapslagen som bereds av inrikesministeriet ska det särskilt granskas om räddningsväsendets servicenivå motsvarar de nationella, regionala och lokala behoven och olycksriskerna samt om tjänsterna tillhandahålls kostnadsnyttoeffektivt.

Närmare bestämmelser om de uppgifter som ska ingå i de rapporter som avses i 1 mom. och om tidpunkten för när rapporterna ska lämnas till inrikesministeriet får utfärdas genom förordning av inrikesministeriet.

Räddningsväsendets servicenivå ska motsvara de nationella, regionala och lokala behoven och olycksriskerna. När servicenivån bestäms ska också verksamhet under sådana undantagsförhållanden som avses i 3 § i beredskapslagen (1552/2011) beaktas.

Räddningsväsendets tjänster ska planeras och tillhandahållas så att de kan skötas så effektivt och ändamålsenligt som möjligt och så att behövliga åtgärder vid olyckor och tillbud kan vidtas effektivt och utan dröjsmål.

Landskapets fullmäktige beslutar om räddningsväsendets servicenivå. När beslutet om servicenivån fattas ska nationellt betydande risker beaktas, faror som finns i området klarläggas och de risker farorna medför bedömas samt verksamhetens mål, tillgängliga resurser, servicen och servicenivån bestämmas. Beslutet ska också innehålla en plan för utveckling av servicenivån. Beslutet ska gälla en viss tid.

Landskapet ska fatta ett nytt beslut om servicenivån om hoten och riskerna väsentligt förändras.

Beslutet om servicenivån ska lämnas till inrikesministeriet för bedömning. Om inrikesministeriet bedömer att beslutet är bristfälligt, kan inrikesministeriet återsända det till landskapet för komplettering. En tidsfrist ska sättas ut för korrigering av bristerna.

Närmare bestämmelser om innehållet i, strukturen för, uppföljningen och utvärderingen av besluten om servicenivån får utfärdas genom förordning av inrikesministeriet.

Tillsynen över lagenligheten i ordnandet av räddningsväsendet och produktionen av räddningsväsendets tjänster samt lagenligheten av landskapens beredskap när de sköter de uppgifter som omfattas av den regionala gemensamma beredskapen och därtill hörande styrning utövas av regionförvaltningsverket.

Om denna lag eller någon annan lag som gäller ordnandet av räddningsväsendet eller produktionen av räddningsväsendets tjänster eller som gäller landskapens regionala gemensamma beredskap inte har iakttagits vid ordnandet av räddningsväsendet eller produktionen av räddningsväsendets tjänster i ett landskap eller i uppgifter som hör till landskapens regionala gemensamma beredskap, får regionförvaltningsverket meddela landskapet ett föreläggande om att bristen eller missförhållandet ska avhjälpas. När föreläggandet meddelas ska det sättas ut en tid inom vilken de behövliga åtgärderna ska vidtas. Ett föreläggande får förenas med vite.

Landskapet ska till inrikesministeriet och regionförvaltningsverket lämna de nödvändiga uppgifter och utredningar som de begär för skötseln av sina uppgifter enligt denna lag. Uppgifterna och utredningarna ska lämnas avgiftsfritt och oberoende av sekretessbestämmelserna.

Ett affärsverk som svarar för räddningsväsendet i ett landskap ska genom beredskapsplaner och förberedelser för verksamhet under undantagsförhållanden och genom andra åtgärder se till att de uppgifter som hör till räddningsväsendet kan skötas så störningsfritt som möjligt även under sådana undantagsförhållanden som avses i 3 § i beredskapslagen. Bestämmelser om räddningsväsendets särskilda befogenheter under undantagsförhållanden finns i beredskapslagen.

Vid förberedelserna ska det ses till att tjänsternas kontinuitet säkerställs även när tjänsterna tillhandahålls genom att de anskaffas hos privata tjänsteproducenter eller annars med stöd av avtal.

Närmare bestämmelser om den i denna lag avsedda planering som förberedelserna inför undantagsförhållanden kräver får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Ändring i ett beslut som fattats av en landskapsmyndighet i ett ärende som avses i denna lag får sökas på det sätt som anges i 18 kap. i landskapslagen.

Ändring i ett beslut som en statlig myndighet har meddelat med stöd av denna lag får sökas på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen (586/1996).

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas separat genom lag.