Kuoleman toteamisoikeuden laajentaminen

Om en person som avlidit påträffas av en nära anhörig eller någon annan närstående person till den avlidne eller av någon annan som känner den avlidne, ska den som påträffar den avlidne utan dröjsmål göra en anmälan om en avliden i första hand till den läkare som har behandlat den avlidne före dödsfallet eller till den tjänsteanordnare eller tjänsteproducent inom social- eller hälsovården där den behandlande läkaren är verksam. Om den behandlande läkaren eller tjänsteanordnaren eller tjänsteproducenten inte är känd, ska anmälan om avliden göras till det välfärdsområde inom vars område den avlidne finns. Alternativt kan anmälan om en avliden även göras till polisen.

Den som avses i 1 mom. ska dock utan dröjsmål göra anmälan om en avliden till polisen, om omständigheterna kring dödsfallet tyder på annan än naturlig död eller om dödsfallet annars är överraskande.

Om en person som avlidit påträffas av någon som inte känner den avlidne, ska den som påträffar den avlidne utan dröjsmål göra en anmälan om en avliden till polisen.

Polisen ska utan dröjsmål göra en anmälan om en avliden till en läkare.

Om en person avlider i en verksamhetsenhet som tillhandahåller social- eller hälsovård eller på en plats där denne under sin livstid fick hemsjukvårds-, hemsjukhusvårds- eller hemvårdstjänster och den som påträffar den avlidne arbetar vid den verksamhetsenheten eller inom de tjänsterna, ska denne se till att informationen om dödsfallet förmedlas till en läkare.

En läkare som har fått kännedom om att en person avlidit, en i 5 mom. avsedd person som påträffar en person som avlidit eller en tjänsteanordnare eller tjänsteproducent inom social- eller hälsovården som har fått kännedom om att en person avlidit ska utan dröjsmål göra en anmälan om en avliden till polisen, om omständigheterna kring dödsfallet tyder på att det är fråga om en situation enligt 7 § 1 mom.

En människa är död när samtliga hjärnfunktioner oåterkalleligt har upphört.

En avliden persons död ska konstateras. Med konstaterande av dödens inträde avses en slutsats baserad på en eller flera undersökningar av personens livsfunktioner enligt vilken personen är död.

En människa kan konstateras vara död om andningen och blodcirkulationen oåterkalleligt har upphört, om sekundära dödstecken förekommer eller om kroppen har förstörts på ett sådant sätt att den inte längre är livsduglig. Om en människas hjärta fortfarande slår kan dödens inträde också konstateras när det genom medicinska undersökningar påvisats att hjärnfunktionerna oåterkalleligt har upphört (hjärndöd ).

Dödens inträde ska konstateras utan dröjsmål.

En yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården som konstaterat dödens inträde ska i journalhandlingarna och en rättsläkare som konstaterat dödens inträde ska i de handlingar som gäller utredande av dödsorsak göra anteckningar om konstaterandet av dödens inträde, om de undersökningar som utförts för att konstatera att döden inträtt, om undersökningsresultaten och observationer, om tidpunkten för dödens inträde, om denna är känd, och om tidpunkten för konstaterandet av dödens inträde.

Dödens inträde får konstateras av en läkare eller av en i 2 § 3 mom. i lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården (559/1994) och i bestämmelser som utfärdats med stöd av den lagen avsedd medicine studerande som med godkänt resultat har genomfört minst de studier som hör till de fem första studieåren, när denne tillfälligt sköter läkaruppgifter hos en offentlig tjänsteanordnare eller hos en sådan privat tjänsteproducent som producerar social- eller hälsovårdstjänster åt en offentlig tjänsteanordnare.

Trots vad som föreskrivs i 1 mom. får en sjukskötare konstatera dödens inträde vid ett förväntat dödsfall, om dödsfallet inträffar

1) vid en hälsovårdscentral, ett sjukhus eller någon annan verksamhetsenhet som tillhandahåller hälso- och sjukvård,

2) i serviceboende med heldygnsomsorg, vid service på en institution eller i gemenskapsboende inom socialvården,

3) på en plats där den avlidne under sin livstid fick hemsjukvårds-, hemsjukhusvårds- eller hemvårdstjänster.

En förutsättning för det förfarande som avses i 2 mom. är att sjukskötaren har tillräcklig kunskap om patientens tillstånd, om de undersökningar som ska utföras för att konstatera att döden inträtt och om grunderna för utredning av dödsorsaken. En sjukskötare får inte konstatera dödens inträde, om det med tanke på omständigheterna kring dödsfallet finns anledning att misstänka att en rättsmedicinsk utredning av dödsorsaken ska utföras i ärendet.

Trots vad som föreskrivs i 1–3 mom. får sådana förstavårdare som avlagt yrkeshögskoleexamen inom social- och hälsoområdet till vilken fogats examensbenämningen förstavårdare (YH), sjukskötare som har behörighet för prehospital akutsjukvård på vårdnivå samt andra sjukskötare som arbetar inom prehospital akutsjukvård konstatera dödens inträde, om polisen i samband med att den avlidne påträffas beslutar att en rättsmedicinsk utredning av den avlidnes dödsorsak ska utföras. Den som med stöd av detta moment konstaterar dödens inträde ska ha tillräcklig kunskap om de undersökningar som ska utföras för att konstatera att döden inträtt och om grunderna för utredning av dödsorsaken.

Hjärndöd ska dock konstateras av två läkare. Läkare som konstaterar hjärndöd ska ha tillräcklig utbildning för att utföra medicinska undersökningar för konstaterande av hjärndöd.

En person som studerar till sjukskötare eller förstavårdare får inte konstatera dödens inträde och en medicine studerande får inte konstatera hjärndöd.

Om ett foster dör när graviditeten har varat i minst 22 veckor eller när fostret väger minst 500 gram, ska dödens inträde konstateras. Dödens inträde får konstateras av en läkare.

Intrauterin fosterdöd konstateras med hjälp av ultraljudsundersökning eller någon annan motsvarande medicinsk undersökning.

Anteckningar i journalhandlingarna om konstaterande av intrauterin död görs i den gravida personens journalhandlingar.

Dödens inträde konstateras dock inte i enlighet med denna lag, om graviditeten har avbrutits i enlighet med lagen om avbrytande av havandeskap (239/1970).

Efter att dödens inträde har konstaterats ska en läkare utföra en yttre besiktning av den avlidne. Vid den yttre besiktningen ska läkaren undersöka den avlidne för att utreda identiteten, dödstidpunkten och omständigheterna kring dödsfallet.

Den yttre besiktningen ska utföras utan obefogat dröjsmål, dock senast inom sju dygn från konstaterandet av dödens inträde eller, om det i fallet görs en rättsmedicinsk obduktion, i samband med den.

En läkare ska anteckna resultaten av en yttre besiktning av en avliden person och slutsatserna av resultaten samt sin uppfattning om dödsorsakerna eller om vilka undersökningar som behövs för att utreda dödsorsaken i den avlidnes journalhandlingar och en rättsläkare ska i de handlingar som gäller utredande av dödsorsak.

Den yrkesutbildade person inom hälso- och sjukvården som har konstaterat dödens inträde, den tjänsteanordnare eller tjänsteproducent inom social- eller hälsovården inom vars tjänster dödens inträde har konstaterats eller, i samband med en rättsmedicinsk obduktion, Institutet för hälsa och välfärd ska omedelbart anmäla dödsfallet till befolkningsdatasystemet.

Om den exakta dödsdagen inte kan fastställas i samband med konstaterandet av dödens inträde, ska den aktör som avses i 1 mom. omedelbart anmäla dödsfallet till befolkningsdatasystemet när den exakta dödsdagen har fastställts eller uppskattats.

Om Institutet för hälsa och välfärd får kännedom om att ett dödsfall inte har anmälts till befolkningsdatasystemet och den yrkesutbildade person inom hälso- och sjukvården eller den tjänsteanordnare eller tjänsteproducent inom social- eller hälsovården som ska göra anmälan inte är känd, eller om den yrkesutbildade personen, tjänsteanordnaren eller tjänsteproducenten trots uppmaning från Institutet för hälsa och välfärd inte utan dröjsmål gör anmälan, ska institutet anmäla dödsfallet till befolkningsdatasystemet.

En aktör som avses i 1 mom. ska omedelbart anmäla behov av att ändra eller korrigera uppgifterna om ett dödsfall till befolkningsdatasystemet.

Om anmälan om dödsfallet inte görs via ett tekniskt gränssnitt, ska anmälan om dödsfallet göras skriftligen till Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata eller i landskapet Åland till Statens ämbetsverk på Åland.

Med avvikelse från vad som föreskrivs i 1–5 mom. ska den yrkesutbildade person inom hälso- och sjukvården som har konstaterat dödens inträde, tjänsteanordnaren eller tjänsteproducenten inom social- eller hälsovården eller Institutet för hälsa och välfärd göra anmälan om en dödfödd till Folkpensionsanstalten.

En medicinsk utredning av dödsorsaken ska utföras, om en sådan rättsmedicinsk utredning av dödsorsak som avses i 3 kap. inte utförs. En medicinsk utredning av dödsorsaken utförs av en läkare.

En medicinsk utredning av dödsorsaken grundar sig på en sådan yttre besiktning av den avlidne som avses i 2 c §, på tillgängliga patientuppgifter om den avlidne samt vid behov på en medicinsk obduktion och andra tilläggsundersökningar.

Om den läkare eller den tjänsteanordnare eller tjänsteproducent inom social- eller hälsovården som ska utföra den medicinska utredningen av dödsorsaken inte är känd, eller om det annars av särskilda skäl är motiverat, ansvarar det välfärdsområde inom vars område den avlidne finns för att utföra den medicinska utredningen av dödsorsaken.

Om det vid en medicinsk utredning av dödsorsaken framgår att det är fråga om en sådan situation som avses i 7 § 1 mom. eller finns anledning att misstänka att det är fråga om en sådan situation, ska den läkare som utför den medicinska utredningen av dödsorsaken omedelbart anmäla saken till polisen och avbryta den medicinska utredningen av dödsorsaken.

Om polisen har bedömt behovet av att utföra en rättsmedicinsk utredning av dödsorsaken, men beslutat att en undersökning enligt 7 § inte ska göras för att utreda dödsorsaken, eller om en rättsmedicinsk utredning av dödsorsaken som redan påbörjats överförs till att utföras som en medicinsk utredning av dödsorsaken eftersom polisen bedömer att det trots allt inte är fråga om en sådan situation som avses i 7 § 1 mom., ska polisen göra en anmälan om en avliden till den läkare eller den tjänsteanordnare eller tjänsteproducent inom social- eller hälsovården som avses i 1 § 1 mom.

Förordnandet om verkställande av rättsmedicinsk obduktion ges av en polisman som hör till befälet vid polisinrättningen eller centralkriminalpolisen, den åklagare som är undersökningsledare för det misstänkta brottet, en domstol eller Institutet för hälsa och välfärd.

De som deltar i hanteringen av en avliden persons kropp med stöd av denna lag ska säkerställa den avlidnes identitet i situationer där kroppen förvaras, hanteras, tas emot och överlåts samt se till att det går att reda ut var den avlidne finns.

Den tjänsteanordnare eller tjänsteproducent inom social- eller hälsovården inom vars tjänster personen avled och det universitet som förvarar den avlidnes kropp ansvarar för att den avlidnes kropp sätts i sådant skick att kroppen kan överlåtas till den som har meddelat att den sköter arrangemangen för begravning eller kremering. Om en rättsmedicinsk obduktion utförs, ligger ansvaret dock på Institutet för hälsa och välfärd.

Den tjänsteanordnare eller tjänsteproducent inom social- eller hälsovården som förvarar en avliden persons kropp och, i samband med en rättsmedicinsk obduktion, Institutet för hälsa och välfärd ansvarar för att behandlingsutrustning som utgör en säkerhetsrisk och synlig behandlingsutrustning avlägsnas från den avlidne.

Om en person har avlidit någon annanstans än vid en verksamhetsenhet som tillhandahåller hälso- och sjukvård, om den avlidnes kropp inte har förts för förvaring till en verksamhetsenhet som tillhandahåller hälso- och sjukvård eller om verksamhetsenheten inte har kompetens att avlägsna behandlingsutrustning som utgör en säkerhetsrisk, ansvarar det välfärdsområde inom vars område den avlidne finns för att den behandlingsutrustning som avses i 3 mom. avlägsnas.

En avliden persons kropp ska förvaras på tillbörligt sätt.

En avliden persons kropp får flyttas till ett kylförvaringsutrymme när dödens inträde har konstaterats i enlighet med denna lag. Om det i samband med konstaterandet av dödens inträde eller med en medicinsk utredning av dödsorsaken framgår att det är fråga om en sådan situation som avses i 7 § eller finns anledning att misstänka att det är fråga om en sådan situation, fattas beslutet om att flytta den avlidnes kropp till ett kylförvaringsutrymme av polisen.

Trots vad som föreskrivs i 2 mom. får en avliden persons kropp flyttas till ett kylförvaringsutrymme på beslut av en polisman före konstaterandet av dödens inträde, om

1) det när den avlidne påträffas inte finns en läkare på plats eller, i situationer som avses i 2 a § 4 mom., en i det momentet avsedd person på plats för att konstatera att döden inträtt,

2) dödsfallet är uppenbart på grund av att kroppen förstörts eller långt framskridna dödstecken föreligger, och

3) polisen anser att flyttningen är möjlig med tanke på undersökningen av omständigheterna kring dödsfallet.

Om en avliden persons kropp flyttas till ett kylförvaringsutrymme på beslut av en polisman före konstaterandet av dödens inträde, konstateras dödens inträde av en läkare som bistår polisen vid polisundersökningen eller av en rättsläkare som en del av verkställandet av en rättsmedicinsk obduktion. Dödens inträde behöver då med avvikelse från 2 § 4 mom. inte konstateras utan dröjsmål.

För att fullgöra de skyldigheter som föreskrivs i 2 c § och 2 kap. ska välfärdsområdet se till att det inom dess område finns tillräckligt med ändamålsenliga kylförvaringsutrymmen för förvaring av avlidnas kroppar.

Bestämmelser om hantering och förvaring av lik finns dessutom i hälsoskyddslagen (763/1994) och begravningslagen (457/2003).

Efter att ha utrett dödsorsaken ska läkaren utfärda en dödsattest och ett begravningstillstånd till den som har meddelat att den sköter arrangemangen för begravning eller kremering av den avlidne. Begravningstillståndet får trots sekretessbestämmelserna lämnas också till en aktör som på uppdrag av den som sköter arrangemangen för begravning eller kremering har hand om de praktiska arrangemangen i anslutning till begravningen eller kremeringen.

Om utredningen av dödsorsaken blir fördröjd på grund av specialundersökningar eller någon annan motsvarande orsak, ska läkaren utfärda ett begravningstillstånd efter att ha verkställt de undersökningar som hänför sig till den avlidnes kropp. När dödsorsaken blivit utredd ska läkaren utfärda en dödsattest.

Dödsattesten ska utfärdas utan obefogat dröjsmål, dock senast inom tre månader från konstaterandet av dödens inträde. Dödsattesten ska efter att den utfärdats utan dröjsmål sändas till Institutet för hälsa och välfärd.

Om Institutet för hälsa och välfärd får kännedom om att en dödsattest eller ett begravningstillstånd inte har utfärdats för en avliden person och den läkare eller den tjänsteanordnare eller tjänsteproducent inom social- eller hälsovården som ska utfärda dödsattesten eller begravningstillståndet inte är känd, eller om läkaren, tjänsteanordnaren eller tjänsteproducenten trots uppmaning från Institutet för hälsa och välfärd inte utfärdar dödsattesten eller begravningstillståndet, kan institutet utfärda dödsattesten och begravningstillståndet.

En avliden person får begravas eller kremeras eller kroppen överlåtas till ett universitet för medicinsk undervisning eller forskning först när begravningstillståndet har utfärdats. Bestämmelser om förutsättningarna för att använda en avliden persons kropp för undervisning eller forskning finns i lagen om användning av mänskliga organ, vävnader och celler för medicinska ändamål (101/2001).

För dödfödda ska i de fall som avses i 2 b § 1 mom. skrivas ut en dödsattest (attest angående dödfödda ) och utfärdas ett begravningstillstånd.

Närmare bestämmelser om utfärdande av dödsattester och begravningstillstånd samt förutsättningarna för begravning och kremering får utfärdas genom förordning av statsrådet.

En rättsläkare vid Institutet för hälsa och välfärd ska granska dödsattesten samt i oklara fall skaffa nödvändig tilläggsutredning och försöka klarlägga den verkliga dödsorsaken. Institutet för hälsa och välfärd kan uppmana den läkare som har utfärdat dödsattesten att korrigera den.

Statistikcentralen har till uppgift att förvara dödsattester som avses i denna lag. Dödsattesterna och uppgifter i dödsattesterna kan bevaras varaktigt.

Tjänsteanordnare eller tjänsteproducenter inom social- eller hälsovården får lämna dödsattesterna till Statistikcentralen via den informationsförmedlings- och förfrågningsservice som hör till de riksomfattande informationssystemtjänsterna och som avses i 76 § i lagen om behandling av kunduppgifter inom social- och hälsovården (703/2023). Om dödsattesten inte förmedlas till Statistikcentralen via denna service, ska Institutet för hälsa och välfärd skicka dödsattesten till Statistikcentralen utan obefogat dröjsmål.

Institutet för hälsa och välfärd fastställer, efter att ha hört Statistikcentralen, formulären för dödsattester, begravningstillstånd och den anmälan om ett dödfött barn som ska göras till Folkpensionsanstalten.

Vad som i detta kapitel föreskrivs om dödsattester gäller även attester angående dödfödda.

I fråga om andra uppgifter än de som anges i 2 a och 2 b § iakttas det i fråga om en medicine studerandes rätt att tillfälligt vara verksam i läkaruppgifter vad som föreskrivs i 2 § 3 mom. i lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården och i bestämmelser som utfärdats med stöd av den lagen.

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet

1) försummar att göra en anmälan som avses i 1 § 6 mom. till polisen, trots att denne känner till att det är fråga om en sådan situation som avses i 7 § 1 mom. eller har grundad anledning att misstänka att det är fråga om en sådan situation,

2) försummar att göra en anmälan som avses i 6 a § till polisen,

3) konstaterar dödens inträde i strid med 2 § 3 mom. eller 2 b § 2 mom. eller underlåter att i enlighet med 2 b § 1 mom. konstatera dödens inträde,

4) konstaterar dödens inträde trots att denne inte med stöd av 2 a § eller 2 b § 1 mom. har behörighet att göra det,

5) i egenskap av läkare eller som tillfälligt verksam i läkaruppgifter utför en utredning av dödsorsak eller deltar i utförandet av en sådan utredning i strid med 2 c §, 2 kap. eller 3 kap. på ett sådant sätt att gärningen är ägnad att medföra att utredningen av orsaken till den avlidnes död äventyras,

ska, om inte strängare straff för gärningen föreskrivs någon annanstans i lag, för brott som gäller utredande av dödsorsak dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.

Bestämmelser om straff för brott mot tjänsteplikt finns i 40 kap. 9 § i strafflagen (39/1889) och för brott mot tjänsteplikt av oaktsamhet i 40 kap. 10 § i den lagen.

Till straff för brott mot tystnadsplikten enligt 15 § döms enligt 38 kap. 1 eller 2 § i strafflagen, om inte gärningen utgör brott enligt 40 kap. 5 § i den lagen eller om inte strängare straff för gärningen föreskrivs någon annanstans i lag.

Denna lag träder i kraft den 20 .

På Statistikcentralens uppgift att förvara sådana dödsattester, attester angående dödfödda och dödsfallsredogörelser som lämnats till centralen före ikraftträdandet av denna lag tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.

De formulär för anmälan till Folkpensionsanstalten om dödfödda, för dödsattester, för attester angående dödfödda och för begravningstillstånd som har fastställts med stöd av de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet av denna lag får fortfarande användas tills Institutet för hälsa och välfärd fastställer formulär med stöd av bestämmelserna i denna lag. Det formulär för anmälan om dödsfall till befolkningsdatasystemet som Institutet för hälsa och välfärd har fastställt med stöd av de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet av denna lag får fortfarande användas tills Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata fastställer ett nytt formulär med stöd av 26 § 2 mom. i lagen om befolkningsdatasystemet och de certifikattjänster som tillhandahålls av Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata (661/2009).

Bestämmelser om en människas död och konstaterande av dödens inträde finns i lagen om utredande av dödsorsak (459/1973).

Denna lag träder i kraft den 20 .