Tuotevastuun laajentaminen digitaalisiin tuotteisiin

Denna lag gäller ersättning för skada som en produkt som har släppts ut på marknaden eller tagits i bruk har orsakat en person eller egendom.

I denna lag avses med

1) produkt en lös sak, inklusive en sådan sak som är integrerad i eller sammankopplad med annan lös eller fast egendom samt elektricitet, en i 2 punkten avsedd digital tillverkningsfil, råvara och programvara, dock inte en byggnad på annans mark,

2) digital tillverkningsfil en digital version av eller en digital mall för lös egendom som innehåller den funktionella information som är nödvändig för att tillverka en fysisk produkt genom att möjliggöra automatisk kontroll av maskiner eller verktyg,

3) komponent varje fysisk eller immateriell produkt, råvara eller tillhörande tjänst som är integrerad i eller sammankopplad med en produkt,

4) tillhörande tjänst en digital tjänst som är integrerad i eller sammankopplad med en produkt på ett sådant sätt att produkten inte skulle kunna utföra en eller flera av sina funktioner utan den,

5) tillverkare varje fysisk eller juridisk person soma) utvecklar, tillverkar eller framställer en produkt, b) låter utforma eller tillverka en produkt eller som genom att sätta sitt namn, sitt varumärke eller något annat kännetecken på den produkten uppträder som tillverkare, eller c) utvecklar, tillverkar eller framställer en produkt för eget bruk,

6) väsentlig ändring en sådan ändring av en produkt som görs efter att produkten har släppts ut på marknaden eller tagits i bruk, a) som anses vara väsentlig enligt Europeiska unionens regler eller nationella regler om produktsäkerhet, eller b) som när det i de i underpunkt a avsedda reglerna inte har fastställts något tröskelvärde för vad som ska anses vara en väsentlig ändring, förändrar produktens ursprungliga prestanda, ändamål eller typ, utan att den förändringen har förutsetts i tillverkarens ursprungliga riskbedömning, och förändrar riskens art, skapar en ny risk eller ökar risknivån,

7) tillverkarens kontroll att a) tillverkaren av en produkt utför eller ger en tredje part tillstånd att utföra integrering, sammankoppling eller tillhandahållande av en komponent, inbegripet uppdateringar eller uppgraderingar av programvara, eller ändring av produkten, inbegripet väsentliga ändringar, b) tillverkaren av en produkt har möjlighet att, själv eller via en tredje part, tillhandahålla uppdateringar eller uppgraderingar av programvara,

8) tillhandahållande på marknaden varje leverans av en produkt för distribution, förbrukning eller användning på Europeiska unionens marknad som ett led i kommersiell verksamhet, mot betalning eller utan avgift,

9) utsläppande på marknaden tillhandahållande av en produkt på Europeiska unionens marknad för första gången,

10) ibruktagande den första användningen av en produkt inom Europeiska unionen som ett led i kommersiell verksamhet, mot betalning eller utan avgift, under omständigheter där produkten inte har släppts ut på marknaden innan den används för första gången,

11) bemyndigad representant varje fysisk eller juridisk person som är etablerad i en medlemsstat i Europeiska unionen och som enligt skriftlig fullmakt från en tillverkare har rätt att i dennes ställe utföra vissa uppgifter,

12) importör varje fysisk eller juridisk person som släpper ut en produkt från ett tredjeland på unionsmarknaden,

13) leverantör av distributionstjänster varje fysisk eller juridisk person som i samband med en kommersiell verksamhet erbjuder minst två av följande tjänster: magasinering, paketering, adressering och expediering av en produkt, utan att ha äganderätt till produkten, undantaget posttjänster som avses i artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 97/67/EG om gemensamma regler för utvecklingen av gemenskapens inre marknad för posttjänster och för förbättring av kvaliteten på tjänsterna, paketleveranstjänster som avses i artikel 2.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/644 om gränsöverskridande paketleveranstjänster samt andra posttjänster eller godstransporttjänster,

14) distributör varje fysisk eller juridisk person i leveranskedjan som tillhandahåller en produkt på marknaden, utöver tillverkaren eller importören av den produkten,

15) ekonomisk aktör en tillverkare av en produkt eller komponent, en leverantör av en tillhörande tjänst, en bemyndigad representant, en importör, en leverantör av distributionstjänster och en distributör.

Lagen gäller inte

2) skada på egendom som uteslutande används för yrkesmässiga ändamål,

3) skada som en komponent har orsakat en produkt, om komponenten var integrerad i eller sammankopplad med produkten av tillverkaren eller under tillverkarens kontroll,

4) skada som omfattas av atomansvarighetslagen (484/1972), eller

5) skada som orsakats av programvara med fri och öppen källkod som utvecklas eller tillhandahålls utanför ramen för kommersiell verksamhet.

Skadestånd ska betalas för skador som har uppstått till följd av att en produkt inte har varit så säker som det kunde förväntas eller som krävs med stöd av lagstiftning.

Produktens säkerhet ska bedömas med hänsyn till alla relevanta omständigheter, inbegripet åtminstone följande omständigheter:

1) produktens märkning, tekniska egenskaper, sammansättning och förpackning samt anvisningar för montering, installation, användning och underhåll samt produktens övriga presentation och egenskaper och produktens utformning,

2) rimligen förutsebar användning av produkten,

3) produktens eventuella förmåga att lära sig eller förvärva nya egenskaper efter att den har släppts ut på marknaden eller tagits i bruk och hur denna förmåga påverkar produktens säkerhet,

4) rimligen förutsebar inverkan på produkten av andra produkter som kan förväntas bli använda tillsammans med produkten, även genom sammankoppling,

5) den tidpunkt då produkten släpptes ut på marknaden eller togs i bruk eller, om tillverkaren behåller kontrollen i fråga om produkten efter den tidpunkten, den tidpunkt då produkten upphörde att vara i tillverkarens kontroll,

6) relevanta produktsäkerhetskrav,

7) varje återkallelse av produkten eller varje annat relevant ingripande med avseende på produktsäkerhet av en behörig myndighet eller av en ekonomisk aktör,

8) de specifika behoven hos den grupp av användare för vars användning produkten är avsedd,

9) när det gäller en produkt vars hela syfte är att förhindra skada, att detta syfte inte uppfylls.

Det ska anses att en produkt har säkerhetsbrister om

1) den av vilken ersättning krävs inte iakttar domstolens föreläggande om att lägga fram eller överlämna bevis eller förrätta syn,

2) den som kräver ersättning visar att produkten inte uppfyller de obligatoriska produktsäkerhetskrav som grundar sig på lagstiftning eller myndighetsföreskrifter och som är avsedda att skydda mot risken för sådan skada som den skadelidande har lidit, eller

3) den som kräver ersättning visar att skadan orsakades av ett uppenbart funktionsfel i produkten under rimligen förutsebar användning eller under normala omständigheter.

Utöver vad som föreskrivs i 1 mom. ska det anses att en produkt har säkerhetsbrister, om det särskilt på grund av teknisk eller vetenskaplig komplexitet är oskäligt svårt att påvisa säkerhetsbristerna och den som kräver ersättning gör det sannolikt att produkten har en säkerhetsbrist.

Presumtionerna i 1 och 2 mom. kan motbevisas genom att visa att produkten inte har säkerhetsbrister.

Det ska anses att en skada har orsakats av säkerhetsbrister hos en produkt om den som kräver ersättning visar att

1) produkten har säkerhetsbrister, och

2) den skada som orsakats är av ett slag som typiskt sett överensstämmer med säkerhetsbrister hos produkten i fråga.

Utöver vad som föreskrivs i 1 mom. ska det anses att en skada har orsakats av produktens säkerhetsbrister, om det särskilt på grund av teknisk eller vetenskaplig komplexitet är oskäligt svårt att påvisa orsakssambandet mellan säkerhetsbristen och skadan och den som kräver ersättning gör det sannolikt att det finns ett orsakssamband mellan produktens säkerhetsbrist och skadan.

Presumtionerna i 1 och 2 mom. kan motbevisas genom att visa att skadan inte har orsakats av säkerhetsbrister hos produkten.

Skadeståndsskyldiga enligt denna lag är

1) tillverkaren av en produkt med säkerhetsbrister,

2) utöver tillverkaren av en produkt, tillverkaren av en komponent med säkerhetsbrister, om komponenten var integrerad i eller sammankopplad med en produkt under tillverkarens kontroll och orsakade säkerhetsbrister i produkten,

3) utöver tillverkaren, importören av en produkt eller komponent med säkerhetsbrister, om tillverkaren av produkten eller komponenten är etablerad i en stat som inte hör till Europeiska unionen,

4) utöver tillverkaren, tillverkarens bemyndigade representant, om tillverkaren av en produkt eller komponent med säkerhetsbrister är etablerad i en stat som inte hör till Europeiska unionen,

5) utöver tillverkaren, leverantören av distributionstjänster, om tillverkaren av en produkt eller komponent med säkerhetsbrister är etablerad i en stat som inte hör till Europeiska unionen, och det inte finns någon importör som är etablerad i en medlemsstat i Europeiska unionen eller någon bemyndigad representant.

Ansvaret för den tillverkare som avses i 1 mom. 1 punkten ska också omfatta skada som orsakats av en komponent med säkerhetsbrister, om komponenten var integrerad i eller sammankopplad med en produkt under den tillverkarens kontroll.

Också den som väsentligt ändrar en produkt utanför tillverkarens kontroll och därefter tillhandahåller den på marknaden eller tar den i bruk ska betraktas som en i 1 mom. 1 punkten avsedd tillverkare.

Om ingen i 5 § avsedd ekonomisk aktör kan identifieras eller specificeras eller om ingen sådan aktör är etablerad i en medlemsstat i Europeiska unionen, svarar distributören av en produkt med säkerhetsbrister för den skada som produkten orsakar.

Vad som föreskrivs i 1 mom. tillämpas dock inte, om distributören inom en månad efter att ha mottagit en begäran om identifiering eller specificering eller ett ersättningskrav av den skadelidande underrättar denne antingen om den ekonomiska aktör som enligt 5 § är ansvarig för skadan eller om distributörens i en medlemsstat i Europeiska unionen etablerade distributör som har levererat produkten till den aktuella distributören.

Vad som föreskrivs i 1 och 2 mom. tillämpas också på sådana leverantörer av onlineplattformar som inte är ekonomiska aktörer, om

1) onlineplattformen gör det möjligt för konsumenter att ingå distansavtal med näringsidkare, och

2) villkoren i artikel 6.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/2065 om en inre marknad för digitala tjänster och om ändring av direktiv 2000/31/EG (förordningen om digitala tjänster) är uppfyllda.

Ersättningsskyldighet enligt 5 eller 6 § föreligger inte, om

1) tillverkaren eller importören visar att denne inte har släppt ut produkten på marknaden eller tagit den i bruk,

2) distributören visar att denne inte har tillhandahållit produkten på marknaden,

3) den ekonomiska aktören visar att den säkerhetsbrist som orsakade skadan beror på att produkten ska överensstämma med krav som följer av lagstiftning eller tvingande föreskrifter som har meddelats av en myndighet, eller

4) den ekonomiska aktören visar att det objektiva vetenskapliga och tekniska kunskapsläget vid den tidpunkt då produkten släpptes ut på marknaden eller togs i bruk eller under den period då produkten stod under tillverkarens kontroll inte var sådant att produktens säkerhetsbrist kunde ha upptäckts.

Ersättningsskyldighet föreligger inte heller, om den ekonomiska aktören gör det sannolikt att den säkerhetsbrist som orsakade skadan inte fanns när aktören släppte ut produkten på marknaden, tog den i bruk eller tillhandahöll den på marknaden, eller att den säkerhetsbrist som orsakade skadan har uppstått efter den tidpunkten.

Med avvikelse från vad som föreskrivs i 2 mom. ska en ekonomisk aktör dock inte vara befriad från ersättningsskyldighet om en produkts säkerhetsbrister beror på något av följande, som står under tillverkarens kontroll:

1) programvara, inbegripet uppdateringar eller uppgraderingar av programvara, eller en tillhörande tjänst,

2) avsaknad av uppdateringar eller uppgraderingar av programvara som är nödvändiga för att upprätthålla säkerheten, eller

3) en väsentlig ändring av produkten.

En i 5 § 1 mom. 2 punkten avsedd tillverkare av en komponent är inte heller ersättningsskyldig, om tillverkaren visar att säkerhetsbristerna i produkten beror på de anvisningar som produktens tillverkare har gett komponentens tillverkare eller på utformningen av den produkt som komponenten är integrerad i eller sammankopplad med.

En i 5 § 3 mom. avsedd aktör är inte heller ersättningsskyldig, om aktören visar att den säkerhetsbrist som orsakade skadan har att göra med en sådan del av produkten som inte har påverkats av ändringen.

Med stöd av denna lag ersätts också ekonomisk förlust som orsakats av förstörelse eller förvanskning av data, om data har använts uteslutande för personliga ändamål. Vad som föreskrivs i 1 mom. tillämpas också på ekonomisk förlust som avses i detta moment.

Talan om ersättning enligt denna lag ska väckas inom tre år från det att den skadelidande fick eller borde ha fått kännedom om att skadan hade visat sig, om produktens säkerhetsbrister och om den ersättningsskyldige.

Talan om ersättning ska dock väckas inom tio år från det att den som är ersättningsskyldig enligt 5 eller 6 §

1) släppte ut produkten på marknaden eller från det att produkten togs i bruk, eller

2) tillhandahöll en väsentligt ändrad produkt på marknaden eller från det att en sådan produkt togs i bruk efter en väsentlig ändring av den.

Med avvikelse från vad som föreskrivs ovan i denna paragraf får den skadelidande väcka talan efter utgången av den tid som anges i 2 mom., om denne på grund av att personskadan är latent inte har kunnat väcka talan inom tidsfristen. En sådan talan ska dock väckas inom 25 år från det att tidsfristen har börjat löpa i enlighet med 2 mom.

Om förutsättningarna enligt 17 kap. 40 § i rättegångsbalken för att ett föremål eller en handling ska läggas fram som bevis för domstolen eller för att syn ska förrättas är uppfyllda, eller om det frivilligt har samtyckts till att ett bevis överlämnas eller syn förrättas, kan domstolen i en anhängig rättegång på behörigen motiverad begäran av en part bestämma att bevis i form av föremål eller handlingar eller ett syneobjekt ska läggas fram på ett lättillgängligt och lättbegripligt sätt (föreläggande om formen för framläggande ), om ett föremål, en handling eller en syn som förrättas på ett sådant sätt kan ha betydelse som bevis och om domstolen anser att föreläggandet är proportionerligt med beaktande av de kostnader och det besvär som detta medför för den som är föremål för föreläggandet.

Innan ett föreläggande om formen för framläggande meddelas ska personen i fråga ges tillfälle att bli hörd. Vid behov kan personen höras med iakttagande av vad som i 17 kap. i rättegångsbalken föreskrivs om förhör av en part eller hörande av ett vittne och även annan bevisning tas emot.

När ett föreläggande om formen för framläggande meddelas ska det anges en tidsfrist inom vilken de behövliga åtgärderna ska utföras. Ett föreläggande om formen för framläggande kan inte förenas med vite och inte heller kan det bestämmas att utmätningsmannen ska verkställa föreläggandet. I fråga om framläggande av bevis för domstolen och förrättande av syn gäller i övrigt vad som föreskrivs i 17 kap. i rättegångsbalken.

Ändring i ett beslut som gäller föreläggande om formen för framläggande söks med iakttagande av vad som föreskrivs i 17 kap. 68 § i rättegångsbalken.

Hovrätten och högsta domstolen ska i ett lättillgängligt format och i elektronisk form offentliggöra domar genom vilka mål slutligt avgörs och som gäller rättegångar som hör till tillämpningsområdet för denna lag.

En dom ska till behövliga delar pseudonymiseras eller anonymiseras innan den offentliggörs.

Denna lag träder i kraft den 20 .

Genom denna lag upphävs förordningen om tillämpning av 5 § produktansvarslagen på Furstendömet Liechtenstein (1139/1995).

På produkter som har släppts ut på marknaden eller tagits i bruk före ikraftträdandet av denna lag tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.

Talan om ersättning enligt denna lag för sakskada som ett fel i en vara har orsakat på annan egendom eller som ett fel i ett material som har använts vid utförandet av en tjänst har orsakat på annan egendom än föremålet för tjänsten ska väckas inom tre år från det att den skadelidande fick kännedom om att skadan hade visat sig och om den ersättningsskyldige.

Talan ska dock väckas inom tio år från det att den ersättningsskyldige

1) släppte ut varan eller materialet på marknaden på det sätt som avses i 1 a § 9 punkten i produktansvarslagen eller från det att varan eller materialet togs i bruk på det sätt som avses i 10 punkten i den paragrafen, eller

2) tillhandahöll en vara eller ett material som ändrats väsentligt på det sätt som avses i 1 a § 6 punkten i produktansvarslagen på marknaden på det sätt som avses i 8 punkten i den paragrafen eller från det att en sådan vara eller ett sådant material togs i bruk på det sätt som avses i 10 punkten i den paragrafen efter en väsentlig ändring av varan eller materialet.

Denna lag träder i kraft den 20 .