Revidering av straffrättens tillämpningsområde

På brott som har begåtts i Finland tillämpas finsk lag.

Bestämmelser om tillämpningen av finsk lag på brott som har begåtts i Finlands ekonomiska zon finns i lagen om Finlands ekonomiska zon (1058/2004) och miljöskyddslagen för sjöfarten (1672/2009).

På brott som har begåtts ombord på ett finskt fartyg eller luftfartyg tillämpas finsk lag.

Finsk lag tillämpas också på brott som befälhavaren för eller en medlem av besättningen ombord på ett finskt fartyg eller luftfartyg begått utanför Finland, om gärningsmannen genom sin gärning brutit mot en särskild skyldighet som enligt lag åligger honom i egenskap av befälhavare eller medlem av besättningen.

Finsk lag tillämpas också på brott som har begåtts

1) ombord på ett luftfartyg som landar på finskt territorium och där den brottsmisstänkte fortfarande befinner sig,

2) mot ett sådant luftfartyg eller ombord på ett sådant luftfartyg som har hyrts ut utan besättning till en hyrestagare som har sitt huvudsakliga verksamhetsställe eller, om ett sådant saknas, sin vanliga vistelseort i Finland.

På brott som har begåtts utanför Finland och som riktar sig mot Finland tillämpas finsk lag.

Ett brott anses rikta sig mot Finland om

1) det är ett lands- eller högförräderibrott,

2) gärningen på något annat sätt allvarligt kränkt eller äventyrat Finlands statliga, militära eller ekonomiska rättigheter eller intressen eller en viktig samhällsfunktion, eller om

3) det riktar sig mot en finsk myndighet.

Finsk lag tillämpas på brott för vilka föreskrivs straff i 40 kap. i denna lag och som har begåtts utanför Finland av en person som avses i 40 kap. 11 § 1, 2, 3 och 5 punkten.

Finsk lag tillämpas också på brott för vilka föreskrivs straff i 45 kap. i denna lag och som har begåtts utanför Finland av en person som det kapitlet ska tillämpas på.

På brott som har begåtts utanför Finland och som riktar sig mot en finsk medborgare, ett finskt samfund, en finsk stiftelse eller någon annan finsk juridisk person eller en i Finland varaktigt bosatt utlänning tillämpas finsk lag, om på gärningen enligt finsk lag kan följa fängelse i över sex månader.

På brott som en finsk medborgare har begått utanför Finland tillämpas finsk lag. Har brottet begåtts inom ett område som inte tillhör någon stat, är en förutsättning för straffbarheten att på brottet enligt finsk lag kan följa fängelse i över sex månader.

Som finsk medborgare anses den som vid gärningstidpunkten var finsk medborgare eller som efter gärningstidpunkten har fått finskt medborgarskap.

Med finsk medborgare jämställs

1) den som vid gärningstidpunkten var varaktigt bosatt i Finland, eller som efter gärningstidpunkten bosatt sig varaktigt i Finland, samt

2) den som påträffas i Finland och som efter gärningstidpunkten är dansk, isländsk, norsk eller svensk medborgare eller som efter gärningstidpunkten är varaktigt bosatt i något av de länderna.

På krigsförbrytelse, brott mot mänskligheten, folkmord, tortyr och sjöröveri som är straffbar enligt internationell rätt och har begåtts utanför Finland samt på andra med dem jämförbara gärningar som är straffbara enligt internationell rätt tillämpas finsk lag.

Finsk lag tillämpas på följande brott som har begåtts utanför Finland:

1) sådant uppsåtligt dråp, sådan misshandel eller sådant frihetsberövande som riktas mot en person som åtnjuter internationellt skydd och som avses i konventionen om förebyggande och bestraffning av brott mot personer, som åtnjuter internationellt skydd, bland dem diplomatiska representanter (FördrS 63/1978), eller i den konventionen avsett våldsamt angrepp mot en sådan persons tjänstelokaler, privata bostad eller fortskaffningsmedel eller hot om att företa ett sådant angrepp, och

2) sådana brott mot personal vid Förenta Nationerna och personal i anknytning till Förenta nationerna som avses i konventionen om skydd av personal i FN-insatser och därtill anknuten personal (FördrS 2–3/2001).

Finsk lag tillämpas också på brott som har begåtts utanför Finland och för vilka straff föreskrivs i

1) 11 kap. 4 c §,

2) 25 kap. 3 eller 3 a §,

3) 34 a kap.,

4) 34 a kap. 2 eller 3 §, om det är fråga om rån, grovt rån, utpressning eller grov utpressning som har begåtts i syfte att begå ett brott som avses i de bestämmelserna,

5) 34 a kap. 2 § 1 mom. 2–9 punkten eller 2 eller 3 mom. eller i 34 a kap. 3, 6, 10 eller 12 §, om det är fråga om förfalskning eller grov förfalskning som har begåtts i syfte att begå ett brott som avses i de bestämmelserna,

6) 37 kap. 1–5 §, eller

7) 50 kap. 1–4 eller 4 a §.

Finlands strafflag tillämpas också på en gärning som har begåtts utanför Finland och som ska betraktas som straffbart försök till ett brott som avses i denna paragraf eller som straffbar medverkan i ett sådant brott.

På brott som har begåtts utanför Finland och på vilka enligt finsk lag kan följa fängelse i över sex månader tillämpas finsk lag, om den stat inom vars område brottet har begåtts har begärt att det straffrättsliga förfarandet ska överföras till Finland eller med anledning av brottet har framställt en begäran om att den misstänkte ska utlämnas, men begäran har avslagits.

Om en 1 mom. avsedd begäran framställs av en annan medlemsstat i Europeiska unionen, Island eller Norge, tillämpas finsk lag oberoende av de förutsättningar i fråga om straffskala och gärningsort som anges i 1 mom.

Om på ett brott ska enligt detta kapitel tillämpas finsk lag, bestäms även juridiska personers straffansvar enligt finsk lag.

Om ett brott har begåtts på en främmande stats territorium förutsätts det dock i de fall som avses i 5–7 § att den juridiska personen är finsk.

Ett brott anses ha begåtts såväl där den brottsliga handlingen företogs eller där åtgärder för den vidtogs som där den rekvisitsenliga följden av brottet framträdde. Ett underlåtenhetsbrott anses ha begåtts såväl där gärningsmannen borde ha handlat som där den rekvisitsenliga följden av brottet framträdde.

Om brottet stannade vid försök, anses det ha begåtts även där den rekvisitsenliga följden antingen sannolikt eller enligt gärningsmannens uppfattning skulle ha framträtt om brottet hade fullbordats.

Ett brott som har begåtts av medgärningsmän, en medelbar gärningsman, en anstiftare eller en medhjälpare anses ha begåtts både på den ort där medverkansgärningen begicks och på den ort där gärningsmannen anses ha begått den brottsliga handling som medverkansgärningen avsett.

Om gärningsorten inte med säkerhet kan fastställas, men det finns grundad anledning att anta att brottet har begåtts på finskt territorium, ska brottet anses ha begåtts i Finland.

När ett brott har begåtts på en främmande stats territorium kan finsk lag tillämpas med stöd av 5, 6 och 8 § endast om gärningen är straffbar också enligt lagen på gärningsorten och om också en domstol i den främmande staten kunde ha dömt ut straff för gärningen. För brottet får härvid inte i Finland dömas ut en påföljd som är strängare än den som föreskrivs för brottet enligt lagen på gärningsorten. Om brottet har begåtts på flera staters territorium, uppfylls kravet på dubbel straffbarhet, om gärningen är straffbar enligt lagen på någon av gärningsorterna.

Även om det i lagen på gärningsorten inte föreskrivs något straff för gärningen, tillämpas finsk lag på gärningen om den har begåtts av en person som vid tidpunkten för gärningen var finsk medborgare eller varaktigt bosatt i Finland på det sätt som avses i 6 § 3 mom. 1 punkten, och straff för gärningen föreskrivs

1) i 11 kap. 4 a eller 4 b §,

2) i 11 kap. 5 eller 6 §, om gärningen utgör sådan krigsförbrytelse eller grov krigsförbrytelse eller medverkan till sådana, som avses i artikel 15 i det andra protokollet till konventionen om skydd för kulturegendom i händelse av väpnad konflikt (FördrS 93/1994),

3) i 11 kap. 8 eller 9 §,

4) med stöd av 15 kap. 12 a § i 1–9 § i det kapitlet,

5) i 16 kap. 1–3 § och även om en person som avses i 40 kap. 11 § 2, 3 eller 5 punkten eller en sådan utländsk tjänsteman som är anställd hos Internationella brottmålsdomstolen är föremål för brottet,

6) i 16 kap. 13, 14, 14 a eller 14 b § och även om dessa paragrafer tillämpas med stöd av 20 § i det kapitlet,

7) i 20 kap. 1–5, 9, 12–16 eller 18–22 §,

8) i 20 kap. 10 eller 11 §, om gärningen riktar sig mot en person som är under 18 år,

9) i 21 kap. 6 b eller 6 c §,

10) i 21 kap. 5 eller 6 §, 22 kap. 1 eller 2 § eller 25 kap. 8 §, om gärningen utgör sådan tvångsabortering eller tvångssterilisering som avses i artikel 39 i Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet (FördrS 53/2015),

11) i 25 kap. 4 §,

12) i 29 kap. 1, 2, 5–7 eller 7 a §, 32 kap. 6 eller 7 § eller 36 kap. 1 eller 2 §, om gärningen utgör ett sådant bedrägeri som riktar sig mot unionens finansiella intressen som avses i artikel 3.2 eller ett sådant annat brott som riktar sig mot unionens finansiella intressen som avses i artikel 4.1–4.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371 om bekämpande genom straffrättsliga bestämmelser av bedrägeri som riktar sig mot unionens finansiella intressen,

13) i 30 kap. 7, 7 a, 8 eller 8 a § och även om dessa paragrafer tillämpas med stöd av 14 § i det kapitlet,

14) 34 kap. 6 eller 9 §, om gärningen utgör ett sådant brott som avses i fördraget om fullständigt förbud mot kärnsprängningar (FördrS 15/2001),

15) i 40 kap. 1–4 eller 4 a §, om gärningsmannen är en riksdagsledamot, en utländsk tjänsteman eller en ledamot av ett utländskt parlament,

16) i 40 kap. 8 a eller 8 b §, om gärningsmannen är en riksdagsledamot, en utländsk tjänsteman eller en ledamot av ett utländskt parlament, eller

17) i 46 kap. 3 a–3 c §.

Finsk lag tillämpas på penningtvätt och grov penningtvätt oberoende av om förbrottet är straffbart i den stat där det har begåtts, om det för förbrottet föreskrivs straff

1) i 16 kap. 13 eller 14 §,

2) i 17 kap. 1 a, 8 eller 8 a §,

3) i 20 kap. 1–5, 9, 12–16 eller 18–22 §,

4) i 20 kap. 10 eller 11 §, om gärningen riktar sig mot en person som är under 18 år,

5) i 30 kap. 7, 7 a, 8 eller 8 a §, eller

6) i 40 kap. 1 eller 2 §.

Även om det i lagen på gärningsorten inte föreskrivs något straff för gärningen, ska finsk lag tillämpas på den, om gärningen ska behandlas som ett brottmål enligt militära rättegångslagen (326/1983).

Åklagaren får inte väcka åtal i brottmål utan riksåklagarens åtalsförordnande, när

1) brottet har begåtts utanför Finland, eller om

2) en utlänning har begått ett brott ombord på ett utländskt fartyg då det befunnit sig på Finlands territorialvatten, eller ombord på ett utländskt luftfartyg då det befunnit sig i Finlands luftrum, och brottet inte riktat sig mot Finland, en finsk medborgare, en i Finland varaktigt bosatt utlänning eller ett finskt samfund, en finsk stiftelse eller någon annan finsk juridisk person.

Riksåklagarens förordnande behövs dock inte, om

1) gärningsmannen är finsk medborgare eller en person som enligt 6 § jämställs med finska medborgare och brottet har riktat sig mot Finland, en finsk medborgare, en i Finland varaktigt bosatt utlänning eller ett finskt samfund, en finsk stiftelse eller någon annan finsk juridisk person,

2) brottet har begåtts i Danmark, Island, Norge eller Sverige och åklagaren på gärningsorten har framställt en begäran om att brottet ska behandlas vid en finsk domstol,

3) brottet har begåtts ombord på ett finskt fartyg då det befunnit sig inom ett område som inte tillhör någon stat eller ombord på ett finskt luftfartyg då det befunnit sig inom ett sådant område eller ovanför det,

4) brottet har begåtts ombord på ett fartyg eller luftfartyg medan det befunnit sig i reguljär trafik mellan orter i Finland eller mellan en ort i Finland och någon ort i Danmark, Island, Norge eller Sverige,

5) brottet ska behandlas som ett brottmål som avses i militära rättegångslagen (326/83), eller om

6) det enligt lag är justitiekanslern i statsrådet, riksdagens justitieombudsman eller riksdagen som bestämmer om väckande av åtal.

I Finland får åtal inte väckas för gärningar för vilka det redan har meddelats ett slutligt avgörande i huvudsaken i den stat där gärningen begicks eller i någon annan medlemsstat i Europeiska unionen, Island, Liechtenstein, Norge eller Schweiz och

1) åtalet har förkastats,

2) den åtalade har konstaterats vara skyldig men inte dömts till straff,

3) den utdömda påföljden har verkställts eller verkställigheten pågår,

4) den utdömda påföljden har förfallit enligt lagen i domstolsstaten, eller

5) avgörandet annars har en verkan som hindrar att åtal väcks.

Trots 1 mom. får riksåklagaren förordna att åtal ska väckas i Finland, om ett slutligt avgörande i huvudsaken som meddelats i en annan stat inte grundar sig på en begäran som har framförts av en finsk myndighet eller en av staten i fråga framställd begäran om utlämning för brott som de finska myndigheterna bifallit, och

1) brottet anses enligt 3 § rikta sig mot Finland,

2) brottet är ett sådant tjänstebrott eller militärt brott som avses i 4 §,

3) brottet är ett internationellt brott som avses i 7 §, och det utomlands meddelade slutliga avgörandet i huvudsaken som gäller brottet strider uppenbart mot grunderna för Finlands rättsordning, eller

4) brottet anses enligt 10 § ha begåtts även i Finland. Riksåklagaren får dock inte förordna att åtal ska väckas för ett brott som delvis har begåtts inom territoriet för en medlemsstat i Europeiska unionen, Island, Liechtenstein, Norge eller Schweiz och där avgörandet har meddelats.

Bestämmelser om avräkning av straff som har döms utomlands från ett straff som döms i Finland finns i 6 kap. 14 § i strafflagen.

Om en internationell överenskommelse som är förpliktande för Finland eller någon annan författning eller bestämmelse som är internationellt förpliktande för Finland i något fall begränsar tillämpningen av finsk straffrätt utöver vad som föreskrivs i detta kapitel, ska begränsningen iakttas enligt vad som har avtalats. Trots vad som föreskrivs i detta kapitel ska de begränsningar av tillämpningen av finsk lag som följer av allmänt erkända folkrättsliga regler dessutom iakttas.

Denna lag träder i kraft den 20 .

Genom denna lag upphävs förordningen om tillämpningen av 1 kap. 7 § strafflagen (627/1996).

Förundersökningsmyndigheten får göra förundersökning av ett brott som misstänks ha begåtts utanför Finland, om finsk lag kan tillämpas på brottet med stöd av 1 kap. i strafflagen och om det av skäl som gäller undersökningen och för att straffansvaret ska förverkligas är ändamålsenligt att förundersökning görs i Finland. Om väckande av åtal i Finland förutsätter riksåklagarens åtalsförordnande enligt 1 kap. 12 § i strafflagen, ska åklagaren besluta om inledande av förundersökning. Förundersökning av ett brott som misstänks ha begåtts utanför Finland görs inte, eller läggs ned med åklagarens samtycke, om det framkommer att förutsättningarna för att göra förundersökning i Finland inte uppfylls. Åklagarens samtycke behövs dock inte, om åklagaren inte har beslutat att förundersökningen ska inledas.

Denna lag träder i kraft den 20 .