Luottolaitossääntelyn sujuvoittaminen ja ajantasaistaminen

Bestämmelser om sparbanker finns förutom i denna lag också i sparbankslagen (1502/2001) och i lagen om hypoteksföreningar (936/1978).

Inlåningsbanken kan vara ett aktiebolag, ett andelslag (andelsbank ) eller en sparbank.

Om konsolidering krävs med stöd av artikel 18.3 eller 18.6 i EU:s tillsynsförordning, betraktas det kreditinstitut som är störst sett till balansomslutningen som moderföretag vid tillämpningen av denna lag.

ECB beviljar koncession för kreditinstitut, på ansökan som ska riktas till Finansinspektionen, så som föreskrivs i SSM-förordningen, förordningar och beslut som ECB utfärdat med stöd av den samt i detta kapitel. Koncession kan beviljas för verksamhet som inlåningsbank eller kreditföretag. Koncessionen kan på ansökan förenas med begränsningar avseende sådan affärsverksamhet som är tillåten för inlåningsbanker med stöd av 5 kap. 1 § eller sådan affärsverksamhet som är tillåten för kreditföretag med stöd av 2 § i det kapitlet. Koncessionen kan dessutom förenas med sådana beagränsningar av ett kreditinstituts affärsverksamhet som är nödvändiga för tillsynen. Bestämmelser om de utredningar som ska fogas till koncessionsansökan finns i de tekniska standarder som antas genom Europeiska kommissionens förordningar eller beslut.

Finansinspektionen kan, efter att ha hört sökanden, förena koncessionsförslaget med sådana begränsningar och villkor för kreditinstitutets affärsverksamhet som är nödvändiga för tillsynen. Finansinspektionen kan dessutom på ansökan av den enhet som ansöker om koncession förena koncessionsförslaget med begränsningar avseende sådan affärsverksamhet som är tillåten för inlåningsbanker med stöd av 5 kap. 1 § eller sådan affärsverksamhet som är tillåten för kreditföretag med stöd av 2 § i det kapitlet. Efter att koncessionen beviljats kan Finansinspektionen på ansökan föreslå att ECB ändrar koncessionsvillkoren.

Minst en av kreditinstitutets grundare ska vara bosatt eller, om grundaren är en juridisk person, ha sitt säte, inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, om inte Finansinspektionen beviljar undantag från detta. Undantag får beviljas, om det inte äventyrar en effektiv tillsyn över kreditinstitutet eller skötseln av kreditinstitutet.

ECB kan i enlighet med detta kapitel på ansökan som ett kreditinstitut i aktiebolagsform eller andelslagsform lämnat till Finansinspektionen återkalla kreditinstitutets koncession utan att kreditinstitutet behöver försättas i likvidation.

Till ansökan ska fogas

1) en kopia av beslutet av kreditinstitutets bolagsstämma eller andelsstämma om att kreditinstitutet har beslutat att avstå från sin koncession,

2) en utredning om att kreditinstitutet inte längre har insättningar eller affärsmässigt bedriver någon annan verksamhet som enligt denna lag eller lagen om investeringstjänster förutsätter koncession,

3) en revisors yttrande om att den utredning som avses i 2 punkten grundar sig på tillräckliga och aktuella uppgifter om kreditinstitutets ekonomiska ställning,

4) registermyndighetens tillstånd att avstå från koncessionen.

Finansinspektionen ska anmäla det beslut som avses i 1 mom. för registering. Återkallelsen av koncessionen träder i kraft när beslutet har registrerats.

Ett kreditinstitut som på det sätt som avses i 8 c kap. 1 § 3 mom. överlåter hela sin affärsverksamhet behöver inte foga i 2 mom. avsedda utredningar till ansökan.

Beslut om att avstå från koncession för kreditinstitut ska fattas i ett kreditinstitut i aktiebolagsform med kvalificerad majoritet enligt 5 kap. 27 § i aktiebolagslagen och i ett kreditinstitut i andelslagsform med kvalificerad majoritet enligt 5 kap. 29 § 2 mom. i lagen om andelslag och med iakttagande av 21 § i det kapitlet.

Registermyndighetens tillstånd ska utverkas för avstående från koncession.

I fråga om ett kreditinstitut i aktiebolagsform iakttas vid tillståndsförfarandet i tillämpliga delar vad som föreskrivs i 14 kap. 2–5 § i aktiebolagslagen och i 10 kap. 10 e § i denna lag. I fråga om ett kreditinstitut i andelslagsform iakttas vid tillståndsförfarandet i tillämpliga delar vad som föreskrivs i 18 kap. 2–5 § i lagen om andelslag och i 10 kap. 10 e § i denna lag.

En sådan kallelse på borgenärerna som gäller delning av ett kreditinstitut eller överlåtelse av dess affärsverksamhet kan utfärdas samtidigt som en kungörelse som gäller avstående från koncession, om ansökningarna lämnas in på samma gång.

Ett kreditinstitut ska ha sitt huvudkontor i Finland.

Om de uppgifter som enligt 3 mom. är en förutsättning för tillstånd förändras i något väsentligt avseende efter det att tillstånd beviljats, ska kreditinstitutet lämna en anmälan om förändringarna till Finansinspektionen.

Om ett kreditinstitut har för avsikt att flytta sitt säte till en annan EES-stat i enlighet med artikel 8 i europabolagsförordningen eller artikel 7 i SCE-förordningen, ska kreditinstitutet utan dröjsmål efter att ha anmält förslaget för registrering sända Finansinspektionen en kopia av det förslag om flyttning och den redogörelse som avses i artiklarna 8.2 och 8.3 i europabolagsförordningen eller artiklarna 7.2 och 7.3 i SCE-förordningen.

Registermyndigheten får inte utfärda ett sådant intyg som avses i 9 § 5 mom. i lagen om europabolag (742/2004) eller 9 § 5 mom. i lagen om europaandelslag (906/2006), om Finansinspektionen innan ett sådant tillstånd som avses i 9 § 2 mom. i den lagen eller 9 § 3 mom. i lagen om europaandelslag beviljats har meddelat registermyndigheten att kreditinstitutet inte har iakttagit bestämmelserna om flyttning av säte, om fortsättande av verksamheten i Finland eller om avslutande av verksamheten. Tillstånd får beviljas före den dag som avses i 16 kap. 6 § 2 mom. i aktiebolagslagen eller 20 kap. 6 § 2 mom. i lagen om andelslag endast om Finansinspektionen har meddelat att den inte motsätter sig en flyttning av sätet.

Om ett kreditinstitut i aktiebolagsform har för avsikt att flytta sitt säte till en annan EES-stat i enlighet med 17 a kap. 1 § i aktiebolagslagen, ska kreditinstitutet utan dröjsmål efter att ha anmält planen för registrering sända Finansinspektionen en kopia av den flyttningsplan som avses i 17 a kap. 4 § i aktiebolagslagen, styrelsens redogörelse som avses i 6 § i det kapitlet och det yttrande som avses i 9 § 1 mom. i det kapitlet. Av en revisor enligt 17 a kap. 9 § 1 mom. i aktiebolagslagen förutsätts sådan behörighet som anges i 14 § i detta kapitel och av en annan oberoende sakkunnig motsvarande godkänd behörighet i destinationsstaten. Finansinspektionen kan efter att ha fått anmälan kräva också andra uppgifter som den anser vara behövliga.

Registermyndigheten får inte utfärda ett intyg som avses i 17 a kap. 21 § 4 mom. i aktiebolagslagen, om Finansinspektionen, innan ett tillstånd som avses i 17 a kap. 21 § 2 mom. i aktiebolagslagen beviljats, har meddelat registermyndigheten att kreditinstitutet inte har iakttagit bestämmelserna om flyttning av sätet, om fortsättande av verksamheten i Finland eller om avslutande av verksamheten. Tillstånd får beviljas innan en månad har förflutit från den dag som avses i 17 a kap. 11 § 2 mom. i aktiebolagslagen endast om Finansinspektionen har meddelat att den inte motsätter sig flyttning av sätet.

Om kreditinstitutet har för avsikt att fortsätta kreditinstitutsverksamheten i Finland efter flyttningen av sätet, tillämpas på verksamheten vad som föreskrivs om utländska kreditinstituts verksamhet i Finland.

På överföringen av ett kreditinstituts säte till en annan EES-stat tillämpas vad som i 8 b kap. 3 och 11 § föreskrivs om insättare och insättares uppsägningsrätt i samband med fusion.

Om kreditinstitutet har ett förvaltningsråd gäller bestämmelserna om styrelsen i detta kapitel och i 8 a kap. förvaltningsrådet, i den utsträckning som förvaltningsrådet enligt bolagsordningen eller stadgarna har anvisats uppgifter som annars hör till styrelsen. Som en sådan uppgift ska dock inte betraktas enbart val av och entledigande av verkställande direktören, om beslutet enligt stadgarna ska fattas på framställning av styrelsen.

Kreditinstitutets styrelse ska ha minst tre medlemmar.

Kreditinstitutet ska ha en verkställande direktör och en ställföreträdare för denne.

Minst en av styrelsemedlemmarna samt verkställande direktören ska vara bosatt inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, om inte Finansinspektionen beviljar undantag från detta. Undantag får beviljas om det inte äventyrar en effektiv tillsyn över kreditinstitutet eller skötseln av kreditinstitutet.

Detta kapitels 7–13 § ska tillämpas endast på ersättningssystem för personer vars yrkesutövning har väsentlig inverkan på kreditinstitutets riskprofil. Till denna personkategori hör åtminstone

Om kreditinstitutet har ett förvaltningsråd ska detta svara för styrelsens uppgifter enligt detta kapitel, i den omfattning som förvaltningsrådet enligt bolagsordningen eller stadgarna har tilldelats uppgifter som hör till styrelsen. Som en sådan uppgift ska dock inte betraktas enbart val av och entledigande av verkställande direktören, om beslutet enligt stadgarna ska fattas på framställning av styrelsen.

Ersättningar till den person som svarar för kreditinstitutets riskkontrollerfunktion, den person som svarar för funktionen för regelefterlevnad och iakttagande av de interna riktlinjerna samt den person som svarar för interrevisionen övervakas av kreditinstitutets ersättningskommitté. Om det inte finns någon ersättningskommitté, svarar styrelsen för den tillsynsuppgift som avses i detta moment.

Detta kapitel tillämpas inte på sparbanker eller hypoteksföreningar.

Bestämmelser om en skyldighet för kreditinstitut som deltar i en fusion att rapportera till Finansinspektionen och om Finansinspektionens behörighet att motsätta sig en fusion finns i 3 a kap.

Finansinspektionen ska underrätta registermyndigheten om sin invändning mot fusionen inom en månad från den dag som angetts i den kallelse på borgenärerna som avses i 16 kap. 6 § 2 mom. i aktiebolagslagen eller i 20 kap. 6 § 2 mom. i lagen om andelslag.

Registermyndigheten ska utan dröjsmål för kännedom underrätta Finansinspektionen om en borgenärs invändning enligt 16 kap. 15 § 2 mom. i aktiebolagslagen och 20 kap. 16 § 2 mom. i lagen om andelslag.

Vad som i 16 kap. 6, 7 och 15 § i aktiebolagslagen och i 20 kap. 6, 7 och 16 § i lagen om andelslag föreskrivs om borgenärer ska inte tillämpas på insättare. Det överlåtande kreditinstitutet ska emellertid underrätta insättarna om fusionen senast tre månader före den tidsfrist som registermyndigheterna sätter ut för de övriga borgenärerna med stöd av 16 kap. 6 § 2 mom. i aktiebolagslagen eller 20 kap. 6 § 2 mom. i lagen om andelslag. I meddelandet ska det övertagande kreditinstitutets firma och adress nämnas.

Av det meddelande som avses i 1 mom. ska framgå att om det sammanlagda beloppet av en insättares inlåning i de kreditinstitut som deltar i fusionen överstiger det högsta belopp för insättningsgarantin som anges i 5 kap. 8 § i lagen om myndigheten för finansiell stabilitet, ska 13 § i det kapitlet tillämpas på insättningsgarantin. Insättaren har trots de ursprungliga avtalsvillkoren rätt att inom sex månader från mottagandet av meddelandet säga upp en insättning som enligt nämnda 8 § helt eller delvis faller utanför insättningsgarantin. Vad som föreskrivs i detta moment ska inte tillämpas, om de fusionerande inlåningsbankerna på det sätt som avses i 5 mom. i den paragrafen betraktas som en enda inlåningsbank vid tillämpning av den övre gräns för insättningsgaranti som avses i 1 mom. i den paragrafen.

Vad som ovan i denna paragraf föreskrivs om insättarna i det överlåtande kreditinstitutet ska också tillämpas på insättarna i det övertagande kreditinstitutet, om fusionen enligt ett i 16 kap. 4 § i aktiebolagslagen eller i 20 kap. 4 § i lagen om andelslag avsett revisorsyttrande kan äventyra betalningen av det övertagande kreditinstitutets skulder.

Vad som i denna paragraf föreskrivs om insättare och insättares uppsägningsrätt i samband med fusion gäller på motsvarande sätt sådan fusion där det övertagande kreditinstitutet registreras i någon annan stat. En insättare har uppsägningsrätt, om inlåning som omfattas av en insättningsgaranti enligt lagen om myndigheten för finansiell stabilitet efter åtgärden inte alls eller bara delvis kommer att omfattas av insättningsgarantin. I sitt meddelande till insättaren ska kreditinstitutet redogöra för de ändringar som kommer att ske i uppgifter som har lämnats med stöd av 5 kap. 18 § i lagen om myndigheten för finansiell stabilitet.

I de fall som avses i 4 mom. ska kreditinstitutet sammanställa en utredning om insättningsgarantin (insättningsgarantiutredning ) med redogörelse för insättningsgarantiarrangemangen före och efter åtgärden och för eventuella skillnader i fråga om vad insättningsgarantin täcker. Kreditinstitutet ska inhämta Finansinspektionens yttrande om utredningen. Till begäran om yttrande ska fogas de ytterligare upplysningar som Finansinspektionen bestämmer. Insättningsgarantiutredningen och en avskrift av Finansinspektionens yttrande ska fogas till det meddelande som ges till insättaren.

Bestämmelser om en skyldighet för kreditinstitut som deltar i en delning att rapportera till Finansinspektionen och om Finansinspektionens behörighet att motsätta sig delning finns i 3 a kap.

Finansinspektionen ska underrätta registermyndigheten om sin invändning mot fusionen inom en månad från den dag som angetts i den kallelse på borgenärerna som avses i 17 kap. 6 § 2 mom. i aktiebolagslagen eller i 21 kap. 6 § 2 mom. i lagen om andelslag.

Registermyndigheten ska utan dröjsmål för kännedom underrätta Finansinspektionen om en borgenärs invändning enligt 17 kap. 15 § 2 mom. i aktiebolagslagen och 21 kap. 16 § 2 mom. i lagen om andelslag.

Vad som i 17 kap. 6, 7 och 15 § i aktiebolagslagen och i 21 kap. 6, 7 och 15 § i lagen om andelslag föreskrivs om borgenärer ska inte tillämpas på insättare. Det ursprungliga kreditinstitutet ska emellertid underrätta insättarna om delningen senast tre månader före den tidsfrist som registermyndigheterna sätter ut för de övriga borgenärerna med stöd av 17 kap. 6 § 2 mom. i aktiebolagslagen eller 21 kap. 6 § 2 mom. i lagen om andelslag. I meddelandet ska det övertagande kreditinstitutets firma och adress nämnas.

Av det meddelande som avses i 1 mom. ska framgå att om det sammanlagda beloppet av en insättares inlåning i de kreditinstitut som deltar i delningen överstiger det högsta belopp för insättningsgarantin som anges i 5 kap. 8 § i lagen om myndigheten för finansiell stabilitet, ska 13 § i det kapitlet tillämpas på insättningsgarantin. Insättaren har trots de ursprungliga avtalsvillkoren rätt att inom sex månader från mottagandet av meddelandet säga upp en insättning som enligt nämnda 8 § helt eller delvis faller utanför insättningsgarantin. Vad som föreskrivs i detta moment ska inte tillämpas, om de i delningen deltagande inlåningsbankerna på det sätt som avses i 5 mom. i den paragrafen betraktas som en enda inlåningsbank vid tillämpning av den övre gräns för insättningsgaranti som avses i 1 mom. i den paragrafen.

Vad som ovan i denna paragraf föreskrivs om insättarna i det ursprungliga kreditinstitutet ska också tillämpas på insättarna i det övertagande kreditinstitutet, om delningen enligt ett i 17 kap. 4 § i aktiebolagslagen eller i 21 kap. 4 § i lagen om andelslag avsett revisorsyttrande kan äventyra betalningen av det övertagande kreditinstitutets skulder.

Vad som i denna paragraf föreskrivs om insättare och insättares uppsägningsrätt i samband med delning gäller på motsvarande sätt sådan delning där det övertagande kreditinstitutet registreras i någon annan stat. En insättare har uppsägningsrätt, om inlåning som omfattas av en insättningsgaranti enligt lagen om myndigheten för finansiell stabilitet efter åtgärden inte alls eller bara delvis kommer att omfattas av insättningsgarantin. I sitt meddelande till insättaren ska kreditinstitutet redogöra för de ändringar som kommer att ske i uppgifter som har lämnats med stöd av 5 kap. 18 § i lagen om myndigheten för finansiell stabilitet.

I de fall som avses i 4 mom. ska kreditinstitutet sammanställa en utredning om insättningsgarantin (insättningsgarantiutredning ) med redogörelse för insättningsgarantiarrangemangen före och efter åtgärden och för eventuella skillnader i fråga om vad insättningsgarantin täcker. Kreditinstitutet ska inhämta Finansinspektionens yttrande om utredningen. Till begäran om yttrande ska fogas de ytterligare upplysningar som Finansinspektionen bestämmer. Insättningsgarantiutredningen och en avskrift av Finansinspektionens yttrande ska fogas till det meddelande som ges till insättaren.

Vad som i 17 kap. 16 § 6 mom. i aktiebolagslagen föreskrivs om det ursprungliga aktiebolagets skulder eller i 21 kap. 17 § 6 mom. i lagen om andelslag föreskrivs om det ursprungliga andelslagets skulder tillämpas inte på skulder eller delar av skulder som kan ersättas ur den insättningsgarantifond som avses i 5 kap. i lagen om myndigheten för finansiell stabilitet eller ur den ersättningsfond som avses i 11 kap. i lagen om investeringstjänster.

På behörigheten för en i 16 och 17 kap. i aktiebolagslagen och i 20 och 21 kap. i lagen om andelslag avsedd revisor vid fusion eller delning av ett kreditinstitut tillämpas 12 kap. 14 § i denna lag.

För ett kreditinstitut som bildas i samband med en kombinationsfusion eller delning ska det ansökas om koncession enligt 4 kap. En sådan fusion eller delning får inte registreras om inte koncessionen registreras samtidigt.

När ett finskt kreditinstitut deltar i en gränsöverskridande fusion inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet ska 2 § tillämpas, och när ett finskt kreditinstitut deltar i en gränsöverskridande delning inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet ska 4 § tillämpas.

Om det vid fusionen eller delningen övertagande bolaget är registrerat eller registreras i en annan stat, tillämpas på företagsomstruktureringen dock inte vad som ovan föreskrivs om Finansinspektionens behörighet att motsätta sig en företagsomstrukturering. Registermyndigheten får inte i fråga om en sådan fusion utfärda ett i 4 § 3 mom. i lagen om europabolag (742/2004), 4 § 3 mom. i lagen om europaandelslag (906/2006), 16 kap. 26 § 4 mom. i aktiebolagslagen eller 20 kap. 27 § 4 mom. i lagen om andelslag avsett intyg eller i fråga om en sådan delning utfärda ett i 17 kap. 25 § 4 mom. i aktiebolagslagen eller 21 kap. 26 § 4 mom. i lagen om andelslag avsett intyg, om Finansinspektionen innan ett tillstånd enligt de paragraferna beviljats har meddelat registermyndigheten att kreditinstitutet inte har iakttagit bestämmelserna om fusion eller delning, om fortsättande av verksamhet i Finland eller om avslutande av verksamheten. Tillstånd får beviljas innan en månad har förflutit från den dag enligt 16 kap. 6 § 2 mom. eller 17 kap. 6 § 2 mom. i aktiebolagslagen eller i 20 kap. 6 § 2 mom. eller 21 kap. 6 § 2 mom. i lagen om andelslag som angetts för kallelsen på borgenärerna endast om Finansinspektionen har meddelat att den inte motsätter sig beviljandet av tillståndet eller flyttningen av sätet i samband med att ett europabolag bildas.

Om ett övertagande kreditinstitut som registreras i en annan stat har för avsikt att efter fusionen eller delningen fortsätta att bedriva kreditinstitutsverksamhet i Finland, tillämpas på verksamheten vad som bestäms om utländska kreditinstituts verksamhet i Finland.

Om det övertagande kreditinstitutet vid fusion eller delning registreras i någon annan stat och en insättning efter åtgärden inte alls eller bara delvis kommer att omfattas av insättningsgaranti, har insättaren rätt att säga upp insättningen även så att kreditinstitutet utan dröjsmål ska betala ut den uppsagda insättningen eller ställa betryggande säkerhet för betalningen. Uppsägningen ska ske skriftligen och senast den dag som anges i den kallelse på kreditinstitutets borgenärer som avses i 16 kap. 6 § i aktiebolagslagen eller i 17 kap. 6 § i den lagen eller i 20 kap. 6 § i lagen om andelslag eller i 21 kap. 6 § i den lagen. Insättarens rätt att säga upp insättningen i enlighet med denna paragraf ska nämnas i det meddelande som avses i 2 och 4 §. Kreditinstitutet ska underrätta Finansinspektionen om uppsägningen utan dröjsmål efter det att tiden för uppsägning enligt denna paragraf har gått ut.

Ett kreditinstitut (överlåtande kreditinstitut ) kan helt eller delvis överlåta sina tillgångar och skulder till ett eller flera kreditinstitut eller till ett annat företag (övertagande företag ) enligt vad som föreskrivs i denna paragraf och i 2–5 §.

Överlåtelsen av affärsverksamheten kan verkställas även om det överlåtande kreditinstitut är försatt i likvidation, förutsatt att inte överskottet efter betalningen av skulderna har börjat delas ut i enlighet med de bestämmelser om utdelning av överskott som tillämpas på det överlåtande kreditinstitutet.

Om det överlåtande kreditinstitutet överlåter alla sina tillgångar och skulder, ska det samtidigt fattas beslut om att kreditinstitutet försätts i likvidation eller avstår från koncession eller, om det är fråga om en sparbank, om att sparbanken försätts i likvidation eller ombildas till en stiftelse på det sätt som avses i 92 § sparbankslagen.

Med avvikelse från vad som föreskrivs i detta kapitel tillämpas på överlåtelse av en hypoteksförenings samtliga tillgångar och skulder bestämmelserna i 26 f–26 k § i lagen om hypoteksföreningar.

Det överlåtande kreditinstitutets styrelse ska göra upp en överlåtelseplan, på vilken tillämpas vad som föreskrivs om delningsplanen i de bestämmelser om delning som ska tillämpas på det överlåtande kreditinstitutet. Över en överlåtelseplan ska det på motsvarande sätt som över en delningsplan ges ett revisorsyttrande.

Sådana borgenärer i det överlåtande kreditinstitutet vars fordran har uppkommit före registreringen av överlåtelseplanen och vars skuld omfattas av överlåtelsen har rätt att, under motsvarande förutsättningar som föreskrivs för ett ursprungligt kreditinstituts borgenärer i de bestämmelser om delning som ska tillämpas på det överlåtande kreditinstitutet, få information om överlåtelsen av affärsverksamheten och att motsätta sig den. Motsvarande rättigheter gäller för det övertagande företagets borgenärer, om överlåtelsen av affärsverksamheten enligt revisorns yttrande över överlåtelseplanen kan äventyra betalningen av det övertagande bolagets skulder.

Vad som föreskrivs i 1 mom. gäller inte insättare i det överlåtande respektive övertagande kreditinstitutet. Vid överlåtelse av affärsverksamheten har insättarna motsvarande rättigheter som insättarna enligt 8 b kap. 5 § har vid delning av ett kreditinstitut.

Det överlåtande kreditinstitutet ska anmäla överlåtelseplanen och verkställandet av överlåtelsen av affärsverksamheten för registrering med iakttagande av vad som föreskrivs om anmälan av delningsplanen och verkställandet av delning för registrering i de bestämmelser om delning som ska tillämpas på det överlåtande kreditinstitutet.

Överlåtelsen av affärsverksamheten ska anmälas till Finansinspektionen. På anmälningsförfarandet och innehållet i anmälan tillämpas bestämmelserna om avyttring av betydande tillgångar och skulder i 3 a kap. i kreditinstitutslagen, med undantag av det gränsvärde som föreskrivs i 3 a kap. 3 §. Finansinspektionen kan motsätta sig överlåtelsen av affärsverksamheten, om överlåtelsen sannolikt äventyrar förutsättningarna för det övertagande kreditinstitutets fortsatta koncession. Finansinspektionen ska underrätta registermyndigheten om sin invändning mot överlåtelsen inom en månad från den dag som angetts i kallelsen på borgenärerna. De kreditinstitut som är parter i överlåtelsen av affärsverksamheten ska utan dröjsmål underrättas om invändningen. Överlåtelsen av affärsverksamheten får registreras endast om Finansinspektionen inte motsätter sig den inom den tid som anges ovan.

Det överlåtande kreditinstitutets tillgångar samt dess skulder och andra förbindelser övergår i enlighet med överlåtelseplanen till det övertagande företaget när överlåtelsen har registrerats.

Det överlåtande kreditinstitutet och det övertagande företaget är solidariskt ansvariga för de av det överlåtande kreditinstitutets skulder som har uppkommit innan verkställandet av överlåtelsen av affärsverksamheten har registrerats. I fråga om skulder som ett annat företag svarar för enligt överlåtningsplanen uppgår företagets sammanlagda ansvar dock till högst värdet vid tidpunkten för ikraftträdandet av överlåtelsen av affärsverksamheten av de nettotillgångar som återstår för det eller övergår till det. En borgenär kan med åberopande av det solidariska ansvaret kräva betalning för en skuld som nämns i överlåtelseplanen först när det har konstaterats att borgenären inte får betalning av gäldenären eller ur en säkerhet.

Vad som föreskrivs i 1 mom. tillämpas inte på sådana skulder eller delar av skulder som kan ersättas ur den insättningsgarantifond som avses i 5 kap. i lagen om myndigheten för finansiell stabilitet eller ur den ersättningsfond som avses i 11 kap. i lagen om investeringstjänster.

Ett kreditinstitut kan helt eller delvis överlåta sina insättningar till ett annat kreditinstitut eller till flera andra kreditinstitut på det sätt som föreskrivs i denna paragraf.

Kreditinstitutet ska underrätta insättarna om överlåtelsen av inlåningsstocken senast tre månader innan överlåtelsen verkställs. Insättarna i kreditinstitutet har då rätt att säga upp sina insättningar under de förutsättningar som anges i 8 b kap. 5 §.

Kreditinstitutet ska anmäla verkställandet av överlåtelsen av inlåningsstocken för registrering med iakttagande av vad som föreskrivs om anmälan om verkställande av delning för registrering i de bestämmelser om delning som ska tillämpas på det överlåtande kreditinstitutet.

Om det kreditinstitut som övertar insättningarna är registrerat i en annan stat, tillämpas på överföringen av inlåningsstocken dessutom vad som i 8 b kap. 5 § föreskrivs om insättningsgarantiutredning.

Om det kreditinstitut som överlåter insättningarna är försatt i konkurs, tillämpas på överlåtelsen inte vad som i 2 mom. föreskrivs om tidsfristen för underrättelsen till insättarna. Insättarna har då rätt att säga upp sina insättningar först när insättningarna har överförts till det kreditinstitut som övertar insättningarna.

Ett kreditinstitut ska se till att det ständigt har en tillräcklig kapitalbas med hänsyn till riskexponeringen i kreditinstitutet och dess externa verksamhetsmiljö, enligt vad som föreskrivs i denna lag och i EU:s tillsynsförordning. Kapitalbasen ska vara tillräcklig för att täcka potentiella förluster till följd av stresscenarier i verksamhetsmiljön, inbegripet förluster som identifierats vid ett stresstest enligt 11 kap. 4 §. Kreditinstitutet får i sin verksamhet inte ta så stora risker att de väsentligen äventyrar dess kapitaltäckning eller likviditet. För att säkerställa detta ska kreditinstitutet införa sunda, heltäckande och effektiva strategier och processer för att värdera, följa och upprätthålla det interna kapitalets belopp, kvalitet och fördelning.

Om kreditinstitutet har ett förvaltningsråd ska detta svara för styrelsens uppgifter enligt detta kapitel i den utsträckning som förvaltningsrådet i enlighet med bolagsordningen och stadgarna har anvisats uppgifter som hör till styrelsen. Som en sådan uppgift ska dock inte betraktas enbart val av och entledigande av verkställande direktören, om beslutet enligt stadgarna ska fattas på framställning av styrelsen.

Ett kreditinstitut får som säkerhet i form av fastighet godkänna aktier i ett 28 kap. 2 § i lagen om bostadsaktiebolag avsett ömsesidigt fastighetsaktiebolag, om lagen om bostadsaktiebolag tillämpas på bolaget med stöd av 28 kap. 1 § 1 mom. i den lagen eller med stöd av en bestämmelse i bolagsordningen.

Utöver vad som föreskrivs i 1 mom. får ett kreditinstitut godkänna aktier i ett ömsesidigt fastighetsaktiebolag som säkerhet i form av fastighet, om

1) bolagets bolagsordning uppfyller minimikraven i 28 kap. 1 § 2 mom. i lagen om bostadsaktiebolag, och

2) bolagets bolagsordning inte innehåller några villkor som begränsar omsättningen av aktier, med undantag för den inlösenklausul som avses i 2 kap. 5 § i lagen om bostadsaktiebolag.

Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter om förutsättningarna för att använda aktier i ett ömsesidigt fastighetsaktiebolag som säkerhet.

På kapitallån som emitterats av ett kreditinstitut ska inte tillämpas 12 kap. 1 § 1 mom. 2 punkten och 2 § 2 mom. i aktiebolagslagen eller 12 kap. 1 § 1 mom. 2 punkten och 2 § 2 mom. i lagen om andelslag.

Bestämmelser om begränsning av det utdelningsbara överskottet i ett kreditinstitut i andelslagsform finns i 12 kap. 1 § och 16 kap. 2 och 6 § i lagen om andelslag. Dessutom tillämpas på överskottet vad som i 11 kap. 8 § i denna lag föreskrivs om av kapitalbasen föranledda restriktioner. De poster som avses ovan ska inte heller hänföras till det utdelningsbara belopp i moderandelslaget som beräknas utifrån koncernbalansräkningen.

Det belopp som betalats till ett kreditinstitut i andelslagsform för andelar eller aktier får inte återbetalas, om återbetalningen leder till att kapitalbasen sjunker under det minimibelopp som avses i 10 kap. 1 § eller det gränsvärde som avses i 8 a kap. 4 § eller till att likviditetskraven enligt EU:s tillsynsförordning eller 11 kap. 9 § i denna lag inte uppfylls. Ett kreditinstitut har rätt att helt eller delvis uppskjuta återbetalningen av andelar

1) på eget initiativ, om återbetalningen skulle äventyra uppfyllandet av de krav som ställts på kreditinstitutets kapitaltäckning och likviditet, eller

2) om Finansinspektionen inte har gett kreditinstitutet tillstånd enligt EU:s tillsynsförordning till återbetalningen.

Vad som i 14 kap. 2–5 § och 17 kap. 6, 7 och 15 § i aktiebolagslagen eller i 18 kap. 2–5 § och 21 kap. 6, 7 och 16 § i lagen om andelslag föreskrivs om borgenärer ska tillämpas på den för vilken ett kreditinstitut har ställt borgen eller ingått något annat därmed jämförbart åtagande eller som på grund av ett med kreditinstitutet ingånget derivatavtal kan få en penningfordran, om åtagandet övergår på någon annan än ett annat kreditinstitut.

Vid minskning av ett kreditinstituts aktiekapital, andelskapital, reservfond eller överkursfond eller vid utdelning av fritt eget kapital på ett sådant sätt att borgenärerna i enlighet med 14 kap. 2 § 1 mom. i aktiebolagslagen eller 18 kap. 2 § 2 mom. i lagen om andelslag har rätt att motsätta sig minskningen eller utdelningen, ska vad som i 14 kap. 2–5 § i aktiebolagslagen eller 18 kap. 2–5 § i lagen om andelslag föreskrivs om borgenärer inte tillämpas på insättare.

Utöver vad som föreskrivs någon annanstans i lag tillämpas vid ombildning av ett kreditinstitut i aktiebolagsform till ett kreditinstitut i andelslagsform eller av ett kreditinstitut i andelslagsform till ett kreditinstitut i aktiebolagsform vad som i 8 b kap. 3 § 1 mom. föreskrivs om fusion.

Finansinspektionen kan, när de förutsättningar som föreskrivs i 5 a § är uppfyllda, för högst ett år i sänder tillsätta ett eller flera ombud enligt 29 § i lagen om Finansinspektionen, om begränsning av ledningens verksamhet med stöd av 28 § i den lagen inte är en tillräcklig åtgärd för att avhjälpa situationen. Ombudet har rätt att i enlighet med Finansinspektionens anvisningar och i den utsträckning som skötseln av ombudets uppgifter förutsätter utöva den behörighet som tillkommer kreditinstitutets ledning. Ombudet ska också i övrigt i sin verksamhet följa Finansinspektionens anvisningar.

Finansiella instrument som räknas till ett kreditinstituts övriga primärkapital enligt artikel 51 i EU:s tillsynsförordning betraktas inte som skuld vid tillämpning av 20 kap. 7 § 2 mom. och 23 § i aktiebolagslagen, 23 kap. 7 § 2 mom. och 23 § i lagen om andelslag eller 112 § i sparbankslagen.

På kreditinstitut tillämpas inte 29 § i handelsregisterlagen (564/2023).

Behöriga att besluta om försättande av ett kreditinstitut i likvidation är kreditinstitutets bolagsstämma, andelslagets andelsstämma eller principalmötet samt registermyndigheten, Finansinspektionen och Verket för finansiell stabilitet, med iakttagande av denna lag och de bestämmelser i aktiebolagslagen, lagen om andelslag eller sparbankslagen som ska tillämpas på kreditinstitutet i fråga.

Finansinspektionen ska samtidigt som den beslutar om återkallelse av ett kreditinstituts koncession förordna om likvidation av kreditinstitutet, om inte annat följer av 4 a kap. Likvidationen börjar då Finansinspektionen har fattat beslutet om återkallelse av koncessionen och om förordnande om likvidation.

Kreditinstitutet ska underrätta Finansinspektionen innan kreditinstitutet försätts i likvidation genom beslut av bolagsstämman, andelsstämman eller principalmötet eller genom ett sådant enhälligt beslut av aktieägarna som avses i 5 kap. 1 § 2 mom. i aktiebolagslagen eller ett sådant enhälligt beslut av medlemmarna som avses i 5 kap. 1 § 2 mom. i lagen om andelslag.

När Finansinspektionen eller Verket för finansiell stabilitet beslutar om försättande av ett kreditinstitut i likvidation ska de samtidigt utse en eller flera likvidatorer. På likvidatorerna tillämpas i övrigt i fråga om kreditinstitut i aktiebolagsform 20 kap. 9 § i aktiebolagslagen, i fråga om kreditinstitut i andelslagsform 23 kap. 9 § i lagen om andelslag och i fråga om sparbanker 110 § i sparbankslagen. Ett förordnande som avses i 20 kap. 9 § 3 mom. i aktiebolagslagen, 23 kap. 9 § 3 mom. i lagen om andelslag eller 104 § 2 mom. i sparbankslagen kan också sökas av Finansinspektionen eller Verket för finansiell stabilitet.

Likvidatorerna ska utan dröjsmål efter det att Finansinspektionen har beslutat att återkalla kreditinstitutets koncession sammankalla kreditinstitutets högsta beslutande organ för att besluta om åtgärder med anledning av att kreditinstitutet fusioneras med ett annat kreditinstitut, om korrigering av koncessionsförutsättningarna i något annat avseende eller om upplösning av kreditinstitutet.

Likvidatorerna ska av Finansinspektionen ansöka om återkallelse av koncessionen utan dröjsmål efter det att koncessionsförutsättningarna har upphört eller då koncessionen inte längre behövs för ett ändamålsenligt fortsättande av likvidationen.

Likvidatorerna ska göra sådan anmälan som avses i 20 kap. 10 § i aktiebolagslagen, 23 kap. 10 § i lagen om andelslag och 108 § i sparbankslagen till insättningsgarantifonden, säkerhetsfonden och ersättningsfonden för investerarskydd, om kreditinstitutet är medlem av fonden och, när anmälan inte är baserad på ett beslut som avses i 2 § 2 mom., till Finansinspektionen.

Likvidatorerna ska för kännedom sända Finansinspektionen samt Verket för finansiell stabilitet, om det har beslutat om försättande i likvidation, slutredovisningen samt den anmälan som avses i 20 kap. 17 § i aktiebolagslagen, 23 kap. 17 § 1 mom. i lagen om andelslag eller 115 § 1 mom. i sparbankslagen.

Registermyndigheten, Finansinspektionen och Verket för finansiell stabilitet ska när de utser en likvidator ge denne ett intyg över detta. Ett utdrag ur eller en kopia av bolagsstämmans, andelsstämmans eller principalmötets protokoll utgör bevis på att det berörda organet har utsett en likvidator.

När borgenärerna vid ett kreditinstituts likvidation underrättas om en kallelse på borgenärerna på det sätt som avses i 20 kap. 14 § i aktiebolagslagen, 23 kap. 14 § i lagen om andelslag eller 109 § i sparbankslagen samt i lagen om offentlig stämning (729/2003), ska i meddelandet dessutom nämnas

1) vad som i 18 § i detta kapitel föreskrivs om att en insättare ska anmäla sig hos kreditinstitutet, och

2) om borgenärerna ska anmäla fordringar med förmånsrätt eller fordringar som är säkrade i sakrätt.

Anmälan ska göras på åtminstone finska och svenska. Meddelandet ska på de officiella språken i alla EES-stater vara rubricerat "Anmodan att anmäla fordran och att inkomma med synpunkter angående en fordran – tidsfrister att beakta".

Registermyndigheten ska senast den dag som avses i 20 kap. 5 § i aktiebolagslagen eller 23 kap. 5 § i lagen om andelslag begära Finansinspektionens utlåtande om avregistrering eller förordnande om likvidation.

Ett kreditinstitut kan försättas i konkurs på ansökan av kreditinstitutet, dess borgenärer eller Verket för finansiell stabilitet, med iakttagande av vad som föreskrivs i konkurslagen (120/2004) och nedan i detta kapitel. Det föreskrivs särskilt om behörigheten för finska domstolar att besluta om försättande av ett kreditinstitut i konkurs.

Ett kreditinstitut ska informera Finansinspektionen innan det lämnar in ansökan om att dess egendom avträds till konkurs.

När en borgenär ansöker om att ett kreditinstitut ska försättas i konkurs ska domstolen utan dröjsmål underrätta Finansinspektionen om ansökan. Domstolen ska skjuta upp behandlingen av ärendet med högst en månad, om Finansinspektionen framställer en begäran om detta inom en vecka efter att ha mottagit det meddelande som avses i denna paragraf.

En borgenär vars fordran uteslutande baserar sig på ett tillgodohavande som till fullt belopp ersätts ur insättningsgarantifonden kan inte ansöka om att ett kreditinstitut ska försättas i konkurs på grund av en sådan fordran.

I det meddelande om bevakning av fordringar som kreditinstitutet ska sända till borgenärerna vid konkursförfarande ska utöver vad som annars föreskrivs dessutom nämnas

1) vad som i 11 § föreskrivs om en insättares bevakningsskyldighet och i 18 § om att en insättare ska anmäla sig hos kreditinstitutet, och

2) huruvida borgenärerna ska anmäla fordringar med förmånsrätt eller fordringar som är säkrade i sakrätt.

Det meddelande som kreditinstitutet ska sända till borgenärerna om bevakningen av fordringar eller framförande av synpunkter ska vara avfattat på åtminstone finska och svenska. Det meddelande som gäller bevakningen av fordringar ska på de officiella språken i alla EES-stater vara rubricerat "Anmodan att anmäla fordran – tidsfrister att beakta" och på motsvarande sätt det meddelande som gäller framförande av synpunkter "Anmodan att inkomma med synpunkter angående en fordran – tidsfrister att beakta".

Om ett kreditinstituts egendom har avträtts till konkurs behöver insättarna inte anmäla eller bevaka sina tillgodohavanden på inlåningskonton, om inte annat följer av 18 §.

Verket för finansiell stabilitet ska förordna om likvidation av ett kreditinstitut eller hos domstol ansöka om försättande av ett kreditinstitut i konkurs, om villkoren för ställande av kreditinstitutet under resolutionsförvaltning enligt 4 kap. 1 § 1 mom. 1 och 2 punkten i resolutionslagen är uppfyllda men verket beslutar att inte ställa kreditinstitutet under resolution eftersom det inte anses att detta behövs för att säkerställa ett viktigt allmänt intresse i enlighet med 3 punkten i det momentet. Verket ska också förordna om likvidation av ett kreditinstitut eller ansöka om att det ska försättas i konkurs, om den nämnd som avses i artikel 42 i EU:s resolutionsförordning i enlighet med artikel 18.8 i den förordningen inte ställer kreditinstitutet under resolutionsförvaltning. Verket ska samråda med Finansinspektionen innan det förordnar om likvidation eller ansöker om försättande i konkurs. Likvidationen börjar när Verket för finansiell stabilitet har fattat sitt beslut.

Förfarandet för ett kreditinstituts likvidation och konkurs gäller också ett kreditinstituts filialer i andra EES-stater.

Om ett kreditinstitut har en filial i en annan EES-stat och har trätt i likvidation eller försatts i konkurs, ska likvidatorn eller boförvaltaren publicera ett utdrag av beslutet om likvidationen eller konkursen i Europeiska unionens officiella tidning och i två nationella dagstidningar i varje i denna paragraf avsedd EES-stat. Utdraget ska publiceras på åtminstone finska och svenska.

Likvidatorn och, i fråga om konkurser, boförvaltaren ska begära att inledandet av likvidations- eller konkursförfarande registreras i ett fastighetsregister, handelsregister eller något annat offentligt register som förs i en annan EES-stat, om kreditinstitutet har en filial eller tillhandahåller i 5 kap. 1 § 1 mom. avsedda tjänster utan att etablera en filial i en annan EES-stat och om en registeranteckning om inledande av likvidations- eller konkursförfarande förutsätts i lagstiftningen i staten i fråga.

En borgenär som är bosatt eller har sitt säte eller stadgeenliga säte i någon annan EES-stat än Finland får anmäla eller bevaka sin fordran eller framföra synpunkter angående fordringar på denna andra stats officiella språk eller på något av dess officiella språk. I detta fall ska dock anmälan av fordran, bevakningen av fordran eller framförandet av synpunkter angående fordringar ha rubriken "Anmälan eller bevakning av fordran" respektive "Synpunkter angående fordringar" på finska eller svenska.

Likvidatorn ska regelbundet informera borgenärerna om hur likvidationsförfarandet framskrider. Bestämmelser om boförvaltarens redogörelse- och informationsskyldighet vid konkurs finns i 14 kap. 11 § i konkurslagen.

Ett kreditinstituts borgenär är skyldig att ta emot betalning också för en skuld som inte har förfallit till betalning, när kreditinstitutet har försatts i likvidation. Borgenären har då rätt att få ersättning för skada som orsakas av att skulden betalas i förtid. Vad som föreskrivs i detta moment tillämpas inte på sådana säkerställda obligationer som avses i 2 § 5 mom. i lagen om hypoteksbanker och säkerställda obligationer.

Då ett kreditinstitut har försatts i likvidation eller konkurs, ska det genom en offentlig kungörelse uppmana insättare som inte under tio år före likvidationens eller konkursens början har använt sitt konto i kreditinstitutet att inom två år från utfärdandet av kungörelsen anmäla sig hos kreditinstitutet. Annars förlorar kontoinnehavaren sin talerätt mot kreditinstitutet. Uppmaningen ska dessutom sändas till insättarna per brev under de adresser som är kända för kreditinstitutet. Då iakttas på motsvarande sätt vad som föreskrivs i 6 § 2 mom. och 10 § 2 mom.

På ett kreditinstituts likvidation och konkurs samt på förfarandets rättsverkningar tillämpas finsk lag, om inte annat föreskrivs nedan i detta kapitel.

Rättsverkningarna av arbetsavtal och anställningsförhållanden regleras uteslutande av den lag i en EES-stat som tillämpas på arbetsavtalet eller anställningsförhållandet i fråga.

Rättsverkningarna av avtal om nyttjanderätt till eller överlåtelse av fast egendom regleras uteslutande av lagen i den EES-stat inom vars territorium den fasta egendomen är belägen.

Rättsverkningarna på de av kreditinstitutets rättigheter som gäller fast egendom, fartyg eller luftfartyg och som ska registreras i ett offentligt register regleras av lagen i den EES-stat där registret förs.

De rättigheter som hänför sig till värdepapper eller derivatavtal och vars uppkomst eller överföring förutsätter registrering på ett konto, i ett register eller i ett system för centraliserad förvaring, regleras av lagen i den EES-stat där registret eller kontot hålls eller där systemet för förvaring är beläget.

Rättsverkningarna av nettningsöverenskommelser regleras uteslutande av den lag som är tillämplig på dessa avtal, om inte något annat följer av 12 kap. 7–11 § i resolutionslagen.

Rättsverkningarna av återköpsavtal regleras uteslutande av den lag som är tillämplig på dessa avtal, om inte något annat följer av de bestämmelser i resolutionslagen som nämns i 1 mom. eller av 5 § i detta kapitel.

Rättsverkningarna av ett likvidations- eller konkursförfarande på transaktioner som utförs på en reglerad marknad regleras uteslutande av den lag som tillämpas på transaktioner som utförts på denna marknad, om inte något annat följer av 5 §.

Att likvidation eller konkurs inleds påverkar inte en borgenärs eller tredje mans sakrättsliga skydd när det gäller egendom som tillhör kreditinstitutet och som vid den tidpunkt då förfarandet inleds finns i en annan EES-stat än Finland. Detsamma gäller rättigheter som grundar sig på ett äganderättsförbehåll, om egendomen vid den tidpunkt då åtgärden eller förfarandet inleds finns i en annan EES-stat än Finland.

Att likvidation eller konkurs inleds påverkar inte en borgenärs rätt att kvitta en fordran mot en fordran som kreditinstitutet har på borgenären, om sådan kvittning är tillåten enligt den lag som är tillämplig på kreditinstitutets fordran.

Bestämmelserna i 8 § påverkar inte åberopande av en rättshandlings ogiltighet och hindrar inte att en rättshandling återgår enligt finsk lag.

Bestämmelserna i 1 § eller i 1 mom. i denna paragraf tillämpas inte i fråga om ogiltighet eller återgång av en rättshandling, om den som haft vinning av en rättshandling som skadat borgenärerna visar att lagstiftningen i någon annan EES-stat än Finland tillämpas på rättshandlingen och att denna lag i det aktuella fallet inte ger någon möjlighet att föra talan om handlingen.

Om ett kreditinstitut, efter det att likvidation eller konkurs har inletts, mot vederlag företar en rättshandling som gäller fast egendom, ett fartyg eller ett luftfartyg som är registrerat i ett offentligt register eller sådana värdepapper eller derivatavtal i fråga om vilka rättigheterna registreras i ett register eller på ett konto eller som placeras i ett system för centraliserad förvaring, ska denna rättshandlings giltighet regleras av lagen i den EES-stat på vars territorium den fasta egendomen är belägen eller där registret, kontot eller systemet hålls.

Om det när likvidation eller konkurs inleds pågår en rättegång som gäller sådana tillgångar eller rättigheter för ett kreditinstitut som omfattas av förfarandet, regleras rättsverkningarna i fråga om rättegången uteslutande av lagen i den EES-stat där rättegången pågår.

Utöver vad som föreskrivs i 1 mom. kan ett tredjelands kreditinstitut, i syfte att trygga kundernas redan förvärvade rättigheter, utan att etablera filial eller ansöka om koncession för en filial tillhandahålla sådana tjänster som grundar sig på ett avtal som ingåtts med kunden före den 11 juli 2026 och som fortfarande är i kraft.

På val av tillämplig lag i fråga om en sådan konkurs som avses i 5 § inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet tillämpas 13 b kap.

Påföljdsavgift ska påföras för försummelse att iaktta och för överträdelse av följande bestämmelser och beslut som avses i 40 § 1 mom. i lagen om Finansinspektionen:

5) de bestämmelser om slutredovisning i samband med kreditinstituts fusion, delning och likvidation som ingår i aktiebolagslagen, lagen om andelslag och sparbankslagen och de bestämmelser om kreditinstituts likvidation och konkurs som ingår i 13 a kap. i denna lag, i 20 kap. i aktiebolagslagen, i 23 kap. i lagen om andelslag, i 8 kap. i sparbankslagen samt i 5 kap. i lagen om hypoteksföreningar,

Bestämmelser och beslut som avses i 40 § 1 mom. i lagen om Finansinspektionen är, utöver vad som föreskrivs i 1 mom., dessutom

4) bestämmelserna om utdelning av kreditinstituts medel i 10 kap. 10 d § eller 11 kap. 8 § i denna lag och i aktiebolagslagen, lagen om andelslag, sparbankslagen och lagen om hypoteksföreningar,

Ett kreditinstituts stiftare, medlemmarna av dess förvaltningsråd eller styrelse samt verkställande direktören är skyldiga att ersätta även sådan skada som de i sitt uppdrag uppsåtligen eller av vårdslöshet har orsakat aktieägare, medlemmar, andelsägare, innehavare av grundfondsandelar eller andra personer genom överträdelse av EU:s tillsynsförordning, kommissionens förordningar och beslut som utfärdats med stöd av EU:s tillsynsförordning eller kreditinstitutsdirektivet, denna lag eller en förordning som utfärdats eller en föreskrift av Finansinspektionen som meddelats med stöd av den, sparbankslagen, lagen om hypoteksbanker och säkerställda obligationer, lagen om hypoteksföreningar eller kreditinstitutets bolagsordning eller stadgar. Bestämmelser om revisorers ersättningsansvar finns i revisionslagen.

På väckande av sådan skadeståndstalan för kreditinstitutets räkning som baserar sig på skadeståndsskyldighet enligt denna paragraf tillämpas i fråga om kreditinstitut i aktiebolagsform 22 kap. 6–8 § i aktiebolagslagen, i fråga om kreditinstitut i andelslagsform 25 kap. 6–8 § i lagen om andelslag och i fråga om sparbanker 122–124 § i sparbankslagen.

Den som uppsåtligen

1) delar ut ett kreditinstituts eller ett till dess finansiella företagsgrupp hörande företags medel i strid med denna lag, aktiebolagslagen, lagen om andelslag, sparbankslagen eller lagen om hypoteksföreningar eller i strid med beslut som Finansinspektionen meddelat med stöd av lag, eller

2) i strid med 5 kap. 6 § beviljar lån, ställer säkerhet eller som pant tar emot egna eller moderföretagets aktier, andelar, kapitallån, debenturer eller därmed jämförbara åtaganden,

ska, om inte gärningen är ringa eller strängare straff för gärningen föreskrivs på något annat ställe i lag, för brott mot bestämmelserna om utdelning av kreditinstituts medel dömas till böter eller fängelse i högst ett år.

Denna lag träder i kraft den 20 .

I denna lag föreskrivs om bildande av en sammanslutning av kreditinstitut (sammanslutning ), om de krav som ställs på sammanslutningens verksamhet samt om upplösning av sammanslutningen.

Sammanslutningen utgörs av

1) ett andelslag som i enlighet med 2 kap. är centralinstitut för sammanslutningen (centralinstitut ),

2) kreditinstitut som i enlighet med 3 kap. 1 § har anslutit sig som medlemmar av centralinstitutet (medlemskreditinstitut ),

3) sådana kreditinstitut, utländska kreditinstitut, värdepappersföretag, utländska värdepappersföretag, finansiella institut och tjänsteföretag i vilka centralinstitutet eller medlemskreditinstituten ensamma eller tillsammans har bestämmande inflytande enligt bokföringslagen (1336/1997).

I denna lag avses med

1) kreditinstitut ett kreditinstitut enligt 1 kap. 7 § 1 mom. i kreditinstitutslagen (610/2014),

2) inlåningsbank en inlåningsbank enligt 1 kap. 8 § i kreditinstitutslagen,

3) solidariskt ansvar centralinstitutets och dess medlemskreditinstituts solidariska ansvar för varandras skulder enligt 8 kap. i denna lag,

4) utländskt kreditinstitut ett utländskt kreditinstitut enligt 1 kap. 7 § 2 mom. i kreditinstitutslagen,

5) värdepappersföretag ett värdepappersföretag enligt 1 kap. 13 § 1 mom. 1 punkten i lagen om investeringstjänster (747/2012),

6) utländskt värdepappersföretag ett utländskt värdepappersföretag enligt 1 kap. 13 § 1 mom. 2 punkten i lagen om investeringstjänster,

7) finansiellt institut ett finansiellt institut enligt 1 kap. 11 § i kreditinstitutslagen,

8) tjänsteföretag ett tjänsteföretag enligt 1 kap. 14 § i kreditinstitutslagen.

De krav som gäller konsoliderad situation och gruppbaserad tillsyn och som ställs i kreditinstitutslagen och i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012, nedan EU:s tillsynsförordning , tillämpas på den helhet som sammanslutningen bildar. Bestämmelser om Finansinspektionens behörighet att tillämpa undergruppskonsolidering finns i artikel 11.6 i EU:s tillsynsförordning.

Syftet med centralinstitutets verksamhet är att trygga sammanslutningens och sina medlemskreditinstituts verksamhetsförutsättningar samt att främja sammanslutningens och medlemskreditinstitutens stabila och effektiva verksamhet. Centralinstitutet ska för att uppnå sitt syfte styra och övervaka sammanslutningen som helhet och de företag som hör till den samt sörja för att sammanslutningens solidariska ansvar fungerar och att det verkställs på det sätt som föreskrivs i denna lag.

Centralinstitutet ska vara ett andelslag.

På ett centralinstitut som är ett i lagen om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat (699/2004) avsett företag i toppen av ett konglomerat tillämpas dessutom vad som i den lagen föreskrivs om ett sådant företags uppgifter.

Utöver vad som någon annanstans i denna lag föreskrivs om centralinstitutets styrning, tillsyn och organisering av sammanslutningens verksamhet får centralinstitutet endast tillhandahålla de företag inom finans- och försäkringsbranschen som hör till sammanslutningen och samma finans- och försäkringskonglomerat sådana interna tjänster som de behöver samt bedriva annan affärs- och placeringsverksamhet i anslutning till sammanslutningens och finans- och försäkringskonglomeratets finansierings- och försäkringsverksamhet. Centralinstitutet får dock inte genom annan affärs- eller placeringsverksamhet som avses i detta moment äventyra fullgörandet av de uppgifter som centralinstitutet har enligt denna lag.

Centralinstitutet får inte äga aktier och andelar i andra företag än sådana som hör till sammanslutningen och sådana företag inom försäkringsbranschen som hör till samma finans- och försäkringskonglomerat. Centralinstitutet får trots detta dessutom äga aktier och andelar i andra företag som ansluter sig till sammanslutningens eller finans- och försäkringskonglomeratets verksamhet, förutsatt att innehavet hänför sig till bedrivandet av finans- eller försäkringsverksamhet och att det inte äventyrar fullgörandet av de uppgifter som centralinstitutet har enligt denna lag.

Utöver vad som föreskrivs i 1 kap. 7 och 8 § i lagen om andelslag (421/2013) ska centralinstitutets ledning omsorgsfullt främja sammanslutningens och sina medlemskreditinstituts intressen och behandla sammanslutningens medlemskreditinstitut lika med beaktande av deras storlek, riskprofil och övriga omständigheter.

Centralinstitutet ska ledas med yrkesskicklighet, effektivt och enligt sunda och försiktiga affärsprinciper.

Utöver vad som i 7 kap. i kreditinstitutslagen föreskrivs om de krav som ställs på styrelsens sammansättning och dess verksamhet ska centralinstitutets styrelse ha ett tillräckligt antal medlemmar som är oberoende av sammanslutningen och finans- och försäkringskonglomeratet, och majoriteten av styrelsemedlemmarna får inte samtidigt stå i ett arbetsavtals- eller anställningsförhållande till ett annat företag som hör till sammanslutningen eller finans- och försäkringskonglomeratet eller till ett sådant företags koncernföretag, eller vara medlem av styrelsen eller förvaltningsrådet för ett sådant företag.

Ett medlemskap i styrelsen eller förvaltningsrådet i ett sådant företag som hör till sammanslutningen eller till samma finans- och försäkringskonglomerat och som är centralinstitutets dotterföretag eller i vilket det bestämmande inflytandet utövas av centralinstitutet eller medlemskreditinstituten tillsammans äventyrar inte i sig uppfyllandet av kravet i 1 mom.

Centralinstitutet ska ha koncession enligt detta kapitel att vara centralinstitut för sammanslutningen.

Finansinspektionen beviljar på ansökan centralinstitutet koncession.

Koncession ska beviljas om det enligt den utredning som lämnats in kan säkerställas att centralinstitutet, de övriga företag som hör till sammanslutningen och hela sammanslutningen uppfyller de krav på verksamheten som anges i denna lag, i kreditinstitutslagen och i EU:s tillsynsförordning.

Koncession kan beviljas villkorligt innan centralinstitutet har registrerats eller innan de stadgebestämmelser som förutsätts i denna lag har registrerats.

Om de uppgifter som enligt 1 mom. är en förutsättning för koncession förändras i något väsentligt avseende efter det att koncessionen beviljats, ska centralinstitutet lämna en anmälan om förändringarna till Finansinspektionen.

Finansinspektionen ska meddela beslut om centralinstitutets koncession inom sex månader efter att ha mottagit ansökan eller, om ansökan är bristfällig, efter att sökanden har lämnat in de för avgörandet behövliga handlingarna och utredningarna. Koncessionsbeslutet ska dock alltid fattas inom 12 månader efter mottagandet av ansökan.

Finansinspektionen ska anmäla koncessionen för registrering. I de fall som avses i 5 § 3 mom. registreras koncessionen samtidigt som centralinstitutet eller de stadgebestämmelser som förutsätts i denna lag registreras.

Av centralinstitutets stadgar ska framgå att det är ett centralinstitut enligt denna lag och att det enligt denna lag är skyldigt att styra och övervaka de företag som hör till sammanslutningen samt har solidariskt ansvar enligt denna lag för sina medlemskreditinstituts skulder.

I centralinstitutets stadgar ska det bestämmas om den uteslutningsgrund som föreskrivs i 11 kap. 2 §. I centralinstitutets stadgar kan också bestämmas om andra grunder på vilka ett medlemskreditinstitut kan uteslutas från medlemskap i centralinstitutet.

De krav som i kreditinstitutslagen och EU:s tillsynsförordning ställs på gruppens moderföretag ska, i fråga om sammanslutningens krav på gruppnivå, tillämpas på centralinstitutet.

På centralinstitutet tillämpas dessutom kreditinstitutslagens

1) 5 kap. 11 § om utläggande på entreprenad,

2) 5 kap. 12 § om bindningar,

3) bestämmelser om förvaltnings- och styrningssystem i 7 kap.,

4) bestämmelser om ersättningssystem i 8 kap.,

5) bestämmelser om riskhantering i 9 kap.

Om Finansinspektionen har beviljat ett eller flera tillstånd som avses i 6 kap. 1–5 § och centralinstitutet har beslutat att kraven ska tillämpas på sammanslutningsnivå i enlighet med 8 § i det kapitlet, svarar centralinstitutet för att kraven uppfylls i den omfattning som anges i det beviljade tillståndet i enlighet med skyldigheterna enligt denna lag.

Endast kreditinstitut vars stadgar eller bolagsordning uppfyller villkoren i 3 § kan vara medlemmar av centralinstitutet.

Ett kreditinstitut i vilket centralinstitutet eller andra enheter som hör till sammanslutningen ensam eller tillsammans har majoriteten av rösträtten ska ansluta sig som medlem i centralinstitutet.

Majoriteten av sammanslutningens medlemskreditinstitut ska vara inlåningsbanker som inte hör till samma koncern som centralinstitutet på det sätt som avses i 1 kap. 6 § bokföringslagen.

I ett medlemskreditinstituts stadgar eller bolagsordning ska det bestämmas att

1) medlemskreditinstitutet är medlem av en sammanslutnings centralinstitut som avses i denna lag,

2) ett i stadgarna eller bolagsordningen angivet centralinstitut övervakar och styr medlemskreditinstitutens och övriga till sammanslutningen hörande företags verksamhet i enlighet med denna lag,

3) medlemskreditinstitutet har solidariskt ansvar enligt denna lag för andra medlemskreditinstituts och centralinstitutets skulder.

Ändringar i ett medlemskreditinstituts stadgar eller bolagsordning får inte utan centralinstitutets godkännande införas i handelsregistret.

De rättigheter och skyldigheter enligt denna lag som centralinstitutet, medlemskreditinstituten och andra enheter som hör till sammanslutningen har inträder när centralinstitutet har beviljats koncession enligt 2 kap. 5 § och centralinstitutets stadgar enligt 8 § i det kapitlet har registrerats.

Ett kreditinstitut kan ansluta sig till sammanslutningen genom att bli medlem av centralinstitutet. Beslut om anslutning ska fattas vid det anslutande kreditinstitutets bolagsstämma, andelsstämma eller principalmöte med en kvalificerad majoritet på två tredjedelar.

Centralinstitutet kan som medlem av centralinstitutet godkänna ett kreditinstitut som i enlighet med 1 mom. har beslutat om anslutning till sammanslutningen och som enligt centralinstitutets bedömning uppfyller de villkor för medlemskreditinstitut som föreskrivs i denna lag. På ansökan om medlemskap i centralinstitutet och på antagning av medlemmar till centralinstitutet tillämpas i övrigt 3 kap. 1 § i lagen om andelslag.

De rättigheter och skyldigheter enligt denna lag som ett medlemskreditinstitut som har anslutit sig till sammanslutningen har inträder när kreditinstitutet har anslutit sig till sammanslutningen i enlighet med denna paragraf.

Sammanslutningen kan upplösas frivilligt genom att centralinstitutet avstår från koncessionen på det sätt som föreskrivs i denna paragraf.

Finansinspektionen kan på ansökan av centralinstitutet återkalla dess koncession när beslut om upplösning av sammanslutningen har fattats i enlighet med 4 §. Finansinspektionen ska innan den fattar beslut höra Verket för finansiell stabilitet om uppfyllandet av villkoren enligt 3 mom. i fråga om de krav på beredskap för resolution som ställs på medlemskreditinstitut.

En förutsättning för återkallande av koncessionen är att

1) avståendet från koncessionen inte äventyrar uppfyllandet av kraven på medlemskreditinstitutens finansiella ställning eller av andra krav eller de faktiska verksamhetsförutsättningarna, och

2) ingen av centralinstitutets eller medlemskreditinstitutets borgenärer har motsatt sig ändringen i ett förfarande enligt 5 och 6 § eller borgenärerna i enlighet med en domstols dom har fått betalning eller betryggande säkerhet för sina fordringar.

Till ansökan om återkallande av koncession ska fogas

1) en kopia av det beslut av centralinstitutets andelsstämma genom vilket centralinstitutet har beslutat avstå från sin koncession,

2) en utredning om hur den koncessionspliktiga affärsverksamheten ordnas vid upplösning av sammanslutningen och om hur medlemskreditinstituten iakttar de krav som tillämpas på kreditinstitutsverksamhet,

3) en revisors yttrande om att den utredning som avses i 2 punkten grundar sig på tillräckliga och aktuella uppgifter om centralinstitutets och medlemskreditinstitutens finansiella ställning.

Finansinspektionen ska för registrering anmäla beslut som avses i 2 mom.

När Finansinspektionen har återkallat centralinstitutets koncession i enlighet med denna paragraf och beslutet har registrerats, upphör tillämpningen av denna lag på centralinstitutet och på de företag som hört till sammanslutningen.

Beslut om inlämnande av ansökan om avstående från centralinstitutets koncession för upplösning av sammanslutningen ska fattas av centralinstitutets andelsstämma med sådan kvalificerad majoritet som avses i 5 kap. 29 § i lagen om andelslag.

Centralinstitutet ska göra registeranmälan om en ansökan om avstående från koncession inom en månad från beslutet och hos registermyndigheten ansöka om en sådan kallelse som avses i 6 §. I annat fall förfaller beslutet.

Borgenärer vars fordran på centralinstitutet och medlemskreditinstitutet har uppkommit före en sådan kallelse som avses i 6 § har rätt att motsätta sig ett avstående från koncession.

Vad som i 1 mom. föreskrivs om borgenärer ska inte tillämpas på insättare. Insättare ska dock inom den tid som anges i 6 § 2 mom. underrättas om avstående från koncession. Av anmälan ska framgå vilka konsekvenser avstående av koncessionen har för insättarnas ställning och insättningsgarantin. Insättare har rätt att trots de ursprungliga avtalsvillkoren säga upp en insättning till den del den med stöd av 5 kap. 8 § i lagen om myndigheten för finansiell stabilitet (1195/2014) inte omfattas av insättningsgarantin.

Registermyndigheten ska, efter att ha fått en sådan ansökan som avses i 3 §, utfärda kallelse på i 5 § 1 mom. avsedda borgenärer. I kallelsen ska det nämnas att de har rätt att motsätta sig avståendet från koncession genom att skriftligen anmäla detta till registermyndigheten senast den i kallelsen utsatta dagen. Registermyndigheten ska publicera kallelsen i den officiella tidningen senast tre månader före den utsatta dagen och registrera kallelsen på tjänstens vägnar.

Centralinstitutet ska senast en månad före den utsatta dagen sända ett skriftligt meddelande om kallelsen till de av centralinstitutets och medlemskreditinstitutens borgenärer enligt 1 mom. som är kända. Medlemskreditinstitutet ska meddela centralinstitutet de uppgifter som behövs för att det meddelande som avses i detta moment ska kunna sändas. En styrelseledamots eller verkställande direktörens intyg om att meddelandena har sänts ska ges in till registermyndigheten senast den utsatta dagen.

Registermyndigheten ska utan dröjsmål efter den utsatta dagen underrätta centralinstitutet och Finansinspektionen om inkomna anmälningar om att borgenärer motsätter sig ändringen.

Centralinstitutet ska styra sina medlemskreditinstitut och övriga företag som hör till sammanslutningen på det sätt som föreskrivs i detta kapitel.

Centralinstitutet ska ställa behövliga krav som är bindande för medlemskreditinstituten och övriga företag som hör till sammanslutningen i fråga om hantering av deras kapitalbas och likviditet, riskhantering, tillförlitlig förvaltning, ersättningar, intern kontroll och ordnande av verksamheten i övrigt, med hjälp av vilka centralinstitutet kan säkerställa att

1) de på sammanslutningen tillämpliga kraven som följer av EU:s tillsynsförordning och kreditinstitutslagen samt av de bestämmelser, föreskrifter och myndighetsbeslut som utfärdats med stöd av dem uppfylls i sammanslutningen, och

2) medlemskreditinstitutens och centralinstitutets solidariska ansvar realiseras.

Centralinstitutets styrelse svarar för de uppgifter som avses i denna paragraf. Centralinstitutet får inte överföra uppgifterna till förvaltningsrådet.

Centralinstitutets styrelse får ställa krav som är bindande för medlemskreditinstituten och övriga företag som hör till sammanslutningen i fråga om de förfaranden som behövs för att skyldigheterna i fråga om bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism ska kunna fullgöras.

Om centralinstitutet i enlighet med 6 kap. 8 § har beslutat att kapitalbaskraven enligt 6 kap. 2 § inte helt eller delvis ska tillämpas på enskilda medlemskreditinstitut, ska centralinstitutets styrelse fastställa miniminivåer för kapitalbasen som är bindande för medlemskreditinstituten.

De miniminivåer som avses i 1 mom. ska fastställas under följande förutsättningar:

1) miniminivåerna ska tillsammans med andra åtgärder enligt en helhetsbedömning säkerställa att kapitalbaskraven kan uppfyllas på nivån för sammanslutningen som helhet,

2) den miniminivå för kapitalbasen som fastställts för ett enskilt medlemskreditinstitut får inte äventyra medlemskreditinstitutets eller sammanslutningens verksamhetsförutsättningar,

3) miniminivån för kapitalbasen ska vara motiverad med tanke på både medlemskreditinstitutets affärsverksamhet och riskhanteringen.

Miniminivån för kapitalbasen får dock inte fastställas så att den underskrider det minimikapital som avses i 10 kap. 2 § i kreditinstitutslagen.

Vid fastställandet av miniminivåerna för kapitalbasen iakttas dessutom vad som bestäms i centralinstitutets och medlemskreditinstitutets stadgar.

Centralinstitutet ska delge medlemskreditinstituten grunderna för bestämmande av miniminivåerna för kapitalbasen samt inverkan på miniminivån av eventuella faktorer som är specifika för det enskilda medlemskreditinstitutet. I medlemskreditinstitutets verksamhetsberättelse ska den miniminivå som fastställts för medlemskreditinstitutet offentliggöras.

Centralinstitutet får dessutom på det sätt som närmare bestäms i centralinstitutets och medlemskreditinstitutets stadgar meddela principer för affärsverksamheten som medlemskreditinstituten och andra företag som hör till sammanslutningen ska iaktta.

Finansinspektionen får på ansökan ge centralinstitutet tillstånd att besluta att följande krav, i stället för att tillämpas på de enskilda medlemskreditinstituten, helt eller delvis endast ska tillämpas på sammanslutningen på gruppnivå:

1) de krav på kvalificerade innehav utanför den finansiella sektorn som anges i del två avdelning III i EU:s tillsynsförordning,

2) de krav på begränsning av stora exponeringar som anges i del fyra i EU:s tillsynsförordning,

3) de likviditetskrav och krav på stabil nettofinansiering som anges i del sex i EU:s tillsynsförordning,

4) de rapporteringskrav som anges i del sju A i EU:s tillsynsförordning,

5) de krav på offentliggörande som anges i del åtta i EU:s tillsynsförordning,

6) de krav på värdepapperisering som anges i kapitel 2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2402 om ett allmänt ramverk för värdepapperisering och om inrättande av ett särskilt ramverk för enkel, transparent och standardiserad värdepapperisering samt om ändring av direktiven 2009/65/EG, 2009/138/EG och 2011/61/EU och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 648/2012.

Beviljande av tillstånd enligt 1 mom. 2 punkten förutsätter dessutom att likvida tillgångar för att täcka likviditetskravet omedelbart kan överföras till ett sådant medlemskreditinstitut som annars inte klarar av sina åtaganden.

Centralinstitutet beslutar om tillämpningen av kraven på medlemskreditinstituten med stöd av det tillstånd som avses i denna paragraf på det sätt som föreskrivs i 8 §.

Om så bestäms i centralinstitutets och medlemskreditinstitutets stadgar, får Finansinspektionen på ansökan ge centralinstitutet tillstånd att besluta att kapitalbaskraven enligt del tre i EU:s tillsynsförordning och 10 kap. i kreditinstitutslagen samt kraven på bruttosoliditetsgraden enligt del sju i EU:s tillsynsförordning helt eller delvis endast ska tillämpas på sammanslutningen på gruppnivå.

Centralinstitutet beslutar om tillämpningen av kraven på medlemskreditinstituten med stöd av det tillstånd som avses i denna paragraf på det sätt som föreskrivs i 8 §.

Finansinspektionen får på ansökan ge centralinstitutet tillstånd att besluta att vissa bestämmelser i 7 kap. i kreditinstitutslagen ska tillämpas i sammanslutningen enligt följande:

1) de principer för styrelsens mångfald som avses i 2 § 2 mom. i det kapitlet utarbetas och godkänns av centralinstitutet för sammanslutningen på gruppnivå,

2) de behörighetskrav som avses i 4 a § 1 och 2 mom. i det kapitlet avvägs så att i behörighetskraven för ett enskilt medlemskreditinstituts ledning och nyckelpersoner beaktas medlemskreditinstitutets storlek, risktagning samt de till centralinstitutet koncentrerade uppgifterna och den styrning och tillsyn som institutet utövar,

3) centralinstitutet svarar för att göra den övergripande kartläggning av roller och ansvarsområden som avses i 4 e § i det kapitlet, och kartläggningen görs på sammanslutningsnivå,

4) de krav på tidsdisposition som avses i 5 § 2–5 mom. i det kapitlet tillämpas endast på centralinstitutet,

5) centralinstitutet svarar på sammanslutningsnivå för ordnandet och upprätthållandet av den kanal för rapportering om överträdelser som avses i 6 § i det kapitlet.

Centralinstitutet beslutar om tillämpningen av kraven på medlemskreditinstituten med stöd av det tillstånd som avses i denna paragraf på det sätt som föreskrivs i 8 §.

Finansinspektionen får på ansökan ge centralinstitutet tillstånd att besluta att 8 kap. 3 och 4 § i kreditinstitutslagen, i stället för att tillämpas på de enskilda medlemskreditinstituten, kan tillämpas på sammanslutningsnivå enligt följande:

1) centralinstitutet svarar för utarbetandet och administreringen av de ersättningssystem som avses i det kapitlet på sammanslutningsnivå,

2) medlemskreditinstitutets styrelse svarar för övervakningen av de i 1 punkten avsedda ersättningssystemen i medlemskreditinstitutet.

Centralinstitutet beslutar om tillämpningen av kraven på medlemskreditinstituten med stöd av det tillstånd som avses i denna paragraf på det sätt som föreskrivs i 8 §.

Finansinspektionen får på ansökan ge centralinstitutet tillstånd att besluta att bestämmelserna i 9 kap. i kreditinstitutslagen, i stället för att tillämpas på de enskilda medlemskreditinstituten, helt eller delvis endast ska tillämpas på sammanslutningsnivå, om inte något annat föreskrivs nedan i denna paragraf.

Kraven i 9 kap. i kreditinstitutslagen tillämpas på centralinstitutet till den del centralinstitutet svarar för ordnandet och styrningen av riskhanteringen på sammanslutningsnivå med stöd av ett tillstånd som avses i 1 mom. Med avvikelse från 1 mom. tillämpas nämnda krav på medlemskreditinstitut till den del medlemskreditinstitutet svarar för sin egen riskhantering.

För styrelsens i 9 kap. 3 § i kreditinstitutslagen avsedda uppgifter i samband med riskhanteringen svarar centralinstitutets styrelse till den del centralinstitutet svarar för ordnandet av riskhanteringen på sammanslutningsnivå med stöd av ett tillstånd som avses i 1 mom. Med avvikelse från 1 mom. svarar medlemskreditinstitutets styrelse för nämnda uppgifter till den del medlemskreditinstitutet svarar för sin egen riskhantering.

När ett tillstånd som avses i 1 mom. möjliggör det får centralinstitutet ordna den i 9 kap. 8 § i kreditinstitutslagen avsedda riskkontrollfunktion som är oberoende av operativa funktioner samt övriga kontrollfunktioner utan att medlemskreditinstitutet ansvarar för ordnandet av kontrollfunktionerna. Centralinstitutets riskkontrollfunktion ska då se till att varje medlemskreditinstituts betydande risker identifieras, mäts och rapporteras på det sätt som avses i 2 mom. i den paragrafen. Centralinstitutets riskkontrollfunktion ska på det sätt som avses i det momentet aktivt delta i utarbetandet av medlemskreditinstitutets betydande riktlinjer för riskhantering samt se till att medlemskreditinstitutets styrelse får en helhetsbild av de risker som gäller för medlemskreditinstitutet. Om medlemskreditinstitutets styrelse inte via de normala rapporteringsprocesserna får tillräcklig information om de väsentliga risker som gäller för institutet, ska en representant för centralinstitutets riskkontrollfunktion ha möjlighet att rapportera direkt till medlemskreditinstitutets styrelse.

Centralinstitutet beslutar om tillämpningen av kraven på medlemskreditinstituten med stöd av det tillstånd som avses i denna paragraf på det sätt som föreskrivs i 8 §.

Finansinspektionen ska bevilja tillstånd enligt 1–5 §, om

1) det på sammanslutningsnivå kan säkerställas att de lagstadgade krav som gäller kreditinstitutsverksamhet och de krav som myndigheten har bestämt och som är föremål för dispens uppfylls, och beviljandet av ett sådant tillstånd som avses i 3–5 § inte äventyrar tillförlitligheten i medlemskreditinstitutens förvaltning eller deras riskhantering,

2) de bindande krav som centralinstitutet med stöd av 5 kap. 2 § ställer på medlemskreditinstituten och, i fråga om tillstånd som avses i 2 §, de miniminivåer för kapitalbasen som avses i 5 kap. 4 § är tillräckliga för att säkerställa att kraven tillämpas på sammanslutningsnivå i den omfattning som anges i det beviljade tillståndet, och

3) centralinstitutet har vidtagit de övriga åtgärder som behövs för att säkerställa att de krav som avses i 1 och 2 punkten iakttas.

En förutsättning för beviljande av tillstånd enligt 3–5 § är dessutom att Finansinspektionen samtidigt har beviljat eller beviljar tillstånd enligt 1 eller 2 §.

Finansinspektionen kan i ett tillstånd som avses i 1–5 § ta in sådana begränsningar och villkor som är motiverade för att de tillståndsförutsättningar som anges i 1 mom. ska uppfyllas eller som behövs för tillsynen över sammanslutningen och de företag som hör till den eller för att säkerställa att det solidariska ansvaret realiseras.

Finansinspektionen kan begränsa ett tillstånd som avses i 1–5 §, om centralinstitutet inte genom sina egna åtgärder kan säkerställa att de krav på tillståndet som avses i 6 § och som föreskrivs någon annanstans i denna lag uppfylls. Finansinspektionen får återkalla ett tillstånd, om en begränsning av tillståndet inte anses vara en tillräcklig åtgärd för att säkerställa att de nämnda kraven uppfylls.

Innan Finansinspektionen begränsar eller återkallar ett tillstånd på det sätt som avses i 1 mom., ska Finansinspektionen sätta ut en skälig tidsfrist inom vilken centralinstitutet och medlemskreditinstituten ska anpassa sin verksamhet till kraven.

Om Finansinspektionen har beviljat centralinstitutet ett eller flera tillstånd som avses i 1–5 §, ska centralinstitutets styrelse besluta på vilka medlemskreditinstitut det tillstånd som Finansinspektionen beviljat ska tillämpas. På dessa medlemskreditinstitut tillämpas inte de krav som tillståndet gäller till den del kraven genomförs på sammanslutningsnivå i enlighet med tillståndet.

Centralinstitutets styrelse ska besluta att de bestämmelser som avses i 1–5 § helt eller delvis ska tillämpas på medlemskreditinstitutet trots Finansinspektionens tillstånd, om

1) centralinstitutet inte annars kan försäkra sig om att kraven uppfylls på nivån för sammanslutningen som helhet,

2) tryggandet av medlemskreditinstitutets eller sammanslutningens verksamhetsförutsättningar kräver det,

3) medlemskreditinstitutet avsevärt eller upprepade gånger har försummat att iaktta de bindande krav som avses i 5 kap. 2 § eller de miniminivåer för kapitalbasen som avses i 5 kap. 4 § och medlemskreditinstitutet inte har rättat sitt förfarande, eller

4) medlemskreditinstitutet avsevärt eller upprepade gånger i sammanslutningens affärsverksamhet har försummat att iaktta de principer för verksamheten som avses i 5 kap. 5 § och försummelserna är av betydelse för iakttagandet av de krav som i lag och myndighetsbeslut ställs på sammanslutningens riskhantering, risktagning eller kreditinstitutsverksamhet och medlemskreditinstitutet inte har rättat sitt förfarande.

Centralinstitutets beslut enligt denna paragraf får gälla högst fem år åt gången.

Centralinstitutet ska på nytt bedöma om förutsättningarna för ett sådant beslut om tillämpningsnivå som avses i 8 § uppfylls åtminstone

1) när medlemskreditinstitut fusioneras, delas eller omstrukturerar affärsverksamhet i de situationer som avses i 3 a kap. i kreditinstitutslagen,

2) när det skett betydande förändringar i sammanslutningens struktur,

3) om sammanslutningens eller medlemskreditinstitutets riskprofil eller affärsverksamhet förändras väsentligt.

Om centralinstitutet bedömer att förutsättningarna enligt 8 § inte längre uppfylls, ska centralinstitutet under beslutets giltighetstid ändra eller upphäva beslutet.

Centralinstitutet får ändra eller upphäva ett beslut om tillämpningsnivån också i andra situationer än de som avses i 1 mom., om det är nödvändigt med hänsyn till sammanslutningens riskhantering eller för att säkerställa att de krav som ställs på kreditinstitutsverksamheten iakttas.

Centralinstitutet ska sammanställa boksluten för de i enlighet med 1 kap. 2 § till sammanslutningen hörande enheterna och sådana andra företag i vilka centralinstitutet eller medlemskreditinstituten ensamma eller tillsammans har bestämmande inflytande enligt bokföringslagen till ett konsoliderat bokslut (sammanslutningens konsoliderade bokslut ).

På sammanslutningens konsoliderade bokslut tillämpas vad som föreskrivs i 12 kap. i kreditinstitutslagen, om inte något annat föreskrivs i detta kapitel. Om ett företag som hör till sammanslutningen har emitterat värdepapper som är föremål för handel på en reglerad marknad, ska sammanslutningens konsoliderade bokslut upprättas med iakttagande av internationella redovisningsstandarder.

Centralinstitutet och de medlemskreditinstitut som omfattas av solidariskt ansvar och över vilka de övriga enheter som ingår i sammanslutningens konsoliderade bokslut inte ensamma eller tillsammans har bestämmande inflytande sammanställs i sammanslutningens konsoliderade bokslut som om de tillsammans utgjorde ett moderföretag.

Noterna till bokslutet ska innehålla en beskrivning av de bolag som ingår i sammanslutningens konsoliderade bokslut och av sammanslutningens struktur.

Sammanslutningens konsoliderade bokslut ska fastställas av centralinstitutets andelsstämma.

Om centralinstitutet är ett i lagen om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat avsett företag i toppen av ett konglomerat, ska det i finans- och försäkringskonglomeratets verksamhetsberättelse separat uppges sammanslutningens andel av finans- och försäkringskonglomeratets resultat, tillgångar, skulder och åtaganden utanför balansräkningen.

Den verksamhetsberättelse som ingår i sammanslutningens konsoliderade bokslut ska innehålla en hållbarhetsrapport enligt 7 kap. i bokföringslagen, om sammanslutningen uppfyller villkoren i 1 § 1 mom. i det kapitlet.

På upprättandet av centralinstitutets bokslut och koncernbokslut tillämpas 12 kap. i kreditinstitutslagen.

Centralinstitutets styrelse ska fastställa principerna för upprättande av sammanslutningens konsoliderade bokslut. Centralinstitutet ska till de företag som hör till sammanslutningen ge de bindande redovisningsprinciper som iakttas i sammanslutningen.

På revisionen av centralinstitutets bokslut och koncernbokslut och av sammanslutningens konsoliderade bokslut samt på granskningen av hållbarhetsrapporteringen tillämpas 12 kap. i kreditinstitutslagen.

På behandlingen av revisionsberättelsen om sammanslutningens konsoliderade bokslut i centralinstitutets organ tillämpas vad som i lagen om andelslag föreskrivs om behandlingen av revisionsberättelsen.

Om revisorn för ett medlemskreditinstitut vid utförandet av sitt uppdrag upptäcker att medlemskreditinstitutet på det sätt som avses i 31 § i lagen om Finansinspektionen (878/2008) har brutit mot de bindande krav som centralinstitutet har ställt med stöd av 5 kap. 2 eller 3 § i denna lag eller mot de miniminivåer på kapitalbasen som centralinstitutet har fastställt med stöd av 4 § i det kapitlet, ska revisorn utan dröjsmål göra en anmälan om detta till centralinstitutet och Finansinspektionen.

Utöver vad som i 31 § i lagen om Finansinspektionen föreskrivs om revisorernas anmälningsskyldighet ska revisorn för ett medlemskreditinstitut göra en anmälan enligt den paragrafen också till centralinstitutet.

Centralinstitutet ska upprätta sammanslutningens halvårsrapport på det sätt som föreskrivs i 12 kap. 12 § i kreditinstitutslagen. På de enheter som ska ingå i sammanslutningens halvårsrapport tillämpas vad som i 1 och 2 § föreskrivs om sammanslutningens konsoliderade bokslut.

På medlemskreditinstitut tillämpas inte vad som i 12 kap. 12 § i kreditinstitutslagen föreskrivs om halvårsrapporter, om inte något annat följer av 7 kap. 10 § 1 mom. i värdepappersmarknadslagen (746/2012).

Centralinstitutet och medlemskreditinstituten har solidariskt ansvar för varandras skulder på det sätt som föreskrivs i detta kapitel.

Bestämmelserna i detta kapitel tillämpas till dess att sammanslutningens frivilliga upplösning har registrerats på det sätt som avses i 4 kap. eller centralinstitutet och medlemskreditinstituten har försatts i konkurs i enlighet med 12 kap.

En borgenär som inte av ett medlemskreditinstitut har fått betalning för en fordran som förfallit till betalning kan kräva betalning av centralinstitutet på samma villkor som av medlemskreditinstitutet.

Medlemskreditinstitutet är skyldigt att betala det skuldbelopp som centralinstitutet med stöd av 2 § betalat till borgenären. Medlemskreditinstitutet är skyldigt att från betalningsdagen till centralinstitutet betala dröjsmålsränta som bestäms enligt villkoren för den ursprungliga skulden. Medlemskreditinstitutet ska dessutom ersätta centralinstitutets skäliga kostnader.

Ett annat medlemskreditinstitut än ett sådant som avses i 1 mom. är på centralinstitutets yrkande skyldigt att till centralinstitutet betala sin andel av det belopp som centralinstitutet har betalat till borgenären med stöd av 2 §. Medlemskreditinstitutens betalningsandel bestäms i förhållande till deras senast fastställda balansomslutningar. I centralinstitutets stadgar kan det också bestämmas om någon annan bestämningsgrund. Centralinstitutet ska utan dröjsmål efter det att ett betalningskrav mottagits upprätta ett skriftligt fördelningsschema och sända det till medlemskreditinstituten för kännedom.

Centralinstitutet har rätt att ta ut den avgift som avses i denna paragraf av de av medlemskreditinstitutets medel som centralinstitutet eller sammanslutningens centrala finansiella institut förvaltar med stöd av ett tillstånd som avses i 6 kap. 1 §. I övriga fall ska medlemskreditinstitutet till centralinstitutet betala det belopp som fördelningsschemat anger inom den tid som bestäms i centralinstitutets stadgar, dock senast 30 dagar från delfåendet av fördelningsschemat.

Centralinstitutet ska utan dröjsmål efter att av kreditinstitutet helt eller delvis ha fått tillbaka ett belopp som det har betalat för kreditinstitutets räkning återbetala beloppet till de medlemskreditinstitut som avses i detta moment i förhållande till de andelar som dessa har betalat.

Om likvidatorerna i samband med ett medlemskreditinstituts likvidation har konstaterat att medlemskreditinstitutets skulder överstiger dess tillgångar, ska likvidatorerna upprätta en beräkning över underskottet och kräva att centralinstitutet betalar det bristande beloppet till medlemskreditinstitutet. På medlemskreditinstitutets betalningsandel samt på centralinstitutets regressrätt och rätt att av andra medlemskreditinstitut återkräva det betalda beloppet tillämpas vad som föreskrivs i 3 §.

När ett medlemskreditinstitut har försatts i likvidation får dess tillgångar inte börja fördelas mellan aktie- eller andelsägarna förrän fem år har förflutit från utgången av det kalenderår då likvidationen inleddes, om inte aktie- eller andelsägaren ställer betryggande säkerhet.

Centralinstitutet är skyldigt att vidta en eller flera åtgärder enligt detta kapitel, om det behövs för att säkerställa sammanslutningens eller medlemskreditinstitutets verksamhetsförutsättningar.

Centralinstitutet ska bevilja medlemskreditinstitutet kapitallån eller annan kredit eller placera i medlemskreditinstitutets aktie-, andels- eller grundfondskapital, om medlemskreditinstitutet inte uppfyller de krav som gäller finansiell ställning, om uppfyllandet av kraven äventyras eller om stödåtgärder annars enligt en helhetsbedömning behövs för att trygga medlemskreditinstitutets verksamhetsförutsättningar.

Centralinstitutet får i samband med beviljande av kapitalstöd tillsätta en i 10 kap. 8 § avsedd representant i medlemskreditinstitutet för att övervaka medlemskreditinstitutets verksamhet.

Ett medlemskreditinstitut som har tagit emot stöd enligt denna paragraf har inte rösträtt vid centralinstitutets andelsstämma.

Om centralinstitutet så beslutar ska medlemskreditinstituten delta i de stödåtgärder som avses i 2 § så att varje medlemskreditinstituts andel av stödåtgärderna bestäms i förhållande till deras senast fastställda balansomslutningar. I centralinstitutets stadgar kan det också bestämmas om någon annan bestämningsgrund. I centralinstitutets stadgar kan det bestämmas att en hypoteksbank som avses i 2 § 1 mom. 7 punkten i lagen om hypoteksbanker och säkerställda obligationer (151/2022) och som är ett medlemskreditinstitut inte är skyldig att delta i stödåtgärder som avses i detta kapitel.

Centralinstitutet ska till de medlemskreditinstitut som deltagit i stödåtgärderna betala tillbaka stödbeloppet samt avkastningen på det efter hand som centralinstitutet får in kapitalåterbäring och avkastning av placeringen från det medlemskreditinstitut som är föremål för kapitalstödet.

På en sammanslutnings återhämtningsplan tillämpas vad som i 8 a kap. i kreditinstitutslagen föreskrivs om återhämtningsplaner för finansiella företagsgrupper. På en sammanslutnings resolutionsplan tillämpas vad som i 2 kap. i lagen om resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag (1194/2014) föreskrivs om koncernresolutionsplaner.

Efterlevnaden av denna lag och beslut som meddelats med stöd av den övervakas av Finansinspektionen. Bestämmelser om Finansinspektionens tillsynsbefogenheter finns i 3 kap. i lagen om Finansinspektionen.

Vad som föreskrivs i 33 § i lagen om Finansinspektionen tillämpas också på överträdelser och försummelser av iakttagandet av de bindande krav som avses i 5 kap. 2 § i denna lag.

Centralinstitutet ska fortlöpande övervaka att företag som hör till sammanslutningen iakttar

1) denna lag samt bindande krav, beslut och verksamhetsprinciper som centralinstitutet har meddelat med stöd av denna lag,

2) EU:s tillsynsförordning och kreditinstitutslagen samt bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av dem,

3) annan reglering av finansmarknaden som är tillämplig på företag som hör till sammanslutningen samt myndighetsbeslut som gäller tillämpningen av regleringen.

Om centralinstitutet upptäcker att ett företag som hör till sammanslutningen bryter mot eller försummar de bestämmelser, krav eller verksamhetsprinciper som avses i 1 mom. och överträdelsen eller försummelsen inte är ringa och medlemskreditinstitutet inte har rättat sitt förfarande, ska centralinstitutet utan dröjsmål göra en anmälan om detta till Finansinspektionen samt vid behov vidta andra åtgärder enligt detta kapitel som överträdelsen eller försummelsen förutsätter.

De företag som hör till sammanslutningen ska trots sekretessbestämmelserna inom en skälig tid som bestäms av centralinstitutet ge institutet all den information och alla de utredningar som det kräver och som behövs för att centralinstitutet ska kunna utföra sina uppgifter enligt denna lag.

Finansinspektionen har trots den sekretess som föreskrivs i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) rätt att till centralinstitutet lämna sådana uppgifter som är nödvändiga för skötseln av centralinstitutets uppgifter enligt denna lag, om centralinstitutet inte inom den tidsfrist som det har satt ut får uppgifterna från ett företag som hör till sammanslutningen.

Om ett medlemskreditinstitut eller något annat företag som hör till sammanslutningen bryter mot eller försummar sina skyldigheter på det sätt som avses i 2 § 2 mom., ska centralinstitutet utan dröjsmål uppmana enheten att rätta sitt förfarande inom en av centralinstitutet utsatt skälig tid.

Om en uppmaning enligt 4 § inte kan anses tillräcklig med beaktande av överträdelsens eller försummelsens art eller omfattning eller om det medlemskreditinstitut eller något annat företag som hör till sammanslutningen som uppmaningen gäller inte har rättat sitt förfarande inom utsatt tid, ska centralinstitutet i samarbete med företaget i fråga utarbeta en åtgärdsplan för att säkerställa att bestämmelserna, kraven eller verksamhetsprinciperna iakttas och sända planen till Finansinspektionen. Företaget ska delta i utarbetandet av åtgärdsplanen och se till att den verkställs.

Om centralinstitutet i enlighet med 6 kap. 8 § har beslutat att kapitalbaskraven enligt 6 kap. 2 § inte helt eller delvis ska tillämpas på enskilda medlemskreditinstitut, ska centralinstitutet fortlöpande övervaka att de miniminivåer som avses i 5 kap. 4 § uppfylls samt utvärdera miniminivåernas tillräcklighet i förhållande till de krav som anges i den bestämmelsen.

Om medlemskreditinstitutet underskrider eller riskerar att underskrida miniminivån, ska centralinstitutet göra en anmälan om detta till Finansinspektionen och utan dröjsmål tillsammans med medlemskreditinstitutet utarbeta en plan för att öka kapitalbasen.

Om centralinstitutet bedömer att den miniminivå för kapitalbasen som fastställts för ett medlemskreditinstitut inte uppfyller kraven i 5 kap. 4 §, ska centralinstitutets styrelse justera den medlemskreditinstitutsspecifika miniminivån för kapitalbasen.

Centralinstitutets styrelse ska ändra sitt beslut om tillämpningsnivå, om

1) medlemskreditinstitutet avsevärt eller upprepade gånger bryter mot eller försummar de krav som avses i 2 § 1 mom. eller den miniminivå för kapitalbasen som centralinstitutet fastställt med stöd av 5 kap. 4 § och medlemskreditinstitutet inte har rättat sitt förfarande trots centralinstitutets uppmaning eller åtgärdsplanen, eller

2) medlemskreditinstitutet avsevärt eller upprepade gånger i sammanslutningens affärsverksamhet bryter mot eller försummar de principer för verksamheten som avses i 5 kap. 5 §, överträdelserna eller försummelserna är av betydelse för iakttagandet av de krav som ställs på sammanslutningens riskhantering, risktagning eller kreditinstitutsverksamhet och medlemskreditinstitutet inte har rättat sitt förfarande trots centralinstitutets uppmaning eller åtgärdsplanen.

Om en i 1 mom. avsedd åtgärd inte anses vara ett tillräckligt medel för att säkerställa att de krav som gäller kreditinstitutsverksamhet uppfylls på nivån för sammanslutningen som helhet eller om överträdelserna eller försummelserna äventyrar sammanslutningens eller dess medlemskreditinstituts verksamhetsförutsättningar, ska centralinstitutet återkalla beslutet om tillämpningsnivå för medlemskreditinstitutet i fråga.

Om fullgörandet av centralinstitutets övervakningsskyldighet förutsätter det, kan centralinstitutets styrelse till ett företag som hör till sammanslutningen utse en eller flera representanter som har rätt att

1) närvara när ett företag som hör till sammanslutningen håller sina besluts- eller förvaltningsorgans möten samt rätt att vid behov sammankalla möten, att yttra sig på mötena samt rätt att få de anmärkningar som den anser vara befogade förda till protokollet,

2) övervaka medlemskreditinstitutets dagliga verksamhet och ledning,

3) av ett företag som hör till sammanslutningen få motsvarande uppgifter som centralinstitutet har med stöd av denna lag.

En i denna paragraf avsedd representant kan utnämnas till sitt uppdrag för högst ett år i sänder. Representanten har alla de rättigheter som anges i 1 mom., om inte något annat bestäms när representanten tillsätts.

Ett medlemskreditinstitut kan utträda ur centralinstitutet, om

1) utträdet ur sammanslutningen inte leder till att de finansiella kraven på sammanslutningen underskrids eller äventyrar sammanslutningens verksamhetsförutsättningar, och

2) utträdet ur sammanslutningen inte äventyrar medlemskreditinstitutets verksamhetsförutsättningar eller dess insättares eller andra borgenärers ställning.

Beslut om utträde ur centralinstitutet ska fattas vid medlemskreditinstitutets bolagsstämma, andelsstämma eller principalmöte med en kvalificerad majoritet på två tredjedelar av de avgivna rösterna. Samtidigt ska beslut fattas om upphävande av de bestämmelser i stadgarna som ansluter sig till medlemskap i centralinstitutet.

Medlemskreditinstitutet ska innan ett beslut om utträde fattas begära yttranden av centralinstitutet och Finansinspektionen om att de förutsättningar för utträde som anges i denna paragraf är uppfyllda samt yttrande av revisorn om att bedömningen av uppfyllandet av nämnda förutsättningar har gjorts utifrån tillräckliga och aktuella uppgifter om sammanslutningens och medlemskreditinstitutets finansiella ställning.

Med avvikelse från 3 kap. 3 § 2 mom. krävs inte samtycke av centralinstitutet för en sådan ändring av stadgarna eller bolagsordningen som hänför sig till utträde ur centralinstitutet, om utträdet ur centralinstitutet uppfyller kraven enligt denna paragraf.

På förfarandet för utträde ur centralinstitutet tillämpas i övrigt 3 kap. 2 § i lagen om andelslag.

Utöver vad som föreskrivs i 3 kap. 3 § 1 mom. i lagen om andelslag kan ett medlemskreditinstitut uteslutas ur centralinstitutet, om

1) medlemskreditinstitutet avsevärt har brutit mot eller försummat de bindande krav som centralinstitutet har ställt med stöd av 5 kap. 2 § eller medlemskreditinstitutets verksamhet annars äventyrar eller kan äventyra sammanslutningens finansiella ställning eller verksamhetsförutsättningar,

2) det förfarande som ligger till grund för uteslutningen inte inom skälig tid har kunnat avhjälpas genom centralinstitutets åtgärder enligt 10 kap.,

3) uteslutningen inte leder till brott mot de finansiella kraven på sammanslutningen eller inte i övrigt äventyrar sammanslutningens verksamhetsförutsättningar.

Centralinstitutet ska innan ett beslut om uteslutning fattas begära yttrande av Finansinspektionen om att de förutsättningar som anges i 1 mom. är uppfyllda samt yttrande av revisorn om att centralinstitutet har bedömt uppfyllandet av nämnda förutsättningar utifrån tillräckliga och aktuella uppgifter om sammanslutningens finansiella ställning.

På förfarandet för uteslutning ur centralinstitutet tillämpas i övrigt 3 kap. 3 § i lagen om andelslag.

Vad som i 1 § 1 och 3 mom. föreskrivs om utträde ur centralinstitutet tillämpas också om medlemskreditinstitutet deltar i en fusion eller delning där den ena parten är en enhet som inte hör till sammanslutningen.

Till en plan som gäller fusion eller delning ska fogas en utredning om att förutsättningarna enligt 1 mom. är uppfyllda.

Vad som i 8 kap. föreskrivs om solidariskt ansvar inom sammanslutningen tillämpas också på ett kreditinstitut som har utträtt eller uteslutits ur centralinstitutet, om det när betalningskravet framförs till kreditinstitutet har förflutit mindre än fem år från utgången av det kalenderår då medlemskreditinstitutet utträdde eller uteslöts.

Om centralinstitutet och medlemskreditinstituten under den tidsperiod som avses i 1 mom. försätts i konkurs på det sätt som föreskrivs i 12 kap. 3 §, ska det kreditinstitut som utträtt eller uteslutits i konkursen svara för en sådan skuld som inte kan betalas ur de sammanlagda tillgångarna i centralinstitutets och dess medlemskreditinstituts konkursbon till den andel som avses i 8 kap. 3 § 2 mom.

Den betalningsandel som avses i denna paragraf bestäms utifrån medlemskreditinstitutens senast fastställda balansräkningar vid tidpunkten för utträdet eller uteslutningen.

Vad som föreskrivs i denna paragraf tillämpas dessutom på det övertagande kreditinstitutet vid fusion eller delning enligt 3 § 1 mom.

Om ett medlemskreditinstitut ställs under resolutionsförvaltning enligt 4 kap. 5 § 3 mom. i lagen om resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag, får dess kapitalbas och nedskrivningsbara skulder användas för att täcka skulder för och rekapitalisera centralinstitutet eller ett annat medlemskreditinstitut.

Domstolen får inte ta upp en borgenärs ansökan om att ett medlemskreditinstitut ska försättas i konkurs till prövning förrän borgenären har krävt att centralinstitutet ska betala huvudförpliktelsen på det sätt som avses i 8 kap. 2 §, den i 3 § 3 mom. i det kapitlet avsedda tidsfristen för betalning av det belopp som fördelats mellan de övriga medlemskreditinstituten har löpt ut och huvudförpliktelsen fortfarande är obetald. Till konkursansökan ska fogas ett skriftligt bevis på att betalningsyrkandet har framställts hos centralinstitutet.

Domstolen får inte ta upp en ansökan om att ett medlemskreditinstitut som är i likvidation ska försättas i konkurs till prövning förrän likvidatorerna har riktat ett krav mot centralinstitutet om att underskottet ska betalas och den föreskrivna tiden för betalning av underskottet har löpt ut. Till konkursansökan ska fogas ett skriftligt bevis på att yrkandet har framställts på det sätt som föreskrivs i 8 kap. 2 §.

En borgenär eller Verket för finansiell stabilitet som ansöker om att centralinstitutet ska försättas i konkurs ska samtidigt ansöka om att varje medlemskreditinstitut ska försättas i konkurs. Ett ärende som gäller försättande av ett medlemskreditinstitut i konkurs behandlas då av den domstol som är behörig i ett ärende som gäller försättande av centralinstitutet i konkurs.

Centralinstitutet anses vara insolvent på det sätt som föreskrivs i 2 kap. 1 § i konkurslagen (120/2004) också när sammanslutningen som helhet är insolvent. När domstolen försätter centralinstitutet i konkurs ska den också försätta medlemskreditinstituten i konkurs. Domstolen ska förordna den som förordnas till boförvaltare för centralinstitutets konkursbo till boförvaltare också för varje medlemskreditinstituts konkurs.

Centralinstitutets och medlemskreditinstitutens konkurskostnader kan vid behov betalas av konkursboens sammanlagda tillgångar, om det behövs för att förhindra att konkursen förfaller.

När centralinstitutet och dess medlemskreditinstitut försätts i konkurs på det sätt som föreskrivs i 3 § har varje borgenär i centralinstitutet och dess medlemskreditinstitut rätt till utdelning av de sammanlagda tillgångarna i centralinstitutets och dess medlemskreditinstituts konkursbon.

Boförvaltaren ska för fördelningen av tillgångarna i centralinstitutets och medlemskreditinstitutens konkursbon göra upp ett förslag till utdelningsförteckning, enligt vilket de sammanlagda tillgångarna i centralinstitutets och medlemskreditinstitutens konkursbon fördelas mellan borgenärerna. I övrigt iakttas vid behandlingen av utdelningsförteckningen bestämmelserna i 13 kap. i konkurslagen. Centralinstitutet och medlemskreditinstituten har inte regressrätt gentemot varandra på basis av en betalning till borgenären av de sammanlagda tillgångarna.

Om det när konkursen avslutas återstår andra tillgångar än sådana som ska användas under konkursen, ska de fördelas mellan centralinstitutet och medlemskreditinstituten i förhållande till de nettotillgångar som boförteckningen utvisar med användning av tillgångsposternas realiseringsvärden enligt konkursförfarandet.

Påföljdsavgift ska påföras för försummelse att iaktta och för överträdelse av följande bestämmelser och beslut som avses i 40 § 1 mom. i lagen om Finansinspektionen:

1) bestämmelserna om affärsverksamhet som är tillåten för centralinstitutet i 2 kap. 2 §,

2) bestämmelserna om ställande av bindande krav i 5 kap. 2 och 3 §,

3) bestämmelserna om fastställande av miniminivåer för medlemskreditinstitutens kapitalbas i 5 kap. 4 §,

4) bestämmelserna om upprättande av sammanslutningens konsoliderade bokslut i 7 kap. 1 §,

5) bestämmelserna om centralinstitutets övervakningsskyldighet i sammanslutningen i 10 kap. 2 §.

Centralinstitutet ska också påföras påföljdsavgift, om centralinstitutet vid skötseln av sina uppgifter enligt denna lag på ett betydande sätt bidrar till att ett medlemskreditinstitut eller något annat företag som hör till sammanslutningen försummar eller bryter mot de bestämmelser som avses i 40 § i lagen om Finansinspektionen eller i 62 § 1 mom. i lagen om förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism ( / ) eller mot bestämmelser som utfärdats eller föreskrifter eller beslut som meddelats med stöd av dem. Påföljdsavgift enligt detta moment kan under de förutsättningar som anges i 40 § 4 mom. i lagen om Finansinspektionen påföras också en person som hör till centralinstitutets ledning.

Bestämmelser om påförande, offentliggörande och verkställighet av administrativa påföljder finns i 4 kap. i lagen om Finansinspektionen.

Påföljdsavgift enligt 3 kap. i lagen om vissa befogenheter för konsumentskyddsmyndigheterna (566/2020) kan påföras centralinstitutet, om centralinstitutet vid skötseln av sina uppgifter enligt denna lag uppsåtligen eller av oaktsamhet på ett betydande sätt medverkar till att medlemskreditinstitutet eller något annat företag som hör till sammanslutningen försummar eller bryter mot de bestämmelser som nämns i 13, 15 och 16 § i den lagen.

Påföljdsavgift kan påföras också en person som hör till ett centralinstituts ledning eller som utövar faktisk beslutanderätt inom ett centralinstitut, om personen uppsåtligen eller av oaktsamhet på ett betydande sätt har medverkat till en överträdelse som avses i 1 mom. och om det även i övrigt finns särskilda skäl till att påföra påföljdsavgift. När personens medverkan till överträdelsen bedöms ska omfattningen av personens uppgifter och befogenheter beaktas.

På påförande och verkställighet av påföljdsavgift som avses i denna paragraf tillämpas lagen om vissa befogenheter för konsumentskyddsmyndigheterna. Det maximala beloppet av påföljdsavgiften enligt 18 § 2 mom. i den lagen beräknas dock på omsättningen enligt sammanslutningens konsoliderade bokslut med iakttagande av vad som i den paragrafen föreskrivs om beräkning av ett kreditinstituts omsättning.

Av kontovillkoren för ett medlemskreditinstituts inlåning ska det framgå att medlemskreditinstitutet hör till en sammanslutning som avses i denna lag.

Centralinstitutet har rätt att på ett medlemskreditinstituts vägnar väcka skadeståndstalan på de grunder som anges i 21 kap. 1 § i kreditinstitutslagen.

En andelsbank eller ett andelsbanksaktiebolag som är medlemskreditinstitut och medlem i en sammanslutning av kreditinstitut som inlett sin verksamhet som en sammanslutning av andelsbanker före den 1 juli 2010 får inte ta emot insättning eller kredit från en annan andelsbank eller ett annat andelsbanksaktiebolag.

Trots vad som föreskrivs i 1 mom. får en andelsbank och ett andelsbanksaktiebolag förvärva obligationer som emitterats av en annan andelsbank eller ett annat andelsbanksaktiebolag.

Vad som i 15 kap. 14 och 15 § i kreditinstitutslagen föreskrivs om tystnadsplikt och rätt att utlämna information om kreditinstitut ska också tillämpas på centralinstitutet.

Om inte något annat följer av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), har företag som hör till sammanslutningen rätt att till varandra lämna ut uppgifter som är nödvändiga för organiseringen av sammanslutningens interna funktioner, skötseln av centralinstitutets uppgifter enligt denna lag samt fullgörandet av andra skyldigheter enligt denna lag och annan reglering som gäller kreditinstitutsverksamhet. Information som avses i detta moment får dock lämnas ut endast till den som omfattas av tystnadsplikt enligt de i 1 mom. nämnda paragraferna eller motsvarande tystnadsplikt.

Denna lag träder i kraft den 20 . Lagens 2 kap. 4 § tillämpas dock först från och med den 1 januari 2029.

Genom denna lag upphävs lagen om en sammanslutning av inlåningsbanker (599/2010).

En sammanslutning av inlåningsbanker som bildats i enlighet med lagen om en sammanslutning av inlåningsbanker före denna lags ikraftträdande betraktas som en sådan sammanslutning av kreditinstitut som avses i denna lag. Ett centralinstituts koncession som beviljats med stöd av den lagen före ikraftträdandet av denna lag betraktas som en koncession enligt 2 kap. 5 § i denna lag.

På sammanslutningar som avses i 1 mom. kan fortfarande tillämpas 5, 6, 17 och 21–23 § i lagen om en sammanslutning av inlåningsbanker till dess att sammanslutningen beviljas ett eller flera tillstånd som avses i 6 kap. 1–5 § i denna lag, dock högst till och med den 31 december 2029. Tillstånd som Finansinspektionen beviljat med stöd av 21–23 § i lagen om en sammanslutning av inlåningsbanker gäller även efter det att denna lag har trätt i kraft.

I stället för sådana stadgebestämmelser för centralinstitut som avses i 1 mom., enligt vilka centralinstitutets medlemskreditinstitut har obegränsad tillskottsplikt enligt 14 kap. i lagen om andelslag vid centralinstitutets konkurs, tillämpas 12 kap. 3 § i denna lag.

På sådana förfaranden enligt 25–27 § i lagen om en sammanslutning av inlåningsbanker som gäller fullgörande av medlemskreditinstitutens solidariska ansvar och på sådana myndighetsförfaranden som har inletts före ikraftträdandet av denna lag tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.

Emittenten ska följa det verkliga värdet av säkerheterna för hypotekskrediter på det sätt som avses i 1 mom. utifrån en tillförlitlig statistisk metod som beskriver utvecklingen av marknadsvärdena för fastigheterna eller på något annat tillförlitligt sätt. Värdeuppföljningen ska i fråga om säkerheter för bostadskrediter genomföras åtminstone varje kvartal och i fråga om säkerheter för affärsfastighetskrediter åtminstone varje år.

I säkerhetsmassan ska dessutom inkluderas de medel som flyter in av de säkerheter som avses i 2 mom. efter det att konkurs eller likvidation har börjat för emittenten eller gäldenären i ett mellankreditförhållande. Som sådana medel betraktas också ränta och annan avkastning på säkerheter samt tillgångar som ersätter säkerheter.

Säkerheterna i säkerhetsmassan utgör säkerhet för allt kapital i och alla räntor för de säkerställda obligationer som säkerhetsmassan täcker, för alla derivatavtalsförpliktelser i samband med säkerställda obligationer och för alla de underhålls- och förvaltningskostnader i samband med avvecklingen av säkerställda obligationer som uppkommer efter emittentens konkurs eller likvidation. Säkerheterna i säkerhetsmassan utgör dessutom säkerhet för de likviditetskrediter som avses i 44 § 3 mom.

Borgenärerna för de förpliktelser som avses i 1 mom. har rätt till lika betalning ur säkerheterna i säkerhetsmassan före andra borgenärer för emittenten eller för ett kreditinstitut som är gäldenär i ett mellankreditförhållande.

En i obligationsregistret antecknad säkerhet som ingår i säkerhetsmassan får inte utmätas och inga säkringsåtgärder heller vidtas mot den för någon annan skuld än en sådan som avses i 20 § 1 mom.

Det totala värdet i säkerhetsmassan ska på det sätt som anges i denna paragraf fortlöpande överskrida värdet på de betalningsförpliktelser som de säkerställda obligationerna medför (övervärde ). Övervärdet ska vara minst två procent. Om förutsättningarna enligt artikel 129.3a tredje stycket i EU:s tillsynsförordning inte uppfylls, ska övervärdet vara minst fem procent. Övervärdet ska utöver den andel som föreskrivs i detta moment täcka de uppskattade underhålls- och förvaltningskostnaderna för avveckling av säkerställda obligationer.

Följande uppgifter ska antecknas om hypotekskrediter som är inkluderade i säkerhetsmassan:

2) det belopp som motsvarar i fråga om bostadskrediter 80 procent och i fråga om affärsfastighetskrediter 60 procent av det verkliga värdet på de tillgångar som utgör säkerhet för krediten, om kreditkapitalet överstiger detta.

En emittent får bevilja ett kreditinstitut kredit mot vilken ett kreditinstitut som är gäldenär ska på det sätt som föreskrivs i denna lag ställa hypotekskrediter eller offentliga krediter som säkerhet (mellankredit ) för de säkerställda obligationer som har emitterats av emittenten. En mellankredit får endast beviljas ett kreditinstitut som hör till samma finansiella företagsgrupp eller sammanslutning av inlåningsbanker.

Vad som i detta kapitel föreskrivs om mellankredit tillämpas också på sådan mellankredit som emittenten beviljar ett utländskt EES-kreditinstitut (EES-mellankredit ), om inte något annat föreskrivs särskilt nedan.

Emittenten ska i god tid på förhand underrätta Finansinspektionen om att beviljande av EES-mellankrediter inleds, om inte en utredning om beviljande av EES-mellankrediter har ingått i ansökan om tillstånd enligt 8 §.

Anmälan ska innehålla motsvarande uppgifter som ansökan om tillstånd enligt 8 §, till den del uppgifterna hänför sig till beviljande av EES-mellankrediter, en utredning om avtalsvillkoren för mellankrediten samt andra omständigheter som är av betydelse vid bedömningen av riskerna i samband med arrangemanget och fullgörandet av de skyldigheter som gäller hypoteksbanksverksamheten.

Emittenten får inte inleda beviljandet av EES-mellankrediter förrän Finansinspektionen har behandlat den anmälan som avses i denna paragraf.

Om säkerhetsmassan innehåller kreditfordringar som finns i balansräkningen för en gäldenär i ett mellankreditförhållande, ska emittenten svara för att säkerhetsmassan fortlöpande uppfyller de krav som anges i denna lag och i avtalsvillkoren för den säkerställda obligationen.

De tillgångsposter som finns i balansräkningen för ett utländskt EES-kreditinstitut som är gäldenär i ett EES-mellankreditförhållande får inkluderas i säkerhetsmassan genom ett förfarande enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/47/EG om ställande av finansiell säkerhet. Sådana säkerheter ska antecknas i obligationsregistret enligt vad som föreskrivs i 5 kap. Emittenten ska försäkra sig om att säkerheterna uppfyller kraven i 20 och 21 § i fråga om förmånsrätten på grund av säkerheterna och rättsverkningarna av ställande av säkerhet samt kraven i 9 kap. i fråga om ställningen för säkerheterna för säkerställda obligationer vid konkurs och likvidation för emittenten och gäldenären i ett EES-mellankreditförhållande.

Vid konkurs eller likvidation för emittenten får betalningar baserade på mellankrediten endast användas för betalning av förpliktelser som förorsakas av säkerställda obligationer.

Emittenten får till ett kreditinstitut som är gäldenär i ett mellankreditförhållande göra med stöd av betalningar baserade på mellankrediten en betalning mot en regressfordran som uppkommit genom betalning eller överlåtelse av en hypotekskredit eller offentlig kredit, om alla de säkerställda obligationer som säkerheterna har säkerställt är till fullo betalda.

Boförvaltaren och likvidatorn har med samtycke eller på yrkande av ombudet rätt att trygga likviditeten genom avtalsarrangemang och att ta upp likviditetskredit. Likviditetskrediten med identifieringsuppgifter ska antecknas i obligationsregistret. Medel som erhållits genom likviditetskrediten får användas endast för betalning av de förpliktelser som avses i 20 § 1 mom. och för täckande av likviditetskravet enligt 31 §.

Utöver vad som i 26 § 8 mom. i lagen om Finansinspektionen föreskrivs om återkallelse av tillstånd att bedriva hypoteksbanksverksamhet och i 33 § i den lagen föreskrivs om verkställighetsförbud, kan Finansinspektionen förbjuda ett kreditinstitut att inleda eller fortsätta beviljande av EES-mellankrediter, om

1) verksamheten inte uppfyller bestämmelserna i denna lag eller i de bestämmelser som utfärdats eller föreskrifter som meddelats med stöd av den,

2) uppgifterna i anmälan är bristfälliga eller väsentligen felaktiga, eller

3) Finansinspektionen inte kan utöva de tillsynsbefogenheter som tillsynen enligt 9 § förutsätter i hemstaten för gäldenären i ett EES-mellankreditförhållande.

Finansinspektionen ska utan dröjsmål underrätta den behöriga myndigheten i hemstaten för gäldenären i ett EES-mellankreditförhållande om förbudet.

Denna lag träder i kraft den 20 .

En sparbank skall ha stadgar med bestämmelser om

3) grundkapitalets och en eventuell grundfonds storlek eller, om grundkapitalet eller grundfonden kan nedsättas eller ökas utan ändring av stadgarna, dess minimi- och maximibelopp samt det nominella beloppet av en grundfondsandel,

5) antalet principaler, deras mandattid, förfarandet vid val av principaler och de villkor på vilka insättare och grundfondsandelsägare har rätt att delta i valet, principalernas behörighet, tiden för principalernas ordinarie möten samt om vem som ska sammankalla mötet och hur detta ska ske,

6) förvaltningsrådets uppgifter, antalet eller minimi- och maximiantalet medlemmar och eventuella suppleanter i förvaltningsrådet samt deras mandattid, ifall banken har ett förvaltningsråd,

7) antalet eller minimi- och maximiantalet styrelsemedlemmar och eventuella suppleanter samt deras mandattid,

Ett beslut om en stadgeändring som innebär att den rätt till vinsutdelning från sparbanken som redan utgivna grundfondsandelar medför begränsas kan fattas endast med samtycke av samtliga grundfondsandelsägare. Ett beslut om en stadgeändring genom vilket grundfondsandelsägarnas rösträtt begränsas förutsätter dessutom att beslutet har biträtts med minst två tredjedelar av de röster som grundfondsandelarna medför. Det samtycke som förutsätts i detta moment gäller de grundfondsandelar som omfattas av begränsningen av rättigheterna.

Reservfonden får användas för täckande av bankens förluster till den del som den vinst som framgår av den fastställda balansräkningen samt de övriga för ändamålet avsedda fonderna, avsättningarna och reserverna är otillräckliga. Reservfonden får dessutom användas för ökning av grundkapitalet och grundfonden samt för sådan inlösning som avses i 74 § 1 mom.

Sparbanken kan genom beslut av principalerna inrätta en grundfond, om så bestäms i stadgarna.

Sparbankens samtliga grundfondsandelar medför lika rätt i banken. I stadgarna kan det dock bestämmas att det finns olika slag av grundfondsandelar eller att sådana kan ges ut. I stadgarna ska skillnaderna mellan olika slag av grundfondsandelar anges.

Sparbankens styrelse kan besluta att det utfärdas ett grundfondsbevis över en grundfondsandel, om grundfondsandelen inte har anslutits till värdeandelssystemet. Ett grundfondsbevis kan endast ges till en grundfondsandelsägare som har införts i grundfondsandelsboken. Grundfondsbevis får inte utfärdas förrän grundfonden eller ökningen av den har registrerats och grundfondsandelen betalats i sin helhet.

Om grundfondsandelar inte har anslutits till värdeandelssystemet, ska sparbankens styrelse föra bok över grundfondsandelarna (grundfondsandelsbok ). I boken antecknas grundfondsandelarna enligt andelsslag i nummerordning, dagen för utgivandet samt ägarens namn och adress och andra behövliga identifieringsuppgifter. Om det inte har utfärdats ett grundfondsbevis över grundfondsandelen, ska i boken dessutom antecknas till sparbanken anmäld panträtt, annan rätt och rådighetsbegränsning som belastar grundfondsandelen.

Om det finns olika slag av andelar i grundfonden, ska det av grundfondsandelsboken framgå till vilket slag varje grundfondsandel hör och framgå eventuella skillnader i de rättigheter och skyldigheter som grundfondsandelarna medför.

Grundfondsandelsboken ska hållas tillgänglig för var och en på sparbankens huvudkontor. Var och en har rätt att mot ersättande av bankens kostnader få en kopia av hela eller en del av grundfondsandelsboken.

Med avvikelse från 20 § ska sparbankens styrelse över sådana grundfondsandelar som hör till värdeandelssystemet och över deras ägare föra en uppdaterad grundfondsandelsbok, grundad på registreringarna på värdeandelskontona, i vilken det ska antecknas namnet på ägaren eller den som sköter förvaltarregistreringen, personens personbeteckning eller annan identifikationskod, kontakt-, betalnings- och beskattningsuppgifter, antalet grundfondsandelar specificerade enligt andelsslag samt den part till värdepapperscentralen som har hand om det värdeandelskonto som grundfondsandelarna har registrerats på.

Med avvikelse från 20 § 3 mom. kan den grundfondsandelsbok som gäller sådana grundfondsandelar som har anslutits till värdeandelssystemet hållas tillgänglig för var och en på värdepapperscentralens kontor i Finland.

För de grundfondsandelar som hör till värdeandelssystemet ska det för en sådan tillfällig anteckning som avses i 43 a § uppges grundfondsandelsägarens namn och adress, det antal grundfondsandelar, specificerade enligt andelsslag, som ska antecknas i grundfondsandelsboken samt personbeteckning eller annan identifikationskod i enlighet med värdepapperscentralens föreskrifter.

En förvärvare av en grundfondsandel får inte utöva de rättigheter som en grundfondsandelsägare har i sparbanken förrän förvärvaren har införts i grundfondandelsboken eller hos banken har anmält och redogjort för sitt förvärv.

Om en grundfondsandel hör till ett dödsbo eller om en grundfondsandel har flera ägare, kan de rättigheter som grundfondsandelen medför endast utövas genom en gemensam företrädare.

Bestämmelser om utövande av rättigheter i anknytning till grundfondsandelar i en sparbank som omfattas av värdeandelssystemet finns i 24 c §.

I sparbankens stadgar finns bestämmelser om huruvida grundfondsandelar hör till det värdeandelssystem som avses i lagen om värdeandelssystemet och om clearingverksamhet (348/2017) eller till ett utländskt värdeandelssystem som avses i den lagen. I ett beslut en stadgeändring ska den tid bestämmas inom vilken grundfondsandelarna ska anslutas till värdeandelssystemet (anmälningstid ) eller avföras ur värdeandelssystemet, eller så ska styrelsen bemyndigas att besluta om saken. Beslutet om anslutning eller avförande av grundfondsandelar och om tidpunkten för detta ska utan dröjsmål anmälas för registrering.

På registrering av grundfondsandelsägares rättigheter i värdeandelssystemet ska 6 kap. 3–5 § i lagen om värdeandelssystemet och om clearingverksamhet tillämpas, och på avförande av grundfondsandelar från värdeandelssystemet ska 7 § i det kapitlet tillämpas.

Om registrering enligt 6 kap. 3 § i lagen om värdeandelssystemet och om clearingverksamhet inte har krävts inom tio år från anmälningstidens utgång, kan principalmötet besluta att rätten till en grundfondsandel som hör till värdeandelssystemet och de rättigheter som grundar sig på andelen har förverkats. På en förverkad grundfondsandel tillämpas bestämmelserna om sparbankens innehav av egna grundfondsandelar.

Det som i denna lag föreskrivs om grundfondsandelar som hör till värdeandelssystemet ska också tillämpas när grundfondsandelar har anslutits till ett utländskt värdeandelssystem. Om grundfondsandelar har anslutits till ett utländskt värdeandelssystem, avses med det värdeandelskonto som nämns i denna lag ett sådant konto som tillhandahålls genom en tjänst enligt avsnitt A punkt 2 i bilagan till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 909/2014 om förbättrad värdepappersavveckling i Europeiska unionen och om värdepapperscentraler samt ändring av direktiv 98/26/EG och 2014/65/EU och förordning (EU) nr 236/2012.

Sparbanken ska senast tre månader före utgången av anmälningstiden underrätta grundfondsandelsägarna om ett beslut om att ansluta grundfondsandelarna till värdeandelssystemet. Då ska också anvisningar ges om hur en grundfondsandelsägare eller en innehavare av en grundfondsandel ska gå till väga för att få sin andelsrätt registrerad på ett värdeandelskonto samt hur de övriga rättigheter som hänför sig till grundfondsandelarna kan registreras.

Underrättelsen ska sändas skriftligt till varje grundfondsandelsägare vars namn och adress är kända för sparbanken samt publiceras i den officiella tidningen. Underrättelsen och anvisningarna ska också sändas till värdepapperscentralen och till värdepapperscentralens parter.

I värdepapperscentralens regler kan det bestämmas närmare om det förfarande som avses i 1 och 2 mom.

Sparbanken ska senast tre månader innan grundfondsandelar avförs från värdeandelssystemet underrätta grundfondsandelsägarna om beslutet. På underrättelsen tillämpas vad som föreskrivs i 2 och 3 mom.

Sparbanken ska senast tre månader innan grundfondsandelar överförs från ett värdeandelssystem till ett annat underrätta grundfondsandelsägarna om överföringen. Det ska då ges information om hur överföringen påverkar grundfondsandelsägarnas ställning och ges anvisningar om hur förvaringen av grundfondsandelarna ordnas i det nya värdeandelssystemet. På underrättelsen tillämpas vad som föreskrivs i 2 och 3 mom.

Den som har förvärvat en grundfondsandel som hör till värdeandelssystemet får inte utöva de rättigheter som en grundfondsandelsägare har i sparbanken förrän förvärvaren har antecknats i den grundfondsandelsbok som avses i 20 a §. Bestämmelser om utövande av de rättigheter som förvaltarregistrerade grundfondsandelar medför finns i 4 kap. 4 § 2 mom. i lagen om värdeandelssystemet och om clearingverksamhet.

Den som en grundfondsandel som hör till värdeandelssystemet tillhör på den avstämningsdag som anges i ett beslut om utbetalning av sparbankens medel, i ett beslut om utgivning av grundfondsandelar eller i ett annat beslut har en på grundfondsandelen grundad rätt till en prestation vid utbetalning av sparbankens medel, rätt att få nya grundfondsandelar när sådana ges ut, eller annan motsvarande rätt. En avstämningsdag kan bestämmas också i ett beslut om inlösen av grundfondsandelar. Om inte annat föreskrivs i ett beslut om utgivning av grundfondsandelar ska teckningsrätten vid en grundfondsemission mot vederlag registreras på respektive värdeandelskonto när rätten inträder, medan grundfondsandelar som ges ut vid en vederlagsfri emission ska registreras direkt på respektive värdeandelskonto.

Bestämmelser om den rätt att delta i val av principaler som grundar sig på en grundfondsandel som hör till värdeandelssystemet finns i 43 a §.

Om något bokslut inte behandlas vid mötet skall följande handlingar fogas till förslaget:

2) styrelsens redogörelse för sådana händelser efter det senaste bokslutet som väsentligt påverkar sparbankens ställning.

Teckningen av grundfondsandelar ska ske bevisligen. Tecknaren, det beslut om utgivning av grundfondsandelar som teckningen baserar sig på och de grundfondsandelar som teckningen avser ska framgå av teckningen.

Styrelsen kan konstatera att rätten till en grundfondsandel är förverkad, om inte teckningspriset och eventuell dröjsmålsränta har betalats efter det att de har förfallit till betalning och om inte styrelsen har beviljat tecknaren förlängd betalningstid. Styrelsen får i så fall ge teckningsrätten till någon annan eller ogiltigförklara den obetalda nya grundfondsandelen.

Den vars rätt enligt 1 mom. har konstaterats förverkad är skyldig att i ersättning till sparbanken utöver eventuella indrivningskostnader betala en tiondel av grundfondsandelens teckningspris.

Grundkapitalet och grundfonden kan nedsättas i syfte att täcka en sådan förlust enligt den fastställda balansräkningen för vilken avsättningarna och reserverna, det fria egna kapitalet och reservfonderna är otillräckliga. Grundfonden kan dessutom nedsättas i syfte att betala ut medel till grundfondsandelsägarna.

Grundfonden nedsätts genom en sänkning av grundfondsandelarnas nominella belopp eller genom ogiltigförklaring av egna grundfondsandelar. Då grundfondsandelarnas nominella belopp sänks ska stadgarna ändras på motsvarande sätt.

Beslut om nedsättning av grundkapitalet och grundfonden fattas av principalmötet på framställning av styrelsen. I principalmötets beslut ska nämnas

1) det belopp med vilket grundfonden eller grundkapitalet nedsätts eller maximalt nedsätts,

2) vilket slag av grundfondsandel beslutet avser, om beslutet gäller nedsättning av grundfondsandelar och sparbanken har grundfondsandelar av olika slag,

3) huruvida grundfonden nedsätts genom en sänkning av grundfondsandelarnas nominella belopp eller genom ogiltigförklarande av egna grundfondsandelar.

Genom principalmötets beslut kan också styrelsen bemyndigas att besluta om nedsättning av grundfonden eller grundkapitalet. Av ett sådant bemyndigande ska framgå det belopp med vilket grundkapitalet eller grundfonden maximalt nedsätts, vilka slag av grundfondsandelar bemyndigandet gäller samt giltighetstiden för bemyndigandet. Bemyndigandet kan vara i kraft högst fem år.

När grundfonden nedsätt i syfte att dela ut medel till grundfondsandelsägarna, ska sparbanken inom en månad efter beslutet om nedsättning av grundfonden anmäla nedsättningen för registrering och hos registermyndigheten ansöka om kallelse på borgenärerna. I annat fall förfaller beslutet. Registermyndigheten ska efter att ha fått en ansökan om kallelse utfärda kallelse på sparbankens borgenärer. I kallelsen ska det nämnas att borgenärerna har rätt att motsätta sig nedsättningen. Borgenärer vars fordran har uppkommit före kallelsen publicerades har rätt att motsätta sig en nedsättning av grundfonden. Invändningar ska anmälas skriftligen till registermyndigheten senast den dag som anges i kallelsen. Registermyndigheten ska publicera kallelsen i den officiella tidningen senast tre månader före den utsatta dagen och registrera kallelsen på tjänstens vägnar. Sparbanken ska senast en månad före den utsatta dagen sända ett skriftligt meddelande om kallelsen till de borgenärer som är kända. En styrelsemedlems eller verkställande direktörens intyg om att meddelandena har sänts ska ges in till registermyndigheten senast den utsatta dagen. Registermyndigheten ska utan dröjsmål efter den utsatta dagen underrätta sparbanken om inkomna anmälningar om att borgenärer motsätter sig ändringen.

Registermyndigheten ska registrera en nedsättning av grundfonden, om ingen borgenär har motsatt sig nedsättningen eller om borgenärerna i enlighet med en domstols dom har fått betalning eller betryggande säkerhet för sina fordringar. Om en borgenär har motsatt sig nedsättningen, förfaller beslutet om nedsättning av grundfonden en månad efter den utsatta dagen. Registermyndigheten ska dock skjuta upp behandlingen av ärendet, om sparbanken inom en månad från den utsatta dagen visar att den har väckt talan för fastställelse av att borgenären har fått betalning eller betryggande säkerhet för sin fordran, eller om sparbanken och borgenären tillsammans begär att behandlingen av ärendet ska skjutas upp. Grundfonden har nedsatts när nedsättningen har registrerats.

Vad som i denna paragraf föreskrivs om borgenärer tillämpas inte på insättare.

I sparbankens stadgar kan det i enlighet med 40 h § bestämmas om sparbankens rätt eller skyldighet att förvärva eller lösa in grundfondsandelar.

Den som är omyndig eller försatt i konkurs får inte vara principal, medlem i styrelsen eller förvaltningsrådet och inte heller verkställande direktör.

Om en sparbanks grundfondsandelar har anslutits till värdeandelssystemet, har endast sådana grundfondsandelsägare som åtta vardagar före det principalmöte eller den sparbanksstämma som förrättar valet av principaler (avstämningsdag ) är införda i grundfondsandelsboken rätt att delta i valet av principaler. Dessutom kan ägaren till en förvaltarregistrerad grundfondsandel anmälas för att bli tillfälligt införd i grundfondsandelsboken för deltagande i val, om grundfondsandelsägaren på grund av sitt innehav av grundandelar har rätt att vara införd i grundfondsandelsboken på avstämningsdagen. Anmälan om att bli tillfälligt införd ska göras senast vid en tidpunkt som framgår av möteskallelsen eller stämmokallelsen och som ska infalla efter avstämningsdagen. Sådana förändringar i innehavet av grundfondsandelar som har skett efter avstämningsdagen påverkar inte rätten att delta i principalmötet eller sparbanksstämman eller grundfondsandelsägarens röstetal.

Om valet av principaler förrättas genom poströstning, ska det i sparbankens stadgar för tillämpningen av 1 mom. fastställas en dag som motsvarar avstämningsdagen.

Principalerna skall, om saken inte enligt 48 § hör till förvaltningsrådet

9) fastställa bankens bokslut och eventuella koncernbokslut samt besluta om de åtgärder som vinsten eller förlusten enligt fastställd balansräkning eller, i en moderbank, koncernbalansräkningen, ger anledning till,

Om sparbanken inte har något förvaltningsråd, kan sparbankens principaler ge styrelsen anvisningar i ärenden som är vittsyftande eller principiellt viktiga.

Mandattiden för en styrelsemedlem ska fastställas i stadgarna. Mandattiden kan antingen vara tidsbunden eller fortgå tillsvidare. Mandattiden upphör vid utgången av det möte eller sammanträde som väljer den nya medlemmen, om inte något annat bestäms i stadgarna eller beslutas vid valet av ny medlem.

Vad som någon annanstans i lag föreskrivs om styrelsen och dess medlemmar tillämpas också på likvidatorerna, om inte något annat följer av bestämmelserna i detta kapitel.

När principalmötet, Finansinspektionen eller Verket för finansiell stabilitet har beslutat att en sparbank ska försättas i likvidation, ska likvidatorerna utan dröjsmål anmäla beslutet om likvidation och valet av likvidatorer för registrering.

Under konkurs företräds sparbanken såsom konkursgäldenär av styrelsen och verkställande direktören eller av de likvidatorer som utsetts innan konkursen började. Under konkursen kan dock nya styrelseledamöter eller nya likvidatorer väljas.

På en sparbanks likvidation och konkurs inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet tillämpas 13 b kap. i kreditinstitutslagen.

Denna lag träder i kraft den 20 .

Medlemmar i en hypoteksförening är dess stiftare under en tid av fem år efter föreningens bildande samt låntagarna. En låntagare som av hypoteksföreningen erhållit lån endast av statsmedel är inte medlem i hypoteksföreningen med stöd av detta moment.

I hypoteksföreningens stadgar kan det bestämmas att också andra personer som anlitar tjänster som tillhandahålls av hypoteksföreningen eller tjänster som hypoteksföreningen ordnar med hjälp av sin dottersammanslutning eller på något annat sätt får ansöka om medlemskap i hypoteksföreningen och bli godkända som medlemmar. I stadgarna ska det bestämmas om grunderna för när sådana medlemmars medlemskap upphör och om uteslutning av sådana medlemmar. En ansökan om medlemskap ska vara skriftlig. Styrelsen beslutar om godkännande av en medlemsansökan eller om förfarandet vid godkännande och villkoren för godkännande, om inte något annat bestäms i stadgarna.

En medlem i hypoteksföreningen ansvarar inte för hypoteksföreningens förbindelser och har inte rätt till dess egendom eller andel i dess vinst. Om det i hypoteksföreningens stadgar bestäms att hypoteksföreningen får ändra sin företagsform eller fusioneras med någon annan än en hypoteksförening på det sätt som föreskrivs i denna lag, ska det i stadgarna dock bestämmas om medlemmarnas rätt till vederlag och om grunderna för bestämmande av vederlaget.

Det ska föras en förteckning över medlemmarna i hypoteksföreningen. I förteckningen antecknas varje medlems fullständiga namn, födelsetid eller företags- och organisationsnummer samt hemort.

Ytterligare bestämmelser om vad som ska bestämmas i hypoteksföreningens stadgar finns i 3 § 2 och 3 mom., 13 § 1 mom., 18 § 2 mom., 19 § 3 mom., 25 § 2 mom. samt 26 a, 26 f och 28 b §.

Varje medlem som inte har till betalning förfallna obetalda avgifter till hypoteksföreningen har en röst vid stämman. I fråga om förutsättningarna för utövande av rösträtt för andra medlemmar än låntagarna ska bestämmas i stadgarna.

Till hypoteksföreningens förvaltningsråd hör att

1) utse och entlediga de medlemmar och suppleanter i styrelsen som enligt vad som föreskrivs eller enligt stadgarna ska utses av förvaltningsrådet,

2) bestämma arvodena för styrelsens medlemmar och suppleanter,

3) ge hypoteksföreningens ordinarie stämma ett utlåtande om hypoteksföreningens bokslut.

Förvaltningsrådet kan dessutom ge styrelsen anvisningar i ärenden som är vittsyftande eller principiellt viktiga. I hypoteksföreningens stadgar kan också bestämmas om andra uppgifter för förvaltningsrådet. Styrelsen är inte behörig i ärenden som överförts på förvaltningsrådet, om inte annat bestäms i stadgarna.

En hypoteksförenings styrelse ska ha minst fem medlemmar som utses av förvaltningsrådet.

Hypoteksföreningens verkställande direktör utses och entledigas av styrelsen. I stadgarna kan det bestämmas att verkställande direktören utses och entledigas av förvaltningsrådet.

Hypoteksföreningen ska göra registeranmälan om bokslutet och verksamhetsberättelsen inom två månader från det att bokslutet har fastställts. Till anmälan ska fogas en kopia av revisionsberättelsen och koncernrevisionsberättelsen samt en styrelseledamots eller verkställande direktörens skriftliga intyg över datum för fastställande av bokslutet och över hypoteksföreningsstämmans beslut om överskott.

Om den skyldighet som föreskrivs i 1 mom. åsidosätts kan registermyndigheten ålägga verkställande direktören eller en styrelseledamot att vid vite fullgöra skyldigheten inom föreskriven tid. I ett beslut i vilket registermyndigheten har förelagt vite får ändring inte sökas genom besvär.

En låntagare som blir medlem i en hypoteksförening är skyldig att betala anslutningsavgift till hypoteksföreningen. Anslutningsavgiften ska betalas när kredit beviljas. Andra medlemmar i hypoteksföreningen är skyldiga att betala anslutningsavgift när de blir medlemmar. I stadgarna kan det bestämmas närmare om tidpunkten och sättet för betalning av anslutningsavgiften.

Hos låntagare eller andra medlemmar kan tas ut en årlig förvaltningstilläggsavgift för täckande av förvaltningskostnader och övriga kostnader, om hypoteksföreningens styrelse anser det behövligt för kontinuiteten i hypoteksföreningens rörelse. I stadgarna kan det bestämmas att den förvaltningstilläggsavgift som avses i detta moment inte tas ut.

Anslutningsavgifterna ska i sin helhet överföras till reservfonden, om det inte i stadgarna bestäms något annat om användningen av anslutningsavgifterna.

I hypoteksföreningens stadgar kan det bestämmas att hypoteksföreningen kan ombildas till ett aktiebolag eller andelslag. I stadgarna ska då bestämmas om grunderna för bestämmande av vederlaget. I stadgarna kan det bestämmas att vederlagets belopp får bestämmas i förhållande till medlemmarnas användning av de finansiella tjänsterna. Varje medlem i hypoteksföreningen ska dock som vederlag ges minst en aktie eller andel. Andelsinnehavarna av en hypoteksförenings tillskottskapital ska ges ett vederlag som motsvarar deras placering i hypoteksföreningen.

En medlem i en hypoteksförening vars företagsform ska ändras och som vid hypoteksföreningsstämman har röstat emot ändringsbeslutet har rätt att utträda ur hypoteksföreningen på det sätt som bestäms i stadgarna.

Hypoteksföreningens styrelse ska för hypoteksföreningsstämman utarbeta ett beslutsförslag om ändring av företagsform, i vilket ska ingå

1) firma, företags- och organisationsnummer och hemort för den hypoteksförening som ändrar företagsform,

2) utredning om orsakerna till ändring av företagsform,

3) förslag till bolagsordning för aktiebolaget eller till stadgar för andelslaget och sättet att utse ledamöter i aktiebolagets eller andelslagets organ,

4) förslag till antalet aktier eller andelar uppdelade i olika slag av aktier eller andelar,

5) förslag till eventuellt annat vederlag och, om vederlaget består av optionsrätter eller andra särskilda rättigheter som berättigar till aktier eller andelar, de villkor som enligt 10 kap. 3 § i aktiebolagslagen eller 10 kap. 3 § i lagen om andelslag är förenade med dessa,

6) förslag till fördelning av vederlaget och en redogörelse för fördelningsgrunderna,

7) förslag till aktiebolagets aktiekapital och eget kapital av annat slag eller andelslagets andels- och aktiekapital och eget kapital av annat slag,

8) utredning om hypoteksföreningens tillgångar, skulder och eget kapital och om de omständigheter som påverkar värderingen av dessa samt den inverkan som ändringen av företagsform planeras få på aktiebolagets eller andelslagets balansräkning,

9) utredning om eller förslag till särskilda förmåner och rättigheter för hypoteksföreningens förvaltningsrådsledamöter, styrelseledamöter, verkställande direktör, verkställande ledning och revisorer,

10) förslag till den planerade registreringstidpunkten för verkställandet av ändringen av företagsform,

11) förslag till eventuella andra villkor för ändringen av företagsform.

Styrelsen ska utse en eller flera revisorer som ska lämna ett yttrande om förslaget. I yttrandet ska bedömas om beslutsförslaget ger riktiga och tillräckliga uppgifter om grunderna för bestämmande av vederlaget samt om fördelningen av vederlaget.

Ett beslut om ändring av företagsform ska fattas vid hypoteksföreningsstämman i samma ordning som beslut om ändring av stadgarna. Om hypoteksföreningsstämman inte utan ändringar godkänner styrelsens i 26 b § avsedda beslutsförslag om ändring av företagsform, förfaller ändringen av företagsform.

På innehållet i beslutet ska när en hypoteksförening ombildas till ett aktiebolag tillämpas 22 kap. 2 § 2 mom. i lagen om andelslag och när en hypoteksförening ombildas till ett andelslag tillämpas 19 kap. 5 § 2 mom. i aktiebolagslagen. Ett beslut som avses i detta moment ersätter ett aktiebolags avtal om bolagsbildning eller ett andelslags stiftelseurkund.

Kallelse till den hypoteksföreningsstämma som behandlar en ändring av företagsform ska utfärdas senast en månad före stämman eller den sista anmälningsdag som bestäms i stadgarna, i enlighet med vilken av dessa tidpunkter som infaller tidigast. Kallelse till den stämma som ska besluta om ändring av företagsform får inte utfärdas förrän beslutsförslaget om ändringen av företagsform har registrerats. I stämmokallelsen ska behandlingen av ett förslag till ändring av företagsform anges. Ett beslutsförslag som avses i 26 b § 1 mom. och ett revisorsyttrande som avses i 2 mom. i den paragrafen ska fogas till stämmokallelsen eller hållas tillgängliga för hypoteksföreningens medlemmar på hypoteksföreningens huvudkontor eller webbplats senast inom tidsfristen för sammankallande av stämman.

Borgenärer vars fordran på hypoteksföreningen har uppkommit före en sådan kallelse som avses i detta moment har rätt att motsätta sig en ändring av företagsformen. På registrering och kungörelse av beslut om ändring av företagsform tillämpas vad som i 19 kap. 6 och 7 § och 8 § 1–3 mom. i aktiebolagslagen föreskrivs om förfarandet vid ändring av ett aktiebolags företagsform.

Ändringen av företagsform träder i kraft när den har registrerats.

I hypoteksföreningens stadgar kan det bestämmas att hypoteksföreningen kan överlåta alla sina tillgångar och skulder till ett kreditinstitut i aktiebolagsform som antingen bildas för att fortsätta hypoteksföreningens verksamhet eller redan är verksamt, så att hypoteksföreningen samtidigt ska ombildas till en stiftelse eller försättas i likvidation. Vederlaget ska då bestå enbart av aktier i det övertagande kreditinstitutet.

Hypoteksföreningens styrelse ska för hypoteksföreningsstämman utarbeta ett beslutsförslag om en i 26 f § avsedd överlåtelse av rörelsen, i vilket ska ingå

1) en utredning om orsakerna till överlåtelsen av rörelse,

2) ett förslag till ombildning av hypoteksföreningen till en stiftelse eller till försättande av hypoteksföreningen i likvidation,

3) förslag till bolagsordning för aktiebolaget under bildning samt sättet att utse ledamöter i aktiebolagets organ,

4) förslag till antalet aktier uppdelade i olika slag av aktier,

5) förslag till aktiebolagets aktiekapital och eget kapital av annat slag,

6) utredning om hypoteksföreningens tillgångar, skulder och eget kapital och om de omständigheter som påverkar värderingen av dessa samt den inverkan som överlåtelsen av rörelse planeras få på aktiebolagets balansräkning,

7) utredning om eller förslag till särskilda förmåner och rättigheter för hypoteksföreningens förvaltningsrådsledamöter, styrelseledamöter, verkställande direktör, verkställande ledning och revisorer,

8) förslag till den planerade tidpunkten för verkställande av överlåtelsen av rörelsen,

9) förslag till eventuella andra villkor för överlåtelsen av rörelsen.

Om det i samband med överlåtelse av rörelsen föreslås att hypoteksföreningen ombildas till en stiftelse, ska det beslutsförslag som avses i 1 mom. dessutom innehålla ett förslag till stiftelseurkund enligt 2 kap. 1 § i stiftelselagen (487/2015) och till stadgar för stiftelsen enligt 3 § i det kapitlet.

Ett kreditinstitut som bildas för att fortsätta hypoteksföreningens verksamhet

1) kan i sin bolagsordning ha bestämmelser om att kreditinstitutet ska ha ett förvaltningsråd, till vilket kreditinstitutets låntagare och andra personer som uppfyller de förutsättningar för medlemskap som motsvarar hypoteksföreningens stadgar väljer en i bolagsordningen bestämd del av förvaltningsrådets medlemmar, som ska vara mindre än hälften,

2) får i sin firma eller annars för att ange sin verksamhet använda benämningen hypotek trots 7 § i lagen om hypoteksbanker och säkerställda obligationer (151/2022).

Ett beslut om överlåtelse av hypoteksföreningens rörelse samt ett tillhörande beslut om ombildning av hypoteksföreningen till en stiftelse eller om försättande av hypoteksföreningen i likvidation för dess upplösning ska fattas i samma ordning som beslut om ändring av stadgarna. Om hypoteksföreningsstämman inte utan ändringar godkänner det i 26 g § avsedda beslutsförslaget om överlåtelse av rörelse, förfaller överlåtelsen av rörelse.

Kallelse till den hypoteksföreningsstämma som behandlar en överlåtelse av rörelse samt ett tillhörande förslag om ombildning av hypoteksföreningen till en stiftelse eller om försättande av hypoteksföreningen i likvidation ska utfärdas senast en månad före stämman eller den sista anmälningsdag som bestäms i stadgarna, i enlighet med vilken av dessa tidpunkter som infaller tidigast. Kallelsen får inte utfärdas förrän det i 26 g § avsedda beslutsförslaget har registrerats. I stämmokallelsen ska behandlingen av ett beslutsförslag om överlåtelse av rörelse anges. Ett beslutsförslag som avses i 26 g § 1 mom. ska fogas till stämmokallelsen eller hållas tillgängligt för hypoteksföreningens medlemmar på hypoteksföreningens huvudkontor eller webbplats senast inom tidsfristen för sammankallande av stämman.

Borgenärer vars fordran på hypoteksföreningen har uppkommit före en sådan kallelse som avses i detta moment har rätt att motsätta sig en ändring av företagsformen. På registrering och kungörelse av beslut om överlåtelse av rörelse tillämpas vad som i 19 kap. 6 och 7 § och 8 § 1–3 mom. i aktiebolagslagen föreskrivs om förfarandet vid ändring av ett aktiebolags företagsform.

I hypoteksföreningens stadgar kan det bestämmas att hypoteksföreningen kan fusioneras med ett aktiebolag eller andelslag. I stadgarna ska då bestämmas om grunderna för bestämmande av fusionsvederlaget. I stadgarna kan det bestämmas att vederlagets belopp får bestämmas i förhållande till en medlems användning av de finansiella tjänsterna. Varje medlem i hypoteksföreningen ska dock som vederlag ges minst en aktie eller andel. Andelsinnehavarna av en hypoteksförenings tillskottskapital ska ges ett vederlag som motsvarar deras placering i hypoteksföreningen.

På fusionsplanen, registreringen och borgenärsskyddsförfarandet tillämpas 16 kap. 3 och 5–7 § i aktiebolagslagen när det övertagande företaget är ett aktiebolag och 20 kap. 3 och 5–7 § i lagen om andelslag när det övertagande företaget är ett andelslag.

Styrelserna för den överlåtande hypoteksföreningen och det övertagande företaget ska utse en eller flera revisorer med uppgift att ge varje i fusionen deltagande företag ett yttrande om fusionsplanen. I yttrandet ska bedömas om fusionsplanen ger riktiga och tillräckliga uppgifter om grunderna för bestämmande av fusionsvederlaget samt om fördelningen av vederlaget. I yttrandet till det övertagande företaget ska dessutom nämnas om fusionen kan äventyra betalningen av företagets skulder.

Beslut om fusion av hypoteksföreningen fattas av hypoteksföreningsstämman. Ett fusionsbeslut ska fattas i samma ordning som beslut om ändring av stadgarna. Om hypoteksföreningsstämman inte utan ändringar godkänner fusionsplanen, förfaller fusionen. På beslutsfattande i det övertagande aktiebolaget tillämpas 16 kap. i aktiebolagslagen och på beslutsfattande i det övertagande andelslaget 20 kap. i lagen om andelslag.

Kallelse till den hypoteksföreningsstämma som behandlar en fusion ska utfärdas senast en månad före stämman eller den sista anmälningsdag som bestäms i stadgarna, i enlighet med vilken av dessa tidpunkter som infaller tidigast. Kallelse till den stämma som ska besluta om fusionen får inte utfärdas förrän fusionsplanen har registrerats. I stämmokallelsen ska behandlingen av ett förslag om fusion anges. Fusionsplanen och ett revisorsyttrande ska fogas till stämmokallelsen eller hållas tillgängliga för hypoteksföreningens medlemmar på hypoteksföreningens huvudkontor eller webbplats senast inom tidsfristen för sammankallande av stämman.

Vid fusion tillämpas på verkställande av fusion och rättsverkningar 16 kap. 14–16 § i aktiebolagslagen när det övertagande företaget är ett aktiebolag och 20 kap. 15–17 § i lagen om andelslag när det övertagande företaget är ett andelslag. Vad som i ovannämnda bestämmelser föreskrivs om när det överlåtande företaget är ett aktiebolag eller andelslag tillämpas på en hypoteksförening när den är det överlåtande företaget.

Den överlåtande hypoteksföreningens styrelse och verkställande direktör ska så snart som möjligt efter det att fusionen verkställts upprätta ett bokslut och en verksamhetsberättelse över den tid för vilken något bokslut inte har lagts fram på hypoteksföreningsstämman (slutredovisning ). Slutredovisningen ska överlämnas till revisorerna, som inom en månad ska ge en revisionsberättelse om den.

Styrelsen ska efter de åtgärder som avses i 1 mom. utan dröjsmål kalla medlemmarna i den överlåtande hypoteksföreningen till en stämma för att fastställa slutredovisningen. På stämman tillämpas vad som i denna lag föreskrivs om hypoteksföreningsstämman och vad som i hypoteksföreningens stadgar bestämdes omedelbart före verkställandet av fusionen.

På registrering av slutredovisningen tillämpas bestämmelserna om registrering av bokslut och verksamhetsberättelse i 20 a §.

Denna lag träder i kraft den 20 .

Genom denna lag upphävs

1) lagen om affärsbanker och andra kreditinstitut i aktiebolagsform (1501/2001),

2) lagen om andelsbanker och andra kreditinstitut i andelslagsform (423/2013).

Denna lag träder i kraft den 20 .

Det primära syftet med Finansinspektionens verksamhet är att kreditinstituten, försäkringsanstalterna, pensionsanstalterna och andra tillsynsobjekt bedriver en stabil verksamhet som är en förutsättning för finansmarknadens stabilitet, att de försäkrade förmånerna tryggas och att det allmänna förtroendet för finansmarknadens funktionssätt upprätthålls. Det sekundära syftet med Finansinspektionens verksamhet är dessutom att främja konkurrensen på finansmarknaden, förmedlingen av finansiering till realekonomin och därigenom en hållbar ekonomisk tillväxt.

Med auktoriserade tillsynsobjekt avses i denna lag

11) centralinstitutet för en sammanslutning enligt lagen om sammanslutningar av kreditinstitut ( / ),

Fysiska personers personbeteckning och adress samt namnet på andra fysiska personer än den anmälningsskyldige är sekretessbelagda.

Bestämmelser om återkallelse av koncession för kreditinstitut i aktiebolagsform eller andelslagsform på ansökan av kreditinstitutet finns i 4 a kap. i kreditinstitutslagen. Bestämmelser om återkallelse av en sparbanks koncession på ansökan av sparbanken finns i sparbankslagen (1502/2001).

Vad som i denna paragraf föreskrivs om begränsning av verksamheten ska tillämpas också på begränsning av försäkringsföreningars stadgeenliga verksamhet, på återkallelse av registrering av ombud som avses i lagen om ombud för obligationsinnehavare, på begränsning av hypoteksbanksverksamhet som avses i lagen om hypoteksbanker och säkerställda obligationer, på begränsning av tillståndsenlig verksamhet som bedrivs av sådana värdepappersföretag i tredjeländer som avses i 5 kap. 5 § i lagen om investeringstjänster, på begränsning av sådan verksamhet som baserar sig på registrering som bedrivs av registreringsskyldiga AIF-förvaltare som avses i 5 kap. 1 § i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, på begränsning av verksamhet som i enlighet med registreringen bedrivs av sådana registreringsskyldiga kreditgivare och förmedlare av person-till-person-lån som avses i 3 § i lagen om registrering av vissa kreditgivare, på registreringsskyldiga kreditförmedlare som avses i 3 § i lagen om förmedlare av vissa konsumentkrediter och på begränsning av verksamhet som bedrivs av en utgivare som avses i artikel 3.1.10 i EU:s förordning om marknader för kryptotillgångar, en erbjudare som avses i artikel 3.1.13 i den förordningen eller en sådan person som ansöker om upptagande till handel som avses i artikel 5 i den förordningen. Bestämmelser om förbud mot försäkringsdistribution finns i lagen om försäkringsdistribution. Denna paragraf tillämpas inte på ett centralinstitut som avses i lagen om sammanslutningar av kreditinstitut.

Påföljdsavgift ska påföras den som uppsåtligen eller av oaktsamhet försummar eller bryter mot de bestämmelser eller beslut som avses i 15 kap. 2 § i värdepappersmarknadslagen, 15 kap. 2 § i lagen om investeringstjänster, 12 kap. 2 § i lagen om handel med finansiella instrument, 15 § i lagen om värdepapperskonton, 8 kap. 6 § i lagen om värdeandelssystemet och om clearingverksamhet, 48 a § i lagen om betalningsinstitut, 22 kap. 2 § i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, 27 kap. 2 § i lagen om placeringsfonder, 20 § i lagen om tillhandahållande av gräsrotsfinansieringstjänster, 26 § i lagen om leverantörer av kryptotillgångstjänster och om marknader för kryptotillgångar, 20 kap. 1 § i kreditinstitutslagen, 17 § 2 mom. i lagen om aktiesparkonton (680/2019), 18 kap. 1 § i resolutionslagen, 21 § i lagen om registrering av vissa kreditgivare och kreditförmedlare, 68 eller 71 § i lagen om försäkringsdistribution, 46 § i lagen om hypoteksbanker och säkerställda obligationer, 13 kap. 1 § i lagen om sammanslutningar av kreditinstitut eller 30 § i lagen om kreditförvärvare och kreditförvaltare.

Bestämmelser om påförande av påföljdsavgift för brott mot vissa konsumentskyddsbestämmelser finns i lagen om vissa befogenheter för konsumentskyddsmyndigheterna och, i fråga om centralinstitut som avses i lagen om sammanslutningar av kreditinstitut, i 13 kap. 2 § i sistnämnda lag. Offentlig varning enligt 39 § ska inte meddelas, om tillsynsobjektet eller finansmarknadsaktören handlar i strid med de bestämmelser som avses i lagen om vissa befogenheter för konsumentskyddsmyndigheterna.

Om påföljdsavgift påförs ett i lagen om sammanslutningar av kreditinstitut avsett centralinstitut för en sammanslutning av kreditinstitut, beräknas omsättningen utifrån omsättningen enligt sammanslutningens konsoliderade bokslut med iakttagande av vad som i 1 och 2 mom. föreskrivs om poster som ska beaktas vid beräkningen av ett kreditinstituts omsättning.

Om ett kreditinstitut eller värdepappersföretag hör till en sammanslutning som avses i 3 mom., beräknas omsättningen i de fall som avses i 2 mom. utifrån omsättningen enligt sammanslutningens konsoliderade bokslut med iakttagande av vad som i 2 mom. föreskrivs om beräkningen av ett kreditinstituts omsättning.

Finansinspektionen ska innan den fattar beslut som påtagligt kan påverka ett utländskt EES-tillsynsobjekt, samråda med den tillsynsmyndighet som svarar för tillsynen över objektet, om beslutet gäller

Med avvikelse från vad som föreskrivs i 2 mom. kan Finansinspektionen låta bli att samråda med de tillsynsmyndigheter som svarar för tillsynen i brådskande fall eller om ett sådant samråd kan äventyra dess besluts ändamålsenlighet, varvid Finansinspektionen utan dröjsmål ska underrätta övriga tillsynsmyndigheter som svarar för tillsynen om sitt beslut att inte samråda med dem.

Denna lag träder i kraft den 20 .

Trots vad som i 8 § 1 mom. föreskrivs om ersättningens maximibelopp betalas ersättning med stöd av den bestämmelsen för en insättning som överförts till en annan inlåningsbank till följd av fusion, delning, överlåtelse av affärsverksamhet eller överlåtelse av inlåningsstocken, till samma belopp som före överföringen, om inte något annat följer av 2 mom.

Bestämmelserna i 1 mom. tillämpas på insättningar som återbetalas på begäran under tre månader från registreringen av verkställigheten av en fusion, delning, överlåtelse av affärsverksamhet eller överlåtelse av inlåningsstocken.

Om insättningarna i en inlåningsbank till följd av bankens fusion eller delning, överlåtelse av affärsverksamhet, överlåtelse av inlåningsstocken eller flyttning av sätet, helt eller delvis ska ersättas ur en annan EES-stats insättningsgarantifond, ska verket till denna överlämna en mot de överförda insättningarna svarande andel av de insättningsgarantiavgifter som under de senaste 12 månaderna före registreringen av fusionen, delningen, överlåtelsen av affärsverksamheten, överlåtelsen av inlåningsstocken eller flyttningen av sätet har tagits ut hos inlåningsbanken, med undantag för extra insättningsgarantiavgifter som avses i 6 §.

Inlåningsbanken ska senast sex månader före överföringen av insättningarna enligt 1 mom. underrätta verket och insättningsgarantifonden i den EES-stat som avses i 3 mom.

Inlåningsbanken är skyldig att betala insättningsgarantiavgifter enligt 4 och 6 § till dess att fusionen, delningen, överlåtelsen av affärsverksamheten, överlåtelsen av inlåningsstocken eller flyttningen av sätet har registrerats.

Bestämmelser om insättarnas rätt att säga upp insättningar i sådana fall som avses i denna paragraf finns i kreditinstitutslagen och sparbankslagen (1502/2001).

Denna lag träder i kraft den 20 .

Detta kapitel tillämpas på aktiebolag och andelslag som är registrerade enligt finsk lag och vars aktier och andelar hör till värdeandelssystemet. Detta kapitel tillämpas också på sparbanker vars grundfondsandelar hör till värdeandelssystemet.

Vad som i detta kapitel föreskrivs om

1) aktiebolag och andelslag tillämpas också på sparbanker vars grundfondsandelar hör till värdeandelssystemet,

2) aktier och andelar eller deras ägare tillämpas på grundfondsandelar som hör till värdeandelssystemet och på deras ägare,

3) aktie- eller andelsbrev tillämpas på grundfondsbevis som avses i 16 § i sparbankslagen (1502/2001).

Med stöd av ett avtal som avses i 2 § ska sparbanken ges de uppgifter som avses i 20 § 4 mom. i sparbankslagen.

Som beslut enligt 3 § 1 mom. betraktas i fråga om sparbanker ett beslut enligt 24 a § i sparbankslagen om anslutning av grundfondsandelar till värdeandelssystemet.

Denna lag träder i kraft den 20 .

Bestämmelserna i 3–12 och 23 § i denna lag gäller inte sådana i 4 § 2 mom. 9 punkten i lagen om Finansinspektionen avsedda betalningsinstitut eller sådana i 2 § 1 mom. 1 punkten i lagen om utländska betalningsinstituts verksamhet i Finland (298/2010) avsedda utländska betalningsinstitut som beviljar sådan kredit i samband med betaltjänster som avses i 10 § i lagen om betalningsinstitut (297/2010).

Denna lag träder i kraft den 20 .