Reformerad ersättning för rovdjursskador
Lag om ändring av viltskadelagen
Skador som stora rovdjur orsakar på husdjur, hundar, odlingar och annat lösöre ska i fortsättningen ersättas till fullt belopp. Samtidigt slopas de förhöjda tilläggsersättningarna för exceptionellt stora renskador och anmälningskraven för renskador skärps.
- Status
- Godkänd med ändringar
- Överlämnad
- 29.11.2018
- Senaste händelse
- 8.3.2019
- Omröstningar
- 0
- Anföranden
- 30
- Stadfäst
- 15.3.2019
- Författning
- 318/2019
- Källa
- eduskunta.fi ↗
Vad som föreslås
Ur viltskadelagen upphävs den förhöjda tilläggsersättningen för exceptionellt stora renskador (den så kallade Lex Halla), och renskador skiljs från andra skador orsakade av stora rovdjur så att odlings-, djur- och lösöresskador alltid ersätts till fullt belopp. Dessutom föreskrivs en skyldighet att i skadeanmälan för renskador uppge koordinaterna för den terrängmärkta skadeplatsen och bifoga ett fotografi av objektet.
Vad det betyder
Ändringen skär ned de förhöjda renskadeersättningarna till tio renbeteslag med uppskattningsvis cirka 2,9 miljoner euro, varvid totalsumman för renskador hålls under maximitaket på 10 miljoner euro enligt EU-regleringen. På motsvarande sätt får odlare, husdjursägare och hundägare full ersättning för sina skador utan tidigare budgetnedskärningar. Lagen träder i kraft den 1 april 2019.
Så röstade riksdagen
Propositionen godkändes utan omröstning – ingen ledamot föreslog att den skulle förkastas eller ändras i plenum.
Debatten i salen
Vad som debatterades och var varje grupp stod, och därunder ledamöternas anföranden ordagrant ur riksdagens protokoll. Anförandena visas på originalspråket.
30 anföranden · 3 debatter
Debattens huvudpunkter
Riksdagen behandlade reformen av viltskadelagen, genom vilken ersättningarna för rovdjursskador ska betalas till fullt belopp och de förhöjda tilläggsersättningarna för renskador slopas. Själva lagförslaget fick brett stöd över partigränserna, men debatten växte till en häftig tvist om Finlands varg- och rovdjurspolitik. Meningsskiljaktigheter väcktes särskilt av utskottets krav på att sänka vargens skyddsstatus på EU-nivå.
- Borde vargens skyddsstatus lindras i EU:s habitatdirektiv?
- Hur borde man ingripa mot varghybrider och växande rovdjursstammar?
- Försvagar slopandet av ersättningen för exceptionellt stora renskador gränsrenbeteslagens ställning?
Gruppen understödde förslaget och försvarade landsbygdsbornas och jägarnas rättsskydd samt krävde ett stramare grepp om rovdjursstammarna och varghybriderna.
”Olen itse samaa mieltä kuin edustaja Hongisto, että valiokunta on tehnyt hyviä linjauksia koirasuden suhteen, sillä koirasusi on vieraslaji eikä todella kuulu Suomen luontoon.”
— Markku Eestilä - CenternFör
Gruppen stödde en förbättring av ersättningssystemet och fulla ersättningar, men lyfte fram oro över rovdjursstammarnas storlek och rennäringens trångmål i gränsregionerna.
”On aivan erinomainen asia, että riistavahinkolaki säädetään nyt ajan tasalle ja saadaan vahingonkärsijöille oikeudenmukainen korvaus menetetystä kotieläimestä.”
— Hannu Hoskonen - Blå framtidFör
Gruppen understödde förslaget, eftersom full ersättning för skador ökar rättvisan och förluster av jakthundar kan ersättas utan dröjsmål.
”Esityksen mukaan suurpetojen aiheuttamat viljelys-, eläin- ja irtaimistovahingot, mukaan lukien koiravahingot, korvattaisiin täysimääräisinä kuten henkilövahingot, ja vieläpä viipymättä.”
— Kari Kulmala Gruppen ansåg att statens ersättningsskyldighet var riktig och understödsvärd, men krävde direkt gallring av rovdjursstammarna och bredare rättigheter att avlägsna rovdjur i självförsvar.
”Tämä laki on oikeansuuntainen, mutta ongelmaahan se ei poista.”
— Teuvo Hakkarainen - SDPFör
Gruppen ansåg att lagförslaget var motiverat på grund av den fulla ersättningen för skador och stödde åtgärder för att stävja de ökade vargolägenheterna.
”Hallituksen esitys on perusteltu, sillä sen mukaan suurpetojen aiheuttamat viljelys-, eläin- ja irtaimistovahingot, mukaan lukien koiravahingot, korvattaisiin täysimääräisenä kuten henkilövahingot.”
— Harry Wallin - De GrönaFör med reservationer
Gruppen understödde själva lagförslaget och ersättningsreformen, men kritiserade skarpt kraven i utskottets betänkande på att försvaga vargens skydd.
”Kannatan siis hallituksen esitystä, mutta valiokunnan kaikkiin yleisperusteluihin en voi yhtyä.”
— Hanna Halmeenpää Gruppen ansåg att lagen gick i rätt riktning för att förbättra tryggheten, men påminde om vikten av myndighetsbeslut och vetenskaplig genforskning.
”Eli jotain on tehtävä, ja tämä laki on siinä mielessä oikean suuntainen, että meidän pitää rohkeasti katsoa, että jokainen voi myös tuntea olonsa turvalliseksi.”
— Jari Myllykoski - SFPFör
Gruppen stödde lagen och ansåg att en ändring av vargens skyddsstatus och ingripanden mot vargproblem i tätorter var nödvändiga.
”Elikkä kaikki, mitä tämän eteen nyt voidaan tehdä, on tervetullutta.”
— Joakim Strand
Sammandraget är AI-genererat utifrån 30 anföranden 13.9.2026. Gruppernas ståndpunkter är lästa ur anförandena, inte ur omröstningarna; citaten har kontrollerats ordagrant mot protokollet.
Keskustelu päättyi. Asia lähetettiin maa- ja metsätalousvaliokuntaan.
Yleiskeskustelu päättyi. Eduskunta hyväksyi hallituksen esitykseen HE 263/2018 vp sisältyvän lakiehdotuksen sisällön mietinnön mukaisena. Lakiehdotuksen ensimmäinen käsittely päättyi.
Keskustelu päättyi ja asian käsittely keskeytettiin.
Behandlingens skeden
Propositionens väg från remissdebatt till beslut, så som riksdagen har antecknat den.
- 29.11.2018Eduskuntakäsittelyn vireilletulo · Maa- ja metsätalousministeriö
- 4.12.2018Lähetekeskustelu · Täysistunto
- 20.2.2019Valiokunnan mietintö tai lausunto · maa- ja metsätalousvaliokunta
- 27.2.2019Ensimmäinen käsittely · Täysistunto
- 6.3.2019Toinen käsittely · Täysistunto
- 8.3.2019Eduskunnan vastaus ja kirjelmä
Beslut per lagförslag1
- 1Laki riistavahinkolain muuttamisestaHyväksytty muutettuna · 318/2019 · 15.3.2019
Föreslagen lagtext
Lagförslagen i propositionen så som regeringen lade fram dem. Den slutliga lagen kan avvika från detta efter utskottsbehandlingen.
Lag om ändring av viltskadelagen
I enlighet med riksdagens beslut upphävs i viltskadelagen (105/2009) 15 §, ändras 9–11, 23, 26, 31 och 33 § samt fogas till lagen en ny 10 a § som följer:
9 §Ersättningens belopp
Maximibeloppet av ersättningen får inte överstiga den skadade egendomens gängse värde.
Om ersättningar inte kan betalas till fullt belopp inom ramen för budgeten, minskas ersättningsbeloppet i samma proportion för alla som har rätt till ersättning. Beloppen minskas dock inte vid ersättning för personskada eller vid ersättning för de skador på odling, djur eller lösöre som orsakats av stora rovdjur.
En skada som orsakats av vilt ersätts om det sammanlagda beloppet av de i denna lag avsedda skador som den sökande lidit överstiger 170 euro per kalenderår. Begränsningen gäller dock inte personskador som orsakats av stora rovdjur.
Om en skada ersätts får den som söker ersättning också ersättning för de värderingskostnader som han eller hon har betalt och som kan anses behövliga och rimliga med tanke på skadeutredningen.
Vid beräkningen av ersättningsbeloppet beaktas som avdrag de ersättningar som på basis av annan lagstiftning eller försäkring fås på grund av skadefallet.
10 §Ersättning för skador på odling
Skador på odling orsakade av vilt kan ersättas högst till ett belopp som motsvarar värdet av den förlorade skörden och det gängse värdet av de skadade trädgårds- och plantskoleväxterna. Vid beräkningen av ersättningsbeloppet för skador på odling beaktas såsom avdrag inbesparade skördekostnader och andra kostnader. Ersättning betalas inte för skador på viltvårdsåkrar.
Landsbygdsverket meddelar årligen föreskrifter om normskördeområden, normskördar och om priser per enhet på olika växtarter som ska tillämpas vid värderingen av skördeskador. Priserna per enhet fastställs så att de motsvarar de genomsnittliga försäljningspriserna under skördeåret i fråga. Med en växtarts normskörd avses den genomsnittliga årsskörd per arealenhet som fåtts från normskördeområdet. Normskörden är det aritmetiska medelvärdet av skördemängderna under de fem år som föregår skadeåret. Vid beräkningen av medelvärdet beaktas inte den största och minsta skörden.
Värdet av en växtarts normskörd beräknas genom att det pris per enhet som enligt Landsbygdsverkets föreskrift fastställts för växtarten i fråga används som koefficient.
10 a §Ersättning för vissa skador på odling
Ersättning för skador som hjortdjur orsakat på odling beviljas i form av stöd av mindre betydelse. Bestämmelser om beviljande av sådant stöd finns i kommissionens förordning (EU) nr 1408/2013 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse inom jordbrukssektorn och i kommissionens förordning (EU) nr 1407/2013 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse.
11 §Ersättning för skador på djur
Skador på husdjur och andra djur som orsakats av vilt kan ersättas högst till ett belopp som motsvarar det gängse värdet av det dödade eller på grund av skada avlivade djuret. Ersättning betalas inte för försvunna djur. För ett skadat djur kan ersättning betalas högst till ett belopp som motsvarar veterinärkostnaderna och förlusten av avkastningen, dock högst till ett belopp som motsvarar det gängse värdet av djuret eller honungen. Vid beräkning av ersättningsbeloppet för skador på djur beaktas som avdrag det belopp till vilket djuret kan användas.
Bestämmelser om de gängse värden som avses i 1 mom. utfärdas genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet.
23 §Anmälan om skada
Den som ämnar ansöka om i denna lag avsedd ersättning för skada som orsakats av vilt ska efter att ha upptäckt skadan utan dröjsmål göra en skadeanmälan för konstaterande och värdering av skadan samt för andra i saken påkallade åtgärder. Skador på ren ska märkas ut i terrängen med tanke på eventuella undersökningar. Vid skador på ren ska den skadelidandes renbeteslag göra skadeanmälan utifrån de uppgifter som renbeteslaget fått från renägaren eller någon annan person. Anmälan får också göras elektroniskt.
Skadeanmälan görs
1) vid personskador hos polisen på skadefallsorten,
2) vid skador på odling, djur, lösöre och ren hos landsbygdsnäringsmyndigheten på skadefallsorten,
3) vid skogsskador hos den behöriga skogscentralen på skadefallsorten.
I skadeanmälan ska i enlighet med sakens natur ingå följande detaljerade uppgifter och utredningar:
1) den skadelidandes namn-, adress- och lägenhetsuppgifter samt övriga kontaktuppgifter,
2) platsen där skadan inträffat och annan behövlig geografisk information,
3) vad som orsakat skadan,
4) tidpunkten för skadan,
5) tidpunkten när skadan har uppdagats,
6) växtart, skadeareal och mängden förstörd skörd,
7) djurart och antalet döda eller skadade djur,
8) arten av och mängden lösöre som förstörts eller skadats,
9) huruvida den skadelidande har möjlighet att få skadeersättning på grundval av försäkring eller på andra grunder,
10) vid skador på ren ersättningssökandens renbeteslag och renbeteslagets nummer, skadeplatsens koordinater samt ett fotografi på skadeobjektet som märkts ut i terrängen och på omgivningen där skadan har inträffat,
11) andra faktorer som inverkar på skadans storlek än de som anges i 1—10 punkten.
Landsbygdsverket fastställer formuläret för anmälningsblanketten och får utfärda närmare bestämmelser om det förfarande som ska iakttas vid den tekniska behandlingen av skadeanmälningar.
26 §Konstaterande och värdering av skador på odling, djur, lösöre och ren
Skador på odling konstateras och värderas av landsbygdsnäringsmyndigheten på skadefalls-orten.
Skador på djur, lösöre och ren konstateras och värderas av landsbygdsnäringsmyndigheten på skadefallsorten. Kommunens landsbygdsnäringsmyndighet kan vid behov anlita en ojävig sakkunnig vid konstaterandet och värderingen av skador på ren. Värderingen ska göras utan dröjsmål efter att kommunens landsbygdsnäringsmyndighet har underrättats om skadan.
Om en skada har inträffat inom en annan kommun än den skadelidandes hemkommun ska den som utför värderingen sända skadeanmälan och värderingsinstrumentet till landsbygdsnäringsmyndigheten i den skadelidandes hemkommun för beslut om ersättning.
När en ojävig sakkunnig som avses i 2 mom. konstaterar och värderar skador på ren ska på honom eller henne tillämpas bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar. Bestämmelser om skadeståndsansvar finns i skadeståndslagen.
31 §Inlämnande av ansökan
En skriftlig ansökan om ersättning ska lämnas in till den behöriga myndigheten eller skogscentralen inom en månad från det att värderingen av skadan färdigställdes eller efter det att den läkare som behandlat den skadade gav sitt utlåtande.
Om det med anledning av en skada på ren inte ordnas någon terrängundersökning ska ansökan om ersättning lämnas in inom en månad från anmälan om skadan.
Av särskilda skäl får ersättning sökas även senare.
33 §Beslut om ersättning
På ansökan om ersättning ska ges ett skriftligt beslut av vilket ska framgå följande:
1) art och omfattning av den skada som ersätts,
2) ersättningsbeloppet och beräkningsgrunden,
3) grunderna för ett eventuellt återkrav av ersättning.
Bestämmelser om ersättningsbeslut och anvisning för sökande av ändring finns dessutom i 7 kap. i förvaltningslagen (434/2003).
Beslut om ersättning och handlingar som hänför sig till behandlingen av ett ärende får undertecknas maskinellt.
§
Denna lag träder i kraft den 20 .
Propositionens huvudsakliga innehåll (officiellt)
Sammanfattningen och rubriken har tagits fram med AI 13.9.2026. De är inte officiella dokument – kontrollera detaljerna i den ursprungliga propositionen. Propositionens titel och huvudsakliga innehåll kommer från riksdagens officiella svenskspråkiga handling. Rubriken och sammanfattningarna är maskinöversättningar av de finskspråkiga AI-sammanfattningarna. Anföranden och citat visas alltid på originalspråket.