Koncentrering av fornminnesbeslut till Museiverket
Lag om ändring av lagen om fornminnen
Tillstånd till rubbning av fasta fornlämningar och fastställande av gränser för skyddsområden flyttas från NTM-centralerna direkt till Museiverket. Samtidigt förtydligas ansöknings- och beslutsprocesserna i ärendena.
- Status
- Godkänd med ändringar
- Överlämnad
- 5.4.2018
- Senaste händelse
- 21.3.2019
- Omröstningar
- 0
- Anföranden
- 2
- Stadfäst
- 29.3.2019
- Författning
- 428/2019
- Källa
- eduskunta.fi ↗
Vad som föreslås
Fastställandet av gränserna för en fast fornlämning och dess skyddsområde samt beviljandet av tillstånd till rubbning överförs från NTM-centralerna till Museiverket. Gränserna kan i fortsättningen inte längre bestämmas genom avtal eller vid fastighetsförrättningar, utan Museiverket fastställer dem på ansökan. Dessutom fogas mer detaljerade bestämmelser om ansöknings- och hörandeförfarandet till lagen, liksom om Sametingets och skolternas byastämmas rätt att ge utlåtande och söka ändring.
Vad det betyder
Ändringen påverkar markägare, byggherrar och forskare genom att kontakterna med myndigheterna förtydligas när beslutsfattandet koncentreras till en enda expertmyndighet. Besluten blir i regel avgiftsbelagda: det uppskattade priset för ett undersökningstillstånd är 100–150 euro och för ett tillstånd till rubbning 300–600 euro, men fastställandet av gränser förblir avgiftsfritt. Lagen avses träda i kraft den 1 januari 2020.
Så röstade riksdagen
Propositionen godkändes utan omröstning – ingen ledamot föreslog att den skulle förkastas eller ändras i plenum.
Debatten i salen
Ledamöternas anföranden i plenum ordagrant ur riksdagens protokoll. Öppna debatten för att läsa vad som sades om propositionen och vem som sade det. Anförandena visas på originalspråket.
2 anföranden · 2 talare · 1 debatt
Keskustelu päättyi. Asia lähetettiin sivistysvaliokuntaan.
Behandlingens skeden
Propositionens väg från remissdebatt till beslut, så som riksdagen har antecknat den.
- 5.4.2018Eduskuntakäsittelyn vireilletulo · Opetus- ja kulttuuriministeriö
- 10.4.2018Lähetekeskustelu · Täysistunto
- 5.3.2019Valiokunnan mietintö tai lausunto · sivistysvaliokunta
- 6.3.2019Ensimmäinen käsittely · Täysistunto
- 11.3.2019Toinen käsittely · Täysistunto
- 19.3.2019Eduskunnan vastaus ja kirjelmä
Beslut per lagförslag1
- 1Laki muinaismuistolain muuttamisestaHyväksytty muutettuna · 428/2019 · 29.3.2019
Föreslagen lagtext
Lagförslagen i propositionen så som regeringen lade fram dem. Den slutliga lagen kan avvika från detta efter utskottsbehandlingen.
Lag om ändring av lagen om fornminnen
I enlighet med riksdagens beslut upphävs i lagen om fornminnen (295/1963) 8 §, sådan den lyder i lag 1443/2009, ändras 5 §, 7 § 1 och 3 mom., 11 §, 18 § 3 mom. och 22 §, av dem 5 § sådan den lyder delvis ändrad i lagarna 563/1995 och 1443/2009, 7 § 3 mom., 11 § och 18 § 3 mom. sådana de lyder i lag 1443/2009 och 22 § sådan den lyder i lag 592/2005, och fogas till lagen nya 5 a—5 d, 11 a—d, 25 a och 25 b § som följer:
5 §
Museiverket kan fastställa gränserna för en fast fornlämning och dess skyddsområde antingen på ansökan av markägaren eller på eget initiativ. Dessutom kan Museiverket fastställa gränserna för en fornlämning och dess skyddsområde på initiativ av sametinget inom samernas hembygdsområde enligt 4 § i sametingslagen (974/1995) och på initiativ av skolternas byastämma inom skoltområdet enligt 2 § i skoltlagen (253/1995).
Om gränserna för en fornlämning och dess skyddsområde inte har fastställts, är skyddsområdets bredd två meter räknat från fornlämningens synliga ytterkanter.
5 a §
I den skriftliga ansökan som lämnas till Museiverket ska det för avgränsningen av det fasta förlämningen och dess skyddsområde läggas fram behövlig och tillräcklig utredning om:
1) den fasta fornlämningen och dess läge,
2) markägoförhållandena,
3) markanvändningen på området.
Utöver det som föreskrivs i 1 mom. ska ansökan innehålla ett förslag till gränser för den fasta fornlämningen och dess skyddsområde.
5 b §
Museiverket ska i fråga om fastställelse av gränserna för en fornlämning och dess skyddsområde begära utlåtande av
1) ägaren till den mark, om det inte är markägaren som är sökande, och arrendatorn av det område där den fasta fornlämningen finns,
2) den kommun och det landskap där den fasta fornlämningen finns,
3) sametinget, om den fasta fornlämningen finns inom samernas hembygdsområde,
4) skolternas byastämma, om den fasta fornlämningen finns inom skoltområdet,
5) andra aktörer som är relevanta för fastställelsen av gränsen.
5 c §
Ett beslut om fastställelse av gränserna för en fast fornlämning och dess skyddsområde ska innehålla de bestämmelser som behövs för att trygga fornlämningens värde och skyddet av fornlämningen. Bestämmelserna kan gälla också området utanför skyddsområdet, om inte områdets ägare eller någon annan därigenom orsakas olägenhet som är betydande i förhållande till fornlämningens betydelse.
5 d §
Ett beslut om fastställelse av gränserna för en fast fornlämning och dess skyddsområde ska iakttas trots eventuella besvär, om inte besvärsmyndigheten beslutar något annat.
Ett beslut om fastställelse av gränserna för en fast fornlämning och dess skyddsområde är avgiftsfritt.
7 §
Om ett skyddsområde vars gränser fastställts enligt 5 § orsakar betydande olägenhet för användningen av en fastighet eller en del av den inom ett område vars användning inte tidigare varit på motsvarande sätt inskränkt, har den som saken gäller rätt till ersättning för olägenheten av statens medel.
Om den fastighet inom vars område skyddsområdet finns utgör pant för fordran eller rätt att få en återkommande inkomst i pengar eller varor, ska ersättningen deponeras hos Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet och fördelas så som föreskrivs i fråga om köpesumman för utmätt egendom. Innehavaren av en panträtt har samma rätt till det deponerade ersättningsbeloppet som till fastigheten. En deponering får dock inte göras, om panträttsinnehavarens samtycke till att ersättningen inte deponeras föreligger eller om olägenheten till följd av att den förmån som ska ersättas är ringa eller någon annan liknande orsak inte ska anses ha minskat säkerhetens värde nämnvärt.
11 §
Tillstånd att rubba en fast fornlämning kan beviljas, om fornlämningen orsakar olägenhet som är oskälig i förhållande till fornlämningens betydelse.
Tillstånd att rubba en fast fornlämning kan beviljas markägaren eller en annan aktör som har för avsikt att genomföra en åtgärd som kan inverka på den fasta fornlämningen.
Ett tillstånd att rubba en fast fornlämning gäller i högst fem år från det att beslutet vann laga kraft. De undersökningar som tillståndet förutsätter ska utföras och de åtgärder som hänför sig till ingereppet i fornlämningen ska påbörjas under tillståndets giltighetstid. Tillståndets giltighetstid kan förlängas med högst två år.
11 a §
Ett tillstånd att rubba en fast fornlämning beviljas av Museiverket. I den skriftliga tillståndsansökan som lämnas till Museiverket ska det med tanke på tillståndsprövningen läggas fram behövlig och tillräcklig utredning om
1) sökanden,
2) den fasta fornlämningen och dess läge,
3) markägoförhållandena,
4) de planer som gäller ingreppet i fornlämningen,
5) den olägenhet som den fasta fornlämningen orsakar sökanden och motiveringar till varför projektet inte kan genomföras utan ingrepp i fornlämningen,
6) ingreppets inverkan på den fasta fornlämningens fysiska bevarande.
Till ansökan ska det fogas en projektplan och en bedömning av projektets verkningar.
11 b §
Museiverket ska i fråga om en ansökan om tillstånd att rubba en fast fornlämning begära utlåtande av
1) ägaren till den mark och arrendatorn av det område där den fasta fornlämningen finns, om det inte markägaren eller arrendatorn som är sökande,
2) den kommun och det landskap där den fasta fornlämningen finns,
3) sametinget, om den fasta fornlämningen finns inom samernas hembygdsområde,
4) skolternas byastämma, om den fasta fornlämningen finns inom skoltområdet,
5) andra aktörer som är relevanta för tillståndsprövningen.
11 c §
Vid prövningen av tillstånd att rubba en fast fornlämning ska hänsyn tas till fornlämningens betydelse, ingreppets negativa effekter för fornlämningen och fredningens inverkan på de planerade åtgärderna.
Ett tillstånd att rubba en fast fornlämning ska förenas med behövliga villkor om
1) vilken fornlämning eller del av en fornlämning som tillståndet avser,
2) vilket slag av ingrepp tillståndet gäller,
3) de undersökningar som ingreppet förutsätter,
4) åtgärder för att förebygga eller minska de negativa effekterna för den fasta fornlämningen,
5) sökandens deltagande i kostnaderna för åtgärder enligt 3 och 4 punkten.
11 d §
Innehavaren av ett tillstånd att rubba en fast fornlämning ska underrätta Museiverket, om det skett förändringar i de omständigheter som utgjort en förutsättning för beviljande av tillståndet. Museiverket ska bedöma behovet av en ny tillståndsbehandling och vid behov behandla tillståndet på nytt.
Museiverket kan återkalla ett tillstånd att rubba en fast fornlämning, om
1) sökanden har lämnat felaktiga uppgifter som väsentligen har påverkat beviljandet av tillståndet,
2) tillståndsvillkoren har överträtts väsentligen,
3) det är uppenbart att det projekt som anges i tillståndet inte avses bli genomfört.
Ett tillstånd att rubba en fast fornlämning får överföras på någon annan, om mottagaren uppfyller de förutsättningar enligt denna lag som gäller sökanden och förutsättningarna för tillståndet inte i övrigt förändras. Överföringen ska anmälas till Museiverket, som ska underrättas om överföringen och anteckna ändringen av tillståndshavaren i tillståndet.
18 §
Vid behov kan Statens tillstånds- och tillsynsmyndighet vid vite förbjuda att sådana åtgärder som äventyrar undersökningen vidtas på ett i 1 mom. avsett område.
22 §
En kopia av ett beslut som avses i 5 § ska utan dröjsmål sändas till polisinrättningen i det område där fornlämningen finns samt den kommun och det landskap där fornlämningen finns. En kopia av ett beslut som gäller fartygsfynd ska också sändas till Gränsbevakningsväsendet. En kopia av ett beslut som avses i 5, 11 eller 11 d § ska utan dröjsmål skickas till sametinget, om beslutet gäller samernas hembygdsområde, eller till skolternas byastämma, om beslutet gäller skoltområdet.
25 a §
I ett beslut som avses i 5, 11 eller 11 d § får ändring sökas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen (586/1996). Över förvaltningsdomstolens beslut får besvär anföras endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd. Rätt att söka ändring har därtill även sametinget, om beslutet eller tillståndet gäller samernas hembygdsområde, och skolternas byastämma, om beslutet gäller skoltområdet.
25 b §
Bestämmelser om de allmänna grunderna för när sådana prestationer av statliga myndigheter som avses i denna lag ska vara avgiftsbelagda och för storleken av de avgifter som tas ut för prestationerna samt om övriga grunder för avgifterna finns i lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992), om inte något annat föreskrivs ovan i denna lag.
De avgifter som tas ut enligt denna lag är direkt utsökbara. Bestämmelser om indrivning av dem finns i lagen om verkställighet av skatter och avgifter (706/2007).
§
Denna lag träder i kraft den 20 .
Behandlingen av ansökningar enligt 5 § 2 mom. och 11 § som är anhängiga vid ikraftträdandet av denna lag och besvär som gäller sådana ansökningar ska slutföras av Museiverket och förvaltningsdomstolarna enligt de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.
Propositionens huvudsakliga innehåll (officiellt)
Sammanfattningen och rubriken har tagits fram med AI 13.9.2026. De är inte officiella dokument – kontrollera detaljerna i den ursprungliga propositionen. Propositionens titel och huvudsakliga innehåll kommer från riksdagens officiella svenskspråkiga handling. Rubriken och sammanfattningarna är maskinöversättningar av de finskspråkiga AI-sammanfattningarna. Anföranden och citat visas alltid på originalspråket.