HE 68/2017 vpFörfallenÖverlämnad 1.6.2017

Reform av ersättningar för sjukvård utomlands

Lagar om ändring av lagen om gränsöverskridande hälso- och sjukvård och 2 kap. 6 § och 18 kap. 8 § i sjukförsäkringslagen

Kostnaderna för hälso- och sjukvårdstjänster i EU- och EES-länderna samt Schweiz ska i fortsättningen ersättas på samma grunder som motsvarande vård i Finland. Ersättning för andra tjänster än primärvårdstjänster ska i fortsättningen förutsätta remiss eller en bedömning av vårdbehovet.

Status
Förfallen
Överlämnad
1.6.2017
Senaste händelse
18.4.2019
Omröstningar
0
Anföranden
7

Vad som föreslås

Inom den gränsöverskridande hälso- och sjukvården övergår man till en grindvaktsmodell där kostnader som uppstått inom EU- och EES-området eller i Schweiz ersätts upp till högst kostnaden för motsvarande inhemsk offentlig vård minskad med den finländska klientavgiften. Tjänster inom direktval på basnivå ersätts utan förhandstillstånd, men andra tjänster på specialnivå kräver en bedömning av vårdbehovet eller en remiss. Samtidigt slopas sjukförsäkringsersättningarna för vård som getts utanför EU- och EES-området samt Schweiz, och det totala kostnadsansvaret överförs via FPA-ersättningarna till landskapen.

Vad det betyder

Ändringen höjer ersättningsnivån för patienter som söker vård inom EU-området, men vården måste fortfarande först betalas själv och personer som reser utanför EU måste förlita sig på försäkringar. De offentliga finansernas nettoutgifter beräknas öka med cirka 8,6–9,9 miljoner euro per år, och överföringen av kostnadsansvaret till landskapen ökar deras utgifter med cirka 21,7 miljoner euro samtidigt som statens sjukförsäkringsutgifter minskar. Lagarna föreslogs träda i kraft den 1 januari 2019.

Så röstade riksdagen

Inga omröstningar hölls om propositionen i plenum.

Debatten i salen

Vad som debatterades och var varje grupp stod, och därunder ledamöternas anföranden ordagrant ur riksdagens protokoll. Anförandena visas på originalspråket.

7 anföranden · 5 talare · 1 debatt

Debattens huvudpunkter

I debatten behandlades reformen av ersättningsgrunderna för hälso- och sjukvårdstjänster i EU- och EES-länderna samt lagförslagets koppling till den pågående social- och hälsovårdsreformen. Det ansågs välkommet att gränsöverskridande vård underlättas i gränsregionerna, men inom oppositionen väcktes oro för att hälsoklyftorna eventuellt kan öka och för oklarheter kring hur ersättningarna bestäms.

  • Hur definieras det ersättningsgilla tjänsteutbudet och de ersättningar som betalas ut på ett tydligt sätt?
  • Ökar ersättningen för vård utomlands ojämlikheten och hälsoklyftorna?
  • Hur påverkar propositionen de framtida landskapens kostnader och budgetering?
  • Centern understödde propositionen och ansåg att den i synnerhet underlättar tillgången till närmaste vårdställe över riksgränserna för invånare i gränsregionerna.

    Rajaseudun asukkaana sanon, että itse asiassa tällaista lainsäädäntöä on jo varsin pitkään odotettu.
    Katri Kulmuni
  • SDPFör med reservationer

    SDP ansåg att propositionens mål att förbättra jämlikheten gick i rätt riktning, men uttryckte oro över fördjupade hälsoklyftor och över att ersättningsgrunderna och tjänsteutbudet är ofullständiga.

    Esitys on sinänsä tärkeä ja oikeansuuntainen. Esityksellä on mahdollista parantaa asiakkaiden asemaa ja yhdenvertaisuutta korvaustason nousun myötä.
    Anneli Kiljunen
  • KristdemokraternaFör med reservationer

    Kristdemokraterna ansåg att flexiblare tjänster i gränsregionerna var positivt, men lyfte fram oro över ökade kostnader och den ojämlikhet som resekostnaderna medför.

    Tässä on arvioitu, että tämä ehdotus lisäisi kustannuksia — sekin on syytä huomioida — eli nettomenoja vuosittain aina vuoteen 2022 mennessä, vuonna 2019 jo 8,6 miljoonaa euroa.
    Päivi Räsänen

Sammandraget är AI-genererat utifrån 7 anföranden 13.9.2026. Gruppernas ståndpunkter är lästa ur anförandena, inte ur omröstningarna; citaten har kontrollerats ordagrant mot protokollet.

Keskustelu päättyi. Asia lähetettiin sosiaali- ja terveysvaliokuntaan, jolle perustuslakivaliokunnan on annettava lausunto.

Behandlingens skeden

Propositionens väg från remissdebatt till beslut, så som riksdagen har antecknat den.

  1. 1.6.2017Eduskuntakäsittelyn vireilletulo · Sosiaali- ja terveysministeriö
  2. 6.6.2017Lähetekeskustelu · Täysistunto

Beslut per lagförslag2

  • 1Laki rajat ylittävästä terveydenhuollosta annetun lain muuttamisesta
  • 2Laki sairausvakuutuslain 2 luvun 6 §:n ja 18 luvun 8 §:n muuttamisesta

Föreslagen lagtext

Lagförslagen i propositionen så som regeringen lade fram dem. Den slutliga lagen kan avvika från detta efter utskottsbehandlingen.

1.Lag om ändring av lagen om gränsöverskridande hälso- och sjukvård

I enlighet med riksdagens beslut upphävs i lagen om gränsöverskridande hälso- och sjukvård (1201/2013) 10 §, ändras 4 och 6—9, 11—14, 16, 20, 21, 28, 29 och 32 §, av dem 12 § sådan den lyder delvis ändrad i lag 993/2014, samt fogas till lagen nya 11 a och 32 a—32 c § som följer:

4 §Definitioner

I denna lag avses med

1) patientrörlighetsdirektivet Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/24/EU om tillämpningen av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård,

2) förordning (EG) nr 883/2004 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen och i tillämpliga delar rådets föregående förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen,

3) förordning (EG) nr 987/2009 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 987/2009 om tillämpningsbestämmelser till förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen,

4) överenskommelse om social trygghet av Finland ingångna internationella avtal om sjukvård och avtal om social trygghet som innehåller bestämmelser om sjukvård,

5) hälsotjänst sådana åtgärder för bestämmande av patientens hälsotillstånd eller för återställande eller upprätthållande av hälsan eller annan motsvarande behandling med medicinska metoder eller som grundar sig på läkarvetenskap och som utförs av yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården eller vid en verksamhetsenhet för hälso- och sjukvård, inklusive förskrivning av läkemedel,

6) gränsöverskridande hälso- och sjukvård en hälsotjänst som en person har fått eller kostnader för hälsotjänster som har uppkommit i en annan stat än i den stat som svarar för personens sjukvårdskostnader i enlighet med förordning (EG) nr 883/2004, förordning (EG) nr 987/2009, en överenskommelse om social trygghet eller denna lag,

7) person som är försäkrad i en annan EU-stat en medborgare i en annan EU-stat, en statslös person utan medborgarskap och en flykting som är en sådan försäkrad person som avses i artikel 1 c i förordning (EG) nr 883/2004 och som enligt bestämmelserna om tillämplig lagstiftning i avdelning II i den förordningen omfattas av lagstiftningen i en annan stat än Finland samt en sådan persons familjemedlemmar och förmånstagare samt en medborgare i en annan stat än en EU-stat på vilken förordning (EG) nr 883/2004 tillämpas på grundval av förordning (EU) nr 1231/2010 om utvidgning av förordning (EG) nr 883/2004 och förordning (EG) nr 987/2009 till att gälla de tredjelandsmedborgare som enbart på grund av sitt medborgarskap inte omfattas av dessa förordningar,

8) hemkommun en kommun som avses i 2 § i lagen om hemkommun (201/1994),

9) tjänsteproducent en tjänsteproducent som avses i 3 § i lagen om produktion av social- och hälsotjänster ( / ).

6 §Rätt att anlita hälsotjänster i Finland

Om en person som är försäkrad i en annan EU-stat söker vård genom att anlita en hälsotjänst som omfattas av landskapets organiseringsansvar, ska landskapet utan att diskriminera personen ordna dessa tjänster för honom eller henne på samma grunder som för en person som är bosatt i Finland.

Tjänsteproducenter ska ordna hälsotjänster för en person som är försäkrad i en annan EU-stat utan att diskriminera personen och på samma grunder som för en person som är bosatt i Finland.

7 §Begränsningar i mottagning för vård

Det landskap som har organiseringsansvaret för hälsotjänster kan under en viss tid begränsa mottagningen av personer som är försäkrade i en annan EU-stat och som söker vård i Finland, om begränsningen är nödvändig för att trygga den hälso- och sjukvårds som omfattas av landskapets organiseringsansvar. Begränsningen får gälla högst tolv månader åt gången och får gälla endast den del av verksamheten vid en verksamhetsenhet inom hälso- och sjukvården för vilken det finns en grund för begränsning.

Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården, regionförvaltningsverket och den kontaktpunkt för gränsöverskridande hälso- och sjukvård som avses i 24 § ska utan dröjsmål underrättas om att en begränsning införs.

Denna paragraf tillämpas inte om någon måste ges vård med stöd av förordning (EG) nr 883/2004, en överenskommelse om social trygghet eller ett annat internationellt avtal.

8 §Avgifter som tas ut för hälsotjänster som landskapet ordnar

Av en person som är försäkrad i en annan EU-stat kan en avgift enligt 1—3 § i lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården (734/1992) tas ut för hälsotjänster som landskapet ordnar för personen, om inte personens rätt till den av landskapet ordnade hälsotjänsten grundar sig på förordning (EG) nr 883/2004, en överenskommelse om social trygghet eller ett annat internationellt avtal.

9 §Rätt till ersättning för kostnader för hälsotjänster som ges i en EU-stat

En person får ersättning enligt denna lag för kostnaderna för en hälsotjänst som getts i en annan EU-stat, om hälsotjänsten omfattas av det tjänsteutbud inom hälso- och sjukvården som avses i 7 a § i hälso- och sjukvårdslagen och personen har betalat kostnaderna för den. Kostnader ersätts inte om de har uppkommit för vård som getts med stöd av det europeiska sjukvårdskortet eller motsvarande intyg eller om kostnaden har uppkommit i en stat som är personens bosättningsstat på det sätt som avses i artikel 17 i förordning (EG) nr 883/2004.

En förutsättning för att andra tjänster än de som avses i 15 § i lagen om kundens valfrihet inom social- och hälsovården ( / ) ska ersättas är att det för personen har gjorts en i hälso- och sjukvårdslagen avsedd bedömning av vårdbehovet eller att personen har beviljats en remiss enligt 52 § i den lagen.

Kostnaderna ersätts till högst det belopp som kostnaden för motsvarande hälsotjänst skulle ha varit i det landskap som har organiseringsansvaret för personens social- och hälsovård, dock utan att de faktiska kostnader som personen har betalat för hälsotjänsten överskrids. Med kostnad för motsvarande hälsotjänst avses den kostnad enligt 37 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård ( / ) eller 71 § i lagen om kundens valfrihet inom social- och hälsovården som skulle ha tagits ut hos det landskap som har organiseringsansvaret för personens social- och hälsovård.

Om personen inte har någon hemkommun, avses med kostnad för motsvarande hälsotjänst enligt 3 mom. den kostnad för en hälsotjänst som personen fått som skulle ha uppkommit för landskapet Nyland.

Från ersättningen avdras klientavgiften enligt lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården.

Om personen inte har rätt till ersättning med stöd av 1 eller 2 mom., ska kostnaderna för en hälsotjänst som getts i en annan EU-stat ersättas med iakttagande av det som föreskrivs i 2—5 kap. i sjukförsäkringslagen.

11 §Ersättning för resekostnader

En person ersätts för resekostnader som uppkommit till följd av anlitande av en hälsotjänst i en annan EU-stat med iakttagande av det som föreskrivs i sjukförsäkringslagen.

11 a §Ersättning för läkemedelskostnader

En person ersätts för läkemedelskostnader som uppkommit i en annan EU-stat med iakttagande av det som föreskrivs i sjukförsäkringslagen.

Kostnader för läkemedelsbehandling som ges vid öppen mottagning eller institutionsvård i samband med sjukvård ersätts dock med stöd av 9 §.

12 §Ansökan om och utbetalning av ersättning samt fastställande av ersättningsbeloppet

På ansökan om och utbetalning av ersättning i enlighet med denna lag tillämpas 15 kap. 2, 3, 7, 8, 13—15 och 17—20 § i sjukförsäkringslagen.

För att fastställa det ersättningsbelopp som ska betalas till en person med stöd av 9 § kan Folkpensionsanstalten vid behov hos det landskap som har organiseringsansvaret för personens social- och hälsovård utreda vad kostnaden för motsvarande hälsotjänst skulle ha varit i det landskapet.

13 §Tillstånd till lämplig behandling utanför bosättningsstaten

Ansökan om ett sådant tillstånd till lämplig behandling utanför bosättningsstaten som avses i artikel 20 i förordning (EG) nr 883/2004 ska göras hos Folkpensionsanstalten. Tillstånd får beviljas endast till sådana hälsotjänster som omfattas av det tjänsteutbud inom hälso- och sjukvården som avses i 7 a § i hälso- och sjukvårdslagen. Folkpensionsanstalten fattar beslut om tillståndet utifrån ett bindande utlåtande av det landskap som har organiseringsansvaret för personens social- och hälsovård.

Landskapet ska lämna in det utlåtande som avses i 1 mom. till Folkpensionsanstalten. Utlåtandet ska innehålla en bedömning av huruvida förutsättningarna enligt artikel 20.2 i förordning (EG) nr 883/2004 uppfylls. Det skriftliga utlåtandet ska lämnas in inom 31 dygn från det att begäran togs emot. Om det i utlåtandet anses att förutsättningarna för beviljande av tillstånd uppfylls eller om landskapet inte lämnar in ett utlåtande trots Folkpensionsanstaltens begäran, ska Folkpensionsanstalten bevilja det tillstånd som avses i 1 mom.

Om en ansökan har lämnats in till landskapet, ska detta ge in ansökan och sitt eget utlåtande till Folkpensionsanstalten inom den tid som avses i 2 mom.

Vid tillämpningen av artikel 27.3 i förordning (EG) nr 883/2004 fattar Folkpensionsanstalten beslut utifrån den information som ges av personens bosättningsstat och som motsvarar det utlåtande som avses i 2 mom. Om Folkpensionsanstalten inte har fått den information som behövs för tillståndet inom den tid som avses i 2 mom., ska Folkpensionsanstalten fatta beslut efter att på begäran ha fått en medicinsk bedömning om personens vård av landskapet Nyland. Bedömningen ska beakta personens aktuella hälsotillstånd och sjukdomens sannolika förlopp.

Om det i samband med handläggningen av ersättningsansökan framgår att personen inte har ansökt om det tillstånd som avses i 1 mom., undersöks förutsättningarna för tillståndet utifrån ansökan. Tillstånd ska då ges i efterhand, om det fanns förutsättningar för beviljande av tillstånd innan hälsotjänsten anlitades.

14 §Ersättning av kostnader för vård som ges enligt tillstånd

Om en person har beviljats ett sådant tillstånd som avses i 13 § och han eller hon själv har betalat kostnaderna för hälsotjänsten, ersätts kostnaderna för den vård som har getts enligt tillståndet till ett belopp i enlighet med förordning (EG) nr 987/2009 eller på begäran av personen till ett belopp i enlighet med 9 §.

16 §Intyg som används i Finland om rätt att få vårdförmåner

Folkpensionsanstalten ska på begäran av den berörda personen eller landskapet utreda personens rätt att i Finland få hälso- och sjukvårdstjänster och andra sjuk- och moderskapsförmåner på grundval av förordning (EG) nr 883/2004, en överenskommelse om social trygghet, ett annat internationellt avtal eller den nationella lagstiftningen. Folkpensionsanstalten kan utreda saken också på eget initiativ.

Med stöd av den utredning som avses i 1 mom. utfärdar Folkpensionsanstalten ett intyg om personens rätt att få vårdförmåner i Finland.

Ett beslut om att intyg inte utfärdas ska meddelas den berörda personen. Om någon annan än den berörda personen har ansökt om intyget, meddelas beslut om att inte bevilja intyget endast på personens begäran.

Landskapet ska tillhandahålla personer som innehar ett intyg enligt denna paragraf sådana tjänster som avses i 1 mom.

20 §Statlig ersättning till landskapet

Folkpensionsanstalten ersätter av statens medel de kostnader ett landskap har, omen person som inte har någon hemkommun har getts hälsotjänster med stöd av förordning (EG) nr 883/2004, en överenskommelse om social trygghet, ett annat internationellt avtal eller 57 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård.

Folkpensionsanstalten ersätter kostnaderna av statens medel också om en person som har en hemkommun har fått hälsotjänster och det på grundval av artikel 17 eller 18 i förordning (EG) nr 883/2004 är en annan EU-stat som ska svara för kostnaderna för hälsotjänster och andra sjuk- och moderskapsförmåner och som enligt artikel 35.1 och 35.2 i förordning (EG) nr 883/2004 ska faktureras i sin helhet för de faktiska kostnaderna.

Dessutom ersätter Folkpensionsanstalten av statens medel kostnaderna för hälsotjänster som ett landskap har ordnat, när vård med stöd av 50 eller 70 § i hälso- och sjukvårdslagen, 17 eller 22 § i mentalvårdslagen (1116/1990), 15 eller 51 § i barnskyddslagen (417/2007) eller 63—65 § i lagen om smittsamma sjukdomar (1227/2016) har getts en person som inte har någon hemkommun och vars vårdkostnader inte har kunnat tas ut enligt 1, 2 och 13 § i lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården.

I fråga om de kostnader som avses i 1—3 mom. ersätts ett belopp som motsvarar de kostnader för hälsotjänster som ett landskap skulle fakturera med stöd av 37 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård för kostnader för vård som getts till en invånare i ett annat landskap. Den som ansöker om ersättning ska till Folkpensionsanstalten ge in de uppgifter som behövs för att ersättning av kostnaderna.

Om ett landskap för de kostnader som avses i 1—3 mom. har rätt till den avgift som avses i 13 a § 1 mom. i lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården, betalas inte sådan ersättning som avses i denna paragraf.

21 §Landskapets ansvar för ersättningskostnader

Om en person som har en hemkommun har betalats ersättningar med stöd av 9 §, svarar det landskap som har organiseringsansvaret för personens social- och hälsovårdstjänster för ersättningskostnaderna. Om ersättningar har betalats med stöd av 14 §, svarar det landskap som har gett det utlåtande som avses i 13 § för ersättningskostnaderna.

Om en person som har en hemkommun har fått vård utomlands med stöd av artiklarna 17—20 i förordning (EG) nr 883/2004, svarar det landskap som har organiseringsansvaret för personens social- och hälsovårdstjänster för de kostnader som staten har betalat till en annan EU-stat.

Folkpensionsanstalten fakturerar kalenderårsvis de kostnader som avses i 1 och 2 mom. av det landskap som svarar för dem. Folkpensionsanstalten ger de uppgifter som behövs för ersättning av kostnaderna till det landskap som svarar för kostnaderna. Landskapet ska utan dröjsmål betala kostnaderna till Folkpensionsanstalten.

28 §Ändringssökande hos besvärsnämnden för social trygghet

Bestämmelserna i 17 kap. i sjukförsäkringslagen tillämpas på sökande av ändring i ett beslut som Folkpensionsanstalten har fattat med stöd av 15, 16 eller 22 § i denna lag.

29 §Ändringssökande hos förvaltningsdomstolen

Omprövning av beslut som Folkpensionsanstalten meddelat med stöd av 9, 13, 14, 20 och 21 § får begäras på det sätt som anges i förvaltningslagen (434/2003).

I ett beslut som har fattats med anledning av en begäran om omprövning får ändring sökas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen (586/1996).

Över förvaltningsdomstolens beslut får besvär anföras endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd.

8 kap. – Särskilda bestämmelser

32 §Vissa persongruppers rätt att få vårdförmåner i Finland

Trots bestämmelserna i bilagorna III och IV till förordning (EG) nr 883/2004 har en person som avses i artiklarna 18.2 och 27.2 i den förordningen rätt att anlita hälsotjänster som ett landskap ordnar, och landskapet är skyldigt att ordna tjänsterna utan att diskriminera honom eller henne och på samma grunder som för en person som är bosatt i Finland.

Folkpensionsanstalten ersätter av statens medel landskapet för kostnaderna för dessa hälsotjänster.

Personer som avses i 1 mom. får ersättning för vårdkostnader i Finland enligt 2—5 kap. i sjukförsäkringslagen.

32 a §Kostnaderna för vårdförmåner för familjemedlemmar

Det förfarande för ersättning av kostnader för vårdförmåner som avses i artikel 32 i förordning (EG) nr 883/2004 tillämpas inte på familjemedlemmar som har hemkommun.

32 b §Folkpensionsanstaltens rätt till information

Folkpensionsanstalten har på begäran trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter, rätt avgiftsfritt av landskapen få den information som är nödvändig vid verkställigheten av uppgifter enligt 3 kap. och av Pensionsskyddscentralen, pensionsanstalter, försäkringsanstalter och Skatteförvaltningen få den information som är nödvändig vid verkställigheten av uppgifter enligt 4 kap., eller den information som är nödvändig för att avgöra ett ärende som Folkpensionsanstalten behandlar.

Utöver vad som föreskrivs i 29 § 3 mom. i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) har Folkpensionsanstalten rätt att med hjälp av en teknisk anslutning på de villkor som anges i det momentet få sådana sekretessbelagda uppgifter som avses i denna paragraf.

Med hjälp av en teknisk anslutning får sekretessbelagda uppgifter också sökas utan samtycke av den vars intressen skyddas genom sekretessen. Innan den tekniska anslutningen öppnas ska den som begär uppgifter lägga fram utredning om att uppgifterna skyddas på behörigt sätt.

32 c §Användning av uppgifter som erhållits för en annan uppgift

När Folkpensionsanstalten behandlar en förmån enligt denna lag rätt att i enskilda fall rätt att använda uppgifter som den har fått för skötseln skötseln av andra uppdrag som ålagts den, om det är uppenbart att uppgifterna påverkar en förmån enligt denna lag, om uppgifterna enligt lag ska beaktas vid beslutsfattandet och om Folkpensionsanstalten även annars har rätt att få uppgifterna med stöd av denna lag.

§

Denna lag träder i kraft den 20 .

2.Lag om ändring av 2 kap. 6 § och 18 kap. 8 § i sjukförsäkringslagen

I enlighet med riksdagens beslut ändras i sjukförsäkringslagen (1224/2004) 2 kap. 6 § och 18 kap. 8 §, sådana de lyder, 2 kap. 6 § i lag 1203/2013 och 18 kap. 8 § i lagarna 1113/2005, 1203/2013 och 880/2015, som följer:

2 kap. – Gemensamma bestämmelser om sjukvårdsersättningar

6 §Vård som getts utomlands

Med stöd av denna lag ersätts inte kostnader för vård eller behandling som getts utomlands, med undantag för kostnader för läkemedelsbehandling och resekostnader som uppkommit i en annan medlemsstat i Europeiska unionen eller en stat som tillämpar Europeiska unionens lagstiftning samt sådana kostnader för vård eller behandling som inte ersätts med stöd av 9 § i lagen om gränsöverskridande hälso- och sjukvård.

Läkemedelskostnader som uppkommit i en annan medlemsstat i Europeiska unionen eller en stat som tillämpar Europeiska unionens lagstiftning ersätts på det sätt som anges i 5 och 6 kap. En förutsättning för att ersättning ska kunna betalas för läkemedelskostnader som uppkommit utomlands är att den som har förskrivit läkemedlet har rätt att förskriva läkemedel i den stat där läkemedlet har förskrivits.

Resekostnader som orsakats av vård eller behandling som getts i en annan medlemsstat i Europeiska unionen eller en stat som tillämpar Europeiska unionens lagstiftning ersätts på det sätt som anges i 4 kap.

18 kap. – Sjukförsäkringsfonden och försäkringspremier och försäkringsavgifter

8 §Utgifterna för sjukvårdsförsäkringen

Utgifter för sjukvårdsförsäkringen som ska betalas ur sjukförsäkringsfonden är

1) ersättningar för vård och undersökningar, ersättningar för resekostnader och läkemedelsersättningar,

2) utgifter för rehabilitering enligt lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner,

3) ersättningar som med stöd av 13 kap. 11 § betalas till Studenternas hälsovårdsstiftelse,

4) sjukvårdskostnader som enligt 148 § 2 mom. i lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar anses ingå i grundskyddsandelen, samt

5) ersättningar som betalas med stöd av 9, 20 och 21 § i lagen om gränsöverskridande hälso- och sjukvård.

Av de verksamhetskostnader som avses i 1 § 6 punkten utgör de verksamhetskostnader som Folkpensionsanstalten orsakas av verkställigheten av förmånerna och ersättningarna enligt 1 mom. 1–5 punkten utgifter för sjukvårdsförsäkringen.

Som utgifter för sjukvårdsförsäkringen beaktas dessutom den inverkan den årliga förändringen av de utgifter som avses i 1 mom. har på tryggandet av sjukförsäkringsfondens minimibelopp.

De utgifter som avses i 1 mom. 1 och 2 punkten minskas med de prestationer som retroaktivt betalats till sjukförsäkringsfonden.

Efter finansårets utgång fakturerar Folkpensionsanstalten ovan de 1 mom. 5 punkten avsedda ersättningar som betalats med stöd av 9 § i lagen om gränsöverskridande hälso- och sjukvård av det landskap som har organiseringsansvaret för ersättningsmottagarens social- och hälsovårdstjänster.

§

Denna lag träder i kraft den 20 .

Propositionens huvudsakliga innehåll (officiellt)
I denna proposition föreslås det att lagen om gränsöverskridande hälso- och sjukvård och sjukförsäkringslagen ändras. Kostnaderna för sådana hälsotjänster som tillhandahållits i en annan stat och som motsvarar direktvalstjänster enligt lagen om kundens valfrihet inom social- och hälsovården avses bli ersatta utan några andra förutsättningar. En förutsättning för att få ersättning för övriga hälsotjänster är en bedömning av personens behov av vård eller en remiss. Enligt förslaget ska också en medicinskt sett motsvarande individuell bedömning av patientens behov av vård som gjorts i en annan EU- eller EES-stat eller i Schweiz godkännas som förutsättning för ersättning av hälsotjänster. För att andra hälsotjänster än sådana som omfattas av valfriheten ska ersättas förutsätts det att kundens hälsotjänst är densamma eller motsvarande som utifrån landskapets affärsverks bedömning av vårdbehovet skulle ha ordnats för honom eller henne i Finland. Vårdbehovet bör vid behov bedömas vid landskapets affärsverk också i efterhand, när personen ansöker om kostnadsersättning hos Folkpensionsanstalten. Kostnaderna föreslås bli ersatta högst till det belopp som utgör kostnaderna för motsvarande vård i det landskap som ordnar personens vård eller den kostnad som patienten har betalat för vården. För personen återstår alltid att betala den kundavgift som i Finland tas ut hos patienter för samma eller motsvarande vård. Enligt vad som föreslås ska att staten ur sjukförsäkringsfonden betala alla kostnader som personer samt andra EU- och EES-stater och Schweiz orsakas i situationer där gränsöverskridande hälso- och sjukvård anlitas. Landskapen blir emellertid ansvariga för sina kunders kostnader så att Folkpensionsanstalten efter finansårets slut fakturerar dessa kostnader hos det landskap som har organiseringsansvaret för respektive persons social- och hälsovårdstjänster och avgifterna intäktsförs i sjukförsäkringsfonden. Avsikten är att alla producenter av sådana hälso- och sjukvårdstjänster som omfattas av landskapets organiseringsansvar ska vara skyldiga att ta emot personer från en annan EU- eller EES-stat eller från Schweiz som söker vård i Finland. Landskapen ska ordna vård för sådana personer utan att diskriminera dem och på samma grunder som för personer bosatta i Finland. Enligt förslaget kan hos alla som anlitar tjänster som landskapet har organiseringsansvar för alltid tas ut samma kundavgift.. För tjänsteproducenterna är det dessutom möjligt att hos en person som är sjukförsäkrad i en annan EU- eller EES-stat eller i Schweiz för anlitandet av en tjänst ta ut en avgift som grundar sig på produktifiering av tjänsten, produktpriset eller motsvarande varmed landskapet följer upp sin egen verksamhet, om personens rätt att anlita tjänsten inte är baserad på Europeiska unionens förordning om samordning av de sociala trygghetssystemen, en överenskommelse om social trygghet eller ett annat internationellt avtal. Det föreslås att landskapets rätt att få ersättningar av staten för kostnaderna för hälsotjänster som getts till personer som inte har en hemkommun utsträcks. Enligt förslaget ska ersättning betalas för kostnaderna för vård oberoende av en persons vilja efter en avslutad sinnesundersökning och vård oberoende av den åtalades vilja när denne inte dömts till straff. Vidare avses statlig ersättning bli betald för kostnader för hälsotjänster som är nödvändiga för gravida kvinnor eller som orsakas av att barnets behov av vård och stöd utreds och barnet garanteras tillräcklig vård och tillräckligt stöd då barnets vårdnadshavare får missbrukarvård, mentalvård eller andra social- och hälsovårdstjänster. Statlig ersättning för kostnader föreslås också bli betald om givande av experthjälp inom barnskyddet och om vård- och terapitjänster för barn, och i fråga om undersökning av hälsotillståndet hos barn som placerats i vård utom hemmet. Statlig ersättning föreslås likaså kunna basera sig på kostnader för isolering samt anknytande vård och läkemedelsbehandling när isoleringen grundar sig på lagen om smittsamma sjukdomar. De föreslagna lagarna avses träda i kraft den 1 januari 2019.

Sammanfattningen och rubriken har tagits fram med AI 13.9.2026. De är inte officiella dokument – kontrollera detaljerna i den ursprungliga propositionen. Propositionens titel och huvudsakliga innehåll kommer från riksdagens officiella svenskspråkiga handling. Rubriken och sammanfattningarna är maskinöversättningar av de finskspråkiga AI-sammanfattningarna. Anföranden och citat visas alltid på originalspråket.