Effektivare tillsyn över fartygssäkerheten

I denna lag föreskrivs det om tillsynen över efterlevnaden av bestämmelser och föreskrifter som gäller fartygssäkerhet.

Denna lag tillämpas på fartyg som används i handelssjöfart på finskt vattenområde och på finska fartyg också utanför finskt vattenområde, deras redare, ägare och på besättningen på sådana fartyg. Med finskt vattenområde avses Finlands territorialvatten och insjöområden.

Lagen tillämpas inte på Försvarsmaktens eller Gränsbevakningsväsendets fartyg, om dessa inte används i allmän trafik för transport av passagerare eller last.

I denna lag avses med

1) fartygssäkerhet fartygs sjövärdighet, säker drift och sjöfartsskydd samt ledningsarrangemang i anknytning till en säker drift av fartyg, redarens säkerhetsledningssystem, fartygets boendeutrymmen och arbetsförhållanden, besättningens anställningsvillkor samt förhindrande av miljöförorening från fartyg,

2) flaggstat den stat vars flagg ett fartyg har rätt att föra,

3) flaggstatens administration de behöriga myndigheterna i flaggstaten,

4) flaggstatsdirektivet Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/21/EG om fullgörande av flaggstatsförpliktelser,

5) direktivet om hamnstatskontroll Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/16/EG om hamnstatskontroll,

6) besiktningsdirektivet Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/2110 om ett inspektionssystem för säker drift av ro-ro-passagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg i reguljär trafik och om ändring av direktiv 2009/16/EG och om upphävande av rådets direktiv 1999/35/EG,

7) Paris MOU det samförståndsavtal om hamnstatskontroll som undertecknades i Paris den 26 januari 1982, i sin vid tidpunkten gällande lydelse,

8) Paris MOU-regionen det geografiska område där de som deltar i Paris MOU förrättar inspektioner inom ramen för Paris MOU,

9) förteckningar över stater med låga, medelhöga eller höga prestationer de förteckningar som antagits i enlighet med Paris MOU som beskriver hur effektivt flaggstaterna genomför sina internationella skyldigheter inom sjöfarten, och som baserar sig på information registrerad i inspektionsdatabasen och som offentliggörs av Europeiska kommissionen varje år,

10) inspektionsdatabasen det elektroniska informationssystem som förvaltas av Europeiska kommissionen och i vilket det registreras uppgifter om de inspektioner som förrättats enligt direktivet om hamnstatskontroll och besiktningsdirektivet inom Europeiska unionen och Paris MOU-regionen samt enligt Paris MOU,

11) flaggstatsinspektion en inspektion av ett fartyg enligt flaggstatsdirektivet,

12) hamnstatskontroll en inspektion av ett fartyg enligt direktivet om hamnstatskontroll,

13) annan fartygssäkerhetsinspektion en annan inspektion av ett fartyg än en flaggstatsinspektion, hamnstatskontroll eller en inspektion enligt besiktningsdirektivet,

14) flaggstatsinspektör en person som är anställd hos Transport- och kommunikationsverket och som har lämplig utbildning, kompetens och erfarenhet för uppgiften och som är bemyndigad att förrätta flaggstatsinspektioner, inspektioner enligt besiktningsdirektivet och andra fartygssäkerhetsinspektioner,

15) hamnstatsinspektör en person som är anställd hos Transport- och kommunikationsverket och som har lämplig utbildning, behörighet och erfarenhet för uppgiften och som är bemyndigad att förrätta hamnstatskontroller och andra fartygssäkerhetsinspektioner,

16) inspektör en person som är anställd hos Transport- och kommunikationsverket och som kan förrätta flaggstatsinspektioner, hamnstatskontroller eller andra fartygssäkerhetsinspektioner,

17) utsedd flaggstatsinspektör en person som utför flaggstatsinspektioner och inte är anställd endast hos Transport- och kommunikationsverket och som Transport- och kommunikationsverket har bemyndigat,

18) klassificeringssällskap en aktör som på en flaggstats administrations vägnar utför föreskrivna uppgifter som gäller inspektioner och besiktningar av fartyg,

19) erkänt klassificeringssällskap ett klassificeringssällskap som erkänts i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 391/2009 om gemensamma regler och standarder för organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg och med vilket Transport- och kommunikationsverket har slutit avtal om besiktningsbemyndigande,

20) redare fartygets ägare eller ett bolag, någon annan organisation eller person eller den som hyr hela fartyget, som antingen ensam eller tillsammans med andra personer utövar faktisk beslutanderätt i fartygssäkerhetsfrågorna, i denna lag jämställs med redaren en person som enligt avtal eller på något annat sätt faktiskt har hand om frågor med anknytning till fartygets fartygssäkerhet,

21) ro-ro-passagerarfartyg fartyg som medför fler än tolv passagerare och som är konstruerat så att väg- och järnvägsfordon kan lastas eller lossas genom att de körs eller dras på eller av fartyget,

22) höghastighetspassagerarfartyg ett höghastighetsfartyg enligt definitionen i regel 1 i kapitel X i 1974 års internationella konvention om säkerheten för människoliv till sjöss (FördrS 11/1981), vilket medför fler än tolv passagerare,

23) reguljär trafik trafik enligt på förhand fastställda tidtabeller eller rutter,

24) kvarhållande ett formellt förbud för ett fartyg att avgå på grund av påvisade brister som var och en för sig eller tillsammans medför att fartyget inte är sjövärdigt,

25) driftsförbud ett formellt förbud för ett fartyg att fortsätta driften på grund av påvisade brister som var och en för sig eller tillsammans skulle göra den fortsatta driften riskfylld,

26) tillträdesförbud ett beslut av tillsynsmyndigheten utfärdat till ett fartygs befälhavare, redare och flaggstat genom vilket fartyget vägras tillträde till alla finska hamnar och ankarområden,

27) förbud mot resa ett beslut enligt besiktningsdirektivet av en inspektör genom vilket ett ro-ro-passagerarfartyg eller ett höghastighetspassagerarfartyg meddelas förbud mot resa,

28) ankarområde ett område som reserverats och särskilt avgränsats för ankring av fartyg och som är markerat på sjökort,

29) certifikat

a) för fartyg i internationell trafik de certifikat som utfärdats enligt internationella konventioner av flaggstaten eller för flaggstatens räkning samt dispenscertifikat och trafiktillstånd,

b) för ro-ro-passagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg i inrikes trafik de säkerhetscertifikat som utfärdats enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/45/EG om säkerhetsbestämmelser och säkerhetsnormer för passagerarfartyg, tillsammans med relevanta förteckningar över utrustning samt dispenscertifikat och trafiktillstånd, och

c) andra än i underpunkterna a och b avsedda besiktningshandlingar och certifikat och säkerhetscertifikat som beviljats enligt lagen om fartygs tekniska säkerhet och säker drift av fartyg (1686/2009),

30) HSSC-riktlinjer riktlinjer för besiktning inom ramen för Internationella sjöfartsorganisationens harmoniserade system för besiktning och certifiering, Harmonized System of Survey and Certification.

Vid flaggstatsinspektioner, hamnstatskontroller, inspektioner enligt besiktningsdirektivet och andra fartygssäkerhetsinspektioner inspekteras de omständigheter som förutsätts i följande konventioner och protokoll till den del som internationella bestämmelser ska tillämpas på fartyget:

1) 1966 års internationella lastlinjekonvention (FördrS 52/1968),

2) 1974 års internationella konvention om säkerheten för människoliv till sjöss,

3) 1973 års internationella konvention till förhindrande av förorening från fartyg och protokollet av år 1978 till konventionen (FördrS 51/1983),

4) 1978 års internationella konvention angående normer för sjöfolks utbildning, certifiering och vakthållning (FördrS 22/1984),

5) 1972 års konvention om de internationella reglerna till förhindrande av sammanstötning till sjöss (FördrS 30/1977),

6) 1969 års internationella skeppsmätningskonvention (FördrS 31/1982),

7) 1992 års ändringsprotokoll till 1969 års internationella konvention om civilrättslig ansvarighet för skada orsakad av förorening genom olja (FördrS 43/1996), nedan CLC-konventionen ,

8) 2006 års konvention om arbete till sjöss (FördrS 52/2013), nedan sjöarbetskonventionen ,

9) 2001 års internationella konvention om kontroll av skadliga påväxthindrande system på fartyg (FördrS 93/2010),

10) 2001 års internationella konvention om ansvarighet för skada orsakad av förorening genom bunkerolja (FördrS 4/2009), nedan bunkerkonventionen ,

11) den internationella konventionen om kontroll och hantering av fartygs barlastvatten och sediment (FördrS 38/2017),

12) 2007 års internationella konvention om avlägsnande av vrak (FördrS 14/2017), nedan Nairobikonventionen ,

13) internationella Hongkongkonventionen om säker och miljöriktig fartygsåtervinning (FördrS 48/2025),

14) 2010 års protokoll till 1996 års internationella konvention om ansvar och ersättning för skada i samband med sjötransport av farliga och skadliga ämnen.

Transport- och kommunikationsverket är den tillsynsmyndighet som avses i denna lag.

Tillsynsmyndigheten utövar tillsyn över efterlevnaden av bestämmelser och föreskrifter om fartygssäkerheten och sörjer för inspektioner och meddelanden enligt flaggstatsdirektivet, direktivet om hamnstatskontroll och besiktningsdirektivet samt tillhandahållandet och utbytet av information enligt dem. Dessutom sörjer tillsynsmyndigheten för andra fartygssäkerhetsinspektioner enligt denna lag.

Tillsynsmyndigheten ska årligen inspektera det antal fartyg som motsvarar skyldigheten enligt Europeiska unionens lagstiftning.

Om en behörig myndighet i en medlemsstat i Europeiska unionen (medlemsstat) eller i en deltagare i Paris MOU har vägrat ett utländskt fartyg tillträde till en hamn eller ett ankarområde, ska tillsynsmyndigheten säkerställa att fartyget inte ges tillträde till en finsk hamn eller ett finskt ankarområde.

Trots att kriterierna för tillträdesförbud är uppfyllda kan tillsynsmyndigheten i enskilda fall tillåta att ett fartyg anlöper en hamn i fall av force majeure, på grund av säkerhetsaspekter som är klart viktigare, för att avhjälpa brister eller för att avlägsna eller begränsa miljöföroreningsrisk, om fartygets redare, ägare eller befälhavare har vidtagit lämpliga åtgärder för att säkerställa ett säkert anlöp till hamnen och de har godkänts av tillsynsmyndigheten.

Tjänstemännen vid tillsynsmyndigheten är i denna lag avsedda flaggstatsinspektörer, hamnstatsinspektörer och inspektörer som utför andra fartygssäkerhetsinspektioner. Inspektören ska ha avlagt befäls- eller ingenjörsexamen inom sjöfarten eller ha annan lämplig utbildning samt sådan erfarenhet och kompetens som uppgiften förutsätter. Dessutom förutsätts att inspektörerna har den utbildning som uppgiften förutsätter.

Flaggstatsinspektioner får förrättas av inspektörer som har den utbildning som uppgiften förutsätter.

Hamnstatskontroll och inspektioner enligt besiktningsdirektivet får förrättas av inspektörer som uppfyller de krav som föreskrivs i bilaga XI till direktivet om hamnstatskontroll. Inspektören ska ha ett av tillsynsmyndigheten utfärdat bevis som innehåller de uppgifter som förutsätts i bilagan till kommissionens direktiv 96/40/EG för fastställandet av en gemensam modell för ett identitetskort för inspektörer som utför hamnstatskontroll och som visar att personen är bemyndigad att förrätta inspektioner.

Andra fartygssäkerhetsinspektioner får förrättas av inspektörer som har fått utbildning för uppgifterna.

En sådan utökad inspektion som avses i 45 § ska i första hand förrättas av minst två hamnstatsinspektörer. Om detta inte är möjligt, ska tillsynsmyndigheten registrera orsakerna till avvikelsen i inspektionsdatabasen.

Inspektören har rätt att

1) när som helst få tillträde till ett fartyg som är underkastade tillsyn enligt denna lag,

2) förrätta inspektion i sådana utrymmen på fartyget som används för boende av permanent natur, när detta är nödvändigt för att säkerställa fartygssäkerheten,

3) få tillgång till de dokument som redaren eller befälhavaren är skyldig att föra eller förvara enligt bestämmelserna och föreskrifterna om fartygssäkerhet eller för Finland bindande internationella överenskommelser som gäller fartyg eller deras drift samt få kopior av dokumenten,

4) vid inspektionen av fartygssäkerheten få upplysningar och bistånd av fartygets redare, ägare, befälhavare och övriga personer som tjänstgör ombord,

5) anlita sakkunniga, om det behövs för att inspektion ska kunna förrättas,

6) anlita ett erkänt klassificeringssällskap vid kontrollen av ledningsarrangemangen med anknytning till fartygets säkra drift och redarens säkerhetsledningssystem,

7) förrätta inspektion av fartyget i den omfattning som behövs, om fartyget saknar de dokument som avses i 2 punkten eller om det finns anledning att anta att fartyget inte är sjövärdigt eller att det i övrigt inte uppfyller kraven i de internationella konventioner eller protokoll som nämns i 4 §, Europeiska unionens rättsakter eller nationella bestämmelser och föreskrifter som ska tillämpas på fartyget,

8) kontrollera att fartygets besättning kan sköta de uppgifter som är nödvändiga för fartygets säkerhet, och

9) kontrollera redarens säkerhetsledningssystem i den utsträckning som fartygssäkerheten kräver.

Transport- och kommunikationsverket kan utse en oberoende och opartisk flaggstatsinspektör att förrätta flaggstatsinspektioner.

En utsedd flaggstatsinspektör ska ha avlagt befäls- eller ingenjörsexamen inom sjöfarten eller ha annan lämplig utbildning samt sådan erfarenhet eller kompetens som uppgiften förutsätter. Dessutom ska en utsedd flaggstatsinspektör ha sådan behörighet att han eller hon kan utföra inspektioner på behörigt sätt.

Närmare bestämmelser om den erfarenhet och kompetens som förutsätts av utsedda flaggstatsinspektörer får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Transport- och kommunikationsverket beviljar på ansökan utnämningsbrev för utsedda flaggstatsinspektörer för viss tid, högst fem år, i den omfattning som flaggstatsinspektören har rätt att förrätta flaggstatsinspektioner. Utnämningsbrevet kan förnyas på ansökan om sökanden visar att denne har bibehållit sin behörighet.

Transport- och kommunikationsverket kan på sin webbplats offentliggöra namnet på och kontaktuppgifterna till en utsedd flaggstatsinspektör samt dennes verksamhetsområde. Av webbplatsen ska framgå vilken uppgift den utsedda flaggstatsinspektören har rätt att sköta.

Transport- och kommunikationsverket får meddela närmare föreskrifter om ansökan om och beviljande av utnämningsbrev samt om de inspektionsområden inom vilka en utsedd flaggstatsinspektör har rätt att förrätta inspektioner.

Transport- och kommunikationsverket ska återkalla utnämningsbrevet för en utsedd flaggstatsinspektör, om denne

1) inte längre i fråga om kunskaper och färdigheter uppfyller villkoren för erhållande av utnämningsbrev, eller

2) allvarligt eller upprepade gånger bryter mot denna lag eller de bestämmelser eller föreskrifter som utfärdats med stöd av den.

Den utsedda flaggstatsinspektören ska höras innan utnämningsbrevet återkallas.

Om utnämningsbrevet återkallas kan Transport- och kommunikationsverket ålägga den utsedda flaggstatsinspektören att genast återlämna sitt utnämningsbrev till Transport- och kommunikationsverket.

Utnämningsbrevet återkallas helt eller för viss tid. Tiden räknas från det att den utsedda flaggstatsinspektören har delgetts beslutet eller senast från det att utnämningsbrevet upphör att gälla.

För att en inspektion ska kunna förrättas på behörigt sätt har en utsedd flaggstatsinspektör rätt att få tillgång till de handlingar som behövs, få upplysningar av fartygets befälhavare och övriga personer som tjänstgör ombord och få utredning om att fartygets personal kan sköta de uppgifter som är nödvändiga för fartygets säkerhet samt kontrollera redarens säkerhetsledningssystem i den utsträckning som fartygssäkerheten kräver.

En utsedd flaggstatsinspektör har inte rätt att utföra inspektion av utrymmen som används för boende av permanent natur ombord på fartyget.

Tillsynsmyndigheten ska utöva tillsyn över att en utsedd flaggstatsinspektör utför sina uppgifter enligt det utnämningsbrev som avses i 10 §.

Tillsynsmyndigheten ska ha system för att säkerställa inspektörernas och de personers som bistår dem utbildning och kompetens samt utveckla och upprätthålla deras kunnande.

Tillsynsmyndigheten ska ha ett system för att kontrollera och följa kvarhållanden av finska fartyg och att fartygen bringas i överensstämmelse med tillämpliga internationella konventioner och protokoll som nämns i 4 §.

Tillsynsmyndighet ska ha ett certifierat kvalitetsledningssystem för operativa helheter med anknytning till flaggstatsverksamhet.

Gränsbevakningsväsendet, polisen, Tullen, Tillstånds- och tillsynsverket, Trafikledsverket, Försvarsmakten samt den kommunala hälsoskyddsmyndigheten ska ge Transport- och kommunikationsverket sådan handräckning för skötseln av uppgifter enligt denna lag som myndigheten har behörighet att ge.

Om det förekommer försök att hindra eller störa en inspektion eller en annan åtgärd enligt denna lag eller om tillsynsmyndighetens beslut inte iakttas, ska polisen eller Gränsbevakningsväsendet ge sådan handräckning som myndigheten är behörig att ge.

Den som tillhandahåller fartygstrafikservice enligt lagen om fartygstrafikservice (623/2005) och det lotsningsbolag som avses i lotsningslagen (561/2023) har en skyldighet att lämna upplysningar och ge annat bistånd till tillsynsmyndigheten vid skötseln av inspektionsuppgifter.

En i lotsningslagen avsedd lots har en skyldighet att underrätta Transport- och kommunikationsverket, om lotsen upptäcker uppenbara avvikelser som kan äventyra fartygets eller dess besättnings säkerhet eller utgöra en risk för den marina miljön.

Tillsynsmyndigheten ska en gång om året lämna uppgifter till Europeiska kommissionen om antalet flaggstatsinspektioner som förrättats i enlighet med artikel 4a i flaggstatsdirektivet och i fråga om varje flaggstatsinspektion nämna fartygets IMO-nummer samt datum och plats för inspektionen. Tillsynsmyndigheten kan föra in uppgifter om flaggstatsinspektioner i den inspektionsdatabas som avses i artikel 6a i flaggstatsdirektivet.

Tillsynsmyndigheten ska föra in uppgifter om inspektioner enligt besiktningsdirektivet i inspektionsdatabasen genast när inspektionsrapporten har slutförts eller förbudet mot resa har meddelats, återkallats eller ändrats. De uppgifter som överförs till inspektionsdatabasen ska bekräftas för offentliggörande inom 72 timmar.

Tillsynsmyndigheten ska föra in uppgifter om hamnstatskontroller i inspektionsdatabasen genast när inspektionsrapporten har slutförts eller beslutet om tillträdesförbud eller kvarhållande har meddelats, upphävts eller ändrats. De uppgifter som överförs till inspektionsdatabasen ska bekräftas för offentliggörande inom 72 timmar. Tillsynsmyndigheten ska årligen senast den 1 april till Europeiska kommissionen lämna de uppgifter som räknas upp i bilaga XIV till direktivet om hamnstatskontroll om föregående år.

Tillsynsmyndigheten ska lämna Europeiska kommissionen en utredning om sin flaggstatsverksamhet, om Finland finns i den förteckning över låga prestationer som offentliggörs i den senaste årsrapporten från Paris MOU eller om Finland under två på varandra följande år finns i förteckningen över medelhöga prestationer. Utredningen ska lämnas till Europeiska kommissionen senast fyra månader efter att årsrapporten har offentliggjorts.

Tillsynsmyndigheten ska i den portal som avses i artikel 6.2 i flaggstatsdirektivet föra in certifikat för fartyg som för finsk flagg och datum för deras besiktningar och revisioner samt uppgifter om fartyg som har upphört att föra finsk flagg under de senaste 12 månaderna.

Tillsynsmyndigheten svarar för att en revision som gäller ikraftsättandet av Internationella sjöfartsorganisationen IMO:s obligatoriska förpliktelser och säkerställandet av att sjöfartsförvaltningen uppfyller kraven bereds i enlighet med den tidsplan som IMO godkänt. Tillsynsmyndigheten ska offentliggöra resultaten av revisionen.

Tillsynsmyndigheten ska underrätta den myndighet som är behörig i ärendet om en överträdelse som hänför sig till ett fartyg och som gäller tillämpliga i 4 § nämnda internationella konventioner eller protokoll eller Europeiska unionens rättsakter. Tillsynsmyndigheten ska dessutom underrätta den part som underrättat om överträdelsen om de åtgärder som vidtagits med anledning av överträdelsen, om det förutsätts enligt en internationell konvention eller ett protokoll eller Europeiska unionens rättsakter.

Tillsynsmyndigheten ska för att säkerställa fartygssäkerheten förrätta inspektioner av fartygssäkerheten så ofta och så effektivt som behövs för tillsynen och som förutsätts enligt de i 4 § nämnda internationella konventioner och protokoll som är bindande för Finland, Europeiska unionens rättsakter samt nationella bestämmelser och föreskrifter.

Tillsynsmyndigheten ska säkerställa att fartyget överensstämmer med tillämpliga i 4 § nämnda internationella konventioner och protokoll, Europeiska unionens rättsakter samt nationella bestämmelser och föreskrifter. Tillsynsmyndigheten ska dessutom kontrollera att kommunikationsförmågan hos fartygets besättning är tillräcklig med tanke på säkerheten. Fartyget ska ha giltiga certifikat och fartygets faktiska skick ska motsvara uppgifterna i certifikaten.

Tillsynsmyndigheten ska utföra inspektionen av fartygssäkerheten eller kvarhållandet av fartyget så att syftet med tillsynen uppfylls utan att orsaka onödig störning för fartygets drift. Fartygets redare eller befälhavaren ska sörja för att det i fartygets tidtabeller för trafik reserveras tillräckligt med tid för inspektioner. Vid planeringen av de fartygsinspektioner som ska utföras på fartyg ska tillsynsmyndigheten beakta fartygets tidtabeller för trafik och service på behörigt sätt. Fartygets redare eller befälhavaren ska underrättas om inspektionen av fartygssäkerheten. Deras frånvaro utgör inget hinder för att inspektion förrättas.

Närmare bestämmelser om den kommunikationsförmåga som förutsätts av besättningen får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Inspektören och den utsedda flaggstatsinspektören ska utarbeta en inspektionsrapport om inspektionen av fartygssäkerheten. Inspektionsrapporten ska åtminstone innehålla

1) tid och plats för inspektionen,

2) observerade avvikelser och brister,

3) de åtgärder som ålagts och tidsfristerna för dem, och

4) namnet på den tjänsteman eller inspektör som förrättat inspektionen och dennes ställning.

Inspektionsrapporten ska lämnas till fartygets befälhavare.

Inspektören ska i fråga om hamnstatskontroller och inspektioner enligt besiktningsdirektivet utarbeta en inspektionsrapport i inspektionsdatabasen i enlighet med bilaga IX till direktivet om hamnstatskontroll senast inom 24 timmar från den faktiska tidpunkten för fartygets avgång från hamnen. Tillsynsmyndigheten svarar för att de uppgifter som överförs till inspektionsdatabasen bekräftas inom 72 timmar från det att inspektionen avslutats.

Inspektören och den utsedda flaggstatsinspektören ska utarbeta en inspektionsrapport över flaggstatsinspektioner och andra fartygssäkerhetsinspektioner utan dröjsmål efter att inspektionen avslutats. Inspektionsrapporten för en flaggstatsinspektion ska föras in i inspektionsdatabasen.

Om det vid en inspektion upptäcks en brist eller ett missförhållande i fartyget, ska inspektören eller den utsedda flaggstatsinspektören underrätta fartygets redare eller befälhavaren om det. Inspektören eller den utsedda flaggstatsinspektören ska efter att ha hört dem ge ett beslut för avhjälpande av bristerna eller undanröjande av missförhållandena samt sätta ut en tidsfrist inom vilken bristen eller missförhållandet ska avhjälpas eller undanröjas. Inspektören eller den utsedda flaggstatsinspektören ska göra en lämplig anteckning om bristen eller missförhållandet i inspektionsrapporten.

Redaren ska inom utsatt tid meddela tillsynsmyndigheten eller en utsedd flaggstatsinspektör att en brist eller ett missförhållande som upptäckts vid en flaggstatsinspektion eller en annan fartygssäkerhetsinspektion har avhjälpts eller undanröjts.

Tillsynsmyndigheten ska följa och säkerställa att alla brister som bekräftats eller upptäckts under inspektioner avhjälps.

Om en brist som hänför sig till färdskrivaren inte snabbt kan avhjälpas i den hamn där fartyget kvarhålls, kan tillsynsmyndigheten kräva att bristen avhjälps inom 30 dagar.

Tillstånds- och tillsynsverket är vid flaggstatsinspektioner den primära myndighet som övervakar efterlevnaden av sjöarbetskonventionen. Transport- och kommunikationsverket är vid hamnstatskontroller den myndighet som övervakar efterlevnaden av sjöarbetskonventionen.

Tillsynsmyndigheten ska i den mån det är möjligt kalla en representant för flaggstatens administration till platsen om beslutet om kvarhållande av fartyget grundar sig på väsentliga brister som upptäckts i besättningens boende- och arbetsförhållanden. Tillsynsmyndigheten ska dessutom anmäla bristerna till de riksomfattande arbetsmarknadsorganisationerna inom sjöfarten.

En inspektion av ett fartyg behöver inte förrättas, om tillsynsmyndigheten anser att inspektionen skulle äventyra inspektörernas, fartygets eller besättningens säkerhet eller utgöra en risk för hamnen eller den marina miljön.

Tillsynsmyndigheten ska i inspektionsdatabasen anteckna orsaken till att inspektionen inte förrättas.

Tillsynsmyndigheten eller en utsedd flaggstatsinspektör kan avbryta inspektionen av ett fartyg, om fartygets allmänna skick inte uppfyller kraven på fartygets skick, tills de ansvariga parterna vidtar de åtgärder som behövs för att säkerställa att fartyget uppfyller de bestämmelser som gäller saken i de tillämpliga internationella konventioner och protokoll som nämns i 4 §.

Tillsynsmyndigheten ska inspektera fartyg som omfattas av tillämpningsområdet för flaggstatsdirektivet minst vart femte år.

Tillsynsmyndigheten kan avvika från det i 1 mom. föreskrivna kravet, om flaggstatsinspektionen förrättas genom att en riskbaserad tillsynsplan följs.

Om tillsynsmyndigheten av en annan part i en internationell konvention eller ett protokoll som nämns i 4 § får uppgift om en överträdelse som gäller ett fartyg och som hänför sig till en skyldighet enligt den konventionen eller det protokollet, ska tillsynsmyndigheten undersöka överträdelsen och vid behov förrätta flaggstatsinspektion.

Närmare bestämmelser om inriktning av flaggstatsinspektioner får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Tillsynsmyndigheten ska i en riskbaserad tillsynsplan beakta följande omständigheter:

1) uppgifter om brister och bristande överensstämmelse från lagstadgade besiktningar och revisioner som utförts av flaggstaten och erkända klassificeringssällskap,

2) relevanta utredningsrapporter om olyckor,

3) uppgifter om kvarhållanden eller driftsförbud från hamnstatskontrollen,

4) överskridande av den av tillsynsmyndigheten fastställda bristkvoten för hamnstatskontroll,

5) uppgifter om brister som tillsynsmyndigheten har fått uppgift om från flaggstatsinspektioner, och

6) andra än i 1–5 punkten avsedda uppgifter som bedöms vara behövliga.

Närmare bestämmelser om de omständigheter som ska beaktas i en riskbaserad tillsynsplan får utfärdas genom förordning av statsrådet.

I en flaggstatsinspektion ingår inspektion av fartygets skick och utrustning, besättningens kompetens, verksamheten och handlingarna för att säkerställa att fartyget överensstämmer med de i 4 § nämnda internationella konventioner och protokoll, Europeiska unionens rättsakter och nationella bestämmelser och föreskrifter som tillämpas på det och att fartyget är säkert att använda.

När ett utländskt fartyg övergår till finsk flagg ska tillsynsmyndigheten innan fartyget tillåts föra finsk flagg säkerställa att fartyget överensstämmer med de i 4 § nämnda internationella konventioner och protokoll, Europeiska unionens rättsakter och nationella bestämmelser och föreskrifter som tillämpas på det. Tillsynsmyndigheten ska dessutom säkerställa att de brister som den behöriga myndigheten i fartygets tidigare flaggstat upptäckt har avhjälpts och andra betydelsefulla omständigheter som hänför sig till fartygets säkerhet har beaktats. I detta syfte kan tillsynsmyndigheten begära dessa uppgifter av den behöriga myndigheten i fartygets tidigare flaggstat.

Transport- och kommunikationsverket får meddela närmare föreskrifter om de delområden som ska inspekteras och om de enskilda tekniska inspektionsobjekt som ingår i dem.

Om ett finskt fartyg har kvarhållits vid en hamnstatskontroll som förrättats utomlands, ska tillsynsmyndigheten övervaka att fartyget bringas i överensstämmelse med de tillämpliga internationella konventioner och protokoll som nämns i 4 §.

Detta kapitel tillämpas på

1) ro-ro-passagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg som för finsk flagg och som går i reguljär trafik mellan hamnar i Finland och hamnar i en stat som inte är en medlemsstat, och

2) de passagerarfartyg i klass A som avses i 2 § 38 a-punkten underpunkt a i lagen om fartygs tekniska säkerhet och säker drift av fartyg och som går i reguljär inrikes trafik.

Detta kapitel tillämpas inte på de passagerarfartyg i klass B, C eller D som avses i 2 § 38 a-punkten underpunkterna b–d i lagen om fartygs tekniska säkerhet och säker drift av fartyg eller på fartyg som går i trafik på Finlands insjöområden.

Innan ett fartyg sätts i reguljär trafik ska tillsynsmyndigheten förrätta en inspektion enligt bilaga I och II till besiktningsdirektivet för att säkerställa att ro-ro-passagerarfartyget eller höghastighetspassagerarfartyget uppfyller kraven för att på ett säkert sätt bedriva reguljär trafik.

Redaren ska på begäran av tillsynsmyndigheten styrka i förväg att kraven enligt bilaga I till besiktningsdirektivet är uppfyllda, dock tidigast en månad före inspektionen innan fartyget sätts i reguljär trafik.

Tillsynsmyndigheten får besluta att inte tillämpa de krav i bilaga I eller II till besiktningsdirektivet, som redan har inspekterats under en årlig besiktning eller flaggstatsinspektion under de senaste sex månaderna och HSSC-riktlinjerna har följts. Tillsynsmyndigheten ska överföra uppgifterna om inspektionen till inspektionsdatabasen. Tillsynsmyndigheten kan på begäran av redaren i förväg bekräfta att den godkänner tidigare inspektioner och besiktningar som relevanta för de nya driftsförhållandena.

Tillsynsmyndigheten behöver inte förrätta en i 34 § avsedd inspektion, om ett ro-ro-passagerarfartyg eller ett höghastighetspassagerarfartyg har genomgått besiktning eller flaggstatsinspektion och fartyget överförs till reguljär trafik på en ny rutt med liknande förhållanden. Tillsynsmyndigheten kan på begäran av redaren i förväg bekräfta att den godkänner tidigare inspektioner och besiktningar som relevanta för de nya driftsförhållandena.

Tillsynsmyndigheten får ge tillstånd till att ett fartyg på grund av oförutsedda omständigheter ersätts med ett annat fartyg för att säkerställa kontinuitet i trafiken. Tillsynsmyndigheten får ge tillstånd till att ett fartyg sätts i trafik, även om 2 mom. inte kan tillämpas, om dokumenten och en okulär inspektion inte ger anledning att misstänka att säkerheten äventyras. I så fall ska de inspektioner som avses i 34 § genomföras inom en månad från ersättandet av fartyget.

Tillsynsmyndigheten ska en gång per tolvmånadersperiod förrätta en inspektion av ro-ro-passagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg i enlighet med bilaga II till besiktningsdirektivet.

Tillsynsmyndigheten får förrätta den i 1 mom. avsedda inspektionen samtidigt eller i samband med den årliga besiktningen under förutsättning att HSSC-riktlinjerna följs vid en sådan besiktning.

Tillsynsmyndigheten ska förrätta en inspektion i enlighet med bilaga II till besiktningsdirektivet varje gång ett ro-ro-passagerarfartyg eller ett höghastighetspassagerarfartyg genomgår väsentliga reparationer eller ombyggnader, eller vid byte av redare, eller vid byte av klassificeringssällskap. Fartyget får dock vid byte av redare eller flaggstat eller vid byte av klassificeringssällskap undantas från inspektion, om bytet eller överföringen inte påverkar fartygets säkra drift med beaktande av tidigare inspektioner.

Tillsynsmyndigheten ska under reguljär trafik förrätta en inspektion tidigast fyra månader men senast åtta månader efter den årliga inspektion som avses i 36 §. Tillsynsmyndigheten ska inspektera de punkter som förtecknas i bilaga III till besiktningsdirektivet samt enligt tillsynsmyndighetens yrkesmässiga bedömning tillräckligt många av de punkter som förtecknas i bilagorna I och II för att det ska vara säkerställt att ro-ro-passagerarfartyget eller höghastighetspassagerarfartyget fortfarande uppfyller alla krav för säker drift.

Detta kapitel tillämpas på

1) utländska fartyg som anlöper en finsk hamn eller ett finskt ankarområde för att upprätta samverkan med hamnen samt på fartygets besättning,

2) inspektioner av ro-ro-passagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg som förrättas utanför en hamn eller ett ankarområde under reguljär trafik.

Kapitlet tillämpas inte på fiskefartyg eller primitivt konstruerade träfartyg.

Tillsynsmyndigheten ska vid inspektion av ett fartyg vars flaggstat inte är part i en internationell konvention eller ett protokoll som nämns i 4 § säkerställa att fartyget och dess besättning inte behandlas fördelaktigare än ett fartyg vars flaggstat är part i den internationella konventionen eller det protokollet.

Tillsynsmyndigheten ska inspektera att ett fartyg med bruttodräktighet under 500 uppfyller bestämmelserna i den internationella konvention och det protokoll som nämns i 4 § och som tillämpas på det. Om ingen internationell konvention är tillämplig eller inget protokoll är tillämpligt, ska tillsynsmyndigheten säkerställa att fartyget inte utgör en fara för säkerhet, hälsa eller miljö. Tillsynsmyndigheten ska i ovannämnda situationer iaktta bilaga 1 till Paris MOU.

Ro-ro-passagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg i reguljär trafik ska inspekteras i enlighet med den tidsram och de krav som anges i bilaga XVII till direktivet om hamnstatskontroll.

Tillsynsmyndigheten ska årligen inspektera ett sådant antal fartyg av prioritet I och prioritet II (prioritet I och II) enligt artikel 12 i direktivet om hamnstatskontroll som motsvarar Finlands årliga inspektionsplikt.

Tillsynsmyndigheten ska förrätta obligatorisk hamnstatskontroll av fartyg av prioritet I. Tillsynsmyndigheten ska prioritera inspektion av de fartyg av prioritet I med hög riskprofil som enligt information från inspektionsdatabasen sällan anlöper hamnar i Europeiska unionen. Tillsynsmyndigheten får förrätta hamnstatskontroll av fartyg av prioritet II.

Oberoende av fartygets prioritet ska tillsynsmyndigheten förrätta hamnstatskontroll av fartyget om det framgår någon sådan faktor av högsta prioritet som avses i del II punkt 2A i bilaga I till direktivet om hamnstatskontroll. Tillsynsmyndigheten får inspektera fartyget om det framgår någon sådan oförutsedd faktor som avses i punkt 2B i den delen.

Närmare bestämmelser om de fartyg som väljs ut för inspektion och om uppfyllande av Finlands inspektionsplikt får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Tillsynsmyndigheten ska vid hamnstatskontroll av ett fartyg iaktta de förfaranden och instruktioner som avses i bilaga VI till direktivet om hamnstatskontroll. Vid kontroll av fartyg som omfattas av tillämpningsområdet för Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 725/2004 om förbättrat sjöfartsskydd på fartyg och i hamnanläggningar ska de särskilda instruktioner för kontroll av sjöfartsskydd som avses i bilaga VI till direktivet om hamnstatskontroll tillämpas.

Tillsynsmyndigheten kan komma överens med en medlemsstat eller en deltagare i Paris MOU om att obligatorisk hamnstatskontroll av ett fartyg som omfattas av inspektionsplikten ska förrättas i den första finska hamnen eller på det första finska ankarområdet som fartyget anlöper. Hamnstatskontrollen kan dock förrättas i någon annan finsk hamn, om fartyget under mellantiden inte anlöper en utländsk hamn. En hamnstatskontroll kan inte skjutas upp till någon annan hamn i en medlemsstat eller en deltagare i Paris MOU.

Tillsynsmyndigheten får inte godkänna en begäran av en medlemsstat eller en deltagare i Paris MOU som gäller uppskjutning av hamnstatskontroll till en finsk hamn, om inte det är säkert att hamnstatskontrollen kan förrättas inom 15 dygn från det att fartyget blev ett fartyg av prioritet I.

Tillsynsmyndigheten ska förrätta hamnstatskontroller på fartyg med hög säkerhetsrisk minst var sjätte månad. För fartyg med andra riskprofiler ska tillsynsmyndigheten förrätta hamnstatskontroller mer sällan ju mindre säkerhetsrisken är.

Tillsynsmyndigheten ska på grundval av del II punkt 3 i bilaga I till direktivet om hamnstatskontroll välja om fartyget ska genomgå en i 43–45 § avsedd inledande inspektion, mer ingående inspektion eller utökad inspektion.

Närmare bestämmelser om tidpunkten för och omfattningen av hamnstatskontrollen får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Vid en inledande inspektion ska tillsynsmyndigheten åtminstone kontrollera att

1) fartyget har de certifikat och dokument som avses i bilaga IV till direktivet om hamnstatskontroll,

2) de brister som konstaterats vid en tidigare hamnstatskontroll som förrättats av en medlemsstat eller en deltagare i Paris MOU har avhjälpts, och

3) fartygets allmänna skick och hygien uppfyller de krav som föreskrivs eller bestäms för dem.

Tillsynsmyndigheten ska förrätta en mer ingående inspektion, om det efter en inledande inspektion finns uppenbara skäl att anta att fartygets skick eller utrustning eller besättningens tillstånd inte uppfyller bestämmelserna i tillämpliga i 4 § nämnda internationella konventioner och protokoll.

En mer ingående inspektion av fartyget ska förrättas, om fartygets flaggstat inte är part i en internationell konvention som är tillämplig eller ett protokoll som är tillämpligt på fartyget och som nämns i 4 §. Tillsynsmyndigheten behöver dock inte förrätta en mer ingående inspektion av ett fartyg vars flaggstat inte är part i CLC-konventionen, bunkerkonventionen eller Nairobikonventionen, om fartyget har ett relevant certifikat som utfärdats av en part i konventionen i fråga.

Vid en mer ingående inspektion inspekterar tillsynsmyndigheten fartyget mer ingående för att säkerställa att fartyget uppfyller de krav som ställs på driften.

Vid en utökad inspektion inspekterar tillsynsmyndigheten särskilt ett fartygs

1) handlingar,

2) konstruktiva skick,

3) vädertäthet,

4) nödsystem,

5) radiokommunikation,

6) lastinsatser,

7) brandsäkerhet,

8) larmanordningar,

9) levnads- och arbetsförhållanden,

10) navigationsutrustning,

11) räddningsredskap,

12) farliga varor,

13) framdrivningsmaskineri och hjälpmaskineri, samt

14) förebyggande av miljöförorening.

En utökad inspektion förrättas

1) på fartyg med hög säkerhetsrisk enligt riskprofilen,

2) på passagerarfartyg, bulkfartyg, oljefartyg, gasfartyg, tankfartyg för farliga flytande ämnen eller kemikalietankfartyg som är äldre än tolv år, och

3) på fartyg som meddelats sådant tillträdesförbud som avses i artikel 16 eller artikel 21.4 i direktivet om hamnstatskontroll.

Fartygets redare eller befälhavaren ska sörja för att det i fartygets tidtabeller för trafik reserveras tillräckligt med tid för utökad inspektion. Om inte något annat följer av tillsynsåtgärder som vidtas av säkerhetsskäl, ska fartyget stanna i hamnen tills hamnstatskontrollen är genomförd.

Tillsynsmyndigheten får skjuta upp inspektionen av ett fartyg av prioritet I eller II, om

1) hamnstatskontrollen kan förrättas i en finsk hamn inom 15 dagar från den faktiska avgångstiden och fartyget inte under mellantiden anlöper någon annan hamn i en medlemsstat eller en deltagare i Paris MOU,

2) tillsynsmyndigheten i förväg har kommit överens om att hamnstatskontrollen utförs inom 15 dagar från den faktiska avgångstiden i någon annan hamn i en medlemsstat eller en deltagare i Paris MOU, eller

3) hamnstatskontrollen kan förrättas i samma anlöpshamn inom 15 dagar från den faktiska avgångstiden.

Tillsynsmyndigheten får låta bli att inspektera ett fartyg av prioritet I eller II av operativa skäl, om

1) hamnstatskontrollen kan äventyra inspektörernas, fartygets eller besättningens säkerhet eller utgöra en risk för hamnen eller den marina miljön,

2) fartyget anlöper hamnen nattetid annars än i reguljär trafik, eller

3) fartygets anlöp i hamnen är för kort för att inspektionen ska kunna utföras på ett tillfredsställande sätt.

Om det är fråga om en omständighet som avses i 1 mom. 2 punkten, ska tillsynsmyndigheten vidta de åtgärder som behövs för att säkerställa att fartyg som regelbundet anlöper nattetid inspekteras på behörigt sätt.

Tillsynsmyndigheten får låta bli att inspektera ett fartyg vid ankarområde, om

1) fartyget inspekteras i någon annan hamn eller vid något annat ankarområde i en medlemsstat eller en deltagare i Paris MOU i enlighet med bilaga I till direktivet om hamnstatskontroll inom 15 dagar från den faktiska avgångstiden,

2) fartyget endast anlöper hamnen nattetid eller fartygets anlöp är för kort för att hamnstatskontrollen ska kunna utföras på ett tillfredsställande sätt, och skälet till att inspektionen inte förrättas registreras i inspektionsdatabasen, eller

3) hamnstatskontrollen äventyrar inspektörernas, fartygets eller besättningens säkerhet eller utgör en risk för hamnen eller den marina miljön, och skälet till att inspektionen inte förrättas registreras i inspektionsdatabasen.

Tillsynsmyndigheten kan godkänna att en hamnstatsinspektör från en annan medlemsstat följer med inspektionen av ett ro-ro-passagerarfartyg eller höghastighetspassagerarfartyg som observatör. Tillsynsmyndigheten ska på begäran bjuda in en representant för den medlemsstat som är flaggstat att följa med inspektionen av ett ro-ro-passagerarfartyg eller höghastighetspassagerarfartyg som observatör.

Tillsynsmyndigheten kan förrätta en riskbaserad fartygssäkerhetsinspektion av ett fartyg i inrikes trafik. När ett fartyg väljs ut för riskbaserad fartygssäkerhetsinspektion kan följande omständigheter tas i beaktande:

1) en anmälan till tillsynsmyndigheten om överträdelse av en bestämmelse eller föreskrift som gäller fartygssäkerhet,

2) en olycka eller ett tillbud som inträffat på fartyget,

3) en sjöolycka eller ett tillbud som gäller en sjöolycka,

4) fartygets besiktnings- och inspektionshistoria, och

5) andra än i 1–4 punkten avsedda uppgifter som bedöms vara behövliga.

I en fartygssäkerhetsinspektion av ett fartyg i inrikes trafik ingår inspektion av fartygets säkerhet, skick och utrustning, besättningens kompetens, verksamheten, överensstämmelsen med miljökrav och dokumenten för att säkerställa att fartyget är i överensstämmelse med bestämmelserna i tillämpliga i 4 § nämnda internationella konventioner och protokoll, Europeiska unionens rättsakter samt nationella bestämmelser och föreskrifter.

Närmare bestämmelser om de omständigheter som ska beaktas vid inspektion av fartygssäkerheten på fartyg i inrikes trafik får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Tillsynsmyndigheten kan förrätta fartygssäkerhetsinspektioner som hänför sig till den marina miljön med iakttagande av vad som föreskrivs i 1 kap. 3 § och 12 kap. 2 § i miljöskyddslagen för sjöfarten (1672/2009). Transport- och kommunikationsverkets tillsynsuppgifter kan gälla inspektioner av fartygets tekniska och operativa säkerhet, konstruktion, utrustning, användning, bränsle samt fartygets utsläpp till luft och vatten. Dessutom kan tillsynen omfatta inspektioner av dokument och besättningens skyldigheter samt krav som gäller miljöskydd.

Närmare bestämmelser om de omständigheter som ska beaktas vid fartygssäkerhetsinspektioner som hänför sig till den marina miljön får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Tillsynsmyndigheten kan förrätta fartygssäkerhetsinspektion av annat skäl på ett utländskt fartyg, om det förutsätts på grund av en sjöolycka, ett fel som upptäckts, en motiverad anmälan till tillsynsmyndigheten eller någon annan grundad anledning. Fartygssäkerhetsinspektion av annat skäl kan förrättas på fartyg som används för handelssjöfart på finskt vattenområde samt på finska fartyg också utanför finskt vattenområde och på sådana fartygs besättning, redare samt ägaren. Med finskt vattenområde avses Finlands territorialvatten och insjöområden.

Tillsynsmyndigheten kan förrätta fartygssäkerhetsinspektion av ett finskt fartyg, om det förutsätts på grund av en sjöolycka, ett fel som upptäckts, en motiverad anmälan till tillsynsmyndigheten eller någon annan grundad anledning.

I en fartygssäkerhetsinspektion ingår inspektion av fartygets säkerhet, skick och utrustning, besättningens kompetens, verksamheten, överensstämmelsen med miljökrav och dokumenten för att säkerställa att fartyget är i överensstämmelse med bestämmelserna i tillämpliga i 4 § nämnda internationella konventioner och protokoll, Europeiska unionens rättsakter samt nationella bestämmelser och föreskrifter.

Närmare bestämmelser om de omständigheter som ska beaktas vid fartygssäkerhetsinspektioner av annat skäl får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Detta kapitel tillämpas på fartyg som omfattas av tillämpningsområdet för direktivet om hamnstatskontroll.

Tillsynsmyndighetens beslut om tillträdesförbud till hamn och ankarområde (beslut om tillträdesförbud ) ska iakttas omedelbart efter det att ett utländskt fartyg har getts tillstånd att lämna den hamn eller det ankarområde där det har kvarhållits och där det har meddelats tillträdesförbud.

Om den behöriga myndigheten i en medlemsstat eller en deltagare i Paris MOU har vägrat ett utländskt fartyg tillträde till sin hamn och sitt ankarområde, ska tillsynsmyndigheten övervaka att fartyget inte får tillträde till en finsk hamn och ett finskt ankarområde.

Även om villkoren för förbud mot tillträde till hamnen är uppfyllda kan tillsynsmyndigheten i enskilda fall tillåta att ett fartyg anlöper en hamn i fall av force majeure, på grund av säkerhetsaspekter som är klart viktigare, för att avhjälpa brister eller för att undanröja risken för miljöförorening, om fartygets redare, ägare eller befälhavare har vidtagit lämpliga, av tillsynsmyndigheten godkända åtgärder för att säkerställa säker ankomst till hamnen.

Tillsynsmyndigheten ska vägra ett utländskt fartyg som den kvarhåller tillträde till en hamn och ett ankarområde i de situationer som anges i artikel 16 i direktivet om hamnstatskontroll.

Tillsynsmyndigheten ska vägra ett utländskt fartyg som den kvarhåller tillträde till en hamn och ett ankarområde, om

1) fartygets flaggstat finns i förteckningen över stater med låga prestationer och fartyget har kvarhållits fler än två gånger under de senaste 36 månaderna i en hamn eller vid ett ankarområde i en medlemsstat eller i en deltagare i Paris MOU, eller

2) fartygets flaggstat finns i förteckningen över stater med höga eller medelhöga prestationer och fartyget har kvarhållits fler än två gånger under de senaste 24 månaderna i en hamn eller vid ett ankarområde i en medlemsstat eller i en deltagare i Paris MOU.

Med avvikelse från vad som föreskrivs i 1 mom. 1 punkten kan tillsynsmyndigheten tillåta att ett fartyg anlöper en viss hamn eller ett visst ankarområde i fall av force majeure, på grund av säkerhetsaspekter som är klart viktigare, för att avlägsna eller begränsa miljöföroreningsrisk eller för att avhjälpa brister i enlighet med vad som avses i 25 §. En förutsättning är emellertid att fartygets redare, ägare eller befälhavare har vidtagit lämpliga åtgärder för att säkerställa ett säkert anlöp till hamnen eller ankarområdet och de har godkänts av den behöriga myndigheten i medlemsstaten.

Tillsynsmyndigheten ska på ansökan av fartygets redare eller ägaren upphäva det beslut om tillträdesförbud som avses i 1 mom. tidigast tre månader från det att beslutet meddelats, om fartygets ägare eller redare lägger fram bevis på att fartyget överensstämmer med de internationella konventioner och protokoll som nämns i 4 §.

Tillträdesförbudet tillämpas omedelbart när fartyget lämnar den hamn eller det ankarområde där det har kvarhållits för tredje gången och där det har meddelats tillträdesförbud.

Om tillsynsmyndigheten kvarhåller ett utländskt fartyg i en hamn eller vid ett ankarområde och fartyget tidigare har meddelats ett tillträdesförbud och de villkor som anges i 55 § 1 mom. uppfylls, ska tillsynsmyndigheten vägra fartyget tillträde till hamnen och ankarområdet.

Tillsynsmyndigheten ska på ansökan av fartygets redare eller ägare upphäva det beslut om tillträdesförbud som avses i 1 mom. tidigast tolv månader från det att beslutet meddelats, om fartygets redare eller ägaren lägger fram handlingar om att fartyget överensstämmer med de internationella konventioner och protokoll som nämns i 4 §.

Om tillsynsmyndigheten kvarhåller ett utländskt fartyg i en hamn eller vid ett ankarområde och fartyget har meddelats två tidigare tillträdesförbud, ska tillsynsmyndigheten vägra fartyget tillträde till en hamn och ett ankarområde inom Europeiska unionen.

Tillsynsmyndigheten ska på ansökan av fartygets redare eller ägare upphäva det beslut om tillträdesförbud som avses i 1 mom. tidigast 24 månader från det att förbudet meddelades, om fartygets ägare eller redaren lägger fram bevis på att

1) fartygets flaggstat inte finns i förteckningen över stater med låga eller medelhöga prestationer,

2) fartygets lagstadgade certifikat och klasscertifikat har utfärdats av ett eller flera klassificeringssällskap,

3) det bolag som förvaltar fartyget uppvisar en hög prestationsnivå i enlighet med del I punkt 1 i bilaga I till direktivet om hamnstatskontroll, och

4) fartyget överensstämmer med de internationella konventioner och protokoll som nämns i 4 §.

Om ett fartyg inte uppfyller villkoren enligt 57 § 2 mom. inom 24 månader från meddelandet av beslutet om tillträdesförbud ska tillsynsmyndigheten permanent vägra fartyget tillträde till hamnar och ankarområden inom Europeiska unionen.

Om ett fartyg som för flagg från en stat som finns i förteckningen över stater med medelhöga eller låga prestationer har meddelats ett tredje beslut om tillträdesförbud och fartyget efter det kvarhålls inom Europeiska unionen, ska fartyget permanent vägras tillträde till alla hamnar och ankarområden inom Europeiska unionen.

Om ett fartyg som för flagg från en stat som finns i förteckningen över stater med höga prestationer har meddelats minst tre beslut om tillträdesförbud och fartyget efter det tredje tillträdesförbudet eller ett därpå följande tillträdesförbud kvarhålls inom Europeiska unionen, ska tillsynsmyndigheten

1) vägra fartyget tillträde till alla hamnar och ankarområden inom Europeiska unionen i 24 månader, om fartygets lagstadgade certifikat och klasscertifikat har utfärdats av ett klassificeringssällskap, eller

2) permanent vägra fartyget tillträde till alla hamnar och ankarområden inom Europeiska unionen, om fartygets lagstadgade certifikat och klasscertifikat inte har utfärdats av ett klassificeringssällskap.

Om tillträdesförbudet beror på flera kvarhållanden och någon åtgärd som avses i artikel 21.4 i direktivet om hamnstatskontroll tillämpas på fartyget, ska tillsynsmyndigheten förlänga tillträdesförbudets varaktighet med tolv månader.

Om ett utländskt fartyg inte har försäkringar enligt de tillämpliga internationella konventioner eller protokoll som nämns i 4 § eller medför ett bevis utfärdat av försäkringsgivaren eller den som ställt säkerheten enligt 7 kap. 3 § i sjölagen (674/1994) kan tillsynsmyndigheten fatta ett beslut om utvisning av fartyget. Beslutet om utvisning ska riktas till redaren och det ska iakttas genast. Dessutom ska Europeiska kommissionen och de övriga medlemsstaterna underrättas om beslutet om utvisning. Även om förutsättningarna för utvisning uppfylls, kan tillsynsmyndigheten i enskilda fall låta bli att fatta beslut om utvisning, om fartygets befälhavare lägger fram motiverade skäl till att beviset saknas och om fartygets redare, ägare eller befälhavare har vidtagit lämpliga åtgärder som har godkänts av tillsynsmyndigheten för att avhjälpa situationen. I enskilda fall kan tillsynsmyndigheten låta bli att fatta beslut om utvisning även i fall av force majeure, på grund av säkerhetsaspekter som är klart viktigare, för att avhjälpa brister eller för att avlägsna föroreningsrisk, om fartygets redare, ägare eller befälhavare har vidtagit lämpliga åtgärder för att säkerställa ett säkert anlöp till hamnen och de har godkänts av tillsynsmyndigheten.

Tillsynsmyndigheten ska vägra ett utländskt fartyg som går till sjöss tillträde till en hamn eller ett ankarområde, om fartyget i de fall som avses i 25 § och i artikel 21.4 i direktivet om hamnstatskontroll inte uppfyller de villkor som tillsynsmyndigheten eller de behöriga myndigheterna i en annan inspektionshamn i en medlemsstat har ställt eller vägrar iaktta tillämpliga bestämmelser i de internationella konventioner och protokoll som nämns i 4 § genom att inte anlöpa reparationsvarvet, eller om någon annan medlemsstat har utvisat fartyget på grund av att det inte har visat upp ett bevis enligt 7 kap. 3 § i sjölagen utfärdat av försäkringsgivaren eller den som ställt säkerhet.

Fartyget ska vägras tillträde till hamn och ankarområde tills fartygets redare eller ägaren har lagt fram bevis på att fartyget uppfyller alla bestämmelser som gäller saken i de internationella konventioner och protokoll som nämns i 4 § och den tillsynsmyndighet som konstaterat fartygets brister eller de behöriga myndigheterna i den medlemsstat som konstaterat bristerna har godkänt bevisningen.

När tillsynsmyndigheten meddelar ett beslut om tillträdesförbud ska den iaktta de förfaranden som avses i bilaga VIII till direktivet om hamnstatskontroll.

Tillsynsmyndigheten ska också skriftligen underrätta flaggstatens administration, de övriga medlemsstaterna i Europeiska unionen, Europeiska kommissionen, det berörda klassificeringssällskapet, de övriga deltagarna i Paris MOU och sekretariatet för Paris MOU om sitt beslut.

För att ett beslut om tillträdesförbud ska upphävas ska fartygets redare eller ägare framföra en formell begäran till den tillsynsmyndighet som meddelat beslutet.

Till begäran ska det fogas en handling som utfärdats av flaggstatens administration efter det att en av administrationen bemyndigad besiktningsman har besökt fartyget och som visar att fartyget överensstämmer med tillämpliga internationella konventioner och protokoll som nämns i 4 §.

Vid upphävandet av ett tillträdesförbud ska de förfaranden som föreskrivs i bilaga VIII till direktivet om hamnstatskontroll iakttas.

Tillsynsmyndigheten ska kvarhålla ett fartyg om det inte är försett med en fungerande färdskrivare som överensstämmer med kraven. Tillsynsmyndigheten ska också kvarhålla ett fartyg, inskränka dess drift eller förbjuda någon verksamhet ombord, om ett fel eller en brist i fartygssäkerheten är av sådan art att felet eller bristen orsakar

1) omedelbar fara för fartyget eller fartygets besättning,

2) fara för människoliv eller väsentlig fara för hälsan, eller

3) fara för den övriga trafiken eller den marina miljön.

När tillsynsmyndigheten bedömer om de fel eller brister som avses i 1 mom. berättigar till kvarhållande av ett fartyg som omfattas av tillämpningsområdet för direktivet om hamnstatskontroll, ska tillsynsmyndigheten tillämpa de grunder som anges i bilaga X till direktivet.

Tillsynsmyndigheten kan kvarhålla ett fartyg eller förbjuda en verksamhet, om fartygets redare eller befälhavaren motsätter sig inspektionen eller om tillsynsmyndigheten inte får de dokument, förteckningar eller uppgifter som den är berättigad till enligt 8 §.

Tillsynsmyndigheten kan kvarhålla ett fartyg eller förbjuda en verksamhet, om fartygets redare eller befälhavaren inte avhjälper en brist eller ett missförhållande i fartygssäkerheten inom den tid som utsatts av tillsynsmyndigheten.

Tillsynsmyndigheten ska till befälhavaren för ett ro-ro-passagerarfartyg eller höghastighetspassagerarfartyg meddela förbud mot resa, om det upptäcks sådana brister som innebär uppenbar fara för hälsa eller säkerhet eller medför omedelbar fara för hälsa eller liv. Tillsynsmyndigheten ska meddela förbud mot resa för ett ro-ro-passagerarfartyg eller höghastighetspassagerarfartyg, om tillsynsmyndigheten har skjutit upp inspektionen med stöd av 28 §.

Tillsynsmyndigheten ska häva förbudet mot resa, om inspektionen har återupptagits och avslutats på behörigt sätt och de i 65 § föreskrivna kraven uppfylls.

Förbudet mot resa får inte hävas förrän bristen har avhjälpts och tillsynsmyndigheten fastställer att fartyget, med förbehåll för nödvändiga villkor, kan gå till sjöss eller återuppta driften utan att orsaka fara för passagerarnas eller besättningens säkerhet och hälsa, eller fara för fartyget eller andra fartyg.

Beslut om kvarhållande av ett fartyg, driftsinskränkning, driftsförbud eller förbud mot resa ska fattas av tillsynsmyndigheten. Beslutet ska motiveras och i det ska uppges alla de omständigheter som har lett till att fartyget kvarhållits, driftsinskränkningen, driftsförbudet eller förbudet mot resa.

Inspektionsrapporten ska fogas till beslutet. Beslutet ska lämnas till fartygets befälhavare och, när det är fråga om ett utländskt fartyg, även till flaggstatens administration eller den närmaste konsul eller diplomatiska representant som företräder flaggstaten.

Dessutom ska beslutet vid behov lämnas till redaren, Gränsbevakningsväsendet, den som tillhandahåller fartygstrafikservice, lotsningsbolaget, hamnoperatören eller en utsedd besiktningsman, eller de klassificeringssällskap som svarar för att utfärda klasscertifikat.

Tillsynsmyndigheten ska befria ett fartyg som kvarhållits, om de omständigheter eller krav som har lett till kvarhållandet, driftsinskränkningen, driftsförbudet eller förbudet mot resa bevisligen har avlägsnats vid en inspektion.

Beslutet ska lämnas till fartygets befälhavare och, när det är fråga om ett utländskt fartyg, även till flaggstatens administration eller den närmaste konsul eller diplomatiska representant som företräder flaggstaten.

Dessutom ska beslutet vid behov lämnas till redaren, Gränsbevakningsväsendet, den som tillhandahåller fartygstrafikservice, lotsningsbolaget, hamnoperatören eller en utsedd besiktningsman, eller de klassificeringssällskap som svarar för att utfärda klasscertifikat.

Om ett i 64 § avsett beslut om kvarhållande av ett fartyg grundar sig på väsentliga brister som framkommit i besättningens boende- och arbetsförhållanden, får beslutet om kvarhållande, driftsinskränkning eller driftsförbud inte återkallas förrän de aktuella bristerna avhjälpts eller tillsynsmyndigheten har godkänt en verksamhetsplan för att snabbt avhjälpa bristerna.

Om de brister eller fel som avses i 62 § inte kan avhjälpas i inspektionshamnen kan tillsynsmyndigheten låta fartyget fortsätta till närmaste reparationsvarv, som utses av befälhavaren och myndigheten, eller till följande hamn, om fartyget iakttar de villkor som har ställts av flaggstatens behöriga myndighet och godtagits av tillsynsmyndigheten.

Tillsynsmyndigheten ska underrätta den behöriga myndigheten i den medlemsstat där reparationsvarvet finns om sådana situationer som avses i 1 mom. och underrätta flaggstatens behöriga myndighet om de villkor som gäller fartygets resa.

Tillsynsmyndigheten kan tillåta att ett kvarhållet fartyg eller ett ro-ro-passagerarfartyg eller höghastighetspassagerarfartyg som är föremål för förbud mot resa flyttas inom hamnområdet, om det är tryggt.

Tillsynsmyndigheten kan förena ett beslut enligt 64 § med vite, hot om tvångsutförande eller hot om avbrytande. Vite, hot om tvångsutförande och hot om avbrytande kan föreläggas redaren eller ägaren.

Om tillsynsmyndigheten har grundad anledning att misstänka att fartygets redare eller ägare försöker kringgå beslutet genom att ta fartyget ur trafik i Finland, kan tillsynsmyndigheten förordna att redaren eller ägaren innan fartyget lämnar finsk hamn ska ställa en säkerhet som motsvarar vitet. När den åtgärd som tillsynsmyndigheten förordnat blivit vidtagen ska säkerheten återställas till redaren eller ägaren.

Transport- och kommunikationsverket kan ge fartygets redare, ägare, befälhavare eller någon annan som ansvarar för fartygets drift en anmärkning, om denne på något annat sätt än de som avses i 62 § 1 mom. eller 63 § 1 mom. underlåter att iaktta bestämmelser eller föreskrifter som gäller iakttagande av bestämmelser och föreskrifter som gäller fartygssäkerhet. Transport- och kommunikationsverket kan ge en varning, om en anmärkning inte kan anses tillräcklig med beaktande av omständigheterna i ärendet som helhet.

En anmärkning ges muntligt eller skriftligt. En varning ges skriftligt. En varning som ges redaren för ett finskt fartyg, ägaren, befälhavaren eller någon annan som ansvarar för fartygets drift ska registreras i det trafik- och transportregister som förs av Transport- och kommunikationsverket.

Påföljdsavgift kan påföras fartygets redare, ägaren, befälhavaren eller någon annan som ansvarar för fartygets drift, om denne uppsåtligen eller av oaktsamhet inte

1) iakttar ett beslut som tillsynsmyndigheten meddelat med stöd av 64 §,

2) iakttar ett beslut om tillträdesförbud som tillsynsmyndigheten meddelat med stöd av 54–59 §,

3) iakttar ett i 6 § 3 mom. avsett förbud mot tillträde till en finsk hamn eller ett finskt ankarområde som meddelats av någon annan medlemsstat eller en deltagare i Paris MOU, eller

4) trots en varning enligt 68 § inom en skälig tidsfrist avhjälper en allvarlig brist eller försummelse som gäller fartygssäkerheten.

Påföljdsavgiften för en juridisk person får vara högst fyra procent av aktörens totala globala årsomsättning under det föregående räkenskapsåret, dock högst 1 000 000 euro.

Påföljdsavgiften för en fysisk person får vara högst fyra procent av dennes inkomster enligt den verkställda beskattningen för året före det år då den i 69 § avsedda överträdelsen upphörde, dock högst 10 000 euro.

Vid bedömningen av påföljdsavgiftens storlek ska hänsyn tas till

1) överträdelsens art, omfattning, skadlighet, varaktighet och om överträdelsen upprepats,

2) den vinning som erhållits genom överträdelsen, om denna uppgift finns tillgänglig,

3) åtgärder som vidtagits för att lindra eller avhjälpa skadan, och

4) den ekonomiska ställningen för den som begått överträdelsen.

Påföljdsavgift påförs av Transport- och kommunikationsverket. Påföljdsavgift påförs efter föredragning.

Framställning om påföljdsavgift får inte göras och påföljdsavgift får inte påföras, om det inte är fråga om en allvarlig eller återkommande överträdelse och gärningsmannen har vidtagit tillräckliga korrigerande åtgärder omedelbart efter att överträdelsen upptäcktes eller om påförande av påföljdsavgift ska anses vara uppenbart oskäligt. Påföljdsavgift får inte heller framställas eller påföras, om det har förflutit mer än fem år sedan gärningen begicks.

Framställning om påföljdsavgift får inte göras och påföljdsavgift får inte påföras den som misstänks för samma gärning i en förundersökning, en åtalsprövning eller ett brottmål som har inletts vid en domstol eller den som för samma gärning har meddelats en lagakraftvunnen dom. Den som påförts en påföljdsavgift får inte i domstol dömas till straff för samma gärning.

Bestämmelser om verkställighet av påföljdsavgifter som påförts med stöd av denna lag finns i lagen om verkställighet av böter (672/2002).

Anmälan om brott mot en bestämmelse eller föreskrift som gäller fartygssäkerheten ska om möjligt göras skriftligen till tillsynsmyndigheten. Muntlig anmälan får endast göras om en skriftlig anmälan inte är möjlig på grund av att saken är brådskande eller av någon annan orsak.

Tillsynsmyndigheten ska informera fartygets flaggstats administration och den finska arbetarskyddsmyndigheten om sådana anmälningar som inte är uppenbart ogrundade och om de åtgärder som vidtagits till följd av en anmälan. Arbetarskyddsmyndigheten kan meddela sådana anmälningar till Internationella arbetsorganisationen. Om tillsynsmyndigheten anser att anmälan är uppenbart ogrundad ska den informera anmälaren om det och skälen för detta.

Tillsynsmyndigheten ska utan dröjsmål informera flaggstatens administration om en sådan anmälan om brott mot bestämmelser eller föreskrifter om besättningens boende- och arbetsförhållanden, som enligt internationella bestämmelser som binder Finland inte har kunnat behandlas på fartyget, och begära en plan för avhjälpande åtgärder. Tillsynsmyndigheten lämnar inspektionsrapporten om en sådan anmälan samt flaggstatens svar till Internationella arbetsorganisationen och till de riksomfattande arbetsmarknadsorganisationerna inom sjöfarten.

En handräckningsmyndighet som avses i 15 §, den som tillhandahåller fartygstrafikservice eller en hamnoperatör ska till tillsynsmyndigheten skriftligen lämna information om sådana uppenbara överträdelser av bestämmelser eller föreskrifter om fartygssäkerheten som den har fått kännedom om i samband med skötseln av sina sedvanliga uppgifter och som kan äventyra ett fartygs säkerhet eller orsaka oskäliga skador för den marina miljön.

Uppgiften ska om möjligt lämnas elektroniskt. Uppgiften kan lämnas muntligen, om den på grund av att saken är brådskande eller av någon annan orsak inte kan lämnas skriftligen.

Anmälan ska innehålla följande uppgifter:

1) fartygets namn,

2) fartygets IMO-nummer,

3) fartygets anropssignal,

4) fartygets flaggstat,

5) fartygets föregående anlöpshamn,

6) fartygets destinationshamn,

7) en beskrivning av överträdelser som konstaterats på fartyget.

Identiteten hos den som gör en anmälan om en överträdelse som avses i 74 § 1 mom. får inte röjas för fartygets redare eller för befälhavaren eller ägaren. Om en inspektion förrättas på basis av anmälan får tillsynsmyndigheten inte upplysa att inspektionen sker på basis av anmälan. De intervjuer med besättningen som genomförs av tillsynsmyndigheten är sekretessbelagda.

Tillsynsmyndigheten har trots sekretessbestämmelserna rätt att av fartygets redare, fartygets ägare, fartygets befälhavare, lotsningsbolaget, den som tillhandahåller fartygstrafikservice, den som utför lasthanteringstjänster i hamnar och andra som berörs av skyldigheterna enligt denna lag få de uppgifter som är nödvändiga för att utföra andra uppgifter som anges i denna lag. Uppgifterna ska lämnas utan dröjsmål, i den form tillsynsmyndigheten begär och kostnadsfritt.

Tillsynsmyndigheten har trots sekretessbestämmelserna rätt att lämna ut uppgifter om tillsyn över fartygssäkerheten till de handräckningsmyndigheter som avses i 15 § eller en utsedd flaggstatsinspektör, om informationen är nödvändig för utförandet av deras uppgifter eller fullgörandet av deras skyldigheter enligt lag. På samma grunder får uppgifter också lämnas ut till utländska tillsynsmyndigheter som utövar tillsyn över fartygssäkerheten samt till internationella organ för utförandet av deras uppgifter, om utlämnandet grundar sig på lag, Europeiska unionens lagstiftning eller en förpliktelse enligt en i 4 § nämnd internationell konvention eller ett i 4 § nämnt protokoll som är bindande för Finland.

Om ett fartyg kvarhålls genom ett beslut som avses i 64 §, ska fartygets redare eller ägare ersätta alla kostnader som efter att beslutet meddelas orsakas Transport- och kommunikationsverket av kvarhållandet eller förbudet mot resa.

Kvarhållandet och förbudet mot resa får inte återkallas förrän kostnaderna helt har betalats till Transport- och kommunikationsverket eller tillräcklig säkerhet har ställts för betalningen av dem.

De kostnader som avses i 77 § tas ut enligt lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992).

Bestämmelser om övriga avgifter än de som avses i 77 § som enligt denna lag ska tas ut för Transport- och kommunikationsverkets prestationer finns i lagen om grunderna för avgifter till staten. Närmare bestämmelser om avgifterna utfärdas genom förordning av kommunikationsministeriet.

Den som beställer en flaggstatsinspektion ska betala en utsedd flaggstatsinspektör arvode för åtgärder som grundar sig på denna lag eller de bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av den eller för dokument som utfärdas på basis av åtgärderna.

Utsedda flaggstatsinspektörer har rätt att av beställaren få ersättning för sina resekostnader samt dagtraktamente enligt statens resereglemente. Om fartyget inte ligger vid kaj, ska den utsedda flaggstatsinspektören transporteras till fartyget eller har denne rätt att få ersättning för sina kostnader med anledning av ordnandet av transport.

Arvoden till utsedda flaggstatsinspektörer samt deras kostnader får drivas in hos den betalningsskyldige utan dom eller beslut, med iakttagande av vad som föreskrivs i lagen om verkställighet av skatter och avgifter (706/2007).

Tillståndsmyndigheten svarar för ersättningen av skada som uppkommit till följd av fel eller försummelse som tillsynsmyndigheten orsakat då denna utfört en i denna lag avsedd uppgift. Bestämmelser om skadeståndsansvar finns i skadeståndslagen (412/1974).

Behörig domstol i ärenden som avgörs enligt 1 mom. är Helsingfors tingsrätt.

På utsedda flaggstatsinspektörer som utför uppgifter som avses i denna lag tillämpas bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar.

Bestämmelser om skadeståndsansvar finns i skadeståndslagen.

I Transport- och kommunikationsverkets andra beslut än beslut om kvarhållande av fartyg, förbud mot tillträde till hamn för ett fartyg eller förbud mot resa för ett ro-ro-passagerarfartyg eller höghastighetspassagerarfartyg får omprövning begäras. Bestämmelser om begäran om omprövning finns i förvaltningslagen (434/2003).

Bestämmelser om sökande av ändring i förvaltningsdomstol finns i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019).

Med undantag för beslut om påföljdsavgift enligt 69 § får beslut som fattats med stöd av denna lag verkställas oberoende av begäran om omprövning eller besvär, om inte den myndighet där ändring söks bestämmer något annat.

Denna lag träder i kraft den xx xxxxxx 2027. Bestämmelsen i 4 § 14 punkten träder dock i kraft först den 29 november 2027.

Genom denna lag upphävs lagen om tillsyn över fartygssäkerheten (370/1995), nedan den upphävda lagen.

Om det någon annanstans i lagstiftningen hänvisas till den upphävda lagen, ska hänvisningen anses avse denna lag.

Sådana beslut som gäller när denna lag träder i kraft och som har beviljats med stöd av den upphävda lagen eller författningar som har utfärdats med stöd av den förblir i kraft med de villkor som anges i besluten.

Denna lag innehåller bestämmelser om verkställighet av följande administrativa påföljder av straffkaraktär:

68) påföljdsavgift enligt 18 § i lagen om karens i anslutning till uppdraget som medlem av statsrådet (738/2026),

69) påföljdsavgift enligt 69 § i lagen om tillsyn över fartygssäkerheten ().

Denna lag träder i kraft den 20 .