Skärpta villkor för medborgarskap

I denna lag avses med

7) barn en person under 18 år,

Om en utlänning åtminstone de senaste tio åren har använt den identitet som framgår av befolkningsdatasystemet, anses hans eller hennes identitet utredd enligt 1 mom., även om han eller hon tidigare har använt flera än en identitet. Identiteten anses dock inte utredd enbart med stöd av att det har förflutit tio år, om den sökande har beviljats främlingspass med stöd av 134 § 1 mom. 3 punkten i utlänningslagen (301/2004) för ansökan om pass i medborgarstaten, utan den sökande ska då visa upp pass utfärdat av sin medborgarstat eller lämna utredning om att det inte har varit möjligt att få pass i medborgarstaten av sådana orsaker som inte beror på den sökande.

Även om en person uppfyller villkoren för förvärv av medborgarskap ska han eller hon inte beviljas medborgarskap på grundval av en ansökan eller anmälan, om det finns grundad anledning att misstänka att beviljande av medborgarskap äventyrar den nationella säkerheten, eller om beviljande av medborgarskap av annat vägande skäl utifrån en helhetsbedömning av den sökandes situation strider mot samhällets eller statens fördel.

En utlänning beviljas på ansökan finskt medborgarskap, om han eller hon när ansökan avgörs

1) har fyllt 18 år,

5) har tryggad försörjning ( försörjningsvillkor ), och

Försörjningsvillkoret uppfylls, om den sökande ger sådan information om grunden för sin försörjning som anses vara tillförlitlig och han eller hon under de två senaste åren har tytt sig till arbetslöshetsförmån enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa (1290/2002) eller utkomststöd enligt lagen om utkomststöd (1412/1997) under sammanlagt högst tre månader.

Försörjningsvillkoret gäller inte personer under 18 år eller personer som har fyllt 65 år.

Den sökande kan beviljas finskt medborgarskap trots att försörjningsvillkoret inte uppfylls, om hans eller hennes hälsotillstånd eller en skada långvarigt hindrar honom eller henne att uppfylla villkoret eller om han eller hon av något annat särskilt vägande skäl inte förmår uppfylla villkoret.

Den väntetid som avses i 1 mom. är

1) i fråga om bötesstraff minst ett och högst fyra år från den dag då brottet begicks,

2) i fråga om brott för vilka domstolen har meddelat domseftergift minst två och högst fyra år från den dag då brottet begicks,

3) i fråga om villkorliga fängelsestraff, övervakningsstraff, samhällstjänst och ungdomsstraff minst tre och högst fem år från den dag då brottet begicks,

4) i fråga om ovillkorliga fängelsestraff minst fyra och högst åtta år från det att straffet avtjänats.

Om den sökande har dömts för att ha gjort sig skyldig till ett mycket allvarligt brott, ska det inte bestämmas någon väntetid och den sökande inte heller tills vidare naturaliseras med hänsyn till de aspekter som avses i 19 § 1 mom.

Om en medsökande fyller 18 år innan ansökan har avgjorts, ska den medsökande komplettera ansökan så att den gäller honom eller henne själv.

Om ett barn fyller 18 år innan den ansökan som vårdnadshavaren gjort på hans eller hennes vägnar har avgjorts, ska han eller hon bekräfta ansökan med sin underskrift. Om ansökan inte bekräftas avslås den.

Migrationsverket ska förelägga de personer som avses i 1 och 2 mom. en skälig tid under vilken ansökan ska kompletteras eller bekräftas. På en sökande som har kompletterat eller bekräftat en medborgarskapsansökan tillämpas villkoren enligt 23 § 2 mom. och 24 § 3 mom., om de har uppfyllts innan den sökande fyllde 18 år. På en i 1 och 2 mom. avsedd sökande tillämpas i fråga om försörjningsvillkoret vad som i 17 a § 2 mom. föreskrivs om personer under 18 år.

En utländsk person som inte förvärvar finskt medborgarskap med stöd av 9 §, förvärvar finskt medborgarskap efter anmälan, om fadern eller den mor som avses i 5 § 1 mom. i föräldraskapslagen var finsk medborgare när personen föddes och personen föddes

1) i Finland och faderskapet eller moderskapet fastställdes efter att personen fyllt 18 år, eller

Om en person har lämnat en sådan uppgift om sin person eller någon annan oriktig eller vilseledande uppgift som, om den hade varit känd, skulle ha lett till att finskt medborgarskap förvägras, eller hemlighållit en väsentlig omständighet som skulle ha haft samma verkan, kan det beslutas att personen förlorar sitt finska medborgarskap som han eller hon förvärvat på ansökan eller efter anmälan. Beslut om förlust av beviljat finskt medborgarskap kan fattas också på den grunden att personen har förvärvat sitt medborgarskap genom att på något annat sätt förfara bedrägligt.

Ett beslut om förlust av medborgarskap får i fall som avses i 1 och 2 mom. inte fattas, om det har förflutit mer än tio år sedan medborgarskapsansökan eller medborgarskapsanmälan avgjordes.

Om en person utöver finskt medborgarskap har medborgarskap i en annan stat och genom en lagakraftvunnen dom i Finland enligt 12 kap. 1–6 eller 9 §, 13 kap. 1 eller 2 § eller 34 a kap. 1 § 1 mom. 3–8 punkten, 1 § 2 eller 3 mom. eller 1 a, 3, 4, 4 a, 4 c, 5, 5 a eller 5 b § i strafflagen (39/1889) har dömts till ett ovillkorligt fängelse- eller kombinationsstraff på minst två år för ett brott mot Finlands vitala intressen, kan det beslutas att personen ska förlora sitt finska medborgarskap. Också den kan förlora sitt medborgarskap som har dömts till ett ovan avsett straff för försök till ett ovan avsett brott, medverkan till ett sådant brott eller medverkan till försök till ett sådant brott.

Bestämmelser om sökande av ändring i förvaltningsdomstol finns i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019).

Beträffande ansökan och anmälan kan utlåtande begäras hos skyddspolisen, centralkriminalpolisen, Huvudstaben och socialmyndigheten i fråga.

Denna lag träder i kraft den 20 .

På en medborgarskapsansökan eller medborgarskapsanmälan som är anhängiga vid ikraftträdandet av denna lag tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.

På beslut om förlust av sådant medborgarskap som beviljats före ikraftträdandet av denna lag tillämpas 33 § i den lydelse den hade vid ikraftträdandet.

I fråga om förlust av medborgarskap på grund av brott mot Finlands vitala intressen tillämpas de bestämmelser i 33 a § 1 mom. som gällde vid ikraftträdandet av denna lag, om brotten begicks medan momentet var i kraft.