Förlängd ersättning för skogsskador

Utöver det som föreskrivs i denna lag ska bestämmelserna i växtskyddslagen (1110/2019) tillämpas på bekämpningen av karantänskadegörare i skogsträd och på förhindrandet av spridning av dem.

Avverkare har inte den skyldighet att bekämpa rotticka som föreskrivs i 8 a §, om fullgörandet av den inte är möjligt på grund av ett oöverstigligt hinder eller särskilt exceptionella förhållanden.

Ersättning för kostnader till följd av iakttagande av ett beslut som avses i 9 § 1 mom. och för tillväxtförluster i trädbestånd som passerat plantskogsstadiet betalas av statens medel till markägare eller den som innehar arrenderätt, nyttjanderätt som baserar sig på testamente, efterlevande makes besittningsrätt, pensionsrätt eller någon annan motsvarande rättighet eller avverkningsrätt, till den del kostnaderna överskrider kostnaderna för normal skogsvård eller sedvanlig drivning av virke. I fråga om sådana trädbestånd i plantskogsstadiet som har förstörts till följd av bekämpningsåtgärderna ersätts förnyelsekostnaderna. Ersättning betalas dock inte eller bara till nedsatt belopp om den som har rätt till ersättning avsiktligen eller av oaktsamhet har underlåtit att iaktta denna lag eller de bestämmelser, föreskrifter eller myndighetsbeslut som utfärdats med stöd av den, eller försummat att vidta de åtgärder som ålagts honom eller henne och åtgärderna därför har vidtagits i enlighet med 24 §. Jord- och skogsbruksministeriet beslutar om ersättningen.

Ersättning ska sökas inom 90 dagar från det att de åtgärder som förutsätts i beslutet har slutförts. Ansökan ska riktas till jord- och skogsbruksministeriet och ges in till Finlands skogscentral. Till ansökan ska fogas en tillräcklig redogörelse för kostnaderna och skadorna. Finlands skogscentral ska sända ansökningshandlingarna till jord- och skogsbruksministeriet och komplettera dem med ett utlåtande om ersättningens storlek och förutsättningarna för att den ska beviljas.

Det som bestäms i 1 och 2 mom. gäller inte då staten är markägare.

I 10 § avsedd ersättning beviljas inte om ersättningstagaren för ersättning av skador som avses i den paragrafen har fått annat offentligt stöd eller stöd via skattesystemet eller vardera. Ersättning som beviljats med stöd av denna lag återkrävs om det efter utbetalningen av ersättning framgår att det för ersättning av skador som avses i 10 § har använts annat offentligt stöd eller stöd via skattesystemet eller vardera.

Den ersättning som avses i 10 § beviljas som sådant stöd som avses i kommissionens förordning (EU) nr 1407/2013 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse, om ersättningstagaren är ett företag i svårigheter eller inte har iakttagit ett i 1 § i lagen om tillämpning av vissa av Europeiska unionens bestämmelser om statligt stöd (300/2001) avsett beslut om återkrav av stöd som baserar sig på ett tidigare beslut av kommissionen. Med företag i svårigheter avses sådana företag i svårigheter som avses i de riktlinjer för statligt stöd som tillämpas på skogsbruk.

Om man i samband med uppföljningen eller annan verksamhet upptäcker karantänskadegörare som avses i växtskyddslagen eller i författningar som utfärdats med stöd av den, ska Naturresursinstitutet utan dröjsmål underrätta Livsmedelsverket om detta.

En yrkesmässig verksamhetsutövare ska utan obefogat dröjsmål underrätta Finlands skogscentral om sådana situationer och förhållanden enligt 7 och 8 b § som kan ge upphov till hinder för att fullgöra de skyldigheter som föreskrivs i 3–6 eller 8 a § (anmälan om egenkontroll ).

Om någon försummar sin skyldighet enligt 3–6 eller 8 a § eller enligt ett beslut som har meddelats med stöd av 9 §, kan Finlands skogscentral förplikta personen i fråga att vidta behövliga åtgärder. Livsmedelsverket kan på framställning av Finlands skogscentral förena skogscentralens beslut med vite eller med hot om att åtgärderna vidtas på den försumliges bekostnad. För återkrav av kostnaderna för tvångsutförande till staten svarar Livsmedelsverket på förslag av Finlands skogscentral.

Livsmedelsverket är den myndighet som driver in fordringar enligt denna lag.

Bestämmelser om ikraftträdandet av denna lag utfärdas genom förordning av statsrådet. Lagens 10 och 10 a § gäller till och med den 31 december 2027.