Nedskärning och reform av välfärdsområdenas finansiering

När nivån för den statliga finansieringen bestäms för finansåret beaktas av en förändring i servicebehovet så mycket att driftskostnadernas årliga ökning motsvarar 80 procent under åren 2023–2026 och 60 procent under åren 2027–2030 av den beräknade årliga ökningen av servicebehovet inom social- och hälsovården, som är följande:

1) 1,02 procent år 2023,

2) 1,05 procent år 2024,

3) 1,07 procent år 2025,

4) 1,02 procent år 2026,

5) 1,01 procent år 2027,

6) 0,98 procent år 2028,

7) 0,97 procent år 2029,

8) 1,01 procent år 2030.

Välfärdsområdets servicebehovskoefficienter för hälso- och sjukvården, äldreomsorgen och socialvården beräknas utifrån behovsfaktorer som beskriver behov och kostnader i fråga om hälso- och sjukvårdstjänster, äldreomsorgstjänster och socialvårdstjänster och som bygger på sjukdomar och socioekonomiska faktorer, utifrån regressionskoefficienter som beskriver behovsfaktorernas kostnadseffekt och utifrån de viktningar för de kalkylerade kostnaderna för hälso- och sjukvården, äldreomsorgen och socialvården som avses i 13 § 3 mom. Behovsfaktorerna och deras regressionskoefficienter finns i bilagan.

De kalkylerade kostnader som fastställs på grundval av servicebehovskoefficienterna för hälso- och sjukvården, äldreomsorgen och socialvården beräknas genom att multiplicera det till behovet anknytande grundpris som beskriver användningen av hälso- och sjukvårdstjänster, äldreomsorgstjänster och socialvårdstjänster med välfärdsområdets invånarantal och ifrågavarande servicebehovskoefficient.

Servicebehovskoefficienterna för hälso- och sjukvården, äldreomsorgen och socialvården bestäms med hjälp av uppgifter av Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata, Pensionsskyddscentralen, Folkpensionsanstalten, Institutet för hälsa och välfärd och Statistikcentralen om de på sjukdomar och socioekonomiska faktorer baserade behovsfaktorerna för hälso- och sjukvården, äldreomsorgen och socialvården. Institutet för hälsa och välfärd samlar uppgifterna, säkerställer uppgifternas kvalitet och kan för ändamålet rätta uppenbara fel i uppgifterna samt beräknar behovskoefficienten. Behovskoefficienten beräknas som medeltalet av de behovskoefficienter som beräknats på basis av uppgifterna för året före det år som föregått finansåret och året före det året. Om uppgifter för de nämnda åren inte finns tillgängliga, används vid bestämmandet av koefficienten de senaste tillgängliga uppgifterna.

Bestämmelser om de i 1 mom. avsedda behovsfaktorer som beskriver behov och kostnader i fråga om tjänster och deras regressionskoefficienter utfärdas genom lag med högst fyra års mellanrum med utgångspunkt i undersökningar som utförs av Institutet för hälsa och välfärd. Bestämmelser om regressionskoefficienterna utfärdas dessutom genom förordning av statsrådet i samband med ändringar av välfärdsområdenas uppgifter genom att den kalkylerade effekten av uppgiftsändringen beaktas i regressionskoefficienterna.

Välfärdsområdets skärgårdskoefficient beräknas för varje sådant välfärdsområde med skärgårdsförhållanden som avses i 9 a § i lagen om främjande av skärgårdens utveckling (494/1981) genom att välfärdsområdets skärgårdspoäng divideras med medelvärdet av skärgårdspoängen för välfärdsområdena med skärgårdsförhållanden, vilket har viktats med antalet i skärgården bosatta invånare.

Välfärdsområdets kalkylerade kostnader på grundval av skärgårdsförhållanden beräknas genom att det grundpris för skärgårdsförhållanden som fastställts per invånare multipliceras med antalet i skärgården bosatta invånare i välfärdsområdet och med skärgårdskoefficienten. Med i skärgården bosatt invånare avses de invånare i ett välfärdsområde med skärgårdsförhållanden som bor i skärgården. Antalet i skärgården bosatta invånare bestäms utifrån uppgifter i Statistikcentralens statistik över befolkningsstrukturen vid utgången av året före det år som föregått finansåret.

Med avvikelse från vad som i 50 och 51 § i förvaltningslagen (434/2003) föreskrivs om förutsättningarna för rättelse av fel kan finansministeriet självt eller på ansökan rätta räknefel i beslut som avses i denna lag och i de uppgifter som ligger till grund för besluten. På rättelse av räknefel tillämpas i övrigt 8 kap. i förvaltningslagen.

Finansministeriet kan i finansieringskalkyler och finansieringsbeslut beakta ett uppenbart fel i de registeruppgifter som ligger till grund för finansieringen, om felet har en betydande effekt på ett eller flera välfärdsområdens finansiering.

Om välfärdsområdets kalkylerade kostnader är större än de faktiska kostnaderna dras skillnaden mellan de kalkylerade och faktiska kostnaderna av från välfärdsområdets finansiering i form av övergångsutjämning till fullt belopp 2023 och därefter minskad per invånare som följer:

1) högst 10 euro år 2024,

2) högst 30 euro år 2025,

3) högst 60 euro år 2026,

4) högst 100 euro år 2027,

5) högst 170 euro år 2028,

6) högst 230 euro år 2029,

7) högst 240 euro år 2030.

Den skillnad som överstiger 240 euro per invånare utjämnas tills vidare genom en permanent övergångsutjämning.

Om välfärdsområdets kalkylerade kostnader är mindre än de faktiska kostnaderna läggs skillnaden mellan de kalkylerade och faktiska kostnaderna till välfärdsområdets finansiering i form av övergångsutjämning till fullt belopp 2023 och därefter minskad per invånare som följer:

1) högst 10 euro år 2024,

2) högst 20 euro år 2025,

3) högst 30 euro år 2026,

4) högst 50 euro år 2027,

5) högst 70 euro år 2028,

6) högst 80 euro år 2029,

7) högst 90 euro år 2030.

Den skillnad som överstiger 90 euro per invånare utjämnas tills vidare genom en permanent övergångsutjämning.

Om de avdrag som sammanlagt görs i välfärdsområdenas finansiering i form av övergångsutjämning är större än de tillägg som sammanlagt görs i form av övergångsutjämning, läggs det belopp som motsvarar denna skillnad inte till välfärdsområdenas finansiering. Den andel av övergångsutjämningen som staten finansierar beaktas vid den justering i efterhand som avses i 10 § genom att den läggs till den kalkylerade finansiering som betalats till välfärdsområdena, så att andelen inte höjer beloppet av den justering i efterhand som betalas på basis av skillnaden mellan de kalkylerade och de faktiska kostnaderna. Om de avdrag som sammanlagt görs i välfärdsområdenas finansiering i form av övergångsutjämning är större än de tillägg som sammanlagt görs i form av övergångsutjämning, beaktas skillnaden vid justeringen i efterhand genom att den dras av från den kalkylerade finansiering som betalats till välfärdsområdena.

Utöver vad som föreskrivs i 7 § 1 mom. höjs den beräknade årliga ökningen av servicebehovet med 0,2 procentenheter 2023–2027.

Med avvikelse från vad som föreskrivs i 35 § 4 mom. minskas den skillnad mellan de kalkylerade och faktiska kostnaderna som läggs till finansieringen med högst 54 euro per invånare 2026 och högst 80 euro per invånare 2027 i fråga om de välfärdsområden där ett avdrag inte äventyrar en tillräcklig finansiering för ordnandet av tjänsterna med beaktande av beloppet av den kalkylerade finansiering som på grundval av den justering i efterhand som avses i 10 § fördelas till området 2025 och 2026 och beloppet av områdets underskott eller överskott enligt boksluten för 2023 och 2024.

Om de i 35 § 8 mom. avsedda tillägg som sammanlagt görs i form av övergångsutjämning är större än de avdrag som sammanlagt görs i form av övergångsutjämning, dras det från det belopp som motsvarar denna skillnad av 53 miljoner euro 2028, 91 miljoner euro 2029 och 82 miljoner euro från och med 2030.

Den minskning av finansieringen som avses i 1 mom. beaktas till ett lika stort belopp per invånare i finansieringen i alla välfärdsområden, dock inte i finansieringen i de välfärdsområden som får övergångsutjämningstillägg och för vilka övergångsutjämningen behövs med beaktande av den faktiska utvecklingen av den kalkylerade finansieringen åren 2023–2026 för att trygga tillräcklig finansiering för att ordna tjänster.

Finansieringen till de välfärdsområden vars årliga finansiering annars skulle minska på grundval av den kalkylerade finansieringen och övergångsutjämningen ökas för finansåret i fråga så att välfärdsområdets finansiering efter ökningen motsvarar dess finansiering för föregående år. Ett belopp som motsvarar de sammanlagda tillägg som görs i finansieringen dras årligen av i lika stora poster per invånare från finansieringen till de välfärdsområden i vilka den årliga ökningen av finansieringen överstiger den genomsnittliga ökningen av finansieringen i hela landet. Beloppet av avdraget får dock högst vara så stort att finansieringen inte i något av dessa välfärdsområden efter avdraget underskrider den genomsnittliga ökningen av finansieringen i hela landet.

Denna lag träder i kraft den 20 .

Skärgård finns i havsområden och insjöområden. Skärgården indelas i följande kategorier:

1) yttre skärgård,

2) mellanskärgård,

3) inre skärgård,

4) skärgård på fastlandet.

Med yttre skärgård avses skärgård som ligger längst bort från fastlandet och till vilken det inte finns någon fast vägförbindelse. Med mellanskärgård avses skärgård som ligger mellan inre skärgård och yttre skärgård. Med inre skärgård avses skärgård som ligger närmast fastlandet. Med skärgård på fastlandet avses sådana områden på fastlandet som ligger nära vattendrag och som splittras kraftigt av vattendrag.

Vid identifiering av skärgårdskategori iakttas den skärgårdsklassificering som Finlands miljöcentral har publicerat.

Ett välfärdsområde inom vilket det finns sådan skärgård som avses i 3 § kan fastställas som ett välfärdsområde med skärgårdsförhållanden.

Vilka välfärdsområden som är välfärdsområden med skärgårdsförhållanden fastställs på basis av skärgårdspoäng. Vid poängsättningen beaktas antalet fast bosatta skärgårdsinvånare och säsongsboende i skärgården, deras andel av hela välfärdsområdets befolkning samt skärgårdsförhållandena i välfärdsområdet. Med skärgårdsförhållanden avses skärgårdsareal samt andelen av områden som tillhör en skärgårdskategori i välfärdsområdet i fråga. Stadsregionernas centrala tätorter beaktas inte vid poängsättningen.

Närmare bestämmelser om poängsättningen av välfärdsområden med skärgårdsförhållanden samt en förteckning över välfärdsområden med skärgårdsförhållanden utfärdas genom förordning av statsrådet. Det ska kontrolleras vart femte år att skärgårdspoängen och förteckningen är aktuella.

Denna lag träder i kraft den 20 .